Vissa fotokatalysatorer och solceller baseras på en teknik med molekyler som innehåller metaller, så kallade metallkomplex. Metallkomplexens uppgift i detta sammanhang är att absorbera solstrålarna och tillvarata deras energi. Det finns dock ett stort problem med dessa molekyler. Metallerna i dem är nämligen ovanliga och därmed dyrbara. Det handlar om ädla metaller såsom rutenium, osmium och iridium.
– Våra resultat visar nu att man med hjälp av avancerad molekyldesign kan ersätta de sällsynta och dyrbara metallerna med järn som är rikt förekommande i jordskorpan och därmed billigt, säger kemiprofessor Kenneth Wärnmark vid Lunds universitet.
Har optimerat järnmolekylen
Tillsammans med kollegor har Kenneth Wärnmark under lång tid jobbat med att hitta alternativ till de dyrare metallerna. Forskarna har riktat in sig på järn, som med sina sex procents förekomst i jordskorpan är betydligt mer lätt att tillgå. Forskarna har framställt egna järnbaserade molekyler och har i tidigare studier visat möjligheterna att använda dem i solenergitillämpningar.
Nu har man i den nya studien kommit ett steg vidare och utvecklat en ny järnbaserad molekyl med förmåga att fånga upp och tillvarata solljusets energi under tillräckligt lång tid för att den ska hinna reagera med en annan molekyl. Den nya järnmolekylen har också fått förmåga att lysa tillräckligt länge så att man för första gången kan se järnbaserat ljus med blotta ögat vid rumstemperatur.
Järnmolekyl. Bild: Nils Rosemann
– Det goda resultatet beror på att vi har optimerat molekylstrukturen kring järnatomen, säger kollegan Petter Persson vid Lunds universitet.
Kan användas för solbränsle och lysdioder
Studien publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Science. Den aktuella järnmolekylen kan enligt forskarna komma att användas i nya typer av fotokatalysatorer för framställning av solbränslen, antingen som vätgas genom vattenspjälkning eller som metanol från koldioxid. Dessutom öppnar de nya resultaten upp för andra användningsområden för järnmolekyler, exempelvis som material i lysdioder, alltså LED-lampor.
Det som har förvånat Lundaforskarna är att det gick så snabbt att få fram bra resultat. På drygt fem år har de lyckats göra järn intressant för fotokemiska tillämpningar, med i stort sett lika bra egenskaper som de bästa ädla metallerna.
– Vi trodde det skulle ta minst tio år, säger Kenneth Wärnmark.
Förutom forskare från Lunds universitet så ingår forskare från Uppsala universitet och Köpenhamns universitet i samarbetet.
Att lära sig läsa är ett av de viktigaste målen vi har i vårt utbildningssystem. Det är grunden till alla andra ämnen i skolan, och en förutsättning för att man aktivt ska kunna delta i samhällslivet.
Det är dock inte alla elever som utvecklar de läs- och skrivfärdigheter som utbildningsväsendet och samhället förväntar sig. I en ny studie vid Linnéuniversitetet har Thomas Nordström undersökt två metoder för att förbättra elevers läs- och skrivfärdigheter.
Outnyttjad potential
Den första metoden fokuserar på hur återkommande digitala tester och bedömningar av samtliga elevers läs- och skrivfärdigheter underlättar för läraren att individanpassa undervisningen. Thomas Nordströms studier visar på en hittills outnyttjad potential, det vill säga att använda digitala tester som grund för denna individualisering. Tiden för testning tar cirka två timmar, sedan ”rättar” och sammanställer programmet all information åt läraren.
Den andra metoden riktade in sig på användandet av digitala hjälpmedel, så kallad assisterande teknik, primärt text-till-tal- och tal-till-text-funktioner, för elever med grava läs- och skrivsvårigheter.
– Vissa elever med läs- och skrivsvårigheter kunde använda tekniken för att bättre följa med i undervisningen, säger Thomas Nordström. De tog till sig text lättare och dessutom snabbare; både skönlitterära- såväl som faktatexter. Med den assisterande tekniken blev eleverna mer motiverade i sitt skolarbete.
Systematiska bedömningar stärker läsutvecklingen
Thomas Nordströms avhandling visar på möjligheten att stärka alla elevers läsutveckling genom systematiska bedömningar eller kartläggningar av läsfärdigheter och på betydelsen av att använda ny digital teknik för att främja alla elevers rätt till lärande utifrån ett inkluderande förhållningssätt.
– Ett annat viktigt resultat är att vi nu på allvar har fått verktyg för att bättre kunna individanpassa undervisning, baserat på bedömningsdata och rekommendationer, säger Thomas Nordström. Även träning med assisterande teknik är ett exempel på individanpassad undervisning. Det återstår dock en del, framförallt implementeringsarbete, för att dessa arbetsmetoder ska kunna användas optimalt.
Avhandling:
Measures that matter: facilitating literacy through targeted instruction and assistive technology
Örebro universitet har gjort en kartläggningen av hedersförtryck i storstäderna. Den består av intervjuer med 235 personer och en enkätundersökning bland cirka 6 000 unga i årskurs nio i Stockholm, Göteborg och Malmö. Bland de intervjuade finns personer som har egna erfarenheter av att leva med någon form av hedersförtryck. Här finns också de som i sitt arbete på olika myndigheter och organisationer möter människor som utsätts för hedersrelaterat våld eller förtryck.
– Det går att urskilja vissa mönster från det här materialet. Hedersnormer gynnas av inneslutenhet på individ-, grupp- och samhällsnivå. Ett exempel på inneslutenhet är segregation som kan komma sig av ett inneslutet liv på grund av minoritetsskap, krig, flykt eller diskriminering på bostads- och arbetsmarknaden och så vidare. Ett annat är rasism, förklarar Rúna Baianstovu, forskare i socialt arbete vid Örebro universitet och den som har lett studien.
Å andra sidan visar studien att ekonomisk, politisk, religiös, social och kulturell rörlighet gör det svårare att upprätthålla hedersnormer.
