Våld i skolan leder gärna till upprörda känslor och högljudda meningsutbyten om ”skolans kris”.
– Det går att urskilja ett perspektivskifte i debatten kring hur elevers oönskade handlingar ska bemötas. Anmälningsskyldigheten i socialtjänstlagen bygger på rätten till stöd, då en elev riskerar att utvecklas ogynnsamt på grund av sin livssituation. En polisanmälan handlar däremot om att det är elevens gärning och inte sociala situation som ska utredas och eventuellt leda till ett straff, säger Johannes Lunneblad, professor i barn- och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Konflikt mellan juridik och socialpedagogik
Forskning om våld i skolan har i Sverige och i övriga nordiska länder dominerats av studier om mobbning. Fokus har legat på orsaker och riskfaktorer hos dem som utsätts och de som utsätter andra för mobbning. Däremot saknas i stort forskning som har undersökt hur skolpersonal hanterar våld och konflikter mellan elever. I en aktuell studie i den vetenskapliga tidskriften Power and Education undersöks nu detta. Materialet i studien bygger på intervjuer med ett 50-tal skolanställda på nio högstadieskolor.
Det mest centrala dilemmat som identifierats hos personalen i studien är konflikten mellan en juridisk och en socialpedagogisk lösning på olika former av skolproblem.
Fysiskt våld anmäls oftare
– Det är framför allt fysiskt våld som polisanmäls. Situationer där våldet är subtilt och emotionellt beskrivs av skolpersonalen som svårare att upptäcka. Sådana situationer polisanmäls därför inte i samma utsträckning som de där det förekommer fysiskt våld, även om det i dessa situationer också kan finnas ett uppsåt att skada, säger professor Johannes Lunneblad, en av studiens författare.
En polisanmälan beskrivs vara en viktig markering, som visar att skolan står upp för de elever som utsätts. En annan anledning är att en anmälan sänder ut en tydlig signal till elever och föräldrar om att samma lagar gäller i, som utanför, skolan.
Polisanmälan ses som ett misslyckande
– Men en polisanmälan beskrivs också som en risk för att försämra personalens relation till elever och föräldrar. Skolpersonalen beskrev att en polisanmälan ses som ett misslyckande, där de riskerade att framstå som att de förlorat kontrollen. En sådan dubbelhet återspeglades även i personalens tal om kontakten med polisen som åtskild från det förebyggande arbetet mot kränkande behandling och trakasserier, säger Johannes Lunneblad.
I och med en polisanmälan flyttas fokus från vad som sker i relationen mellan eleverna till att bli en fråga om huruvida det som skett är ett brott. Detta upplevs som ett dilemma. Ibland är det svårt att avgöra vem som är offer och förövare, de positionerna är många gånger överlappande, menade de skolanställda i studien.
– I socialt utsatta områden kan vi emellertid se hur skolpersonalen närmar sig polisens perspektiv. Både skolanställda och polisen gör där en likartad analys av problemet, och föreslår också liknande strategier för hantering av våldet. Lärarna i segregerade områden tenderar också att använda ett mer juridiskt tillvägagångssätt för att bemöta skolvåld, särskilt jämfört med lärare som arbetar i mer välbärgade medelklassområden, säger Johannes Lunneblad.
Johannes Lunneblad, professor i barn- och ungdomsvetenskap, institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande, Göteborgs universitet, johannes.lunneblad@ped.gu.se
Thomas Johansson, professor i barn- och ungdomsvetenskap, institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande, Göteborgs universitet, e-post: thomas.johansson.2@gu.se
Det forskarna arbetat fram är en optisk nanosensor som är inkapslad i ett plastmaterial. Sensorn bygger på ett optiskt fenomen – plasmoner – som uppstår när nanopartiklar av metall blir belysta och fångar upp ljus av en viss våglängd. Sensorn ändrar helt enkelt färg när mängden vätgas i omgivningen förändras.
Plasten runt den lilla sensorn är inte bara ett skydd, utan en nyckelkomponent. Den ökar sensorns hastighet och underlättar för vätgasmolekyler att passera in i metallpartiklarna där den detekteras. Samtidigt fungerar plasten som en effektiv barriär mot omgivningen eftersom inga andra molekyler släpps igenom. Det gör att sensorn kan arbeta både supereffektivt och ostört. Detta betyder också att den klarar fordonsindustrins högt ställda framtida krav för tillämpning i vätgasbilar: att kunna detektera 0,1 procent väte i luft på mindre än en sekund.
Snabba och noggranna sensorer är avgörande i ett hållbart samhälle där vätgas är en energibärare. Vätgas produceras av vatten som spjälkas med hjälp av el från vindkraft eller solenergi. Sensorerna behövs både när vätgasen produceras och när den används, till exempel i bilar som drivs med en bränslecell. För att undvika att det bildas lättantändlig och explosiv knallgas när väte blandas med luft, behöver vätgassensorerna snabbt kunna upptäcka läckor. Bild: Yen Strandqvist, Chalmers
– Vi har inte bara tagit fram världens snabbaste vätgassensor, utan också en sensor som är stabil över tid och inte avaktiveras. Till skillnad från dagens vätgassensorer behöver den här inte kalibreras om lika ofta, eftersom den skyddas av plasten, säger Ferry Nugroho, forskare på institutionen på fysik på Chalmers.
Plasten gör sensorn snabbare
Under sin tid som doktorand insåg Ferry Nugroho och hans handledare Christoph Langhammer att de var något stort på spåren. De läste en vetenskaplig artikel om att ingen hade lyckats nå de framtida hastighetskrav som ställs på vätgassensorer för bilar. När de testade sin egen sensor insåg de att de bara var en sekund från målet – utan att ens ha försökt optimera den. Plasten gjorde jobbet bättre än de kunde ana. Ursprungligen var plasten främst tänkt som en barriär, men det visade sig att den även gör sensorn snabbare. Upptäckten ledde till en febril tid av både experimentellt och teoretiskt arbete på institutionen.
– I det läget fanns det inget stopp. Vi ville hitta den ultimata kombinationen av nanopartiklar och plast, förstå hur den fungerar och vad som gör den så snabb. Det hårda arbetet gav resultat. På bara några månader nådde vi rekordtiden samt den grundläggande teoretiska förståelsen för vad som orsakar den, säger Ferry Nugroho.
Världens snabbaste vätgassensor
Den chalmersutvecklade sensorn bygger på ett optiskt fenomen – plasmoner – som uppstår när nanopartiklar av metall blir belysta och fångar upp ljus av en viss våglängd.
Den optiska nanosensorn innehåller miljontals metallnanopartiklar av en palladium-guldlegering som ser till att vätgasen effektivt sugs upp som i en disktrasa. Denna effekt gör att sensorn ändrar färg när mängden vätgas i omgivningen förändras.
