Irene Perini har tidigare studerat vad som händer i tonåringars hjärnor när de använder sociala medier. Hon fann, med hjälp av bilder tagna i magnetkamera, att en förväntan på bekräftelse sätter igång processer i hjärnan. Framför allt aktiveras de delar av hjärnan som riktar vår uppmärksamhet mot det som är mest relevant för oss, kallat salience network.
– När vi lägger ut en bild eller ett inlägg på sociala medier så registrerar hjärnan en förväntan att bli bedömd, att få bekräftelse, som något viktigt för oss, förklarar Irene Perini.
För att fördjupa forskningen har hon nu jämfört en grupp friska tonåringar, 27 personer, med lika många tjejer med självskadebeteende – vilket betyder att de skär sig i armarna eller orsakar sig själva andra fysiska skador, utan att syftet är självmord. Projektet är ett samarbete med bland andra Maria Zetterqvist, klinisk psykolog och forskare vid CSAN, som arbetar med ungdomar med självskadebeteende.
Känslan av att inte duga
– Vi vet att goda sociala interaktioner är särskilt viktiga under tonåren och vi vet också att det finns en koppling mellan social stress och självskadebeteende hos ungdomar. Känslan att inte duga, få kritik och känna sig avvisad i sociala sammanhang ligger ofta bakom självskadebeteenden, berättar Irene Perini.
För testet har hon använt ett online-spel som efterliknar den interaktion ungdomar har med varandra i sociala medier. I spelet får de ta ställning till om de gillar sina medspelare och de blir också själva bedömda. Hur de än interagerar får de i spelet exakt lika många tummen upp som tummen ner.
När det gällde aktiveringen av relevans-nätverket, the salience network, visade försöken ingen skillnad mellan de två grupperna. Men i samband med testet fick de också svara på ett antal frågor: Hur ofta fick du tummen ner? Hur kändes det? Gillade du personen du spelade med? Gillar du ditt eget ansikte (din selfie)? Här blev skillnaderna signifikanta.
Påverkades starkare av negativ feedback
De tjejer som har ett självskadebeteende tror att de fått tummen ner betydligt fler gånger än de fått och den negativa feedbacken påverkar dem också starkare än kontrollgruppen. De gillar i lägre grad sin motspelare och de gillar inte heller sin egen bild i samma utsträckning som kontrollgruppen, visar forskningen.
– Även den friska kontrollgruppen påverkas av negativ feedback på sociala medier, men för tjejer med självskadebeteende är den påverkan ännu starkare, säger Irene Perini.
Genom fördjupade analyser av bilderna från magnetkameran (fMRI) har hon också visat att hos gruppen med självskadebeteende aktiveras även en annan del av hjärnan vid förväntan, den del som brukar kopplas till känslor och reflektion.
– Men som med all forskning som grundar sig på bilder tagna i magnetkamera måste vi vara försiktiga med långtgående tolkningar, speciellt innan resultaten kan upprepas i andra studier, säger hon.
Övertolkar det negativa
Men hon hoppas samtidigt att resultatet av hennes och kollegornas arbete ska hjälpa terapeuter att komma framåt när de nu vet att det finns ett negativt bias – att patienterna tolkar situationen värre än den är.
Bör de rekommendera en viss försiktighet med sociala medier?
– Det vore nog bra att föräldrar och terapeuter informerar ungdomarna om att de har en större känslighet och att de övertolkar det negativa, svarar Irene Perini.
Smärta orsakar lidande och leder till stora kostnader för samhället. Nästan var femte person har pågående smärta och det finns ett stort behov av att hitta nya smärtstillande läkemedel. Men smärtkänslighet är också nödvändigt för överlevnad och har en skyddande funktion. Det leder till reflexreaktioner som förhindrar vävnadsskada, som exempelvis när man drar undan handen då man känner ett stick från ett vasst föremål eller bränner sig.
Kan ge förklaringar till kronisk smärta
I studien från Karolinska institutet beskrivs hur det nya smärtkänsliga organet ser ut, hur det är organiserat tillsammans med smärtkänsliga nerver i huden och hur aktivering av organet leder till elektriska impulser i nervsystemet som leder till reflexreaktioner och smärtupplevelse. Cellerna som bildar organet är mycket känsliga för mekanisk retning, vilket förklarar hur de kan detektera stick och slag. I experiment har forskarna också stängt av organet och såg då att möjligheten att känna av mekanisk smärta minskade.
– Vår studie visar att smärtkänslighet inte bara uppstår i hudens nervtrådar, utan också från cellerna i detta nyupptäckta smärtkänsliga organ. Upptäckten förändrar synen på de bakomliggande cellulära mekanismerna för kroppskänsel och kan få betydelse för förståelsen kring kronisk smärta, säger Patrik Ernfors, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet, och huvudansvarig för studien.
Patrik Ernfors, professor, Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet. Patrik.Ernfors@ki.se
Ross Friel, universitetslektor vid Högskolan i Halmstad, leder en grupp forskare som jobbar med autonom additiv tillverkning (även kallad 3D-printing) som kan användas på månen.
– Jordens resurser är begränsade, så vår fortsatta existens kräver att vi blickar bortom vår planet. I rymden finns oändligt med resurser. För att kunna utforska inom, men även utanför, vårt solsystem, behövs en månbas som kan fungera som en ”språngbräda” för rymdresor. Det är ekonomiskt och tekniskt gynnsamt att använda månen som uppskjutningsplats på grund av dess lägre tyngdkraft, oerhört tunna atmosfär och klara himmel, samt möjligheten att använda väte och syre från månens is till raketbränsle, säger Ross Friel.
Utmaning att bygga månbas
Det är inte en lätt uppgift att bygga en månbas. Byggmaterialet måste både tåla och skydda människor och vetenskapliga instrument mot skadlig kosmisk strålning och meteoroider. Det är inte ett alternativ att transportera tung betong från jorden till månen – det är ohållbart och alldeles för dyrt. Därför kan möjligheten att använda material som redan finns på månen för att skapa byggstenar och andra användbara komponenter, som till exempel reservdelar, vara den bästa lösningen.
– Månstoft, det vill säga det fina grus på månen som kallas för lunar regolith, är ett naturligt keramiskt material – ungefär som vulkanaska på jorden. Vi har i vår forskning använt ett material från jorden med egenskaper som liknar månstoft. Det riktiga stoftet är ju svårt att komma över, säger Ross Friel.
3D-skrivare på månen
Genom att smälta det månstoftliknande materialet från jorden kan olika typer av strukturer skrivas ut med en särskilt utvecklad 3D-skrivare, till exempel kuber, filterstrukturer och skruvar – direkt på månens yta.
Genom att smälta ett material från jorden, med liknande egenskaper som månstoft, kan olika typer av strukturer skrivas ut med en särskilt utvecklad 3D-skrivare. Bilden visar a) kompakta kuber, b) en potentiell filterstruktur, c) en skruv och en mutter som visar utskriftens noggrannhet, och d) ett byggblock i form av en pusselbit som ett första steg mot sammankopplade byggkomponenter för att skapa kompakta materialstrukturer direkt på månens yta. Illustration: Högskolan i Halmstad
Under de kommande åren ska forskarna fortsätta att utveckla tekniken för en autonom 3D-skrivare som kan fungera på månen. De ska förfina testmiljön så att den simulerar förhållandena på månens yta, till exempel med ultrahögvakuum, samt exponera det utskrivna materialet för exempelvis strålning och kollisioner i hög hastighet med föremål som efterliknar meteoroider.