Höga oskuldsnormer i Malmö
Förutom intervjuerna omfattar kartläggningen en enkät med cirka 6 000 unga i årskurs nio i Stockholm, Göteborg och Malmö. Ungdomarna har fått svara på frågor om relationer, erfarenheter av våld samt begränsningar i hemmet, skolan och på fritiden. Resultaten visar att mellan sju och nio procent av ungdomar lever ett liv där våld används för att kontrollera och skydda familjens och släktens rykte.
– Andelen ungdomar som lever med våldsnormer skiljer sig inte nämnvärt mellan städerna. Men när det gäller andelen som har krav på sig att vara oskuld och avstå från potentiella kärleksrelationer tills man gifter sig, sticker Malmö ut. Där är 20 procent utsatta för oskuldsnormer, säger Sofia Strid, genusforskare vid Örebro universitet och ansvarig för den kvantitativa delstudien.
Resultatet i Malmö är högre än både i Stockholm och Göteborg där 10 respektive 13 procent lever med oskuldsnormer.
– Mest utsatta är flickor. Majoriteten av dessa ungdomar bor i socialt utsatta områden. Undersökningen visar också att risken är större att utsättas för hedersförtryck i religiösa familjer och i familjer där mamman står utanför arbetsmarknaden, säger Sofia Strid.
Skolan har en viktig roll
En annan slutsats är att majoriteten av de utsatta ungdomarna har lågt förtroende för polisen och socialtjänsten, men 70 procent skulle vända sig till en lärare eller skolsköterska om de behövde hjälp.
– Därför är vår rekommendation till skolorna att utveckla grupper som har kunskap om hedersproblematik och som kan möta eleverna förutsättningslöst, säger Rúna Baianstovu.
Samtidigt svarade ungefär hälften av niondeklassare som har varit utsatta för hedersvåld upprepade gånger att de inte anser sig vara i behov av hjälp. Skälen till det är att man inte tror att någon skulle förstå och att det skulle förvärra situationen hemma.
– Samhällets insatser påverkas också av stereotypa uppfattningar om vissa grupper. Konsekvensen är att de våldsutsatta hellre blir straffade på individnivå och avstår från att söka hjälp än utsätter sig och sin grupp för diskriminering, säger Sofia Strid.
Lett till rekommendationer
Kartläggningen av hedersvåld och förtryck har lett till rekommendationer på flera områden – bland annat skola, socialtjänst, fritidsverksamhet och förebyggande insatser – som städerna kan använda. Rúna Baianstovu och Sofia Strid är överens om att kartläggningen i nästa steg borde följas upp med en intervjustudie bland ungdomar.
– Vi har nu intervjuat individer med erfarenheter av hedersförtryck och samhällsinsatser. Dessa människor lever i dag i en stabil livssituation men vi har inte fångat upp de som inte har fått hjälp eller de som kanske har fått hjälp men trots det lever kvar med hedersvåld, säger Rúna Baianstovu.
Hedersrelaterat våld och förtryck i storstäderna
Stockholm Göteborg, och Malmö har gett Örebro universitet i uppdrag att genomföra en kartläggning som undersöker det hedersrelaterade våldets karaktär och omfattning. Syftet med rapporten – Det hedersrelaterade våldets och förtryckets uttryck och samhällets utmaningar – är att få ett kunskapsunderlag för att förebygga och förhindra hedersrelaterat våld och förtryck.
Totalt har tolv forskare arbetat med studien, tre från Örebro universitet: Rúna Baianstovu, Jan-Magnus Enelo och Sofia Strid.
Det var i samband med att Selma Lagerlöf tilldelades Nobelpriset som hon blev känd för allmänheten i Spanien och började recenseras i tidningar där. Litteraturvetaren Jenny Bergenmar har studerat hur spansk press, främst kulturtidskrifter, skrev om Lagerlöf vid den här tiden. Det handlar mycket om bilden av det nordiska: om nordiska landskap, klimat och människor.
Härdade skandinaver
– Rent kulturellt uppfattades skandinaver som härdade av klimatet, inte lika förfinade, men väldigt naturliga och ursprungliga, säger Jenny Bergenmar.
Sophie Elkan & Selma Lagerlöf på trappan till Nääs slott. Bild: Vänersborgs museum
Bilden av det traditionellt svenska och nordiska går igen i de spanska tidningarna, men det handlar också om Lagerlöf som person.
– Det framkommer att hon är ödmjuk, lever ett tillbakadraget liv och inte aspirerar på kändisskap. Hon bor i sin hembygd och har en kärlek till den. I något sammanhang kallar man henne ”abuela”, ”mormor”.
Selma Lagerlöf blir en representant för något autentiskt och traditionellt, hennes författarskap ses som tillbakablickande snarare än något förnyande.
Ödmjuk och moderlig
– På ett Nobelporträtt från 1910, bland alla målningar på män i kostym, presenteras Lagerlöf med ett fotografi där hon och hennes mamma sitter utanför hemmet i Falun. Hon framställs inte som en farlig, ny, intellektuell kvinna utan snarare som ödmjuk och moderlig.
Samtidigt kopplas hon samman med andra framgångsrika kvinnor, till exempel när hon 1914 blir invald i Svenska Akademien. Då blir hon ett argument för att spanska kvinnor också ska kunna ta sig fram.
– Som just kvinnlig författare ses hon som progressiv, även om man menade att hennes litteratur inspirerades av gamla sägner och muntliga traditioner.
Svenska rasens särdrag
En sak i materialet förvånar Jenny Bergenmar, och det är att de spanska tidningarna så ofta tar upp rasfrågan.
– Man pratar väldigt mycket om ras, ”la rasa escandinava” och ser Lagerlöf som en person som förmedlar den rasens särdrag och kopplar så starkt till hembygden och landsbygden. I Sverige kopplar man henne till nation och inte till ras.
Selma Lagerlöf i sitt arbetsrum på Mårbacka, 1 januari 1933. Foto: Aftonbladet [Public domain], via Wikimedia CommonsNågot enormt genomslag fick Selma Lagerlöf aldrig i Spanien. Det troliga är att hon främst lästes av författare och andra särskilt litteraturintresserade.