Plasten runt sensorn är inte bara ett skydd, utan ökar också sensorns hastighet genom att underlätta för vätgasmolekyler att tränga in i metallpartiklarna där de detekteras. Samtidigt fungerar plasten som en effektiv barriär mot omgivningen eftersom inga andra molekyler, som annars skulle avaktivera sensorn, släpps igenom
Sensorns effektivitet gör att den klarar fordonsindustrins högt ställda framtida krav för tillämpning i vätgasbilar: att kunna detektera 0,1 procent väte på mindre än en sekund.
Forskningen har finansierats av Stiftelsen för Strategisk Forskning inom ramen för projektet Plastic Plasmonics.
Resultaten har tagits fram i samarbete med Delfts tekniska universitet i Nederländerna, Danmarks tekniska universitet och Universitetet i Warszawa, Polen
Vätgas måste upptäckas mycket snabbt
Att detektera vätgas är utmanande på många sätt. Gasen är osynlig, luktfri, flyktig och extremt brandfarlig. Det krävs bara fyra procent väte i luften för det ska bildas knallgas som kan antändas vid minsta gnista. För att framtidens vätgasbilar och infrastrukturen kring dessa ska bli tillräckligt säker, måste man kunna detektera ytterst små mängder vätgas i luften. Sensorerna måste därför vara snabba så att läckor ska kunna åtgärdas innan det uppstår en brand.
– Det känns fantastiskt att kunna presentera en sensor som förhoppningsvis ska vara en del i vätgasbilens stora genombrott. Intresset som vi ser i bränslecellsbranschen är motiverande, säger Christoph Langhammer, biträdande professor på institutionen för fysik på Chalmers.
Även om siktet främst är inställt på att använda vätgas som energibärare, finns det också andra möjligheter som öppnas. Högeffektiva vätgassensorer efterfrågas inom elnätsbranschen och kemi- och kärnkraftsindustrin, men kan också bidra till att förbättra medicinsk diagnostik.
– Mängden vätgas i vår utandningsluft kan ge svar om till exempel inflammationer och födoämnesintoleranser. Vi hoppas att våra resultat ska kunna användas på bred front. Det här är så mycket mer än en vetenskaplig publikation, säger Christoph Langhammer.
På sikt är förhoppningen att sensorn ska kunna serietillverkas på ett effektivt sätt, till exempel med hjälp av 3D-printerteknik.
Vårt immunförsvar har flera viktiga försvarsspelare att koppla in när en infektion drabbar det centrala nervsystemet. När forskarna studerade vad som sker när en av dessa försvarsspelare, de vita blodkroppar som kallas neutrofiler, griper in vid bakteriell hjärnhinneinflammation, meningit, fann de en möjlig behandlingsstrategi som inte involverar antibiotika.
Vid en infektion tar sig neutrofilerna till det infekterade området för att fånga in och oskadliggöra bakterierna. Kampen är hård och i vanliga fall dör neutrofilerna själva, men om bakterierna är svåra att eliminera, tar neutrofilerna till andra knep.
– Det är som att de i ren frustration vänder ut och in på sig i ett desperat försök att fånga de bakterier som de inte lyckas få bukt med. På så vis fångar de in flera bakterier på en gång som i ett nät, eller NETs som det kallas. Det här fungerar väldigt bra på många ställen i kroppen där näten med de infångade bakterierna kan transporteras vidare i blodet och oskadliggöras i exempelvis levern eller mjälten. Men vid bakteriell hjärninflammation fastnar de här näten i ryggmärgsvätskan där det inte finns en effektiv reningsstation, säger Adam Linder, docent vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus.
Neutrofiler och NETs
Neutrofiler är en del av immunförsvaret som tar sig till ett infekterat område för att döda eller fånga in bakterier eller andra skadliga ämnen. De kan även bilda så kallade NETs (Neutrophil Extracellular Traps), ett slags nät där neutrofilerna vänder ut och in på sig själv och blottar sitt inre som bland annat består av neutrofilernas DNA och proteiner.
På bilden syns överst syns vita blodceller (neutrofiler) i ryggmärgsvätskan vid bakteriell meningit. Cellkärnans DNA färgas blått och proteinerna i neutrofilerna är rödfärgade. De områden som är både blått (DNA) och rött (proteiner) är så kallade NETs, som frisätts som en försvarsmekanism mot invasiva bakterier vid bakteriell meningit. Foto: Tirthankar Mohanty
Näten löstes upp och bakterierna försvann
Med hjälp av avancerad mikroskopi såg forskarna att ryggmärgsvätskan hos patienter med bakteriell hjärnhinneinflammation var grumlig och full med klumpar, som visade sig vara NETs. Men hos patienter med hjärnhinneinflammation som var orsakad av virus var ryggmärgsvätskan klar och saknade NETs. Att de infångade bakterierna fastnar i ryggmärgsvätskan försvårar immunförsvarets arbete att rensa bort bakterierna och gör dessutom att vanlig antibiotika inte kommer åt bakterierna, menar forskarna.
Skulle det gå att klippa sönder näten så att bakterierna inte längre är skyddade mot kroppens immunförsvar och därmed även exponera dem för antibiotika – och på så vis göra det lättare att bekämpa dem? Eftersom näten, NETs, till stor del består av DNA, undersökte forskarna vad som sker när man tillför läkemedel som används för att klippa sönder DNA, så kallade DNase.
– Vi gav läkemedlet DNase till råttor med bakteriell hjärnhinneinflammation orsakad av pneumokockbakterier, och kunde visa att näten löstes upp och bakterierna försvann. Det verkar som att när vi klipper sönder näten exponeras bakterierna för immunförsvaret som lättare kan bekämpa bakterierna på egen hand. Vi noterade att antalet bakterier då minskade drastiskt, även utan antibiotikabehandling, berättar Tirthankar Mohanty, en av forskarna bakom studien.
Utvecklingen av resistens hos bakterier går allt snabbare
Före antibiotika var dödligheten i bakteriell hjärnhinneinflammation cirka 80 procent. När antibiotika började användas sjönk dödligheten snabbt till runt 30 procent. På 1950-talet observerade professor Tillett vid Rockefeller i USA, klumpar i ryggmärgsvätskan hos patienter med bakteriell hjärnhinneinflammation (meningit). Tillett kom fram till att man kunde lösa upp dessa klumpar med hjälp av DNAse. Detta var effektivt tillsammans med antibiotika och minskade dödligheten i meningit från cirka 30 procent till ungefär 20 procent. Dock gav denna behandling allergiska biverkningar då DNAset var utvunnet från kreatur.
– På den tiden var alla så lyckliga över antibiotikan, den sänkte dödligheten i allvarliga infektioner som sepsis och meningit och man trodde att vi vunnit kriget mot bakterierna. Jag tror att vi behöver gå tillbaka och plocka upp en del av den forskningen som pågick precis kring antibiotikans genombrott. Vi kanske kan dra lärdomar från en del av de upptäckter som då spolades ned i avloppet, säger Adam Linder.
