I projektet har forskarna använt data från TIMSS, en undersökning där åttondeklasser i många länder gör ett matematikprov, samt fyller i en enkät som bland annat frågar om vad som händer på deras matematiklektioner. Resultaten presenteras nu i tidskriften Instructional Science.
Tre olika undervisningstyper
Forskarlaget har fokuserat på tre aktiviteter vars värde i undervisningssammanhang varit föremål för intensiv debatt bland skolforskare: utantillinlärning, vardagsanknytning och att elever lyssnar på lärares genomgångar av hur man löser ett problem. För att se hur väl de olika aktiviteterna fungerar har de undersökt hur undervisningstyperna hänger ihop med elevernas provresultat.
– Resultatet var tydligt. I de allra flesta länder, och i synnerhet i Sverige, gör elever som uppger att de har fått undervisning med mer utantillinlärning, mindre vardagsanknytning, och fler genomgångar där lärare förklarar hur man löser ett problem bättre ifrån sig på TIMSS-provet, säger Andreas Ryve, professor i matematikdidaktik vid Mälardalens högskola.
Vardagsanknytning kan vara negativ
– För många kan nog dessa forskningsresultat vara förvånande, särskilt fyndet att vardagsanknytning av matematiken kan vara negativt för elevernas kunskapsutveckling. Den elementära skolmatematiken bygger i hög grad på vardagliga fenomen, men den här studien visar att när eleverna upplever att vardagen är i fokus i deras lärares matematikundervisning, så lär de sig mindre matematik, säger Ola Helenius vid Nationellt centrum för matematikutbildning.
Orsakerna till att för mycket vardagsanknytning i matematikundervisningen leder till ineffektiv inlärning kan vara flera.
– Eleverna kanske inte känner igen vardagen, eller så blir det helt enkelt för mycket vardag och för lite tid som läggs på matematiken. En annan förklaring kan vara att det matematiska sammanhanget går förlorat då till exempel bondgården får utgöra helheten och procent, deciliter, antal med mera bara blir olika matematiska delar som inte kopplas ihop, säger Andreas Ryve.
För mycket fokus på förståelse
Ola Helenius tror att lärare måste få eleverna att gradvis förlita sig allt mer på matematiska relationer, istället för att fokusera på vardagliga resonemang.
– Det ligger också i matematikens natur att man samtidigt måste förstå olika relationer och kunna använda saker utantill. Kanske har vi i den svenska matematikundervisningen för mycket fokus på förståelse till priset av att inte ta inlärning av formler, samband och relationer utantill på allvar, säger Ola Helenius
Andreas Ryve framhåller samtidigt att alla sorters undervisning kan genomföras med högre eller lägre kvalitet. Kanske är det så att vardagsanknytning kan vara effektiv om den utförs på bästa sätt, men att det sällan sker.
Korrelation eller orsak
En brist med korrelationsstudier som denna är att de inte ger svar på orsakssambandet. Det behöver inte vara undervisningen som driver matematikresultaten. Det skulle istället kunna vara lärarna som anpassar undervisningens typ efter elevernas nivå.
– Vi har försökt komma åt detta genom att jämföra de svenska elevernas TIMSS-resultat med deras resultat på nationella provet i matematik som de gjorde två år tidigare. Då kan vi konstatera att det verkligen är de elever som uppger att deras lektioner innehåller mest utantillinlärning och minst vardagsanknytning som har förbättrat sina resultat mest, säger Kimmo Eriksson, matematikprofessor vid Mälardalens högskola.
– Vi hoppas att framtida elevenkäter ska ställa frågor som fångar upp inte bara hur ofta olika aktiviteter ingår i undervisningen utan också hur de genomförs. Då skulle vi kunna få ännu bättre svar på hur verkligt effektiv matteundervisning ser ut, säger Kimmo Eriksson.
Kontakt:
Kimmo Eriksson, professor i matematik vid Mälardalens högskola, tfn +46 70 376 7451, e-post kimmo.eriksson@mdh.se
Ola Helenius, forskare vid NCM, tfn +46 70 958 9384, e-post ola.helenius@ncm.gu.se
Andreas Ryve, professor i matematikdidaktik vid Mälardalens högskola, tfn +46 73 662 0736, e-post andreas.ryve@mdh.se
I sin avhandling har Frida Bergman, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet, under 13 månader följt 80 kontorsarbetare där hälften lottades att få ett gåband vid sitt skrivbord och den andra hälften fick jobba som vanligt vid sina höj- och sänkbara skrivbord. Gruppen med gåband uppmanades att använda bandet minst en timme per dag. Fysisk aktivitet, stillasittande, olika kroppsmått och hjärnans funktion mättes regelbundet under studien. Som avslutning på studien gjordes intervjuer om deltagarnas erfarenheter av gåbanden.
Gruppen med gåband ökade verkligen sin tid i gående och tog fler steg än kontrollgruppen. Skillnaden var störst i början men var fortfarande markant efter 13 månader, då gåbandsgruppen i genomsnitt hade 22 minuter mer gåtid och tog 1600 fler steg per dag än kontrollgruppen.
Det räcker inte med gåband
Som kontrast till de positiva effekterna under arbetstid minskade båda grupperna sin måttlig- till högintensiva träning på fritiden. Det gick heller inte att se några nämnvärda skillnader över tid mellan grupperna vad gäller olika kroppsmått, som till exempel midjemått, eller i minneskapacitet. Däremot gick det att se ett negativt samband mellan stillasittande och storleken på ett viktigt minnescentrum i hjärnan,hippocampus. Mycket stillasittande var kopplat till liten hippocampus. Detta samband sågs hos den äldre delen av försöksgruppen, personer i åldern 51-67 år. Det krävs dock mer forskning för att kunna säga om en minskning av stillasittandet kan ha positiva effekter på hippocampus.
– Man kan sammanfatta det som att gåband ger möjligheter till ökad fysisk aktivitet på kontor, men att det ensamt inte är någon lösning i sig, utan att man måste arbeta med ett spektrum av åtgärder inom såväl den fysiska som den sociala arbetsmiljön, säger Frida Bergman.
Syftet med studien, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nordic Journal of Linguistics, var att undersöka hur svenska polisutredare återger de förhördas uttalanden.
Otydligt vem som säger vad
Förundersökningar är mångröstade och det är ofta flera personer som uttalar sig om de händelser som utreds. Det kan handla om såväl den målsägande, som säger sig ha varit utsatt för ett brott, som misstänkta och eventuella vittnen.