– Däremot vet vi att Nils Holgerssons underbara resa har använts som litteratur i spanska skolor. Men det kan inte jämföras med Tyskland, där hon var en väldigt populär författare. Tyskland ligger närmare Sverige, och på flera sätt är avståndet längre till de sydeuropeiska länderna med romanska språk.
– Vi kan se att även den åldrande människokroppen svarar bra på träning. Särskilt för äldre kan effekterna på muskelmassan vara viktiga för att få ett längre och friskare liv, säger Peter Nordström, professor vid Umeå universitet.
Fick använda egna kroppen som belastning
I en klinisk randomiserad studie har forskarna följt 70 personer över 70 år som tidigare hade låg muskelmassa. Halva gruppen fick genomgå ett tio veckors träningsprogram, medan den andra halvan fick fortsätta att leva som vanligt.
Träningen bestod av enkla övningar där den egna kroppen användes som belastning, vilket successivt ökades med tillägg i form av exempelvis ryggsäckar med tyngder. Gruppen fick även ett litet tillskott av protein i kosten i form av näringsdryck.
Ökade sin muskelmassa
Vid uppföljning visade det sig att träningsgruppen hade ökat sin muskelmassa med i genomsnitt 1,2 kilo och minskat sin fettmassa med ett halvt kilo jämfört med kontrollgruppen. Det gick även att se vissa mindre skillnader i hur grupperna klarade vissa fysiska test.
– Effekten ser kanske inte så stora ut räknat i kilon, men det handlar inte om någon bantningskur utan om att stärka kroppen genom att byta ut fett mot muskler, säger Peter Nordström.
Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften JAMDA.
Peter Nordström, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, peter.nordstrom@umu.se
Sanna Vikberg, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Yrkes- och miljömedicin, sannavikberg@gmail.com
Han inledde sin karriär med att stämma BT Kemi 1976. Nu disputerar miljörättsadvokaten Staffan Michelson i rättssociologi. I sin avhandling har närstuderat åtta fall av hållbarhetsarbete, varav några är hämtade från den egna yrkeskarriären. Med forskarglasögonen på har han studerat mönster i hållbarhetsarbete som tar stöd i rättsordningen för att nå effekt.
Här listar miljörättsadvokaten tre möjligheter för dem som jobbar för hållbarhet
Ett företag har sitt eget regelverk i form av stadgar och avtal, där också normer om hållbarhet kan skrivas in. Exempelvis har ett aktiebolag sin bolagsordning som kan utnyttjas bättre än idag. Bolagsordningen blir bindande för styrelse och företagsledning och i förhållandet mellan aktieägare och investerare. Även om verksamheten främst har ekonomiska vinster för ögonen, finns fördelar med att legalisera de normer som företaget valt som rättesnören, eftersom hållbarhetsarbetet därigenom blir både effektivare och mer trovärdigt.
När en organisation eller ett företag gör affärer eller samarbetar med någon annan träffas normalt ett eller flera avtal som blir juridiskt bindande. Detta är enligt Michelson ett utmärkt tillfälle att skriva in garantier och kontrollmekanismer för att exempelvis arbetsmiljöförhållanden, råvaruanvändning, resursförbrukning eller kulturella och sociala värden uppfyller önskvärda krav på hållbar utveckling. Ett exempel är avtalsupplägget för produktion av ekologiska livsmedel som gav konsumenterna garantier för vad producenterna lovar.
Enligt Staffan Michelson går det att med avtal komma längre än genom enbart miljölagstiftning. Det behöver inte heller vara några krångligheter, lovar han.
– Varje gång det råder samförstånd mellan två eller flera avtalsparter om goda normer, ökar chanserna för att sådana normer också får långsiktigt genomslag i verkligheten. När de dessutom blivit tydligt dokumenterade av eniga parter, får normerna verkan även om det senare skulle uppstå oklarheter eller splittringar i den praktiska tillämpningen.
En rättsprocess kan ibland vara nödvändig, men kan för det allra mesta förebyggas genom bra samförståndslösningar. Men om en verksamhet orsakar störningar och skador i miljön, en avtalspart sviker sina hållbarhetslöften eller om en företagsledning försummar företagets mål och normer, finns i välutvecklade samhällen och i sedvanliga handelsförbindelser alltid möjligheten att kräva rättelse. Antingen genom civilprocess i domstol eller så kallat skiljeförfarande utanför domstolsväsendet. Det kan handla om skadestånd, men också om krav på att åstadkomma förändringar eller hejda en skadlig utveckling.
– I min avhandling har jag försökt ta reda på hur enskilda människor i näringslivet och som privatpersoner kan bädda för ett hållbart samhälle genom att ta juridiken till hjälp för att förebygga konflikter. Detta främjar i sin tur goda produktionsförhållanden och konsumtionsmönster. Civilrätten är en kraftkälla som alltid finns till hands för var och en av oss att sätta i spel, säger han.[/textblock]
– Ett viktigt resultat är att matematikproven har en hög bedömaröverensstämmelse, det vill säga att olika lärare kommer till samma slutsats om de bedömer samma elevsvar. För att överhuvudtaget kunna använda resultaten som ett stöd för betygssättning får resultatet inte bero på vem som bedömer provet, konstaterar Anna Lind Pantzare.
De nationella proven har, under de närmare 25 år som de funnits, gått från att vara ett stöd för att tolka styrdokumenten och visa på goda exempel hur elevernas kunskaper kan bedömas till att endast ha som syfte att stödja en rättvis och likvärdig betygssättning. Denna förskjutning innebär i sin tur att det blivit viktigare att validiteten är hög, det vill säga att proven verkligen mäter det de ska mäta.
Digitala verktyg gjorde liten skilInad
doktorsavhandlingen har Anna Lind Pantzare i fyra studier undersökt olika delar av provprocessen för att utvärdera validiteten och för att upptäcka tänkbara brister som kan påverka möjligheten att dra korrekta slutsatser utifrån provresultaten och som därmed kan få stora konsekvenser för eleverna.
