Den slutsatsen drar Fredrik Hoppstadius, som följt turister, intervjuat företagare och analyserat kommunernas strategier för destinationen inom biosfärområdet Vänerskärgården och Kinnekulle.
Lokal förankring betydelsefull
Hållbar utveckling är brett, svårfångat, spretigt och helt nödvändigt, både miljömässigt, ekonomiskt och socialt. Men hur kan det översättas till handling, bli begripligt och ett sätt att leva i vardagen? I sin avhandling lyfter Fredrik Hoppstadius fram betydelsen av lokal förankring för platser där hållbar utveckling sker i praktiken tillsammans med de turister som besöker området.
-Hållbar utveckling är mer än ett mål som man sätter upp på checklistan. Det handlar om en förändring, en process för ett annat sätt att skapa tillväxt, utveckling, livskraft. Det är något vi gör tillsammans, det är föränderligt och beroende av geografiskt sammanhang.Turism är på många sätt en spegling av vår samtid. Att studera turismen i ett känsligt naturområde är en bra utgångspunkt för att förstå hur en hållbar utveckling kan bli möjlig, berättar Fredrik Hoppstadius.
En drivkraft som kom av sig
Vänerskärgården och Kinnekulle är sedan 2010 ett av Sveriges fem biosfärområden. Att bli utsedd till biosfärområden gav både områdets småföretag inom turismnäringen och berörda kommuner ytterligare drivkraft i arbetet med hållbar utveckling och en skjuts framåt för marknadsföring av området. När Fredrik Hoppstadius intervjuade småföretagarna om hur de ser på sig själva och sin roll i samhället, blev det tydligt att de känner ett stort ansvar för arbetet för en hållbar utveckling och ser vikten av att vara förebilder för en hållbar tillväxt.
Hållbarheten gisslan när destinationsmarknadsföringen tar över
Under en period drev biosfärkontoret och kommunerna gemensamt ett större marknadsföringsprojekt för att ge ytterligare skjuts åt en växande turism. Det var en del av ett nationellt arbete med att samla några exportmogna destinationer, där man lade ett större fokus på paketering, marknadsföring och infrastruktur.
– De större företagen var positiva till höjningen av ambitionsnivån, liksom kommunerna. Nu blev hållbarhet ett marknadsföringsargument för turismen. Men intresset bland småföretagarna och även hos turisterna svalnade och projektet föll inte ut så bra. Inom biosfärområdet insåg man att satsningen inte passade och gick la ned projektet. Det var ett aktivt val kring hur man ser på hållbarhet och hur man vill jobba inom området, berättar Fredrik Hoppstadius.
Ett aktivt val av semester
Turisterna då? Vilka är de och varför besöker de Kinnekulle, Läckö Slott, Götene eller någon av de andra platserna i området? För att få svar på frågan gjorde Fredrik Hoppstadius djupintervjuer samt ”skuggade” några av besökarna. Bland annat fotade han samma platser, samma motiv som besökarna fotade för att lägga upp på Instagram och Facebook.
– Den gemensamma nämnaren är att landskapet är viktigt och man vill på något sätt bidra till en hållbar konsumtion. Det är ett aktivt val. Barnfamiljen som väljer att paddla kanot vid Läckö slott istället för att flyga till Kanarieöarna, till exempel. Andra skäl kan vara att vilja ha en aktiv semester – en cykeltur i vacker natur eller att platsen betyder mycket – man kanske gifte sig där en gång i tiden. Det är både en ideogisk grund för turismen och en naturupplevelse av landskapet, där hållbarheten ger en extra, positiv eko-dimension, konstaterar Fredrik Hoppstadius.
Ett biosfärområde är ett område som ingår i Unescos nätverk inom programmet ”Man and Biosphere” (MAB). Tanken är att biosfärområdena ska fungera som modellområden för hållbar utveckling. De ska ha höga kulturhistoriska och biologiska värden som ska värnas, men till skillnad från naturreservat handlar det inte enbart om bevarande. Dessa landskapsområden ska nyttjas på ett långsiktigt hållbart sätt, där aktiviteterna utformas genom lokal samverkan i en demokratisk och inkluderande process. Biosfärområden utses av Unesco efter nominering från medlemsländerna.
För patienter som saknar en hand är oförmågan att vrida handleden en av de allra största utmaningarna för att återfå god funktionalitet. Eller som det kallas, att pronera och supinera handleden. När du lägger din hand platt på ett bord med handflatan neråt, är den fullt pronerad. Om du sedan vrider handleden 180 grader, så handflatan vänds uppåt, är den helt supinerad.
Svårt att öppna ett dörrlås
En sådan vridning är förmodligen inget de flesta av oss tänker särskilt mycket på, men rörelsen är betydelsefull och vi gör den dagligen. Tänk dig att du öppnar ett dörrlås, använder en skruvmejsel, sätter på spisen med ett vred eller helt enkelt vänder på ett vanligt papper. För den som saknar en hand är sådana saker mycket besvärligare och obehagligare att göra, och nuvarande protesteknik kan bara delvis avhjälpa problemet.
– En person som har amputerat underarmen kan använda ett motordrivet proteshjälpmedel som vrider handleden, styrd av elektriska signaler från de återstående musklerna. Emellertid är det samma signaler som också används för att styra handprotesen, förklarar Max Ortiz Catalan, docent vid institutionen för elektroteknik på Chalmers. Detta medför att styrningen blir mycket besvärlig och onaturlig att hantera, eftersom patienten enbart kan aktivera antingen handleden eller handen, och därför måste byta fram och tillbaka. Dessutom får patienterna ingen återkoppling genom känseln, så de har ingen uppfattning om handens position eller hur den rör sig.
Förankras i benet
Den nya konstgjorda leden har istället ett benförankrat, osseointegrerat, implantatsystem som utvecklats av en av parterna i projektet, det svenska företaget Integrum AB. Ett implantat förankras i vart och ett av de två benen i underarmen – armbågsbenet (ulna) och strålbenet (radius). Sedan fungerar en handledsliknande konstgjord led som ett gränssnitt mellan de båda implantaten och handprotesen. Detta tillsammans gör det möjligt att utföra rörelser som är mycket mer naturtrogna, med naturligt intuitiv styrning och återkoppling genom känseln.
Patienter som har förlorat såväl hand som handled har ofta tillräckligt med muskler kvar för att kunna vrida strålbenet över armbågsbenet – den avgörande handledsrörelsen. En vanlig hylsprotes, som fästs vid kroppen genom att stumpen komprimeras, låser fast skelettbenen. Det förhindrar all tänkbar vridning av handleden och därigenom slösas den användbara rörelseförmågan bort.