– Jorden är inte vår slutgiltiga destination. Människans utforskning av solsystemet är oundviklig. Det finns ett behov av innovativt tänkande och kreativa lösningar för att detta ska hända, något jag hoppas att vår forskning kan bidra till, säger Ross Friel.
Den typ av additiv tillverkning som forskarna använder kallas för powder bed fusion. Gruppens senaste forskningsresultat presenterades av Ross Friel vid 2019 års konferens Future Manufacturing Technologies Conference (FMTX) den 28 maj i Malmö.
Ross Friel, universitetslektor vid Högskolan i Halmstad (engelsktalande), ross.friel@hh.se
– För 150 år sedan hotades europeisk silkesindustri av en okänd epidemi som tog död på silkesmaskarna. Louis Pasteur identifierade smittkällan och föreslog åtgärder, vilket räddade silkesproduktionen denna gång. I dag vet man att det var en så kallad mikrosporidieparasit som orsakade epidemin. Varje år orsakar silkesmasksjukdomar inkomstbortfall i kinesisk silkesindustri på mer än 100 miljoner dollar.
Mikrosporidier är små sporbildande encelliga parasiter, som tillhör svampriket. Förmågan att bilda sporer – ett sorts vilostadium, men som också fungerar som organismens spridningsstadium – gör att organismerna har stor motståndskraft.
Sjukdomen mikrosporidios drabbar inte bara silkesmaskar. Mikrosporidieparasiterna omfattar tusentals olika arter och kan påträffas i celler hos alla djurgrupper. Minst 14 mikrosporidiearter har förmåga att infektera människan. Mikrosporidier hotar inte bara akvakulturer, silkesmaskodlingar och biodlingar, där infektioner kan utplåna hela bisamhällen. Parasiten kan också orsaka livshotande infektioner hos patienter med nedsatt immunförsvar.
Lite känt om livet på molekylnivå
Även om mikrosporidios är bland de vanligaste parasitiska sjukdomarna hos djur, är relativt lite känt om deras fascinerande liv på molekylär nivå. Tillsammans med forskare från Rockefeller University och Connecticut Agricultural Experiment Station, USA, publicerar Jonas Barandun, ny gruppledare vid The Laboratory for Molecular Infection Medicine Sweden, MIMS, resultat som beskriver den molekylära strukturen hos mikrosporidiens ribosom, dess proteinfabrik. Studien som publiceras i Nature Microbiology visar första gången strukturen hos cellulära ribosomer i en organism med mycket begränsad genetisk information.
Mikrosporidiska parasiter kan överleva som sporer i mark, vatten och luft där deras utveckling kan stanna upp i ett vilande tillstånd. När en annan organism sväljer sporer kan dessa med hjälp av en unik ultrasnabb infektionsmekanism injicera sporernas innehåll i värdcellen.
Mikrosporidier överlever trots reducerad genuppsättning
Inne i en värdcell kan mikrosporidier utnyttja värdens små molekyler för sin egen ämnesomsättning och replikation. Detta parasitiska beteende gör det möjligt för mikrosporidier att överleva utan de gener som en cell normalt behöver. Därför har mikrosporidiers genuppsättning kunnat reduceras till den minsta som någonsin hittats i eukaryoters ribosom, cellulära maskiner, som bildar proteiner i organismer. Tidigare forskning hade visat att mikrosporidie-genomet, med cirka 2 000 höggradigt komprimerade gener, till och med är mindre än vissa bakteriers genom. Eukaryoter är organismer vars celler har en cellkärna. Hit hör växter, djur och svampar.
– Mikrosporidier är alltså minimalister bland de parasitära eukaryoterna och minskar sitt genom till ett minimum som behövs för överlevnad och celldelning. Det gör dem till idealiska modellorganismer för att studera de minimalt nödvändiga komponenter som behövs för molekylära processer i en cell, säger Jonas Barandun.
Material från majsmott
En stor utmaning var att få tillgång till många cellulära ribosomer, som består av RNA och proteiner. Jonas Barandun samarbetade därför med en mikrosporidiespecialist, Charles Vossbrinck, från Connecticut Agricultural Experiment Station. Han odlade mikrosporidiearten Vairimorpha necatrix i larver av majsmottet Helicoverpa zea, ett skadedjur som förekommer enbart i Nordamerika och Kanada och kan orsaka stor skada på bomulls- och majsgrödor.
a. Den stora delen av ribosomet visas i blått och den mindre delen i gult och orange. De nya faktorer (MDF2 och MDF2) som upptäcktes av forskarteamet syns i rött. b. Mikrosporidie (V.necatrix) ribosomens struktur och genomlängd (RNA) jämförs med jäst (S. cerevisiae). c. Jämförelse av ribosomstrukturen med andra ribosomer inom evolutionen som visar släktskap med svampar (Fungi). Alla delar som fattas i mikrosporidieribosomen är markerade med blå och orange färg. Illustration: Jonas Barandun med kryo-elektronmikroskopiska studier
Från majsmottets larver isolerade forskarna mikrosporidiesporer. Från dessa kunde de extrahera ribosomer för vidare studier med kryo-elektronmikroskopi och masspektrometri. Forskargruppen kunde med hjälp av dessa båda tekniker få fram en modell av den minsta eukaryota cytoplasmatiska ribosomen på nära atomnivå. Hela forskningsprojektet utfördes i laboratoriet av Sebastian Klinge, en ribosomspecialist vid Rockefeller University i New York, tillsammans med Mirjam Hunziker.
Det ribosomala RNA:at är 30 procent kortare än motsvarande molekyl i jästsvampen, som är nära besläktad med mikrosporidier, och till och med 15 procent kortare än i E.coli-bakterien.
Avslöjat ribosomernas struktur
Jonas Barandun och hans kollegor kunde nu avslöja strukturen av cellulära ribosomer i mikrosporidier och jämföra med ribosomstrukturer i andra organismer. Mycket överraskande upptäcktes två helt nya proteiner som inte finns i andra ribosomer (se illustrationen). Forskarna avslöjade också att dessa faktorer påverkar mikrosporidiers vilostadium.
– Vi hittade två så kallade dormansfaktorer (MDF1, MDF2) som kan funktionellt inaktivera mikrosporidiernas ribosomer. Dessa är en förutsättning för att parasiten kan stanna av sin livscykel i sporstadiet. Vi vet nu vilken roll dessa två proteiner spelar, säger Jonas Barandun.
Eftersom parasiten är starkt beroende av resurser från sin värd, kan en effektiv avstängningsmekanism för cellulära processer vara fördelaktig för att bevara energi under sporstadiet.
Jonas Barandun, PhD,forskare och SciLifeLab National Fellow, The Laboratory for Molecular Infection Medicine Sweden, MIMS, Umeå Centre for Microbial Research, UCMR, Institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet, jonas.barandun@umu.se
– Det är rimligt att anta att sömnapné är en riskfaktor för cancer, eller att båda sjukdomarna har gemensamma riskfaktorer som exempelvis övervikt. Däremot är det mindre sannolikt att cancer leder till sömnapné, konstaterar Ludger Grote, professor och överläkare inom sömnmedicin, en av författarna till studien.