Förutom att studera bedömaröverenstämmelsen har hon fokuserat på elevers användning av avancerade digitala verktyg när de genomför proven, om provens svårighetsgrad är likvärdiga över tid och vilken information som är tillförlitlig att rapportera. Resultaten visar att de digitala verktygen inte påverkade resultaten på proven i någon större utsträckning, åtminstone inte då studien gjordes. Detta är dock något som skulle behöva undersökas igen då elever idag har tillgång till bättre verktyg.
Viktigt att proven är lika svåra
I och med att de nationella proven ska vara en del av betygssättningen av eleverna blir det viktigt att proven från olika terminer är likvärdiga. Särskilt i matematik på gymnasiet då elever som går i samma årskurs men följer olika program läser samma kurs men avslutar den olika terminer. De får då ett betyg från kursen som baserats på olika nationella prov. För att kunna använda proven för att rättvist och likvärdigt sätta betyg utifrån dem är det viktigt att det är lika lätt eller lika svårt att få ett visst betyg oavsett vilken termin.
– Även om studien i avhandlingen visar att de prov som är undersökta är relativt jämförbara skulle det behövas fler studier på fler prov för att verkligen kunna säga att de är lika svåra, säger Anna Lind Pantzare.
Kontakt:
Anna Lind Pantzare, doktorand vid Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet, anna.lind.pantzare@umu.se
Statusen för kustfisk varierar mellan områden, men bara drygt hälften av alla områden som inkluderats i utvärderingen når upp till god status. Generellt är statusen bättre i de norra delarna av Östersjön där abborre är nyckelart i kustfisksamhället, jämfört med mer sydliga delar. Statusen för karpfiskar som mört är otillfredsställande i flera områden även i norr, framförallt beroende på höga tätheter.
Resultaten presenterades nyligen i HELCOM rapporten Status of coastal fish communities in the Baltic Sea during 2011-2016 – the third thematic assessment som beskriver tillståndet för kustfisk i Östersjön under de senaste åren. Rapporten sammanfattar statusen för kustfisk i de områden där HELCOMs medlemsländer utför provfisken. Den är skriven av expertnätverket för kustfisk i Östersjön, HELCOM FISH PRO II, används som underlag för uppföljning av HELCOMs aktionsplan för Östersjön och EU’s havsmiljödirektiv.
HELCOM
Helsingforskommissionen, förkortat HELCOM, är det styrande organet i ”Konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö”. I HELCOM ingår de nio Östersjöstaterna samt EU. Huvudkontoret ligger i Helsingfors. HELCOM:s huvudsyfte är att skydda Östersjön från alla föroreningskällor och att säkerställa säker navigation. HELCOM har beslutat om en Aktionsplan för Östersjön, HELCOM Baltic Sea Action Plan (BSAP), med syfte att återställa god ekologisk status i Östersjön till 2021
– Fisken på kusten är mycket viktig för flera ekosystemtjänster i Östersjön, såväl för samspelet mellan arter och funktionen i det kustnära ekosystemet som för det småskaliga yrkesfisket och fritidsfisket, säger Jens Olsson, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU (SLU Aqua) och ordförande för expertgruppen HELCOM FISH PRO II.
Fisken längs kusten påverkas av flera olika faktorer i miljön som övergödning, klimat, fiske och exploatering av nyckelhabitat. Samspelet med andra arter i födoväven som andra fiskar, fåglar och däggdjur påverkar också hur mycket fisk det finns. Hur viktiga dessa faktorer är varierar dock mellan olika kustområden och fiskarter, visar rapporten.
I rapporten presenteras också vilket vetenskapligt stöd det finns för olika åtgärder som kan vidtas för att stärka och återskapa kustfisksamhällen i Östersjön. Bland de åtgärder som kan anses verksamma finns olika former av fiskeregleringar som fiskeförbud, reglering av tillåtna fiskeredskap, skydd av nyckelhabitat och habitatrestaureringar.
– Uppföljning och utvärdering av åtgärder är idag tyvärr ofta en eftersatt del av förvaltningen. Vi hoppas att rapporten kan bidra med ny kunskap om tillståndet för fisken på kusten och även utgöra underlag för framtida hållbar förvaltning av denna viktiga resurs, säger Jens Olsson.
Jens Olsson, forskare, Institutionen för akvatiska resurser, Kustlaboratoriet, SLU jens.olsson@slu.se
Raderingspoesi, eller Erasure Poetry som är den amerikanska och mer vedertagna benämningen, handlar om poetiska verk som tillkommit genom ett konkret återbruk av texter som genomgått någon form av raderingsprocess.
– Det rör sig om litteratur som skapats med hjälp av verktyg som symaskiner och knivar, snarare än genom skrift producerad av sådant som pennor, skrivmaskiner eller tangentbord. Det är, kort sagt, en litterär metod som går ut på att skriva genom andra, säger Lisa Schmidt, som forskar vid Institutionen för litteratur, idéhistoria & religion på Göteborgs universitet.
I skärningspunkten mellan litteratur och bildkonst
Hennes avhandling Radera – tippex, tusch, tråd och andra poetiska tekniker ger en bred överblick och djupgående analyser av en hittills marginaliserad tradition som befinner sig i skärningspunkten mellan litteratur och bildkonst. Fokus ligger på verk från sent 1960-tal fram till idag, av poeter och konstnärer från såväl Nordamerika och Asien som Sverige och andra europeiska länder.
Denna samtida experimenterande poesiform placeras i en historisk kontext vilket synliggör det poetiska återbrukets långtgående rötter, som sträcker sig ända till antiken. Här aktiveras även frågor om originalitet, plagiat, intertextualitet, appropriering, censur och poetisk aktivism vid sidan av analyser som fokuserar på hur olika mediala former, material och tekniker integreras och används som betydelsebärande komponenter.
