Det är genusvetaren Sofia Strid vid Örebro universitet som tillsamammans med före detta Örebroforskaren Lena Gunnarsson ska undersöka fenomenet sugardejting – där sex och intimitet kan köpas för pengar.
– Gränsen har förskjutits. Det som tidigare sågs som den intima sfären är nu något man handlar öppet med, säger hon.
Det var i augusti 2017 som sajten RichMeetBeautiful lanserades i Sverige. Den form av sugardejting som förmedlas där utgörs av kontraktlika arrangemang där pengar och andra värden erbjuds i utbyte mot intimitet och sex.
Att köpa känslor
I det typiska fallet inbegriper det en ung, vacker ”sugarbaby” och en äldre, välbeställd ”sugardaddy”. Fenomenet har tolkats som alltifrån ett genuint romantiskt arrangemang till en form av sexuell exploatering och prostitution.
– Det handlar om att vissa män köper rätten inte bara till en kvinnas kropp utan även till intimitet och hennes känslor. Det påstås i alla fall att det ska handla om känslor, men det är ju långt ifrån säkert att så är fallet, säger Sofia Strid.
Hennes och Lena Gunnarssons hypotes är att det har blivit allt mer accepterat att på det här sättet handla med sex och intimitet. Deras studie kommer att bidra till att öka förståelsen för hur och varför det har blivit så.
Ska intervjua användare
Forskarna ska kartlägga hur sugardejtingen fungerar på nätet och de kommer även att intervjua personer som använder RichMeetBeautiful.
Studien kan också komma att ligga till grund för eventuella åtgärder från samhällets sida.
Sofia Strid förklarar:
– Om det här ska betraktas som en privat angelägenhet är det upp till var och en att göra vad den vill med sin kropp och sina känslor. Men om det däremot ska betraktas som prostitution kan staten gå in med lagstiftning eftersom det inte är tillåtet att köpa sex i Sverige.
– En språngbräda mot framtida informationsteknologi, menar forskarna.
I dagens informationsteknologi används ljus och elektronladdning för att bearbeta och överföra information. I jakten på informationsteknologi som är ännu snabbare, mindre och mer energisnål, undersöker forskare runt om i världen möjligheten att utnyttja en annan egenskap hos elektroner, nämligen deras spinn. Elektronik som utnyttjar både elektronens spinn och dess laddning kallas ”spinntronik”.
På ett liknande sätt som hur jordklotet snurrar runt sin egen axel kan elektroners spinn liknas vid att de roterar medurs eller moturs runt sin axel. Riktningen på rotationen kallas uppspinn respektive nerspinn.
Både elektronspinn och ljus
I spinntronik kan dessa båda tillstånd representera 0 och 1 och på så sätt bära information, på motsvarande sätt som elektronladdningen bär information i dagens elektronik. Informationen som kodas med elektronernas spinntillstånd kan i princip omvandlas till ljus av en ljuskälla, så att informationen kan skickas över långa avstånd i exempelvis optiska fiber.
Möjligheten att på så sätt överföra kvantinformation öppnar upp för framtida informationsteknologi som använder både elektronspinn och ljus, och interaktionen mellan dem, så kallad ”opto-spinntronik”.
Informationsöverföringen i opto-spinntronik bygger på principen att elektronens spinntillstånd, alltså uppspinn eller nerspinn, avgör egenskaperna hos ljuset som avges. Forskarna vill använda cirkulärt polariserat ljus, i vilket det elektromagnetiska fältet roterar antingen medurs eller moturs runt ljusets färdriktning. Riktningen på ljusets elektriska fält avgörs av elektronens spinn. Men det finns en hake.
Svårigheterna vid rumstemperatur
– Det största problemet är att elektroner lätt växlar spinn vid högre temperaturer. En viktig aspekt för framtida tillämpningar av opto-spinntronik är att effektiv överföring av kvantinformation behöver kunna ske i rumstemperatur, men vid rumstemperatur är elektronernas spinn nästan slumpmässigt riktad.
Det innebär att informationen som kodats med elektronernas spinn förloras eller blir alltför otydlig för att kunna omvandlas på ett tillförlitligt sätt till distinkt cirkulärt polariserat ljus, säger Weimin Chen vid Institutionen för fysik, kemi och biologi, IFM.
Nu har alltså forskare vid Linköpings universitet och Kungliga Tekniska Högskolan designat en effektiv gränsyta mellan spinn och ljus.
Skorstensformade nanopelare
– Gränsytan bevarar, och till och med förstärker, elektronernas spinnsignal vid rumstemperatur. Dessutom kan den omvandla dessa spinnsignaler till motsvarande signaler av cirkulärt polariserat ljus som färdas i en önskad riktning, säger Weimin Chen.
Den viktigaste delen i komponenten är extremt små skivor av galliumkvävearsenid, GaNAs. Skivorna är bara ett par nanometer höga och staplade på varandra med ett tunt lager galliumarsenid (GaAs) mellan sig, så att de bildar skorstensformade nanopelare. Som en jämförelse är diametern på ett hårstrå ungefär tusen gånger större än nanopelaren.
Minimala defekter som reglerar spinnet
Den föreslagna komponentens unika förmåga att förstärka spinnsignaler beror på minimala defekter som forskarna har introducerat i materialet. Färre än en per en miljon galliumatomer förskjuts från sina bestämda platser i materialets kristallstruktur. Defekterna som då uppstår i materialet fungerar som effektiva spinnfilter som kan filtrera bort elektroner med ”fel” spinntillstånd och bevara dem som har den önskade spinnriktningen.
– En viktig fördel med nanopelardesignen är att ljuset enkelt kan ledas och kopplas in och ut mer effektivt, säger Shula Chen, artikelns huvudförfattare.
Forskarna hoppas att komponentkonceptet som de föreslår ska inspirera till nya designer av gränsytor mellan spinn och ljus, som kan få användning inom framtida opto-spinntroniktillämpningar.
– Jag tror att det här öppnar för helt nya terapeutiska möjligheter, och också för nya forskningsområden avseende både patologisk och normal kärlutveckling, säger Ann Hellström, professor i pediatrisk oftalmologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Varje år screenas ett tusental barn i Sverige för ROP (prematuritetsretinopati). Sjukdomen drabbar främst barn födda före graviditetsvecka 28 vars näthinnekärl inte vuxit klart vid födseln. Barnen riskerar permanent synbortfall och i svåra fall blindhet till följd av näthinneavlossning.
