Unga hbtq-personer löper större risk att drabbas av psykiska och stressrelaterade besvär än unga som inte har en hbtq-identitet och de som inte har erfarenhet av att vara transperson. För dessa personer är det vanligare med depression, ångest, sömnsvårigheter, huvudvärk, magbesvär och självmordsbeteende.
Mer utsatta för diskriminering
Allt mer forskning tyder på att detta beror på en ökad utsatthet för olika stressfaktorer som diskriminering, våld, stress kring att inte kunna vara öppen med sin sexuella identitet eller könsidentitet och förväntningar på att bli avvisad eller socialt isolerad.
Det visar forskningsrapporten ” Hälsa och livsvillkor bland unga HBTQ-personer – Vad vet vi och vilka forskningsbehov finns”, som Richard Bränström, docent vid Karolinska Institutet tagit fram, på uppdrag av Forte. Rapporten visar även att kunskapsluckorna på området är stora och att mer forskning behövs.
Forskning på nordamerikanska förhållanden
– En betydande del av den forskning som finns i dag har genomförts i Nordamerika, vilket gör det svårt att dra slutsatser om situationen bland unga hbtq-personer i Sverige, baserat på dessa studier. Det är därför viktigt att stärka forskningen på området, säger Richard Bränström.
Forte har ett särskilt uppdrag att samordna forskning som fokuserar på barn och ungdomar. Därför vill Forte med rapporten belysa kunskapsläget på området.
– För Forte är det viktigt att finansiera forskning som är samhällsrelevant och inom detta område har det visat sig att det finns ett stort behov av forskningsbaserad kunskap kring denna särskilt utsatta grupp, säger Cecilia Beskow, avdelningschef forskning och utvärdering Forte.
I rapporten föreslår Richard Bränström en rad förbättringar både vad gäller kartläggning av hbtq-personers livsvillkor och områden som särskilt behöver belysas i framtida forskning. Bland annat vill han att frågor kring hbtq-identitet ingår i hälsokartläggningar i skola och arbetsliv, samt att ett hbtq-perspektiv alltid bör ingå i all ungdomsforskning.
Rapport:
Hälsa och livsvillkor bland unga hbtq-personer – Vad vet vi och vilka forskningsbehov finns?
Kontakt:
Richard Bränström, docent i folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet
Under perioden trias (252 – 201 miljoner år sedan) levde däggdjursliknande reptiler kallade therapsider tillsammans med föregångare till dinosaurier, krokodiler och grodor. De var föregångare till dagens däggdjur. Forskare vid Uppsala universitet har nu tillsammans med polska kollegor identifierat en ny therapsid-art, stor som en elefant, som tidigare passerat obemärkt under den vetenskapliga radarn. Resultaten publiceras i Science.
Jorden är ungefär 4,5 miljarder år gammal och har gått igenom många geologiska perioder och dramatisk förändring. Under triasperioden klumpades allt land på jorden ihop och bildande superkontinenten Pangea. Under den här tiden utvecklades också de första dinosaurierna, men också föregångare till krokodiler, däggdjur, flygödlor, sköldpaddor, grodor och ödlor.
Föregångare till dagens däggdjur
På senare tid har forskare intresserat sig för ett annat slags djur, therapsider. Therapsider var ”däggdjurslika” reptiler och är föregångare till dagens däggdjur, inklusive människor. En grupp therapsider kallas dicynodonter. Alla arter av dicynodonter var herbivorer, växtätare, i storleksordningen små grävare till större gräsätare. De flesta var även tandlösa. De överlevde massutrotningen under permperioden och blev de dominanta växtätarna på land under mitten och den senare delen av trias. Den allmänna åsikten bland forskare var att de dog ut innan dinosaurierna började dominera på land.
Forskare vid forskningsprogrammet Evolution och utveckling vid Uppsala universitet har nu, i samarbete med forskare vid den polska vetenskapliga akademin i Warszawa, hittat fossiler från en helt ny art av dicynodont i den polska byn Lisowice. Arten döptes till Lisowicia bojani efter byn och en tysk forskare vid namn Ludwig Heinrich Bojanus som arbetade i Vilnius och är känd för ett antal viktiga anatomiska upptäckter.
Gick upprätt som dinosaurierna
Fynden visar att Lisowicia var ungefär lika stor som en nutida elefant, ungefär 4,5 meter lång, 2,6 meter hög och vägde ungefär 9 ton, vilket är 40 procent större än någon hittils identifierad dicynodont. En analys av benen från extremiteterna visade att de hade en snabb tillväxt, vilket däggdjur och dinosaurier också har. Fynden visade också att djuret hade raka ben, vilket gjorde att de gick upprätt som ett däggdjur eller dinosaurie, istället för krälande som en reptil, vilket tidigare fynd visat. Djuret levde under den senare delen av triasperioden, ungefär 210-205 miljoner år sedan, vilket är ungefär 10 miljoner år senare än vad tidigare fynd av dicynodonter antytt.
– Upptäckten av Lisowicia ändrar vår förståelse för historien om dicynodonterna, våra däggdjurssläktingar under trias. Dessutom ger den upphov till frågor om vad som gjorde det möjligt för dessa djur och dinosaurier att bli så stora, säger Dr. Tomasz Sulej vid den polska vetenskapsakademin.
– Dicynodonter var otroligt framgångsrika djur i mitten och senare delen av trias. Lisowicia är den yngsta dicynodonten som hittats och den största landlevande fyrfotingen under trias som inte var en dinosaurie. Lisowicia är otroligt spännande för den motsäger många av våra hypoteser om däggdjursliknande reptiler under trias när det kommer till storlek, benstruktur och ålder, säger Grzegorz Niedzwiedzki, forskare vid Uppsala universitet.
Levde samtidigt som dinosaurierna
De första fynden av fossil från Lizowice i Polen gjordes 2005 av Robert Borzecki och Piotr Menducki. Efter det har mer än 1 000 ben och benfragment samlats in från området, inklusive fossil från Lisowicia. Området tros har varit en floddepå under senare delen av trias.
Upptäckten av Lisowicia är det första beviset för att däggdjurslika dicynondonter stora som elefanter levde samtidigt som de mer välkända långhalsade sauropodomorf-dinosaurierna, vilket inte tidigare var känt. Exempel på sauropodomorf-dinosaurier är Diplodocus och Brachiosaurus. Det fyller ett hål i fossilförteckningen av dicynodonter och det visar att vissa anatomiska egenskaper hos lemmar som tidigare ansetts karaktärisera stora däggdjur och dinosaurier utvecklades också i däggdjursliknande reptiler. Dessa fynd från Polen är också de första stora europeiska fyndet av dicynodonter från den senare delen av trias.
