I avhandlingen Att skriva sig ut har hon undersökt hur patienterna skulle vara för att utskrivningsnämnden skulle betrakta dem som fungerande i samhället och vad det i sin tur innebar för patienterna själva.
Det empiriska materialet är hämtat från S:t Lars sjukhus i Lund och omfattar åren 1967–1992.
− I ansökningarna till utskrivningsnämnden, artiklarna och berättelserna blev själva skrivandet en del av patientens sätt att omskapa sig själv. De gav uttryck åt sådant som de trodde att de var tvungna att skriva och hur den ideala och den goda patienten skulle vara.
Vägen ut ur de stora sjukhusen
Psykiatrireformen (Psyk-ÄDEL) var en reform för psykiatrin i Sverige som beslutades 1994 och genomfördes 1995. Den föregicks av psykiatriutredningen (SOU 1992:73) som visade att personer med psykisk ohälsa hade mycket dålig samverkan med övriga samhället i jämförelse med andra svaga grupper. Psykiatrireformen föregicks också av ädelreformen (vård av äldre, 1992) och ibland ses kombinationstermen psykädelreformen. Tanken var att psykiskt sjuka personer i högre grad skulle integreras med resten av samhället. Reformen har i efterhand fått mycket kritik, bland annat för att psykiskt funktionshindrade personer som bor i lägenhet ofta blir isolerade. Källa: wikipedia
Förutom att studera ansökningar till utskrivningsnämnden har hon också undersökt vad patienter och före detta patienter själva berättat i den socialpolitiska tidskriften Pocketttidning R samt tidskriften Kontakt från patientföreningen Måndagsklubben. På så sätt har hon fångat deras egna ord, berättelser och erfarenheter.
− En viss sorts subjekt (patient) skulle skapas inom den psykiatriska vården, patienten skulle kunna hantera ett liv utanför institutionen. Och skulle inte ses som enbart mottagare av psykiatrisk vård. Min analys visar att de var medskapande i denna process och därför har jag gett dem en central roll i berättelsen om vägen ut från de stora sjukhusen, säger Frida Wikström.
Egna bostaden, skogen, staden och träningslägenheten
Processen med att flytta ut patienter från psykiatrin ut i samhället började alltså redan under 1960- och 70-talet. Istället för att försöka separera patienterna från samhället, som tidigare, skulle de flyttas in i samhället.
Vård utanför sjukhuset sågs i många fall som ett fullgott alternativ till sluten heldygnsvård, i flera fall ansågs sjukhusmiljön rent av vara skadlig för patienterna. Några av de viktigaste terapeutiska miljöerna för att genomföra detta var den egna bostaden skogen och staden, men också träningslägenheten.
− Träningslägenheten innebar ett slags prov för patienten inför ett liv utanför sjukhuset. Den självständighet som eftersträvades liknade vardagslivet och patienterna uppmuntrades till egna val, att till exempel välja att diska eller handla mjölk. Så skapades motiverade, verbala, strukturerade och skötsamma patienter som kunde göra självständiga val och därför inte behövde förbli patienter, säger Frida Wikström.
Tillsammans med de terapeutiska miljöerna var också nya terapeutiska metoder som ADL-träning, socioterapi, sysselsättnings- och arbetsterapi aktuella för att hjälpa patienterna ut från sjukhuset. Sysselsättning och arbete hade tidigare varit viktiga inslag i behandlingen på sjukhusen men fick under 1900-talets andra halva en ny funktion.
− Nu betonades även arbetet utanför sjukhuset. Att kunna arbeta och ha ett arbete blev en av de viktigaste förutsättningarna för utskrivning, säger Frida Wikström.
Johanna Arnesson har analyserat hur tre svenska klädföretag – H&M, KappAhl och Lindex – konstruerar sin varumärkesidentitet och idén om sig själva som moraliska företag. Hon har också tittat på hur media skriver om mode och politik, liksom hur publiken i sociala medier kommenterar artiklarna och företagens reklamkampanjer. Tre teman dominerar: miljö, arbetsvillkor och feminism.
Kritik från både höger och vänster
Hon såg att det framförallt finns en stor skillnad i företagens budskap och publikens kommentarer. Företagen vill lyfta fram en win-win-win-situation: miljö och arbetare, särskilt kvinnor, tjänar på att de stora företagen sätter standarder i sina produktionskedjor, konsumenterna tjänar på att de kan göra medvetna klädval och företagen tjänar på att de uppfattas som ansvarstagande.
– Men i detta döljs strukturella konflikter. Som att en ökad konsumtion i sig är ohållbar, säger Johanna Arnesson.
I kommentarsfälten flödar kritiken och Johanna Arnesson överraskades av hätskheten från personer med konservativa eller nationalistiska åsikter i deras inlägg om feminism och normkritik i företagens reklamkampanjer.
– Man uttryckte hat och äckel, att företagen drabbats av ”genussjuka”, säger Johanna Arnesson.
Från motsatta politiska sidan var kritiken i kommentarerna istället att företagens arbete för jämställdhet och bättre villkor bara är en yta för att dölja en i verkligheten hårt exploaterande bransch.
Återspeglar samhällsdebatten i stort
– Samtidigt var det överraskande att jämställdhetsfrågorna var så starka i företagens kommunikation. Både kring vilka möjligheter klädbranschen ger kvinnor i produktionskedjan, men också hur modebranschen och konsumerande kvinnor ser på och omformar skönhetsideal idag, säger Johanna Arnesson.
Med ett fågelperspektiv kan Johanna Arnesson också se att innehållet i företagens budskap återspeglar samhällsdebatten i stort.
– Det som är på tapeten i den allmänna debatten återkommer i deras kommunikation, säger hon.
– Vår studie visar att vi minns lukter bättre om vi andas genom näsan när minnet konsolideras. Det är den process som sker mellan inlärningen och det tillfälle då du plockar fram minnet igen. Det är första gången någon har visat detta, säger Artin Arshamian, forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska Institutet.