Ett implantat förankras i vart och ett av de två benen i underarmen – armbågsbenet (ulna) och strålbenet (radius). Sedan fungerar en handledsliknande konstgjord led som ett gränssnitt mellan de båda implantaten och handprotesen. Bild: Biomechatronics and Neurorehabilitation Laboratory/Chalmers
– Beroende på hur omfattande amputationen är kan patienten fortfarande ha de flesta biologiska kopplingarna och känselpunkterna kvar och använda dem i handledsvridningen. Det gör det möjligt att känna, exempelvis när du vrider om nyckeln för att starta en bil. Du behöver inte titta efter bakom ratten för att veta hur lång vridningen ska vara – du känner det helt enkelt. Innovationen vi nu har tagit fram innebär att rörelseförmågan hos patienten inte behöver gå förlorad på grund av en bristfällig teknisk lösning, som en hylsprotes. Man kan fortsätta att göra rörelsen på ett naturligt sätt, säger Max Ortiz Catalan.
Kan underlätta vardagen
Utbytesstudenterna Irene Boni och Jason Millenaar deltog som medicintekniska ingenjörer i projektet tillsammans med Max Ortiz Catalan i hans laboratorium, Biomechatronics and Neurorehabilitation Lab, på Chalmers. Arbetet har även bedrivits i samarbete med företaget Integrum AB. Dr. Marco Controzzi vid The Biorobotics Institute, Sant’Anna School of Advanced Studies, Italien deltog också i forskningen.
– I tester som mäter fingerfärdighet har vi visat att en patient med vår konstgjorda led får betydligt bättre resultat än när en protes med konventionell hylsteknik används, förklarar Jason Millenaar.
– Den nya leden ger en mycket mer naturlig räckvidd för rörelsen, vilket minimerar behovet av kompenserande rörelser i axeln eller bålen. Det kan förbättra vardagen betydligt för många som behövt amputera underarmen, säger Irene Boni.
Forskarna fann att det inte är nödvändigt att återskapa underarmsbenens hela rörelseförmåga i alla frihetsgrader. Det viktigaste för att återfå en verklighetstrogen handledsrörelse är den axiella, eller cirkulära, rörelsen av armbågsbenet och strålbenet.
– Handleden är en ganska komplicerad led. Även om det är möjligt att återskapa full rörelsefrihet i armbågsbenet och strålbenet, kan detta ibland leda till obehag för patienten. Vi fann att förmåga till axiell vridning är den viktigaste faktorn för att möjliggöra naturtrogna handledsrörelser utan att framkalla obehagskänslor, förklarar Max Ortiz Catalan.
Max Ortiz Catalan, Institutionen för elektroteknik, Chalmers, maxo@chalmers.se
Om detta berättar en ny avhandling i ekonomisk historia av Karolina Wiell vid Uppsala universitet.
Under 17- och 1800-talet växte synen på befolkningens värde fram, inte bara ur ett individperspektiv utan även ur ett samhällsperspektiv. Om man kunde förbättra befolkningens hälsa så var det både av värde för samhället, företagen och framförallt för den enskilda individen. I sin doktorsavhandling behandlar Karolina Wiell läkarnas roll i framväxten av den preventiva hälsovården i form av personlig hygien utifrån tanken ”en sund individ i ett sunt folk”.
Enkla råd om badning
I slutet av 1800-talet inleddes i liten skala byggandet av offentliga badstugor på den svenska landsbygden. Efter en långsam tillväxtfas uppfördes under perioden 1920-1949 tusentals nya badstugor. Därefter avtog byggandet snabbt. Samtidigt spreds råd och budskap som ”Ett bad i veckan” och ”Bad är hälsa” till befolkningen främst genom skolböcker och veckotidningar. Kvinnor och barn skulle bli friskare och starkare genom enkla råd om badning.
Badhuset, år 1914. Byggår 1897, då det första badet med inomhusbassäng utanför Stockholm. Länsmuseet Gävleborg
Karolina Wiells avhandling undersöker med ett medicinhistoriskt perspektiv bakgrunden till badstugubyggnationen lika väl som hur idén om folkbad och behovet av en förbättrad personlig hygien uppstod, formulerades, förmedlades, förankrades och förverkligades i slutet av 1800-talet och under 1900-talets första hälft efter att provinsialläkarna gjort den personliga hygienen till sin fråga i samband med provinsialläkareföreningens bildande 1881.
Avhandlingen visar hur den förändrade synen på personlig hygien och byggnationen av badstugor är ett bra exempel på hur det svenska samhället förändrades, moderniserades och hur den svenska välfärdsstaten växte fram lika väl som att läkarnas syn att oavsett ekonomi och bakgrund är alla värda att må bra.
Fågelfamiljerna fnittertrastar, timalior, glasögonfåglar och sylvior och några till kallas oftast med ett gemensamt namn för ”babblers” på engelska. Sammanlagt finns drygt 450 arter, som huvudsakligen förekommer i södra Asien, många även i Afrika. I Europa och Sverige finns bara några få arter, såsom svarthätta, trädgårdssångare och ärtsångare, och endast en art har koloniserat Nordamerika.
Många av dessa har aldrig tidigare analyserats med hjälp av genetiska metoder, och detta är den mest omfattande studie som gjorts hittills av denna stora fågelgrupp.
Den internationella forskargruppen från Sverige, Kina, Danmark, Schweiz och USA som nu studerat fågelgener som aldrig förr, har identifierat sju huvudgrenar av ”babblers”.
Nytt familjenamn för alkipporna
De olika grenarna uppskattades ha påbörjat sin utveckling för 18–20 miljoner år sedan, under den tidsperiod som kallas Miocen. Alla dessa huvudgrenar klassificerades som olika familjer. En av dessa familjer var inte tidigare namngiven och gavs namnet Alcippeidae, och omfattar endast ett släkte (Alcippe, alkippor) med små gråbruna fåglar som lever i södra Asiens skogar. Den stora familjen sylvior (Sylviidae) delades upp i två familjer, som representerar utvecklingslinjer som skildes åt för 19,5 miljoner år sedan.
Studien avslöjade även många andra oväntade släktskapsförhållanden. I flera fall visade det sig att vad som idag betraktas som olika underarter av en och samma art sannolikt inte är varandras närmaste släktingar och följaktligen bör betraktas som olika arter. En art, diademyuhinan, visade sig vara så distinkt att den som enda art placerades i ett nytt släkte, Parayuhina.
Bubblers föredrar tät undervetegation
”Babblers” finns framför allt i skog, där de flesta föredrar tät undervegetation, men vissa bor i buskmarker i torrare områden samt i våtmarker med riklig vegetation. Olika arter förekommer från lågländer ända upp till ovanför trädgränsen.
– Det finns en enorm variation i storlek (ca 6–155 g), kroppsform och fjäderdräkt hos dessa fåglar. Vissa är mycket intetsägande färgade medan andra har klara färgteckningar i frapperande mönster. Många av arterna är kända för sina vackra sånger, och hos flera av dessa sjunger hanar och honor duett, säger professor Per Alström, verksam vid Uppsala universitet och SLU.
Denna omfattande studie kommer att utgöra en ny grund till uppföljningsstudier av dessa fåglars ekologi, utveckling och skydd.
Professor Per Alström, Uppsala universitet och SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, per.alstrom@ebc.uu.se
Varför är jorden grön – varför äts inte all växtlighet upp av växtätare? Åtminstone en del av svaret ligger i växtätarnas risk att själva bli mat, det vill säga predationsrisken. Genom att äta växtätare minskar rovdjuren den mängd munnar som tuggar på växterna.