– För att det i förundersökningen ska bli tydligt vem som har sagt vad behöver skrivna referatförhör utformas omsorgsfullt, säger Ylva Byrman som är adjunkt i svenska språket vid Göteborgs universitet.
I de förundersökningar som undersökts vävde poliserna in olika röster i de nedskrivna förhören med ungefär samma tekniker som en romanförfattare använder.
– Till exempel växlar de ibland till direkt anföring utan att markera detta, säger Ylva Byrman.
Otydligt vad som är citat och inte
Studien visar att polisutredare inte är konsekventa med hur de skriver ner uttalanden från olika källor. Det är svårt för läsarna att avgöra om ord som har placerats inom citattecken är avsedda att presentera ordagranna citat eller inte. Studien visar även att det inte alltid framgår om yttranden är inbäddade i andra uttalanden, det vill säga om de kommer från en annan källa än den som förhörs.
– Sammantaget kan dessa otydligheter i texten dölja strukturen hos de ursprungliga händelserna och vem som är källan. Eftersom det blir oklart vem som är källan till uppgifter och utsagor i polisens förhör kan medborgarnas rättssäkerhet äventyras, säger Gunilla Byrman, professor i svenska språket vid Linnéuniversitetet.
Materialet i studien kommer från 80 förundersökningar från fem olika polisstationer, där texterna har anonymiserats före forskarnas undersökning.
Under de senaste åren har medierna allt oftare rapporterat om ”de nya papporna”: den nya generationens män som bryr sig om sina barn på ett nytt sätt och strävar efter att vara mer jämställda. En generation som tar ut mer pappaledighet än tidigare, delar ansvaret med sin partner och engagerar sig i barnens liv. Men i motsats till vad som skrivs så är den här bilden av den nya generationens moderna pappor är inte ny. Faktum är att den återkommit regelbundet i nästan 50 år.
Så vad är det som gör att vi gång på gång utnämner den nya generationens unga män till ”nya pappor”? Enligt genusvetaren Helena Hill som forskat om mansrollen hänger det delvis ihop med svenskarnas självbild som ett av världens mest jämställda länder med jämställda familjer. Kanske är längtan efter den goda fadern så stark eftersom vi inte vill se att vi fortfarande lever i ett på många sätt ojämställt samhälle, menar hon.
Statistiken ger dyster bild Efter 1960-talets intensiva könsrollsdebatt och kvinnorörelse började det ställas högre krav på män att ta mer ansvar i hemmet. Det var i samband med det som man för första gången började presentera ”Den nya pappan” i medierna. Det var en man som följde med till barnavårdscentralen och hämtade på daghemmet. När föräldrapenningen sedan infördes 1974 fick män möjlighet att vara hemma med barnen på samma villkor som kvinnor.
Och just uttag av föräldrapenning har setts som ett mått på jämställdhet. Men om det nu stämmer så visar statistiken en dyster bild av verkligheten. Fortfarande tar män endast ut 28 procent av föräldraledigheten. Bara 17 procent av föräldraparen delar lika, enligt Försäkringskassan. Men det betyder inte att bilden av mer jämställd fördelning av ledigheten och barnansvaret är helt felaktig. 1980 tog kvinnor ut hela 95 procent av ledigheten. År 2000 var samma siffra 88 procent.
– Pappaledigheten är en indikation på jämställdhet, men det är så mycket mer som väger in. Mamman har fått det känslomässiga ansvaret och det lever kvar trots att pappor tar ut mer ledighet, säger Helena Hill.
Krock mellan mansidealen Hennes förklaring till varför pappor fortfarande inte tar ut fler dagar är dels ekonomisk, samhällspolitisk och könsmaktsrelaterad, men hon ser även krocken mellan maskulina ideal som en orsak. Trots allt arbete för att få pappor att engagera sig mer i sina barn finns också starka heteronormativa maskulina och feminina ideal kvar, enligt Helena Hill. Vårt behov av den goda fadern verkar krocka med idealet om den starka, maskulina och ”riktiga” mannen.
Ett annat problem med mediernas framställning av ”den nya mannen” är vem det är som får agera modell för den. Det är nästan uteslutande den unga, vita, heterosexuella medelklassmannen som lever i en storstad. Det spär på bilden av att det är en viss typ av man som är jämställd och att ”de andra” ligger efter. Dessutom skapar det en polarisering i debatten där till exempel yngre män ställs mot de äldre, menar Helena Hill. Tanken har länge varit att vi bara behöver ”vänta ut” den äldre generationen för att samhället ska bli mer jämställt, medan forskning faktiskt visar att äldre män tar ut större andel föräldraledighet än yngre.
– Det visar på en historielöshet, och det här tänket med att ”vänta ut de äldre” verkar fortsätta. Problemet med det är också att om vi tror att allt är jämställt i den nya generationen så försvinner ju också incitamenten för att jobba för jämställdhet, säger Helena Hill.
Det har länge varit känt att hippocampus är den del av hjärnan som gör det möjligt för oss att navigera i vår omgivning. Upptäckterna att det finns nervceller i hippocampus som reagerar på vissa platser och att det finns ’grid cells’ i den närliggande hjärnbarken som fungerar som ett slags koordinatsystem belönades med Nobelpriset i medicin 2014.
Samtidigt vet man också att en fungerande hippocampus är nödvändig för att vi skall kunna långtidslagra minnen av olika händelser. Men det har inte funnit någon bra förklaring till hur hippocampus kan både navigera och skapa minnen – två till synes helt olika uppgifter.
Kognitiva rum i hjärnan
I en artikel i senaste numret av Science presenterar forskare en teori som på ett enhetligt sätt beskriver hur hippocampus kan göra båda sakerna. Den centrala idén är att de minnen som hippocampus bearbetar också representeras i ett slags abstrakta rumsliga strukturer.
– Vi tror att hjärnan lagrar information om vår omgivning i så kallade kognitiva rum. Detta gäller inte bara geografisk information, men också relationer mellan olika begrepp, säger Christian Doeller som är chef för forskargruppen vid Max Planck institutet.
Olika fåglar kan exempelvis beskrivas genom hur stora de är, hur långa deras halsar är och hur långa benen är. Denna information kan sammanfattas som en uppsättning koordinater, en för varje egenskap som vi minns om fåglar. På detta sätt kan informationen om en fågel beskrivas som en punkt i en mångdimensionell rymd. Denna rymd kan representeras av platscellerna i hippocampus på samma sätt som den gör med den rumsliga miljö som vi rör oss i.