Trombocyterna är nannies för kärlutveckling I den aktuella studien påvisas ett samband mellan låga nivåer av trombocyter, vars främsta uppgift hos vuxna är att hämma blödningar i kärl, och en fyrfaldigt ökad risk för svår ROP hos spädbarn. Observationsstudierna på totalt 202 för tidigt födda barn med ROP har gjorts i Göteborg och Stockholm.
De experimentella delarna av studien, utförda vid Harvard Medical School i Boston, visar att den sjukliga kärlutvecklingen i näthinnan hos unga möss ökade med 30 procent när trombocytnivåerna sänktes med hjälp av antikroppar. När man istället tillsatte trombocyter från vuxna möss minskade den sjukliga kärlutvecklingen med 19 procent.
– Trombocyterna i blodbanan innehåller faktorer som är som nannies för kärlutvecklingen. Men de för tidigt födda barnen konsumerar mycket av sina trombocyter i samband med infektioner och det bildas en obalans av dessa faktorer i blodbanan och ute i vävnaden som kan leda till sjuklig kärlutveckling, i det här fallet i näthinnan, konstaterar Ann Hellström.
Strategi för barn som riskerar synbortfall Både Ann Hellström och hennes kollega i Boston, Lois Smith, menar att fynden i studien pekar ut en ny riktning och potentiell strategi för behandling av för tidigt födda barn med risk för synbortfall vid ROP.
– Rent hypotetiskt skulle man kunna tänka sig att ge en transfusion av trombocyter när man börjar se tillväxt av sjukliga kärl, om barnet visar sig ha låga nivåer av trombocyter, så att man återställer balansen och lugnar ner det hela, säger Ann Hellström.
Vätgas har länge framstått som en lovande energibärare, men dess framställning är fortfarande beroende av fossila råvaror. Förnybar vätgas kan utvinnas ur vatten, men systemen för detta är ännu begränsade.
I en ny artikel publicerad i energiforskningstidsskriften Energy and Environmental Science beskriver en tvärvetenskaplig europeisk forskargrupp ledd från Uppsala universitet hur artificiella enzymer omvandlar solenergi till vätgas.
Den helt nya metoden har utvecklats vid Uppsala universitet under de senaste åren. Tekniken utgår från fotosyntetiska mikroorganismer med genetiskt införda enzymer som kombineras med syntetiska föreningar framställda på laboratoriet.
Skräddarsydda enzymer
Syntetisk biologi har kombinerats med syntetisk kemi för att designa och skapa skräddarsydda artificiella enzymer inuti levande organismer.
– Vi har nu kunnat använda metoden som vi utvecklat för att framställa enzymer som använder cellens egen energi för att tillverka vätgas, säger Adam Wegelius, doktorand vid institutionen för kemi-Ångström, Uppsala universitet.
– Evolutionen har redan utvecklat och förfinat ett verktyg för att fånga in solljus genom fotosyntesen, och genom att bygga vårt artificiella enzym i fotosyntetiska cyanobakterier kan vi direkt dra nytta av denna effektiva process och således framställa vätgas från solenergi.
– Vi har utvecklat en helt ny metod, som låter oss gå bortom de lösningar som evolutionen och naturen erbjuder i vår utveckling av artificiella enzymer, säger Gustav Berggren, universitetslektor vid institutionen för Kemi-Ångström, som lett forskningen tillsammans med professor Peter Lindblad vid samma institution.
– Det finns en så stor genetisk variation bland skyterna att det verkar som om du inte behövde födas som skyt för att vara en del av deras samhälle, säger Anders Götherström, professor vid institutionen för arkeologi och klassiska studier, Stockholms universitet.
Assimilering som strategi
Resultaten betonar vikten av assimilering för att upprätthålla skytisk dominans i området runt Svarta havet. Detta var troligen den strategi som gjorde att skyterna kunde expandera så mycket och snabbt, och förbli den dominerande gruppen i området så pass länge som de var.
– Det sätter också ljuset på deras inställning till människorna de erövrade. Skyterna anses ofta ha varit en extremt aggressiv grupp, men deras gradvisa genetiska expansion visar oss att de också var beredda att interagera med och ta in nya människor.
– I en begravningsplats har vi exempelvis hittat individer med olika genetisk bakgrund begravda enligt den skytiska traditionen. Det berättar för oss att skyter verkar ha införlivat människor från andra grupper i sina familjer och sitt samhälle, säger Maja Krzewińska forskare vid Institutionen för arkeologi och klassiska studier, Stockholms universitet.
Den Pontisk-kaspiska stäppen – en dynamisk plats
Den enorma Pontisk-kaspiska stäppen har fungerat som en motor för demografiska händelser i hela Eurasien, särskilt i den västra delen av meta-kontinenten. Viktiga händelser i europeisk historia och förhistoria kan spåras tillbaka till stäppens folk, inklusive uppfinningar som att rida på hästar, åka vagn, en ny typ av krigföring och spridningen av indouropeiska språk.
– Den centrala eurasiska stäppen verkar ha varit en mycket dynamisk plats. En viktig geografisk region som fungerade både som en smältdegel och plantskola för människor, liksom för kommunikativa och tekniska innovationer. Här möttes människor och delade idéer och gener. Från dessa ”depåstopp” spred sig gener och idéer från öst till väst, säger Gülşah Merve Kılınç forskare vid Institutionen för arkeologi och klassiska studier, Stockholms universitet.
En gradvis genetisk blandning
En internationell forskargrupp, ledd från Stockholms universitet, har undersökt genomiska data från 35 personer, vilka spänner över 2 200 år. Materialet består huvudsakligen av mänskliga kvarlevor från södra Uralerna och den centrala eurasiska stäppen. Forskarna har analyserat DNA från fyra olika nomadiska grupper; kimmerier, skyter, sarmater och srubanya-individer från bronsåldern.
Även om ett par av grupperna har en tidig historia någon annanstans delar de alla genetisk bakgrund och följer varandra kronologiskt. Kimmerierna blev ersatta av skyterna som sedan ersattes av sarmaterna.