Vetenskapen har klart påvisat att klimatförändringar också leder till förändringar i arternas utbredning. Hos oss innebär det bland annat till att sydliga arter sprider sig norrut, och att låglandsarter vandrar uppför bergssluttningarna. Nu har det kommit en studie som visar att klimatförändringen också återspeglas i samspelet mellan arter – åtminstone när det gäller predationsrisken.
Högre rovdjurstryck desto varmare
Högre temperaturer och ett stabilt klimat bidrar båda till ett högre predationstryck. Den pågående klimatförändringen är förknippad både med stigande temperaturer och med ett mindre stabilt klimat, med regionala variationer. Därför kan den leda till olika förändringar i predationstrycket i olika regioner. På lägre breddgrader kan predationstrycket sannolikt minska, på högre breddgrader (som i Sverige) kan det öka. Genom att exponera dessa allmänna kopplingar visar studien hur klimatförändringar kan förändra markbundna ekosystem och de ekosystemtjänster som de står för.
Förutspådda förändringar i predationstryck. Färgskalan visar hur sannolikheten för högt predationstryck kan förväntas förändras under det närmaste halvseklet. I gröna regioner minskar sannolikheten för ett högt predationstryck, i röda regioner ökar den. På lägre breddgrader kan predationstrycket alltså sannolikt minska, på högre breddgrader (som i Sverige) kan det öka.
Den nya studien baserar sig på ett tidigare insamlat material. I en artikel som publicerades i Science demonstrerade Tomas Roslin, professor vid SLU, med stöd av en stor forskargrupp hur växelverkan mellan arter varierar med breddgraden och med höjd över havet. Nu får forskningen en uppföljare till artikeln som publiceras i en annan topptidskrift, Nature Climate Change.
– I den tidigare studien visade vi globala mönster i bytestryck. Nära polerna är sannolikheten för en växtätare att själv bli äten bara en bråkdel av vad den är vid ekvatorn. I den nya studien spårar vi orsakerna till dessa mönster, och påvisar att de ligger i just klimatfaktorer, förklarar Tomas Roslin. Temperatur och nederbörd förklarar mönstret bättre än breddgraden eller höjden över havsnivån.
Påverkar växelverkan mellan arter
– Den viktigaste konsekvensen är enkel: om nu en gång det nuvarande klimatet påverkar det nuvarande predationstrycket, då kan vi förvänta oss att en förändring i klimatet också leder till en förändring i predationstrycket. Klimatförändringen återspeglas således inte bara i förändringar i arternas utbredning, utan även i förändringar i växelverkan mellan arterna.
– Ur jord- och skogsbrukets synpunkt vore det förstås viktigt att kunna förutspå effekterna inom varje bestämt område på Jorden, men på den nivån blir nog förutsägelserna tillsvidare rätt oprecisa, befarar Tomas Roslin. Det vi kan säga mer bestämt är att predationstrycket kommer att förändras, och att detta är en ny dimension av klimatförändringen som vi måste hålla ögonen på.
Materialet bakom studien insamlades med relativt enkla medel. Forskarna klistrade fast tusentals fjärilslarver gjorda av modellera på 31 platser i världen, inklusive två ställen i Finland och ett i Danmark. Genom att studera bitmärken på larverna kunde forskarna sedan se hur många larver som blivit attackerade och av vad.
Kontakt:
Tomas Roslin, professor, Inst. för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), tomas.roslin@slu.se
Ekologiskt och fair trade i all ära, men när det gäller leksaker släpar de hållbara materialen efter. Senast i somras (2018) varnade den danska Miljöstyrelsen för att den populära leksaken squishy innehöll stora mängder skadliga kemikalier.
En av kemikalierna var dimetylformamid som kan orsaka nerv- och leverskador samt irriterar ögon och andningsorgan hos barn. Vissa av exemplaren innehöll även cancerframkallande ämnen.
Visserligen finns det specialbutiker som säljer så kallade giftfria leksaker, men leksakerna är till stor del okända för den stora massan och kostar dessutom ofta tredubbelt så mycket som vanliga märken.
Därför är de flesta hänvisade till den vanliga leksakshandeln, tyvärrr visar forskning på skadliga ämnen i flera av de vanligaste leksakerna.
Begagnat lego under luppen
Våren 2018 rapporterade brittiska forskare om hur lego från 1970- och 80-talet innehåller flera skadliga ämnen som överstiger EU:s gränsnivåer. I det fallet handlar det inte om själva plasten i byggklossarna, utan om färgerna. Och då främst röd, gul och svart.
Bland annat upptäckte forskarna höga halter av antimon, barium, brom, kadmium, krom, bly och selen, som redan i låga halter kan vara giftiga om barn exponeras under lång tid. Speciellt farliga är de begagnade legobitarna för små barn, med benägenhet att stoppa saker i munnen, eftersom de då exponeras extra mycket.
Nytt lego är giftfritt
Lego är en tekniskt hållbar leksak och finns det en stor begagnatmarknad. Ett stort problem, enligt de brittiska forskarna:
Risken finns att det begagnade legot bidrar till socioekonomiska skillnader i hälsa. De som tjänar mindre är mer benägna att handla begagnat till barnen, medan de som tjänar mer hellre köper nytt och således giftfritt.
När det gäller nytillverkat lego verkar det inte finnas några tveksamheter.
– Lego har haft en väldigt tur. Plasten har aldrig varit ifrågasatt och släpper inte ifrån sig någonting, säger Carl-Gustaf Bornehag, professor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet.
Gamla leksaker läcker gift
Det är känt sedan tidigare att gamla plastleksaker, till exempel Barbie och My Little Pony, kan läcka giftiga ämnen. En amerikansk studie som publicerades för några år sedan fann till exempel alarmerande höga halter av bly, kadmium och arsenik när de undersökte leksaker från från 1970-80-talet. Totalt innehöll var fjärde leksak för höga halter av någon miljö- eller hälsofarlig kemikalie.
Nya leksaker inte alltid bättre.
Tidigare i år (2018) anmälde Kemikalieinspektionen 16 företag för bristande kemikaliekontroll efter att ha hittat bland annat ftalater, som används som mjukgörare i plaster, i en docka som såldes hos en stor butikskedja. Vissa ftalater är hormonstörande och kopplas till bland annat astma, allergier, övervikt med mera. Enligt en studie för två år sedan, även den gjord av Kemikalieinspektionen, återfinns kemikalier förbjudna av EU i var sjunde ny leksak.
Ftalater och försenad språkutveckling
Mammors tidiga exponering för ftalater under tidig graviditet har kopplats till försenad språkutveckling hos barn i en studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften JAMA. Information samlades in från 963 gravida svenska kvinnor och deras barn och 370 amerikanska kvinnor och deras barn. En fördubblad exponering av ftalaterna DBP och BBzP hos mammorna var relaterad till en 28-48-procentigt förhöjd risk för språkförsening hos barnen.