Information lagras i koordinatsystem
– Modellen visar att de två uppgifterna som man ansett att hippocampus utför i själva verket är två varianter av rumsliga representationer”, säger Peter Gärdenfors som har utvecklat teorin för kognitiva rum.
Teorin bygger på en serie experiment som visar att de plats- och gridceller som är aktiva när vi rör oss i en rumslig miljö också är inblandade är när vi lär oss nya begrepp. I en studie lärde sig exempelvis försökspersonerna att associera bilder av fåglar med olika långa halsar och olika långa ben med abstrakta symboler.
När deras minne testades medan aktiviteterna i försökspersonernas hjärnor mättes aktiverades hippocampus och närliggande delar av hjärnbarken på samma sätt som när personerna rör sig i en rumslig miljö. Detta stöder tanken om att även informationen om fåglarna lagras i ett sorts koordinatsystem.
– Genom att koppla samman de tidigare upptäckterna med de nya experimenten har vi dragit slutsatsen att hippocampus fungerar som en sorts karta oberoende av om det handlar om en rumslig omgivning eller om det är en representation av mer abstrakta strukturer, säger Jacob Bellmund.
Artikeln i Science: Navigating cognition: Spatial codes for human thinking.Jacob Bellmund och Christian Doeller, vid Max Planck Institute for Human Cognitive and Brain Sciences i Leipzig, Peter Gärdenfors, kognitionsvetare vid Lunds Universitet. Edvard Moser, en av 2014 års Nobelpristagare, vid Kavli Institute for Systems Neuroscience i Trondheim.
Forskare vid Lunds universitet har studerat flygrutten och hur långt lövsångare flyttar på hösten. Resultaten visar att fågeln sätter rekord i sin viktklass bland fåglar med en matchvikt på tio gram.
Lövsångaren är Sveriges vanligaste fågel. Den nu genomförda studien har gjorts på lövsångare som under sommarhalvåret häckar i nordöstra Ryssland. Mätningarna har gjorts med hjälp av små dataloggar fästa med sele på fåglarnas rygg. Året därpå har fåglarna fångats på nytt och forskarna har laddat ner och bearbetat data.
Från häckningsplatserna i östra Sibirien flyger lövsångarna till rastplatser belägna i sydvästra Asien och östra Medelhavsområdet. Därifrån flyger de vidare till övervintringsplatser i företrädesvis Kenya och Tanzania. En sträcka på cirka 1300 mil.
Östra Sibirien, inte långt från Kamtjatka.
– Våra mätningar visar att de flyttar 1300 mil, men vi har inte kunnat mäta hela sträckan eftersom batterierna i loggarna tog slut. Jag gissar att de flyttar ytterligare minst 100 mil till sydöstra Afrika, säger Susanne Åkesson, professor vid biologiska institutionen.
Enligt henne har andra undersökningar konstaterat att det finns fåglar som flyttar längre. Men då rör det sig om större fåglar som väger mer. Lövsångarna väger 8–9 gram under häckningsperioden och runt 10 gram när de flyttar.
Flyger själva så långt
– Jag tycker att det är häftigt, de är så små och flyttar minst 1300 mil. Det finns inga andra studier som visar att så pass små fåglar flyttar lika långt. Lövsångarna sätter rekord. Kanske är det ännu mer imponerande att de genomför resan helt på egen hand redan under sitt första levnadsår, säger Susanne Åkesson.
Förutom rekordet i långväga flyttning är studien också den första som visar var de mest ostliga lövsångarna övervintrar i Östafrika. Dessutom har forskarna jämfört alternativa kompassrutter med de rutter som fåglarna tar i verkligheten. På så vis kan forskarna peka på två alternativa mekanismer som lövsångarna kan använda sig av under sin långa flytt.
En solkompass som kompenserar för tidsomställningen under flyttningen och en magnetkompass som bygger på att fåglarna kan mäta den jordmagnetiska lutningsvinkeln, det vill säga inklinationen.
Kontakt:
Susanne Åkesson, professor zooekologi, Biologiska institutionen, Lunds universitet, susanne.akesson@biol.lu.se
– Min forskning handlar om att använda outnyttjade resurser och på det viset utvinna förnybar energi samtidigt som man återför näring och sluter ett kretslopp. Hästgödsel skulle kunna användas till något nyttigt samtidigt som man minskar dess miljöpåverkan, säger Åsa Hadin, miljöforskare vid Högskolan i Gävle.
Tankarna väcktes i samband med att en ridskola skulle flytta. Hur ska hästgödslet hanteras? Forskarna har försökt att hitta lösningar ur ett systemperspektiv. Vad krävs för att hästgödsel ska bli en resurs att räkna med?
– Det har varit intressant att sätta ihop pusselbitarna. Hästgödsel är en resurs och inte ett avfall, säger Åsa Hadin.
Svårt räkna hästarna Ett problem med att beräkna hästgödsel som resurs, är att veta hur många hästar som finns inom ett begränsat område. Hästhållningen idag är inte kopplad till jordbruksverksamhet på samma vis som tidigare.
– Däremot vet vi nu att de som har många hästar, men inte är kopplade till jordbruksverksamhet, som ridskolor och travbanor, behöver hjälp med hanteringen av sitt hästgödsel, säger Åsa Hadin.
Rätt sorts strö
För att få igång en biogasutvinning, måste samarbetet mellan hästägare och energutvinnarna utvecklas, menar forskarna. Ett praktiskt exempel är valet av strömaterial. Biogasanläggningar vill helst ha stora leveranser med gödsel som inte varit lagrad så länge och där hästägarna använt ett specifikt strömaterial. Strömaterialet blir annars ett bekymmer för energiproducenten, och kan göra att man utvinner mindre biogas än möjligt.
– Biogasanläggningen vill att det ska fungera praktiskt och ge mycket gas och hästägaren vill att det ska fungera praktiskt och vara bra för hästen och också ekonomin såklart. Vi behöver få ett samarbete mellan energiaktörerna och hästägarna.
Att sluta ett kretslopp
En viktig del i projektet förut energiutvinning, har varit att studera sätt att sluta kretsloppet av näringsämnen, säger Åsa Hadin.