Minnet av lukt
Under studien lät forskarna försökspersoner vid två olika tillfällen lära sig tolv olika lukter. Därefter fick de under en timmes tid antingen andas genom näsan eller genom munnen. När timmen var över introducerades de gamla lukterna igen, men också tolv nya lukter, och uppgiften var att avgöra om lukten de kände kom från inlärningstillfället eller om det var en ny lukt.
Resultatet visade att när personerna andades genom näsan, under perioden mellan inlärning och igenkänning, så mindes de lukterna bättre.
– Nästa steg är att även mäta vad som verkligen sker i hjärnan under andningen och hur det i sin tur är kopplat till minne. Detta har tidigare varit praktiskt omöjligt då det krävts att elektroder placeras direkt i hjärnan. Vi har lyckats lösa detta problem och tillsammans med min kollega Johan Lundström så utvecklar vi nu en ny metod för att mäta aktiviteten både i luktbulben och hjärnan, utan att stoppa in elektroder, säger Artin Arshamian.
Gammal visdom blir vetenskap
Tidigare forskning har visat att luktreceptorerna i luktbulben inte bara känner av lukt men även variationer i själva luftströmmen. I de olika faserna av in- och utandning aktiveras olika delar av hjärnan. Men hur synkronisering mellan andning och hjärnaktivering sker och hur det påverkar hjärnan och därmed vårt beteende är okänt. Inom traditionell medicin har dock andningens betydelse ofta betonats.
– Att andningen påverkar vårt beteende är egentligen inget nytt, tvärtom så har kunskapen funnits i tusentals år inom bland annat meditationen. Däremot har ingen lyckats visa vetenskapligt vad som verkligen händer i hjärnan. Nu har vi de verktygen vilket kan leda till ny klinisk kunskap, säger Artin Arshamian.
Cellerna i en vävnad omges av en nätliknande struktur och för att fästa till den finns receptormolekyler på cellytan, som styr uppbyggnaden av stora proteinkomplex på cellens insida.
3D-projektion av en cancercell som är på väg att genomgå celldelning och fäster till underlaget med retikulära adhesioner. Blå – kromatin/DNA; Röd – Cellmembran; Grön/Gul i botten av cellen – Retikulära adhesioner (den nyupptäckta strukturen). (Bild från konfokalmikroskop av John Lock)
Dessa så kallade adhesionskomplex förbinder utsidan med cellens inre, men är också viktiga för cellens kommunikation. De signalerar in till cellen vilken miljö den befinner sig i, vilket påverkar cellens egenskaper och beteenden.
Helt ny struktur
Nu har forskare upptäckt en ny typ av adhesionskomplex, med en molekylär sammansättning som skiljer dem från de tidigare kända. Upptäckten är gjord i samarbete med forskare i Storbritannien.
– Det är väldig överraskande att det år 2018 skulle finnas en ny cellstruktur kvar att upptäcka. Att det finns den här typen av adhesionskomplex har gått oss förbi tidigare, säger Staffan Strömblad, professor vid institutionen för biovetenskaper och näringslära vid Karolinska Institutet, som lett studien.
Helt nya egenskaper
De nu upptäckta adhesionskomplexen ger svar på en hittills obesvarad fråga – hur cellen kan förbli fäst till matrix under celldelningen. De tidigare kända fästkomplexen löses nämligen upp vid celldelning för att cellen ska kunna dela sig. Men så fungerar inte den nya typen.
– Vi visar att de här nya adhesionskomplexen är kvar och fäster cellen under celldelningen, säger Staffan Strömblad.
I studien visar forskarna också att de nyupptäckta strukturerna styr förmågan hos dotterceller att sprida ut sig på rätt plats igen efter celldelning. Denna minnesfunktion stördes när forskarna blockerade adhesionskomplexen.
Viktig för celldelningen
Forskningen är gjord i mänskliga cellinjer, med konfokalmikroskopi och masspektrometri som huvudsakliga tekniker. Nu behövs det vidare forskning, bland annat för att undersöka de nya adhesionskomplexen i levande organismer.
– Våra fynd öppnar många nya viktiga frågor om förekomst och funktioner hos de här strukturerna. Vi tror att de har många andra funktioner än vid celldelning, men det återstår att ta reda på, säger Staffan Strömblad.
Forskarna kallar den nyupptäckta cellstrukturen för retikulära (nätformiga) adhesioner, eftersom den har en nätliknande form.
Ju tidigare en cancer upptäcks desto bättre chans har patienten. Därför lägger också forskare stor kraft vid att hitta olika tumörmarkörer som kan användas vid en cancerdiagnos. Markörerna är ämnen som produceras av cancercellerna och cirkulerar fritt i blodet.
Bland de som forskat på tumörmarkörer finns Jenny Liao Persson, professor vid Lunds universitet med expertis inom experimentell patologi och tumörbiologi.
– Nej, jag tror inte vi kommer att helt kunna bota cancer. Men med allt bättre och tidigare diagnosmetoder, och förbättrade behandlingar, kommer vi att kunna göra det möjligt för patienterna att leva ett så normalt liv som möjligt, säger Jenny Liao Persson.
Cancer snart en av många kroniska sjukdomar
Cancer skulle då kunna liknas vid en kronisk sjukdom, menar hon, som det går att leva vidare med. Inte olikt hur många i dag lever med sjukdomen HIV.
Jenny Liao Persson inledde sin forskning i slutet av 1990-talet vid Columbia University, Presbyterian Hospital, New York, med att söka efter tumörmarkörer för leukemi, eller blodcancer. När hon återvände till Lund satte hon fokus på några av de vanligaste cancerformerna i Sverige: prostatacancer och bröstcancer. Särskilt intressanta i hennes forskning är de patienter där cancern spridit sig till skelettet.
– En cancer som spridit sig till lunga, lever och skelettet är svårbehandlad och har en mycket hög dödlighet.
Hennes forskargrupp har upptäckt förändringar hos de proteiner som styr cancercellernas tillväxt och överlevnad. Förändringarna är gemensamma för cancerformerna leukemi, prostata- och bröstcancer.
