Bakterier som renar avloppsvatten är inget nytt. De används redan för att få bort kvävet från urinen, eftersom kvävet kan orsaka övergödning i sjöar och hav. För drygt 20 år sedan upptäcktes en bakterie som kan göra jobbet. Men metoden är ännu ovanlig, eftersom det har tagit mellan 200 och 300 dagar innan bakterierna har etablerat sig och reningsprocessen kommit igång.
Bakterierna finns redan
För att korta tiden har reningsverken behövt köpa in ett startkit (en ymp) med bakterier och därefter hålla tummarna för att de nya bakterierna ska trivas och föröka sig. En annan orsak till att metoden inte har fått genomslag är oron för att det kan bildas stora mängder lustgas under processen. Lustgas är en stark växthusgas, mycket starkare än till exempel metan, och den bidrar till den ökande växthuseffekten.
Nu finns alltså en lösning på problemen som kan få betydelse för framtidens rening av avloppsvatten. Det är bättre, billigare och mer miljövänligt att använda sig av de bakterier som redan finns i reningsverket, menar Linda Kanders, industridoktorand vid Mälardalens högskola (MDH).
Anammox-bakterier renar avloppsvatten
– Reningsverken behöver inte köpa in bakterierna. De finns redan i reningsverkets rejektvatten, det vill säga det vatten som blir kvar när slammet har tagits till vara i en rötkammare. Min forskning visar att det går att skapa en trivsam miljö för dessa lokala bakterier. Fördelen är att de då förökar sig tillräckligt på bara 100 dagar och att det endast bildas små mängder lustgas, säger hon.
Minskar mängden lustgas
Linda Kanders mätningar, på ett mellanstort svenskt avloppsreningsverk (200 000 anslutna personer), visar att med rätt förutsättningar kan utsläppen av lustgas minska med mer än 97 procent jämfört med konventionell kväverening. Den minskningen motsvarar 320 kg koldioxid per timme – lika mycket som ett större passagerarflygplan släpper ut per timme under flygning.
Den nya metoden både är mer miljövänlig och mer energieffektiv. Något som också gör den billigare, menar Linda Kanders.
– Eftersom jag har forskat på befintliga reningsverk har den redan kunnat bidra med minskade utsläpp av växthusgaser. Både reningsverket Bekkelaget i Oslo och Slottshagens reningsverk i Norrköping använder den här metoden, säger Linda Kanders.
– Resultaten kan komma till nytta för att hitta markörer som visar vilka cancerceller som är särskilt farliga för män med prostatacancer och därmed skulle vi kunna rikta behandlingen mer precist i framtiden, säger Maréne Landström, professor i patologi vid Umeå universitet.
Prostatacancer är den vanligaste cancerformen bland män och skördar årligen cirka 2500 liv bara i Sverige. Så länge cancern inte har spridit sig som metastaser utanför prostatakörteln går den ofta framgångsrikt att behandla med strålning, läkemedel eller kirurgi. Alla behandlingar innebär dock en hel del biverkningar.
Förstå på molekylnivå
En svårighet är att bedöma i vilka fall tumören är elakartad och kan sprida sig till andra organ och till skelettet, och i vilka fall tumören istället är möjlig att leva med utan behandling. Därför är det viktigt att på molekylnivå förstå de mekanismer som förklarar både hur cancer uppstår och hur den blir invasiv, elakartad, och sprider sig.
Det allra bästa vore givetvis om man kunde hitta nyckeln i molekylerna som leder fram till en behandling som helt enkelt stänger av tumörens förmåga att sprida sig, men riktigt där är man inte än.
Cancerceller producerar ofta tillväxtfaktorer som gynnar att tumören växer och cancern sprids. En sådan tillväxtfaktor heter Wnt3a. Det som forskarna nu har funnit är att ett speciellt protein, TRAF6, har en nyckelroll för att göra cancerceller invasiva som svar på stimulering av denna tillväxtfaktor Wnt3a.
Adaptorprotein med i spridningen
TRAF6 är ett så kallat adaptorprotein med enzymatisk kapacitet. Det innebär att det kan förändra funktion och lokalisation av andra proteiner genom att märka dem med ett annat litet protein som kallas för ubiquitin
TRAF6 är sedan tidigare känt för att vara pådrivande i inflammatoriska processer. Att TRAF6-proteinet även har den här funktionen i utvecklingen och spridningen av tumörer var däremot en nyhet. Studien visar att TRAF6 behövs för att signaler i Wnt3- signalkedjan ska kunna överföras från cancercellers yta till cellkärnan för att styra vilka gener som ska uttryckas. Uttrycket av dessa gener kodar i sin tur för att göra cancerceller invasiva och bilda metastaser i flera olika cancerformer.
Analyserna har gjorts både i provrör med vävnadsprover från män med prostatacancer och i zebrafiskar där man har klippt bort uttrycket av TRAF6 i celler med hjälp av den så kallade gensaxen CRISPR/CAS9, en teknik som delvis också är utvecklad i Umeå. I såväl vävnadsproverna som i fiskarna kunde man då se att uttrycket för TRAF6-proteinet behövs för att gener som regleras av signalkedjan Wnt3 ska uttryckas. Det tyder på att processen är evolutionärt bevarad.
Mer specifika läkemedel
Man kunde även se att uttrycket av TRAF6-proteinet och Wnt3a co-receptorproteinet LRP5 bestämde förmågan till invasivt växtsätt hos både prostatacancerceller och hos kolorektala cancerceller.
– Att samma process kunde ses i både mänskliga vävnadsprover och i fiskar talar för att det vi har hittat är en grundläggande mekanism som kan användas för prognos för män med prostatacancer, säger Maréne Landström. En ökad förståelse om hur signalkedjan i cancerceller kan också göra det möjligt att utveckla mer specifika cancerläkemedel i framtiden.
Forskarna som har genomfört studien är bland andra doktorand Karthik Aripaka tillsammans med sina handledare Marene Landström och Jonas von Hofsten.
Powering Past Coal Alliance, eller PPCA, är en sammanslutning av 30 länder och 22 städer och stater, som syftar till att avveckla kolkraft. Men medlemmar lovar främst att stänga äldre kraftverk som ändå är nära slutet av sin livslängd, vilket bara ger små utsläppsminskningar. Att utöka alliansen med de länder som använder mest kol skulle dessutom möta ekonomiska och politiska svårigheter.
Genom att analysera en världsomspännande databas över kolkraftverk har forskarna vid Chalmers tekniska högskola visat att PPCA-medlemmarnas löften kommer att leda till en minskning av ca 1,6 miljarder ton CO2 fram till 2050. Detta motsvarar bara 0,7 procent av de prognostiserade globala CO2-utsläppen under samma tidsperiod från alla idag verksamma kolkraftverk.