Studien är gjord på 104 svenska män mellan 17 och 20 år. När forskarna justerat för flera faktorer, bland annat mammans egen nikotin-exponering, socioekonomiska faktorer och killarnas egen rökning, hade män med rökande fäder 41 procent lägre spermiekoncentration och 51 procent färre spermier än män till icke-rökande fäder. Forskargruppen vid Lunds universitet är den första som rapporterat detta.
– Jag blev mycket förvånad att oavsett halten av mammans nikotinexponering hade de män vars pappa rökt så mycket färre spermier, säger Jonatan Axelsson, forskare vid Lunds universitet och specialistläkare i yrkes- och miljömedicin vid Labmedicin, Region Skåne.
Tydligare samband med pappans rökning
Biomarkören kotinin är en nedbrytningsprodukt från nikotin som kan mätas i blodet. Genom att mäta halten av kotinin kan man se om det är föräldern själv som röker eller om denne utsatts för passiv rökning. Många tidigare studier visar att det inte är bra för fostret när mamman röker, men i den här studien verkar sambandet mellan pappans rökning och sönernas spermieantal än tydligare.
Varför det förhåller sig så kan Jonatan Axelsson inte förklara. Det krävs mer forskning för att förstå de bakomliggande mekanismerna. Däremot, berättar han, har liknande studier också visat på samband mellan rökning hos pappan och olika hälsoutfall hos barnet, exempelvis missbildningar.
– Till skillnad från mammans ägg så delar sig pappans könsceller kontinuerligt genom livet och just vid celldelning uppkommer ofta mutationer. Vi vet att tobaksrök innehåller många mutationsframkallande ämnen, och då kan man tänka sig att könscellerna vid befruktningen har ådragit sig mutationer och på så sätt fört över gener som ger en försämrad spermiekvalitet hos sönerna, säger Jonatan Axelsson.
Även döttrars reproduktiva tidsspann påverkas
De flesta nytillkomna mutationer (så kallade de novo-mutationer) kommer via pappan och det finns även kopplingar mellan pappans ålder och en del komplexa sjukdomar. Dessutom har man sett att rökning är kopplad till DNA-skador i spermier och att rökare har fler brott på DNA-strängen. Barn till rökande fäder har rapporterats ha upp till fyra gånger fler mutationer i en viss repetitiv del av DNA, än barn till pappor som inte röker.
– Vi vet att det finns ett samband mellan spermieantal och chans till graviditet, så det skulle kunna påverka möjligheten för dessa män att kunna få barn i framtiden. Pappans rökning är också kopplad till ett kortare reproduktivt tidsspann hos döttrar så föreställningen om att allt beror på om modern röker eller ej verkar inte övertygande, men fler studier skulle kunna komma närmare ett eventuellt orsakssamband, avslutar Jonatan Axelsson.
Jonatan Axelson, Dr med vet, forskare, Institutionen för laboratoriemedicin vid Lund universitet och specialistläkare i yrkes- och miljömedicin vid Labmedicin i Region Skåne, jonatan.axelsson@med.lu.se
Biologer vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund har genomfört två studier av sjukdomars inverkan på småfåglars flyttning till övervintringsplatser i Afrika söder om ekvatorn och till sydvästra Europa. Undersökningarna har gjorts i Falsterbo i Skåne.
I den ena studien har forskarna simulerat sjukdom genom att vaccinera fåglar, som på så vis får en känsla av att de är sjuka. I den andra studien har forskarna fångat fåglar och undersökt om de är infekterade av fågelmalaria. För att mäta immunförsvarets styrka har forskarna tagit blodprov på fåglarna. Slutligen har de försett varje fågel med en liten sändare som väger 0,3 gram. Sedan har de släppts. Med hjälp av sändarna har forskarna kunnat följa samtliga individer och med exakthet kunnat mäta när sjuka respektive friska fåglar påbörjar flyttningen över Östersjön och hur länge de vilar innan de ger sig iväg.
Vilar mer och flyger kortare sträckor
Resultaten visar att vaccinerade fåglar verkar tro att de är sjuka och därför avvaktar innan de flyger vidare efter några dagar. Forskarna konstaterar också att småfåglar som har en verklig sjukdom (kronisk malariainfektion) lämnar Falsterbo senare på dygnet jämfört med sina friska artfränder. Slutsatsen är att de flyger kortare sträcka innan de mellanlandar för att vila och att hela flyttningen därför tar längre tid, vilket kan vara ofördelaktigt.
Båda undersökningarna visar också på skillnader beroende på var övervintringsplatserna är belägna. Sjuka småfåglar som ska till platser söder om Sahara har mer bråttom att ge sig iväg jämfört med arter som tillbringar vintern i Sydvästeuropa. De som ska till tropiska Afrika stannar en extra dag i Falsterbo för att ta igen sig. De som ska till sydvästra Europa återhämtar sig mer än dubbelt så lång tid innan de lyfter, nästan tre dagar.
Stor press på snabb flytt
– Oavsett vart de ska så fortsätter de sin flyttning innan de blivit helt återställda. Men pressen på att fortsätta verkar vara större på dem som är på väg till södra Afrika och har längre sträcka att flyga, säger biologen Arne Hegemann som lett undersökningarna.
– Om det går åt för mycket tid för att vila, återhämta sig och bli återställda så får det konsekvenser för hela flyttningen. Kommer fåglarna fram senare till sina övervintringsplatser kan förutsättningarna ha förändrats rejält. Exempelvis kan tillgången på mat i form av insekter ha minskat jättemycket, säger han.
Forskarna poängterar betydelsen av att flyttningen går snabbt. Enklaste sättet att påverka den är att minimera tiden när fåglarna mellanlandar och därför är ett starkt immunförsvar viktigt. Arne Hegemann vill utveckla de studier som nu gjorts i Falsterbo genom att följa de infekterade småfåglarna hela vägen till övervintringsplatserna.
– Halkar de efter hela vägen eller tar de igen tiden och kommer ikapp när de har blivit helt återställda?
Fysisk aktivitet beskrivs ofta som viktigt för personer i alla åldrar och tidigare forskning har visat att rörelse gör att vi behåller kroppsliga förmågor längre. Men forskningen har också visat att det finns risk för passivitet när äldre flyttar till ett särskilt boende, som exempelvis servicehus eller äldreboende.
Annsofie Mahrs Träff har i sin doktorsavhandling undersökt hur både de äldre själva samt personalen på de särskilda boendena ser på fysisk aktivitet. Hon har också studerat i vilken utsträckning den rådande synen i de särskilda boendena bidrar till att de äldre erbjuds fysisk aktivitet.
Hon märkte att det finns stora skillnader mellan de boendes och personalens definitioner:
Motion eller att knäppa knappar?