– Först utvinns energin ur gödseln i form av biogas och sedan får man ett gödningsmedel som är bättre, eftersom det blir mer lättillgängligt för växterna att ta upp efter denna process.
Så gör man biogas av hästskit
Biogas består av främst metan och koldioxid men även av små mängder svavelväten och vattenånga. Biogas bildas när mikroorganismer bryter ner organiskt material under brist av syre och kan uppstå naturligt till exempel i våtmarker. Producera biogas går att göra, antingen i en biogasanläggning där olika former av substrat rötas eller i deponier. I biogasanläggningen finns en syrefri och isolerad rötkammaren där det organiska materialet rötas. Det kan ta upp till en månad. Den gas som bildas har ofta en metanhalt på ca 60-70 procent och leds sen via rör från toppen av rötkammaren till användning. Utöver gas bildas en näringsrik rötrest som kan användas som gödningsmedel. Vid deponier bildas deponigas/biogas så länge nedbrytningen pågår.
Kontakt:
Åsa Hadin, doktorand vid Högskolan i Gävle, asa.hadin@hig.se
”Vad blir man då?” är en fråga som ofta riktas till studenter inom utbildningar utan en definitiv yrkesanknytning. När frågan ställs till etnologialumner kan svaret bli allt från museiintendent till frilansande konsult eller strateg inom offentlig förvaltning.
Elias Mellander har i sin avhandling vid Göteborgs universitet intervjuat utexaminerade etnologer, som är verksamma inom ett flertal branscher, kring deras inträde i yrkeslivet och på vilket vis de färdigheter som tränats under studietiden kommer till användning i arbetet. Han menar att den dystra retorik som ofta omger användbarheten när det kommer till humanistiska utbildningar är missvisande.
Osäkert arbetsliv i starten
Bland de intervjuade har svårigheten inte främst varit att finna en anställning utan att deras rörelser på arbetsmarknaden uppfattats som slumpmässiga. Det beror på att de flesta har fått tjänster genom de nätverkskontakter som de upparbetat under studier, praktikperioder och projekt, vilket gör det svårt att förutse när arbetstillfällen kan dyka upp. Även den omfattande förekomsten av tillfälliga anställningsformer, som vikariat och projekt, gör den första tiden i arbetslivet osäker. Detta är en känsla som kan dröja sig kvar även efter att en mer stabil position uppnåtts.
– Vi föreställer oss ofta karriären som en rak linje, där det aktiva valet av arbete är en viktig del i att förverkliga sig själv. För de allra flesta – etnologer eller ej – är det däremot sällan så det ser ut i praktiken. Tillfälligheter spelar en stor roll i varför saker blir som de blir. Jag tror att det kan behövas en större samhällelig acceptens för att alla mål inte alltid behöver vara bestämda på förhand, säger Elias Mellander.
Färdigheter kommer till användning
Avhandlingen visar även hur färdigheter och perspektiv som tränats under utbildningen kommer till användning i det vardagliga arbetet, samt hur dessa bidrar till att skapa både ekonomiska och andra värden – som att synliggöra marginaliserade grupper och lyfta röster som annars sällan kommer till tals.
– Det är viktigt för lärosätena att dra lärdom av de utexaminerade studenternas erfarenheter, men också att inte stirra sig blinda på ett fåtal representanter som får stå som ”goda exempel”. I vardagen rör det sig sällan om en direkt kunskapsöverföring mellan utbildning och arbete. Hur dessa länkas samman kan ibland framstå som otydligt, men likväl finns det ofta både konkreta och mer svårgreppbara sätt att göra sin utbildning användbar.
Den bärande idén med den nya metoden är att inandade nanopartiklar fastnar på olika sätt i en frisk och i en sjuk lunga. Genom att mäta partiklarna som andas ut går det att få information om hur lungan mår.
Förhoppningen är att metoden, som för patienten tar en kvart att genomföra, på sikt kan komma att användas kliniskt och därmed rädda liv, eller åtminstone bromsa sjukdomsförloppet.
500 000 svenskar har KOL
KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom) är en av världens dödligaste sjukdomar. Bara i Sverige är närmare en halv miljon människor drabbade. Att upptäcka sjukdomen KOL tidigt är ofta avgörande för att bromsa sjukdomsförloppet.
– Genom att mäta mönstret som uppstår när vi andas in en viss typ av nanopartiklar kan vi få information om lungans struktur och funktion. Vi kan även upptäcka förändringar hos den som drabbats av lungsjukdom eftersom partiklarna fastnar på olika sätt i en frisk och i en sjuk lunga, säger Jonas Jakobsson, aerosolforskare som nyligen disputerat med en avhandling i ämnet.
Metoden kallas AiDA (Airspace Dimension Assessment with nanoparticles) och bygger på vetskapen att nanopartiklar rör sig på ett mycket förutsägbart sätt i luft. Hur stor andel av partiklarna som fastnar i lungan vid inandning beror på hur länge de befinner sig i luftvägssystemet och hur långt det är till ytorna i lungan.
Jonas Jakobsson testar AiDA-metoden. Bild: Hanna Nicklasson
– Hos en person som drabbats av KOL bryts lungvävnadens lungblåsor ner och det bildas förstorade hålrum i lungan. Hålrummen leder till att partiklarnas avstånd till vävnaden blir längre och att färre partiklar fastnar i denna del av lungan. Genom att mäta hur stor andel av inandningsluftens nanopartiklar som fastnar får vi information om hur lungan ser ut, säger Jonas Jakobsson.
Undersökningen tar en kvart
En undersökning med AiDA-metoden tar runt 15 minuter och mängden partiklar som andas in är jämförbar med luften vi normalt sett har omkring oss i vardagsmiljön.
Så funkar KOL-testet
Personen som genomgår undersökningen andas in helt ren och partikelfri luft några andetag för att tömma lungan på de partiklar som finns i den omgivande luften. Därefter andas personen ut maximalt och tar sedan ett djupt andetag av en testaerosol som innehåller nanopartiklar med känd storlek. Personen håller andan fem-tio sekunder och andas sedan ut. Mängden partiklar i den inandade aerosolen och i den utandade luften bestäms – skillnaden är de partiklar som stannat i lungan.
Testet genomförs med ett par inhalationer med olika andhållningstider – då är det möjligt att bestämma hur snabbt partikelkoncentrationen minskar i lungan. Från denna information beräknas genomsnittliga avstånd till ytor i lungan som berättar hur lungans struktur ser ut. Kartläggningen av lungans struktur ger oss information om lungan har börjat utveckla sjukliga förändringar som exempelvis KOL.