Återvinning populärt idag
– Återvinning i olika former utgör en viktig del av vår samtid, inte minst utifrån en miljömässig horisont.
Även på den kulturella arenan är återbruk väl implementerat, menar Lisa Schmidt. Filmatiseringar av böcker, datorspelversioner av filmer eller tonsättningar av dikter är bara några exempel på det kulturella återbruk som dagligen omger oss. Dessa omarbetningar aktualiserar ofta äldre verk genom tillförandet av samtida reflektioner och perspektiv vilket ger verken nytt liv.
– Vad som skiljer raderingspoesi från mer etablerade former av återbruk är framförallt det materiella förfarandet. Att exempelvis skära sönder en bok kan te sig som en våldsam, kanske till och med förbjuden, aktion. Men jag lyfter dessa metoder till diskussion och visar hur spåren av de materiella ingreppen kan läsas som poetiska element.
En poesiform där ord möts över tid och rum
I avhandlingen analyseras en poesiform där textmediets gränser utmanas men också vad som sker i mötet mellan texter som agerar i och på varandra. Med blicken riktad mot visuellt ikoniska aspekter (det vill säga betydelsebärande element som uttrycks genom visuella medel) undersöks kommunikationen mellan de olika textlagren i raderingspoesi.
Till sin hjälp har Lisa Schmidt utvecklat begreppet dialogisk ikonicitet som pekar på förekomsten av dialogiska relationer mellan det verk som raderas och det som raderar och som kan utläsas i raderingspoemets visuella skikt.
– Härigenom synliggörs dialoger mellan litterära verk, dialoger som sträcker sig över både tid och rum och som artikuleras med långt mer än bara ord.
Avhandling:
Radera – tippex, tusch, tråd och andra poetiska tekniker
Fotnot:
Lisa Schmidt har tidigare utkommit med diktsamlingen Kärrmunsblomma, eller berättelsen om hur fadern försvinner i en symbolisk trädgård (Bladstaden, 2007) samt barndiktboken Plocka bumlingbaluns (Bladstaden, 2011).
Kontakt:
Lisa Schmidt, Institutionen för litteratur, idéhistoria & religion, Göteborgs universitet, lisa.schmidt@lir.gu.se
Inom tidigare forskning om djurs beteende har ibland hävdats att korpar kan planera bättre än fyra år gamla barn. Den nya studien ”What can associative learning do for planning?” förkastar dock idén att korpar och människoapor planerar likt människor.
– Djur kan fatta beslut i nuet som ger önskvärda resultat i framtiden. Andra forskare har hävdat att människoapors och korpars planerande uppstår genom tänkande, att de mentalt simulerar olika framtida scenarier och väljer utifrån det. Min studie visar att beteenden som planering och självkontroll hos djur inte kräver mänskliga förmågor för att uppstå, utan är snarare ett resultat av djurs goda inlärningsförmåga, säger Johan Lind, docent i etologi, vid Centrum för evolutionär kulturforskning, Stockholms universitet.
Ny inlärningsmodell för djur
Studien bygger på datorsimuleringar av tidigare utförda experiment på människoapor och korpar. Vid Centrum för evolutionär kulturforskning har en ny matematisk inlärningsmodell för djur skapats, snarlik de modeller som används inom forskning på artificiell intelligens.
Den nya inlärningsmodellen utsattes för liknande scenarier som korparna och människoaporna, för att undersöka vad som krävs för att planera så som dessa djur gör. Datorsimuleringarna visade att inlärningsmodellen, som varken kan tänka eller simulera framtida scenarier, kunde lära sig att planera lika bra som dessa djur. Modellen kan även lära sig självbehärskning. Den kan alltså lära sig att ignorera små matbelöningar i nuet för att i stället välja till exempel ett verktyg som bara får användas långt senare i framtiden, men då för att få en stor matbelöning.
– Vi vet idag att program med liknande inlärningsmodeller från artificiell intelligensforskning kan lära sig spela brädspel och vinna över mänskliga spelare. Men inlärningsmodeller ignoreras ofta inom forskning på djurs kognition. Djur är oerhört effektiva på att använda tidigare erfarenheter för att överleva i sin omvärld, säger Johan Lind, författare till den nya studien.
Johan Lind, docent i etologi vid Centrum för evolutionär kulturforskning, Stockholms universitet, johan.lind@zoologi.su.se
– Med tanke på risken för långvariga smärtor och besvär i ansikte och käkar skulle det vara en fördel om patienter med ett nacktrauma, tidigt efter olyckan även får en bedömning av käksystemet. De som får besvär i käkar-ansikte bör utredas av tandläkare som är specialiserade inom bettfysiologi, säger Ewa Lampa, doktorand vid Institutionen för odontologi vid Umeå universitet.
Hade smärtor i käke och nacke
I sin avhandling har Ewa Lampa följt 176 personer som drabbats av whiplashtrauma samt en kontrollgrupp om 116 personer. Inom en månad från olyckan undersöktes alla med frågeformulär om smärta och funktionsstörning i käk- och nackregionerna, om övriga fysiska och psykiska symtom samt med ett tuggtest.
Ungefär en tredjedel av de whiplashdrabbade hade smärta i både käk- och nackregionen. Det var betydligt mer än i kontrollgruppen. Det fanns även ett samband mellan smärtintensitet i käke/nacke och andra kroppsliga symtom samt tecken på nedstämdhet. Jämfört med kontrollgruppen hade de whiplashdrabbade också sämre tuggkapacitet som var relaterad till svårighetsgraden av nackbesvär.
Besvären kvar efter två år
Vid en uppföljning efter två år med samma test och frågeformulär, kvarstod fortfarande käksmärtorna för en majoritet av de whiplashdrabbade som hade besvär vid den första undersökningen.
– Frekvensen av besvär och att de kvarstår så länge var överraskande. Det talar för att det är viktigt att tidigt identifiera drabbade för utredning och behandling innan smärtorna blir kroniska. Ett enkelt tuggtest och några frågor kan vara en tillräcklig första undersökning, säger Ewa Lampa.