– De äldre definierar fysisk aktivitet på det sätt som de flesta av oss gör, som motion. Personalen däremot tycker att det är att knäppa knappar och borsta tänderna. Här finns alltså ett glapp i kommunikationen. Om personalen tycker att du har fått fysisk aktivitet när du borstat tänderna och du själv sitter och väntar på att få gå en promenad, kan det skapa problem, säger Annsofie Mahrs Träff, forskningshandledare på Norrköpings kommun och nyligen disputerad vid Linköpings universitet på institutionen för samhälls- och välfärdsstudier.
Hon menar att det är viktigt att personalen är medveten om de olika definitionerna för att kunna möta de äldres behov och önskemål.
Annsofie Mahrs Träffs avhandling bygger på observationer samt 30 intervjuer med äldre och personal från fyra olika särskilda boenden. Resultatet visar att möjligheterna till motion små på de boenden Mahrs Träff studerat, och när fysisk aktivitet erbjuds är det till dem som själva kan ta sig till träningsrummet. De äldre är heller inte delaktiga i att bestämma vilka aktiviteter som ska vara tillgängliga, trots att personalen i intervjuerna beskriver att det är viktigt med äldres delaktighet i vardagen.
Rutinuppgifter prioriteras av stressad personal
– Personalen är pressad och deras arbete styrs av rutiner och regler. De överväganden som personalen gör genom att ignorera en enskild persons önskan har koppling till tidsbrist. Det har skapats en acceptans för att äldres individuella behov inte kan mötas om personalen har rutinuppgifter att utföra, säger Annsofie Mahrs Träff.
Detta synsätt kan höra samman med att det saknas en rehabiliteringskultur i personalens vardagshandlingar, menar Mahrs Träff. Istället råder en organisationskultur som går ut på snabbhet och effektivitet.
Annsofie Mahrs Träff menar att för att få ett större fokus på fysisk aktivitet behövs en aktör som har tid och kompetens. Denna roll skulle fysioterapeuterna kunna ha, menar hon, eftersom deras roll i det särskilda boendet idag inte är särskilt tydlig vad gäller fysisk aktivitet. Kanske skulle även personliga tränare kunna introduceras i framtidens äldreomsorg, menar Mahrs Träff.
Kontakt:
Annsofie Mahrs Träff, forskningshandledare på Norrköpings kommun och nyligen disputerad vid Linköpings universitet på institutionen för samhälls- och välfärdsstudier, annsofie.mahrs.traff@norrkoping.se
– Antalet val som vi som konsumenter ställs inför har ökat mycket de senaste decennierna, och förmodligen blir de ännu mer närvarande i människors liv i framtiden. På det sättet är Black Friday ett exempel på en lång och omvälvande samhällsförändring, och den ser ut att förändra förutsättningarna för demokratin, säger Johan Wejryd, som skrivit en avhandling vid statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet.
I sin forskning har han undersökt i vilken utsträckning som konsumentval påverkar medborgarnas politiska engagemang och vilja att försöka påverka samhället. I en av studierna gör han ett experiment om effekter av att handla mat. Deltagarna delades in i grupper med olika slags frågor att svara på. Några deltagare fick frågor om hur de väljer och tänker när de handlar mat. När de här deltagarna sedan fick beskriva sitt politiska engagemang var de mindre villiga att engagera sig än de deltagare som inte funderat på att handla.
Vardagsval nöter på politiskt engagemang
– Själva minnet av att ha handlat mat verkar ha nött på engagemanget. Jag bad en grupp deltagare att berätta om när de valt mat utifrån politiska eller etiska övertygelser och till och med i den gruppen blev deltagarna mindre villiga att engagera sig när de påmint sig om sina konsumentval. Det var inte sämre för det politiska engagemanget att välja mat utifrån övertygelse än att välja utifrån till exempel pris, och kanske inte bättre heller. Den stora skillnaden hängde ihop med om man påmints om konsumentval eller inte.
En annan delstudie handlar om helt vanlig privat konsumtion och hur personerna i studien ser på olika samhällsfrågor beroende på vilka val de tvingats göra som konsument. I den studien fick 2 868 personer svara på frågor i en webbenkät som handlade om reklam.
Halva gruppen fick först ta del av en massa fotografier i stadsmiljö som innehöll mycket reklam, som annonstavlor, ljusskyltar och reklam på fordon. Den andra gruppen fick istället ta del av samma bilder men där reklamen har retuscherats bort. Efter det har båda grupperna fått svara på frågor som handlar om deras politiska engagemang, som huruvida de har tänkt rösta i allmänna val eller inte.
Reklambudskapen hämmar intresset för allmänna val
De som ställts inför miljön med många reklambudskap var mindre benägna att rösta i nästa val. De var mindre politiskt engagerade och mindre angelägna om att delta i samhället över huvud taget.
– Det har ett visst värde att få forma sin del av världen och inreda sitt liv som man önskar. Men om det sker på bekostnad av vår ansträngning och vårt ansvar för det gemensamma samhället är det ett demokratiproblem. Det finns viktiga saker som bara går att göra med gemensamt beslutsfattande. Det är större chans att sådana beslut blir av och att de blir bra om många människor är med och fattar de besluten, säger Johan Wejryd.
Det finns många möjliga orsaker till att konsumentvalen får människor att tappa sitt engagemang. Frågan om hur kopplingen ser ut är något som Johan Wejryd gärna vill forska vidare om. Han säger att i och med att konsumentval är så starkt närvarande i människors liv och att politiskt engagemang har en så stor betydelse för demokratin är det viktigt ur både ett vetenskapligt och ur ett bredare, samhälleligt perspektiv att ta reda på orsakerna bakom resultaten.
Är reklam och kampanjer som Black Friday dåliga för demokratin?
– Det ändrar inte villkoren för det demokratiska systemet. Men den här sortens konsumtionskampanjer är ett hinder för att få människor att förverkliga det vi skulle ha demokratin till. Jag menar inte att det är vår tid i butikerna som vi istället skulle ha lagt på politiska möten eller att vi annars skulle ha gett mer pengar till välgörande ändamål. Men om vi vill att människor ska vara med och styra den värld vi lever i, är det ett problem att vi ställs inför många konsumtionsval. Det gör att vi hamnar allt längre ifrån att genomföra det vi faktiskt vill med politiken, säger Johan Wejryd.
I dag står den sista milen för nästan 25 procent av alla koldioxidutsläpp i den textila värdekedjan. Det nya forskningsprojektet HUGO är ett sätt att ta sig an det som i logistikvärlden kallas för ”sista-milen-problemet”. Syftet är att göra det lätt för vem som helst att återanvända kläder istället för att köpa nya.
– Det handlar om att minska korta bilresor hit och dit i bytesprocesser som bara tar tid, skapar stress och generar avgaser. Syftet med vårt projekt är minska det här, rejält, säger Jonas Larsson, universitetslektor i textilt management och projektledare, vid Högskolan i Borås.
Tanken är att kombinera en självkörande bil med begagnade kläder för att minska trösklar.