– De partiklar vi använder har inga kända eller misstänkta hälsoeffekter. Om en person genomgår undersökningen en miljon gånger kan det jämföras med mängden partiklar man utsätter sig för om man röker en cigarett, säger Jonas Jakobsson.
I framtiden hoppas Jonas Jakobsson att AiDA-metoden kan användas av sjukvården vid KOL-diagnostik, men även vid andra sjukdomar i luftvägssystemet.
– Idag har sjukdomen i många fall hunnit framskrida långt innan diagnosen ställs, och datortomografin som ofta görs för att ställa diagnos innebär en strålningsrisk för patienten. Kan vi få kännedom om sjukdomen tidigare, kanske till och med innan symtomen börjar visa sig, så har vi helt andra möjligheter att bromsa sjukdomsförloppet, säger Jonas Jakobsson.
Fotnot: Forskningen har utförts av Aerosolteknologi, LTH vid Lunds universitet och Klinisk fysiologi, Malmö vid Lunds universitet. Den är finansierad av Vetenskapsrådet, Hjärt-Lungfonden, Region Skåne, EU EuroNanoMed, Vinnova, Crafoordska stiftelsen, Sten K Johnsons stiftelse, FORTE och LU innovation.
Kromnitrid (CrN) är ett magnetiskt material som idag används industriellt bland annat för hårda ytbeläggningar. Forskarvärlden intresserar sig också för materialet eftersom det leder värme dåligt vid höga temperaturer, en bra egenskap i exempelvis termoelektriska system. Där vill man att materialet ska leda ström, men inte värme.
Dock beter sig kromnitrid lite märkligt vid lite högre temperaturer. I de flesta nitriderna – en klass av material som innehåller kväve (N) plus ytterligare ett ämne – minskar värmeledningsförmågan sakta men säkert ju högre temperaturen blir. Värmeledningsförmågan i kromnitrid störtdyker istället redan vid en måttlig temperaturhöjning för att sedan ligga på en konstant låg nivå hur varmt det än blir – upp till 600 °C. Varför det fungerar så här är en fråga som har gäckat forskarna under många år.
Kunskapsluckor om de magnetiska materialen
Det har skett stora genombrott inom den teoretiska materialforskningen det senaste decenniet. Forskarna vet vilka beräkningsmetoder som är de mest noggranna och har också fått tillgång till tillräckligt med superdatorkraft för att göra beräkningarna.
– Men just när det gäller kunskaper om hur de magnetiska materialen fungerar vid höga temperaturer har det funnits en stor lucka, säger Björn Alling, forskare i teoretisk fysik vid Linköpings universitet.
För snart fyra år sedan, i slutet av 2014, fick han ett stort forskningsanslag från Vetenskapsrådet för att om möjligt täppa till luckan, tillsammans med forskare vid Max-Planck-institutet för järnforskning i Düsseldorf. Björn Alling tillbringade två år vid institutet som anses vara världsledande inom just magnetiska material.
Samarbetet har givit resultat och i ansedda Physical Review Letters har de nu publicerat en ny metod där de teoretiskt kunnat beräkna precis vad det är som händer i kromnitrid när det hettas upp. Äntligen stämmer beräkningar med hur materialet fungerar i verkligheten.
– Kromnitrid är ett material som sticker ut med sin låga värmeledningsförmåga vid lite högre temperaturer och nu har vi kunnat visa varför och simulerat fram beteendet.
Det har ingen lyckats med tidigare, säger han.
Kräver tunga beräkningar
Metoden de har tagit fram är noggrann och kräver därför tunga beräkningar. Att beräkna och simulera vad som händer i materialet under 30 pikosekunder krävde beräkningar som tar mer än en månad med de resurser forskarna har tillgång till vid Nationellt superdatorcentrum vid LiU och i Düsseldorf
– Här har vi kombinerat en djup förståelse för de grundläggande fysikaliska och kvantmekaniska fenomenen och vi har haft tillgång till tillräckligt med superdatorkraft under tillräckligt lång tid. Metoden kommer att ta tid att ta till sig i vetenskapsvärlden eftersom den är så noggrann och krävande beräkningsmässigt, men det är en metod som behövs för att vi ska kunna komma vidare, säger Björn Alling.
Nästa steg är att använda metoden på järn och järnets legeringar, ett av de äldsta materialen i människans historia men vars inre vi ännu inte har så djupa kunskaper om.
– Det är en teoretisk forskning med mycket stor relevans, inte minst för stålindustrin, säger Björn Alling.
Fotnot: Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet, men även av Stiftelsen för Strategisk Forskning och den strategiska satsningen på Avancerade funktionella material, AFM, vid LiU.
Kontakt:
Björn Alling, forskare i teoretisk fysik vid Linköpings universitet, bjorn.alling@liu.se
– Det visade sig att om man blandar rätt sorter går det att minska angreppen från bladlöss, men det är inte säkert att det blir någon effekt om man blandar vilka sorter som helst, säger Iris Dahlin, doktorand vid institutionen för växtproduktionsekologi, SLU.
I ett fältförsök med korn var det 27 procent färre bladlöss i en blandning av två kornsorter (Salome och Fairytale) än vad det var på de ytor där sorterna odlades var för sig. Men för andra sortblandningar som forskarna studerade var effekten inte lika tydlig eller kunde inte fastställas alls.
Forskarnas teori är att effekten beror på flyktiga ämnen som plantorna utsöndrar och som plantor i närheten kan uppfatta och anpassa sig efter. Med hjälp av dessa kemiska signaler kan växter förbereda sig på framtida konkurrens om ljus, vatten och näring redan innan den äger rum.
System där växter exponeras för flyktiga ämnen. Foto: Velemir Ninkovic, SLU
För att testa teorin utsatte Iris Dahlin och hennes kollegor plantor av en kornsort för luftburna flyktiga ämnen från en annan sort. Plantorna var instängda i varsin bur där flyktiga ämnen från en sort fördes till plantor av en annan sort. Efter fem dagars exponering var Salome och Fairytale betydligt mindre attraktiva för bladlöss. Precis samma sortkombination som drabbades mindre av angrepp i fältförsöket.