Tror på botemedel i framtiden
– Eftersom dessa cancerceller delar samma signalvägar för att styra sin tillväxt och överlevande har vi visat att de går att påverka med samma form av läkemedelskandidat, säger hon.
Resultatet kan bli ett läkemedel som stänger av cancerns aggressiva spridning. Men klivet från labbet till färdigt läkemedel är oerhört kostsamt.
– Vi är beroende av fler forskningsanslag och även samarbeten med läkemedelsföretag. Men nu har vi arbetat oavbrutet i sju-åtta år och ser bra effekter, så med ytterligare anslag hoppas jag att vi kan komma i mål inom några år, säger Jenny Liao Persson.
När även de aggressivaste cancerformerna kan bromsas så förvandlas cancer till en kronisk sjukdom. Men fortfarande saknas ett botemedel – eller?
– Nej, där håller jag inte med dig. Hade du sagt så för bara några år sedan, hade jag kanske gjort det, men inte längre.
Orden är Hareth Nahis, överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset och en av landets främsta experter på cancerformen myelom, eller benmärgscancer.
Tre av fyra överlever trots cancer
År 2016 fick drygt 60 000 personer i Sverige ett cancerbesked. En siffra som har ökat ända sedan 1970-talet. Cancerfonden uppskattar att minst var tredje person kommer att få en cancerdiagnos under livet. Samtidigt överlever allt fler cancerdrabbade. I början av 1970-talet levde endast 35 procent av männen och 48 procent av kvinnorna fem år efter diagnosen. I dag är motsvarande siffra 75 procent för män och 74 för kvinnor. Förklaringen är förbättrade diagnosmetoder och bättre behandlingar. Fortfarande är det kirurgi, strålning och cellgifter som är de vanligaste behandlingsmetoderna. Men nya former av läkemedel är alltså under utveckling.
– I dag sker gigantiska framsteg inom immunterapi. Innan jag går i pension så är jag övertygad om att jag ger mina patienter en botande behandling för denna cancerform.
Immunterapi är ett sätt att få kroppens eget immunförsvar att attackera cancercellerna. Området är förhållandevis nytt men samtidigt mycket lovande.
Hareth Nahi, som fyller 50 nästa år, förklarar sin positiva hållning med hjälp av nya forskningsstudier som genomförts i Kina och USA. Där har nya metoder inom immunterapi visat sig fungera hos samtliga patienter som ingått i studierna.
Med immunterapi skräddarsys behandling
Fördelarna med immunterapi är många, inte bara en potentiell bot. Modern cancerbehandling slår mot allt i kroppen som växer, allt från håret till slemhinnor i mage och tarmar. Behandlingen sker dessutom i flera steg, med olika kombinationer av läkemedel.
Immunterapibehandlingen kan skräddarsys för att slå enbart mot cancercellerna. Och kommer troligen att bestå av en enda injektion, sedan är behandlingen över.
– Detta är inte science fiction utan något vi kommer se inom de närmaste åren. Dessutom tror jag att detta kommer att bli förstahandsalternativet bland de flesta behandlingarna mycket snart, säger Hareth Nahi.
Han är den del av en forskargrupp som leds av Evren Alici vid Karolinska Institutet. Där har de riktat in sig på en särskild del av immunförsvaret, de så kallade NK-cellerna.
Dessa utvinns ur patientens eget blod, odlas i labb och utrustas med en särskild antikropp som ger dem förmåga att angripa ett utvalt protein hos cancercellen.
Forskargruppen har gjort en första mindre studie hos patienter och analyserar och publicerar löpande resultaten. Och hittills verkar det lovande.
– Vi har avbrutit studien eftersom vi redan såg effekt hos de första patienterna. Nu måste vi hitta finansiering för att gå vidare till nästa fas av studier, säger Evren Alici.
De två har arbetat tillsammans sedan 2004, då som doktorander. Men Evren Alici uttrycker sig något mer försiktigt än sin kollega.
– Kanske Hareth har rätt, att det går att bota dessa sjukdomar. Det är tydligt att patienterna svarar på behandlingarna. Men vissa biverkningar är fortfarande svåra att förutse och hantera, men vi lär oss hela tiden mer, säger han.
Området är fortfarande ungt och det finns flera faror på vägen till en bred användning, menar han. En är risken att cancercellerna kan hitta sätt att anpassa sig.
– Så nu försöker vi att identifiera vilka proteiner tumören inte har råd att bli av med, och även optimera attacken från de vita blodkropparna så att den blir så snabb och effektiv som möjlig, säger han.
Immunterapi kan bli standardbehandling
– Och när ska behandlingen ges för att göra mest nytta, är det till patienter vars tumörer redan bekämpats med strålbehandling eller cellgifter, eller till de patienter vars cancer är obehandlad?
I dag erbjuds immunterapibehandling som ett sista steg till patienterna. Dagens behandling är dessutom dyr, men kostnaden beräknas sjunka dramatiskt i takt med att metoderna utvecklas.
– Det är ett komplicerat sätt att behandla i dag men det kommer att bli enklare i takt med utvecklingen. Vi har precis startar med försök på patienterna, men i labbet har vi arbetat i decennier, säger Hareth Nahi.
– Om femton år kan detta vara en standardbehandling, som också botar patienterna. Men det förutsätter kraftfulla fortsatta satsningar på forskningen.
Cancer är inte EN sjukdom
Under begreppet cancer ryms ett stort antal olika sjukdomar, cirka 200 olika. De fem vanligast i Sverige är prostatacancer, bröstcancer, skivepitelcancer (en form av hudcancer), tjocktarmscancer och malignt melanom i huden.
Varför dör vi av cancer?
Cancerceller kallas celler som växer ohämmat på grund av fel som cellen inte lyckats korrigera. Resultatet blir klumpar av celler, tumörer, som påverkar funktionen hos kringliggande organ. Tumörer i hjärnan ger krampanfall, och i lungan andnöd. De ger även upphov till inflammation och kan sprida sig, metastasera, för att bilda tumörer på andra platser i kroppen
Text: Magnus Trogen Pahlén på uppdrag av forskning.se
Studien från Lunds universitet stärker alltså den så kallade ground-up-teorin om hur fåglar började flyga.