Forskningen, publicerad i European Respiratory Journal, bygger på analyser av registeruppgifter om totalt cirka 20 000 vuxna patienter, både kvinnor och män, med sömnapné, som finns samlade i en europeisk databas. Omkring två procent av dem hade också en cancerdiagnos.
Hög ålder var som väntat förknippat med högre cancerrisk, men när materialet justerats för ålder, kön, BMI, rökning och alkoholintag framkom ändå att sämre syreintag nattetid kunde kopplas till högre cancerfrekvens. Kopplingen gällde främst kvinnor, hos män var sambandet svagare.
Orsakerna till sambandet okända
– Våra resultat talar för två- till trefaldigt ökad risk för cancer bland kvinnor med mer uttalad sömnapné. Det går inte säkert att säga vilka orsaker som finns bakom sambandet mellan sömnapné och cancersjukdom, men indikationen gör att vi måste fördjupa studierna, säger Ludger Grote.
Ludger Grote är adjungerad professor i lungmedicin, med inriktning sömnmedicin, vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Han är också överläkare och medicinskt ansvarig vid den sömnmedicinska enheten på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
– Sjukdomen sömnapné är välkänd hos allmänheten och förknippas med snarkning, dagtrötthet och ökad risk för hjärt-kärlsjukdom, främst hos män. Vår forskning öppnar för ett nytt synsätt, att sömnapné möjligtvis kan vara förenad med förhöjd cancerrisk och då företrädesvis hos kvinnor, säger Ludger Grote.
Viktigt att studera skillnader mellan könen
Tidigare studier har visat att personer med sömnapné oftare än andra har en cancerdiagnos i sjukdomshistorien. Forskningen på området växer, samtidigt som könsaspekterna varit föga beforskade.
– Framför allt har man fokuserat på cancerformen malignt melanom. Ett nytt område kan nu bli bröstcancer eller livmodercancer. Kanske finns det en samverkan mellan kvinnliga könshormoner och stressaktivering, framkallad av nattlig syrebrist vid sömnapné, som kan trigga cancerutveckling eller försvagning av kroppens immunförsvar, säger Ludger Grote.
De senaste tio åren har kartläggningen av en persons arvsmassa förenklats avsevärt genom en ny generation av tekniker för så kallad DNA-sekvensering. En persons hela arvsmassa, genom, kan nu läsas av – sekvenseras – på några dagar. Den tidigare Sanger-tekniken krävde över tio år för att uppnå samma sak.
Snabbheten gör att sjukvården nu kan börja använda kartläggning av arvsmassan för att förbättra diagnostiken av vissa sjukdomar och skräddarsy behandling och uppföljning för den enskilde patienten, utifrån individuella genetiska förändringar.
I Sverige ska projektet Genomic Medicine Sweden, GMS, sprida tekniken i hela landet.
Nationellt initiativ för precisionsmedicin
Genomic Medicine Sweden, GMS, är ett nationellt initiativ för att införa precisionsmedicin i sjukvården över hela landet.
Medverkande parter: de sju medicinska fakulteterna och universitetssjukhusen, två representanter för näringslivet (branschorganisationerna Läkemedelsindustriföreningen och Swedish Medtech) och två patientrepresentanter (Riksförbundet sällsynta sjukdomar och Nätverket mot cancer).
Innovationsmyndigheten Vinnova och medverkande parter finansierar projektet till 2020, men man hoppas få fortsatta medel via en statlig satsning.
Idag görs genpaneler på cirka 10 000 cancerpatienter i Sverige per år och cirka 2 000 patienter testas för sällsynta ärftliga sjukdomar. Målet är göra minst 50 000 gentester per år om 4–5 år.
Källa: Richard Rosenquist Brandell
– Förut var mer omfattande gentester dyra, men de nya sekvenseringsteknikerna är kraftfullare och billigare, vilket möjliggör ett sådant här projekt, säger Richard Rosenquist Brandell, som är professor och överläkare i klinisk genetik vid Karolinska Institutet och projektledare för GMS.
Från sjukvård till forskning
För att vården ska bli jämlik ska centran, där precisionsmedicinsk diagnostik och behandling genomförs, inrättas på alla sju universitetssjukhus i landet. En ny IT-infrastruktur ska också möjliggöra delning av data mellan sjukhusen.
– Vi börjar med klinisk diagnostik, men alla genetiska data ska sparas i en gemensam databas, för framtida studier och samarbeten med akademin och industrin, säger Richard Rosenquist Brandell.
Projektet består av fyra områden: sällsynta ärftliga sjukdomar, cancer, infektionssjukdomar och läkemedelsbehandling utifrån genetiska skillnader.
– Vi har valt att börja med sällsynta sjukdomar, cancer och infektionssjukdomar eftersom vi vet att genetisk diagnostik har betydelse vid de sjukdomarna. Men på sikt är målet att utöka till exempelvis hjärtkärlsjukdomar, diabetes eller psykiatriska sjukdomar, som betingas av både arv och miljö, säger Richard Rosenquist Brandell.
Förfinad diagnostik
Det finns tiotusentals ärftliga sjukdomar, såsom ärftliga neurologiska och bindvävssjukdomar. De är sällsynta var för sig, men när man lägger ihop alla har cirka var femtonde person någon av dessa sjukdomar. Genom att kartlägga en persons hela arvsmassa, i stället för att som förut sekvensera en gen i taget utifrån misstanke, kan fler patienter få korrekt diagnos.
Vid misstanke om sällsynt ärftlig sjukdom, tas ett blodprov där hela genomet sekvenseras. Det innebär att alla 22 000 gener som kodar för specifika proteiner kartläggs, men även övrig arvsmassa (som utgör 99 procent av arvsmassan) som bland annat reglerar genuttryck, det vill säga vilka gener som blir aktiva och faktiskt översätts till RNA och proteiner.
Sedan undersöker man de ”fönster” ur arvsmassan som omfattar de gener som är relevanta för sjukdomen.
– Till exempel vid misstanke om ärftlig metabol sjukdom tittar vi på cirka 900 gener och vid immunbristsjukdom på 300 gener. Resten av arvsmassan sparas för eventuell senare forskning, säger Richard Rosenquist Brandell.
Målriktade terapier
Inom cancervården ökar kunskapen om vilka genetiska förändringar som förekommer vid olika cancerformer. Varje tumör är unik, men det finns många gemensamma mutationer, som stimulerar cancertillväxt. Målet är att utveckla läkemedel som bromsar just det genuttrycket, så kallade målriktade terapier.
– Då kan vi bromsa sjukdomen med ett specifikt läkemedel, som också ger mindre biverkningar eftersom det riktar sig bara mot tumörcellerna, säger Gunilla Enblad, som är professor i onkologi vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.
För en del cancersjukdomar finns redan målriktade läkemedel och antalet växer stadigt. Det tidigaste exemplet är kronisk myeloisk leukemi, KML. Sjukdomen orsakas av en förändring där genetiskt material från kromosom 9 har förflyttats till kromosom 22, vilket skapar en ny genprodukt, ett protein som driver cancerns tillväxt. Numera finns ett läkemedel som motverkar proteinet.