Forskarna har studerat andra faktorer som skulle ha kunnat påverka mängden bladlöss i fältförsöket. Genom att sätta upp fällor för flygande bladlöss kunde de se att det var lika många bladlöss som anlände till blandningar och sorter som odlades i rena bestånd. De kunde också konstatera att sortblandningarna inte attraherade fler nyckelpigor och andra naturliga fiender till bladlössen.
– Sammanlagt stödjer det teorin om att det var flyktiga ämnen från grannen som gjorde plantorna mindre attraktiva för bladlöss i fältförsöket, säger Iris Dahlin.
Så bär luftflödet de flyktiga ämnena i exponeringsburarna. Illustration: Dimitrije Markovic, SLU
Forskarna har analyserat sammansättningen av flyktiga ämnen från de testade kornsorterna. Den skiljer sig åt när det gäller halter av ämnen och vilka ämnen som ingår. Det är fortfarande oklart om kvalitet, kvantitet eller båda tillsammans skulle kunna förklara varför bara vissa sorter framkallar förändringar i doftutsatta plantor och därmed gör dem mindre attraktiva för bladlöss.
– Vi vet inte heller vilka förändringar det handlar om, men vi tror att det är smaken som förändras när vissa sorter utsätts för doften av andra respektive odlas tillsammans. För bladlössen är valet av värdväxt mycket viktigt och små förändringar i en växt har stor inverkan på bladlössens växtacceptans, tillväxt och reproduktion, säger Iris Dahlin.
De sorter som ingick i försöken är redan gamla och det kommer hela tiden ut nya sorter på marknaden, vilket gör att det behövs verktyg för att identifiera vilka sorter som passar ihop om man vill ha minskade bladlössangrepp. Forskargruppen vill nu fortsätta arbetet för att göra sortblandningar till ett effektivt verktyg för lantbrukarna.
Fältförsök med sortblandningar vid SLU:s forskningsstation i Lövsta utanför Uppsala. Foto: Dimitrije Markovic, SLU
En annan svårighet är att sortblandningar inte är accepterade i produktionskedjan, till exempel av kvarnarna som kräver en viss kvalitet på kärnorna. Däremot kan sortblandningar redan i dag vara intressanta som foder eller för bryggerier. En annan begränsning är att sorterna bör mogna ungefär samtidigt – en egenskap som kan variera en hel del.
– Det finns också andra fördelar med sortblandningar. Vi har haft en extrem sommar. I en sortblandning kan man ha en sort som tål torka bättre än den andra och kan därmed garantera en bättre skörd även när vädret är problematiskt. Det gäller också om man blandar sorter som utnyttjar eller tar upp resurser som vatten och näring på olika sätt, säger Iris Dahlin.
Kontakt:
Iris Dahlin, agronom och doktorand, Institutionen för växtproduktionsekologi
Sveriges lantbruksuniversitet, iris.dahlin@slu.se
Forskarna har undersökt vilken roll det lilla organet tymus, eller brässen, spelar för immunregleringen under graviditet. Tymus har en central funktion för utvecklingen av en mycket viktig grupp immunceller, T-cellerna (T står för tymus). T-celler fungerar som ett slags dirigenter som avgör hur immunförsvaret ska reagera. Kroppens egna celler ska tolereras medan främmande ämnen som bakterier och virus ska angripas.
Trots tymus centrala roll i immunförsvaret generellt sett är det okänt om tymus funktion ändras under graviditet. Den kunskap vi har i dag om tymus kommer till största delen från studier i möss. Den allmänna uppfattningen, baserad på djurstudier, är att tymus minskar i storlek under graviditet och att utflödet minskar, alltså att färre T-celler släpps ut från tymus.
Försvagat immunförsvar hos djur men inte hos människa
Hos djur leder en minskad mängd T-celler till att immunsystemet försvagas, vilket leder till tolerans av fostret. Men fungerar det likadant i människor? För att svara på den frågan undersökte forskarna utflödet av olika typer av T-celler i blodet hos 56 gravida och 30 icke-gravida kvinnor. En speciell typ av T-celler, så kallade regulatoriska T-celler, är särskilt intressanta eftersom de kan bromsa andra immunceller och hindra dem från att attackera kroppens egna vävnader.
– Vi visar att kvinnor har ett bibehållet utflöde av T-celler från tymus under graviditeten. Vi noterade också att utflödet av regulatoriska T-celler, som kan dämpa immunsvar, snarast verkar vara ökat under graviditet. Fynden kan förklara varför det både finns tolerans mot fostret och ett bibehållet försvar mot infektioner, säger Sandra Hellberg, doktorand vid Institutionen för klinisk och experimentell medicin och en av forskarna bakom studien.
Kan få betydelse för autoimmuna sjukdomar Upptäckten kan också visa sig ha betydelse för vissa autoimmuna sjukdomar, där immunförsvaret börjat angripa kroppens egna celler. Flera autoimmuna sjukdomar är kopplade till funktionen hos tymus, exempelvis multipel skleros (MS), där hjärna och ryggmärg skadas av immunförsvaret.
– Vid MS har tidigare forskning visat en försämrad funktion av tymus och ett minskat utflöde av T celler, vilket skulle kunna förklara varför symtomen hos kvinnor med MS ofta förbättras under graviditet, säger professor Jan Ernerudh, huvudansvarig för studien.
Forskargruppen planerar nu att undersöka funktionen av tymus hos kvinnor med MS som följts före, under och efter graviditet för att se om förändringar i balansen mellan olika sorters T-celler skulle kunna vara en bidragande faktor till varför kvinnor med MS ofta förbättras under graviditet.
Studien har genomförts i samarbete med Universitetssjukhuset i Linköping, Mödrahälsovården på Vrinnevisjukhuset i Norrköping och Karolinska Institutet i Stockholm. Forskningen har finansierats med stöd av bland annat Vetenskapsrådet och Forskningsrådet i sydöstra Sverige, FORSS.
Syftet med projektet var att ta reda på hur affärsmodellen fungerar och relaterar till idéer om ”slow fashion” och hållbart mode. Företaget heter ”WomenWeave” och fokuserar på ekonomisk och social utveckling på landsbygden i Indien; det sysselsätter över 200 kvinnor. Men i den här affärsmodellen, till skillnad från vanliga modeföretag, arbetar ledningen ideellt och cheferna har låg ekonomisk kompensation. Målet är inte att skapa vinst, utan att ge försörjningsmöjligheter till kvinnor som lever i multidimensionell fattigdom.