Nu vill forskarna gå vidare och sätta upp en större internationell klinisk studie och behandla patienter med bakteriell hjärnhinneinflammation med DNAse.
– Resistensutvecklingen hos bakterier går allt snabbare och vi behöver alternativ till antibiotika. Det läkemedel vi använt i studierna är redan testat i människa, de är inte dyra och har även prövats mot många olika bakterier och infektioner. I många delar av världen är bakteriell hjärnhinneinflammation en stor utmaning, i Indien är det till exempel en stor dödsorsak hos barn. Där skulle nyttan av en sådan här behandlingsstrategi vara betydande, säger Thirthankar Mohanty.
Adam Linder, forskare vid avdelningen för infektionsmedicin vid Lunds universitet och överläkare vid infektionskliniken, Skånes universitetssjukhus, 046‐171130, 0709‐280233, adam.linder@med.lu.se
Tirthankar Mohanty, postdoc, forskningsingenjör vid avdelningen för infektionsmedicin vid Lunds universitet, 046‐222 0720, tirthankar.mohanty@med.lu.se
I april 2017 körde en lastbil med full hastighet ner för Drottninggatan i Stockholm, fem personer dog och minst 15 skadades. Terrorattacken skakade Sverige och på Twitter öppnade tiotusentals människor, under hashtaggen #openstockholm, upp sina hem till de som behövde skydd.
I en ny studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Nordicom Review har Minttu Tikka, forskare vid universitetet i Helsingfors, undersökt vanliga människors roll i de direkta efterdyningarna av terrorattacken.
Bidrog till ökad säkerhet
Studien visar att den kommunikativa roll som vanliga människor har i kriser och katastrofer har förändrats i takt med utvecklingen av ny digital teknik. Istället för att bara bevittna det som sker, kan medborgarna nu aktivt delta i krisarbetet genom att till exempel organisera sig på plattformar som Twitter.
– Vanliga människors krisrespons efter terrorattacken på Drottninggatan illustrerar medborgarnas aktiva roll i krissituationer. Genom att öppna upp sina hem på Twitter bidrog de till att öka säkerheten för allmänheten, och i förlängningen också till att öka hela samhällets motståndskraft, säger Minttu Tikka.
Rationalitet ett övergripande tema
Studien, som bland annat bygger på en innehållsanalys av Twitterflödet runt hashtaggen #openstockholm, visar också att majoriteten av de tweets som publicerades, 71 procent, fokuserar på rationella aspekter av händelsen: de erbjuder hjälp eller delar instruktioner och annan viktig information till allmänheten.
– Det verkar som att människors direkta krisrespons strävar efter att rationalisera händelsen, snarare än att till exempel uttrycka känslor. I fallet med terrorattacken på Drottninggatan bidrog detta till att organisera och styra upp, och på så sätt minskade till exempel ryktesspridningen i kaoset som följde, säger Minttu Tikka.
Enligt folktro lämnar björnen sitt idé på Tiburtiusdagen, 14 april. Och reser sig efter ett halvårs inaktivitet, genast redo för hårt fysiskt arbete. En så inaktiv människa hade aldrig överlevt. Långt innan det blev vår hade personen drabbats av åkommor som diabetes, njursvikt, hjärt- och kärlsjukdomar, benskörhet och muskelförtvining.
Björnar äter helst blåbär
Nu försöker forskarna lista ut hur björnen bär sig åt. Är det kanske bären som gör den till en metabolisk magiker? Kunskap om björnens gåtfulla ämnesomsättning skulle kunna bota sjukdom hos människor, menar många.
– Vi har haft flera tv-team och forskare här från alla möjliga discipliner, berättar Jonas Kindberg, projektledare för det Skandinaviska björnprojektet, som följt björnar i det vilda sen tidiga åttiotalet.
– Till och med den europeiska rymdflygstyrelsen, ESA, vill veta hur björnen gör!
Vissa saker vet man, till exempel att björnen inte sover på samma sätt som många andra idegående djur. När fladdermöss och igelkottar går i vinterdvala sänker de sin metabolism och kroppstemperaturen går ner till närmare 0 grader. Björnen däremot, med en normal kroppstemperatur på sommaren kring 37-38 grader, sänker bara sin kroppstemperatur med fem-sex grader under vintersömnen, trots att metabolismen går ner med 70 procent.
Biomemetik och björnens magiska metabolism
Att studera fysiska mekanismer som selekterats fram av evolutionen och försöka använda kunskapen för att förhindra och bota sjukdomar hos människor, kallas för biomimetik.
Det är ett forskningsfält där medicinska forskare samarbetar med till exempel veterinärer, zoologer och biologer och ett forskningsfält som växer. Brunbjörnen är ett exempel på ett vandrande bibliotek av biologisk information av relevans för mänsklig hälsa.
Björnhonan fördröjer befruktning tills hon är fet nog
En björnhona höjer dessutom tillfälligt sin kroppstemperatur till det normala igen i samband med att hennes befruktade ägg fäster i livmoderväggen. Björnen har nämligen också en speciell fortplantningscykel, med så kallad fördröjd befruktning.
Björnarna parar sig redan på försommaren, men det är först i idet som de befruktade äggen fäster i livmoderväggen och börjar utvecklas. Ett mänskligt embryo gör det på sjätte eller sjunde dagen efter befruktningen, men för björnarna sker implantationen i slutet av november eller i december – beroende på hur feta honorna är.
Två månader senare föds ungarna av en mamma som varit totalt inaktiv under dräktigheten. Ändå har hon inga problem med att varken föda fram eller ge di till sina små, där i idet.
Björnen hämtar energi och vätska från de fettlager som den lagt på sig under den vakna perioden. Men vid all energiförbränning i kroppen bildas kväverika avfallsprodukter. Fåglar gör sig av med kvävet i form av urinsyra, däggdjur i form av urea som följer med urinen ut ur kroppen. Men det enda som lämnar björnkroppen under vinterdvalan är koldioxid och vatten via utandningsluften.
Hur undgår björnen att förgiftas och dö av sitt kväveavfall?
Ännu så länge har forskarna inget entydigt svar. Men det finns teorier som går ut på att björnen på något sätt omvandlar kväveavfallet till aminosyror som kroppen behöver. Dessa nybildade aminosyror skulle också kunna vara förklaringen till att björnen endast förlorar en liten del av sin muskelmassa, ungefär tio procent. Exakt hur det går till vet man ännu inte, men man misstänker att björnens tarmbakterier på något sätt medverkar. Studier visar att björnens nivåer av aminosyror inte minskar under idegången, men att några av aminosyrorna förändras, vilket stödjer teorierna.
Ingen inflammation i björnens kropp
En annan bidragande faktor till att björnen bibehåller sina nivåer av aminosyror även under vintersömnen kan vara frånvaron av inflammation. Det verkar nämligen som om björnen har en förmåga att sätta sitt inflammationssvar ur spel när den går i ide. Genom studier vet man att inflammation hos människor kan bidra till låga nivåer av aminosyror.