Traditionell kolkraft måste bort
– För att hålla den globala uppvärmningen under 1,5 ° C, enligt vad som anges i klimatavtalet i Paris, måste vi avveckla traditionellt kolkraft – det vill säga kol som används utan att man fångar in koldioxidutsläppen – i mitten av detta århundrade. Powering Past Coal Alliance är en bra start men hittills har bara rika länder som inte använder mycket kol, och vissa länder som inte använder någon kolkraft alls, gått med, säger Jessica Jewell, forskarassistent vid avdelningen för fysisk resursteori vid Chalmers tekniska högskola och huvudförfattare till den aktuella studien.
För att undersöka sannolikheten för att utöka PPCA, jämförde Jessica Jewell och hennes kollegor sina nuvarande medlemmar med länder utanför alliansen. De fann att PPCA-medlemmarna är rika länder med långsamt ökande efterfrågan på el, gamla kraftverk och liten utvinning och användning av kol. Anmärkningsvärt är också att medlemsländernas regeringar rankas högt när det gäller att vara öppna och transparanta, med demokratiskt valda politiker, oberoende från privata intressen samt bra skydd mot korruption.
Kolkraftverken i Kina
Dessa egenskaper skiljer sig dramatiskt från de stora kolanvändarna som Kina, där efterfrågan på el växer snabbt, kolkraftverken är unga och står för en stor del av elproduktionen och som hamnar lägre i rankingen vad gäller regeringens transparens och oberoende.
Forskarna förutspår därför att medan länder som Spanien, Japan, Tyskland och flera andra mindre europeiska länder kan tänkas ta plats i Alliansen inom den närmaste framtiden, medan det är betydligt mer osannolikt att länder som Kina – som ensam står för ungefär hälften av all kolförbrukning över hela världen – och Indien, skulle ansluta sig till PPCA inom överskådlig tid.
Den senaste utvecklingen bekräftar forskarnas förutsägelser: Tyskland meddelade nyligen planer på att avveckla kolkraft, vilket kan leda till en ytterligare minskning av 1,6 gigaton CO2 – alltså en fördubbling av nuvarande PPCA: s utsläppsminskningar. Å andra sidan illustrerar USA och Australien svårigheterna att hantera kolsektorn i länder med långvariga och kraftfulla gruvintressen. Det senaste valet i Australien resulterade i seger för en kandidat som stöder expansion av kolbrytning och uppgradering av kolkraftverk.
Måste finnas ekonomi för utfasning
Mer generellt tyder forskningen på att utfasning av kol är möjligt när det inte medför stora ekonomiska förluster, som till exempel stängning av nybyggda kraftverk eller kolgruvor. Dessutom behöver länderna den ekonomiska och politiska förmågan att klara av att hantera dessa förluster. Tyskland har till exempel öronmärkt 40 miljarder euro för att kompensera drabbade regioner.
– Inte alla länder har resurser att göra sådana åtaganden. Det är viktigt att utvärdera kostnaderna för och kapaciteten för klimatåtgärder, för att förstå den politiska genomförbarheten av klimatmålen, säger Jessica Jewell.
Forskningen stöddes av Forskningsrådet Norge under projektet Analyzing past and future energy industry contractions: Towards a better understanding of the flip-side of energy transitions grant agreement no. 267528/E10.
En av författarna fick stöd från CEU’s Intellectual Themes Initiative Political Economy of Energy Transitions Project.
Hänvisningarna till regeringens transparens och oberoende bygger på indexet Functioning of Government från Freedom House, som mäter regeringens oberoende, frihet från korruption och öppenhet och transparens i regeringen.
Med hjälp av ny mätteknik som utvecklats i samarbete med KTH har forskarna tagit fram kontinuerliga mätserier av vattentemperatur direkt vid glaciärerna Tunabreen och Kronebreen på Svalbards västkust. Resultaten visar att undervattentemperaturen utgör den viktigaste faktorn för glaciärernas minskning – men att den inte är lika viktig som man tidigare trott.
– En av de största osäkerheterna när det gäller den framtida havsnivåhöjningen är hur glaciärdynamiken förändras när glaciärerna kommer i kontakt med havsvatten som blir allt varmare. Våra mätningar och resultat kan användas för att förbättra numeriska modeller som beräknar havsnivåhöjningen i framtiden, säger Felicity Holmes doktorand på Institutionen för naturgeografi vid SU och huvudförfattare av studien som publiceras i Scientific Reports.
Många glaciärer i polarområdena minskar på grund av den globala uppvärmningen och bidrar därmed till att havsnivån stiger. Glaciärer som sträcker sig ut i havet minskar inte bara genom smältning på ytan, utan också genom att isberg bryts loss från glaciärfronten, en process som kallas för kalvning.
Mer kunskap om glaciärerna kalvning
– Kalvning är en process som inte är tillräckligt förstådd, och med mättekniken som vi använde i Svalbard har vi goda möjligheter att öka kunskap om vilka faktorer samspelar när glaciärer kalvar. En förbättrad beskrivning av kalvningsprocesser gynnar också prognoser för hur glaciärer i Västantarktis reagerar på att haven blir allt varmare säger Nina Kirchner, docent för glaciologi vid Institutionen för naturgeografi och föreståndare för Bolincentret för klimatforskning vid SU.
När varmt vatten från Atlanten tränger in i fjordarna där glaciärer möter havet leder det till att kalvningen ökar. Något som bland annat ses längs Svalbards västkust. Men den tidigare bristen på mätdata i omedelbar närhet till glaciärfronterna har gjort det svårt att tydligt peka ut varmt vatten som orsak, dessutom ger mätningar längre bort ofta en felaktig bild av vattenmassorna som faktiskt når glaciärfronten. Det kan därmed leda till en över- eller underskattning av hur mycket havet faktiskt påverkar kalvande glaciärer.
Mätningar strax intill glaciärerna
De nya mätserierna som är de första tagna inom bara en kilometer från glaciärfronterna spelar därför en viktig roll i att öka kunskapen om undervattentemperaturens påverkan på kalvande glaciärer längs Svalbards västkust.
– Det är spännande att utveckla mätteknik i nära samarbete med naturvetare – tillsammans jobbar vi för att tekniken ska klara av de tuffa utmaningarna som polarmiljön ställer på undervattensinstrument, säger Jakob Kuttenkeuler, professor vid Maritime Robotics Laboratory på KTH.
– Vi är stolta över de unika mätningar som vi kunde genomföra i omedelbar närhet till glaciärfronterna under loppet av ett helt år – mätserien är nu öppet tillgängligt för andra forskare att ta del av, avslutar Holmes.
Institutet för rymdfysik, IRF deltar i jakten på okänt mål med två instrument som ska undersöka kometens omgivning respektive hur gaserna från kometen växelverkar med flödet av laddade partiklar från solen.
Comet Interceptor, som projektet kallas, innebär att rymdfarkosten åker snålskjuts med en forskningssatellit till en parkeringsplats i rymden nära jorden för att där vänta på att en lämplig komet upptäcks. Uppdraget är att jaga ikapp den och genomföra undersökningar på nära håll.