Människans arvsmassa
Människan har 22 par kromosomer samt två könskromosomer (XX hos kvinnor och XY hos män). En kromosom är en lång dubbelsträngad DNA-molekyl som i sin tur utgör de gener som kodar för tillverkning av RNA och proteiner. DNA:t bygger alltså upp arvsmassan som förpackas hopnystad i kromosomer.
Källa: www.genteknik.nu
– Det har medfört att femårsöverlevnaden vid KML nu har stigit till 90–95 procent, säger Richard Rosenquist Brandell.
Redan idag analyseras i rutinsjukvård på universitetssjukhusen 20–50 gener vid cancer, vilket styr valet av behandling och patientens prognos.
Tjocktarmscancer: vid viss mutation fungerar inte viss medicinering
Lungcancer: kan välja läkemedel utifrån tumörens genprofil
Leukemier: kan välja läkemedel utifrån genprofil och hög/låg risk för återfall
Lymfomsjukdomar: känner till genförändringar men det finns inte läkemedel än
Källa: Gunilla Enblad
– Men vi vill utöka genpanelerna till 400–500 gener, för att täcka in alla de avvikelser som vi har potentiell behandling för, men även för framtida forskning, säger Richard Rosenquist Brandell.
Inom mikrobiologi används idag ”helgenomsekvensering” av infektionsprover vid epidemier, för att snabbt bestämma vilken mikrob som orsakat utbrottet och spåra smittan.
– I framtiden kommer vi antagligen att helgenomsekvensera även tarmfloran. Det görs idag i forskning, men kan bli kliniskt användbart, eftersom tarmfloran påverkar till exempel hur vi svarar på cellgifter vid cancer, säger Richard Rosenquist Brandell.
Individuell dosering av läkemedel
Det fjärde området inom Genomic Medicine Sweden handlar om medicindos utifrån genetisk profil. Det är välkänt att det finns olika genetiska varianter av de enzymer som bryter ner läkemedel, som gör att vi bryter ner dem långsamt eller snabbt. En för hög dos till en person med långsam nedbrytning kan ge kraftiga biverkningar.
Trots att genvarianterna och konsekvenserna är välkända görs dessa genanalyser sällan i sjukvården.
– För cancerpatienter kommer vi att i genanalysen lägga till genvarianterna för läkemedelsmetabolism. Den stora utmaningen är att få in detta i journalsystemet som en varning, liknande den vid allergi. Sjukhusen har olika elektroniska system, så vi behöver skapa ett nytt informationssystem, säger Richard Rosenquist Brandell.
Ligger före andra länder
Liknande projekt pågår i andra länder. Island var tidigt ute, men det första större landet är England, som startade 2013 och nu analyserat prover från 85 000 engelsmän.
– Men där har de haft svårt att föra in de nya testerna i sjukvård. Vår styrka är just att vi börjat i sjukvården och genom ett nationellt grepp skapar förutsättningar för forskning, säger Richard Rosenquist Brandell.
Text: Inna Sevelius på uppdrag av forskning.se
Supraledning innebär att elektroner som normalt sätt stöter bort varandra formar så kallade Cooper-par som rör sig utan resistans genom materialet. Teorin av Bardeen-Cooper-Schrieffer (BCS) ger en grundläggande förklaring av supraledning men kan inte förutsäga om ett material blir supraledande eller vid vilken övergångstemperatur detta i så fall sker.
Eliashberg formulerade senare en precis matematisk teori som i princip kunde förutsäga supraledning i äkta material, men teorin kräver komplexa mångkroppars-beräkningar. Under de senaste åren har en supraledningkod (UppSC) utvecklats vid Uppsala universitet.
Koden är ett spetsforskningsverktyg för att beräkna ackurat fristående konventionell och okonventionell supraledning baserat på materialspecifik input som beräknas med förstaprincip-metoder.
Material med bara ett monoskikt
I ett internationellt samarbete har nu fysikerna Jonas Bekaert, Mikhail Petrov och Milorad Milosevic från Antwerpen universitet och Alex Aperis och Peter Oppeneer från Uppsala universitet visat att det finns nya okända högtemperatursupraledare. Ett sådant material som forskarna upptäckte är hydrogenerad magnesium-diborid,
MgB2H. Det överraskande är att materialet är bara ett monoskikt, det vill säga tre atomer, tjockt. Enligt vad man kände till sedan tidigare skulle ett tvådimensionellt material bara kunna ha väldigt låg övergångstemperatur Tc.
Väteatomernas vibrationer bidrog
Beräkningar med supraledning-koden som utvecklats i Uppsala visade att det handlar om konventionell supraledning med mycket hög övergångstemperatur Tc på 67 K i jämvikt och 100 K som uppnås när materialet sätts under spänning. Beräkningar klargjorde också att väteatomernas vibrationer, som kopplade starkt till elektronernas rörelse, bidrog avsevärt till den högaTc .
Forskningen visar på möjlighet att nya spännande supraledare kan designas i framtiden.
– Vår upptäckt ger förhoppningar om nya supraledande material som i sin tur öppnar möjligheter för teknologiskt relevanta tillämpningar av högtemperatursupraledning, säger Alex Aperis.
I höst börjar den sista förhandlingsrundan om den jordbrukspolitik som ska gälla i EU efter 2020. Inför överläggningarna har en internationell forskargrupp granskat det förslag som EU-kommissionen lagt fram. Tre frågor har varit i fokus: Är reformförslaget förenligt med FN:s globala hållbarhetsmål, återspeglar det medborgarnas önskemål om ett hållbart jordbruk och erbjuder det en tydlig förbättring för klimat och miljö jämfört med den nuvarande jordbrukspolitiken?
Svaret på de tre frågorna är dessvärre ”nej”, konstaterar forskarna, och ger reformförslaget svidande kritik i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Science. Det liggande förslaget kommer inte att förbättra miljöskyddet – snarare innebär det ett steg bakåt, slår forskarna fast.
– Jordbruksstödet är föråldrat och handlar till stor del fortfarande om att stötta produktionen av livsmedel och säkra lantbrukarnas inkomster på bekostnad av att skydda klimat och miljö, säger Dagmar Clough, ekolog som deltog i granskningen under sin tid vid Centrum för miljö- och klimatforskning, CEC, vid Lunds universitet.
Tomma ord
EU, och därmed också Sverige, har genom olika internationella avtal åtagit sig att arbeta för ett hållbart jordbruk, för att skydda den biologiska mångfalden och för att bekämpa klimatförändringarna. Men det är mest tomma ord, menar forskargruppen.
– Den gemensamma jordbrukspolitiken har potential att stödja minst nio av FN:s sjutton globala hållbarhetsmål, men för närvarande bidrar den bara till att uppnå två av dem, de som rör hunger och fattigdom, säger Dagmar Clough.
Omkring 40 procent av den sammanlagda landarealen inom EU utgörs av jordbruksmark. Det handlar alltså om enorma ytor – 174 miljoner hektar – vars skötsel påverkar såväl klimat som miljö. Intensivt jordbrukande pekades i våras ut som en av de främsta orsakerna till förlust av biologisk mångfald i den internationella IBPES-rapporten. EU:s gemensamma jordbrukspolitik är alltså av stor betydelse när det gäller hållbarhet.