Dessvärre är inflödet av leksaker tillverkade utanför EU enormt och EU-kommissionens informations- och varningssystem Rapex har ofta med diverse platsleksaker, till exempel dockor, hoppbollar och byggsatser, på sin ”serious risk”-lista på grund av att de innehåller ftalater och farliga kemikalier.
– Det går inte att säga att alla leksaker tillverkade inom EU uppfyller alla krav i lagstiftningen, det kan alltid ske misstag. Dock är risken att leksakerna innehåller förbjudna ämnen lägre om tillverkningen sker inom EU. Vad jag känner till är det dock relativt få leksaker som faktiskt tillverkas i EU, även om varumärket ägs av ett europeiskt företag, säger Frida Ramström, inspektör vid Kemikalieinspektionen.
Tryggt med gosedjur – få med farliga kemikalier
Gosedjur är ofta med i sängen och inte sällan nära ansiktet, vilket innebär att små barn lätt skulle kunna få i sig skadliga kemikalier. Turligt nog verkar majoriteten av gosedjuren inte innehålla några farligheter.
– Det är inte särskilt många av de farliga ämnen som regleras som finns i tyg som gosedjur är gjorda av. Vad jag kommer ihåg har det varit något enstaka fall, men då kan det ha varit någon plastdel, till exempel nosen, som har innehållit något farligt ämne, säger Frida Ramström.
2012 kom boken Den onda badankan av Katarina Johansson som sammanfattade vilka farliga kemikalier det finns i våra barns leksaker. Bland annat visade det sig att badleksaker, till exempel badankor och uppblåsbara saker, som ofta är gjorda av PVC-plast, innehåller mjukgörande ämnen som har farliga egenskaper.
Akut giftiga badleksaker
En svensk undersökning från 2011 visade att lakvattnet efter produkter med mjukgörande ämnen var akut giftiga för försöksdjuren vattenloppor. Fem av 13 produkter som var avsedda för barn var giftiga, till exempel badleksaker och flythjälpmedel som uppblåsbara armkuddar.
– Det går inte att säga att om man har många badankor med ftalater i så kommer barnen automatiskt att skadas. Halterna är generellt sett låga. Å andra sidan är det ämnen vi exponeras för varje dag hela livet. WHO drog 2012 slutsatsen att riskerna med hormonstörande ämnen sannolikt är underskattade, säger Christina Rudén, professor i regulatorisk toxikologi och ekotoxikologi vid Stockholms universitet.
Borsyra i slajm
Tidigare i år visade en brittisk undersökning att slajm kan innehålla upp till fyra gånger mer borsyra, ämnet som ger slajmet dess konsistens, är vad som är tillåtet inom EU. Läget har inte blivit bättre sedan dess och under hösten har Rapex flera gånger haft med slajm på sin special alertlista på grund av för hög borhalt.
Bor kan det ge allvarliga hudskador, diarré och kräkningar och i värsta fall påverka reproduktionsförmågan.
– Halterna i slajm är relativt låga och vid hudkontakt tar inte kroppen upp så mycket. Det är större risk om man skulle råka få slajm i munnen och svälja ner det. Det finns dock slajm som uppfyller kraven i lagstiftningen så allt slajm är inte farligt, säger Frida Ramström.
Det går även att tillverka eget slajm. Dessvärre innehåller vissa av recepten borsyra och/eller lim för att få rätt konsistens. Försäljningen av borsyra till privatpersoner är förvisso förbjudet inom EU, men ämnet förekommer i små doser i vissa produkter, till exempel linsvätska. Försäljning till företag är tillåtet.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
– Det kan handla om att personer med högre utbildning och bättre ekonomi lever ett hälsosammare liv med bättre kost och mer friluftsliv så att de tar hand om sin diabetes bättre än socioekonomiskt utsatta personer. Utmaningen för vården är att se till att alla får samma hjälp och stöd att hantera sin diabetes, oavsett bakgrund, säger Cecilia Toppe.
Cecilia Toppe har använt ett antal nationella register, som Svenskt barndiabetesregister, Nationella diabetesregistret och njurregistret, för att studera vilka personer med diabetes typ 1 som utvecklar njursvikt och behöver dialys.
– Vi ser en positiv utveckling vad gäller hälsa och överlevnad för personer med diabetes som får njursvikt, men större vikt behöver läggas vid socioekonomiska faktorer som ekonomi och utbildning för att alla ska få del av förbättringen, säger Cecilia Toppe, doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap vid Umeå universitet.
Bland dem som fått typ 1-diabetes som barn eller unga vuxna drabbades drygt en på tjugo, cirka fem procent, av njursvikt som kräver dialys. Sett över tid är det färre patienter idag som utvecklar njursvikt och de är minst tre år äldre när de påbörjar dialys än på 90-talet. De som drabbas av njursvikt idag överlever också längre än de som fick det på 1990- eller början av 2000-talet. Bäst överlevnad sågs hos patienter som fick en ny njure med transplantation, vilket drygt hälften av patienterna med dialyskrävande njursvikt i studien fick.
Den enskilt starkaste socioekonomiska riskfaktorn för att utveckla njursvikt var patientens egen utbildningsnivå. Om man inte gått ut gymnasiet var risken att få njursvikt mer än fem gånger stor som om man gått färdigt gymnasiet. När man undersökte riskerna på föräldranivå gick det att se att båda föräldrarnas, men särskilt mammans, högst uppnådda utbildning också var en stark faktor. Det gick även att se en viss ökad risk för njursvikt om någon i familjen vid något tillfälle hade fått försörjningsstöd av samhället.
Vad är njursvikt?
Njurarna renar blodet från ämnen och för bort vatten som kroppen inte behöver. Vid njursvikt klarar njurarna inte längre av att göra det och då stannar skadliga ämnen och vatten kvar i kroppen. Njursvikt kan vara akut eller kronisk. Vid kronisk njursvikt försämras njurarnas funktion långsamt, under flera år. Akut njursvikt utvecklas snabbare, inom några dagar eller ett par veckor. Den vanligaste formen är kronisk njursvikt.
KNS är en bakterie som tillhör vår normalflora, men som också är en vanlig orsak till sepsis hos extremt för tidigt födda barn. Barn som föds extremt tidigt brukar ofta vara inskrivna på sjukhuset till fullgången tid, det vill säga så länge som de egentligen skulle ha varit kvar i mammans mage.
Den förhöjda risken gör det extra viktigt att förebygga sepsis på avdelningarna för prematura barnd.
– I min forskning kunde vi se att användande av metoden scrub the hub minskade risken att få sepsis orsakad av en bakterie som kallas KNS, koagulasnegativa stafylokocker, säger Louise Björkman Hjalmarsson, specialistläkare på barn- och ungdomskliniken vid Universitetssjukhuset.
Varnat för farliga alkoholkorkar
Som en vidareutveckling av scrub the hub-metoden har en alkoholkork utvecklats som minskar risken att bakterier kan fästa på infarten och därmed minskar risken att bakterier överförs till blodbanan. En tidigare studie hade visat att det fanns en risk att alkohol läcker från korken.
