Att sjöar, bäckar, åar och älvar färgas bruna beror på att järn och organiskt material läcker från den omgivande marken ut i vattnet. Det är en naturlig process och ingenting som är unikt för Sverige; bruna vatten är vanliga på hela norra halvklotet. Men de senaste årtiondena har färgen ökat kraftigt och allt fler sjöar och vattendrag har blivit märkbart bruna. Om ingenting görs kommer vattnet sannolikt att bli ännu brunare.
En konsekvens är att vattenverken tvingas vidta fler åtgärder i reningsprocessen och använda mer kemikalier när råvatten renas till dricksvatten. En annan konsekvens är att sjöarnas ekosystem påverkas. En tredje att det blir mindre lockande att ta ett bad en varm sommardag om sjön är brun.
Brunifieringen av sjöar kan vändas
– Brunifieringen är ett problem, men det går att göra något åt det. Inte minst på lokal nivå kan skogsägarföreningar, bolag och entreprenörer göra mycket för att vända utvecklingen, säger Emma Kritzberg, Lunds universitet.
I en studie tillsammans med kollegor från Lunds universitet och SLU pekar forskare på åtgärder som snabbt kan vidtas för att bromsa och på sikt vända utvecklingen.
En bidragande orsak till brunifieringen är den fokusering på barrskog inom skogsbruket som skett de senaste hundra åren. Gran har planterats vid sjöar och följden har blivit att organiskt material ackumulerats i långt högre omfattning än då samma mark var bevuxen med lövskog eller användes som jordbruksmark.
Återgång till mer lövträd
En återgång till mer lövträd och mindre barrskog närmast sjöarna vore bra, enligt Emma Kritzberg och hennes kollegor Lars-Anders Hansson, Lunds universitet och Hjalmar Laudon, SLU. De förespråkar också att vattenmättad mark, så kallad surdråg, värnas och inte bearbetas på något sätt. Särskilt viktigt är det enligt forskarna när surdrågen har direkt förbindelse med sjöar och vattendrag.
En annan positiv åtgärd på lokal nivå vore enligt forskarna att täppa igen diken och återskapa våtmarker. Gärna i kombination med kontinuitetsskogsbruk som innebär att skogen sköts utan att kalhuggas vid avverkning.
– Flera av de här åtgärderna ligger väldigt väl i linje med branschens egna målbilder om hur man bör bedriva skogsbruk i närheten av vatten, säger Hjalmar Laudon.
Emma Kritzberg, universitetslektor, Biologiska institutionen, Lunds universitet, emma.kritzberg@biol.lu.se
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, infördes 1994. Dess syfte är att särskilt behövande personer med funktionsnedsättning ska få det stöd i det dagliga livet som krävs för att de ska kunna uppleva samma människovärde som andra. Besparingsåtgärder inom den sociala välfärden riskerar dock att ta över fokus från de socialpolitiska målen, visar en ny forskningsstudie.
– Den politiska målsättningen för funktionshindrade sedan 50 år, om delaktighet på lika villkor, byts i praktiken ut mot ekonomiska mål. Det får allvarliga konsekvenser för personer med omfattande funktionsnedsättningar, som riskerar att exkluderas från delaktighet i samhällslivet, säger Ulrika Järkestig-Berggren, docent i socialt arbete vid Linnéuniversitetet och en av tre författare till studien.
Problem med rättssäkerheten
I studien har forskarna granskat handläggningen av 100 utredningar av personlig assistans som gjorts vid Försäkringskassan. Resultatet visar på problem med rättssäkerheten i utredningsprocessen. Det förekommer exempelvis att den sökande eller dennes företrädare inte hörts. Likaså fragmentiseras ofta den sökandes aktiviteter, vilket bidrar till att den tid som räknas in inte når upp till de 20 timmar som krävs för att få statlig personlig assistans via Försäkringskassan.
I besluten sätts överlag inte de förhållanden som rör den enskilde i relation till intentionen i lagen. Vägledande argument används som styrande riktlinjer av handläggarna. Slutsatsen av studien blir att de socialpolitiska målen i LSS om goda livsvillkor nu förändras genom en utredningspraktik som istället har ekonomiska besparingsmål som förtecken.
Sökande måste kommer till tals
– Försäkringskassan bör öka kvaliteten i utredningarna genom att säkerställa att den sökande kommer till tals, att den sökandes behov beaktas i sin helhet, samt att besluten bygger på relevanta data utifrån lagstiftarens intentioner. Politikerna måste styra så att syftet med socialpolitiken värnas, säger Ulrika Järkestig-Berggren.
I studien, som publicerats i European Journal of Social Work, framkommer även att var tionde ansökan gällde personlig assistans i livets slutskede i form av palliativ vård.
– Det förvånade oss, då personlig assistans inte är tänkt som en sådan vårdform. Att dessa ansökningar förekommer kan visa på ett behov av att se över tillgången till vård i livets slutskede nationellt, säger Ulrika Järkestig-Berggren.
– Forskningen behövs för att bättre kunna förstå och förutsäga hur uran kommer att bete sig om avfallet kommer i kontakt med bentonitlera, som Sverige och många andra länder planerar att använda som buffertmaterial mellan kärnavfallskapslarna och berggrunden.
Eftersom utbränt kärnbränsle består av cirka 95 procent urandioxid i fast form kommer eventuellt läckage av uran och andra radioaktiva ämnen från bränslet bero dels på hur snabbt urandioxid löser upp sig, transporteras iväg, samt adsorberas till bentonitleran eller andra mineralytor. Själva upplösningen samt transportprocesserna är dessutom beroende av varandra.
– I det här projektet fokuserar vi på själva transporten och adsorptionen av uran i bentonitbufferten, säger Michael Holmbo på Kemiska institutionen vid Umeå universitet.
Svårt att förutsäga uranets molekylform
Uran kan liksom dom flesta andra grundämnen förekomma i olika former, genom att bilda olika slags molekylkomplex med till exempel kalciumjoner, karbonatjoner och hydroxidjoner. Dess så kallade speciering är helt enkelt väldigt komplicerad, och kan man inte förutsäga vilken molekylform uranet föreligger i, kan man heller inte förutsäga dess kemiska egenskaper eller hur snabbt eller långsamt uranmolekylerna skulle kunna läcka och transporteras ifrån en trasig kärnavfallskapsel.
Ifall uranmolekyler läcker och börjar transporteras genom bentonitleran, vars funktion är att agera som en självläkande transportbarriär, kan de fria uranmolekylernas speciering dessutom förändras, eftersom bentonitlerans mineralpartiklar adsorberar vissa former av uranmolekyler bättre än andra.