Precis som att ta med tre storlekar till provrummet klickar många hem flera storlekar när de köper kläder på nätet. Det blir många returer. I forskningsprojektet HUGO ska forskare därför utveckla en liten självkörande bil som tar hand om returen åt dig – hämtar paketet, kör till postkontoret och postar det. Den ska också underlätta delning av kläder peer to peer och till exempel uthyrning av kläder.
– Först drar arbetet igång med planering, informationsinhämtning, juridiska förutsättning och analyser av mjukvaror. Men redan om ett år ungefär kommer vi kunna genomföra tester med mjukvara, i en färdig prototyp, i en riktig miljö och med en riktig affärspartner i modebranschen.
Fotnot:
Projektet är ett samarbete mellan företaget HUGO delivery, Textilhögskolan, Sport lala, Ericsson och Something Borrowed men koordineras av Textilhögskolan och finansierat av Vinnova. HUGO startar nu november 2018 och beräknas pågå fram till april 2020.
Kontakt:
Jonas Larsson, universitetslektor i textilt management och projektledare, Högskolan i Borås, jonas.larsson@hb.se
Studien från GIH, som är baserad på en unik databas med över 350 000 män och kvinnor i åldrarna 18-74 år i den arbetsföra befolkningen. Den visar en kraftig nedgång av maximal syreupptagningsförmåga, det vill säga kondition, mellan åren 1995 och 2017. I hela studiepopulationen minskade konditionen med 10,8 procent och andelen med en hälsofarlig låg kondition ökade från 27 procent till 46 procent.
En av de första studierna som visar hur konditionen förändrats
– Detta är en av de första och största studierna såväl nationellt som internationellt som kunnat visa på hur konditionen förändrats de senaste årtionden i den allmänna befolkningen. Hälsoförebyggande insatser måste sättas in för att förhindra denna negativa trend, säger Elin Ekblom Bak, en av de ansvariga forskarna vid GIH.
Studiedeltagarna har genomgått en hälsoprofilbedömning och fått sin kondition beräknad via ett icke-maximalt konditionstest på cykel. Förutom en kraftig nedgång i hela studiepopulationen så visade resultaten att nedgången var kraftigare för män, yngre åldersgrupper, lågutbildade och de som bodde i landsbygdslän.
Minskad fysiskt aktivitet en trolig orsak
– Det intressanta var att bara en tredjedel av nedgången berodde på en samtidig viktuppgång. Det innebär att den större delen av nedgången berodde på en nedgång av aerob kapacitet, förmodligen på grund av minskad fysisk aktivitet av tillräcklig intensitet för att bibehålla eller påverka konditionen, säger Elin Ekblom Bak.
Det har tidigare gjorts sammanställningar av förändringar av aktivitetsnivå och idrottsdeltagande där deltagare själva har rapporterat sina aktiviteter. Många av dessa har visat på en ökning av aktivitetsnivån de senaste åren.
– Det är dock vanligt att man vid självrapportering överskattar sin aktivitet. I denna studie har ett mer objektivt mått som reflekterar aktivitetsnivå använts, säger Elin Ekblom Bak.
Viktigt sätta in förebyggande åtgärder
– Resultaten är alarmerande och bekräftar den utbredda uppfattningen att vi rör på oss mindre idag än tidigare. Det är viktigt att insatser sätts in för att bryta denna nedgående trend, speciellt i de grupper där nedgången är som störst. Preventivt hälsoarbete, såväl inom som utanför hälso- och sjukvården med vägledning och motivationsstöd, är en metod som vi vet har vetenskapligt stöd att fungera. På GIH finns bland annat en Friskvårdslotsmottagning, dit personer som fått Fysisk aktivitet på Recept kan komma och få detta stöd, säger Elin Ekblom Bak.
– Vad är bra nog? Svaret är att det inte finns någon formel, allting är individanpassat och påverkas av faktorer som plackansamling och bakterier. Vi kan bara säga hur dåligt det inte får vara, säger Michael Braian som disputerar inom odontologi vid Malmö universitet.
Vid större skador kan det handla om att göra en ny krona eller bro. Traditionellt har tandläkaren då tagit avtryck i patientens mun, sedan skickat det avtrycket till tandteknikern som i sin tur hällt i gips för att framställa modellen. Efter vax, gjutning och till sist porslin har man fått fram en ny tand.
– För att ha koll på slutprodukten var man tvungen att följa alla steg, från avgjutning i munnen till att denna går till labbet. Det kan hända saker med avtrycket eller under transporten. Det sker volymförändringar i varje steg, säger Michael Braian.
Fyra delstudier
I avhandlingen Digital dentistry, studies on trueness and precision of additive manufacturing and intraoral scanning, har han intresserat sig för precisionen i moderna digitala tekniker. Avhandlingen består av fyra delstudier. Den första har alltså undersökt kraven på passform; en annan hur pass bra en 3D scanner kan avbilda patientens tänder.
Två studier handlar om hur pass bra olika 3D printrar är på att framställa relevanta former. Michael Braian designade två olika geometrier (former) i plast och jämförde sedan hur bra utskrifterna stämde med den gjorda ritningen.
– De stämde väldigt bra överens. Pålitligheten låg som bäst på en differens under två hårstråns tjocklek. Däremot var det stor skillnad på olika 3D-printers: vissa är snabbare, andra mer precisa, säger Michael Braian.
Även scannerstudien visade på stor exakthet, under 0,3 mm feldifferens. Fördelen med de digitala processerna är stora. Scanning kan avbilda en patients hela orala miljö till tredimensionella filer som tandteknikern kan bygga t ex en krona efter. Teknikutvecklingen på området är enorm, särskilt när det gäller plast och skrivarhastigheten. 3D-printat porslin inom tandvården finns inte ännu.
Stor frihet att forma
– När man printar lägger man bara till material och det finns stor frihet i vilka former som kan göras. Traditionell fräsning av porslinskronor och bryggor innebär alltid att material tas bort och det kostar pengar, säger Michael Braian som själv använder 3D-tekniken i sin tandläkarpraktik.
Avhandlingen visar att både 3D scanningen och 3D printrarna har stor potential att kunna ersätta eller komplettera det traditionella sättet att framställa kronor och broar. Men Michael Braian understryker att det behövs mer kliniska studier. Ingen av hans studier har gjorts inne i munnen på patienter, så man ska inte dra för stora slutsatser av hans resultat.
– Det finns felkällor även i den digitala processen, och undersökningar i labbmiljö går inte att överföra precis till patienten. Det finns många parametrar som handlar om den mänskliga faktorn.
– Tillväxten speglar hälsan och kan vara ett diagnostiskt instrument som kan avslöja både sjukdomar och psykosocial problematik. Därför är mätning och uppföljning av längd och vikt en av de viktigaste uppgifterna på barnavårdscentraler och inom elevhälsovård, säger Anton Holmgren, barnläkare och doktorand i pediatrik vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
I arbetet med sin avhandling har han varit med och utvecklat en ny matematisk tillväxtmodell som på ett mer detaljerat sätt än tidigare kan beskriva variationer i barns och ungas längdutveckling, särskilt under puberteten.