Forskare från bland annat Örebro universitet och Karolinska institutet har studerat björnens njurar, och sett hur njurcellerna genomgår omfattande sjukliga förändringar under björnens vintersömn. I normala fall hade de sjuka cellerna framkallat inflammation och celldöd, men det sker inte. I stället verkar det som om njurarna på något hittills oförklarligt sätt självläker när björnen krupit ut ur sitt ide på vårkanten. Löser man gåtan med hur detta går till, skulle det sannolikt kunna hjälpa många svårt njursjuka människor.
Björnar vaknar med njursvikt
En människa skulle aldrig klara det björnen gör: att snabbt öka i vikt för att sedan lägga sig orörlig under ett halvår, utan att äta, dricka och kissa. Människor skulle antagligen dö av njursvikt, högt kalcium eller blodpropp, med muskelförsvagning, liggsår och en urkalkning av skelettet. Rent medicinskt vaknar också björnarna svårt njursjuka, men lufsar lätt ut i det fria och reparerar sig själva.
Ett annat organ som närstuderas är björnens hjärta. Under vintersömnen slår det 6-8 gånger i minuten, vilket ger ett mycket långsamt cirkulationsflöde. Skulle blodet cirkulera så långsamt i en människa, hade det gett upphov till bland annat blodpropp och andra hjärtsjukdomar. Men inte hos björnen. När forskarna studerar björnens hjärta under sommaren, slår det helt normalt och ultraljud visar att hjärtat är friskt och starkt. Igen. Om forskarna lyckas klura ut hur björnen bär sig åt, skulle kunskapen kunna hjälpa många sjuka människor.
En del av förklaringen tycks faktiskt vara det bär som är mest omsjunget i björnsammanhang: Blåbär.
Under våren och försommaren är björnen en typisk allätare som äter det mesta som kommer i dess väg.
– Björnar är opportunister, de äter det som är tillgängligt, säger Jonas Kindberg. Tidigt på säsongen blir det en hel del myror. De kan slå älg, men i princip bara under kalvningssäsongen. Och tar renkalvar om det finns.
Björnen får i sig mängder av antioxidanter
Det som bland annat gör det Skandinaviska Björnprojektet så intressant för forskare från hela världen, är att studierna görs på björnar i det vilda. Annars sker forskning ofta på björn i fångenskap, där de inte har möjlighet att fritt välja föda.
Studier av interaktionen mellan björn och varg har visat att björnen äter på hälften av de byten som vargen tagit. Men den absolut viktigaste födan är just blåbär och lingon. Så fort bären börjar mogna övergår björnen nästan helt till en vegetarisk bärdiet.
På hösten när björnen gör sin slutspurt, och det gäller att lägga på sig fettlager inför vintern, då äter den skandinaviska björnen – om den själv får välja – nästan bara bär från vaccinium-släktet, blåbär och lingon. Bären innehåller mycket resveratrol och c-vitamin, som skyddar cellerna mot oxidativ stress.
Energiintaget varierar under björnens vakna tid. På våren får den i sig ungefär tolv procent av det sammanlagda intaget, under sommaren 28 procent och på hösten stiger kaloriintaget betydligt: Då ska björnen få i sig mer än hälften, 60 procent, av all energi den behöver under ett år. Det innebär att björnen varje dag stoppar i sig 15 000-20 000 kalorier, vilket motsvarar 28-38 kilo bär om dagen. Med andra ord får björnen i sig mängder av antioxidanter tiden innan den går i ide.
Vegetariskt om björnen får välja
Björnen är en allätare, men äter mest bär och växter. Och allra helst blåbär och kråkbär. Men även lingon, tranbär och rönnbär är gott, tycker björnar. Örter, gräs och havre slinker också ner. På våren äter björnen också gärna myror, larver och myrägg. Ja, björnar äter faktiskt det mesta: honung, svampar, hasselnötter, kärrtistel och fisk om det finns, men kan även festa på matrester från till exempel soptunnor.
Björnar är ofta rätt dåliga på att jaga, och äter därför kött mest på våren då älgkalvar och renkalvar är lättare byten än vuxna bytesdjur. Björnen snor också ofta byten från till exempel en varg. Fynd av döda djur blir också ett bra mål mat.
Forskarna misstänker att det stora intaget av antioxidanter bidrar till att björnen klarar vintern utan att drabbas av hälsoproblem. Men det finns också björnar i andra delar av världen som går i ide utan någon större bärdiet på hösten.
Skulle människor kunna bli friskare genom att äta som björnar? Kanske.
I en studie som gjordes av forskare kopplade till björnprojektet gav man människor som drabbats av hjärtinfarkt blåbär som komplement till den vanliga dieten. Det visade sig att bärintaget påverkade blodfetterna på ett positivt sätt, jämfört med en kontrollgrupp som inte åt extra blåbär. Sedan tidigare finns även många andra studier som har påvisat positiva hälsoeffekter av antioxidanter.
Text: JeanetteThelander på uppdrag för forskning.se
Tiburtiusdagen firades 14 april
Dagen kallades förr, främst i Sydsverige, första sommardagen beroende på en gammal indelning av året i sommar- och vinterhalvår. På runstavar märktes Tiburtiusdagen ut med ett lövat träd.
Enligt gammal folktro vaknade björnen och gick ut just på Tiburtiusdagen. I den svenska almanackan har dagen varit en märkesdag för årstidernas växlingar och det sades förr att om Tiburtiusdagen var varm och vacker skulle sommaren bli kall och regnig.
Enligt traditionen uppvisas de nyfödda björnungarna på Skansen i Stockholm denna dag. I Hälsingland fanns talesättet ”På Tiburtius går lillsommaren in” och i Värmland ”Hur än vädret är på Tiburtius, så skall björnen gå ur idet, tjädern spela i talltoppen och gäddan gå på nätet”.
Källa: wikipedia
Gustav Nilsson vid institutionen för reglerteknik, LTH, har utvecklat en teori för hur man kan mäta och styra köerna med kameror i realtid. Det är billigare och mer funktionellt än dagens magnetdetektorer, som endast känner av plåten hos en bil som passerar och inte bilkön i sin helhet. Dessutom måste detektorerna grävas ner, vilket medför kostnader.
Trafikköer är ett växande problem. 2014 orsakade köandet förlorad tid och ökade bränslekostnader i USA motsvarande ungefär en procent av landets BNP. Köerna orsakade dessutom förhöjda koldioxidutsläpp med 25 miljoner ton. Det är mer än hälften av Sveriges totala utsläpp under samma år.
Flexibla trafikljus beroende på bilkön
Trafikljusen kan ställas in på tid redan idag, så att de bildar en grön zon genom stan vissa tider. Gustav Nilssons modell ger en mer flexibel lösning efter den aktuella trafiksituationen. Genom att föra in längden på bilkön som en parameter i ekvationen, och låta den avgöra hur länge grönljuset ska vara påslaget kortas bilköerna, visar hans beräkningar.