Tar tusentals år för ett varv
– Det här är det enda sättet att komma nära en komet som färdas direkt in från solsystemets utmarker. Sådana nya kometer kan inte förutses. Det tar dem tusentals år att göra ett varv i sin bana men moderna teleskop kan upptäcka dem några år i förväg, säger Hans Nilsson, forskare vid IRF.
Tidigare undersökta kometer har tillbringat åratal i solsystemets inre delar med stark påverkan från solens värme och strålning. Comet Interceptor kan möta en mer opåverkad komet, ett fornminne från solsystemets födelse för 4,5 miljarder år sedan. Med extra mycket tur kan en komet eller en asteroid från ett annat planetsystem göra ett besök. Den första identifierade himlakroppen från ett annat stjärnsystem, 1I/’Oumuamua, passerade genom solsystemet 2017
Bygger instrument i dubbel upplaga
Comet Interceptor ska bära med sig två mindre farkoster som frigörs strax före mötet med kometen. De två olika IRF-instrumenten byggs i dubbel upplaga för att placeras på moderfarkosten och på en av de två mindre farkosterna.
– Det ger oss ögonblicksbilder av kometomgivningen längs två olika banor. Liknande instrument på den tredje farkosten ger ytterligare information. Flerpunktsmätningar runt en komet är något nytt och efterlängtat.”, säger Anders Eriksson, forskare vid IRF.
Stas Barabash, föreståndare för IRF gläder sig åt institutets bidrag till projektet.
– Comet Interceptor är ett ovanligt och spännande projekt. Nu blir IRF igen i centrum med världsledande kometforskning, precis som den forskning vi etablerade med Rosetta, säger Stas Barabash.
Rosetta var den ESA-farkost som 2014 jagade ifatt kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko och följde med den i dess bana i två år med två IRF-instrument ombord. I det internationella konsortiet för Comet Interceptor finns Sverige representerat av IRF, Kungliga tekniska högskolan och Umeå universitet.
Botox (botulinumneurotoxiner) och giftet som orsakar stelkramp tillhör samma familj och är bland de giftigaste substanser som hittills upptäckts. Tidigare har man trott att de uteslutande är giftiga för ryggradsdjur som människor, möss och fåglar. Men nu har forskare hittat ett gift som angriper malariamyggor.
– Vi har upptäckt ett nervgift, PMP1, som är selektivt inriktat mot malariamyggor. Den här toxinfamiljen har alltså ett mycket bredare värdspektrum än man tidigare trott, säger Pål Stenmark, Stockholms universitet samt Lunds universitet, som leder forskargruppen vid Stockholms och Lunds universitet som i samarbete med Sarjeet Gills forskargrupp vid University of California har upptäckt det nya nervgiftet.
Malaria
Malaria är en av världens vanligaste och mest allvarliga sjukdomar och orsakas av encelliga parasiter som sprids med vissa myggor. Varje år dör omkring en halv miljon människor av sjukdomen, de flesta är barn i Afrika. 200 miljoner människor har malaria.
Källa: Världshälsoorganisationen (WHO)
– Vi hittade PMP1 i bakterier från två hotade miljöer: mangroveträsk i Malaysia och regnskogsmark i Brasilien. Det visar hur viktigt det är att skydda dessa guldgruvor av biologisk mångfald.
Proteiner utan onaturliga rester
– PMP1 gör det möjligt att minska utbredningen av malaria på ett nytt och miljövänligt sätt. Eftersom de här gifterna är proteiner så lämnar de inga onaturliga rester efter sig när de bryts ned. Kanske kan vi nu också designa biologiska insektsmedel riktade specifikt mot utvalda skadeinsekter, säger Pål Stenmark.
I dag är insektsgift och myggnät behandlade med insektsmedel det huvudsakliga sättet att bekämpa spridningen av malaria, men nya metoder för att bekämpa malariamyggor måste hela tiden utvecklas eftersom myggorna med tiden blir resistenta mot alla gifter.
Pål Stenmark, Institutionen för biokemi och biofysik, Stockholms universitet, samt Institutionen för experimentell medicinsk vetenskap, Lunds universitet, stenmark@dbb.su.se
Att leva med autism innebär ofta många svårigheter i vardagen, till exempel i samspel med andra, i studier och arbetsliv, samt när det gäller färdigheter som behövs för att ta hand om sig själv och sitt hem. Det är välkänt att många individer med autism har psykisk ohälsa.
Forskarna bakom den aktuella studien har analyserat data för alla individer med autismspektrumdiagnos (ASD) i det svenska nationella patientregistret och jämfört med data för individer från den generella populationen i Sverige. Studien omfattade omkring 55 000 personer med autism och cirka 270 000 kontrollpersoner från befolkningen som matchades utifrån födelseår, kön och boendelän.
– Våra analyser visade att risken för både självmordsförsök och självmord var mycket högre bland individer med autism. Resultaten ger viktig information om riskfaktorer och vägledning för kliniska verksamheter, säger Henrik Larsson, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska Institutet.
Kvinnor hade högst risk
Forskarna analyserade även olika grupper med autism separat, såsom individer med respektive utan intellektuell funktionsnedsättning eller adhd (uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet och impulsivitet), samt genomförde könsspecifika analyser.
Resultaten visade att personer med autism utan intellektuell funktionsnedsättning hade högst risk för självmordsbeteenden, särskilt om de samtidigt hade adhd. Kvinnor hade generellt högst risk, och i gruppen med både autism och adhd hade var femte kvinna någon gång under sin livstid gjort ett självmordsförsök.
– Det innebär tio gånger högre risk för självmordsförsök jämfört med kvinnor i den övriga befolkningen. Dessutom var risken för fullbordat självmord ännu högre bland just dessa kvinnor, så det är väldigt oroande resultat, säger Tatja Hirvikoski, docent vid KIND (Center for Neurodevelopmental Disorders at Karolinska Institutet) och institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet.
Forskarna kunde också identifiera riskfaktorer för självmordsbeteenden, såsom psykiatrisk sjukdom. Personer med autism som även hade depression, ångest eller beroendesjukdom hade högre risk för både självmordsförsök och självmord, även om kopplingen mellan autism och självmordsbeteenden inte helt förklaras av psykiatrisk sjukdom.
Vården kan behöva se över sina rutiner
– Utifrån våra resultat är signalen för hälso- och sjukvården tydlig: det är viktigt att vara uppmärksam på, utreda och behandla psykiatriska sjukdomar hos personer med autism. Men det är inte enbart en fråga för psykiatrin; alla verksamheter som träffar personer med autism kan behöva se över sina rutiner när det gäller psykisk ohälsa och autism, till exempel hur man förhåller sig till de här frågorna och hur man kan hjälpa personen att komma i kontakt med psykiatrin, säger Tatja Hirvikoski.
Forskarna analyserade även data för omkring 350 000 släktingar (syskon, halvsyskon och kusiner) till personer med autism, och jämförde risken för självmordsbeteenden med över 1,5 miljoner personer som var släkt med jämförelsegruppen från den generella populationen. Resultaten tydde på att en del av förklaringen bakom sambandet mellan autism och självmordsbeteenden kan vara kopplat till genetiska faktorer.