Anton Holmgren har också specifikt studerat hur kroppssammansättning, BMI, i barndomen kan kopplas till längdtillväxt. Underlaget i studien består av uppgifter om 1901 barns längd och vikt under uppväxten.
Kraftig spurt vid lägre BMI
Med högt BMI tidigt i livet skedde generellt en större andel av längdtillväxten före puberteten, och själva spurten blev mindre. Puberteten inföll dessutom tidigare.
I gruppen barn med lägre BMI, och senare pubertetsstart, blev spurten desto kraftigare. De som var sena i sin pubertet fick också totalt sett flera år extra att växa på, och blev helt enkelt längre. Alla resultat gäller på gruppnivå, inte för enskild individ.
– Den minsta pubertetsspurten fanns hos den grupp barn som haft högst BMI i barndomen, ett resultat som inte tidigare kunnat visas i någon studie men som bekräftar många barnläkares kliniska erfarenheter, säger Anton Holmgren.
Tydligare pubertetstillväxt
Fynden bidrar till en tydligare förutsägbarhet kring just pubertetstillväxt, vilket även gör det enklare att särskilja de olika tillväxtprocesser som pågår under uppväxtåren, och delvis går i varandra.
Dels handlar det om så kallad kvadratisk tillväxt, en process med relativt jämn intensitet under hela uppväxten. Tillkommer gör spädbarnets exponentiella tillväxt, en rejält brant stegring under första levnadsåret, och sedan pubertetsspurten, som normalt inleds vid 8-13 års ålder.
Att kunna förutspå tidig eller sen pubertet kan på sikt förbättra prognoserna för längdtillväxt på individnivå. Därmed ökar chanserna att dolda sjukdomar upptäcks, och att det exempelvis blir enklare att bedöma utfallet av pågående behandlingar med tillväxthormon.
– Med uppföljning och analys av längdtillväxt kan man upptäcka sjukdomar och utvärdera hur behandlingar fungerar, konstaterar Anton Holmgren.
Vatten som förorenats av kvicksilver och andra giftiga tungmetaller orsakar stora miljö- och hälsoproblem i världen.
– Idag finns det inte någon etablerad teknik som klarar av att rena stora mängder vatten från låga, men ändå mycket skadliga, koncentrationer av kvicksilver. Även industrin behöver bättre metoder för att ytterligare kunna minska mängden kvicksilver som släpps ut i naturen. Men det går att rena vatten så att det med god marginal klarar etablerade gränsvärden för säkert dricksvatten, säger Björn Wickman.
Bildar en legering med annan metall
Under de senaste två åren har han och Cristian Tunsu studerat en elektrokemisk process som gör att vatten kan renas från kvicksilver. Metoden bygger på att tungmetalljonerna försvinner från vattnet genom att dessa istället bildar en legering med en annan metall. Den nya tekniken har testats noga och resultaten från omfattande laboratorietester har nu publicerats.
– Resultaten har verkligen överträffat förväntningarna som vi hade när vi började testa tekniken, säger Björn Wickman.
Tungmetaller i vatten och vattendrag utgör ett enormt miljöproblem som påverkar hälsan för miljontals människor i världen. Ett stort problem är att kvicksilver sprids mycket lätt i naturen och dessutom ansamlas i näringskedjan. Idag finns det strikta regleringar när det gäller hanteringen av giftiga tungmetaller för att hindra deras spridning i naturen. Det finns ändå mängder av platser som redan blivit förorenade eller som påverkas av nedfallet av luftburet kvicksilver som kan komma från andra länder. Det finns områden i vår natur där mängden tungmetaller når giftiga koncentrationer. Fisken i majoriteten av de svenska sjöarna innehåller mer kvicksilver än gränsvärdet. Enligt WHO är kvicksilver ett av de skadligaste ämnena för människors hälsa. Bland annat påverkar det vårt nervsystem och hjärnans utveckling. Kvicksilver är speciellt farligt för barn och kan överföras från mor till foster under graviditeten.
Den nya uppfinningen kan beskrivas som en metallplatta – en elektrod – som binder specifika tungmetaller till sig. Elektroden består av ädelmetallen platina och med elektrokemins hjälp tar den upp det giftiga kvicksilvret så att en blandning av metallerna bildas. På så sätt renas alltså vattnet. Legeringen av de två metallerna är dessutom väldigt stark. Därför kan inte den giftiga tungmetallen lösa sig i vattnet på nytt.
– Legeringar av det här slaget har gjorts förut, men i helt andra syften. Det är första gången som tekniken med elektrokemisk legering används för att rena tungmetaller från vatten, säger Cristian Tunsu, forskare på institutionen för kemi och kemiteknik på Chalmers.
En atom binder fyra kvicksilveratomer
En fördel med den nya reningstekniken är att elektroden har mycket stor kapacitet. Varje platina-atom kan nämligen binda fyra kvicksilveratomer till sig. Dessutom fäster det giftiga ämnet inte bara på ytan, utan tränger även in i materialet och bildar tjocka lager. Det gör att elektroden kan användas under en längre tid. När metallen inte kan ta upp mer av det giftiga ämnet kan den på ett kontrollerat sätt tömmas. Det innebär att man både kan återanvända elektroden och att det giftiga ämnet kan tas om hand på ett säkert sätt. Dessutom är processen mycket energisnål.
– En annan sak som sticker ut med vår teknik är att den är väldigt selektiv. Trots att det finns många olika typer av ämnen i en vattenlösning är det bara kvicksilvret som fångas upp. Därför slösar vi inte kapacitet på att ta bort ofarliga ämnen ur vattnet, säger Björn Wickman.
Den nya vattenreningsmetoden är patentsökt.
– Just nu arbetar vi för att få fram en prototyp som ska testas utanför laboratoriet under verkliga förhållanden, säger Björn Wickman.
Så kan den nya metoden användas
Tekniken kan användas för att minska mängden avfall och öka reningsgraden av avfalls- och processvatten i kemisk industri, gruvindustri och metallproduktion. Den kan bidra till miljösanering av platser med förorenad mark och rena vattendrag och sjöar. Den kan även användas för rening av dricksvatten i hårt drabbade områden, eftersom den tack vare sin låga energiförbrukning kan drivas helt av solceller och därför kan utvecklas till en mobil och återanvändningsbar vattenreningsenhet.
Björn Wickman, forskare på institutionen för fysik, Chalmers, bjorn.wickman@chalmers.se
Cristian Tunsu, forskare på institutionen för kemi och kemiteknik, Chalmers, tunsu@chalmers.se
Det gjorde ont att ha sex första gången – och det har gjort ont sedan dess. Trots att Emma inte förstod hur hon skulle kunna prata bort sin smärta bestämde hon sig för att ge behandlingsstudien vid Örebro universitet en chans. Det blev en aha-upplevelse.