Jordbruksstödet omfattar dessutom nära 40 procent av EU:s totala budget. Det gör det till ett kraftfullt verktyg för att leva upp till de egna hållbarhetslöftena, menar forskargruppen – om man använder det rätt.
– Att ta hållbarhetsmålen på allvar skulle kräva en reform som går på djupet, med bättre anpassade och delvis nya stödformer och med vetenskapligt belagda och mätbara mål, säger Dagmar Clough.
Forskarna kritiserar särskilt att EU vill behålla stödformer som de menar visat sig vara ineffektiva, skadliga för miljön och socialt orättvisa. Som exempel nämner de direktstödet, eller gårdsstödet som det kallas i Sverige, som innebär att 40 miljarder euro (cirka 70 procent av EU:s totala jordbruksstöd) årligen betalas ut till jordbrukare enbart baserat på hur stora arealer de odlar. Detta leder till en ojämn fördelning, menar forskarna, som påpekar att 32 procent av pengarna hamnar hos 1,8 procent av de sökande och att miljönyttan av stödet är marginell.
– Det borde vara i EU-kommissionens kärnintresse att använda skattebetalarnas pengar mer effektivt för att stödja samhälleliga mål såsom upprätthållande av biologisk mångfald eller hållbart jordbruk i största allmänhet, säger Dagmar Clough.
En ny reformprocess krävs
Forskarna anser att stödet till landsbygdsutveckling, där lantbrukare till exempel kan få ersättning för inkomstbortfall om de använder hållbara metoder, är ett mycket bättre verktyg för att främja biologisk mångfald och motverka klimatförändringarna. Men i reformförslaget minskas det kraftigt, med 28 procent.
Att en politik för ett hållbart jordbruk fortfarande inte blivit verklighet inom EU menar forskarna beror på kraftfulla lobbyorganisationer som skyddar särintressen, samt på en beslutsprocess där mycket är bestämt redan från början och där insynen är liten.
– Om vi ska få en bättre jordbrukspolitik måste beslutsprocessen förändras. Den måste bli mer transparent och den vetenskapliga förankringen måste bli mycket starkare, säger Dagmar Clough.
Bakom studien står forskare från Tyskland, Portugal, Sverige, Frankrike, Österrike, Grekland och Slovakien. Gruppen har letts av Guy Pe’er, Centre for Integrative Biodiversity research/Helmholtz Center for Environmental Research, Leipzig, och Sebastian Lakner, University of Göttingen.
– Det behövs utvecklas mätinstrument för att statistiskt kunna följa upp de åtgärder som görs. Dessutom behöver cykelturisternas behov och önskemål förstås ytterligare för att kunna utveckla framgångsrika destinationer, säger Christina Stave, en av forskarna bakom den litteratursammanställning och omvärldsanalys som nu gjorts.
Studien visar att det redan gjorts många utredningar på området, och under lång tid, där cykelturism spås ha en god framtidsutsikt. Det har också funnits förslag på åtgärder för att utveckla näringen, men relativt lite har hänt. Vetenskapligt väl upplagda studier om cykelturism saknas.
Mycket av litteraturen pekar på behov av ökad kunskap hos beslutsfattare om cykelturismens nuläge och ekonomiska möjligheter. Det behövs också en tydlig ansvarsfördelning och medel för de aktörer som har uppdrag inom cykelturismen.
Svårt ta med cykel i kollektivtrafiken
I rapporten påpekas bland annat bristen på större sammanhängande cykelleder och att standarden, servicen och säkerheten behöver förbättras. Att det dessutom finns begränsade möjligheter för turister att ta med cykel i kollektivtrafiken försvårar för den som vill resa hållbart och miljömedvetet. Det behövs också fler bilfria leder, särskilt i norra delen av Sverige där större vägar med tung trafik är dominerande.
Även om det finns mycket kvar att göra för att förbättra cykelturismens förutsättningar finns ett ökande intresse för människor att turista med cykel. I Europa är cykelturismen som störst i Tyskland, Österrike och Schweiz och länder som Kroatien och Grekland satsar på att utveckla cykelturismen.
Eurovelo är ett nätverk av cykelleder som sträcker sig runt 42 länder och har en sammanhängande längd på över 70 000 kilometer, vilket gör den till världens längsta. Även i Sverige ökar intresset.
– Jag tror det kommer bli ett ökat intresse för inhemsk turism och då kan cykelturism vara ett intressant alternativ, säger Christina Stave.
Kontakt: Christina Stave, christina.stave@vti.se
Jan Andersson, jan.andersson@vti.se
Det periodiska systemet har varit ett centralt verktyg för materialforskning sedan det först skapades för 150 år sedan. Nu visar Chalmersforskaren Martin Rahm i en studie hur grundämnenas elektronegativitet och elektronkonfiguration förändras under tryck.
Resultaten ger forskare en helt ny verktygslåda att utgå ifrån. Framför allt innebär resultaten att det blir möjligt att göra snabba förutsägelser om hur ett visst ämne kommer att bete sig under olika tryck, utan experimentella tester eller resurskrävande kvantmekaniska beräkningar.
Lättare att förutse kemiska reaktioner
– Idag behövs mycket tid och resurser läggas både på experiment och kvantmekaniska beräkningar för att söka efter intressanta föreningar som kan bildas under höga tryck. På grund av detta har bara en bråkdel av alla möjliga föreningar kartlagts. Vår artikel är en guide som hjälper till att ta reda på var vi ska söka och vilka föreningar vi kan förvänta oss när material utsätts för höga tryck, säger Martin Rahm, forskarassistent inom kemi på Chalmers, som lett studien.
När atomer utsätts för höga tryck förändras deras egenskaper radikalt. Den publicerade studien visar hur atomernas elektronkonfiguration och elektronegativitet förändras när trycket successivt stiger. Elektronkonfigurationen är själva grundbulten i det periodiska systemet och bestämmer vilken grupp i systemet de olika atomerna tillhör.
En tredje dimension till periodiska systemet
Elektronegativiteten är också ett centralt koncept inom kemivetenskap och kan ses som en tredje dimension av det periodiska systemet. Elektronegativitet ger en uppfattning om hur starkt olika atomer attraherar elektroner. Det är viktigt att ha kunskap om både elektronkonfiguration och elektronegativitet för att förstå hur atomer reagerar med varandra för att bilda olika material. Atomer som normalt inte går att kombinera kan vid höga tryck skapa aldrig tidigare skådade föreningar med unika egenskaper. Sådana material kan inspirera forskare att försöka tillverka dem under mer normala förhållanden, och ge oss ny insikt i hur vår värld fungerar.
– Väldigt fascinerande kemiska strukturer och egenskaper uppkommer under högt tryck, och reaktioner sker som är omöjliga under normala förhållanden. Mycket av det man som kemist har lärt sig om grundämnenas egenskaper stämmer inte längre. Man kan helt enkelt ta mycket av sin kemiutbildning och kasta ut den genom fönstret! I tryckdimensionen finns otroligt många nya kombinationer av atomer att undersöka, säger Martin Rahm.