– Det är såklart spekulation, men om det är så att flaxande djur sparar mer energi än vi tidigare trott när de flyger nära marken så blir ground up-teorin troligare. Alltså att djuren började flyga genom att först springa och hoppa längs marken med flaxande förstadier till vingar, säger Christoffer Johansson.
Tidigare har forskare förlitat sig på modeller. Nu har Christoffer Johansson tillsammans med kollegorna Anders Hedenström vid Lunds universitet och Lasse Jakobsen vid Syddansk universitet för första gången kunnat mäta markeffekten när vattenfladdermöss flyger i en vindtunnel.
– Våra mätningar visar att markeffekten gör att de sparar dubbelt så mycket energi som tidigare modeller har visat, säger Christoffer Johansson biolog vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund.
Bäst med en spegelblank sjö
I korthet innebär markeffekten att en yta, mark eller vatten, fungerar som en aerodynamisk spegel som ökar lufttrycket under vingarna. Störst markeffekt finns inom ett vingspann ovanför ytan, sedan avtar effekten exponentiellt.
Bäst är förutsättningarna när ytan är jämn, exempelvis en spegelblank sjö där fladdermöss och fåglar fångar insekter eller dricker samtidigt som de flyger. Markeffekten innebär att det går åt mindre energi att flyga. Den nya studien visar även att de gör av med ännu mindre energi om de flaxar istället för att glidflyga nära marken.
Trots att studien är gjord på fladdermöss har den implikationer för fåglar och insekter. En teori om hur djur utvecklade konsten att flyga är att de kastade sig mellan grenar och träd.
En annan, inte lika dominerande teori, är att flygkonsten tog sin början på marken. Genom att springa och hoppa ledde evolutionen till att fåglar började flyga, den teori som brukar kallas ”ground up”. Motsvarande teori bakom dagens flygande insekter är att de kan ha rört sig på vattenytan och att de under evolutionens gång utvecklat vingar.
Utbudet av litteratur och forskning om arbetsplatsrelationer växer stadigt. När vd:ns roll diskuteras står ofta stora företag i fokus, men Matthias Waldkirch har riktat in sig på mellanstora, familjeägda företag med externa personer i vd-rollen.
– När företaget ägs, men inte drivs av en familj, blir relationerna ofta mer känsloladdade. Många familjeföretag i Sverige kämpar med hur de ska hantera det. Jag blev nyfiken på varför vissa vd:ar blir avskedade efter ett halvår och varför vissa stannar kvar i många år, säger Matthias Waldkirch.
När relationen blir ett problem
Matthias Waldkirch har följt en rad familjeföretag nära och genomfört intervjuer med ett antal personer i organisationerna. Han slår fast att själva grundsynen på relationsarbete är extremt viktig.
– Relationsarbete är inget litet tillägg, utan en viktig del av arbetet. Förstår du inte det som ägare eller vd, kommer du att få problem. Jag har hört personer som har konstaterat att ”vi kommer inte överens, men det spelar ingen roll för företaget”. Det gör det visst.
Forskningen visar att de anställda noterar det och i mitt arbete såg jag bland annat ett exempel där ledningen blev ignorerad av övriga företaget på grund av det. På ett annat företag sågs vd:n enbart som en budbärare av de anställda.
För mycket av det goda
Han sätter också fokus på professionaliseringen av familjeföretag. Mattias Waldkirch vänder sig mot tesen att familjemedlemmar måste ut ur företaget för att en professionalisering ska vara möjlig.
– Det har inget att göra med om man är familjemedlem, utan beror på om man är tydlig mot vd:n om vad som krävs, hur man ska arbeta tillsammans och hur man ska etablera en relation.
Däremot anser han att familjeföretagen ibland överprofessionaliserar i sin strävan efter att lyckas i samarbetet med en extern vd.
– För mycket av det goda kan bli dåligt. Jag följde ett företag som gjorde allt för att lyckas, men det blev för mycket på kort tid. De byggde strukturer som var för komplicerade för ett så litet företag, de anställda förstod inte företaget och strukturerna passade inte familjen.
Rätt relation från start
Var börjar då problemen med dåliga relationer som påverkar företagets verksamhet? Oftast redan i rekryteringsarbetet när en ny vd ska tillsättas, menar Matthias Waldkirch.
– Ägarna letar ofta efter formella kvalifikationer vid rekrytering, men det säger inget om hur vd:n fungerar i ett familjeföretag.
Det finns goda exempel på bra lösningar i ett tidigt skede.
– Ett företag som har varit framgångsrikt på det området bjöd in kandidater som fick arbeta med ägarfamiljen under en dag. Sen utvärderade de vem som fungerade bäst tillsammans med dem. Sist när jag pratade med det företaget jobbade vd:n kvar och alla var nöjda.
Relationsarbete är en investering
Ett råd till den som söker vd-posten i ett familjeföretag är att relationsbyggande leder till att nya idéer och förändringar kan genomföras. En dålig relation leder till det motsatta.
– Det har jag sett i varje case i min forskning. Gör du något som inte är förankrat med familjen så åker du ut. Jobbar du däremot nära ägarna kan du driva igenom förändringar. Och till ägarna vill jag säga att de inte ska vara rädda.
– En person från utsidan kan brinna för företaget lika mycket som ni. Familjevärderingar behöver inte slängas ut genom fönstret bara för att ni anställer en extern vd. Investera i relationer!
Det huvudsakliga temat i antologin är representation, det vill säga om de folkvalda speglar befolkningen i stort och hur de ser på sitt företrädarskap. Sammanfattningsvis kan sägas att många resultat pekar på att vår svenska demokrati mår bra.
– Det finns flera goda tecken. Ett väldigt allmänt mått är det som kallas nöjdhet med demokratin, och trots att det har varit lite turbulent i politiken nu så ligger det på en hög nivå och går sakta uppåt. Det finns inga orostecken där, säger David Karlsson, docent i offentlig förvaltning och redaktör för antologin.