Studien finansierades av Stockholms läns landsting och American Foundation for Suicide Prevention.
Människans immunförsvar har till uppgift att känna av vår miljö och reagera mot ämnen som kan vara farliga. Vid astma är immunsystemet överaktivt, vilket leder till inflammation i lungorna och symtom som hosta, pipande andning och andningssvårigheter.
Immunförsvarsceller som kallas Th2-celler, en typ av T-celler, spelar en central roll i inflammationen vid astma. Tidigare har det varit svårt att studera dessa relativt sällsynta celler i detalj, eftersom de tillgängliga teknikerna inte har varit tillräckligt känsliga.
Profil av hundratals gener
Forskare vid Karolinska Institutet har nu använt den mycket känsliga tekniken enkelcells-RNA-sekvensering för att analysera vilka gener som är aktiva i enskilda T-celler. I studien exponerades möss för husdammskvalster, en vanlig allergen som de flesta astmatiker är känsliga mot och som hos möss kan framkalla astmaliknande luftvägsinflammation.
Forskarna följde sedan genuttrycket hos T-cellerna, innan och efter exponering för allergener i lymfkörtlarna och fram till dess att de orsakade inflammation i lungorna.
I lungorna visade sig T-cellerna uttrycka en unik profil av hundratals gener. En stor andel av dem hade koppling till hur cellerna tillverkar och bryter ner fett. När forskarna gav mössen läkemedel som blockerar fettmetabolismen minskade inflammationen i luftvägarna, jämfört med hos kontrollmöss.
Fetter kan spela en viktig roll
– Våra resultat tyder på att fetter kan bidra till att driva den T-cellsaktiverade inflammationen i lungorna som ses vid astma. Nu planerar vi att systematiskt testa betydelsen av de hundratals gener som vi ser är unikt uttryckta för att försöka hitta gener som kan sätta igång eller förhindra utvecklingen av sjukdomen, säger studiens huvudförfattare Jonathan Coquet, forskare vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi vid Karolinska Institutet.
Studien visade också att när T-cellerna kom till lungan från lymfkörtlarna tog de emot signaler som satte igång produktionen av två starkt inflammatoriska ämnen; cytokinerna interleukin-5 och -13. Dessa cytokiner är ansvariga för många av de vanliga sjukdomstecknen vid astma, som luftvägsinflammation, muskelkontraktion och slemutsöndring.
– Vi ser att T-cellerna förändras mycket över tid och verkar genomgå en ”omprogrammering” i lungorna som gör dem mycket inflammatoriska, säger Jonathan Coquet.
– Det är möjligt att en positiv utveckling av karaktärsmognaden också kan vara en skyddsfaktor mot risken för återfall i kriminalitet, men det behöver undersökas vidare, säger Nóra Kerekes, professor i medicinsk vetenskap med inriktning psykiatri, på Högskolan Väst.
Under de senaste åren visar ny forskning att regelbunden yoga ger positiva effekter på intagnas psykiska välmående och beteende.
– Det vi har sett tidigare i våra studier är att yogan ger ett minskat psykisk lidande och minskat antisocialt beteende samtidigt som den ger ökade positiva känslor och förbättrad uppmärksamhet hos intagna. Nu ville vi ta det ett steg längre och undersöka om yogan har någon påverkan på personlighetsrelaterade aspekter, berättar Nóra Kerekes.
Yoga i 10 veckor
Drygt 100 manliga intagna deltog i studien. De delades slumpmässigt in i två grupper där ena gruppen deltog i yogaklasser och den andra gruppen utövade valfri fysisk aktivitet, en gång i veckan under 10 veckor. Deltagarna fyllde i ett personlighetstest (the Temperament and Character Inventory), såväl före som efter de 10 veckorna.
Specifik personlighetsprofil hos intagna
Tidigare forskning visar att fängelseintagna har en specifik personlighetsprofil, som enligt detta personlighetstest kan beskrivas med extremt höga poäng i ”Novelty Seeking” (impulsivitet och lättretlighet) och i ”Harm Avoidance” (pessimism och ängslighet) kombinerat med extremt låga poäng i ”Self-Directedness” (förebrående, avsaknad av livsmål och inkompetens) och ”Cooperativeness” (fientlighet och självupptagenhet). Denna personlighetsprofil har ett högt samband med intagnas aggressiva och antisociala beteende.
Mindre impulsiva handlingar
Analyserna av personlighetsdimensionerna visar att intagna som regelbundet utför någon typ av fysisk aktivitet (yoga eller valfri fysisk aktivitet) efter 10 veckor får lägre poäng i temperamentdimensionen ”Novelty Seeking”.
– ”Novelty Seeking” betyder ”Spänningssökande”. Individer som har höga poäng på ”Novelty Seeking” beskrivs som impulsiva, utforskande, ostadiga och lättretliga. De lockas lätt till nya intressen och aktiviteter, men är lättdistraherade och uttråkade. Detta behöver inte vara något negativt i sig men hos kriminella innebär detta ofta att de till följd av sitt spänningssökande bryter mot normer och regler, berättar Nóra Kerekes.
Oroar sig mindre
Resultatet visar också signifikant lägre poäng hos båda grupperna på den temperamentdimension som beskrivs som ”Harm Avoidance”.
– Personer som har höga poäng i ”Harm Avoidance” är rädda för konflikter, de avskärmar sig och stänger ofta ute andra personer, de har överdriven oro och pessimism. Studien visade att dessa egenskaper minskade mer hos de deltagare som utövat yoga, berättar Nóra Kerekes.
Ökad självkontroll i yogagruppen
Det viktigaste resultatet var dock att de som utövat yoga hade en signifikant ökning i den av karaktärsdimensionerna, som kallas ”Self-Directedness”.
– En ökad ”Self-Directedness” innebär en ökad självkontroll med avseende på känslomässiga reaktioner, ökad ansvarsfullhet och resursstyrka. Enligt vår studie kan regelbunden yoga påverka dessa egenskaper i positiv riktning och med andra ord öka personens karaktärsmognad, säger Nóra Kerekes.
Yoga kan ge karaktärsmognad
Nóra Kerekes betonar vikten av detta fynd, där signifikanta förändringar till följd av regelbunden yoga kunde upptäckas i de intagnas karaktärsmognad.
– Man kan reglera till exempel impulsivitet hos en person med olika läkemedel, men en ökad karaktärsmognad innebär att personen själv får bättre förmåga att hantera och övervinna båda yttre och inre svårigheter, vilka inkluderar mentala reaktionsmönster, förmågor och affekter.
– Framtida forskning bör undersöka i vilken utsträckning karaktärsmognad kan förbättras genom behandling och om det i så fall ger långvariga positiva förändringar i personens beteende och psykiska mående. När det gäller intagna kan sådana förändringar möjligen minska risken för återfall i kriminalitet, samtidigt som det kan stödja återinträdet i samhället efter avtjänat straff.