Bentonitlera från vulkanaska
Bentonitlera är en naturlig minerallera från vulkanaska. Den består huvudsakligen av ett nanometertjockt aluminiumskiktsilikat kallat montmorillonit. Dess flaklika och negativt laddade partiklar expanderar från varandra i kontakt med vatten, främst på grund av hydratisering av fria positivt laddade joner (av t ex natrium, calcium och magnesium) som är adsorberade mellan flakpartiklarna.
Bentonitlera är populär inom kropps- och skönhetsvård eftersom den sägs ta bort syror, gifter och tunga metaller från kroppen med sin kraftiga negativa elektriska laddning.
– Vi hoppas genom både experiment och olika transport- och molekyldynamiksimuleringar bättre kunna förutsäga hur speciering, adsorption samt transport av uranmolekyler sker i bentonitbufferten, samt hur dessa processer påverkas av grundvattnet samt andra mineral såsom kalkspat, säger Michael Holmboe.
Projektet startade för ett och ett halvt år sedan och Michael Holmboe, som är geokemist, kom in i bilden i våras då han tillbringade två veckor vid California State University samt Lawrence Berkeley National Lab i Kalifornien i USA.
Simulerar uranets interaktion med bentonitlera
– Jag ska med hjälp av molekyldynamiksimuleringar på Umeå universitetets superdator Kebnekaise vid HPC2N undersöka hur olika slags uranmolekyler interagerar med och transporteras genom de nanometerstora porerna som finns i bentonitleran. Det jag vill ta reda på är om transporten av olika uranmolekyler genom de minsta porerna som finns i leran begränsas av uranmolekylernas storlek eller av deras laddning, samt om specieringen därför kommer att bero på porstorleken, säger Michael Holmboe.
Bentonitlera i Bentonitlaboratoriet. Foto: SKB
Eftersom den vetenskapliga och politiska processen att ta fram slutförvar av kärnavfall i olika länder ser olika ut, är det inte helt enkelt att jämföra vem som kommit längst i processen och är närmast installation.
– Det är helt enkelt en väldigt lång process, som kräver olika slags ingående miljöprövningar, platsundersökningar, bygglov samt godkännande för installation och drift. Dock kan sägas att Finland som planerar ett liknande slutförvar, verkar ha kommit längre än Sverige. Frågan är dock inte särskilt akut alls, vilket verkar vara ett vanligt missförstånd man ofta ser i media och olika debattinlägg, förmodligen grundat på det faktum att inget land i dag har påbörjat något slutförvar för högaktivt kärnavfall.
Mellanlagring i två steg
Anledningen till att frågan inte är akut är att allt utbränt kärnbränsle måste mellanlagras i två steg, totalt sett i minst 30-40 år. Dessutom, eftersom endast en kopparkapsel (med 1,5 ton kärnavfall) planeras att installeras per dag, kommer själva installationen av allt bränsle ändå ta många år, kanske upptill 70 år enligt Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, som är det halvstatliga företaget som ansvarar för kärnavfallet i Sverige, säger Michael Holmboe.
6 700 ton högaktivt kärnavfall i Sverige
Kommersiell kärnkraft i Sverige tog fart 1972 och för närvarande har vi enligt SKB 6 700 ton högaktivt kärnavfall. Idag ligger det lagrat i reaktorbassängerna utanför reaktorerna (steg 1: cirka 1-1.5 år efter att bränslet är utbränt), eller i vattenbassänger i mellanlagret Clab utanför Oskarshamn (steg 2: cirka 25-40 år).
Anledningen till den långa mellanlagringstiden är att radioaktiviteten samt värmen ska hinna avta i bränslet till mer rimliga nivåer. Första tiden förvaras därför bränslet direkt utanför reaktorn i själva reaktorbassängen under drygt ett år för att bränslestavarna är för heta att enkelt hantera eller transportera.
Man vill naturligtvis att slutförvaret av kärnavfall ska vara intakt så länge som möjligt, men minst 100 000 år behövs för att radioaktiviteten ska hinna sjunka till de naturliga nivåer vi redan har i vår berggrund.
– Av den anledningen vill man främst använda sig av naturligt förekommande geologiska material som man vet kan utstå den geologiska tidens tand så att säga. Det som är svårt är att förutsäga är hur slutförvarets alla olika komponenter – själva kärnavfallet, men även järninfästningen av kärnbränslestavarna, kopparkapseln, bentonitleran, berggrunden, grundvattnet med dess lösta saltjoner och all joniserande strålning – kommer att påverkas under så lång tid samt hur de kommer att påverka varandra, säger Michael Holmboe.
Själva bentonitens egenskaper kommer främst att påverkas av grundvattnets egenskaper och komposition, men även till viss del den joniserande strålning som kommer från kärnavfallet. Sedan kan slutförvaret påverkas av yttre faktorer såsom ökad sprickbildning i berget på grund av kommande istiders glaciärer som kommer och går, vilket även kan komma att påverka grundvattnets temperatur och komposition av lösta saltjoner.
Om projektet:
Projektet finansieras av den amerikanska Energimyndigheten DOE genom deras Nuclear Engineering University Program som är ett forskningsprogram som tillåter amerikanska universitet att forska brett inom kärnenergiområdet. Projektledare är biträdande lektor Ruth Tinnacher vid California State University, som Michael Holmboe har haft kontakt med sedan sin postdoktorperiod i USA. Detta projekt är en fortsättning på tidigare studier.
Går det att skapa vetenskapliga modeller som förutsäger moralisk normförändring i framtiden?
– Absolut, det är en sådan modell vi just har skapat, säger Pontus Strimling, forskningsledare på Institutet för framtidsstudier. Vår studie visar att det helt avgörande för vilka åsikter som vinner mark är sambandet mellan en viss moraluppfattning och vilken typ av argument som anförs till dess försvar. I moralfrågor rör sig världen imponerande förutsägbart.
Studien, som publiceras i Nature human behaviour, besvarar flera brännande frågor om opinionsförändringar i moralfrågor. Hur kommer det sig att dagens konservativa är mer liberala i många värderingsfrågor än gårdagens liberaler? Varför har opinionen i stora delar av världen svängt så enormt snabbt till förmån för homosexuellas rättigheter men stått stilla på andra etiskt minerade områden som till exempel aborträtt?