Diamant ett exempel
Ett välkänt exempel på vad som kan ske under högre tryck är bildandet av diamant från grafit. Ett annat exempel är polymerisation av kvävgas, där kväveatomer tvingas bindas samman i ett nätverk. De två exemplen är helt olika varandra. Lättar man på trycket blir kolet kvar i en diamantkonfiguration medan kvävet återgår till gasform. Om man skulle lyckas bibehålla polymerstrukturen av kväve även vid normaltryck skulle detta utan tvekan var den mest energirika kemiska föreningen på jorden.
Atomernas struktur ändras
Vid höga tryck närmar sig atomer och molekyler varandra, vilket påverkar deras elektroniska och atomära struktur. Bland annat leder detta till att halvledare och isolatorer kan förvandlas till metaller.
Det hör till ovanligheterna att ämnen som bildas under högt tryck har kvar sin struktur och sina egenskaper när trycket återgår till normalt.
Flertalet forskargrupper använder idag höga tryck för att skapa supraledare, material som kan leda ström utan motstånd. Några av dessa högtryckssupraledare fungerar nära rumstemperatur. Skulle ett sådant material även fungerar vid normala tryck skulle det vara revolutionerande för till exempel förlustfri kraftöverföring och billigare magnetisk levitation.
– Främst ger vår studie spännande möjligheter till att föreslå nya experiment som kan förbättra vår förståelse av grundämnena. Även om många material som skapas i sådana experiment visar sig vara instabila vid normala tryck ger de oss ändå insikt i vilka egenskaper och fenomen som är möjliga. Stegen därefter blir att hitta andra vägar för att nå samma resultat, säger Martin Rahm.
Forskning under höga tryck
Forskningen förutspår hur egenskaperna hos 93 av de 118 grundämnena i det periodiska systemet förändras när trycket stiger från 0 pascal till 300 gigapascal (GPa). 1 GPa är ungefär lika med 10 000 gånger trycket vid jorden yta. 360 GPa motsvarar det extremt höga tryck som finns i vår planets mitt. Tekniker för att återskapa dessa tryck finns i olika laboratorium, till exempel med hjälp av diamantpressar eller chockexperiment.
– Det tryck som vi är vana vid på jordens yta är egentligen ovanligt, sett ur ett större perspektiv. Förutom att förbättra förutsättningarna för högtrycksmaterialforskning på jorden, kan vårt arbete även möjliggöra bättre förståelse för processer som sker inuti andra planeter och månar. Till exempel finns solsystemets största hav många mil under isen på Jupiters måne Ganymedes, och i de stora gasjättarna är trycket enormt, säger Martin Rahm.
Om studien:
Studien genomfördes genom att i en matematisk modell placera varje atom i mitten av en sfär. Effekten av ett ökat tryck simulerades genom att sfärens volym successivt minskades. Atomernas egenskaper vid olika kompressionsgrader kunde då tas fram genom kvantmekaniska beräkningar.
Forskningen utfördes tillsammans med kollegorna Roberto Cammi, vid University of Parma samt Neil Ashcroft och nobelpristagaren Roald Hoffmann, båda från Cornell University.
www.rahmlab.com
Vetenskaplig artikel:
Squeezing All Elements in the Periodic Table: Electron Configuration and Electronegativity of the Atoms under Compression (Journal of the American Chemistry Society)
– Intresset var enkelt uttryckt 30 procent högre i gruppen som fått ta del av nyheterna, och detta var utan tvekan statistiskt signifikant, säger Ronny Gunnarsson, adjungerad professor i allmänmedicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och studiens förstaförfattare.
Syftet med studien, publicerad i BMJ Open, var att bedöma intresset för hälsorelaterad forskning, att förstå i vilken utsträckning folk vill bli aktivt informerade om pågående medicinska studier i närområdet, samt vilken inverkan stora tv-skärmar kan ha på detta intresse.
Tv-skärmarna placerades i väntrummen på två akutmottagningar i norra Queensland, Australien. När skärmarna var igång visades korta texter om aktuella forskningsstudier i närområdet. Texterna rörde sig över skärmarna, och för de som ville läsa mer fanns QR-koder angivna. Alternativt var skärmarna slumpmässigt nedsläckta och ingen information gavs.
Större intresse
I den enkätundersökning som gjordes med patienter och medföljande tillfrågades totalt 2 167 vuxna personer. De hade alla hunnit sitta minst tio minuter i väntrummet. Sju av tio ställde upp och svarade på frågorna.
Av de svarande uppgav 86 procent att de hade ett visst eller ett stor intresse av pågående medicinska studier i närområdet. Generellt ökade intresset med stigande ålder, och gruppen kvinnor var mer intresserade än gruppen män.
Dessutom var alltså intresset 30 procent högre i gruppen som haft tillgång till nyheterna via tv-skärmar i väntrummet jämfört med kontrollgruppen som var där när skärmarna råkade vara avslagna. Grupperna var lika stora, cirka 750 personer i varje. I analysen justerades för kön, ålder och socioekonomisk standard.
Utpekas som ödesfråga
Att folk i allmänhet säger sig förstå vad medicinsk forskning går ut på, bara någon tar sig tid att berätta om den, är enligt Ronny Gunnarsson känt från tidigare studier. Det är dock första gången det görs en kontrollerad studie av just forskningsnyheter via tv-skärmar i väntrum.
– Folk är intresserade och vill veta mer, och det är oerhört viktigt att stimulera intresset för evidensbaserad medicin, annars riskerar vi att på sikt tappa finansiering till medicinsk forskning, säger han.
– Alternativen finns redan i Facebook-grupper och på andra håll, där skolmedicinen ses som något fult som man vill komma bort ifrån. Om den attityden slår rot på allvar riskerar vi en situation där skattepengar kanske går till sådant som saknar evidens, och då blir det mindre pengar till evidensbaserad medicin. Det här är en ödesfråga, säger Ronny Gunnarsson.
Film: Presenting current local research projects to the general public (10 min)
Kontakt:
Ronny Gunnarsson, adjungerad professor i allmänmedicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, ronny.gunnarsson@gu.se
Managementfilosofin Lean består av olika principer, metoder och verktyg och används inom bland annat industrin, byggbranschen och sjukvården. Lean handlar om att minska onödigt slöseri och fokuserar på människors delaktighet, för att förbättra verksamheten och maximera kundnyttan. Simulering är en teknik där man i en mjukvara bygger verkliga system där det går att testa olika scenarier, innan de testas i verkligheten. Det kan handla om allt från utvärdering av taktiska förbättringar, till utformning av nya system på strategisk nivå.
Ainhoa Goienetxea, doktorand i automatiseringsteknik vid Högskolan i Skövde, har i sin forskning kommit fram till ett sätt att kombinera Lean med simuleringsbaserad optimering.
– Tidigare har forskare bara tittat på hur simulering kan bli en del av Lean-verktygslådan, men jag ser att kombinationen kan gå åt båda håll. Det blir en win-win-situation, säger Ainhoa Goienetxea.
Ska stödja beslutsfattarna
Resultatet finns nu samlat i ett ramverk som består av olika typer av komponenter som kan vägleda organisationer som jobbar med Lean till att arbeta mer med simulering. Som resultat kan organisationerna överkomma de begränsningar som Leans metoder och verktyg har för att hantera systemvariation och dynamik. Ramverket introducerar simulering som ett avancerat verktyg inom Lean samt visar hur Lean-principerna och metoderna kan användas när man jobbar med simuleringsprojekt. Syftet är att stödja beslutsfattarna till att fatta kvalitetsbeslut när de jobbar med systemdesign eller förbättring även i komplexa scenarier.