Representationen på vissa områden är god
När det gäller den sociala representationen går det åt olika håll. På vissa områden är överensstämmelsen mellan folket och de folkvalda god och i andra fall mindre god. Till exempel har grupperna högutbildade, män och äldre alltid varit överrepresenterade i riksdagen.
– När det gäller underrepresentationen av unga och äldre så går det från riktigt dåligt till inte lika dåligt. Gäller det kön har det långsiktigt det blivit mycket bättre, men det har varit ett hack i kurvan de senaste valen. Efter årets val verkar det dock gå åt rätt håll igen, säger David Karlsson.
Folk och folkvalda håller inte alltid med varandra
Ideologiskt ligger väljare och riksdagsledamöter nära varandra. Men vad gäller vissa sakfrågor är överensstämmelsen mindre. Störst oenighet finns i frågan om sextimmarsarbetsdag, där riksdagsledamöter är klart mer negativa än medborgarna. Det är också stora skillnader i frågorna om republik, om flyktingmottagandet, om vinster i välfärden och om längden på fängelsestraff.
Ett kapitel i antologin visar att förtroendet för andra människor är högt bland svenska politiker. Detta stämmer väl överens med att vi i Sverige internationellt sett har ett mycket högt förtroende för både politiker och andra människor.
– Att de folkvalda litar på folket tycker många är positivt för en demokrati, säger David Karlsson.
Viktigt att komma ihåg är att det är en fördröjning på den här sortens forskning, då all data samlades in efter förra valet 2014. Alla som vill veta hur det ser ut efter valet 2018 får vänta på resultatet från nästa undersökning, som är i startgroparna nu.
Innehållsförteckning:
Förord – Henrik Oscarsson & David Karlsson
Företrädarskap i riksdagen – David Karlsson
Åsiktsöverenstämmelse är viktigt – Sören Holmberg
Väljare och valda är överens om demokratins spelregler – Dennis Andersson & Henrik Oscarsson
Social representation i riksdagen – David Karlsson & Lena Wängnerud
Blockpolitikens effekt på jämställdheten i riksdagen – Lena Wängnerud
Vad innebär det att vara feminist i Sveriges riksdag? – Helena Olofsdotter Stensöta & David Karlsson
Förändrade åsiktsskillnader mellan partierna. Vad tycker riksdagsledamöter och väljare? – Magnus Hagevi
Åsikts- och känslomässig polarisering 1985–2014 – Alexander Ryan & Andres Reiljan
Finns det ett kommunparti i riksdagen? – David Karlsson
Uppstår kontakt? Riksdagsledamöternas inställning till medborgarkontakter – Patrik Öhberg & Elin Naurin
Social tillit i riksdagen – Peter Esaiasson
Upplevelser av makt i riksdag och kommun – David Karlsson
Om riksdagsundersökningen – David Karlsson & Lukas Lindstrand
Under den första halvan av 1900-talet dök antalet gnuer i Serengeti till rekordlåga nivåer till följd av ett omfattande utbrott av boskapspest. Från 1960 började gnupopulationen att återhämta sig, och deras bete och tramp förbättrade markens bördighet och minskade förekomsten av bränder på savannen.
En amerikansk studie visade att effekten av detta var så stark att gnuns återkomst omvandlade marken till en kolsänka. I vidsträckta slättområden som en gång varit en källa till koldioxidutsläpp lagras det nu in mer koldioxid än vad som avges – så mycket mer att det kompenserar för en hel del av Östafrikas årliga utsläpp via fossila bränslen.
Återställa ekologiska funktioner
Historiska förluster av populationer av stora däggdjur (> 40 kg) visar sig i allt högre grad vara kopplade till storskaliga förändringar i hur jorden fungerar. Att återställa ekologiska funktioner i ett område genom att återställa lokalt utdöda eller kraftigt försvagade populationer av stora däggdjur kallas rewilding, ”förvildning”.
Przewalskis häst, Mongoliet.
I den artikel som nu presenteras av ekologer från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Utrechts Universitet, Nelson Mandela University och University of New Mexico ges flera starka belägg för att ”förvildningsåtgärder” kan ha en dämpande inverkan på klimatförändringen, bland annat genom inlagring av stora mängder koldioxid i ekosystem.
Stora djur sprider stora frön
– Ett annat slående exempel är de stora däggdjurens roll i spridningen av frön från tropiska lövträd, förklarar Joris Cromsigt, som är ekolog och verksam vid SLU och Utrecht University, och förstaförfattare till artikeln. Ju hårdare ved ett trädslag har, desto mer kol tar trädet upp. Men ju hårdare ved, desto större är fröna, och desto viktigare är de stora däggdjuren för fröspridningen.
Myskoxar.
– Ny forskning visar att förluster av stora däggdjur kan orsaka en tioprocentig minskning av koldioxidinlagringen i tropiska skogar i vissa delar av världen. Att återställa och bevara tropiska skogar är en ofta framförd strategi för att motverka den globala uppvärmningen, och det verkar som att ”förvildning” kan göra denna strategi än mer effektiv.
Renen motverkar upptining av permafrost
Cromsigt ger ett tredje exempel:
– På nordliga breddgrader lagras mycket kol i ständigt tjälad mark, permafrost. Under global uppvärmning tinar permafrosten, vilket frigör betydande mängder växthusgaser.
– En av uppvärmningens följder är att buskar blir ett allt vanligare inslag på tundran, och de mörkare buskarna absorberar mer solvärme än gräs, vilket påskyndar upptiningen av permafrosten och leder till mer uppvärmning. De stora betande däggdjuren i den nordliga faunan, till exempel ren, myskoxe och Przewalskis häst, kan motverka förbuskningen av tundran. Att återinföra dessa däggdjur där de har försvunnit kan alltså också bidra till att bekämpa global uppvärmning.
Kontakt:
Joris Cromsigt, Universitetslektor vid institutionen för vilt, fisk och miljö
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, joris.cromsigt@slu.se
– Det finns nu starka belägg för att nyckelbiotoperna verkligen har ett rikare växt- och djurliv än omgivningarna. Många studier visar också att de små nyckelbiotoperna är känsliga för avverkning i omgivande skog eftersom kanteffekterna är stora, säger professor Lena Gustafsson från SLU, som har lett studien, finansierad av Skogssällskapet.