De fyra forskarna – matematiker, psykologer och samhällsvetare vid Stockholms universitet och Institutet för framtidsstudier – har byggt matematiska modeller som baseras på nya rön inom moralpsykologin och med hjälp av dessa förutsagt hur opinionen i olika moralfrågor förändras över tid. Förutsägelserna har sedan testats på 40 år av opinionsdata. Forskarnas slutsats är att det som kännetecknar åsikter som vinner terräng är att åsikterna stöds av argument om vad som är rättvist och inte skadar andra.
– Sambandet är väldigt tydligt, säger Strimling. Och modellen går att använda för kvalificerade bedömningar om framtiden.
Rättviseargument vinner oftast
Åsikter baserade på andra klassiska grunder för att avgöra om en handling är rätt eller fel – lojalitet, auktoritet, renhet, religion – kan ha tillfälliga uppgångar i popularitet men sett över längre tid tappar sådana åsikter stöd både till höger och vänster i det politiska spektrat. Ju tydligare koppling en åsikt har till argument om rättvisa och att inte skada, desto större sannolikhet att åsikten blir dominerande i hela samhället och desto snabbare går förändringen.
– Detta ger en förklaring till varför utvecklingen har varit så snabb i frågor om homosexuellas rättigheter, säger Pontus Strimling. Argument för samkönade äktenskap är byggda på just rättviseargument, medan argument mot är byggda på auktoritets- och renhetsargument som inte klarar av att hålla emot. När det gäller andra frågor, som till exempel stöd för dödshjälp eller förbud mot pornografi, finns verkningsfulla argument på båda sidor och då går förändringar långsammare.
Pontus Strimling, Docent i nationalekonomi, Institutet för framtidsstudier, pontus.strimling@iffs.se
Forskare vid Mittuniversitetet har följt Östersundshems försöksprojekt med sex timmars arbetsdag med bibehållen lön.
− Det som främst lyfts fram som positivt med projektet är möjligheten att själv styra sitt arbete vilket har medfört att medarbetarna känt ett förtroende att själva bedöma när arbetet är klart för dagen. I intervjumaterialet, liksom i de öppna svaren i enkäten, betonar man att fokus har flyttats från hur många timmar man är på jobbet till vad man faktiskt presterar, säger Ulrika Danielsson, lektor vid institutionen för psykologi och socialt arbete på Mittuniversitetet.
Försöksprojektet inleddes i januari 2018 och avslutas 31 augusti 2019 och har inneburit att den anställde kunnat reducera sin arbetstid till sex timmar per dag, om de själva ansåg att det var möjligt, så kallad förtroendearbetstid. Projektet var en fortsättning på den friskvårdssatsning som det kommunala bostadsbolaget inledde hösten 2016.
Större möjlighet till återhämtning
Målet var att utläsa om man kan effektivisera såväl den enskilda individens arbetsinsats som hela företagets. Östersundshem ville också se om åtgärden påverkade sjuktalen i rätt riktning, liksom de anställdas upplevelse av stress och sömn. Ytterligare ett delmål med projektet var att öka företagets attraktivitet.
De anställda har svarat på tre enkäter där den första genomfördes strax före arbetstidsförkortningen påbörjades, sedan i oktober 2018 samt till sist i maj 2019. Svaren visar att det skett en markant minskning av arbetstiden från strax under 40 timmar per vecka till cirka 32 timmar per vecka.
− Vi presenterar de förändringar som skett i medarbetarnas upplevelser under perioden. Några medarbetare upplever att arbetet har blivit mer stressigt, men majoriteten betonar möjligheten till återhämtning som arbetstidsförkortningen ger. Resultaten visar också att det främst är kvinnornas välbefinnande och sömn som påverkats mest gynnsamt, säger Ulrika Danielsson.
Minskad sjukfrånvaro och sjuknärvaro
I enkätstudien deltog 53 till 57 personer vid varje tillfälle och totalt var det 44 personer som besvarade enkäten alla tre gångerna, 23 män och 21 kvinnor. Åldern varierade mellan 25 och 65 år, med en medelålder på 46 år.
Analysen av sjukfrånvarostatistiken visar dels på en markant nedgång under projektets första sex månader, men också en drastisk ökning under hösten 2018. I enkäten bedömer dock medarbetarna själva att deras sjukfrånvaro, och sjuknärvaro, minskat under projektets gång.
Räddningen under turbulent tid
− Enkätstudien visar också att de anställda upplever att företagets attraktivitet har försämrats under projektets gång, men man poängterar i svaren att det beror på all turbulens som omgivit företaget sedan våren 2018 och att projektet med arbetstidsförkortningen var räddningen, som gjorde att man trots allt orkade.
− Detta visar att arbetssituationen inte bara påverkas av faktorer i själva arbetet, utan också vad som sker på organisations- och ledningsnivå, säger Ingrid Zakrisson, professor vid institutionen för psykologi och socialt arbete på Mittuniversitetet.
Utöver de tre enkätstudierna har två studentuppsatser genomförts inom ramen för utvärderingen, dels en intervjustudie under våren 2018, samt en mailintervjustudie under våren 2019.
Vetenskaplig genomlysning
Denna första delrapport kommer att följas av en fördjupad rapport där resultaten presenteras mer i detalj.
− Det har varit ett uppmärksammat projekt redan från starten, vilket är glädjande. Därför har det varit mycket värdefullt att samarbeta med Mittuniversitetet för att säkerställa en korrekt genomlysning. Forskarnas utvärdering bidrar till ökad kunskap som kan komma många till del, säger Malin Gunnarsson, kommunikationschef på Östersundshem.
Kontakt:
Ingrid Zakrisson, professor vid institutionen för psykologi och socialt arbete på Mittuniversitetet, ingrid.zakrisson@miun.se
Ulrika Danielsson, lektor vid institutionen för psykologi och socialt arbete på Mittuniversitetet, ulrika.danielsson@miun.se
Studien är av observationstyp och påvisar därför inte orsakssamband, men den är den hittills mest omfattande i sitt slag. Sammanlagt har drygt 6 600 barn med förhöjd risk att utveckla celiaki följts från födseln fram till femårsdagen. Barnen kommer från Sverige, Finland, Tyskland samt USA och deltar i forskningsprojektet TEDDY.
– Det finns i studien en tydlig koppling mellan mängden gluten som barnen får i sig och risken att utveckla celiaki eller förstadium till celiaki. Detta bekräftar våra tidigare fynd gjorda på svenska barn, berättar Daniel Agardh, docent vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus i Malmö samt ansvarig för studien.