David Goldsmith använder begreppet ”Artisan fashion” för att beskriva textilierna som skapas med enkla redskap för hand. Och han tror att det kan vara en väg till förändring, eftersom det erbjuder ett alternativ: låg volym och högt värde.
– Modeindustrins system idag kräver höga volymer av produktion och konsumtion – två saker världen verkligen inte behöver nu. Tänk dig om vackert och meningsfullt ”artisan fashion” var lika vanligt som industriskapat mode är i dag. Produktionen och konsumtionen skulle vara en bråkdel och värdet av vad vi har på oss skulle stiga, säger David Goldsmith.
– Det kan verka som en drömvärld, men det vi har nu är en mardröm. Alla som arbetar för hållbart mode vet att radikal förändring är det som krävs. Det är den stora bilden. Slutsatsen av min forskning är att företaget har varit framgångsrikt när det gäller att utveckla samt använda vissa värden och estetik för att tjäna pengar, och genom det skapa möjligheter till utveckling till dem som behöver det mest, fortsätter han.
Studerade företaget som helhet
Avhandlingen är etnografisk inom området textilt management. Genom många besök under tio år har han blivit en del av samhället han studerat. Genom formell interaktion med grundaren, ledningen, cheferna, produktionsledarna och designers samt de många hantverkare som arbetar med till exempel att spinna garnet, trä vävstolarna, väva, tvätta och pressa textilierna, fick han veta hur företaget fungerade.
– Jag har verkligen träffat alla i företaget. Och jag besökte dem i hemmen, var med på familjehändelser, och så vidare, för att förstå det som en helhet både utifrån perspektiven hos de som har mycket privilegier och makt i världen, och från kvinnorna som arbetar där. Målet var att ta reda på hur affärsmodellen påverkar människorna som skapar materialet.
Innebörden av hållbarhet är oklar
Enligt David Goldsmith använder vi allt för lättsamt termer som hållbar, rättvis, snabbt- och långsamt mode utan att vi vet exakt vad de betyder. Men de gör att världen verkar svart eller vit.
– Även om tillverkningen av textilierna är långsam så är företaget modernt och beroende av till exempel snabb kommunikation och transport. Detsamma gäller vad vi egentligen menar när vi säger hållbarhet. Bara för att företaget på lokal nivå gör mycket bra blir inte plaggen automatiskt hållbara för att de är handgjorda av fattiga människor, säger han.
Han förklarar att kvinnorna i ”WomenWeave” tycker att deras liv är hållbara – de känner att de fått en ekonomisk grund att stå på, de kan spara lite pengar, bygga ett litet hus, få bättre tillgång till vatten och ge sina barn utbildning och så vidare.
– Men vi kan vara säkra på att för kvinnan som, i en butik i Stockholm, köper en sjal gjord av de här kvinnorna, har en annan syn på sin socio-ekonomiska hållbarhet. Jag tycker att affärsmodellen är välgörande för personerna som den är tänkt gynna. Det är vad jag har kommit fram till, säger David Goldsmith.
Finansinstitut som banker och pensionsfonder spelar en viktig roll för att förhindra farliga klimatförändringar. Det handlar inte bara om att de kan styra investeringar mot förnybar energi och låga koldioxidutsläpp; investeringar kan också bidra till hållbar användning av Amazonas regnskog och de stora barrskogsområdena i Ryssland och Kanada.
Dessa områden är extra viktiga för det globala klimatet – just nu lagrar de stora skogarna kol i mark och växter, men om de försvinner bidrar de i stället till stora koldioxidutsläpp.
Finanssektorn spelar avgörande roll i känsliga skogsområden
– Vi fokuserar på dessa skogsområden eftersom de är mycket känsliga för mänsklig påverkan och finanssektorn spelar därför en avgörande roll där, säger Victor Galaz, vid Stockholms Resilienscentrum och en av forskarna bakom studien som publicerats i tidskriften Global Environmenal Change.
Sammanlagt svenskt ägande i företag som verkar i industrier som bidrar till förändringar av Amazonas regnskogar, och borealskogar i Kanada och Ryssland. Namnen på de tio största svenska ägarna är något förkortade, det vill säga: AMF = AMF Pensionsförsäkring, SEB = SEB Investment Management; Handelsbanken = Handelsbanken Asset Management; Swedbank = Swedbank Robur Fonder. Posten för Handelsbanken innehåller även dess indexfond Xact Kapitalförvaltning. Grafik: J/Lokrantz, Azote
Få äger stor del av skogsaktierna
Den nya studien drar slutsatsen att Amazonas regnskog liksom skogarna i Ryssland och Kanada är systemrisker för såväl det globala klimatet som för det globala finansiella systemet. Om dynamiken i dessa regioner förändras så att mark och skogar släpper ut stora volymer koldioxid i atmosfären blir det i framtiden betydligt svårare att stabilisera klimatet vilket också påverkar de finansiella systemen.
Fåtal stora aktieägare äger betydande del av aktierna
Studien visar också att det är ett fåtal stora aktieägare som äger en betydande del av aktierna i de största bolagen som är verksamma i de känsliga områdena. Det handlar främst om sojaodling och boskapsuppfödning i Amazonas samt om skog och pappersmassa i Ryssland och Kanada.
– Tillsammans kan dessa investerare utöva ett starkare inflytande på bolagen i sina aktieportföljer. De kan till exempel verka för ett mer hållbart skogsbruk som främjar den biologiska mångfalden, exempelvis återställa förstörda skogar och plantera skog, säger Beatrice Crona, medförfattare vid Stockholms resilienscentrum.
Det finns ett antal områden runt om i världen som är av fundamental betydelse för global klimatstabilitet. Exempel på sådana ”tipping elements” inkluderar såväl boreala skogar och Amazonas, som båda är viktiga globala sänkor för koldioxid.
Boreal kallas en del av den tempererade zonen på norra halvklotets och omfattar norra Ryssland, norra Europa, Kanada och Alaska. Den kännetecknas av barrskog och tundra och täcker ungefär 15 procent av jordens landmassa. Området utgör världens största landbaserade kolreservoar.
Forskning från Stockholms resilienscentrum visar att det finns ett fåtal mycket stora finansaktörer med stort inflytande över ekonomiska verksamheter som påverkar flera sådana så kallade ”tipping elements” – Amazonas regnskog samt boreala skogar i Ryssland och Kanada.
Forskarna har också studerat vilka svenska finansaktörer som har ägande i företag som har verksamheter i dessa skogsområden.