– Det är inte en grupp som helt ersätter en annan, expansionsprocessen verkar ha varit mer gradvis. Först från Altai till södra Uralerna, och därefter vidare västerut. Det visar på att den Pontisk-kaspiska stäppen kan ha fungerat som en naturlig transitplats vilken gav upphov till västerländska nomader, trots att deras kulturella rötter sträckte sig längre österut, säger Maja Krzewińska forskare vid Institutionen för arkeologi och klassiska studier, Stockholms universitet.
Kontakt:
Maja Krzewińska (försteförfattare), forskare, Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, tmaja.krzewinska@arklab.su.se
Anders Götherström, professor, Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, anders.gotherstrom@arklab.su.se
En (r)evolution inom kemin, skriver Kungliga vetenskapsakademien i ett pressmeddelande.
Efter att det första fröet till liv uppstod för runt 3,7 miljarder år sedan har nästan varje skrymsle av jorden fyllts av olika organismer. Livet har kunnat sprida sig till djuphaven, varma källor och heta öknar eftersom evolutionen har löst en rad kemiska problem. Livets kemiska verktyg – proteinerna – har vässats, förändrats och förnyats och möjliggjort en fantastisk mångfald.
Principen för riktad evolution av enzymer. Efter några rundor av riktad evolution kan ett enzym ha förbättras fera tusen gånger.
Den första riktade evolutionen av enzymer
Den ena halvan av årets kemipris tilldelas Frances H. Arnold. 1993 genomförde hon den första riktade evolutionen av enzymer (proteiner som katalyserar kemiska reaktioner). Sedan dess har hon slipat fram de metoder som numera används rutinmässigt för att utveckla nya katalysatorer. Frances Arnolds enzymer nyttjas bland annat för en mer miljövänlig tillverkning av kemiska substanser, som läkemedel, och för att framställa förnybara bränslen för en grönare transportsektor.
Enzymer – livets vassaste kemiska verktyg
Istället för att tillverka läkemedel, plaster och andra kemikalier med traditionell kemi, som ofta kräver starka lösningsmedel, tungmetaller och frätande syror, var Nobelpristagaren Frances Arnold idé att ta hjälp av livets kemiska verktyg: enzymer. De katalyserar de kemiska reaktioner som sker i jordens alla organismer, och om hon lärde sig formge nya enzymer skulle hon kunna förändra kemin i grunden.
Arnold börjar leka med evolutionen
Till en början försökte Frances Arnold, liksom flera andra forskare mot 1980-talets slut, att på rationell väg tänka ut hur enzymer skulle byggas om för att få nya egenskaper, men enzymer är extremt komplexa molekyler. De byggs av 20 olika slags byggstenar – aminosyror – som kan kombineras i det oändliga.
Ett enda enzym kan bestå av flera tusen aminosyror. De länkas samman i långa kedjor som veckas till en tredimensionell struktur. I det inre av denna struktur skapas den miljö som krävs för att katalysera en viss kemisk reaktion. Att på logisk väg försöka räkna ut hur denna invecklade arkitektur ska göras om för att ett enzym ska få nya egenskaper är svårt även med dagens kunskap och datorkraft.
Ödmjuk inför naturens överlägsenhet beslöt sig Arnold i början av 1990-talet för att överge denna, med hennes egna ord, ”något förmätna väg” och istället låta sig inspireras av naturens egen metod för att optimera kemi: evolutionen.
Olika varianter av subtilisin
Under flera år hade hon försökt förändra ett enzym kallat subtilisin så att det i stället för att katalysera kemiska reaktioner i en vattenlösning skulle fungera i ett organiskt lösningsmedel, dimetylformamid (DMF). Nu skapade hon slumpmässiga förändringar – mutationer – i den genetiska koden för enzymet. Sedan förde hon in dessa förändrade gener i bakterier som tillverkade tusentals olika varianter av subtilisin. Därefter var utmaningen att ta reda på vilken av alla dessa varianter som fungerade bäst i lösningsmedlet.
Inom evolutionen pratar man om survival-of-the-fttest, inom den riktade evolutionen kallar man detta steg för selektion. Frances Arnold utnyttjade att subtilisin bryter ner mjölkproteinet kasein. Den variant av subtilisin som effektivast bröt ner kasein i en lösning med 35 procent DMF valde hon ut. I detta subtilisin införde hon sedan en ny omgång slumpvisa förändringar, och fck då fram en variant som fungerade ännu bättre i DMF.
I den tredje generationen av subtilisin hittade hon en variant som fungerade 256 gånger bättre i DMF än ursprungsenzymet. Enzymet innehöll en kombination av tio olika förändringar som ingen på förhand hade kunnat räkna ut skulle behövas. I och med detta visade Frances Arnold vilken kraft det fnns i att låta slumpen och riktad selektion,
istället för enbart mänsklig rationalitet, styra över utvecklingen av nya enzymer. Det var det första och avgörande steget mot den revolution vi ser i dag.
Ett andra viktigt steg tog Willem P. C. Stemmer, en holländsk forskare och entreprenör som gick bort 2013, när han införde ännu en dimension i den riktade evolutionen av enzymer: parning i provrör.
Parning – för en stabilare evolution
En förutsättning för den naturliga evolutionen är att gener från olika individer blandas med varandra genom till exempel parning eller pollinering. Fördelaktiga egenskaper kan då kombineras och ge upphov till en än mer livskraftig organism. Samtidigt kan mindre funktionella förändringar i arvsmassan försvinna från en generation till en annan.
Willem Stemmer utnyttjade provrörets motsvarighet till parning: DNA-shufing. År 1994 visade han hur man kan klippa olika versioner av en gen i smådelar och sedan, med hjälp av DNA-teknikens verktyg, pussla ihop delarna till en fullständig gen, som blir en mosaik av de ursprungliga versionerna.
Genom flera cykler av DNA-shufing förändrade Willem Stemmer ett enzym så att det blev väldigt många gånger efektivare än ursprungsenzymet. Det visade att parning av gener – forskare kallar det för rekombination – kan ge en ännu efektivare evolution av enzymer.