Två procent har celiaki
Celiaki är en autoimmun sjukdom där immunförsvaret attackerar delar av den egna kroppen. Sjukdomen orsakar bland annat skador på tunntarmens slemhinna. Det kan leda till att den drabbade inte tål proteinet gluten som finns i livsmedel som innehåller vete, råg och korn. Exempel på symtom är trötthet, diarré, viktnedgång och blodbrist. Obehandlad celiaki har även kopplats samman med benskörhet, depression och försenad pubertet. I Sverige visar statistik att förekomsten bland småbarn ökar på nytt och att ungefär två procent av den totala befolkningen har utvecklat celiaki. Undersökningar genom screening av normalbefolkningen visar på högre förekomst i yngre åldrar samt att det kan finnas ett stort mörkertal. Numera undviks begreppet glutenintolerans då det inte korrekt beskriver sjukdomen.
Källa: Daniel Agardh
De tidigare fynden ingick i en mindre pilotstudie från samma forskargrupp som presenterades 2016. I den deltog endast svenska barn med förhöjd risk för celiaki (se faktaruta ”Riskgrupp”) och uppföljningstiden var kortare.
Störst risk bland 2-3-åringarna
De nu aktuella resultaten visar även att risken att utveckla förstadium eller sjukdom var som högst vid 2-3 års ålder hos barn med förhöjd risk att utveckla celiaki. Riskökningen kunde noteras redan vid små mängder gluten, 2 gram i dagligt intag, som motsvarar 1 skiva vitt bröd.
Risk för celiaki testas genom blodprov
Celiaki orsakas enligt beräkningar till 30-50 procent av ärftliga faktorer. Riskgener i den så kallade HLA-regionen som finns på en av våra kromosomer står för den största ärftliga delen men inte hela. Barn som bedöms ha risk att utveckla celiaki kan identifieras genom blodprov, ett så kallat HLA-test. Specifika HLA-typer (DQ2 och DQ8) är starkt förknippade med risk att utveckla celiaki. Typ 1-diabetes eller nära familjemedlem som har celiaki är riskfaktorer som innebär att ett HLA-test kan bli aktuellt. Kön och ursprungsland är andra faktorer som kan påverka risken. Celiaki är vanligare bland flickor/kvinnor och förekomsten är högre i en del länder. Sverige och Finland är enligt forskningen de länder där risken att utveckla celiaki är som störst.
Källa: Daniel Agardh
– Om man ökar glutenintaget med 1 gram dagligen över medelintaget på två gram,vid 2 års ålder, så kommer 7 procent fler barn att utveckla celiaki vid 3 års ålder. Detta jämfört med barn som åt mindre än 2 gram gluten. Men att fastställa en gräns är en utmaning eftersom glutenintaget varierar och ökar under de första levnadsåren, berättar Carin Andrén Aronsson, huvudförfattare till artikeln och dietist vid Lunds universitet.
Olika livsmedel ska undersökas
Den nya studien visar också att kopplingen mellan storleken på glutenintag och risken för celiaki finns i flera länder. Sambandet återfanns i samtliga deltagarländer utom Tyskland där underlaget var för litet för att dra några säkra slutsatser.
Den nu aktuella forskningen är baserad på det totala intaget av gluten. Nästa steg är att undersöka vilka livsmedelsgrupper, där gluten ingår, som har större betydelse än andra för utvecklingen av celiaki.
När det gäller kostråd anser Daniel Agardh att det är Livsmedelsverket och motsvarande organisationer i andra länder som ska dra slutsatser kring om och hur rekommendationerna kring gluten ska ändras med anledning av de nya resultaten. Han framhåller också att majoriteten av gruppen med förhöjd risk för celiaki inte utvecklar sjukdomen.
– Det kräver därför stor eftertanke innan råd kring särskild diet eller specialkost införs, säger Daniel Agardh.
Har studerat amning och tidpunkt för glutenintroduktion
Forskargruppen har tidigare genomfört flera omfattande studier kring orsakerna bakom celiaki. De har bland annat visat att betydelsen av tidpunkten när man börjar äta gluten (glutenintroduktion) troligen spelar liten eller ingen roll. De har inte heller kunna påvisa någon tydlig skyddande effekt av amning.
I kommande forskning ska, som ovan nämnts, betydelsen av olika glutenkällor undersökas samt hur de påverkar barn i olika åldrar i deltagarländerna. I andra forskningsprojekt undersöker Daniel Agardh och hans kolleger betydelsen av infektionssjukdomar samt om helt glutenfri kost kan minska celiakirisken bland de barn som bedöms ha allra högst risk att utveckla sjukdomen.
Daniel Agardh, docent vid institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet, samt överläkare vid Skånes universitetssjukhus i Malmö, daniel.agardh@med.lu.se
Under 1900-talet steg medeltemperaturen med ungefär 1,5 grader och nederbörden har ökat med ungefär tio procent. Hur har det påverkat vilka växter vi hittar på en plats? För att ta reda på det har SLU-forskaren Alistair Auffret och hans kollega Chris Thomas utgått från 3 000 växtarter och vilket klimat som passar dem bäst. De har sedan jämfört vilka växter som fanns i ett landskap historiskt och vilka som finns där i dag.
– Det är tydligt att artsammansättningen ändras i samma riktning som klimatet, alltså det blir förhållandevis fler arter som trivs i ett varmare och blötare klimat. Men det verkar gå ganska långsamt, säger Alistair Auffret, biträdande lektor vid institutionen för ekologi, SLU, och artikelns huvudförfattare.
Forskarna har fokuserat på Bohuslän, Öland, Uppland och Medelpad. Resultaten tyder på att medan vissa arter har ökat har andra sämre anpassade arter gått förlorade lokalt.
Forskarna använde neofyter (arter som etablerat sig i Sverige sedan 1492) som sin definition av främmande arter. Många av dessa, till exempel Uppsalas landskapsblomma kungsängslilja (Fritillaria meleagris) har blivit folkkära.
Men klimat är inte den enda faktorn som påverkar växters utbredning i vår natur. Förändrad markanvändning och främmande arter anses också utgöra allvarliga hot mot den biologiska mångfalden, bland annat av den stora IPBES-rapporten (Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services) som gavs ut tidigare i år. Därför studerade Alistair Auffret och Chris Thomas också hur dessa faktorer påverkar hur den svenska floran svarar på förändringar i klimatet.
Under de senaste decennierna har det svenska landskapet blivit mer enformigt efter att många öppna marker har vuxit igen och täckts av skog. Forskarna såg att den förändringen minskade effekten av uppvärmning på floran. En förklaring kan vara att träd buffrar klimatförändringar genom att hålla den lokala miljön förhållandevis sval.