Små förbättringar av trafiksituationen ger stora ekonomiska och miljömässiga vinster. Det har han tagit fasta på i sin doktorsavhandling.
Smartaste vägen en paradox
Den kortaste eller smartaste vägen är inte alltid optimal för ett trafiknätverkes helhet. Detta är en klassisk paradox inom trafikplaneringen. Paradoxen löses exempelvis med vägtullar eller förslag på alternativa vägar av en central aktör som ser hela trafiksystemet.
– Min forskning löser inte paradoxen, men den visar att vi kan styra och skapa optimala förutsättningar för trafikflödet i en hel stad genom att mäta antalet bilar som köar och reglera varje trafikljus lokalt, säger Gustav Nilsson.
Simulerad stadstrafik
Hans styrlagar är inte testade på fältet utan i en simulerad verklighet i centrala Luxemburg. Där man kan se trafiken pila fram över datorskärmen, som små ettriga myror.
Gustav Nilsson monterar kameror i varje korsning i sin cybervärld och mäter kösituationen i realtid vid de 200 trafikljusen i trafiknätverket. Mätresultaten bestämmer direkt hur grönljuset ska fördelas utan fördröjning. Därmed blir trafikflödet optimalt.
Han har också studerat trafikanternas vägval om det plötsligt kommer fler bilar till en korsning på grund av en olycka någonstans i nätverket. Med den nya metoden att styra trafikljusen ställer de omedelbart om till den nya situationen.
Den svenska historien är brokig, mångfasetterad och skapad av människor med olika bakgrund. Enligt de nationella kulturmiljömålen ska en mångfald av kulturmiljöer vårdas för framtiden.
I två forskningsprojekt har Göteborgs universitet undersökt hur medarbetare på museer och länsstyrelser uppmärksammar och hanterar spåren i landskapet efter de fem nationella minoriteterna: romer, sverigefinnar, tornedalingar, samer och judar. Utgångspunkten är att den offentliga kulturarvssektorn har både kompetens och en viktig roll för att spegla de nationella minoriteternas långa historia i Sverige.
Resultaten av det andra projektet publiceras nu i en bok. En slutsats som dras är att mycket har gjorts för att minoriteternas platser ska bli en inarbetad del och ha en självklar roll att spela i berättelsen om landets historia. Projekten visar också att mycket arbete återstår för att nå det målet.
− Några slutsatser vi har dragit är att det finns en tydlig skillnad mellan minoritetsgrupperna i vilken utsträckning deras historiska platser har uppmärksammats och att kunskapen och engagemanget hos kulturarvssektorns medarbetare klart varierar mellan olika delar av landet, säger Ingrid Martins Holmberg, projektledare vid Institutionen för kulturvård.
Reducerade perspektiv
Frågan om minoriteternas närvaro reduceras lätt till en viss aspekt. Till exempel knyts samiskt kulturarv ofta till rennäringen och norra delen av landet, medan andra samiska uttryck inte uppmärksammas på samma sätt. I judiska sammanhang förknippas historien och kulturarvet nästan uteslutande med de religiösa uttrycken i form av synagogor eller begravningsplatser. Den sverigefinska historien har ofta koncentrerats till de så kallade skogsfinnarna, medan sverigefinnar som invandrat under senare tid inte har omfattats i samma utsträckning. Medan romska historiska platser, framförallt boplatserna, har fått ökad uppmärksamhet under de senaste decennierna, har tornedalingars historiska platser generellt en relativt undanskymd plats i kulturarvet.
De båda studierna ger en översiktlig bild av de nationella minoriteternas närvaro i kulturarvslandskapet. Resultaten visar dock att det behövs mer forskning och kunskapsuppbyggnad, både om de nationella minoriteternas platser och om hur kulturarvssektorn kan arbeta för en mer inkluderande historia.
Fotnot:
Projekten har finansierats av Riksantikvarieämbetets bidrag till forskning och utveckling. Rapporterna är utgivna på Makadam förlag.
I takt med att mjölkkobesättningarna blir större har fler gårdar möjlighet att tillverka eget kraftfoder baserat på lokala råvaror, i stället för att köpa färdiga kraftfoderblandningar. Den snabba förändringen i besättningsstorlek under de senaste åren har inneburit flertaliga och stora investeringar i system för konservering och lagring av råvaror till kraftfoder. Många lantbrukare är dock osäkra på vilka metoder som innebär större eller mindre risker. Det råder dessutom brist på rådgivare inom detta specialistområde.
Koncentrerat djurfoder
Kraftfoder är koncentrerat djurfoder till framför allt nötkreatur, hästar och får, för att komplettera grovfodret (hö, ensilage med mera). Det utgörs vanligen av spannmål, rapskaka, soja med mera, men även biprodukter från livsmedelsindustri såsom melass, drav, och vassle.
Kraftfoder köps färdigblandat från en foderfabrik, eller blandas på plats på gården. Källa: Wikipedia
Risk för skadliga mikroorganismer
Hur kan man undvika skadliga angrepp av mögel, svampar och bakterier i kraftfodermedel som man odlat själv? Eller i inköpta foderpartier? Ska man torka, syrabehandla eller lagra lufttätt med kyla? Hur påverkas riskerna för mikrobiologiska faror i fodret av konserverings- och lagringssystem? Och hur ska man förebygga, övervaka och eventuellt åtgärda?
Foderrester från ett parti åkerböna som hamnat vid sidan av silon och drabbats av kraftigt mögelangrepp. Bild: Torbjörn Lundborg
– Frågorna är många, och det är stora ekonomiska värden som står på spel, säger rapportens författare, Josefine Elving från Statens veterinärmedicinska anstalt. Och det handlar inte bara om möjliga foderförluster, utan även om arbetsmiljö och om djurens och ytterst om människors hälsa.
Praktiska råd om mikrobiologiska faror
– Ökad foderhygienisk kunskap och bättre planering av foderhanteringen i hela kedjan kan ge positiva effekter för såväl fodereffektivitet som miljö, hälsa och lönsamhet i produktionen, säger projektledaren Torsten Eriksson från SLU. Här bidrar vår rapport med aktuell kunskap. Även mindre åtgärder och måttliga investeringar kan ge stor utdelning för ekonomin på lantbruket.
Rapporten är praktiskt inriktad och ger handfasta råd om såväl förebyggande åtgärder som för agerande om skada inträffat. Experter från såväl forsknings- som rådgivningsorganisationer har utvärderat de foderhygieniska aspekterna på system för konservering, lagring och beredning av kraftfoder i mjölkkobesättningar.
Hip-hopen har gett, och ger fortfarande, röst åt svaga och utsatta grupper i det amerikanska samhället. Och många av dagens religiösa uttryck är populärkulturella. I ljuset av detta blir kombinationen hip-hop och islam genast mer förståelig och betydelsefull.