Genom att efterlikna den naturliga cellulära arkitekturen i trä, presenterar forskarna vid Chalmers nu möjligheten att skapa gröna produkter, sprungna ur trä, med unika egenskaper.
Hur trä växer styrs av en genetisk kod, vilken ger det unika egenskaper i form av porositet och vridstyvhet. Samtidigt är trä ett väldigt begränsat material när det kommer till bearbetning. Till skillnad från metaller och plaster går det inte att smälta eller gjuta utan måste sågas, hyvlas och svarvas. Processer som omvandlar trä till papper, kartong och textiler förstör den underliggande ultrastrukturen, träcellens arkitektur. Men den nya teknologin fungerar som om ett träd växte men tillväxten sker i en 3D-printer och i den form man vill skapa.
Digitaliserad genetisk kod
Chalmersforskare har sedan tidigare lyckats ta fram ett bläck, baserat på nanocellulosa från trämassa, som kan användas i 3D-printing. Nu presenterar de ytterligare ett framsteg – de har lyckats tolka träts genetiska kod och digitaliserat det så att det kan instruera en 3D-printer.
Detta innebär att det nu går att kontrollera uppbyggandet av nanofibriler i detalj vid 3D-printning, för att fullt ut efterlikna den önskade ultrastruktur som trä har.
– Detta är ett genombrott inom tillverkningsteknologin. Det tar oss bortom vad naturen tidigare tillåtit, för att skapa nya, hållbara gröna produkter. Det innebär att de produkter som idag produceras av skogsmaterial istället kan bli 3D-printade på mycket kortare tid, Metall och plast som idag används inom 3D-printing kan ersättas med ett förnybart, hållbart alternativ, säger professor Paul Gatenholm, som leder forskningen på Chalmers, genom Wallenberg Wood Science Centre.
Nya produkter kan odlas i skrivare
För att få ytterligare stabilitet och hållbarhet har forskarna tillfört hemicellulosa till bläcket. Hemicellulosan är en naturlig del av växtens cell och fungerar i det nya materialet som ett klister. Teknologin öppnar helt nya fält av möjligheter. Idag är behandling av trä tidskrävande och innebär bland annat sågning och hyvling. Den nya teknologin innebär att nya träliknande produkter kan designas och ”odlas” nedifrån och upp, på mycket kortare tid än vad som är möjligt med naturligt trä.
Paul Gatenholms grupp har redan utvecklat en prototyp för ett innovativt förpackningskoncept. Forskarna printade strukturer som ser ut som bikakor, med sina karaktäristiska håligheter. Cellulosa har utmärkta syrebarriäregenskaper, vilket innebär att metoden är lovande för att skapa lufttäta emballage för exempelvis livsmedel och medicin.
Minskade transporter och mindre plast
– Att tillverka produkter på det här sättet skulle kunna leda till enorma besparingar när det gäller resurser och skadliga utsläpp, säger Paul Gatenholm.
– Tänk dig, till exempel, om vi skulle kunna börja printa förpackningar lokalt. Det skulle innebära ett alternativ till dagens industrier, som är mycket beroende av plast och koldioxid-genererande transporter. Paketeringen skulle kunna designas och tillverkas för den specifika varan utan restprodukter.
Rymden är en framtida marknad
Forskarna på Chalmers har också tagit fram prototyper för hälsovårdsprodukter och kläder. Ytterligare ett område där Paul ser stor potential för teknologin är i rymden. Han menar att rymden erbjuder den perfekta testbädden för att vidareutveckla teknologin.
– Växter ger otroligt återvinningsbara material. Detta innebär att råmaterial kan produceras på plats under längre rymdresor, på månen eller på Mars. Om du odlar mat i rymden, kommer du förmodligen även att ha tillgång till både cellulosa och hemicellulosa, säger Paul Gatenholm.
Forskarna har framgångsrikt presenterat teknologin för den europeiska rymdorganisationen ESA och samarbetar även med universitetet Florida Tech och NASA i andra projekt, bland annat materialtest i mikrogravitation.
– Rymdresor har alltid inneburit en katalysator för materialutveckling på jorden, säger han.
Att låg födelsevikt kan kopplas till komplikationer under både graviditet och förlossning är ett känt faktum. Likaså att dessa barn i högre utsträckning får högt blodtryck som vuxna. Kopplingarna till genetik och miljö har dock varit oklara, men genom att tydligt skilja effekterna av barns respektive mödrars genetik på födelsevikten klarnar också bilden hur födelsevikten förhåller sig till olika hälsorisker.
Komplexa samspel
Den viktiga särskiljningen mellan mödrars och barns genetiska effekter på födelsevikten gjordes med hjälp av nya statiska metoder, och en av forskarnas slutsatser var att barnets gener hade en stor och direkt påverkan på födelsevikten.
Samspelet mellan mor och barn var dock komplext. Ungefär en fjärdedel av den identifierade genetik som styrde födelsevikten kom från faktorer i barnets miljö, exempelvis tillgången på glykos under graviditeten, som i sig var direkt påverkad av mammans genetik.
Genernas påverkan tog ut varandra
Vissa delar av den genetiska påverkan på födelsevikten kom både direkt från barnet och indirekt från mamman. Ibland samverkade dessa effekter och påverkade vikten åt samma håll, ibland tog de ut varandra.
Ett exempel är genetiken bakom höga glukosnivåer hos en mamma, som får fostret att svara med ökad insulinproduktion och därmed kraftigare tillväxt. Hos ett barn som ärvt samma genetiska kod begränsas förmågan att tillverka insulin, vilket dämpar barnets tillväxt.
Högt blodtryck och låg födelsevikt
Att förstå de faktorer som påverkar födelsevikten är angeläget eftersom barn som föds med mycket hög eller mycket låg födelsevikt har sämre överlevnad och högre risk för att drabbas av metabola sjukdomar senare i livet.
– Tidigare har man haft uppfattningen att låg födelsevikt programmerar individen att få högt blodtryck senare i livet. Nu visar vi att både låg födelsevikt och högt blodtryck senare i livet är effekter av samma genetiska kodning, vilket är ett av de mest intressanta resultaten i studien, säger Bo Jacobsson.
Största studien hittills
Forskarna studerade genetisk information från 230 069 mödrar, plus viktuppgifter om vardera ett barn som kvinnorna fött. Därtill studerades genetiken hos 321 223 personer vars uppgifter finns registrerade inom ett internationellt konsortium för tidig tillväxtgenetik, samt i en stor brittisk biobank.
Forskare har identifierat 190 identifierade kopplingar mellan genetik och födelsevikt, varav två tredjedelar är tidigare okända. Den aktuella studien är den största studien hittills i sitt slag, med drygt 200 internationella forskare involverade. En norsk och en svensk del av studien leddes av Bo Jacobsson, professor i obstetrik och gynekologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Många organisationer verkar i ett sammanhang med ökad komplexitet och hög förändringstakt – och är därför allt mer beroende av ledarnas och medarbetarnas kompetenser, vilket driver ett behov av att utveckla ledare, medarbetare och effektiva organisationsformer.