– När det gäller den buffrande effekten av ett ökande skogstäcke är det glädjande att arter kan hänga kvar i annars dåligt passande omständigheter, men det är samtidigt viktigt att komma ihåg att många ängsblommor hotas av igenväxning av naturbetesmarker, säger Alistair Auffret.
Fler främmande arter
En ökande andel främmande arter – som härstammar från värmare världsdelar – har gjort att floran svarar snabbare på klimatuppvärmningen.
– Å ena sidan är det bra att det finns arter som verkar kunna etablera sig i nya områden och gör att floran kan anpassa sig när klimatet förändras. Samtidigt är det förstås ledsamt när man ser att andra arter minskar och försvinner, säger Alistair Auffret.
Historiska data hittade forskarna i äldre floror och inventeringar – framförallt från 1860-talet och framåt. Dessutom bygger studien på fler än sju miljoner observationer av växter i hela Sverige sedan 1975. De allra flesta från amatörbotaniker som inventerar på fritiden.
– Det är ett otroligt stort och viktigt jobb som görs av de som är nyfikna på och bryr sig om den svenska naturen. Utan sådana människor skulle studier som denna aldrig kunna utföras, säger Auffret.
Studien visar att de olika sätt som människan påverkar miljön på samspelar med varandra. Det måste vi ta hänsyn till när vi observerar förändringar i naturen.Det är också viktig kunskap när vi planerar naturvårdsinsatser på lokal och nationell nivå när klimatet fortsätter att ändras i framtiden.
Det finns mycket att vinna på att skjuta upp de allvarliga symptomen för demens, Alzheimer och andra kognitiva nedsättningar. Forskning visar att om sjukdomarnas debut skjuts upp i fem år besparar det den genomsnittliga patienten hälften av lidandet sjukdomarna medför. Samtidigt halveras samhällets kostnader.
– Med appen Dementia Risk Tool kan vem som helst testa om de befinner sig i riskzonen, säger Mattias Jacobsson forskare på RISE, som tagit fram appen i samarbete med Karolinska Institutet och EIT.
Efter att användaren svarat på frågor om ålder, kön, utbildningsnivå, längd, vikt, motionsvanor, blodtryck och kolesterolhalt ger appen en bedömning i procent av hur stor risken är att användaren ska utveckla en demenssjukdom inom 20 år.
Bygger på statistik
– Bedömningen bygger på data från kliniska studier där man följt medelålders personer i 20 år och tittat på demens, levnadsvanor med mera. Därför kan man vara säker på att riskerna som bedöms är verkliga, berättar Mattias Jacobsson.
Appen tar dock inte hänsyn till genetiska faktorer. Det betyder att appen i vissa fall kan ge en för hög riskfaktor, å andra sidan kan de som får en låg riskfaktor känna sig lugna.
Ett mål med appen Dementia Risk Tool är att ge användarna kunskap att ta med sig om de behöver kontakta vården, och att så många som möjligt tar kontakt i tid. Bland de som misstänker att de drabbats av någon form av kognitiv nedsättning tar det idag i genomsnitt två år innan de söker vård.
– Då befinner sig en tredjedel i en tidig fas och skulle ha möjlighet att påverka sjukdomsförloppet, en tredjedel är på gränsen till att få tydliga symtom. Medan den sista tredjedelen redan har en långt utvecklad sjukdom. Deras hopp är att det snart ska finnas mediciner, säger Mattias Jacobsson.
Appen:
Appen Dementia Risk Tool finns nu tillgänglig som prototyp (i Google Play och Apples Appstore) och är framtagen av RISE, Karolinska Institutet och tillsammans med EU-finansierade EIT (European Institute of Innovation and Technology)
– Vi har hittat det som kan förklara hur cirkulationssystemet i Atlanten uppstod under övergången från växthusklimat till istidsklimat. Under den varma perioden flödade det bräckta havsvattnet ut från Arktis och blandades ut med Atlantens havsvatten vilket störde den process som hjälper till att driva de varma strömmarna.
I den här studien upptäckte vi att detta flöde stängdes av genom tektoniska krafter. Det ledde till en dramatisk ökning av salthalten i Nordatlanten och satte igång uppvärmningen av Nordatlanten och Europa. Vi tror att det var det här som gjorde att cirkulationen kom igång i Atlanten vilket gör att Europa är varmt idag, säger David Hutchinson, forskare vid Institutionen för geologiska vetenskaper, Stockholms universitet, och ledande författare till artikeln som publiceras i Nature Communications.
Transporten av sötvatten mellan Arktis och Atlanten avgörande
Forskarteamet vid Bolincentret för klimatforskning, som också deltog i studien, använde en kombination av geofysiska data och klimatmodellering för att visa att transporten av sötvatten mellan Arktis och Atlanten spelar en avgörande roll för att kontrollera hela cirkulationssystemet.
– Det här gjorde att så kallat djupvatten bildades i Atlanten samtidigt som det slutade bildas djupvatten i Stilla havet, något som också syns i andra geologiska beräkningar. Vi blev förvånade över att våra datasimuleringar kunde förklara båda dessa förändringar som beror på havsströmmarna med saltvatten som förbinder Stilla havet och Atlanten. Vår studie är den första som visar att dessa två fenomen hänger ihop, vilket är spännande, säger Hutchinson.
Mer sötvatten i Arktis kan ge extremare klimat
Klimatet för 34 miljoner år sedan var mycket varmt, med koldioxidnivåer i atmosfären som var två till tre gånger högre än dagens nivåer, något som bidrog till att det fanns gott om sötvatten i Arktis. Studien väcker frågan om en framtida varmare värld, med högre sötvattennivåer i Arktis, skulle kunna påverka cirkulationen i Atlanten på ett sätt som leder till ett dramatiskt förändrat klimat i Europa.
Utan cirkulationen i Atlanten, där bland annat Golfströmmen ingår, skulle Europa kunna få både kallare vintrar och varmare och torrare somrar, vilket skapar ett mer extremt och mindre beboeligt klimat.
– Vår studie hjälper till att överbrygga klyftan mellan klimatmodellering och geologiska observationer från det förflutna. Vi hoppas att det kan inspirera till mer forskning utifrån båda disciplinerna när det gäller havets cirkulation, säger Hutchinson.
David Hutchinson, forskare, Institutionen för geologiska vetenskaper, Stockholms universitet, david.hutchinson@geo.su.se
Att producera mat kräver mycket resurser och matsvinnet i alla delar av livsmedelskedjan är ett stort miljöproblem. Extra problematiskt blir det när mat kastas nära slutkund eftersom alla insatser för matproduktionen då har varit förgäves, såsom transport, förpackning, förvaring och tillagning av maten. Därför finns det stor potential att minska miljöbelastningen från livsmedelskedjan genom att konsumera mat smartare.