Anders Ackfeldt argumenterar i sin avhandling, Islamic Semiotic Resources in US Hip-Hop Culture, för att muslimer såväl som icke-muslimer har använt innehåll från islam genom hela den afroamerikanska musikens historia, alltså inte bara inom hip-hopen.
– Det finns forskare som menar att islam etablerades som ett tema inom den amerikanska musiken redan under den transatlantiska slavhandeln, säger han.
Malcolm X – ikon och symbol för svart motstånd
En av avhandlingens fallstudier utforskar och diskuterar olika sätt som amerikanska hip-hopmusiker har använt sig av den afroamerikanska muslimska människorättskämpen Malcolm X i sina låtar.
– Redan i ett tidigt skede samplades Malcolm X. Låten ”Malcolm X – No Sell Out” från 1983, inledde den nära relationen mellan islam och hip-hop, berättar Anders Ackfeldt.
Hip-hopmusikerna har i hög grad bidragit till processen att återskapa Malcolm X och hans arv som en symbol för afroamerikanskt motstånd mot rasism. Detta genom att erkänna honom som en sunnimuslimsk revolutionär med global klangbotten.
– Användandet av Malcolm X inom hip-hopen blir centralt för att förstå dagens muslimska kamp för medborgerliga rättigheter i ljud, text och bild. Den kampen pågår inom organisationer, initiativ och rörelser runt om i världen, där islam har blivit en väg till social, politisk och religiös befrielse.
Elfte september som tema inom hip-hopen
En annan fallstudie undersöker hur elfte september och ”kriget mot terrorn” har artikulerats av amerikanska hip-hopartister. Anders Ackfeldt visar att ”kriget mot terrorn” har blivit avgörande för utformningen och förståelsen av den samtida användningen av islamska teman.
– I min avhandling diskuterar jag hur islamsk tematik används i förhållande till patriotism, social utsatthet och upplevda orättvisor i det amerikanska samhället. Jag visar även att islamsk tematik används i relation till populära konspirationsteorier med global spridning, säger han.
I västra Sibirien finns stora områden med permafrost. Permafrostjordar lagrar stora mängder fryst kol, men ett varmare klimat medför att permafrosten sakta tinar. Då släpper jordarna ut det uråldriga kolet i sjöar och bildar samtidigt nya sjöar, så kallade termokarstsjöar, vilka blir en alltmer vanlig syn i landskapet i regioner med permafrost.
Permafrost definieras som ett tillstånd där temperaturen i marken inte når upp över noll grader under minst två år i rad. Ovanpå permafrosten finns ett aktivt lager som tinar om våren och sommaren och fryser igen under vintern.
Källa: Wikipedia
Det frigjorda kolet släpps ut som växthusgaser från vattenytan till atmosfären. Man har generellt antagit att den globala uppvärmningen ytterligare skulle påskynda dessa utsläpp på grund av ökad nedbrytning i sjöarna.
Mindre utsläpp där permafrosten tinar
En studie ledd av forskare vid Climate Impacts Research Centre (CIRC), Umeå universitet, visar emellertid att utsläppen av växthusgaser från sjöar är höga i de områden där den västsibiriska permafrosten är stabilast, men minskar i områden där permafrosten aktivt tinar. Forskare från Umeå universitet, SLU samt kollegor från Ryssland och Frankrike har också upptäckt att utsläppen av koldioxidutsläppen från sjöar i västra Sibirien överstiger den mängd kol som dessa regioner transporterar till den arktiska kusten.
Motverkande processer
– Uppvärmning och upptining utlöser alltså andra processer som kan motverka de hypotetiska negativa effekterna. I vilken utsträckning dessa motverkande processer kan balansera en negativ inverkan av upptinande permafrost är ett forskningsområde som vi behöver undersöka ytterligare, säger Svetlana Serikova, doktorand på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Den nya kunskapen är viktig eftersom det ökar vår förståelse för hur de klimatkänsliga områdena i Arktis med permafrost svarar på ett varmare klimat.
Svetlana Serikova, Climate Impacts Research Centre (CIRC), Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, svetlana.serikova@umu.se
Jan Karlsson, professor, Climate Impacts Research Centre (CIRC), Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, jan.p.karlsson@umu.se
– Nu vet vi vilka mekanismer vi ska rikta strålkastaren mot i den fortsatta forskningen, säger Pierre Åman, professor i tumörbiologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, och korresponderande författare bakom en publicering i tidskriften EMBO Reports.
Sarkom omfattar ett hundratal olika cancersjukdomar som uppstår i skelettet eller kroppens mjukdelar, exempelvis fett, bindväv, muskler eller kärl. Tidig upptäckt, och om tumörerna kan tas bort kirurgiskt, innebär god prognos. Sen upptäckt och kvarvarande tumör ger sämre prognos.
Varje år diagnostiseras ungefär 400 personer i Sverige för sarkom, vilket gör den till en relativt ovanlig tumörform. Flertalet som insjuknar är äldre. Den aktuella forskningen fokuserar dock på de former av sarkom som drabbar barn och unga, exempelvis Ewings sarkom, med ett drygt tjugotal nya fall per år i Sverige.
Interaktion som rubbar genreglering
De drygt 15 olika former av sarkom som studerats är orsakade av mutationer i en grupp proteiner som betecknas FET. Den nyfunna mekanismen går ut på att större delen av de tumörförändrade FET-proteinerna binder till ett annat proteinkomplex, SWI/SNF, som reglerar genaktivitet, cellmognad och tillväxt.
Denna interaktion leder till felreglering av SWI/SNF och därmed störningar i cellens genprogrammering. Felregleringen är en gemensam mekanism för alla de drygt 15 tumörformer som orsakas av mutationer i FET-generna.
Vad som i detalj sker med SWI/SNF-komplexet när tumörförändrade FET-proteiner binder är oklart. Exakt hur SWI/SNF förändras är något som forskargruppen under Pierre Åmans ledning nu tittar vidare på.
Draghjälp i sökandet efter behandling
Forskningen som nu presenteras bygger på studier av odlade celler och tumörvävnad. Resultaten kan leda till utveckling av nya gemensamma metoder för behandling av patienter med FET-orsakade tumörsjukdomar.
Sökandet efter behandling för de aktuella formerna av sarkom, som drabbar barn och unga, kan alltså få draghjälp av befintlig forskning på vanligare tumörsjukdomar, med motsvarande förändringar i SWI/SNF-komplexet. Det handlar i nuläget bland annat om försök på möss.
– Det finns redan en uppsjö av nya läkemedelskandidater som påverkar det här proteinkomplexet och som man testar på andra sjukdomar. Med de upptäckter vi gjort kan vi testa samma kandidater också på de här formerna av sarkom, konstaterar Pierre Åman.
Pierre Åman, professor i tumörbiologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, pierre.aman@gu.se
I sökandet efter ett mer hållbart samhälle som kan leva upp till FN:s klimatmål är genomskinligt trä intressant. Om byggindustrin har tillgång till ett material hållfast nog för att användas i huskonstruktioner och som samtidigt kan reglera husets värme kan energikonsumtionen minskas.