– Det var första gången jag fattade hur ont jag egentligen hade. Jag hade låtsats som ingenting. Jag var van att köra på helt enkelt, säger Emma.
Haft ont sedan första gången
Hon är 29 år och har haft problem i över tio år – sedan första samlaget.
– Många har ont första gången men för mig försvann det aldrig. Jag har varit säker på att det är något fysiskt fel på mig och att det inte går att lösa.
Emma, som egentligen heter något annat, är inte ensam. En av fem kvinnor får ont när de har sex. Underlivssmärta har ingen medicinsk förklaring och många har inte fått en diagnos. Smärtan är vanligast under samlag men kan även komma när kvinnor sätter in en tampong, har på sig tajta byxor eller cyklar.
Träffar tillsammans med partnern
Kvinnorna deltar i studien tillsammans med sin partner och paren får övningar och uppgifter som de ska göra tillsammans mellan träffarna med psykologerna.
– Vi arbetar med kognitiv beteendeterapi och målet är att förändra beteenden, tankar och känslor kring smärtan för att på sikt minska smärtan och öka funktionen. Vi börjar med att prata om problemet och skapa en förståelse, säger Linnéa Engman, doktorand i psykologi vid Örebro universitet som håller i studien om underlivssmärta tillsammans med Örebroforskaren Ida Flink.
Paren får diskutera sex och sexualitet på ett intimt och detaljerat sätt, som de flesta inte har gjort förut. De får prata om beteenden de har skapat för att hantera smärtan och vad de har för funktion.
– Jag tyckte att jag hade varit öppen med min sambo men insåg att det inte stämde. Peter har vetat att det gör ont men inte hur ont och hur ofta, säger Emma.
Inte ha sex när det gör ont
Nästa steg är att förändra beteendet. Det är här ett smärtförbud kommer in – att inte ha sex när det gör ont utan istället bredda sitt sexuella beteende.
– Vi har kunnat ha sex. Ibland går det bra och ibland gör det jätteont. I och med smärtförbudet så stannar vi alltid upp om jag får ont och hittar andra vägar.
– Smärtförbudet handlar om att bryta den onda cirkeln. Flera av kvinnorna vill inte göra sin partner besviken och fortsätter trots att det gör ont. Vi vill ta bort fokus från samlaget och uppmuntrar paren att börja ha sex på andra sätt. Dels för att sex inte ska vara förknippat med smärta och dels för att slemhinnan i underlivet blir irriterad om man fortsätter när den istället behöver vila, säger Linnéa Engman.
Att sluta ha sex när det gör ont är en del. Men behandlingen handlar också om att deltagarna ska utsätta sig för situationer de tycker är obehagliga.
– Smärtan gör att många par har slutat vara intima för att undvika förväntningar om sex. Vi vill att de börjar göra det de vill göra men har slutat med – kramas, duscha tillsammans eller sitta nära i tv-soffan, säger Linnéa.
– Vi har faktiskt alltid varit bra på det. Och det har varit bra för vår relation. Däremot har jag insett att kraven jag har ställt på mig själv att tillfredsställa Peter bara har funnits i mitt huvud, säger Emma.
Kände skam och dåligt samvete
Rädslan för att göra Peter besviken men också skam och dåligt samvete har gjort att Emma har bitit ihop. Nu inser hon att hennes idé om vad Peter vill ha inte stämmer och att han dessutom har tolkat hennes signaler på ett sätt som fått honom att undra om det är fel på honom.
– Han vill ju givetvis inte att det ska göra ont på mig. Jag känner mig tryggare nu och det gör att vi kan vända spiralen uppåt, säger Emma.
Det är inte bara med sin sambo som Emma har blivit tryggare och därmed öppnare. Hon har börjat prata med vänner i högre utsträckning och har upptäckt att det fanns fler i hennes bekantskapskrets med underlivssmärta.
– Jag visste att jag inte var ensam om problemet men inte att det var så många och att det är ett så utbrett problem. Och att det fanns flera kvinnor i min närhet. Det gör mig förvånad, chockad och lite ledsen faktiskt, säger Emma.
Har kommit en bit på vägen
Emma har en träff kvar och lämnar snart behandlingsstudien. Hon känner sig hoppfull.
– Jag har inte blivit av med min smärta och är inte vid mitt mål men jag har kommit en bra bit på vägen. Jag hade låga förhoppningar när jag gick in i behandlingen. Nu är jag positiv.
Hon rekommenderar andra kvinnor med underlivssmärta att prova. Behandlingsstudien har gett henne verktyg och hjälpmedel och människor att prata med.
– Vi har blivit goa med varandra, stöttat varandra – och vi har redan bokat in att vi ska ses efter studiens slut.
– Det kommer vara tufft men se det som en livslång investering i dig själv. Det är så jag känner.
Forskarnas mål är att först undersöka om behandlingen med kognitiv beteendeterapi är effektiv. Om den är det vill de att den ska bli tillgänglig för alla och att det tas fram riktlinjer.
– Många kvinnor som vi har träffat har sökt vård från olika instanser och inte blivit bemötta särskilt väl. De känner sig ensamma. De behandlingar de får idag beror på var i landet de bor och vem de råkar träffa i vårdsystemet, säger Linnéa Engman.
Om studien
Studien är ett samarbete mellan Örebro universitet och en forskargrupp i Nederländerna. Behandlingsstudien bygger på tidigare enkätstudie, fokusgrupper där kvinnor intervjuats och ett behandlingsprotokoll framtaget i Nederländerna som visat sig ha effekt men som inte testats på ett lika rigoröst sätt tidigare.
Kvinnorna träffas i en grupp med 6-8 deltagare för att de ska få andra personer att spegla sig i och känna att de inte är ensamma. Dessutom kan de hjälpa varandra – berätta om strategier de har för att lösa problem, ge varandra stöd och motivera varandra.
Varje grupp träffar två psykologer. Vid tre tillfällen är även kvinnornas partner med. Studien innehåller 10 gruppträffar och tre parträffar och sträcker sig över sex månader. Deltagarna följs sedan upp med en gruppträff efter tre månader och en parträff efter sex månader.
– Skador vid strålbehandling kan vara smärtsamma och allvarligt försämra patientens livskvalitet. Därför är det angeläget att hitta sätt att behandla eller ännu hellre förebygga skadorna, säger Mahsa Fallah, doktorand vid Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid Umeå universitet.
Den vanligaste hudpåverkan vid strålbehandling mot cancer är hudrodnad, erytem, något som drabbar nio av tio som strålbehandlas. Rodnaden kan utvecklas till hudflagning, deskvamation. Andra platser där biverkningar av strålning förekommer är magtarmkanalen och benmärgen.