Skrubba kopplingarna
Årligen föds cirka 3500 barn inom Region Örebro län. Ungefär 3,3 barn per tusen i Sverige är extremt för tidigt födda och behöver omvårdnad på neonatalavdelning. EXPRESS (Extremely Preterm Infants in Sweden Study) är en nationell studie som genomfördes i Sverige mellan åren 2004-2007. I studien ingick alla för tidigt födda barn som föddes före vecka 27. Syftet med studien var att kartlägga omhändertagande av dessa barn och hur det gick för dem på sikt. Flera uppföljningar av dessa barn har skett över tid. ”Scrub the hub” är en förebyggande rutin som innebär att man mekaniskt rengör öppningen på infarter med en alkoholindränkt tuss i 15 sekunder. Det gör man för att minska risken för att bakterier överförs från utsidan av infarten till blodbanan.
– Vi testade två alkoholkorkar i kombination med två infartskopplingar i labbmiljö. Sen mätte vi hur mycket alkohol som hade kommit över i blodet om infarten suttit på en riktig patient. Resultatet visade att det läckte alkohol och därför bör produkterna inte användas på för tidigt födda barn. Därför använder vi inte de korkarna på vår neonatalavdelning och vi har varnat för dem i Sverige, säger Louise Björkman Hjalmarsson.
Hygienrutinerna har förbättrats över tid
Louise Björkman Hjalmarssons avhandling utgår tre från den nationella studien EXPRESS som betyder Extremely Preterm Infants in Sweden Study. I ett av arbetena genomfördes en enkätundersökning av vilka hygienrutiner som användes på sjukhuset under åren 2004-2007 jämfört med när enkäten skickades ut år 2013.
– Vi fann att hygienrutinerna hade förbättras över tid, speciellt basala hygienrutiner och kontroller av att hygienrutinerna följdes. När vi undersökte kopplingen mellan hygienrutiner och risk för sepsis, fann vi en koppling mellan kateterrutiner, blododlingsrutiner, användande av förebyggande antibiotikabehandling och risk för att insjukna i sepsis.
Hur tidigt är för tidigt född?
Ett barn som föds graviditetsvecka 35 eller 36 kan ofta vårdas på en vanlig BB-avdelning och komma hem redan några dagar efter förlossningen.
Barn födda graviditetsvecka 34 och tidigare behöver i stort sett alltid vård på en neonatalavdelning. Det är en avdelning där för tidigt födda och sjuka nyfödda barn vårdas.
Barn födda före graviditetsvecka 32 behöver ofta någon form av intensivvård till en början. Det kallas för att barnet är ”mycket för tidigt född”.
Om ett barn föds före vecka 28 kallas det för att barnet är ”extremt för tidigt född”.
Ett barn kan överleva om det föds redan kring graviditetsvecka 22. Källa: Vårdguiden
Risk att insjukna i lungsjukdom
Förebyggande av infektioner är också viktigt för att sepsis under nyföddhetsperioden kan leda till sjukdomar på sikt. Forskningsresultatet visade en koppling mellan sepsis och risk att insjukna i svår lungsjukdom.
– Det är en lungsjukdom som innebär andningsbesvär för barnet och behov av syrgas under olika lång tid. Över tid kan barnen utveckla ett astmaliknande tillstånd, avslutar Louise Björkman Hjalmarsson.
Antibiotika används inom djurproduktionen världen över för att behandla och förebygga sjukdomar hos livsmedelsproducerande djur, och i många fall även för att få djuren att växa snabbare. I många låg- och medelinkomstländer finns ingen reglering av försäljningen av antibiotikan, något som ofta leder till att antibiotika används både felaktigt och i onödan, vilket i sin tur bidrar till ökad förekomst av antibiotikaresistens.
Gunilla Ström Hallenberg har i sitt doktorsarbete vid SLU bland annat undersökt hur antibiotika används på grisgårdar runt om Kambodjas huvudstad Phnom Penh, samt förekomsten av antibiotikaresistens hos vanliga tarmbakterier från gårdarnas grisar.
Oreglerad användning bäddar för resistens
Genom intervjuer med grisuppfödarna fann man att nästan alla använde antibiotika i sin grisproduktion och att uppfödarna ofta själva bestämde vilken typ av antibiotika som skulle användas, samt justerade både dosering och behandlingslängd beroende på hur sjuka grisarna var och på hur snabbt de tillfrisknade.
Nästan hälften (45 procent) av de intervjuade hushållen hade inte hört talas om antibiotikaresistens. Bild: Gunilla Ström Hallenberg
– Den här typen av oreglerad och ofta onödig användning av antibiotika leder i många fall till ett ökat selektionstryck hos bakterier, vilket kan resultera i att fler bakterier utvecklar resistens, inte bara mot den antibiotika som används utan också mot annan antibiotika av liknande typ, säger Gunilla Ström Hallenberg.
Antibiotikaresistens var vanligt förekommande bland grisarna och 79 procent av bakterierna klassificerades som multiresistenta, det vill säga resistenta mot tre eller fler antibiotikaklasser. Man fann även att antibiotikaresistens var vanligare på gårdar där man behandlade grisarna i förebyggande syfte och där man behandlade hela besättningen vid tecken på sjukdom.
Svårt att ta vara på gödseln
Förutom antibiotikaanvändning har Gunilla Ström Hallenberg undersökt vilka risker människor utsätts för genom grishållning i stadsnära områden. När djur och människor lever tätt tillsammans finns en ökad risk för smittspridning mellan djur och människor. Ett stort problem i de här områdena är också hanteringen av gödsel, eftersom dålig hantering av gödsel kan innebära att bakterier, parasiter och andra mikroorganismer i gödseln sprids till och infekterar människor.
Bristfällig kunskap och avsaknad av jordbruksmark gör gödselhanteringen problematisk. Att behandla och transportera bort gödseln på ett säkert sätt innebär i många fall stora kostnader för hushållen. Bild: Gunilla Ström Hallenberg
– I de här områdena är tillgången till jordbruksmark ofta begränsad vilket innebär att det inte finns något bra sätt att göra sig av med gödseln. Många djurhållare väljer helt enkelt att dumpa gödseln i omgivningen istället för att transportera den till jordbruksmark i andra områden, säger Gunilla Ström Hallenberg.
Gödsel med antibiotikaresistenta bakterier
Man fann att nästan hälften av grishållarna runt Phnom Penh vanligtvis dumpade grisgödseln i omgivningen, vilket var vanligare bland hushåll som inte hade tillgång till jordbruksmark och bland hushåll där man inte visste om att sjukdomar kunde spridas mellan djur och människor. Eftersom gödsel även kan innehålla antibiotikaresistenta bakterier, resistensgener och antibiotikarester kan dåligt hanterad gödsel dessutom utgöra en risk för ökad uppkomst och spridning av antibiotikaresistens.
En stor del av hushållen (60 procent) ansåg att grishållningen var en av de viktigaste inkomstkällorna. Bild: Gunilla Ström Hallenberg
– Riktade informationskampanjer, tillsammans med sjukdomsförebyggande åtgärder och en regional eller nationell plan för gödselhanteringen, kan leda till de förbättringar som är nödvändiga för att djurhållning i stadsnära områden ska kunna bedrivas i länder som Kambodja, säger Gunilla Ström Hallenberg.