Nya enzymer ger hållbart biobränsle
Sedan det tidiga 1990-talet har DNA-teknikens verktyg fnslipats och metoderna för riktad evolution blivit många fler. Frances Arnold har gått i spetsen för denna kreativa utveckling. De enzymer som numera tas fram i hennes laboratorium kan katalysera kemi som inte ens finns i naturen och ge helt nya material. Hennes specialframställda enzymer har också blivit viktiga verktyg för tillverkning av olika kemiska substanser, exempelvis läkemedel. De kemiska reaktionerna går snabbare, ger mindre biprodukter och i vissa fall kan man även slippa de tungmetaller som den traditionella kemin kräver,
vilket minskar miljöbelastningen avsevärt.
Hennes forskargrupp har också utvecklat enzymer som omvandlar enkla sockerarter till isobutanol, ett energirikt ämne från vilket det går att tillverka både biobränsle och miljövänligare plast. Ett långsiktigt mål är att ta fram drivmedel för en grönare transportsektor. Alternativa bränslen – producerade med hjälp av Arnolds proteiner – fungerar både i bilar och fygplan. På detta vis bidrar hennes enzymer till en
grönare värld. Källa: Kungliga vetenskapsakademien
Den andra halvan av årets kemipris delas mellan George P. Smith och Sir Gregory P. Winter. År 1985 utvecklade George Smith en elegant metod som kallas för fagdisplay, där bakteriofager – virus som infekterar bakterier – kan utnyttjas för att ta fram nya proteiner.
Gregory Winter använde fagdisplay för riktad evolution av antikroppar, med målet att framställa nya läkemedel. Det första, adalimumab, godkändes 2002 och används mot ledgångsreumatism, psoriasis och inflammatoriska tarmsjukdomar. Fagdisplay har sedan dess gett antikroppar som kan neutralisera gifter, motverka autoimmuna sjukdomar och bota spridd cancer.
Vi är i början av den riktade evolutionens revolution, som på många olika vis gör den största nytta för mänskligheten, skriver Kungliga vetenskapsakademien i sitt pressmeddelande.
Mer om pristagarna:
Frances H. Arnold, Född 1956 (62 år) i Pittsburgh, USA. Fil.dr 1985 vid University of California, Berkeley, USA. Linus Pauling. Professor of Chemical Engineering, Bioengineering and Biochemistry vid California Institute of Technology, Pasadena, USA.
George P. Smith, född 1941 (77 år) i Norwalk, USA. Fil.dr 1970 vid Harvard. University, Cambridge, USA. Curators’ Distinguished Professor Emeritus of Biological Sciences vid University of Missouri, Columbia, USA.
Sir Gregory P. Winter, född 1951 (67 år) i Leicester, Storbritannien. Fil.
dr 1976 vid University of Cambridge, UK. Research Leader Emeritus vid MRC
Laboratory of Molecular Biology, Cambridge, Storbritannien.
Halva prissumman på 9 miljoner svenska kronor går till Frances Arnold och andra hälften delas av George Smith och Gregory Winter.
– Det räcker inte att utbilda fler läkare om det sedan antingen inte finns jobb åt dem eller rimliga arbetsförhållanden för dem som lyckas få en tjänst, säger Nathanael Sirili, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet.
Satsning på mer tillgänglig sjukvård
I sin avhandling har Nathanael Sirili studerat effekterna av den stora omläggningen av hälso- och sjukvårdspolitiken i Tanzania som genomfördes under 1990-talet. Syftet var att göra sjukvården mer tillgänglig för befolkningen. Man engagerade den privata sektorn i både att driva sjukvård och att utbilda personal. Efter två decennier har antalet privata medicinska skolor och vårdinrättningar ökat mycket kraftigt och med dem antalet läkare som årligen utexamineras, från färre än 50 per år 1992 till 350 per år 2010.
Trots ökningen av utexaminerade läkare, har antalet läkare som arbetar inom sjukvården i Tanzania knappt ökat alls, från 1 265 yrkesverksamma läkare år 1990 till 1 299 läkare år 2010. Detta i ett land med över 40 miljoner invånare. I förhållande till befolkningen var antalet läkare per capita mindre år 2010 än 1990. De få yrkesverksamma läkarna var dessutom ojämnt fördelade över landet. Tanzanias östra, mer urbana delar, har cirka en femtedel av landets befolkning men nästan hälften av läkarna.
Anställdes inte
Avhandlingen visar att medan det gjordes satsningar att öka antalet läkare på arbetsmarknaden, gjordes inga motsvarande satsningar för att anställa läkarna. För dem som fick offentlig anställning på lokal nivå, var insatserna för att behålla dem i yrket minimala. Läkarna hade att kämpa med dålig arbetsmiljö, svåra levnadsförhållanden och resursbrist.
– Slutsatsen är att det krävs samarbete mellan å ena sidan de som planerar och utbildar och å andra sidan de som anställer och svarar för resurser, för att hantera de utmaningar som vården ställs inför, säger Nathanael Sirili.
Nathanael Sirili har sedan tidigare doktorsexamen i hälsosystem och arbetar vid institutionen för utvecklingsstudier vidi Muhimbili University of Health and Allied Sciences, Tanzania.
Förekomst av humant papillomvirus (HPV) av högrisktyp vid diagnos av invasiv livmoderhalscancer är kopplat till väsentligt förbättrad prognos jämfört med om högrisk-HPV inte kan påvisas i tumören, rapporterar forskare vid Karolinska Institutet i den vetenskapliga tidskriften PLOS Medicine.
Kan ge stöd vid val av behandling Forskarna tror att förekomst av högrisk-HPV kan bli ytterligare en viktig prognostisk markör som kan ge vägledning om val av behandlingsstrategi. Humant papillomvirus av högrisktyp (hrHPV) är den främsta orsaken till livmoderhalscancer. Om förekomst av hrHPV i tumörvävnaden har betydelse för prognosen har dock varit oklart.
I den aktuella studien har forskare vid Karolinska Institutet därför undersökt om det finns ett samband mellan förekomst av hrHPV i tumören och överlevnad vid invasiv livmoderhalscancer, det vill säga livmoderhalscancer som spridit sig till närliggande vävnader.
Forskarna samlade in information om alla fall av invasiv livmoderhalscancer i Sverige under åren 2002-2011, totalt 4 254 bekräftade fall. De fick sedan in HPV-data från landets biobanker för 2 845 av dessa kvinnor och jämförde med överlevnadsdata från nationella register.