Mattias Eriksson, matsvinnsforskare vid SLU, har medverkat i ett EU-finansierat projekt, Urban Waste, som har kartlagt avfallsproduktionen på turistorter och gett exempel på hur den kan minskas.
Turism genererar enorma mängder avfall, främst förpackningsmaterial och matavfall, som till viss del kan förknippas med att man vill unna sig något extra när man är på semester. Tyvärr är det ofta svårt att ta hand om allt detta avfall på orter där de flesta bara bor tillfälligt.
En tredjedel av all mat slängs
Matsvinn kallar vi livsmedel som slängs, trots att de hade kunnat konsumeras om de hanterats annorlunda. Cirka en tredjedel av all mat som produceras slängs, enligt FAO, FN:s organisation för livsmedel och jordbruk.
– Många små turistorter i Sydeuropa saknar helt möjligheter att återvinna plast, papper och matavfall, vilket gör att allt hamnar på soptippar, trots att det hade kunnat gå att återvinna. I projektet har vi genomfört enkla åtgärder för att förebygga matsvinn, och för att hantera det avfall som ändå uppstår, säger Mattias Eriksson, som har lett SLU:s medverkan i Urban Waste.
Matavfall är ett extra stort problem när det hamnar på en soptipp eftersom det då bildas metan när det bryts ner – en kraftig växthusgas. Samtidigt är det ganska enkelt att exempelvis kompostera matavfallet, även om det bästa vore att inte producera något avfall alls.
Matsvinnsvåg visar var åtgärder bör sättas in
SLU-forskarna har fokuserat på att förebygga matsvinnet på turisthotell genom att göra personalen mer medveten om vilken typ av mat som slängs och vilka mängder det rör sig om.
– Det är svårt att lösa ett problem utan att först veta vad problemet är och därför är det viktigt att börja med att kartlägga och mäta matsvinnet. Genom att göra det enklare att mäta så får vi det att hända, säger Mattias Eriksson.
De 34 hotellkök som deltog i studien fick tillgång till en matsvinnsvåg som har utvecklats av företaget Matomatic AB, ett avknoppningsföretag från SLU, där fokus har varit på att förenkla själva mätprocessen. Eftersom vågen återkopplar resultatet till kökspersonalen blir de medvetna om vad som kastas, så att de själva kan vidta åtgärder för att förebygga de problem som orsakar matsvinnet.
Anställda i ett restaurangkök på Teneriffa studerar data från en matsvinnsvåg. Foto: Samuel Lindgren
– Det har varit en utmaning att få alla kök att använda matsvinnsvågarna på rätt sätt, mycket beroende på att hotellen ligger utspridda i Europa från Nicosia på Cypern till Lissabon i Portugal, samt i Santander och på Teneriffa i Spanien, i Kavala i Grekland och i Köpenhamn i Danmark, så det var svårt att hinna besöka köken. Dessutom har det varit utmanande att kommunicera med dem som jobbar i köken då de sällan pratar engelska, säger Mattias Eriksson.
18 ton mindre matsvinn
Hittills har projektet lyckats minska matsvinnet med 18 ton bara genom att göra det lättare för köken att mäta sitt matsvinn. Detta motsvarar en nettobesparing på cirka 38 ton koldioxidekvivalenter, även när utsläppen för material och resor är inräknade. I genomsnitt gick hotellen från att kasta 30 kilo mat per dag till att kasta 22 kilo per dag. Sex av hotellen lyckades halvera sitt dagliga matsvinn under mätperioden.
Besparingen i form av minskade växthusgasutsläpp beror främst på att mat inte producerades i onödan, men också på att det inte uppstod onödigt organiskt avfall som hamnar på deponier i Kavala, Nicosia och på Teneriffa. För klimatet blir det en dubbel vinst att förebygga matsvinnet där det saknas infrastruktur för att behandla matavfallet.
Fler åtgärder
Inom Urban Waste har det även gjorts tester av andra sätt att förebygga matsvinn. Ett sådant är att ändra utformningen på bufféer, till exempel genom att använda mindre tallrikar så att gästerna inte tar mer än de orkar äta upp, eller att använda mindre serveringsfat och fylla på oftare för att inte få så mycket rester från buffén. Dessa åtgärder har testats på hotell i Kavala, Köpenhamn, Lissabon och på Teneriffa.
Ytterligare åtgärder har varit att donera överskottsmat från hotellens frukostbufféer till välgörenhet, vilket genomfördes i Florens. Eller att uppmana restauranggäster att ta hem rester från sina tallrikar i en så kallad ”doggy bag” så att de kan äta maten senare, vilket undersöktes i Nice, Florens och Kavala. På Teneriffa, där matavfallet vanligtvis hamnar på deponi, undersöktes att istället kompostera avfallet och använda kompostjorden i hotellets trädgård.
Matsvinnsmätning och ändrade bufféer var effektivast
Alla åtgärder utvärderades utifrån hur mycket klimatgasutsläpp de sparade in, och det visade sig att matsvinnsmätning i kombination med ändringar i buffén var effektivast, följt av kompostering och doggy bags.
– Det vi främst kunde se i vår analys var att de lokala förhållandena har stor betydelse för hur bra en åtgärd är. Detta eftersom det blir en dubbel besparing när mat inte behöver produceras i onödan och inte heller inte hamnar på en soptipp efteråt. Dessutom kunde vi se att matsvinnet var särskilt högt på vissa hotell, som därför kunde minska sitt matsvinn med ganska enkla medel, säger Mattias Eriksson.
Erfarenheterna från Urban Waste har bland annat redovisats i form av faktablad om olika åtgärder som kan minska mängden avfall som skapas av turism.
Mattias Eriksson, Fil.Dr., forskare, Institutionen för energi och teknik, SLU, Uppsala mattias.eriksson@slu.se
Varje år får drygt 1 300 personer i Sverige diagnosen hjärntumör. Glioblastom är en dödlig form av hjärntumör där den dåliga prognosen beror på att tumören är resistent mot behandling och har en förmåga att invadera den friska hjärnan.
– Tumörens aggressiva beteende beror på så kallade cancerstamceller, det vill säga cancerceller som när de delar sig driver tumörens tillväxt och gör att cancern sprider sig i kroppen. Om vi kan förstå hur cancerstamcellerna fungerar kan vi rikta in oss på just dessa, något som vi tror kan leda till utvecklingen av effektivare behandlingar, säger Florian Siebzehnrubl vid Cardiff University.