Gunilla Ström Hallenberg, Institutionen för kliniska vetenskaper
Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, gunilla.strom@slu.se
Att tillsätta bakterier till elektrokemiska system är ofta ett miljövänligt sätt att omvandla kemisk energi till elektricitet. Applikationer finns inom vattenrening, bioelektronik, biosensorer och för att skörda och lagra energi i bränsleceller.
En utmaning är att hög signalstyrka hittills har krävt stora elektroder och stor vätskevolym.
Nu har forskargruppen vid Linköpings universitet, tillsammans med kollegor vid Lawrence Berkeley National Laboratory i Berkeley, Kalifornien, tagit fram en metod där de bäddar in den elektroaktiva bakterien Shewanella oneidensis i PEDOT:PSS, ett elektriskt ledande polymermaterial, på ett substrat av kolfilt.
Sammanflätad struktur av bakterier
Forskarna kallar resultatet en flerlagers ledande bakterie-kompositfilm, multilayer conductive bacterial-composite film, MCBF. En mikroskopisk analys av filmen visar en sammanflätad struktur av bakterier och ledande polymerer som kan vara upp till 80 µm tjock, betydligt tjockare än vad som är möjligt med andra tekniker.
– Våra experiment visar att över 90 procent av bakterierna är livskraftiga och att bakterie-kompositfilmen, MCBF, ökar flödet av elektroner till den externa kretsen. När filmen används som anod i en biokemisk bränslecell blir strömstyrkan 20 gånger så hög som med anoder i andra material, och den förblir hög i alla fall i flera dagar, säger Gábor Méhes, forskare vid Linköpings universitet.
Tidigare forskning har bland annat testat kolnanorör för att öka ytan vid anoden, men utan att få samma goda resultat.
Levande elektroner är mångsidiga
Möjligheten att kunna koppla biologiska processer till avläsningsbara elektriska signaler är även värdefullt för exempelvis miljösensorer eftersom det krävs snabb svarstid, låg energikonsumtion och möjlighet att lägga in en stor mängd olika receptorer.
Nyligen har forskare bland annat demonstrerat hur Shewanella oneidensis producerar elektrisk ström som svar på arsenik, arabinos (socker) eller organiska syror.
– Vi presenterar här en typ av ”levande elektrod” där elektrodmaterialet och bakterierna sammanfogas till en enda elektronisk biofilm. Allt eftersom våra kunskaper ökar om den viktiga roll som bakterier spelar för vår egen hälsa och välbefinnande kommer det sannolikt att utvecklas nya typer av levande elektroder. Det ger oss mångsidiga och anpassningsbara verktyg för att utveckla nya former av bioelektronisk teknik och terapier, säger Daniel Simon, forskningsledare inom organisk bioelektronik vid Laboratoriet för organisk elektronik.
Temperaturerna på våra nordliga breddgrader ökar på grund av klimatförändringen och det kan medföra att bestånd av gran kommer att uppleva allvarligare episoder av torka på sommaren och dessutom kommer förändringar i årstidernas längd att orsaka mer frostskador på gran under våren. Denna typ av stress påverkar inte bara produktiviteten utan kan till och med hota förekomsten av gran i våra skogar.
Nyckeln ligger i generna
Genetisk forskning och förädling av granplantor med syfte att öka stresstolerans för miljöfaktorer såsom torka och frost skulle kunna bidra till att förbättra granens förmåga att anpassar sig till klimatförändringar. Julia Haas arbete ger en grund för identifiering av kandidatgener som är involverade i molekylära toleransmekanismer hos gran.
I sina studier jämförde hon stress-responsiva gener i granplantor med kända mekanismer i modellväxten backtrav, vilken vanligen används på laboratoriet. Resultaten visade att väl karakteriserade transkriptionsfaktorer som i backtrav reglerar uttrycket av gener som ingår i flera stressresponser antingen saknade motsvarigheter i gran, eller var differentiellt uttryckta. Detta indikerar att stressresponserna har utvecklats annorlunda i gran jämfört med backtrav.
Gran växer ofta i tuffa miljöer och i extrema klimat. Detta, tillsammans med dess evolutionära avstånd till yngre blomväxter, kan förklara de observerade skillnaderna.
– Vad det också betyder är att en enkel övergång av kunskap från backtrav, jordbruksgrödor och bredbladiga träd inte är möjlig. Gran kräver sin egen uppsättning verktyg för förädling och genteknik och min forskning ger en första förståelse för granspecifika mekanismer. Denna kunskap kan vara till nytta för växtförädling av mer toleranta träd, säger Julia Haas.
Dynamiska ekosystem
Symbiotiska mikroorganismer spelar också en roll för växters vitalitet. Bakterier och svampar kan ha fördelaktiga effekter på tillväxt och förbättra den abiotiska stresstoleransen hos växten. Men klimatförändringar och mänskliga aktiviteter som ökar näringstillförseln till ekosystemen kan ha oförväntade effekter på mikroorganismer, båda positiva och negativa.
Julia Haas studerade mikroorganismer i granar i bestånd som erhållit långsiktig gödsling under 25 år. Förvånansvärt visade resultaten positiva effekter på diversitet av symbiotiska svampar och bakterier vid ökad tillgång till näringsämnen och etablering av mikrobiella samhällen med högre näringspreferenser.
– Responsen i denna typ av ekosystem är mycket dynamisk. Vi måste expandera den klassiska forskningen med fokus på mykorrhizasvamparna och börja titta på ytterligare tjänster som mikroorganismer kan ge till växterna för att fullt ut förstå betydelsen av dessa förändringar i mikrobiomets sammansättning. Dessutom är identifiering av fördelaktiga växtmikrobiota och applicering i plantskolan ett intressant alternativ för skogsindustrin för att säkerställa trädproduktion och tillväxt i utmanande klimatförhållanden i framtiden, säger Julia Haas.
Julia Haas, Umeå Plant Science Centre, Department of Plant Physiology, Julia.haas@umu.se
Blå kortvinge finns i ett stort område från Himalaya till sydöstra kinesiska fastlandet, Taiwan, Filippinerna och Indonesien. De kontinentala och taiwanesiska populationerna har nyligen studerats av en grupp forskare från Sverige, Kina, Storbritannien och USA med avseende på DNA, fjäderdräkt, kroppsform, sång och geografisk utbredning. Forskarna har kommit fram till att de inte är några underarter utan tre helt självständiga arter.
Skiljer sig i färg och sång
De tre arterna skiljer sig åt i samtliga studerade egenskaper. Till exempel är hanarna hos de två fastlandsarterna blågrå, medan den taiwanesiska artens hanar är bruna, precis som honorna av alla tre arterna. Hos en av de två kontinentala arterna är unga hanar lika de vuxna hanarna, medan hos den andra arten är de lika honorna.