Whiplash, eller pisksnärtskada, är ett nacktrauma som drabbar tiotusentals individer i Sverige varje år, ofta i samband med en bilolycka. Många utvecklar långvariga symtom, som nacksmärta, nackstelhet och huvudvärk. En del utvecklar även smärta och funktionsstörning i käksystemet som kan ge en negativ inverkan på livskvalitet.
Den slutsatsen drar Fredrik Hoppstadius, som följt turister, intervjuat företagare och analyserat kommunernas strategier för destinationen inom biosfärområdet Vänerskärgården och Kinnekulle.
Lokal förankring betydelsefull
Hållbar utveckling är brett, svårfångat, spretigt och helt nödvändigt, både miljömässigt, ekonomiskt och socialt. Men hur kan det översättas till handling, bli begripligt och ett sätt att leva i vardagen? I sin avhandling lyfter Fredrik Hoppstadius fram betydelsen av lokal förankring för platser där hållbar utveckling sker i praktiken tillsammans med de turister som besöker området.
-Hållbar utveckling är mer än ett mål som man sätter upp på checklistan. Det handlar om en förändring, en process för ett annat sätt att skapa tillväxt, utveckling, livskraft. Det är något vi gör tillsammans, det är föränderligt och beroende av geografiskt sammanhang.Turism är på många sätt en spegling av vår samtid. Att studera turismen i ett känsligt naturområde är en bra utgångspunkt för att förstå hur en hållbar utveckling kan bli möjlig, berättar Fredrik Hoppstadius.
En drivkraft som kom av sig
Vänerskärgården och Kinnekulle är sedan 2010 ett av Sveriges fem biosfärområden. Att bli utsedd till biosfärområden gav både områdets småföretag inom turismnäringen och berörda kommuner ytterligare drivkraft i arbetet med hållbar utveckling och en skjuts framåt för marknadsföring av området. När Fredrik Hoppstadius intervjuade småföretagarna om hur de ser på sig själva och sin roll i samhället, blev det tydligt att de känner ett stort ansvar för arbetet för en hållbar utveckling och ser vikten av att vara förebilder för en hållbar tillväxt.
Hållbarheten gisslan när destinationsmarknadsföringen tar över
Under en period drev biosfärkontoret och kommunerna gemensamt ett större marknadsföringsprojekt för att ge ytterligare skjuts åt en växande turism. Det var en del av ett nationellt arbete med att samla några exportmogna destinationer, där man lade ett större fokus på paketering, marknadsföring och infrastruktur.
– De större företagen var positiva till höjningen av ambitionsnivån, liksom kommunerna. Nu blev hållbarhet ett marknadsföringsargument för turismen. Men intresset bland småföretagarna och även hos turisterna svalnade och projektet föll inte ut så bra. Inom biosfärområdet insåg man att satsningen inte passade och gick la ned projektet. Det var ett aktivt val kring hur man ser på hållbarhet och hur man vill jobba inom området, berättar Fredrik Hoppstadius.
Ett aktivt val av semester
Turisterna då? Vilka är de och varför besöker de Kinnekulle, Läckö Slott, Götene eller någon av de andra platserna i området? För att få svar på frågan gjorde Fredrik Hoppstadius djupintervjuer samt ”skuggade” några av besökarna. Bland annat fotade han samma platser, samma motiv som besökarna fotade för att lägga upp på Instagram och Facebook.
– Den gemensamma nämnaren är att landskapet är viktigt och man vill på något sätt bidra till en hållbar konsumtion. Det är ett aktivt val. Barnfamiljen som väljer att paddla kanot vid Läckö slott istället för att flyga till Kanarieöarna, till exempel. Andra skäl kan vara att vilja ha en aktiv semester – en cykeltur i vacker natur eller att platsen betyder mycket – man kanske gifte sig där en gång i tiden. Det är både en ideogisk grund för turismen och en naturupplevelse av landskapet, där hållbarheten ger en extra, positiv eko-dimension, konstaterar Fredrik Hoppstadius.
Ett biosfärområde är ett område som ingår i Unescos nätverk inom programmet ”Man and Biosphere” (MAB). Tanken är att biosfärområdena ska fungera som modellområden för hållbar utveckling. De ska ha höga kulturhistoriska och biologiska värden som ska värnas, men till skillnad från naturreservat handlar det inte enbart om bevarande. Dessa landskapsområden ska nyttjas på ett långsiktigt hållbart sätt, där aktiviteterna utformas genom lokal samverkan i en demokratisk och inkluderande process. Biosfärområden utses av Unesco efter nominering från medlemsländerna.
För patienter som saknar en hand är oförmågan att vrida handleden en av de allra största utmaningarna för att återfå god funktionalitet. Eller som det kallas, att pronera och supinera handleden. När du lägger din hand platt på ett bord med handflatan neråt, är den fullt pronerad. Om du sedan vrider handleden 180 grader, så handflatan vänds uppåt, är den helt supinerad.
Svårt att öppna ett dörrlås
En sådan vridning är förmodligen inget de flesta av oss tänker särskilt mycket på, men rörelsen är betydelsefull och vi gör den dagligen. Tänk dig att du öppnar ett dörrlås, använder en skruvmejsel, sätter på spisen med ett vred eller helt enkelt vänder på ett vanligt papper. För den som saknar en hand är sådana saker mycket besvärligare och obehagligare att göra, och nuvarande protesteknik kan bara delvis avhjälpa problemet.
– En person som har amputerat underarmen kan använda ett motordrivet proteshjälpmedel som vrider handleden, styrd av elektriska signaler från de återstående musklerna. Emellertid är det samma signaler som också används för att styra handprotesen, förklarar Max Ortiz Catalan, docent vid institutionen för elektroteknik på Chalmers. Detta medför att styrningen blir mycket besvärlig och onaturlig att hantera, eftersom patienten enbart kan aktivera antingen handleden eller handen, och därför måste byta fram och tillbaka. Dessutom får patienterna ingen återkoppling genom känseln, så de har ingen uppfattning om handens position eller hur den rör sig.