En annan slutsats som stöds av studier är att nyckelbiotoperna är viktiga i ett landskapsperspektiv. Trots att de ofta är små är de fördelade i landskapet och kan fungera som ett nätverk där arter kan överleva och sprida sig.
Frågor som saknar svar
Forskningen ger svar på många, men långtifrån alla, av de frågor som skogsbrukets intressenter ställer om nyckelbiotoper. Innan sammanställningen gjordes fick representanter för skogsbruk, myndigheter och miljöorganisationer lista de viktigaste forskningsfrågorna. Många efterfrågar kunskap om nyckelbiotopsinventeringens kvalitet, men här saknas forskningsresultat. Andra frågor som saknar svar rör nyckelbiotopernas roll och värde beroende på landskapets utseende och läget i landet. Flera intressenter vill också veta om, och i så fall hur, nyckelbiotoperna bör skötas, och om skogsbruk kan bedrivas utan att naturvärdena minskar. Detta har bara studerats för lövskogar i Götaland.
– Det finns nyckelbiotoper där naturvärdena är formade av tidigare störningar, till exempel brand. Här behövs mer kunskap om hur naturvärdena kan bevaras och förstärkas, konstaterar Mats Hannerz, som är den andre författaren bakom rapporten.
90-talet texter och 90-talet
Nyckelbiotoper är från början ett svenskt begrepp. Det lanserades av Skogsstyrelsen i början av 1990-talet och fick snabbt spridning till Norge, Finland och de baltiska länderna. Inventeringen av nyckelbiotoper är en av de största kartläggningar av värdefull natur som har gjorts i vårt land. Fram till idag har över 100 000 nyckelbiotoper registrerats, och tillsammans täcker de cirka 2 procent av den produktiva skogsmarken. Forskningen om nyckelbiotoperna kom igång i slutet av 1990-talet. I sammanställningen har Lena Gustafsson och Mats Hannerz gått igenom ett 90-tal vetenskapliga artiklar, rapporter och examensarbeten som direkt handlar om nyckelbiotoper. De flesta är gjorda i Sverige (60 %) och Finland (21 %), men det finns också flera vetenskapliga studier från Norge, Estland, Lettland och Litauen.
– Trots att forskningen har pågått i två decennier är det många resultat som inte har nått utanför universitetsvärlden. Vi hoppas att vår sammanställning kan bidra till att resultaten blir kända och kan användas i den pågående diskussionen om nyckelbiotoper, säger Lena Gustafsson.
Nyckelbiotoper och debatten
Nyckelbiotopsinventeringen är en kartläggning och ett planeringsunderlag för myndigheter och skogsägare. En nyckelbiotop är inte automatiskt skyddad enligt lag. I praktiken råder dock ett avverkningsstopp för skogsägare som är certifierade, eftersom certifieringen innebär att anslutna företag och markägare inte tillåts att handla med virke från nyckelbiotoper.
Det har lett till debatt och kontroverser, och under 2017 infördes ett inventeringsstopp, som senare byttes mot besked om nya statliga medel för fortsatt inventering och utökat skydd. Detta har intensifierat debatten ytterligare. Ett särskilt konfliktområde är nordvästra Sverige där nyckelbiotoperna ofta är stora och täcker en större del av skogsmarken än i övriga landet.
Halland, Okome. En vanlig typ av nyckelbiotop är raviner. Foto: Lena Gustafsson
Källor av koldioxidneutralt råmaterial förädlas genom förgasning. Hur man designar förgasningsreaktorer så att de fungerar effektivt och konkurrenskraftigt med biomassa som bränslekälla är en tuff utmaning.
Försöker förstå askan
– Min avhandling visar att det går att beskriva bränslets omvandlingsgrad i reaktor med hjälp av snabba kameror istället för att försöka plocka ut partiklar, vilket kan vara svårt då det är så hög temperatur i reaktorerna. Omvandlingsgraden och även andra egenskaper som hastighet, storlek och form går att implementera i datasimuleringar av nya reaktorer, vilket är ett väldigt mycket snabbare och billigare sätt än att bygga många testreaktorer, säger Per Holmgren.
Viktiga frågor som behöver besvaras gäller till exempel hur bränslet rör sig genom reaktorn, hur askan bildas och bygger upp i reaktorn, hur askan och bränslet påverkar varandra och hur askan påverkar insidan av reaktorn, menar Per Holmgren.
Askan är fortfarande ett problem
Ett av målen för framtiden är att kunna utnyttja växtdelar eller restprodukter som bränsle – biomassa som annars anses olönsamma eller tekniskt utmanande. Det som ofta ställer till huvudbry är askaproblematiken. Olika former av biomassa har också stor variation i sin kemiska sammansättning, speciellt när det gäller de askbildande grundämnena i bränslet. Denna sammansättning är också väldigt annorlunda mot kol och olja som är det vanligaste bränslet i dag.
– Det är önskvärt att bränslet omvandlas snabbt så att man inte behöver så lång reaktor, men ett problem med askan är att den bygger upp och sätter igenom reaktorn eller på olika sätt angriper innerväggarna av reaktorn så att den går sönder. Vanligtvis opererar reaktorerna vid så hög temperatur att askan smälter och rinner ut i botten, men många av de bränslen vi skulle vilja utnyttja bättre ger aska som har väldigt hög smältpunkt. Jag har bland annat undersökt hur man kan sänka den smältpunkten, säger Per Holmgren.
I mitten av oktober var det premiär för Europas nordligaste elbusslinje, som går mellan universitetsområdet Porsön och Kronan i Luleå. Det handlar om fem elbussar, som drivs med förnybar el från vattenkraft.
– Vi hoppas på en riktigt kall vinter, med ihållande kyla ner mot -30 grader, för att testa detta ordentligt, säger Johan Casselgren, biträdande professor i experimentell mekanik vid Luleå tekniska universitet, som även varit delaktig i upphandlingen av den nya elbusslinjen.