Han har lett ett internationellt samarbete mellan forskare vid universitet i Wales, USA och Uppsala. Gruppen har upptäckt målmolekyler som kan leda till nya behandlingsmetoder mot hjärntumörer.
Molekylerna fick tumören att frodas
Forskarna ville ta reda på vilka signaler som gör att cancerstamcellerna i hjärnan kan fortsätta att ge upphov till nya cancerceller och varför de är resistenta mot dagens behandlingar. Molekylerna som de identifierade kallas ADAMDEC1 och FGFR1 och är proteiner som skickas ut från cancerstamcellerna för att kommunicera med andra celler i omgivningen. Proteinerna bidrar till att hålla cancerstamcellerna friska så att de kan fortsätta att dela sig och utöka tumören.
– När vi blockerade generna bakom ADAMDEC1 och FGFR1, eller när vi blockerade proteinernas aktivitet, såg vi att glioblastomcellerna dog och att tumörtillväxten saktade ner. Det gör att dessa två proteiner är möjliga målmolekyler för behandling av glioblastom och med fortsatt forskning kan vi undersöka hur effektiva de är som behandlingsmål, säger Florian Siebzehnrubl.
Resultaten visar på nya signalsamband för regleringen av cancerstamceller, så att dessa lätt kan komma över näringsämnen i sin närmaste omgivning. Det är också ett exempel på hur cancerstamceller kan kommunicera med miljön runt dem för att säkra sin tillväxt.
Biobank från cancerpatienter
Sjukdomen glioblastom varierar mycket mellan olika patienter vilket bidrar till att den är så svår att behandla. Forskare i Uppsala har byggt upp en biobank av celler från glioblastompatienter som bland annat använts i detta projekt. Den nya studien har lagt grunden till att upptäcka en ny typ av hjärntumörterapier, som förhoppningsvis kan göra behandlingen av denna dödliga sjukdom bättre i framtiden.
– Projektet illustrerar hur viktigt det är att kombinera studier av material från biobanker med odlade celler från ett stort antal patienter. Då kan man upptäcka nya områden där cancercellerna uppvisar svagheter, något som sedan kan omvandlas till individanpassade behandlingar, säger Karin Forsberg Nilsson, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, som medverkat i studien från Uppsala universitet.
Vetenskaplig artikel:
ADAMDEC1 maintains a growth factor signaling loop in cancer stem cells. Ana Jimenez-Pascual, James S. Hale, Anja Kordowski, Jamie Pugh, Daniel J. Silver
Defne Bayik, Gustavo Roversi, Tyler J. Alban, Shilpa Rao, Rui Chen, Thomas M.
McIntyre, Giorgio Colombo, Giulia Taraboletti, Karl O. Holmberg, Karin Forsberg-
Nilsson, Justin D. Lathia, Florian A. Siebzehnrubl. (Cancer Discovery, 2019)
Kontakt:
Karin Forsberg Nilsson, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, karin.nilsson@igp.uu.se
– Genom att använda sig av de sociala miljöer som finns för föräldralediga pappor kan män skapa vardagsrutiner och hantera huvudansvar för barn, tillsammans med andra pappor. Detta bidrar till att pappornas omsorgsansvar konkretiseras och normaliseras, förklarar genusvetaren Tobias Axelsson vid Örebro universitet.
Tobias Axelsson har i sin doktorsavhandling tittat närmare på öppna förskolans pappaverksamheter. Öppna förskolor fungerar som mötesplatser för föräldralediga mammor och pappor med små barn. Vssa öppna förskolor har också speciella öppettider för föräldralediga pappor och deras barn och det är två sådana verksamheter som Tobias Axelsson har observerat .
– Avhandlingens resultat visar att pappaverksamheter är barnorienterade miljöer. Det bidrar till att relationerna mellan män, som pappor, oftast blir förtroliga och kretsar kring barns behov, säger han.
Förutom observationer av pappaverksamheter har Tobias Axelsson också intervjuat pappor som deltar i förskolans pappaverksamheter för att förstå hur pappor skapas och hur pappor agerar i dessa miljöer.
Större engagemang krävs
Tobias Axelsson problematiserar i sin avhandling pappapolitiken och föräldraskapsstödet i Sverige. Han konstaterar att en stöttande stat med en aktiv pappapolitik är en absolut förutsättning för att åstadkomma ett mer jämställt samhälle.
– Fortfarande är ojämställdheten och ojämlikheten påfallande även i ett relativt jämställt och jämlikt land som Sverige. Ett exempel på det är att den generösa föräldraledigheten och det välutbyggda föräldraskapsstöd som finns för alla föräldrar används mer av mammor än av pappor. Om inte män engagerar sig mer i omsorg kommer vare sig jämställdhet eller jämlikhet att kunna uppnås, säger han.
Särskilda satsningar för pappor
När Tobias började forska om pappors roll i barnomsorg var han skeptisk till om pappaverksamheter var ett bra sätt att få män att engagera sig mer i omsorgen av barn.
– Nu är jag lite mer positivt inställd. Det viktigaste är att fråga sig i vems intresse män ska särorganiseras som pappor: för pappors, för mammors eller för barns skull? Det är också viktigt att särskilda verksamheter för pappor uppvärderar barnomsorgen som sådan, utan att uppvärdera att just pappor utför den.
Nytta för flera yrkesgrupper
Slutsatserna från denna studie kan med fördel användas för självreflektion bland yrkesgrupper som arbetar med föräldraskapsstöd som till exempel barnmorskor, förskollärare och socialsekreterare, menar Tobias.
– Genom att kritiskt diskutera pappors ”behov” av ett eget rum bidrar avhandlingen till mer kunskap om hur föräldraskapsstöd kan utformas på ett mer jämställt och jämlikt sätt, säger Tobias Axelsson.
Den främsta faktorn för sillgrisslors överlevnad i Östersjön är mängden skarpsill, visar en ny studie ledd av forskare vid Naturhistoriska riksmuseet. Skarpsill är sillgrisslans viktigaste födokälla i Östersjön. Skarpsillen är huvudföda även för torsken, vilket gör att skarpsillsbeståndet påverkas av fisketrycket på torsk.
– Dynamiken mellan olika arter i födoväven leder till att förvaltningsbeslut kommer ha både positiva och negativa konsekvenser, säger Martina Kadin, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet. Vi behöver vara beredda på att Östersjön inte kan ge oss allt vi önskar samtidigt och istället diskutera prioriteringar.