Förankras i benet
Den nya konstgjorda leden har istället ett benförankrat, osseointegrerat, implantatsystem som utvecklats av en av parterna i projektet, det svenska företaget Integrum AB. Ett implantat förankras i vart och ett av de två benen i underarmen – armbågsbenet (ulna) och strålbenet (radius). Sedan fungerar en handledsliknande konstgjord led som ett gränssnitt mellan de båda implantaten och handprotesen. Detta tillsammans gör det möjligt att utföra rörelser som är mycket mer naturtrogna, med naturligt intuitiv styrning och återkoppling genom känseln.
Patienter som har förlorat såväl hand som handled har ofta tillräckligt med muskler kvar för att kunna vrida strålbenet över armbågsbenet – den avgörande handledsrörelsen. En vanlig hylsprotes, som fästs vid kroppen genom att stumpen komprimeras, låser fast skelettbenen. Det förhindrar all tänkbar vridning av handleden och därigenom slösas den användbara rörelseförmågan bort.
Ett implantat förankras i vart och ett av de två benen i underarmen – armbågsbenet (ulna) och strålbenet (radius). Sedan fungerar en handledsliknande konstgjord led som ett gränssnitt mellan de båda implantaten och handprotesen. Bild: Biomechatronics and Neurorehabilitation Laboratory/Chalmers
– Beroende på hur omfattande amputationen är kan patienten fortfarande ha de flesta biologiska kopplingarna och känselpunkterna kvar och använda dem i handledsvridningen. Det gör det möjligt att känna, exempelvis när du vrider om nyckeln för att starta en bil. Du behöver inte titta efter bakom ratten för att veta hur lång vridningen ska vara – du känner det helt enkelt. Innovationen vi nu har tagit fram innebär att rörelseförmågan hos patienten inte behöver gå förlorad på grund av en bristfällig teknisk lösning, som en hylsprotes. Man kan fortsätta att göra rörelsen på ett naturligt sätt, säger Max Ortiz Catalan.
Kan underlätta vardagen
Utbytesstudenterna Irene Boni och Jason Millenaar deltog som medicintekniska ingenjörer i projektet tillsammans med Max Ortiz Catalan i hans laboratorium, Biomechatronics and Neurorehabilitation Lab, på Chalmers. Arbetet har även bedrivits i samarbete med företaget Integrum AB. Dr. Marco Controzzi vid The Biorobotics Institute, Sant’Anna School of Advanced Studies, Italien deltog också i forskningen.
– I tester som mäter fingerfärdighet har vi visat att en patient med vår konstgjorda led får betydligt bättre resultat än när en protes med konventionell hylsteknik används, förklarar Jason Millenaar.
– Den nya leden ger en mycket mer naturlig räckvidd för rörelsen, vilket minimerar behovet av kompenserande rörelser i axeln eller bålen. Det kan förbättra vardagen betydligt för många som behövt amputera underarmen, säger Irene Boni.
Forskarna fann att det inte är nödvändigt att återskapa underarmsbenens hela rörelseförmåga i alla frihetsgrader. Det viktigaste för att återfå en verklighetstrogen handledsrörelse är den axiella, eller cirkulära, rörelsen av armbågsbenet och strålbenet.
– Handleden är en ganska komplicerad led. Även om det är möjligt att återskapa full rörelsefrihet i armbågsbenet och strålbenet, kan detta ibland leda till obehag för patienten. Vi fann att förmåga till axiell vridning är den viktigaste faktorn för att möjliggöra naturtrogna handledsrörelser utan att framkalla obehagskänslor, förklarar Max Ortiz Catalan.
Max Ortiz Catalan, Institutionen för elektroteknik, Chalmers, maxo@chalmers.se
Om detta berättar en ny avhandling i ekonomisk historia av Karolina Wiell vid Uppsala universitet.
Under 17- och 1800-talet växte synen på befolkningens värde fram, inte bara ur ett individperspektiv utan även ur ett samhällsperspektiv. Om man kunde förbättra befolkningens hälsa så var det både av värde för samhället, företagen och framförallt för den enskilda individen. I sin doktorsavhandling behandlar Karolina Wiell läkarnas roll i framväxten av den preventiva hälsovården i form av personlig hygien utifrån tanken ”en sund individ i ett sunt folk”.
Enkla råd om badning
I slutet av 1800-talet inleddes i liten skala byggandet av offentliga badstugor på den svenska landsbygden. Efter en långsam tillväxtfas uppfördes under perioden 1920-1949 tusentals nya badstugor. Därefter avtog byggandet snabbt. Samtidigt spreds råd och budskap som ”Ett bad i veckan” och ”Bad är hälsa” till befolkningen främst genom skolböcker och veckotidningar. Kvinnor och barn skulle bli friskare och starkare genom enkla råd om badning.
Badhuset, år 1914. Byggår 1897, då det första badet med inomhusbassäng utanför Stockholm. Länsmuseet Gävleborg
Karolina Wiells avhandling undersöker med ett medicinhistoriskt perspektiv bakgrunden till badstugubyggnationen lika väl som hur idén om folkbad och behovet av en förbättrad personlig hygien uppstod, formulerades, förmedlades, förankrades och förverkligades i slutet av 1800-talet och under 1900-talets första hälft efter att provinsialläkarna gjort den personliga hygienen till sin fråga i samband med provinsialläkareföreningens bildande 1881.
Avhandlingen visar hur den förändrade synen på personlig hygien och byggnationen av badstugor är ett bra exempel på hur det svenska samhället förändrades, moderniserades och hur den svenska välfärdsstaten växte fram lika väl som att läkarnas syn att oavsett ekonomi och bakgrund är alla värda att må bra.
Fågelfamiljerna fnittertrastar, timalior, glasögonfåglar och sylvior och några till kallas oftast med ett gemensamt namn för ”babblers” på engelska. Sammanlagt finns drygt 450 arter, som huvudsakligen förekommer i södra Asien, många även i Afrika. I Europa och Sverige finns bara några få arter, såsom svarthätta, trädgårdssångare och ärtsångare, och endast en art har koloniserat Nordamerika.