Lägre risk att dö
Resultaten visar att den femåriga relativa överlevnaden för kvinnor med hrHPV-positiva tumörer var 74 procent jämfört med den kvinnliga befolkningen i samma ålder och under motsvarande kalenderår, medan den endast var 54 procent för kvinnor med hrHPV-negativa tumörer.
HrHPV kunde påvisas i drygt 80 procent av tumörerna. Kvinnor med hrHPV-positiva tumörer var oftare screeningupptäckta, var yngre och hade högre socioekonomisk status. De var också upptäckta i ett tidigare kliniskt stadium jämfört med kvinnor med hrHPV-negativa tumörer. Efter att ha kontrollerat för ålder, tumörtyp, tumörstadium vid diagnos och utbildningsnivå hade dock kvinnorna med hrHPV-positiva tumörer fortfarande betydligt lägre risk att dö jämfört med kvinnorna med hrHPV-negativa tumörer.
Ett bra komplement till dagens prognosverktyg
– Förekomst av hrHPV i invasiv tumörvävnad är således en stark och samtidigt rutinmässigt tillgänglig prognostisk biomarkör för prognosen av invasiv livmoderhalscancer och skulle kunna vara ett bra komplement till de etablerade prognostiska instrumenten som används i dag, säger Pär Sparén, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska Institutet och en av artikelförfattarna.
De underliggande biologiska mekanismerna till att avsaknad av detekterbart hrHPV i tumören ger avsevärt sämre prognos är inte kända och behöver undersökas ytterligare.
En stor del av cellers funktion kontrolleras av proteiner. De bildas inne i cellerna i speciella proteinfabriker som kallas ribosomer. Olika sorters celler, till exempel i olika vävnader, behöver olika sorters proteiner och cellerna har flera sätt att reglera vilka proteiner som bildas.
Däremot har det länge varit en vetenskaplig ”sanning” att just ribosomerna ser ut och fungerar på samma sätt i alla sorters celler och under alla förhållanden.
Denna sanning håller nu på att ifrågasättas och i en studie visar forskarna att E. coli-bakterier kan bilda specialiserade ribosomer som påverkar vilka proteiner som produceras.
Specialiserade ribosomer
– Vi utsatte bakterierna för stress genom att minska tillgången på näring och såg att det då bildades mer av en viss typ av ribosom. Vi kunde också koppla ökningen av den sortens ribosom till aktivering av cellernas generella stressrespons, säger Theresa Vincent, forskargruppsledare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, som handlett forskningsstudien tillsammans med professor Scott Blanchard vid Weill Cornell Medicine i New York.
En ribosom består av ett stort antal olika molekyler som alla bildas genom avläsning av gener som finns inne i cellen. I studien kunde forskarna visa att det är variationer i DNA-sekvensen i en av dessa gener som ger upphov till de specialiserade ribosomerna.
– Våra resultat stödjer att det finns specialiserade ribosomer, att de har sitt ursprung i cellernas arvsmassa och att de kan reglera genaktivitet och produktion av proteiner. Eftersom man tidigare trott att ribosomerna har en passiv roll då proteinerna bildas har deras betydelse för till exempel sjukdomar inte undersökts. Men det finns specialiserade ribosomer även i djurceller och det är angeläget att studera om och hur genvariationerna som ligger bakom dessa ribosomer påverkar cellernas funktion, säger Theresa Vincent.
För cirka ett år sedan visade forskarteamet en molekyl som har förmågan att lagra solenergi. Molekylen, som består av kol, väte och kväve, har den unika egenskapen att när den träffas av solljus så byter den skepnad till en energirik isomer, en molekyl som består av samma atomer men sammanbundna på ett annat sätt.
Isomeren kan sedan lagras för att användas senare, till exempel på natten eller på vintern. Ämnet är en vätska och är anpassat för ett solenergisystem som forskarna kallar Most (Molecular solar thermal energy storage).
Värmeökningen högre än väntat
Bara under det senaste året har forskarteamet, som leds av Kasper Moth-Poulsen, biträdande professor vid Chalmers institution Kemi och kemiteknik, gjort stora framsteg i utvecklingen av Most.
– Vi kan nu spara energin i upp till 18 år och när vi vill använda den får vi en värmeökning som är högre än vi vågat hoppas på, säger Kasper Moth-Poulsen.
Gruppen utvecklade en katalysator för att utvinna den sparade energin. Den visade sig kunna skapa en reaktion som värmer vätskan med 63°C samtidigt som den för tillbaka molekylen till sin ursprungliga form så att den kan återanvändas i värmesystemet.
Energisystemet Most fungerar cirkulärt. Först fångar vätskan upp energi från solljus i en solfångare på taket. Därefter kan den lagras utan att förlora energin. När energin ska användas körs den genom katalysatorn så att vätskan blir varm. Värmen skulle till exempel kunna användas till elementen i ett hus, och vätskan kan sedan skickas tillbaka upp på taket igen för att ansamla mer energi – helt utan utsläpp eller försämrade egenskaper hos molekylerna. Bild: Yen Strandqvist
Katalysatorn fungerar som ett filter som vätskan spolas genom. Har vätskan en temperatur på 20°C när den pumpas in i filtret så kommer den vara 83°C när den kommer ut på andra sidan.
Under samma period lyckades forskarna utforma molekylen så att den energibärande isomeren nu har förmågan att behålla energivärdet i upp till 18 år, en avgörande del för projektet som i första hand handlar om kemisk energilagring. Dessutom hade systemet hittills byggt på att ämnet varit uppblandat med det brandfarliga ämnet toluen, men nu fann forskarna ett sätt att utesluta toluen och istället enbart använda energilagringsmolekylen.
Vätskan fångar energi från solen
Framstegen innebär att energisystemet Most nu fungerar cirkulärt. Först fångar vätskan upp energi från solljus i en solfångare på taket. Därefter kan den lagras utan att förlora energin. När energin ska användas körs den genom katalysatorn så att vätskan blir varm. Värmen skulle till exempel kunna användas till elementen i ett hus, och vätskan kan sedan skickas tillbaka upp på taket igen för att ansamla mer energi – helt utan utsläpp eller försämrade egenskaper hos molekylen.