Det är precis det som forskare vid KTH:s forskningscentrum Wallenberg Wood Science Center (WWSC) utvecklat. Ett genomskinligt trämaterial som själv kan reglera in- och utsläpp av värme.
Lignin har tagits bort
Céline Montanari, forskarstuderande vid avdelningen fiber- och polymerteknologi på KTH och WWSC, är en av de ansvariga bakom den uppdaterade versionen av det transparenta träet. Hon berättar att träet numera har bättre isolerande egenskaper som kan förhindra värmeförluster under vintern. Det omvända gäller också. När temperaturen stiger utomhus kan träet istället se till att släppa ut värme.
När träet svalnar blir det grumligare, medan det bli mer genomskinligt när det absorberar värme. Bild: KTH
När forskarna tagit fram det nya materialet har de utgått från björk. Träets lignin har avlägsnats då detta är den komponent som absorberar mest ljus. När detta har gjorts finns porösa utrymmen som fylls med en polymer som matchar träets brytningsindex och därmed gör det genomskinligt.
Energilagrande material
Materialets värmereglerande egenskap kommer sedan från steg två när forskarna tillsatt ett energilagrande material till träet. För ändamålet använder KTH-forskarna en icke-giftig och biologiskt nedbrytbar polyetylenglykol (PEG) som kan variera mellan att vara fast och flytande och som kan lagra och ge i från sig stora mängder värme.
Problemet med PEG är att det läcker ut från porösa material vid fasövergång från fast till flytande form. KTH-forskarnas arbete visar dock att man med nanoteknik kan skräddarsy material och porositet i trä så att PEG stannar kvar även när det smälter.
Forskningsresultatet presenterades på American Chemical Societys konferens i Orlando i april 2019.
Upptäckten överraskar forskarna från Lunds universitet, Arizona State University och Köpenhamns universitet, som har studerat dykarskalbaggen (Graphoderus zonatus) i Sverige.
– Konflikter mellan könen är en faktor som brukar lyftas fram när evolutionen går snabbt och nya arter bildas. Vår studie visar att könskonflikter även kan leda till motsatsen, det vill säga att evolutionstakten bromsas, säger Erik Svensson, professor vid biologiska institutionen i Lund.
Utvecklar nya egenskaper som skydd mot skador
Evolutionsbiologisk forskning har tidigare visat att honor kan utveckla olika egenskaper för att undgå att bli skadade i samband med parningen. Exempelvis kan kroppsformer och andra egenskaper förändras. Sådana förändringar kan i sin tur leda till snabb evolution och nya arter.
Hos dykarskalbaggen använder hanen sig av sugkoppar på frambenen för att hålla sig fast på honan under parningen. Varje parningsförsök kan hålla på i flera timmar och leder ofta till att honan skadas.
Sugkopparna syns tydligt på hanens framben. Konflikter mellan honor och hanar har gjort att arten hamnat i ett evolutionärt limbo. Bild: Aslak Kappel Hansen
Vissa honor har därför utvecklat en skrovlig rygg som försvårar för hanarna att fästa sugkopparna på. Hanarnas evolutionära motdrag har varit att utveckla olika typer av sugkoppar. En typ som fungerar att fästa på de honor som har skrovlig rygg, en annan typ som fungerar att fästa på honor med slät rygg. Det har således utvecklats två olika typer av hanar för att de ska kunna para sig med båda hontyperna.
Evolutionärt limbo
Slutresultatet blir ett slags evolutionärt limbo. Hanarna försöker para sig maximalt och trakasserar därmed båda typerna av honor. På så vis upprätthåller de en stabil jämvikt mellan honor med slät respektive skrovlig rygg i populationerna.
– Vår studie visar att evolution genom könskonflikter är en mer komplicerad process än vad man tidigare har trott. Konflikter mellan könen kan alltså inte bara leda till att nya arter bildas, utan kan istället under vissa förhållanden snarare förhindra artbildningen och leda till stabila jämviktslägen, säger Erik Svensson.
Automatiserad produktion är en viktig del i det stora teknikskifte som industrin står inför.
– När man ersätter människors svetskunnande med svetsrobotar gäller det att skapa metoder som gör att roboten automatiskt kan mäta och anpassa svetsningen till variationer som finns i materialet. Min forskning handlar om att utveckla metoder som ger full kontroll över laserstrålens arbete i olika slags metaller, förklarar Morgan Nilsen som nyligen presenterade sin doktorsavhandling på Högskolan Väst.
Tillsammans med Luleå universitet och forskningsinstitutet Swerim har Morgan fokuserat på att hitta lösningar på två vanliga problem vid lasersvetsning. Ett av dem är hur man säkerställer att laserljuset alltid träffar på rätt plats i förhållande till svetsfogen (fogföljning), vilket krävs för att svetsen ska bli stark och hållbar. Morgan har undersökt tre olika metoder för att lösa det.
Många timmar i labbet
– Vid svetsning kan det i vissa fall vara svårt att se var skarven mellan två komponenter är, bland annat på grund av det starka ljus som uppstår vid svetsning. Efter flera experiment där en kamera använts för mätning medan svetsning pågår, har vi utvecklat en metod som gör det möjligt för roboten att både mäta och justera svetsfogen på ett effektivt sätt.
– Detta var den största utmaningen i hela forskningsprojektet. Vi ägnade väldigt många timmar i labbet med att testa oss fram till hur man bäst använder fototekniken för att säkerställa ett bra resultat.
– Vi utforskade även två andra metoder för att mäta hur laserljuset är placerat i förhållande till fogen. Där använde vi dels en fotodiod, dels en optisk givare som kallas spektrometer.
Ger högre och jämnare kvalitet
– Sammantaget har alla tre metoderna utvecklats till väl fungerande verktyg för att roboten ska förstå och ha full kontroll över svetsprocessen. Det gör att industriföretag kan lägga mindre tid på efterkontroller och efterjusteringar. Men framförallt ger det högre och jämnare kvalitet på lasersvetsningen.
Ett annat vanligt problem vid lasersvetsning är att gapet mellan delar som ska svetsas samman varierar. Om gapet blir för stort och inte fylls med tillräckligt mycket material kan det ge defekter i svetsfogen. Morgan har därför undersökt två metoder som gör att roboten kan mäta gapets storlek och tillföra rätt mängd tillsatstråd vid svetsningen för att skapa en stark svetsfog.
Alternativ till dyr fogpreparering
– Båda metoderna visar sig fungera utmärkt. Med den här tekniken kan industriföretag på ett relativt enkelt sätt höja automatiseringsgraden i sin produktion. Idag lägger man stora resurser på fogpreparering – det vill säga att man justerar de komponenter som ska svetsas samman i förväg för att eliminera ojämnheter vid svetsningen. Det kravet minskar med den här tekniken.