Satsningen på elbussar är ett samarbete mellan Luleå Lokaltrafik, Luleå Energi och Luleå kommun, som har som ambition att 75 procent av lokaltrafiken år 2020 sker med fordon som drivs av fossilfria drivmedel.
Koppling mellan väder och laddningsbehov
Medeltemperaturen i Luleå i december, januari och februari brukar ligga kring -10 grader, men Johan Casselgren hoppas på betydligt kallare temperaturer än så för att bussarnas kapacitet ska prövas i skarpt läge.
– Vi kommer att sätta upp en väderstation vid en av laddstationerna för att kunna följa kopplingen mellan väder och bussarnas laddningsbehov. Det ska bli väldigt spännande att se hur elbussarna klarar vinterklimatet, säger han och fortsätter:
– Det är ju inte bara temperaturen som är intressant utan även hur laddningen påverkas av snö på till exempel kontakdon och på laddplatserna, då det är viktigt att bussarna här rätt position relativt laddstationerna. Det kan medföra att vinterväghållningen på dessa platser behöver utföras på ett annat sätt i dag.
Kontakt:
Johan Casselgren, biträdande professor i experimentell mekanik vid Luleå tekniska universitet, tel 0920-491409, e-post: johan.casselgren@ltu.se
– Det är signifikanta skillnader som ger hopp åt många med Skelleftesjukan, säger Kurt Boman, senior professor vid Umeå universitet och kardiolog vid Skellefteå lasarett och en av dem som har hållit i den svenska delen av studien.
Läkemedelssubstansen tafamidis används sedan några år tillbaka i Sverige, på enstaka patienter som har nervpåverkan i benen. Genom denna studie kan man se hur effektiv behandlingen är även på patienter med som har hjärtsvikt och amyloidos (upplagring av proteinklumpar i vävnaden), vilket är vanliga komplikationer vid Skelleftesjukan. Läkemedlet botar inte själva sjukdomen, men minskar hastigheten av skada på hjärtat.
Bättre hälsa efter behandling med tafamidis
I studien har 441 personer från tretton länder deltagit. Den grupp i studien som behandlades med tafamidis hade signifikant lägre dödlighet än en grupp som fick verkningslösa preparat, så kallad placebo. Den absoluta minskningen av risken var mer än 13 procent, vilket i dessa sammanhang är en kraftig minskning. Inläggningar på sjukhus för hjärtkärlsjukdom minskade också tydligt.
Vid en kontroll efter trettio månader klarade gruppen som fick läkemedlet ett gångtest bättre än kontrollgruppen. Testet visar att kroppsfunktionerna försämrades långsammare än om gruppen varit utan behandling. Resultaten visade också att behandlingen verkade vara lika effektiv på patienter som antingen har respektive saknar en speciell genmutation, som tidigare har förknippats med Skelleftesjukan. Biverkningarna av behandlingarna var små, i flera fall mindre än i placebogruppen.
– Med detta som grund planerar vi fortsättningsstudier på fler patienter med hjärtsvikt och amyloidos, säger Kurt Boman.
Tidigare i år har en annan studie visat att andra läkemedel har effekt på patienter där Skellefteåsjukan angriper nervsystemet, medan den nu aktuella studien istället inriktas på patienter där sjukdomen har angripit hjärtat.
Skelleftesjukan, Familjär amyloidos med polyneuropati, är en ärftlig sjukdom där arvsanlaget för hur levern bildar proteinet trastyretin muterar så att proteinet får en onormal struktur och angriper bland annat hjärtmuskel och nerver. Sjukdomen kan leda till flera olika komplikationer som kan vara dödliga, men bara 10 procent av dem som har den ärftliga mutationen utvecklar sjukdomen.
I Sverige har cirka 350 personer Skellefteåsjukan, de flesta i trakterna kring Piteå och Skellefteå. Sjukdomen finns på ett antal vitt skilda platser i världen, bland annat i Brasilien och Japan. Läkemedelssubstansen tafamidis säljs i Sverige under namnet Vyndagel.
Kurt Boman, Senior professor, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, kurt.boman@vll.se, 070-582 18 17, 0910-77 11 13
– Trots att det nuförtiden talas en hel del om förlossningsrädsla är forskningsfältet fortfarande relativt litet. Vi har velat komplettera den forskning som redan finns genom att studera psykologiska faktorer relaterade till förlossningsrädsla. Det är viktigt att vi tar förlossningsrädsla på allvar och belyser alla aspekter, säger Elisabet Rondung, doktorand i psykologi vid Mittuniversitetet.
– Sverige är ett av få länder som har en etablerad och uppskattad modell för att stödja kvinnor med förlossningsrädsla. Engagemanget är stort, både från forskare och kliniker, och tillsammans gör vi vad vi kan för att förfina och utveckla möjligheterna till stöd ytterligare. Ett steg i det arbetet är att lära oss mer om de psykologiska faktorer som bidrar till förlossningsrädsla, säger Elisabet Rondung.
Negativ smärta och intolerans för osäkerhet påverkar rädslan för förlossning
I en studie från Mittuniversitetet har 499 gravida kvinnor från Jämtlands län och Örebro län deltagit. Kvinnorna rekryterades via mödrahälsovården och var ungefär i mitten av sin graviditet när studien genomfördes. I gruppen fanns både förstföderskor och omföderskor. Resultaten i enkätstudien visar att det är två psykologiska faktorer som framförallt bidrar till ökad rädsla. Den ena faktorn som påverkar graden av rädsla är så kallad smärtkatastrofiering, det vill säga hur kvinnorna upplever faktisk eller förväntad smärta.
– Smärtkatastrofiering innebär en tendens att fastna i negativa tankar om smärta. Det kan vara en oro för att smärtan inte ska gå över eller är tecken på något farligt, och en hjälplöshet inför smärtupplevelsen. Våra resultat tyder på att hög grad av smärtkatastrofiering bidrar till en hög grad av förlossningsrädsla, säger Elisabet Rondung.