Störst svenskt ägande finns i industrier som verkar i Rysslands borealskogar, följt av Kanadas borealskogar, och slutligen i Amazonas. Pensionsfonder är de i särklass viktigaste svenska aktieägarna, lett av det privata pensionsbolaget AMF som ägs gemensamt av Svenskt Näringsliv och LO.
– Som vi ser det finns det stora möjligheter för svenska banker och pensionsfonder att tillsammans ta sig an denna utmaning genom att utveckla nya metoder för att se över sitt aktieinnehav, strategier för påverkan i företag som är förknippade med aktiviteter som påverkar klimatstabilitet, och utveckla nya finansiella produkter som har den här typen av tröskelfenomen i fokus, menar forskarna bakom studien Finance and the Earth system – Exploring the links between financial actors and non-linear changes in the climate system.
Studien bygger på forskning från programmet Global Economic Dynamics and the Biosphere vid Kungl. Vetenskapsakademien, Stockholms resilienscentrum, Australian National University och universitetet i Groningen i Nederländerna.
Vården måste lära sig att hantera de orealistiska förväntningar inför gastric bypass-operationer som byggs upp på forum på internet, säger Mikaela Willmer, forskare vid Högskolan i Gävle.
Hon tror att anonymiteten i dessa nätforum gör det lättare för överviktiga, eftersom gruppen ofta stigmatiseras i samhället. Dessutom kan de som misslyckas med sin viktnedgång uppleva en stor skam och skuld.
– Det ses också som fusk att göra en sådan här operation, man får höra att det är en quick-fix och att man inte är beredd att lägga ner det arbete som krävs, säger Mikaela Willmer.
Hon har tillsammans med forskarkollegan Martin Salzmann-Eriksson följt olika diskussionsforum om överviktskirurgi på nätet. De har sett att denna grupp, som huvudsakligen består av kvinnor, är mycket aktiv på nätet – även vid internationell jämförelse.
– Man boostar varandra och förväntningarna blir orealistiska om ett nytt liv med en ny kropp. Man ska bli lyckligare, mer social och man ska inte vara deprimerad och ha oro och ångest mer.
Blir inte jättesmala
– Problemet är att patienterna inte kommer att bli jättesmala, och antagligen inte normalviktiga, men det är vad de pratar om!
Enligt Mikaela Willmer är syftet med operationen inte heller att skapa smala kvinnor utan att skapa människor som mår bättre, som inte dör i förtid, som inte får komplikationer av sin diabetes och som inte behöver byta ut sina knäleder när de är väldigt unga.
– Visst går man ner i vikt, man går ner mycket i vikt, men de flesta börjar på ett så högt BMI att de inte når ner till det vi kallar normalvikt. Hälsovinsten är enorm, men det är inte vad de själva sett framför sig. De ville ju bli smala. Även om patienterna kommer att må lite bättre psykiskt än före operationen så blir de inte strålande lyckliga som de kanske själva tänkt. Och mådde man väldigt dåligt innan så är det också risk att man inte kommer att må så jättebra efteråt heller.
Ökat fokus på social support
Forskarna efterlyser supportgrupper i vårdens regi där patienterna får träffas under ordnade former både före och efter operationen, och där de som vill opereras kan få träffa andra som redan opererats och samtala om vad som faktiskt kommer att hända.
– Att fånga in patienternas fantastiska förmåga att stötta varandra gör att man kan slipa av de här värsta förväntningarna som inte kommer att infrias, säger Mikaela Willmer.
För det är trots allt en bra idé att göra en överviktsoperation för många med väldigt högt BMI. Denna grupp mår mycket bättre efteråt, särskilt med tanke på sjukdomar som muskel- och ledbesvär, diabetes och blodfetter.
I nuläget utgör män bara 20 procent av de som opereras, trots att lika många män som kvinnor har grav fetma. Därför skulle forskarna gärna se att man opererade män i större utsträckning.
– Det ses fortfarande som en extrem bantningsform och som lite fjolligt att som man inte klara av detta själv. Detta skulle vi behöva få bukt med, det är ju tråkigt att dö många år i förtid, säger Mikaela Willmer.
Martin Salzmann-Eriksson, lektor i vårdvetenskap vid Högskolan i Gävle, martin.salzmann@hig.se
Ägg och spermier överför genetisk information från en generation till nästa. Den genetiska informationen är konstruktionsritningen för hur en funktionell avkomma ska byggas upp. Det mesta av denna information är kodad i DNA:t och kan inte förändras av erfarenheter som till exempel förändringar i miljön. Däremot har man nyligen visat att vissa effekter av olika livsstilar eller miljöer kan överföras från föräldrar till avkomman via både spermier och ägg.
Umeåforskaren Per Stenbergs nya studie visar att också tarmbakterier, som också vanligtvis överförs mellan generationer, kan överföra information om vilka miljöer föräldrarna varit utsatta för.
Tarmbakterier överförs mellan generationer
Inom sjukvården använder man redan överföring av tarmbakterier från donatorer till patienter för att behandla olika magproblem. I vissa fall har man observerat att patienten fått oönskade egenskaper från donatorn, som till exempel övervikt. Vi vet också att bakterierna som lever i vårt tarmsystem vanligtvis överförs från en generation till en annan.
– Genom att kombinera denna kunskap med tidigare vetenskapliga studier, vilka visat att effekter av föräldrarnas livsstil kan överföras till avkomman, började vi misstänka att bakterierna kanske kunde bära med sig information om tidigare erfarenheter från en generation till en annan, säger Per Stenberg, forskare på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå Universitet.
Studerade bananflugor
De banbrytande rönen kommer från studier av modellorganismer. I detta fall bananflugor. Per Stenberg och hans forskargrupp lät bananflugor växa i två olika temperaturer och studerade hur avkomman påverkades. All avkomma fick växa i en och samma temperatur. Genom att kontrollera från vilka föräldrar avkomman fick sin arvsmassa och sina tarmbakterier kunde de separera vilka effekter som överfördes via spermier och ägg från de effekter som överfördes via tarmbakterierna.
– Även om resultaten inte var helt oväntade, blev jag och mina kollegor Aman Zare och Anna-Mia Johansson väldigt exalterade då vi fick våra första resultat, säger Per Stenberg.
De nya rönen publiceras i tidskriften FEBS letters och beskriver en helt ny väg för nedärvning av egenskaper, vid sidan om ägg och spermier.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