Intresset för Morgan Nilsens avhandling är stort bland industriföretag som GKN Aerospace, Siemens Industrial Turbomachinery, Brogren Industries, Northcone och många fler. När en workshop med alla samarbetspartner hölls hos Permanova Lasersystem i december var responsen mycket positiv.
Verklighetsbaserade demonstrationer
– Tillsammans med Permanova kunde vi visa upp forskningsresultaten på ett konkret sätt. Permanova hade implementerat de olika metoderna i ett produktionssystem för lasersvetsning. På så vis kunde vi göra verklighetsbaserade demonstrationer och visa att de är industriellt tillämpbara i flera branscher.
Morgan betonar att det krävs en hel del fortsatt arbete med att implementera metoderna så att de blir användbara inom industrin.
Applicerbart i många branscher
– Jag tror att detta är intressant för flera olika industribranscher att titta närmare på. Faktorer som ekonomi och arbetsmiljö kan avgöra hur angelägna investeringarna är.
Tanken är att ett nytt forskningsprojekt ska ta vid efter det som Morgan precis har avslutat. Högskolan Väst söker nu forskningsmedel till ett nytt projekt om mätning och styrning vid lasersvetsning tillsammans med Luleå Universitet och Swerim.
– Vi tre kompletterar varandra på ett bra sätt eftersom vi har olika spetskompetenser inom lasersvetsning och materialteknik.
Avhandling:
Monitoring and control of laser beam butt joint welding
I rapporten ”Det svenska skogsbrukets klimatpåverkan” har Skogforsk sammanfattat kunskapsläget inom området och tittat på den svenska skogens roll i klimatarbetet. En slutsats är att produktionen av virke ska vara så hög som möjligt, med hänsyn till andra värden, för att ge största möjliga klimatnytta.
– Att lämna skogen orörd skulle under en tid öka inlagringen av kol. Men i fullmogen skog sker ingen nettoinbindning av kol, eftersom nedbrytningen av död trädbiomassa balanserar den årliga tillväxten, säger Rolf Björheden, Skogforsk, som ansvarat för rapporten.
Tre års koldioxidutsläpp binds på ett år
Ett års tillväxt i Sveriges skogar binder mer än tre års utsläpp av koldioxid. Mängden virke i skogen har under de senaste hundra åren ökat i en omfattning som motsvarar två miljarder ton koldioxid. Det vill säga 40 års utsläpp från Sverige på nuvarande nivå. Skogsbrukets egna utsläpp av koldioxid ligger omkring en miljon ton per år.
Även skogsprodukterna ger stora klimateffekter. Varje år minskar utsläppen med 40 miljoner ton genom att de ersätter produkter gjorda av fossila material.
Skogsprodukternas klimatnytta skulle kunna höjas
– Om mer av biomassan i den avverkade skogen utnyttjades skulle skogsprodukternas klimatnytta kunna höjas till 60 miljoner ton per år. Det är mer än de årliga svenska utsläppen som ligger på 54 miljoner ton. Vid ett ökat uttag stiger alltså klimatnyttan ytterligare, så länge som tillväxten upprätthålls, säger Rolf Björheden.
I rapporten ”Det svenska skogsbrukets klimatpåverkan” ges en överblick av kolflödena nationellt och globalt. Skogstillväxt och avverkning ställs i relation till Sveriges totala utsläpp av koldioxid. Dessutom diskuteras hur klimatnyttan av skogsbruket och av skogsindustrins produkter kan höjas och vad skogsbruket kan göra för att minska sina egna utsläpp av växthusgaser.
Rapporten fokuserar enbart på skogens förmåga att binda koldioxid och har alltså inte tagit hänsyn till faktorer som till exempel biologisk mångfald eller sociala värden.
En ny studie, som nu publiceras i Science, lägger fram bevis för att forskare har hittat en liten himlakropp, en så kallad planetesimal, runt en vit dvärg drygt 400 ljusår från Jorden. Planetesimaler består av sten eller is, som asteroider eller kometer, och är allt från några kilometer till några tiotals mil i storlek. De kan antingen utgör byggstenar till kommande planetbildning eller vara rester av en tidigare planet som slitits sönder eller kolliderat.
– Detta är den andra kända planetesimalen som vi vet cirkulerar runt en vit dvärg, säger Alexander Mustill, astronomiforskare vid Lunds universitet och en av författarna till studien.
Fortsätter kretsa kring den vita dvärgen
Just det faktum att det nyupptäckta planetfragmentet kretsar kring en vit dvärg är intressant för forskarna eftersom det kan bidra till ökad kunskap om äldre solsystem. När bränslet i en stjärna tar slut omvandlas stjärnan till en vit dvärg, och vad händer då med planeter runt denna sol i de fall sådana finns? Enligt teoretiska beräkningar som astronomer tidigare har gjort skulle planeter i ett sådant solsystem mycket väl kunna fortsätta existera och kretsa vidare i sin omloppsbana runt den vita dvärgen, beroende på förutsättningarna.
I forskarvärlden är det därför värdefullt att rikta blickarna mot universums vita dvärgar för att leta konkreta spår efter den här typen av händelseförlopp, det vill säga för att ta reda på hur det går för de kretsande planeterna när deras stjärna omvandlas till en vit dvärg. Vår egen stjärna, solen, kommer för övrigt att gå just detta öde till mötes i framtiden, alltså bli en vit dvärg – lyckligtvis i en tämligen avlägsen framtid, om cirka sex miljarder år.
Väldigt hög densitet
Den nyupptäckta planetesimalen har enligt observationerna en omloppstid på bara två timmar, vilket innebär att den cirkulerar väldigt nära sin vita dvärg. Detta vittnar om att det lilla planetfragmentet måste ha en väldigt hög densitet, det vill säga att den består av mycket kompakt material. Annars skulle den inte kunna cirkulera så nära den vita dvärgen utan skulle istället slitas sönder av den slocknande stjärnans enorma gravitation.
– Troligtvis består den här planetesimalen främst av järn, säger Melvyn Davies, astronomiprofessor vid Lunds universitet och medförfattare till studien.
Fragment från större planet
Resultaten från den aktuella studien överraskar forskarna. Den extremt korta omloppstiden, den höga densiteten och det förmodade höga järninnehållet väcker många frågor.
Varför innehåller den observerade planetesimalen inte andra material, likt många av planeterna och asteroiderna i vårt eget solsystem? Varför påminner den i sin sammansättning om jordens järnkärna? Kan den vara ett fragment från en större planet som slitits isär av sin vita dvärg? Forskarna bedömer att så är fallet.
– På samma sätt som arkeologer kan lära sig om historien genom att gräva i marken kan vi astronomer lära oss om planeter runt döda stjärnor genom att studera planetesimaler som kretsar kring de vita dvärgarna, säger Alexander Mustill.
Den aktuella studien har gjorts i samarbete med ett stort antal forskare i flera länder. Observationsarbetet har utförts på Gran Telescopio Canarias på ön La Palma.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