Tre arter som tidigare betraktades som en art, blå kortvinge (Brachypteryx montana). Eftersom de inte har svenska namn än, har de svenska namnen citationstecken. a) ”kinesisk kortvinge” (Brachypteryx sinensis), adult hane, Jiangxi, Kina, 25.4 2013; b) ”himalayakortvinge” (B. cruralis), adult hane, Yunnan, Kina, 5.5 2016; c) ”kinesisk kortvinge”, ung hane, Sichuan, Kina, 19.6 2015; d) ”himalayakortvinge”, ung hane, Sichuan, Kina, 19.6 2015; e) ”taiwanesisk kortvinge” (B. goodfellowi) Taiwan, 4.5 2004 (Chengte Yao); f) ”himalayakortvinge”, ung hane, Sichuan, Kina, 14.5 2015 (Tang Jun/China Bird Tour). Bilder: Per Alström, förutom e och f.
Dessutom skiljer sig sångerna markant, framför allt mellan de två kontinentala arterna. Forskarna upptäckte att båda de kontinentala arterna häckar i samma område i centrala Kina. Tidigare var bara den ena arten känd från det området.
Kan finnas fler arter
Enligt de genetiska analyserna har de tre arterna utgjort olika utvecklingslinjer sedan minst 4,1 miljoner år. Forskarna fann även att den underart som finns på Java är mer avlägset besläktad med övriga och alltså bör betraktas som ytterligare en art. Det finns ytterligare ett antal former av ”blå kortvingar” i Filippinerna och Indonesien som ännu inte är studerade i detalj. Kanske kan även de delas upp i flera arter.
Denna studie, som alltså kom fram till att den blå kortvingen är minst fyra arter, stödjer uppfattningen att antalet fågelarter i världen är underskattat – trots att fåglarna är den i särklass bäst kända av alla organismgrupper.
Professor Per Alström, Uppsala universitet och SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, per.alstrom@ebc.uu.se
Unga hbtq-personer löper större risk att drabbas av psykiska och stressrelaterade besvär än unga som inte har en hbtq-identitet och de som inte har erfarenhet av att vara transperson. För dessa personer är det vanligare med depression, ångest, sömnsvårigheter, huvudvärk, magbesvär och självmordsbeteende.
Mer utsatta för diskriminering
Allt mer forskning tyder på att detta beror på en ökad utsatthet för olika stressfaktorer som diskriminering, våld, stress kring att inte kunna vara öppen med sin sexuella identitet eller könsidentitet och förväntningar på att bli avvisad eller socialt isolerad.
Det visar forskningsrapporten ” Hälsa och livsvillkor bland unga HBTQ-personer – Vad vet vi och vilka forskningsbehov finns”, som Richard Bränström, docent vid Karolinska Institutet tagit fram, på uppdrag av Forte. Rapporten visar även att kunskapsluckorna på området är stora och att mer forskning behövs.
Forskning på nordamerikanska förhållanden
– En betydande del av den forskning som finns i dag har genomförts i Nordamerika, vilket gör det svårt att dra slutsatser om situationen bland unga hbtq-personer i Sverige, baserat på dessa studier. Det är därför viktigt att stärka forskningen på området, säger Richard Bränström.
Forte har ett särskilt uppdrag att samordna forskning som fokuserar på barn och ungdomar. Därför vill Forte med rapporten belysa kunskapsläget på området.
– För Forte är det viktigt att finansiera forskning som är samhällsrelevant och inom detta område har det visat sig att det finns ett stort behov av forskningsbaserad kunskap kring denna särskilt utsatta grupp, säger Cecilia Beskow, avdelningschef forskning och utvärdering Forte.
I rapporten föreslår Richard Bränström en rad förbättringar både vad gäller kartläggning av hbtq-personers livsvillkor och områden som särskilt behöver belysas i framtida forskning. Bland annat vill han att frågor kring hbtq-identitet ingår i hälsokartläggningar i skola och arbetsliv, samt att ett hbtq-perspektiv alltid bör ingå i all ungdomsforskning.
Richard Bränström, docent i folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet
Under perioden trias (252 – 201 miljoner år sedan) levde däggdjursliknande reptiler kallade therapsider tillsammans med föregångare till dinosaurier, krokodiler och grodor. De var föregångare till dagens däggdjur. Forskare vid Uppsala universitet har nu tillsammans med polska kollegor identifierat en ny therapsid-art, stor som en elefant, som tidigare passerat obemärkt under den vetenskapliga radarn. Resultaten publiceras i Science.
Jorden är ungefär 4,5 miljarder år gammal och har gått igenom många geologiska perioder och dramatisk förändring. Under triasperioden klumpades allt land på jorden ihop och bildande superkontinenten Pangea. Under den här tiden utvecklades också de första dinosaurierna, men också föregångare till krokodiler, däggdjur, flygödlor, sköldpaddor, grodor och ödlor.
Föregångare till dagens däggdjur
På senare tid har forskare intresserat sig för ett annat slags djur, therapsider. Therapsider var ”däggdjurslika” reptiler och är föregångare till dagens däggdjur, inklusive människor. En grupp therapsider kallas dicynodonter. Alla arter av dicynodonter var herbivorer, växtätare, i storleksordningen små grävare till större gräsätare. De flesta var även tandlösa. De överlevde massutrotningen under permperioden och blev de dominanta växtätarna på land under mitten och den senare delen av trias. Den allmänna åsikten bland forskare var att de dog ut innan dinosaurierna började dominera på land.
Forskare vid forskningsprogrammet Evolution och utveckling vid Uppsala universitet har nu, i samarbete med forskare vid den polska vetenskapliga akademin i Warszawa, hittat fossiler från en helt ny art av dicynodont i den polska byn Lisowice. Arten döptes till Lisowicia bojani efter byn och en tysk forskare vid namn Ludwig Heinrich Bojanus som arbetade i Vilnius och är känd för ett antal viktiga anatomiska upptäckter.
Gick upprätt som dinosaurierna
Fynden visar att Lisowicia var ungefär lika stor som en nutida elefant, ungefär 4,5 meter lång, 2,6 meter hög och vägde ungefär 9 ton, vilket är 40 procent större än någon hittils identifierad dicynodont. En analys av benen från extremiteterna visade att de hade en snabb tillväxt, vilket däggdjur och dinosaurier också har. Fynden visade också att djuret hade raka ben, vilket gjorde att de gick upprätt som ett däggdjur eller dinosaurie, istället för krälande som en reptil, vilket tidigare fynd visat. Djuret levde under den senare delen av triasperioden, ungefär 210-205 miljoner år sedan, vilket är ungefär 10 miljoner år senare än vad tidigare fynd av dicynodonter antytt.
– Upptäckten av Lisowicia ändrar vår förståelse för historien om dicynodonterna, våra däggdjurssläktingar under trias. Dessutom ger den upphov till frågor om vad som gjorde det möjligt för dessa djur och dinosaurier att bli så stora, säger Dr. Tomasz Sulej vid den polska vetenskapsakademin.
– Dicynodonter var otroligt framgångsrika djur i mitten och senare delen av trias. Lisowicia är den yngsta dicynodonten som hittats och den största landlevande fyrfotingen under trias som inte var en dinosaurie. Lisowicia är otroligt spännande för den motsäger många av våra hypoteser om däggdjursliknande reptiler under trias när det kommer till storlek, benstruktur och ålder, säger Grzegorz Niedzwiedzki, forskare vid Uppsala universitet.