En annan psykologisk faktor som blev tydlig i studien handlar om att rädslan är högre bland gravida som generellt sett upplever osäkerhet och ovisshet som jobbigt, i studien benämns detta som intolerans för osäkerhet.
– Det innebär att personen i fråga känner oro inför ovissa situationer och tenderar att överskatta risken för att något negativt ska inträffa. Det hänger ofta samman med en önskan om att undvika denna typ av situationer, eller om att få lugnande besked från andra om att allt kommer att gå bra, säger Elisabet Rondung.
Kontakt:
Elisabet Rondung, doktorand i psykologi på Mittuniversitetet, elisabet.rondung@miun.se, 010-142 89 72
Skogsägare, myndigheter och miljöorganisationer behöver information om skogarna för att planera skogens skötsel, för värdering av skogsfastigheter samt för miljöövervakning. Informationen samlas in med en kombination av flyg- och satellitfjärranalys samt med stickprovsinventeringar av provytor i fält.
Mäter mängden träd i skogen
För att uppskatta trädens volym mäts idag diametern på trädstammarna i brösthöjd med hjälp av klavar (en typ av skjutmått), vilket är tidskrävande. Om man istället använder markbaserade sensorer som laserskannrar eller kameror, kan inventeringarna gå snabbare och fler stickprov kan hinnas med. Det skulle vara möjligt att förse skördare med sensorer som levererar trädkartor som visar vad som är kvarlämnat efter en avverkning, eller som samlar in data till ett system som underlättar beslut för förare.
Mona Forsman med kamerarigg. Foto: Ann-Helen Granholm
Mona Forsman på SLU har i sitt avhandling undersökt styrkor och svagheter hos olika typer av sensorteknik, som kan utnyttjas i fält för mätning av träds stamdiameter och position i terrängen. Hon har undersökt två olika metoder – dels en fotogrammetrisk metod där provytor fotograferas i tolv riktningar med en kamerarigg utrustad med fem digitala systemkameror, samt även en metod med linjelaserskanner monterade på en bil.
Precision och egenskaper hos sensorer
I båda fallen handlar det om insamling av en stor mängd mätdata som tillsammans utgör ett s.k. punktmoln, som sedan kan bearbetas på olika sätt för att ge en så bra bild som möjligt av de träd som finns inom mätområdet.
Mona Forsman har testat och vidareutvecklat olika sätt att bearbeta punktmoln, bland annat genom att identifiera felkällor. Hennes slutsats är att punktmoln från de olika sensorerna är användbara för uppskattning av träddiametrar och positioner, men att de har sensorberoende egenskaper som kan införa fel.
– När man planerar en datainsamling och ska välja sensortyp är det viktigt att bestämma vilket precisionskrav man har och att känna till vilka egenskaper olika sensortyper har, säger Mona Forsman. Ljusförhållandena visade sig t.ex. ha stor betydelse när vi testade fotogrammetri.
Mona Forsman, PhD, Institutionen för skoglig resurshushållning, Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, mona.forsman@slu.se, 090-786 86 30
Under den sju år långa resan till Merkurius, som är den minsta och minst utforskade i det inre solsystemet, flyger BepiColombo förbi jorden en gång, Venus två gånger och Merkurius sex gånger innan farkosten går in i omloppsbana runt planeten. Väl framme år 2025 går de två olika satelliterna in i separata banor.
Ombord på de två satelliter som rymdfarkosten består av, finns tre instrument som Institutet för rymdfysik, IRF, varit med och tagit fram:
Ett på den europeiska satelliten Mercury Planetary Orbiter (MPO) med uppdraget att utforska planeten
två på den japanska satelliten Mio, (Mercury Magnetospheric Orbiter, MMO) som ska utforska dess magnetosfär.
– Jondetektorn kommer att mäta de laddade partiklar från solvinden som träffar Merkurius yta. När det sker frigörs atomer som blir en del av Merkurius nästan obefintliga atmosfär, säger professor Stas Barabash vid IRF i Kiruna.
– Med det andra instrumentet kan vi mäta de atomer som frigörs från ytan. Instrumenten kompletterar varandra och ger oss en bild av hur solvinden bidrar till att Merkurius har en tunn atmosfär och hur den påverkas av solvinden.
Material som håller nära solen
En stor utmaning med mission Merkurius är närheten till solen och dess påverkan på det material som använts för att bygga rymdfarkosten och instrumenten.
– Instrumentet ska sitta på trådbommar som fälls ut i omloppsbana runt planeten och sfäriska sonder ska bland annat mäta den elektriska potentialen som är av betydelse för att utröna hur solvinden påverkar Merkurius rymdomgivningar och dess effekt på planetens yta, säger docent Jan-Erik Wahlund vid IRF i Uppsala.
Vem ansvarar för vad på BepiColombo:
På MPO är IRF:s professor Stas Barabash gemensam huvudexperimentator för det italienska instrumentpaket, Search for Exospheric Refilling and Emitted Natural Abundances, (SERENA). Under Barabash ledning bidrar IRF med jondetektorn Miniature Ion Precipitation Analyzer, (MIPA).
På Mio är IRF:s Stas Barabash gemensam huvudexperimentator för det japanska instrumentpaket, Mercury Plasma/Particle Experiment, (MPPE). Under Barabash ledning bidrar IRF med en energetisk neutral analysator, Energetic Neutrals Analyzer, (ENA).
På Mio är IRF:s docent Jan-Erik Wahlund gemensam huvudexperimentator för det japanska instrumentpaket, Plasma Wave Investigation (PWI). IRF har, i samarbete med Kungliga Tekniska högskolan, bidragit med utvecklandet av elektronik och sondytor till det elektriska fältinstrumentet Mercury Electric Field In Situ TOol (MEFISTO).
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
3D-projektion av en cancercell som är på väg att genomgå celldelning och fäster till underlaget med retikulära adhesioner. Blå – kromatin/DNA; Röd – Cellmembran; Grön/Gul i botten av cellen – Retikulära adhesioner (den nyupptäckta strukturen).