Ledarskapsutveckling är en miljardindustri, samtidigt som det ur ett akademiskt perspektiv saknas central på forskning inom området. I ett forskningsprojekt, som pågick mellan 2017 – 2019 har forskare från Jönköping University och Malmö universitet undersökt hur ledarskapsutveckling kan bedrivas på ett systematiskt sätt och användas för att utveckla företagens förmåga att hantera en komplex omgivning.
Ledarskapsutvecklingen studerades med en samverkan med tre företag genom studier i kontexten av genomförda organisationsförändringar hos Sandvik och Svenska Spel samt vid organisering av stora projekt på NCC.
Några huvudresultat från studien är:
Ledarskapsutveckling sker i vardagen
De flesta känner till traditionella former för individuell ledarutveckling, till exempel ledarskapskurser. Forskning visar att det är bara en av flera möjliga metoder – och kanske inte den mest kraftfulla. Ledarskapsutveckling kan med fördel också ske i det dagliga arbetet, exempelvis genom förändringar i arbetsuppgifter, roller eller organisatoriska förändringar. Det finns stor potential för en organisation i att mer medvetet stödja ledar- och ledarskapsutveckling på jobbet.
Ledarskapsutveckling är både kollektiv och individuell
Det har länge funnits ett fokus på att utveckla den formella ledaren, men idag utövas ledarskap ofta också av fler personer i icke formella ledarroller. Det finns ett växande intresse för det som kallas kollektivt ledarskap, vilket innebär ett fokus på det ledarskap som fördelas över ett antal individer i en grupp eller ett större kollektiv. Ledarskapsutveckling i denna bemärkelse innefattar aktiviteter som ökar kollektivets förmåga att samverka och utöva ledarskap tillsammans.
Dialogkarta för en vidgad syn på ledarskapsutveckling
Projektet har resulterat i en dialogkarta, som ger en översikt över olika metoder för ledarskapsutveckling. Unik för denna dialogkarta är att den beskriver metoder för så väl utveckling av individuellt som kollektivt ledarskap. Den kan användas både av enskilda individer som vill utveckla sig som ledare och av de som organiserar ledarskapsutveckling för andra.
Ledarskapsutveckling påverkas av sammanhanget
Vilken slags ledarskapsutveckling som behövs beror på sammanhang, bland annat hur arbetet är strukturerat och vilka uppgifter som ledaren, gruppen eller organisationen behöver hantera. Vid omorganisationer kan nya möjligheter till ledarskapsutveckling uppstå.
Ett sammanfattat resultat av studien visar att företag behöver stötta ledarskapsutvecklingen i sin organisation på ett systematiskt sätt för individer såväl som på en kollektiv nivå för att kunna konkurrera i en komplex och föränderlig värld.
Det finns inte något enkelt och slutgiltigt svar på vad ett önskvärt ledarskap är. Snarare är svaret att ledarskapet ständigt behöver anpassas och utvecklas. En central uppgift för en ledare blir då att – utöver att leda och bidra till verksamhetens mål – kontinuerligt och systematiskt stödja både sin egen och kollegornas utveckling i rollen som ledare och utveckling av det kollektiva ledarskapet.
Sofia Kjellström, Professor i kvalitetsförbättring och ledarskap, Jönköping Academy for improvement of health and welfare, Hälsohögskolan, sofia.kjellstrom@ju.se.
Oskar Törnblom, managementkonsult, doktorand vid KTH och verksam vid Jönköping University, oskar.tornblom@indek.kth.se
– Studien understryker vilken vinst för folkhälsan det faktiskt innebär att minska arbetslösheten. De hälsomässiga aspekterna hamnar tyvärr ofta i skymundan när arbetslöshet diskuteras, säger Fredrik Norström, forskare vid Institutionen för epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet.
Att arbetslöshet gör folk sjukare är ett sedan länge känt faktum. Det finns sedan tidigare studier som visar på större ohälsa bland arbetslösa, med ökad förekomst av bland annat hjärtinfarkt, stroke och självmord. I tidigare studier har det däremot saknats svar på hur stor procentuell försämring i livskvalitet som arbetslöshet orsakar.
Självskattad hälsa
Forskare vid Umeå universitet genomförde därför en studie med fokus på hälsoeffekter av arbetslöshet utifrån självskattningar. Hälsoeffekterna uttrycktes i ”hälsorelaterad livskvalitet”, ett mått som ofta används inom hälsoekonomisk forskning.
Resultaten visar på att arbetslöshet leder till en stor försämring, 9,6 procent, i hälsorelaterad livskvalitet. Särskilt markant var skillnaden mellan arbetslösas och yrkesarbetandes skattningar av hälsoproblemen ångest och depression. 24 procent fler bland de arbetslösa än bland de arbetande upplevde problem med ångest och depression
– Resultaten kan tolkas som att mervärdet från att ha ett arbete gör att det är värt att ”offra” livstid för att få en bättre hälsorelaterad livskvalitet. Det ger ytterligare stöd till slutsatsen att politikers uppmärksamhet och åtgärder i betydligt större utsträckning bör riktas mot hälsomässiga vinningar från minskad arbetslöshet, säger Fredrik Norström.
Vad är hälsorelaterad livskvalitet?
Resultaten bygger på en tvärsnittsstudie under 2016 där 2 500 slumpmässigt utvalda individer hos svenska befolkningen inbjöds att besvara en enkät som skickats till hemadressen. Bland de svarande jämfördes de 113 personer som varit arbetslösa under minst ett halvt år de senaste tre åren med de 724 svarande som varit yrkesverksamma.
För att mäta hälsorelaterad livskvalitet användes ett mått som heter EoroQol 5 dimensions, vilket är ett validerat mått som bygger på fem frågor avseende olika hälsoaspekter. Svaren på dessa frågor översattes sedan till kvalitetsrelaterade levnadsår. Svarsfrekvensen var 39 procent.
Kontakt:
Fredrik Norström, Docent/biträdande lektor, Institutionen för epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet, fredrik.norstrom@umu.se
I dag diagnosticeras Alzheimers sjukdom med hjälp av att identifiera ämnet beta-amyloid, antingen i ett ryggvätskeprov eller genom avbildning av hjärnan med PET-kamera.
– Det är metoder som är kostsamma och endast tillgängliga inom specialistvården. Inom forskningen har vi därför länge sökt efter enklare diagnosmetoder, säger Sebastian Palmqvist, docent på enheten för klinisk minnesforskning vid Lunds universitet och läkare vid Skånes universitetssjukhus.
Forskare från Lunds universitet har tillsammans med ett läkemedelsföretag använt en ny metod för att vidareutveckla en blodmarkör (utvecklad av forskare vid Sahlgrenska akademin) som kan upptäcka om en person har Alzheimers sjukdom eller inte. Om metoden godkänns för klinisk användning hoppas forskarna att den på sikt kan användas som diagnostiskt verktyg inom primärvården. Till hösten påbörjar de en studie i primärvården för att testa tekniken.
Beta-amyloid i hjärnan?