Vill lägga fokus på sjukvården
Nästa steg för Ainhoa Goienetxea blir sannolikt ett fokus på sjukvården.
– Jag tycker att det är väldigt viktigt att stödja industrin, men att kunna jobba mot och förbättra sjukvården, det inspirerar mig. Det skulle vara väldigt givande om jag kunde använda den kunskap och erfarenhet jag har fått från den här resan till att minska väntetider och köer för patienterna. Att stödja sjukvårdspersonalen i att identifiera och jobba effektivare med förbättringsaktiviteter, samt stödja beslutsfattare att fatta kvalitetsbeslut som påverkar patienter, sjukvårdspersonal och ekonomi, det skulle jag jättegärna jobba med, säger Ainhoa Goienetxea.
Avhandling:
Bringing together Lean, Simulation and Optimization – Defining a framework to support decision-making in system design and improvement
Kontakt:
Ainhoa Goienetxea, doktorand i automatiseringsteknik, Högskolan i Skövde, ainhoa.goienetxea@his.se
Att människor oroas över barns läsning och teknikskiften är knappast nytt, menar Anna Lundh, docent vid Bibliotekshögskolan, Högskolan i Borås och Mats Dolatkhah, numera forskningsrådgivare vid högskolan. I sin forskning tog de avstamp från de senaste årens debatt om att läsvanorna har förändrats, från koncentrerad djupläsning till ytlig och fragmentarisk läsning. Anledningen sägs vara övergången från tryckta böcker till digitala medier.
– Om man tittar på debatten de senaste tio åren så finns det någon slags föreställning om att det en gång fanns en läsandets guldålder, då barn satt och fördjupade sig i ”god” litteratur. En sådan guldålder har möjligen funnits, men inte i slutet av 60-talet. Det får oss att ställa oss frågan: När har barn någonsin ägnat sig åt den sortens läsning på bred front? Frågan är om den någonsin har funnits, säger Anna Lundh.
När de dök ner i filmmaterialet kände de igen mycket från klassrumsstudier från 2000-talet. När de nu sammanfattar sitt forskningsprojekt konstaterar de att mycket faktiskt är sig likt, oavsett om barnen läser digitalt eller i tryckt form. Eleverna på 60-talet använde tryckta böcker, men de skumläste och skulle snabbt hitta fakta. De fick instruktioner för att förbättra sin studieteknik, som till exempel hur de bäst skulle stryka under i texten.
– Det verkar inte finnas någon entydig koppling mellan djupläsning och tryckta böcker, säger Mats Dolatkhah.
Sparade inspelningar från 60-talets klassrum
I slutet av 60-talet filmades ett stort antal svensklektioner i västsvenska mellanstadieklasser, som ett led i ett pedagogiskt forskningsprojekt vid Göteborgs universitet. Då var rörlig bild det allra senaste. Detta rika materialet har bevarats och ligger till grund för den forskning som Anna Lundh, docent vid Bibliotekshögskolan, Högskolan i Borås och Mats Dolatkhah, numera forskningsrådgivare vid högskolan, påbörjade närmare 50 år senare. Genom att studera 223 lektioner från olika skolor har de velat förstå hur läsningen såg ut då, för att kunna nyansera diskussionen om hur läsningen förändras idag.
Forskarna menar att kritisk läsforskning är viktig, eftersom föreställningar om läsning och vad den ska bidra till påverkar beslutsfattande och bland annat läroplaner.
– Föreställningarna har faktiska, konkreta konsekvenser kring vad eller vilka som beskrivs som problem, och vilka åtgärder som ska implementeras för att lösa dessa problem, säger Anna Lundh. Hon påbörjade projektet tillsammans med Mats Dolatkhah och i slutskedet arbetade de med kollegan Linnéa Lindsköld, lektor vid Bibliotekshögskolan, Högskolan i Borås.
Den moderna grundskolan föddes på 60-talet
Den rika läskultur som utvecklades på 1900-talet förknippades tidigt med demokratiska värderingar. I takt med att behovet av välutbildad arbetskraft ökade då tjänsteekonomin växte, framträdde även ekonomiska skäl till att odla en bred och välutvecklad lästradition allt tydligare. På 60-talet föddes den moderna grundskolan som vi känner den idag. Ambitionen var att alla barn skulle få en likvärdig utbildning, istället för att som tidigare åtskiljas i utbildningssystemet efter exempelvis klass och kön. För att kunna gå vidare till högre utbildning så måste eleverna också kunna skumläsa, hitta relevanta uppgifter, ta anteckningar och så vidare.
Läroböckerna styrde läsupplevelsen
En stor skillnad var att elevernas läsning var styrd av läroboken. I läsundervisningen bidrog detta till ett fokus på att lära sig att snabbt hitta ”fakta” i en text, till och med om det var en fiktionstext. Ett exempel är då en klass skulle läsa ett utdrag ur Vilhelm Mobergs Utvandrarna.
– Det gjordes till en slags geografilektion med frågor som vilket hav texten handlade om och så vidare. Fastän de läste ett så betydelsefullt verk som Utvandrarna så pratade de nästan ingenting om fiktionsläsningen, läsupplevelsen och det litterära verkets betydelse, utan om enskilda uppgifter i texten, säger Anna Lundh.
Anna Lundh, docent vid Bibliotekshögskolan, Högskolan i Borås, anna.lundh@hb.se
Sedan 2015 har polisen övervakningskameror på och omkring Sevedsplan i södra Sofielund i Malmö. Forskarna Anna-Karin Ivert och Karl Kronkvist har följt utvecklingen både vad gäller brott och skadegörelse och hur de boende och näringsidkare upplevt trygghet före och efter kamerorna kom upp.
Öppen narkotikahandel
Enligt polisen är södra Sofielund ett särskilt utsatt område. Den huvudsakliga brottsproblematiken har under flera år varit den öppna narkotikahandeln. Flera av fastighetsägarna, både kommunala och privata, bostadsrättsföreningar, byalag, företag och andra verksamheter är sedan 2014 organiserade i en fastighetsägarorganisation för att arbeta brottsförebyggande i området.
I den tredje rapporten kring Sofielund har forskarna ställt vissa huvudfrågor. Har brottsligheten förändrats? Hur upplever polisen förändringarna och hur använder de kamerorna i sitt arbete? Vilken är effekten på tryggheten i området?
Färre brott
– För egendomsbrott som inbrott i bostäder, källare, bilar med mera ser vi en antydan att brotten minskar något i Sofielund, säger Anna-Karin Ivert. Våldsbrott i offentliga miljöer ser ut att ha minskat något inom det område som täcks av kamerorna men minskningen är inte signifikant.
Kanske ska man i stället skriva att polisen kunnat gripa fler rörande narkotikarelaterade brott tack vara kamerorna? Ändå, menar forskaren Ivert, att den öppna handeln med narkotika även flyttat till mer undanskymda platser utan insyn från övervakningskamerorna.