– Vi har gjort många avgörande framsteg väldigt snabbt den senaste tiden och idag har vi ett utsläppsfritt energisystem som fungerar året om, säger Kasper Moth-Poulsen.
Solfångaren består av en konkav reflektor med ett rör i mitten. Den följer solens vandring över himlen och fungerar på samma sätt som en parabolantenn genom att fokusera solens strålar till en punkt där vätskan leds igenom ett rör. Det är även möjligt att lägga till ytterligare ett rör med vanligt vatten för att kombinera systemet med konventionell vattenvärmning.
Strävar efter ett sammanhängande system
Nästa steg för forskarna är nu att bygga ihop allt detta till ett sammanhängande system.
– Det finns mycket kvar att göra. Vi har just fått systemet att fungera. Nu ska vi se till att det blir optimalt utformat, säger Kasper Moth-Poulsen.
Lagringstiden är gruppen nöjd med, men energivärdet tror Kasper kan ökas mycket mer. Han ser det som fullt möjligt att forskargruppen inom kort kommer nå en temperaturökning på åtminstone 110°C, och bedömer att teknologin skulle kunna vara i bruk inom 10 år.
– Årets prisbelönade uppfinningar har revolutionerat laserfysiken. Extremt små objekt och otroligt snabba processer uppenbarar sig nu i nytt ljus. Med avancerade precisionsinstrument öppnas nya forskningsområden och en mängd industriella och medicinska tillämpningar, skriver Kungliga vetenskapsakademien i ett pressmeddelande.
Gérard Mourou och Donna Strickland banade väg för de kortaste och mest intensiva laserpulser människan skapat. Den banbrytande artikeln kom 1985 och blev stommen i Stricklands doktorsavhandling.
Med smarta grepp lyckades de alstra korta högintensiva laserpulser utan att förstöra förstärkarmaterialet. De sträckte först ut laserpulserna i tiden för att minska toppeffekten, förstärkte dem sedan, och tryckte till sist ihop dem. Om en puls trycks ihop och blir kortare i tiden så innebär det att mer ljus packas in inom samma lilla område i rummet – pulsens intensitet skjuter då i höjden.
Stricklands och Mourous nyuppfunna teknik, kallad CPA eller chirped pulse amplification, blev snabbt standard för alla senare tillkomna högintensitetslasrar. Bland tillämpningarna finns de miljontals synkorrigerande ögonoperationer som numera utförs årligen med de vassaste av ljusstrålar.
Arthur Ashkin uppfann den optiska pincetten vars ljusstrålefingrar griper tag i partiklar, atomer, molekyler, och till och med bakterier och andra levande celler.
Med hjälp av verktyget kan man utnyttja ljusets strålningstryck för att flytta på fysiska objekt, något som Kungliga Vetenskapsakademien kallar ”en gammal science fiction-dröm”.
– Arthur Ashkin lyckades få laserljus att knuffa små partiklar mot strålens mittfåra och hålla fast dem. Den optiska pincetten var född.
Ett stort genombrott kom1987, då Ashkin fångade levande bakterier med pincetten utan att skada dem. Omedelbart satte han igång studier av biologiska system, och i dag används den optiska pincetten brett till att undersöka livets maskineri.
De otaliga användningsområdena har knappast utforskats fullt ännu. Men redan i dag låter de i år belönade uppfinningarna oss rumstera om i mikrovärlden i bästa Alfred Nobel-anda: till största nytta för mänskligheten, skriver Kungliga vetenskapsakademien i sitt pressmeddelande.
Direkt med Donna Strickland: Telefonintervju med Donna Strickland (Presskonferens vid Kungliga vetenskapsakademien).
Mer om Nobelpristagarna i fysik:
Arthur Ashkin, född 1922 (96 år) i New York, USA. Fil.dr 1952 vid Cornell University, Ithaca, USA.
Gérard Mourou, född 1944 (74 år) i Albertville, Frankrike. Fil.dr 1973.
Donna Strickland, född 1959 (59 år) i Guelph, Kanada. Fil.dr 1989 vid University of Rochester, USA.
Prissumman är 9 miljoner svenska kronor, med ena hälften till Arthur Ashkin och andra hälften delad mellan Gérard Mourou och Donna Strickland.
Källa: Kungliga vetenskapsakademien
– De riskerar att gå med i studier på etiskt tveksamma grunder, säger Tove Godskesen, forskare vid Centrum för forsknings- & bioetik, CRB, vid Uppsala universitet, sjuksköterska och en av författarna bakom studien.
Forskargruppen har undersökt de tre största offentlig drivna webbplatserna i Skandinavien, cancercentrum.se i Sverige, skaccd.org i Danmark och helsenorge.no i Norge. I Sverige till exempel är cancercentrum.se ett nationellt samarbete mellan landsting och regioner med syfte att skapa en mer patientfokuserad, jämlik och tillgänglig cancervård.
Lågt betyg i läsbarhet
Forskarteamet har undersökt hur pass bra eller dålig som informationen på sidorna är; om den är korrekt och om den är komplett och hur lätt den är att läsa och ta till sig. Studien visar att informationen till stor del är svår att förstå, ofullständig och dessutom missvisande.
Texterna fick dåligt betyg enligt test med så kallat läsbarhetsindex. På flera ställen saknades information om vilka risker som de experimentella studierna kunde innebära och informationen var ibland missvisande .
– Den här forskningen görs för att kunna hjälpa framtida patienter, men det är inte alltid tydligt på sajterna. Ibland när studierna beskrivs är det lätt att tro att det handlar om behandling av deltagaren – patienten som är sjuk nu. Det är förstås inte bra. Risken är att de väljer att delta därför att de har uppfattat studien som en behandling. I och med att svårt sjuka kan ha svårt att ta in mer nyanserad information i ett senare skede, är det viktigt att vara tydlig från början, säger Tove Godskesen.
Forskning i stället för behandling
I studien lägger författarna fram flera exempel på vilseledande information och även på förslag på hur man istället skulle kunna informera. Att undvika att skriva behandling istället för forskning är ett konkret exempel.
– Istället för att exempelvis skriva ”om du är intresserad av behandlingen” kunde man skriva ”om du vill delta i forskningen” och istället för ”denna behandling kan vara en möjlighet för dig” vore det tydligare att säga ”du kan delta i denna studie”, säger Tove Godskesen.