Levde samtidigt som dinosaurierna
De första fynden av fossil från Lizowice i Polen gjordes 2005 av Robert Borzecki och Piotr Menducki. Efter det har mer än 1 000 ben och benfragment samlats in från området, inklusive fossil från Lisowicia. Området tros har varit en floddepå under senare delen av trias.
Upptäckten av Lisowicia är det första beviset för att däggdjurslika dicynondonter stora som elefanter levde samtidigt som de mer välkända långhalsade sauropodomorf-dinosaurierna, vilket inte tidigare var känt. Exempel på sauropodomorf-dinosaurier är Diplodocus och Brachiosaurus. Det fyller ett hål i fossilförteckningen av dicynodonter och det visar att vissa anatomiska egenskaper hos lemmar som tidigare ansetts karaktärisera stora däggdjur och dinosaurier utvecklades också i däggdjursliknande reptiler. Dessa fynd från Polen är också de första stora europeiska fyndet av dicynodonter från den senare delen av trias.
Studien är gjord på 104 svenska män mellan 17 och 20 år. När forskarna justerat för flera faktorer, bland annat mammans egen nikotin-exponering, socioekonomiska faktorer och killarnas egen rökning, hade män med rökande fäder 41 procent lägre spermiekoncentration och 51 procent färre spermier än män till icke-rökande fäder. Forskargruppen vid Lunds universitet är den första som rapporterat detta.
– Jag blev mycket förvånad att oavsett halten av mammans nikotinexponering hade de män vars pappa rökt så mycket färre spermier, säger Jonatan Axelsson, forskare vid Lunds universitet och specialistläkare i yrkes- och miljömedicin vid Labmedicin, Region Skåne.
Tydligare samband med pappans rökning
Biomarkören kotinin är en nedbrytningsprodukt från nikotin som kan mätas i blodet. Genom att mäta halten av kotinin kan man se om det är föräldern själv som röker eller om denne utsatts för passiv rökning. Många tidigare studier visar att det inte är bra för fostret när mamman röker, men i den här studien verkar sambandet mellan pappans rökning och sönernas spermieantal än tydligare.
Varför det förhåller sig så kan Jonatan Axelsson inte förklara. Det krävs mer forskning för att förstå de bakomliggande mekanismerna. Däremot, berättar han, har liknande studier också visat på samband mellan rökning hos pappan och olika hälsoutfall hos barnet, exempelvis missbildningar.
– Till skillnad från mammans ägg så delar sig pappans könsceller kontinuerligt genom livet och just vid celldelning uppkommer ofta mutationer. Vi vet att tobaksrök innehåller många mutationsframkallande ämnen, och då kan man tänka sig att könscellerna vid befruktningen har ådragit sig mutationer och på så sätt fört över gener som ger en försämrad spermiekvalitet hos sönerna, säger Jonatan Axelsson.
Även döttrars reproduktiva tidsspann påverkas
De flesta nytillkomna mutationer (så kallade de novo-mutationer) kommer via pappan och det finns även kopplingar mellan pappans ålder och en del komplexa sjukdomar. Dessutom har man sett att rökning är kopplad till DNA-skador i spermier och att rökare har fler brott på DNA-strängen. Barn till rökande fäder har rapporterats ha upp till fyra gånger fler mutationer i en viss repetitiv del av DNA, än barn till pappor som inte röker.
– Vi vet att det finns ett samband mellan spermieantal och chans till graviditet, så det skulle kunna påverka möjligheten för dessa män att kunna få barn i framtiden. Pappans rökning är också kopplad till ett kortare reproduktivt tidsspann hos döttrar så föreställningen om att allt beror på om modern röker eller ej verkar inte övertygande, men fler studier skulle kunna komma närmare ett eventuellt orsakssamband, avslutar Jonatan Axelsson.
Jonatan Axelson, Dr med vet, forskare, Institutionen för laboratoriemedicin vid Lund universitet och specialistläkare i yrkes- och miljömedicin vid Labmedicin i Region Skåne, jonatan.axelsson@med.lu.se
Biologer vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund har genomfört två studier av sjukdomars inverkan på småfåglars flyttning till övervintringsplatser i Afrika söder om ekvatorn och till sydvästra Europa. Undersökningarna har gjorts i Falsterbo i Skåne.
I den ena studien har forskarna simulerat sjukdom genom att vaccinera fåglar, som på så vis får en känsla av att de är sjuka. I den andra studien har forskarna fångat fåglar och undersökt om de är infekterade av fågelmalaria. För att mäta immunförsvarets styrka har forskarna tagit blodprov på fåglarna. Slutligen har de försett varje fågel med en liten sändare som väger 0,3 gram. Sedan har de släppts. Med hjälp av sändarna har forskarna kunnat följa samtliga individer och med exakthet kunnat mäta när sjuka respektive friska fåglar påbörjar flyttningen över Östersjön och hur länge de vilar innan de ger sig iväg.
Vilar mer och flyger kortare sträckor
Resultaten visar att vaccinerade fåglar verkar tro att de är sjuka och därför avvaktar innan de flyger vidare efter några dagar. Forskarna konstaterar också att småfåglar som har en verklig sjukdom (kronisk malariainfektion) lämnar Falsterbo senare på dygnet jämfört med sina friska artfränder. Slutsatsen är att de flyger kortare sträcka innan de mellanlandar för att vila och att hela flyttningen därför tar längre tid, vilket kan vara ofördelaktigt.
Båda undersökningarna visar också på skillnader beroende på var övervintringsplatserna är belägna. Sjuka småfåglar som ska till platser söder om Sahara har mer bråttom att ge sig iväg jämfört med arter som tillbringar vintern i Sydvästeuropa. De som ska till tropiska Afrika stannar en extra dag i Falsterbo för att ta igen sig. De som ska till sydvästra Europa återhämtar sig mer än dubbelt så lång tid innan de lyfter, nästan tre dagar.
Stor press på snabb flytt
– Oavsett vart de ska så fortsätter de sin flyttning innan de blivit helt återställda. Men pressen på att fortsätta verkar vara större på dem som är på väg till södra Afrika och har längre sträcka att flyga, säger biologen Arne Hegemann som lett undersökningarna.
– Om det går åt för mycket tid för att vila, återhämta sig och bli återställda så får det konsekvenser för hela flyttningen. Kommer fåglarna fram senare till sina övervintringsplatser kan förutsättningarna ha förändrats rejält. Exempelvis kan tillgången på mat i form av insekter ha minskat jättemycket, säger han.
Forskarna poängterar betydelsen av att flyttningen går snabbt. Enklaste sättet att påverka den är att minimera tiden när fåglarna mellanlandar och därför är ett starkt immunförsvar viktigt. Arne Hegemann vill utveckla de studier som nu gjorts i Falsterbo genom att följa de infekterade småfåglarna hela vägen till övervintringsplatserna.
– Halkar de efter hela vägen eller tar de igen tiden och kommer ikapp när de har blivit helt återställda?
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