Många av dessa har aldrig tidigare analyserats med hjälp av genetiska metoder, och detta är den mest omfattande studie som gjorts hittills av denna stora fågelgrupp.
Den internationella forskargruppen från Sverige, Kina, Danmark, Schweiz och USA som nu studerat fågelgener som aldrig förr, har identifierat sju huvudgrenar av ”babblers”.
Nytt familjenamn för alkipporna
De olika grenarna uppskattades ha påbörjat sin utveckling för 18–20 miljoner år sedan, under den tidsperiod som kallas Miocen. Alla dessa huvudgrenar klassificerades som olika familjer. En av dessa familjer var inte tidigare namngiven och gavs namnet Alcippeidae, och omfattar endast ett släkte (Alcippe, alkippor) med små gråbruna fåglar som lever i södra Asiens skogar. Den stora familjen sylvior (Sylviidae) delades upp i två familjer, som representerar utvecklingslinjer som skildes åt för 19,5 miljoner år sedan.
Studien avslöjade även många andra oväntade släktskapsförhållanden. I flera fall visade det sig att vad som idag betraktas som olika underarter av en och samma art sannolikt inte är varandras närmaste släktingar och följaktligen bör betraktas som olika arter. En art, diademyuhinan, visade sig vara så distinkt att den som enda art placerades i ett nytt släkte, Parayuhina.
Bubblers föredrar tät undervetegation
”Babblers” finns framför allt i skog, där de flesta föredrar tät undervegetation, men vissa bor i buskmarker i torrare områden samt i våtmarker med riklig vegetation. Olika arter förekommer från lågländer ända upp till ovanför trädgränsen.
– Det finns en enorm variation i storlek (ca 6–155 g), kroppsform och fjäderdräkt hos dessa fåglar. Vissa är mycket intetsägande färgade medan andra har klara färgteckningar i frapperande mönster. Många av arterna är kända för sina vackra sånger, och hos flera av dessa sjunger hanar och honor duett, säger professor Per Alström, verksam vid Uppsala universitet och SLU.
Denna omfattande studie kommer att utgöra en ny grund till uppföljningsstudier av dessa fåglars ekologi, utveckling och skydd.
Professor Per Alström, Uppsala universitet och SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, per.alstrom@ebc.uu.se
Varför är jorden grön – varför äts inte all växtlighet upp av växtätare? Åtminstone en del av svaret ligger i växtätarnas risk att själva bli mat, det vill säga predationsrisken. Genom att äta växtätare minskar rovdjuren den mängd munnar som tuggar på växterna.
Vetenskapen har klart påvisat att klimatförändringar också leder till förändringar i arternas utbredning. Hos oss innebär det bland annat till att sydliga arter sprider sig norrut, och att låglandsarter vandrar uppför bergssluttningarna. Nu har det kommit en studie som visar att klimatförändringen också återspeglas i samspelet mellan arter – åtminstone när det gäller predationsrisken.
Högre rovdjurstryck desto varmare
Högre temperaturer och ett stabilt klimat bidrar båda till ett högre predationstryck. Den pågående klimatförändringen är förknippad både med stigande temperaturer och med ett mindre stabilt klimat, med regionala variationer. Därför kan den leda till olika förändringar i predationstrycket i olika regioner. På lägre breddgrader kan predationstrycket sannolikt minska, på högre breddgrader (som i Sverige) kan det öka. Genom att exponera dessa allmänna kopplingar visar studien hur klimatförändringar kan förändra markbundna ekosystem och de ekosystemtjänster som de står för.
Förutspådda förändringar i predationstryck. Färgskalan visar hur sannolikheten för högt predationstryck kan förväntas förändras under det närmaste halvseklet. I gröna regioner minskar sannolikheten för ett högt predationstryck, i röda regioner ökar den. På lägre breddgrader kan predationstrycket alltså sannolikt minska, på högre breddgrader (som i Sverige) kan det öka.
Den nya studien baserar sig på ett tidigare insamlat material. I en artikel som publicerades i Science demonstrerade Tomas Roslin, professor vid SLU, med stöd av en stor forskargrupp hur växelverkan mellan arter varierar med breddgraden och med höjd över havet. Nu får forskningen en uppföljare till artikeln som publiceras i en annan topptidskrift, Nature Climate Change.
– I den tidigare studien visade vi globala mönster i bytestryck. Nära polerna är sannolikheten för en växtätare att själv bli äten bara en bråkdel av vad den är vid ekvatorn. I den nya studien spårar vi orsakerna till dessa mönster, och påvisar att de ligger i just klimatfaktorer, förklarar Tomas Roslin. Temperatur och nederbörd förklarar mönstret bättre än breddgraden eller höjden över havsnivån.
Påverkar växelverkan mellan arter
– Den viktigaste konsekvensen är enkel: om nu en gång det nuvarande klimatet påverkar det nuvarande predationstrycket, då kan vi förvänta oss att en förändring i klimatet också leder till en förändring i predationstrycket. Klimatförändringen återspeglas således inte bara i förändringar i arternas utbredning, utan även i förändringar i växelverkan mellan arterna.
– Ur jord- och skogsbrukets synpunkt vore det förstås viktigt att kunna förutspå effekterna inom varje bestämt område på Jorden, men på den nivån blir nog förutsägelserna tillsvidare rätt oprecisa, befarar Tomas Roslin. Det vi kan säga mer bestämt är att predationstrycket kommer att förändras, och att detta är en ny dimension av klimatförändringen som vi måste hålla ögonen på.
Materialet bakom studien insamlades med relativt enkla medel. Forskarna klistrade fast tusentals fjärilslarver gjorda av modellera på 31 platser i världen, inklusive två ställen i Finland och ett i Danmark. Genom att studera bitmärken på larverna kunde forskarna sedan se hur många larver som blivit attackerade och av vad.
Kontakt:
Tomas Roslin, professor, Inst. för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), tomas.roslin@slu.se
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