I undersökningen visade sig dessutom Sverige ha sämre information än Norge och Danmark.
– Vi hoppas att den här studien kan göra att sådana här texter hädanefter skrivs med mer eftertanke. Det är också viktigt att etikprövningsnämnderna får ta del av texterna och kritiskt granskar dem innan de publiceras. Så verkar det inte gå till idag, säger Tove Godskesen.
Kontakt: Tove Godskesen, forskare vid Centrum för forsknings- & bioetik (CRB) vid Uppsala universitet, tove.godskesen@crb.uu.se
Orsaken till den positiva effekten är att rödbetor är rika på nitrat, som i kroppen kan omvandlas till nitrit och kväveoxid som i sin tur vidgar kärlen.
– Redan efter en vecka med cirka 1,5 dl koncentrerad rödbetsjuice per dag (70 ml morgon och kväll) syntes förbättringar. Hos de 80 procent av patienterna som fick en uttalad höjning av nitrithalterna i blodet som följd av rödbetsjuiceintaget noterades ökad prestationsförmåga och verkningsgrad i musklerna med cirka 10 procent vilket är väldigt mycket, säger Gerhard Wikström, överläkare och kardiolog på Akademiska sjukhuset och en av forskarna bakom studien.
Studien är den första som publicerats där man studerat effekten av rödbetsjuice hos patienter med PAH (pulmonell arteriell hypertension). I studien ingick 15 patienter med hjärt-lungsjukdomen, dubbelblind överkorsningsstudie där patienterna var sina egna kontroller. Ena veckan fick de rödbetsjuice och den andra placebo. Patienterna visste själva inte vad de drack.
En liter rödbetsjuice om dagen
Gerhard Wikström betonar att den rödbetsjuice som användes i studien är en koncentrerad variant och att den juice som vanligen säljs i livsmedelsaffärer är okoncentrerad. För att få samma effekt bör den som dricker okoncentrerad rödbetsjuice öka mängden, det vill säga dricka cirka 5 dl rödbetsjuice morgon och kväll för att få i sig samma mängd nitrat som i studien.
Nitrat finns extra koncentrerad i rödbeta, men även i andra grönsaker såsom broccoli, spenat, mangold, ruccola – och rädisa.
I Sverige får ett hundratal personer diagnosen PAH varje år. Sjukdomen innebär att lungornas blodkärl blir för trånga vilket leder till onormalt högt blodtryck i lungorna. Då samma volym blod försöker pressa sig fram genom allt trängre kärl måste hjärtat arbeta allt hårdare och tar på sikt skada. De vanligaste symptomen är andfåddhet, sämre ork, försämrad kondition, bröstsmärta och svimningskänsla.
– Analyser av patienternas blodplasma och saliv visade på förhöjda nivåer av nitrat och nitrit, som sedan kan omvandlas till kväveoxid i kroppen. När kväveoxiden förs ut i blodet uppnås den så medicinskt intressanta kärlvidgande effekten som ger ökad ork och uthållighet i musklerna, förklarar Gerhard Wikström. ’
I studien noterades även en tendens till förbättrad hjärtfunktion.
Hans förhoppning är nu att flera större studier kan genomföras som analyserar effekten av nitratrika grönsaker på olika hjärtsjukdomar. Nitrat finns extra koncentrerad i rödbeta, men även i andra grönsaker såsom broccoli, rädisor, spenat, mangold och ruccola.
– Studien visar att tillförsel av nitrat i doser som kan åstadkommas via ganska enkla förändringar i kosten kan åstadkomma förbättringar för patienter med vaskulär sjukdom, avrundar han.
När delar av Białowieżaskogen drabbades av ett omfattande utbrott av granbarkborre dog många granar. Det statliga polska skogsbolaget gick in och avverkade döda och angripna träd med argumentet att skydda resten av skogen. Det startade en av de mer intensiva bevarandedebatterna i Europa på senare tid. Forskare, naturvårdare och naturintresserade människor från hela världen har protesterat, liksom EU.
Nationalpark
Nu har Grzegorz Mikusiński från Sveriges lantbruksuniversitet tillsammans med kollegor i Polen (Polish Academy of Sciences och Siedlce University of Natural Sciences and Humanities) gjort den första uppskattningen av hur stor del av skogen som påverkades av avverkningarna. En utgångspunkt är analys av högupplösta satellitbilder från juli 2015 och juni 2018. Artikeln har nyligen publicerats i Biological Conservation.
I Białowieżaskogen är variationen stor när det gäller trädens art och ålder, och det finns förhållandevis många gamla och döda träd. Skogen är välkänd för sina visenter, men djurlivet är överhuvudtaget rikt på vilt, vedlevande insekter och fåglar. Delar av skogen är skyddad som nationalpark och flera mindre naturreservat. Hela skogen står på Världsarvslistan och den polska delen är dessutom Natura 2000-område. Världsarvet är uppdelat i fyra zoner, och viss avverkning är tillåten i zon 4.
Studien visar att de flesta avverkningarna skedde i de nordvästra och centrala delarna av Białowieżaskogen. Sammanlagt har 675 hektar kalhuggits, varav 229 hektar var skog med en stor andel gamla träd (minst 10 procent var 100 år eller äldre). Den större delen av avverkningen skedde i zon 3 och 4 av världsarvet, 299 hektar respektive 361 hektar. Zon 3 är den mest värdefulla delen av Białowieżaskogen utanför det som är skyddat som naturreservat eller nationalpark.
Sällsynta hackspettar, lodjur och många insektsarter finns bland förlorarna. För att begränsa skadan föreslår forskarna att kalhyggena ska få utvecklas naturligt och att hela skogen blir nationalpark.
Ekosystemet rubbas
Forskarna beräknar att 1,16 procent av den polska delen av Białowieżaskogen har huggits ner under perioden.
– Det låter inte mycket, men också området runt avverkningarna påverkas negativt på många olika sätt, säger Grzegorz Mikusiński.