Idag behandlas sår efter strålning lokalt med förband, antibiotika, kortison, eller i svåra fall med hudtransplantation.
Så påverkar proteinet inflammationen
Mahsa Fallas forskning visar vilken betydelse plasmaproteinet plasminogen har för hur inflammation utvecklas och de skador som uppstår efter strålning. Vid försök har möss som saknar plasminogen i stort sett visat sig vara resistenta mot strålinducerade skador på huden. Även i möss som hade normal nivå av plasminogen kunde man starkt minska skadorna genom att behandla med ett befintligt läkemedel som innehåller ämnet tranexamsyra, och som inhiberar aktiveringen av plasminogen.
– Sammantaget talar studierna för att det är lämpligt att förebygga strålskador i huden genom att behandla med tranexamsyra. Det är värt att forska vidare på om samma strategi också skulle kunna användas för att skydda inre organ från strålskador, säger Mahsa Fallah.
Det var när chalmersforskaren Ludvig de Knoop hade placerat en minimal guldkon i ett elektronmikroskop som det hände. Han hade ställt in maximal förstoring och dragit på ett extremt kraftigt elektriskt fält. Tanken var att han skulle studera hur guldatomerna påverkades av spänningen.
Det var inte förrän i efterhand, när han studerade filmen från mikroskopet, som han såg att de översta lagren av guldatomer smälte, i rumstemperatur.
– Jag blev verkligen överraskad av upptäckten. Det här är ett extraordinärt fenomen som ger oss nya grundläggande kunskaper om guld, säger Ludvig de Knoop som arbetar på institutionen för fysik på Chalmers.
Exalterade guldatomer
Det som hänt var att guldatomerna hade blivit exalterade. När de påverkades av det elektriska fältet lämnade de plötsligt sin ordnade struktur och släppte nästan alla kopplingar till varandra. Dessutom visade de fortsatta experimenten att det gick att växla mellan ordnad och smält struktur.
Vad är elektronmikroskopi?
Elektronmikroskopi är ett samlingsnamn för olika typer av mikroskopi där man använder elektroner i stället för elektromagnetisk strålning för att få fram bilder av mycket små objekt. Med hjälp av denna teknik kan man komma förbi det synliga ljusets upplösningsgräns, vilket gör det möjligt att studera enskilda atomer.
Att guldatomer släpper loss på det sättet är inte bara spektakulärt, utan också banbrytande vetenskapligt. Resultaten har publicerats i tidskriften Physical Review Materials och tillsammans med teoretikern Mikael Juhani Kuisma har Ludvig de Knoop och de andra kollegorna brutit ny mark inom materialvetenskapen.
Tack vare teoretiska beräkningar har forskarna kunnat förstå hur guld verkligen kan smälta i rumstemperatur. Möjligen kan ytsmältningen ses som en så kallad lågdimensionell fasövergång. I så fall ligger upptäckten inom ramen för forskningsområdet topologi, där pionjärerna David Thouless, Duncan Haldane och Michael Kosterlitz fick ta emot Nobelpriset i fysik 2016. Forskarna, med Mikael Juhani Kuisma i spetsen, tittar nu vidare på den möjligheten.
Nya koncept för kontaktlösa komponenter
Hur som helst öppnar den kontrollerbara switchningen för olika praktiska tillämpningar i framtiden.
– Eftersom vi kan styra och byta egenskaper för de yttersta atomlagren öppnas dörrar för olika typer av applikationer. Till exempel kan tekniken användas i sensorer, katalysatorer och transistorer. Den erbjuder också möjligheter för nya koncept för kontaktlösa komponenter, säger Eva Olsson, professor på institutionen för fysik på Chalmers.
För den som vill smälta guld utan elektronmikroskop är det dock fortfarande guldsmeden som gäller.
Studien:
Electric-field-controlled reversible order-disorder switching of a metal tip surface, Physical Review Materials. Ludvig de Knoop, Mikael Juhani Kuisma, Joakim Löfgren, Kristof Lodewijks, Mattias Thuvander, Paul Erhart, Alexandre Dmitriev och Eva Olsson.
Mars ser ut som en torr och kall ökenplanet, men i landskapet kan man urskilja strandkanter, raviner och bäckfåror som har formats av flytande vatten. Men var är vattnet nu? Svenska forskare är med och söker svaret, och det spelar stor roll för frågan om liv på Mars och om människor ska kunna resa dit.
På nittiotalet utvecklade forskare på Institutet på rymdfysik, IRF ett instrument som kunde mäta hur mycket av en planets atmosfär som läcker ut i rymden. 2003 fick de chansen att skicka instrumentet till Mars ombord på den europeiska sonden Mars Express.
På den tiden misstänkte forskarna att vattnet på Mars hade blåsts bort av solvinden – den strida ström av laddade partiklar som solen sprider omkring sig. Jorden var skyddad av sitt starka magnetfält, men Mars hade inget sådant. Under årmiljarderna kan därför både planetens atmosfär och vatten ha försvunnit ut i rymden, resonerade man.
Ett av många tecken på att vatten har flutit på Mars. Det här är troligen spåren efter en gigantisk störtflod som har uppstått långt efter att de stora oceanerna på Mars försvann. Det tyder på att stora mängder vatten finns under ytan och kan bryta fram under tryck. Bild: ESA/Mars Express
– Vi hade med vårt instrument både på den ryska missionen Mars 96 och den japanska sonden Nozomi, men ingen av dem lyckades ta sig till Mars på grund av tekniska haverier på vägen dit. Sedan fick vi en chans till med Mars Express, säger Stas Barabash, som idag leder IRF.
Om det med Mars Express skulle bli tredje gången gillt hoppades forskarna bidra med ledtrådar för att lösa mysteriet med det försvunna vattnet på Mars.
Isformationer strax under ytan på Mars. I stup skapade av erosion har forskarna kunnat identifiera tjocka lager av is som börjar en meter under marken och sträcker sig upp till 100 meter ner. Bild: Nasa/Mars Reconnaissance Orbiter
Mars Express tog sig in i omloppsbana runt Mars och instrumentet ASPERA-3 började skicka signaler till jorden 2005. Det fungerade. Två år senare kunde det svenska forskarteamet publicera en artikel i tidskriften Science som visade att vattnet som har format marslandskapet i vart fall inte lämnat planeten med solvinden.
– Vi kunde visa att det inte har försvunnit ut i rymden genom växelverkan med solvinden. Det var ett oerhört viktigt resultat för den fortsatta utforskningen av Mars, säger Stas Barabash.
Men var är vattnet då?
Det kan ha försvunnit ut i rymden på andra sätt än med solvinden, något som IRF vill fortsätta undersöka. Det andra alternativet är att vattnet försvunnit åt andra hållet. Ner i planetens innandöme.