Forskarna har undersökt om man med ett enkelt blodprov kan identifiera personer hos vilka beta-amyloid har börjat ansamlas i hjärnan. Med en enkel och exakt metod som forskarna menar lämpar sig väl för klinisk diagnostik och screening inom primärvården, har de kunnat identifiera beta-amyloid i blodet med hög träffsäkerhet. Med ett enkelt blodprov går det alltså att identifiera personer hos vilka beta-amyloid har börjat ansamlas i hjärnan, det vill säga har underliggande alzheimer.
Studien är ett samarbete med bland andra Henrik Zetterberg och Kaj Blennow vid Sahlgrenska Akademin och Sahlgrenska universitetssjukhuset, Neurokemilaboratoriet i Mölndal.
– Tidigare studier på metoder med blodprov har inte visat några särskilt goda resultat, man kunde bara se små skillnader mellan alzheimerpatienter och friska äldre. Först för något år sedan har man hittat metoder med blodprovsmätning som visar större träffsäkerhet för att avslöja Alzheimers sjukdom. Svårigheten än så länge är att dessa andra metoder i nuläget kräver avancerad teknik och inte finns tillgängliga för att använda i klinisk rutin i dag, säger Sebastian Palmqvist.
Resultaten bygger på studier av blodanalyser insamlade från 842 personer i Sverige ( The Swedish BioFINDER) och 237 i Tyskland. Deltagarna i studien är alzheimerpatienter med demens, friska äldre och personer med lindriga kognitiva svårigheter.
Metoden som forskarna har studerat är utvecklad av läkemedelsföretaget och är en helautomatiserad teknik som mäter beta-amyloid i blodet och ger alltså stor träffsäkerhet för att identifiera proteininlagringar.
– Med den här metoden som vi börjar närma oss en träffsäkerhet som går att använda i klinisk rutinsjukvård runtom i hela världen, säger Oskar Hansson, professor i neurologi på enheten för klinisk minnesforskning vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus.
Diagnostisering i primärvården
Forskarna tror att denna nya blodprovsanalys kan vara ett viktigt komplement när det gäller screening för att hitta personer att inkludera i läkemedelsstudier mot Alzheimers sjukdom, eller för att förbättra diagnostiken inom primärvården vilket kan medföra att fler kan få tillgång till de nuvarande symtomlindrande läkemedlen mot Alzheimer.
– För att bekräfta metoden är nästa steg att testa den i en större population där förekomsten av underliggande alzheimer är lägre. Vi behöver även pröva tekniken i klinisk verksamhet, vilket vi gör rätt snart i en stor primärvårdsstudie i Skåne. Där hoppas vi kunna validera våra resultat, säger Sebastian Palmqvist.
Sebastian Palmqvist, docent vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet, och läkare vid neurologiska kliniken på Skånes universitetssjukhus, sebastian.palmqvist@med.lu.se
Oskar Hansson, professor vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet och överläkare vid minneskliniken på Skånes universitetssjukhus, oskar.hansson@med.lu.se
Pappan som kör barnvagn på stan, bär bebis i sele eller matar en kladdig ettåring med köttfärssås. Den involverade, föräldralediga pappan har blivit en figur med stark positiv laddning.
Ett exempel på detta är Johan Bävmans fotoutställning Swedish Dads, som visar porträtt på föräldralediga pappor. Svenska Institutet, vars uppgift är att öka intresset för Sverige, tycker uppenbarligen att det är en bild som är värd att sprida. De har visat utställningen i 40 länder.
Sofia Björk har i sin avhandling ”Gender and Emotions in Family Care. Understanding masculinity and gender equality in Sweden” intervjuat 31 föräldrar till barn under 12 år och 20 söner och döttrar som ger omsorg till sina åldrande föräldrar.
Jämställd pappa är status
Intervjuerna visar att man idag är stolt över att vara en jämställd pappa som är involverad i sina barns liv. ”En bra svensk man” delar omsorgen om de små barnen. Sofia Björk menar att jämställdhetsidealen har skapat en ny sorts omsorgsinriktad maskulinitet.
– En pappa som går med barnvagn på stan kan bli bekräftad, en tant kanske kommer fram och tycker att han är duktig, säger Sofia Björk, universitetslektor vid Göteborgs universitet.
Men det innebär inte att det skett en allmän omsorgsorientering bland män.
– Bilden av jämställdhet är snäv. När det gäller omsorgen om de äldre finns det inte alls en lika beundrad position att kliva in i, säger Sofia Björk.
Bland de män som tog hand om sina föräldrar gav många uttryck för att det var ett ansvar de accepterade snarare än något de valt. Några av männen underströk sin brist på valmöjligheter.
Anhörigvård en blind fläck
Petra Ulmanen, biträdande lektor på institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet och som forskar kring äldreomsorg och anhörigomsorg, säger att anhörigvården länge var jämställdhetspolitikens blinda fläck.
När barnomsorgen byggdes ut handlade det både om barnets behov av stimulans, trygghet och välfärd och om mammornas möjlighet till egen försörjning. Däremot låg fokus enbart på de äldre när hemtjänsten byggdes ut på 50-talet. De anhöriga var frånvarande i diskussionen.
– Jämställdhetspolitiken har haft ett väldigt ensidigt fokus på de små barnen och deras omsorgsbehov. Man har helt missat alla dem som hjälper en gammal människa. Ändå har utbyggnaden av äldreomsorgen haft en funktion som liknar daghemmens och ökat kvinnors möjlighet till egen försörjning, säger Petra Ulmanen.
Hon tycker ändå att det går framåt. Hon arbetade som utredningssekreterare i Jämställdhetspolitiska utredningen som kom 2005.
Äldreomsorgen en jämställdhetsfråga
– Till följd av utredningens arbete breddades jämställdhetspolitikens fokus från omsorgsansvaret för små barn till att omfatta även äldreomsorgen. För första gången lyfte man på allvar fram äldreomsorgen som en jämställdhetspolitisk fråga, säger hon.
Petra Ulmanen tycker att den offentliga debatten fortfarande är snäv, med stort fokus på de yrkesaktiva åren och de små barnen, även om jämställhetsfrågorna är lika angelägna senare i livet.
– När kvinnor blir gamla hjälper de ofta sin partner. Mannen dör ofta före kvinnan som med tiden blir beroende av hjälp utifrån. I första hand är det döttrar som ställer upp, i andra hand hemtjänsten, säger hon.
Äldreomsorgen har förändrats radikalt de senaste decennierna. Särskilt dramatisk är de senaste årens minskning av äldreboenden, där minst var fjärde plats försvunnit under 2000-talets första decennium. Hemtjänsten har inte byggts ut i samma utsträckning och det är ofta de medelålders barnen som får ta över ansvaret. Enligt Petra Ulmanen har cirka 140 000 personer i den medelålders befolkningen gått ner i arbetstid, sagt upp sig från jobbet eller pensionerat sig i förtid för att kunna sköta om sina föräldrar. Främst är det medelålders döttrar som hjälper sina gamla föräldrar.