– Däremot har polisen kunnat identifiera och gripa fler rörande narkotikarelaterade brott sedan kamerorna sattes upp. Polisen är väldigt positiva och menar att övervakningskamerorna är ett användbart instrument eftersom man kunnat arbeta på annat sätt och också kunnat arbeta brottsförebyggande.
Men även om den öppna handeln med narkotika har minskat, så kan den ha flyttat till andra gator eller mer insynsskyddade platser, enligt Ivert.
– Det positiva är att boende och näringsidkare upplevt en ökad trygghet med kamerorna, säger Anna-Karin Ivert.
I synnerhet näringsidkarna är positiva. De boende menar dock att också andra åtgärder har gjorts för att öka tryggheten, vilket framkommer i intervjuer. Det kan exempelvis handla om sociala insatser eller den städpatrull som håller den offentliga miljön i ordning.
Krävs mer för att skapa trygghet
För att arbetet med kameraövervakningen ska bli framgångsrikt vill dock Ivert poängtera.
– Inom polisen måste det finnas resurser och kompetens för att arbeta med kamerorna. Dessutom är kameraövervakning bara ett av flera verktyg i det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet. För att få till en förändring på längre sikt krävs att det lokala arbetet fokuserar på sociala insatser.
Kontakt:
Anna-Karin Ivert, Institutionen för kriminologi, Malmö universitet, anna-karin.ivert@mau.se
Karl Kronkvist, Institutionen för kriminologi, Malmö universitet, karl.kronkvist@mau.se
Östrogenreceptor-positiv (hormonkänslig) bröstcancer är den vanligaste formen av bröstcancer och innebär att tumören är beroende av det kvinnliga könshormonet östrogen för att kunna växa. Kvinnor som får sådan bröstcancer har en kvar en långsiktig risk att drabbas av spridd cancer och dö. Det finns otillräcklig kunskap om hur biologiska faktorer hos tumören och hormonbehandling påverkar denna långsiktiga risk.
Forskare vid Karolinska Institutet har undersökt den långsiktiga effekten av hormonbehandling hos kvinnor med de två vanligaste typerna av hormonkänslig bröstcancer. Forskarna analyserade långtidsdata med uppföljning under 20 år för 336 kvinnor med så kallad Luminal A bröstcancersubtyp, samt 126 kvinnor med Luminal B bröstcancersubtyp som antingen fått tamoxifenbehandling eller ingen hormonbehandling. Studien kallas för Stockholm tamoxifen-studien (STO-3).
Behandling med tamoxifen skyddar vid hormonkänslig bröstcancer
Resultaten visar att patienter med Luminal A-subtyp hade en relativt liten, men långvarig, riskökning för spridd cancer och att tamoxifenbehandling signifikant minskade denna risk så lång tid som 15 år efter diagnos. Patienter med Luminal B-subtyp hade hög risk för spridd bröstcancer under de första fem åren efter diagnos. Hos dessa patienter ledde tamoxifenbehandling till signifikant minskad risk under de första fem åren, men därefter avtog den skyddande effekten av hormonbehandling.
– Vår slutsats är att tamoxifenbehandling är gynnsam för båda dessa grupper av patienter, men att det har en mer långvarig skyddande effekt hos patienter med Luminal A-subtyp. Även patienter med Luminal B-subtyp bör erbjudas hormonbehandling då våra resultat visar på en minskad risk för spridd bröstcancer under de första åren då risken är som störst för dessa patienter, säger Linda Lindström, forskare vid institutionen för biovetenskaper och näringslära, Karolinska Institutet, som lett studien.
Forskarna kommer att gå vidare med en undersökning av den långsiktiga effekten av hormonbehandling hos patienter med Luminal A och Luminal B-subtyp som har diagnosticerats med större aggressiva tumörer med spridning till lymfkörtlarna.
Studien finansierades av Vetenskapsrådet, Forte, Stiftelsen Gösta Miltons Donationsfond, California Breast Cancer Research Program Award, Iris, Stig och Gerry Castenbäcks Stiftelse för Cancerforskning och Konung Gustaf V:s Jubileumsfond från Radiumhemmets Forskningsfonder. Medförfattaren Laura van’t Veer innehar patent på ”MammaPrint 70-gene risk signature” och är medgrundare, aktieägare och deltidsanställd i Agendia.
Linda Lindström, docent, gruppledare, Institutionen för biovetenskaper och näringslära, Karolinska Institutet, linda.lindstrom@ki.se
Studien ökar kunskapen om de utmaningar och lösningar som krävs för att individer ska kunna nå en hög ålder, vilket är av intresse bland annat inom områden som evolutionsbiologi och cancerforskning.
DNA finns i varje cell i alla levande varelser och kodar för de funktioner som cellen kan utföra. Förändringar i DNA (mutationer) kan innebära att cellen förlorar sin funktion, vilket innebär ökad risk för sjukdom. Det är därför viktigt att DNA hålls intakt över tid. Varje gång en cell delar sig finns risk för nya mutationer. Det innebär att organismer som lever länge, och där varje cell kan bidra med DNA till nästa generation, är särskilt utsatta för skadliga mutationer. I den här studien har forskare studerat hastigheten och mönstret av mutationer i långlivade svampar som formar så kallade häxringar.
Häxringar kan påträffas i gräsmattor eller i skogen. Ibland kan man urskilja en mörkare ring i vegetationen under svamparna, eller under torra perioder en ring av dött gräs. Häxringar har historiskt sett omgärdats av diverse övernaturliga fenomen, så som spår efter häxors kittlar, dansande älvor eller andra magiska varelser. Numera vet vi att häxringar bildas av cirkulära, underjordiska mycel, svampars egentliga kropp, som växer radiärt utåt från en startpunkt samtidigt som det dör av i mitten allt eftersom tiden går. Precis som i de flesta andra svampar kan varje cell av svampkroppen bilda fruktkroppar och ge upphov till en ny generation svampar.
Svamp med skydd mot mutationer
I den aktuella studien använde sig forskarna av häxringar av svampen nejlikbroskskivling kombinerat med DNA-sekvensering för att studera mutationer. Det visade sig att antalet mutationer var slående litet jämfört med antalet celldelningar.
– Ofta när man studerar mutationer använder man sig av cellinjer på labbet, vilket inte är praktiskt att göra över långa perioder. I häxringar kan vi studera uppkomst och ansamling av mutationer över många år, och dessutom i organismens naturliga miljö. Intressant nog hittade vi mycket färre mutationer än vi förväntade oss, säger Markus Hiltunen, doktorand och huvudförfattare till studien.
Resultaten tyder på att svampar har en förmåga att skydda sig mot en ansamling av skadliga mutationer. Närmare studier av cellprocesserna i dessa svampar kan därför ge ny viktig kunskap om de utmaningar som måste lösas för att uppnå en lång livslängd.
– Den mekanism som möjliggör detta skydd är i nuläget okänd, men huvudkandidater är oerhört effektiva DNA-reparationssystem eller asymmetrisk fördelning av DNA vid celldelning, då muterat DNA skulle kunna lämnas bakom då svampen växer utåt. Detta behöver dock klarläggas i nya studier, säger Hanna Johannesson, som leder forskargruppen vid Uppsala universitet.
Resultaten, som publiceras i den ansedda tidskriften Current Biology, är intressanta ur både medicinskt och evolutionsbiologiskt perspektiv.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