Minst 4073 hektar har påverkats om man antar att effekten sträcker sig 100 meter in i skogen som ligger bredvid hyggena. En effekt är att mikroklimatet ändras eftersom området blir mer utsatt för sol och vind. Det har också betydelse att själva landskapet ser annorlunda ut, att skogen blir mindre sammanhängande (fragmentering) och att tillgången på död ved minskar. Till exempel blir det färre möjliga bohål för tretåig hackspett, pärluggla och sparvuggla. Lodjur kommer att undvika kalhyggena eftersom de vill ha tät växtlighet och nedfallna träd för att kunna smyga på sina byten. En del följder är svåra att förutsäga, till exempel samspelet mellan rovdjur, växtätare och växter i området.
Det lagliga skyddet har haft betydelse för Białowieżaskogen skriver forskarna. Det har inte avverkats någon skog i nationalparken och i princip inte heller i naturreservaten. Men många värdefulla äldre bestånd utan nationellt lagligt skydd avverkades. Särskilt viktig var domen i EU-domstolen som visade att avverkningen bröt mot habitatdirektivet som ska skydda arter och ekosystem i Natura 2000-områden och detta stoppade avverkningarna. Det visar att Natura 2000-lagstiftningen kan vara effektiv.
Bättre att inte plantera nya träd
Nu tycker forskarna att de områden som har huggits ner ska lämnas i fred så att träden får växa tillbaka på naturlig väg. Om det statliga skogsbolaget gör som planerat och återplanterar och gallrar fortsätter störningarna i årtionden framåt. Forskarna tycker också att nationalparken ska utökas till hela Białowieżaskogen.
– Białowieżaskogen är en oersättlig källa till kunskap om hur de ursprungliga skogarna i Europa fungerade när det gäller naturliga processer och biodiversitet. Dessa kunskaper kan användas för att restaurera skogar i andra områden, säger Grzegorz Mikusiński.
– Kirurgi och strålning kan på sikt medföra vissa risker. Därför är det värdefullt om vården får ökade möjligheter att avgöra vilka som verkligen har behov av behandling och hos vilka patienter som tumörerna inte är aggressiva och där man kan avstå från viss behandling. Idag råder brist på metoder för att göra den distinktionen, säger Charlotta Wadsten, doktorand vid Institutionen för kirurgiska och perioperativa vetenskaper vid Umeå universitet.
DCIS
Avhandlingen gäller bröstcancer av typ duktal cancer in situ, DCIS, där de elakartade tumörcellerna är begränsade till bröstets mjölkgångar. Om tumören inte behandlas kan cancern utvecklas och spridas, vilket sker i knappt hälften av fallen. Sedan bröstundersökning med mammografi infördes i sjukvården har antalet upptäckta fall av DCIS ökat dramatiskt. För närvarande får närmare 1 000 svenska kvinnor varje år diagnosen DCIS.
Charlotta Wadsten har analyserat hur upptäckt, behandling och utfall har förändrats under 20 år, från 1992 till 2012. Studien visar en trend mot intensivare behandling. Andelen kvinnor där hela bröstet avlägsnades ökade, liksom andelen som fick tillägg med strålning efter bröstbevarande operation. Mer behandling medförde dock ingen signifikant förbättring över tid vad gäller återfall eller överlevnad. Det kan tolkas som att omfattningen av kvinnor som överbehandlas ökar.
Nya ledtrådar
I avhandlingen finns några ledtrådar för att bättre kunna avgöra vilka som har den aggressiva formen. I en fall-kontrollstudie analyserades kvinnor med primär DCIS som senare avlidit i bröstcancer. Det gick att se att stora tumörer och tumörer som hade avlägsnats med osäkra marginaler ökade risken för senare död i bröstcancer. Dessutom kunde man se att lymfocyter, en speciell sorts vita blodkroppar, i anslutning till tumörerna var en riskfaktor.
– Lymfocyternas roll för den aggressiva cancern är än så länge mycket sparsamt utforskat. Det kan vara av intresse för möjligheten att i framtiden skapa målstyrda behandlingar och är därför absolut värt att forska vidare kring, säger Charlotta Wadsten.
Charlotta Wadsten är uppväxt i Östersund och arbetar som specialistläkare vid länssjukhuset i Sundsvall där hon är sektionsansvarig för bröst- och endokrinkirurgi. Efter disputationen vid Umeå universitet väntar forskning i USA. Foto: Ella Wadsten.
– Fortfarande är KOL en underdiagnostiserad sjukdom som många bär på utan att veta om det. Tidig upptäckt och behandling ger en bättre prognos och därför är det värdefullt att hitta fler sätt att utvärdera sjukdomen, säger Robert Linder, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet.
Tittar på enzymerna
I sin avhandling har Robert Linder studerat två enzymer i blodet samt den hämmare som motverkar enzymernas effekter och hur dessa samspelar vid sjukdomen KOL.
Det gick att se att koncentrationen av enzymet MMP-9 var högre hos patienter med KOL än i en kontrollgrupp. Ytterligare nivåer av enzymet och en stor kvot av enzymet i förhållande till hämmaren TIMP-1 var dessutom förknippade med sämre lungfunktion. Det pekar på att enzymerna påverkar sjukdomens svårighetsgrad. De personer som hade högst nivåer var överrepresenterade bland dem som hade avlidit i KOL under en femårig observationsperiod.
– Resultaten talar för att enzymerna, som är möjliga att utvärdera i blodprov, spelar en roll för utvecklingen av KOL samt för symtom och prognos vid sjukdomen, säger Robert Linder.
Olin-studierna
Avhandlingen baseras på undersökningar av personer som deltagit i en stor studie i Norrbottens län. Avhandlingen är den 20:e från forskningsverksamheten Obstruktiv Lungsjukdom i Norrbotten, Olin-studierna, som pågår sedan 1985 och där mer än 60 000 norrbottningar medverkat. Olin-studierna är omfattande och den största medicinska forskningsverksamheten i Norrbotten och innefattar studier om astma, allergi, KOL och hälsoekonomi.
Kroniskt obstruktiv lungsjukdom, KOL, karakteriseras av försämrat flöde i luftvägarna. Obstruktionen orsakas av en kombination av inflammation i luftvägarna och förstörd lungvävnad. I Sverige beräknas cirka 10 procent av befolkningen lida av KOL, varav cirka 3000 avlider i sjukdomen varje år.
Robert Linder är uppvuxen i Fjällsjönäs i övre Juktådalen i Sorsele kommun. Han har nyss avslutat AT-läkartjänstgöring i Karlskrona.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