Vatten som gör Mars beboeligt
Om människor ska kunna vara på Mars, krävs vattenresurser. Behovet handlar inte bara om att kunna dricka och vattna odlingar. Genom att spjälka upp vattenmolekyler med hjälp av elektricitet kan människan få syre att andas och väte att driva raketer med, att kunna utvinna bränsle på plats är nödvändigt för att kunna resa tillbaka till jorden.
Men hur ska vi få tag i marsvattnet? Att rikta in sig på den marknära isen och smälta känns som det mest naturliga. Men det kan finnas flera sätt, visar svensk forskning. Planeten Mars är inte så torr som den ser ut att vara. Det pågår ett utbyte av vatten mellan marken och atmosfären och i dessa processer omvandlas avdunstat vatten till i en flytande saltlösning i sanden, visar en studie från 2015 av Javier Martín-Torres, professor i atmosfärskunskap vid Luleå Tekniska Universitet. Han arbetar idag med att utveckla instrumentet HABIT, som kommer att resa till marsytan ombord på det europeisk-ryska projektet ExoMars, vars huvudmål är att leta efter tecken på liv. Uppskjutning är planerad till mars 2020. I förlängningen handlar HABIT om att visa hur beboeligt Mars är, bland annat genom att svara på frågan om man skulle kunna fånga in vattnet i atmosfären.
– Vi hoppas att HABIT kan presentera obestridliga bevis för att det bildas flytande vatten på Mars. Och dessutom visa att vi kan producera flytande vatten på Mars inför kommande marsresor, säger han.
De senaste åren har det också kommit allt fler tecken på att vatten finns kvar på Mars. Mycket vatten. En hel del kan finnas oåtkomligt på enorma djup, men stora mängder är bundet som is på och strax under ytan.
– Vi kan idag se att det vatten som ligger bundet i polarkalotterna, i glaciärer och i ytnära markbunden is skulle motsvara en global ocean över 30 meter djup om man smälte det, säger Andreas Johnsson på Göteborgs universitet, som kartlägger spåren efter vatten på Mars.
Marsforskaren befinner sig i en guldålder för sin vetenskap. Nya sonder har gett forskarna högupplösta bilder av hela planeten, som gör det möjligt att se strukturer på en detaljnivå ner till 30 centimeter och sedan till exempel jämföra med flygbilder på jorden. På så sätt har man kunnat upptäcka att det på många platser ligger stora mängder is – som glaciärer och infrusna sjöar under ett lager av sediment.
Mars Express. Bild: NASA/JPL/Corby Waste [Public domain], via Wikimedia CommonsUnder sommaren 2018 kunde forskare med hjälp av radarmätningar från Mars Express, som fortfarande snurrar runt planeten, visa att det finns en stor sjö med flytande vatten djupt under isen på Mars sydpol.
I en annan aktuell studie menar forskarna på att berggrunden på Mars suger åt sig betydligt mer vatten än jordens och att vattnet som inte är fryst vid ytan kan ligga bundet flera mil ner i planetens mantel.
Andreas Johnsson vid Göteborgs universitet under en forskningsexpedition till Svalbard. Där undersöker man landformationer som liknar de man ser på Mars, för att förstå mer av vattnets roll på planeten. Bild: Privat
– Mars är en spännande planet som överraskar hela tiden. Nu tittar jag till exempel på en bergskedja med väldigt speciella moränlika strukturer som man inte har förstått någonting av.
– Men det finns ett område i norra Sverige med liknande strukturer och jag jobbar med att översätta det vi vet om det här området i Norrland och se hur det passar in på Mars. Mycket tyder på att smältvatten har varit inblandat i processen.
Och det finns mycket kvar att upptäcka.
– Det hade varit helt fantastiskt att få åka till Mars och jobba på plats, om det hade inkluderat en returbiljett så att man kan berätta historien sen, säger Andreas Johnsson.
Vatten på mars – genom tiderna
Vatten är förutsättningen för liv på jorden och därför är det kanske inte så konstigt att vattenfrågan har har varit en central del i utforskningen av Mars. När forskarna i slutet av 1800-talet hade utvecklat teleskop som var så kraftfulla att delar av ytan på Mars kunde urskiljas tyckte sig många se hav och floder.
Under 1900-talet blev allt fler skeptiska till stora mängder vatten på Mars, men det var först när den amerikanska sonden Mariner 4 skickades ut och swischade förbi Mars 1965 som det blev helt uppenbart. Kameran skickade tillbaka bilder på en kraterfylld, ärrad, torr och till synes död planet.
Om de tidigare studierna av Mars hade påverkats av förhoppningarna att planeten var lik jorden, slog nu pendeln åt andra hållet. Mars, menade många i slutet av 1900-talet, var en torr och död planet. De vita områdena på planetens poler var inte vattenis utan frusen koldioxid och om vatten hade funnits tidigare hade solvinden blåst ut det i rymden för länge sedan. Vatten tycks vara en röd tråd i den röda planetens hela utveckling och det är en historia som nu snabbt får allt fler ingredienser.
IS har förlorat nästan hela sitt fysiska territorium. På internet är de dock fortsatt framgångsrika på att sprida målgruppsanpassad och effektfull propaganda som attraherar mottagare över hela världen. Det är en av slutsatserna i FOI-rapporten Digital Jihad. Propaganda from the Islamic State.
Ett utspritt internationellt terrornätverk
– IS har gått ifrån att vara en proto-stat till ett utspritt internationellt terrornätverk som framför allt kommunicerar via digitala medier. Ensamma sympatisörer och små terrorceller kommer även i fortsättningen att uppmanas till våldshandlingar, likväl som att IS medieaktivister kommer att formulera hot liknande dem vi såg mot fotbolls-VM i somras, säger forskaren och medförfattaren Katie Cohen.
IS förmåga att anpassa sig till ett ständigt föränderligt digitalt landskap kommer sannolikt att hålla organisationen vid liv, då anhängare fortsatt kan kommunicera med varandra. De stora sociala medieplattformarna arbetar effektivt med att ta bort IS propaganda. Dock har IS varit framgångsrika på att kringgå och förekomma försök som ska få bort deras propaganda från digitala kanaler.
Kvinnornas roll i propagandan
– Syftet med rapporten är att ge en introduktion till IS digitala propaganda. Allt från hur propagandan sprids, vilka symboler som används, vilka budskap som förmedlas samt vilken roll kvinnor har i propagandan, säger Lisa Kaati, forskare vid FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, och projektledare för regeringsuppdraget Våldbejakande extremism.
Propagandan har flera syften. Den kan bidra till radikalisering, förödmjuka fiender till IS och inspirera anhängare att begå terrorattacker – något som har skett i ett flertal europeiska länder.
Rapporten är en delredovisning av regeringsuppdraget Våldbejakande extremism. Hela regeringsuppdraget och tidigare delredovisningar finns samlade på FOI:s webbsida. Nästa avrapportering kommer under januari 2019.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