När äldreomsorgen minskat har könsmönstren delvis ändrats. I SCB:s undersökningar om levnadsförhållanden kan man se att döttrarna ökade sin hjälp under 90-talet. När platserna på äldreboendena kraftigt minskade på 00-talet klev både söner och döttrar fram.
– Jag tror att alla krafter behövdes för att klara den stora förändring som skedde, säger Petra Ulmanen.
Flest får hjälp av döttrar
Mellan år 2002-2003 och år 2009-2010 har hjälpen från vuxna barn och andra närstående utanför hushållet ökat från 48 till 63 procent av hemmaboende äldre med omsorgsbehov.
Andelen äldre med omsorgsbehov som fick hjälp av döttrar ökade från 25 till 29 procent, av söner från 19 till 23 procent och av övriga släktingar och vänner från 11 till 17 procent.
Det är vanligare bland män att ge olika former av praktisk hjälp (som hushållsarbete, reparationer, skjutsning och bank- eller postärenden). Bland kvinnor är det istället vanligare att ge kroppsnära omsorg, som ofta ges tillsammans med andra hjälpuppgifter.
Källa: Omsorgens pris i åtstramningstid. Anhörigomsorg för äldre ur ett könsperspektiv av Petra Ulmanen
När vården flyttas hem förändras anhörigomsorgen. Behovet av organisatorisk omsorg ökar, alltså att ha hand om till exempel vårdkontakter.
– På ett äldreboende sköter personalen ofta kontakterna med den hjälp som kommer utifrån, som fotvård, frisör, tandläkare och läkare, och de står själva för resten av vården. När de äldre bor kvar hemma är det istället ofta anhöriga som får sköta kontakterna mellan de olika yrkesgrupperna, säger hon.
Män och kvinnor tar hand om den organisatoriska omsorgen i lika stor utsträckning, men döttrarna påverkas mer negativt. Varför det är så är något Petra Ulmanen just nu undersöker vidare.
– Är förväntningarna högre på att de ska ta större ansvar? Får de sämre bemötande? Tar döttrarna större ansvar för hur de anhöriga mår? Det är en tung bit av anhörigomsorgen idag.
En statusfråga?
Att anhörigomsorg inte alls har samma positiva laddning som att ta hand om sina små barn tror Sofia Björk har att göra med status. Att ta hand om sina föräldrar handlar inte om att fostra en framtid.
– Det är istället liv under avveckling och har mycket lägre status. Män har en privilegierad position i vårt samhälle och tenderar att hamna i det attraktiva snarare än i det oattraktiva.
Antalet 80-åringar ökar
SCB visar i sina prognoser att andelen av befolkningen över 80 år kommer att öka med 50 procent de närmaste tio åren. 2028 beräknas 80-åringarna vara 255 000 fler än i dag.
Källa: SCB
Själv tycker hon det är konstigt att vi inte tänker på samma sätt kring omsorgen om gamla som om omsorgen om barn.
– Man brukar säga att barndomen är en sådan kort del av livet, snart är barnen inte längre barn. Med gamla blir detta egentligen ännu tydligare – det är en kort tid de behöver omsorg och passar man inte på medan de är i livet så är den tiden verkligen slut. Jag har under avhandlingsarbetet funderat mycket på omsorgens plats i livet och undrar varför den ska vara så undanskymd. Att göra plats för omsorg i livet, att se att någon behöver något och finnas där och erbjuda det, ger mycket tillbaka.
Text: Kerstin Sjödén på uppdrag av forskning.se
Det är ett internationellt forskarlag bestående av biologer i Sverige och Sydafrika som har upptäckt dyngbaggarnas vindkompass och hur den kompletterar solen som vägvisare.
– Det här är den första studien som visar hur en biologisk kompass hos ett djur på ett flexibelt sätt integrerar olika riktningsgivare, i det här fallet vind och sol. Allt för att hela tiden uppnå så hög precision som möjligt, säger Marie Dacke, professor i sinnesbiologi vid Lunds universitet och ledare för forskarlaget.
Dyngbaggarna kan inte använda solen som riktningsgivare när det är mulet eller när solen under några timmar mitt på dagen står högre än 75 grader över horisonten. När den en stund senare står lite lägre igen stänger de av vindkompassen och förlitar sig återigen på solen.
Vinden visade vägen när solen stod högt
I den aktuella studien har forskarna undersökt dyngbaggarna såväl i fält som i laboratorium. Med hjälp av fläktar har de skapat vind och kunnat välja vindriktning. Solens position på himlen har de ändrat genom att använda en spegel. Experimenten visar att när solen står lågt och medelhögt svarar dyngbaggarna med att själva ändra riktning med 180 grader om solens position ändras 180 grader.
Dyngbaggarna påverkades emellertid inte när forskarna ändrade vindriktningen med 180 grader samtidigt som solen stod lågt eller medelhögt.
En uppställning i laboratoriet i Sydafrika: Ljuskällan uppe till vänster simulerar solsken. Fläkten till höger skapar vind. Röken visar vindriktning. Dyngbaggen står på dyngbollen.
När solen stod högt, mer än 75 grader över horisonten, så var förhållandet det omvända. Då var det vinden som visade vägen så att insekterna fortsatte i samma riktning som då solen stod lägre.
Resultaten visar att riktningsinformation kan överföras från vindkompassen till solkompassen och vice versa. På så vis kan dyngbaggarna fortsätta i en riktning då en av kompasserna tas ur bruk. Sensorerna som registrerar vindriktning finns på insektens antenner.
Insekternas kompass fungerar i alla förhållanden
– Insektshjärnan är absolut inte förprogrammerad att följa enkla regler. Tvärtom kan vi visa att så pass små hjärnor fungerar utifrån mycket dynamiska principer som anpassas efter de förhållanden som råder för stunden, säger Marie Dacke.
Forskarna har tidigare visat att dyngbaggarna nattetid navigerar efter Vintergatan och polariserat månsken när de rullar sina dyngbollar i en rät linje. Tillsammans med resultaten från den nya studien visar de att insektens kompass fungerar vilken tid på dygnet som helst och sannolikt under vilka förhållanden som helst.
– Nu ska vi gå vidare och undersöka om de använder sig av vinden även på natten. En annan sak vi är nyfikna på är vad som styr dem om det är både vindstilla och mulet, berättar Marie Dacke.
Små hjärnor som hanterar stora mängder information
Målet med forskningen är att fullt ut förstå hur mycket små hjärnor hanterar stora mängder information för att kunna fatta ett relevant beslut: Är det dags att svänga vänster eller höger eller fortsätta rakt fram?
Marie Dacke räknar med att resultaten kommer till direkt nytta inom några år. Användningsområdet är robotutveckling och artificiell intelligens (AI). På samma sätt som dyngbaggar måste robotar ta hänsyn till stora mängder information för att styra nästa handling.
– Utvecklingen inom AI går rasande fort och en del av min forskning syftar direkt mot att skapa en modell över hur nätverk fungerar för att integrera information på ett smart sätt, säger hon.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