Olika framtidsscenarion
För att undersöka sillgrisslornas överlevnad i framtiden under olika förvaltningsalternativ, gjorde forskarna en modell där faktorer som näringstillförsel och fisketryck på torsk kunde varieras och därmed påverka mängden skarpsill. Höga näringsnivåer i Östersjön har negativa effekter på framför allt torsk men gynnar skarpsillen.
I framtidsscenariot som mest liknar dagens förvaltningsmål av Östersjön, med minskad näringstillförsel och lågt fisketryck på torsk, försämras sillgrisslors överlevnad. Eftersom överlevnaden är en viktig faktor för långlivade arter som sillgrisslor skulle den lägre överlevnaden leda till en minskning av sillgrisslepopulationen. I de flesta andra scenarion ökar däremot mängden skarpsill och därmed även antalet sillgrisslor.
– Det är intressant att trots att det är en relativt låg avgift, så finner vi en minskning i antalet läkarbesök, konstaterar Naimi Johansson, doktorand i hälsoekonomi och förstaförfattare till studien, publicerad i The European Journal of Health Economics.
I den aktuella forskningsstudien undersöks hur primärvårdsläkarbesök i Västra Götaland påverkas när unga vuxna går från avgiftsfri vård, till att från 20-årsdagen behöva betala patientavgiften på hundra kronor.
Studien är genomförd med registerdata från Västra Götalandsregionen och från Statistiska Centralbyrån, och inkluderar uppgifter om cirka 73 000 individer i ådern 18-22 år.
Klar minskning vid 20 år
Resultaten visar att 19-åriga kvinnor i snitt gör 1,41 läkarbesök i primärvården per år, varav flertalet besök görs när 20-årsdagen är relativt nära. Som 20-åringar gör de i snitt 1,32 besök per år. Just i brytpunkten vid 20-årsdagen sker en tydlig minskning i gruppen med 9,2 procent färre besök.
Män följer samma mönster men har lägre besöksfrekvens, 0,86 läkarbesök i primärvård som 19-åringar och 0,81 som 20-åringar. Förändringen vid 20-årsstrecket, minus 3,5 procent, är inte statistiskt signifikant.
Studien bekräftar tidigare forskning i fältet, att patientavgifter till viss del minskar sjukvårdsanvändningen. Samtidigt är studien ovanligt tydlig i hur priskänslighet i sjukvård och inkomstnivå kan kopplas ihop.
Viktigt förstå avgifters effekt
I den aktuella studien finns fyra inkomstklasser, och det visar sig att kvinnor med lägst inkomster är den grupp där besöksfrekvensen hos läkare i primärvård minskar mest, med 14,0 procent, när patientavgift ska betalas. För män i lägsta inkomstklassen är minskningen 9,8 procent.
– Det är viktigt att påpeka att vi i denna studie inte kunnat studera vilken typ av besök som minskar efter 20-årsdagen. Patientavgiften finns till viss del för att motverka besök som är mindre nödvändiga, säger Naimi Johansson.
Fokus för hennes forskning vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, är just hur patientavgifter påverkar sjukvårdsanvändning i Sverige, och hur sjukvårdsutnyttjande skiljer sig mellan olika geografiska områden.
– Patientavgifter är en del av sjukvårdssystemet, men regler och nivåer skiljer sig mellan regionerna. Med tanke på hur stora resurser som läggs på sjukvården, är det viktigt att förstå hur utformningen av sjukvårdssystemet påverkar användningen, och i förlängningen folks hälsa, menar Naimi Johansson.
Vägar och järnvägar utgör ett hot mot mångfalden av fåglar och däggdjur. Det kan handla om förluster av livsmiljöer, trafikdödade och -skadade djur, utsläpp, eller buller och ljus från bilar och tåg. Den areal som påverkas av infrastrukturen är betydligt större än den yta som utgörs av vägarna och järnvägarna: på båda sidor i den omgivande naturen breder det ut sig i en korridor där fåglar och däggdjur påverkas negativt, den så kallade påverkanszonen. Så mycket som 20–30 procent färre fåglar och däggdjur har uppmätts i dessa påverkanszoner, som för fåglar kan sträcka sig minst 1 km från en väg.
En stor del av dessa påverkanszoner skär in i skyddade naturområden, så som till exempel Natura 2000-områden. Det betyder att en större del än vad man kan tro av de områden som är skyddade enligt EU-förordningar, påverkas negativt av infrastrukturen. Men hur stor del är det som påverkas? Det är vad SLU-forskaren Jan-Olof Helldin har undersökt i en nyligen publicerad studie.
Natura 2000 skyddar naturtyper
EU bygger ett nätverk av områden med skyddsvärd natur som kallas Natura 2000. Syftet är att EU:s medlemsländer ska ta ett gemensamt ansvar för att bevara arter och naturtyper som förekommer i Europa. Natura 2000 har tillkommit med stöd av två EG-direktiv; Fågeldirektivet (2009) om bevarande av vilda fåglar, och Habitatdirektivet (1992) om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. Nätverket byggs upp av områden som föreslås av regeringen och som antas av kommissionen. Den ger en beskrivning av området och dess naturvärden och vilken skötsel som behövs för att dessa naturvärden ska finnas kvar långsiktigt. Bevarandeplanen ska också innehålla en beskrivning av vilka verksamheter och åtgärder som kan hota de arter och livsmiljöer som ska skyddas i Natura 2000-området.
Skyddade områden når inte full potential
Genom att undersöka hur stor del av skyddade områden som utgörs av påverkanszoner, har Helldin satt ljuset på hur infrastrukturen påverkar och därigenom hindrar naturskyddet i dessa områden att nå sin fulla potential. Hans fokus har varit svenska Natura 2000-områden särskilt utvalda för att skydda fåglar.
Studien visar att 63 procent av dessa fågelområden är påverkade av vägar eller järnvägar, och 23 procent av områdena har mer än hälften av sin yta inom en påverkanszon.
– Det är viktigt att komma ihåg att de skyddade områdena påverkas olika mycket av infrastruktur i olika delar av landet. Fjäll och havsområden är mer opåverkade eftersom det finns färre vägar och järnvägar där, säger Jan-Olof Helldin.
Med anledning av detta har olika typer av biogeografiska områden analyserats separerat. För landet som helhet är drygt 4 procent av de skyddade områdenas areal påverkad av vägar och järnvägar, men i Sydsverige och längs kusterna handlar det om nästan 26 procent.
Problemet dåligt uppmärksammat
– Detta resultat blir särskilt intressant, för att inte säga alarmerande, mot bakgrund av en tidigare studie vi gjort, som visar att detta är ett problem som naturvården inte uppmärksammar i så hög grad.
Det är få bevarandeplaner för skyddade områden som beaktar vidden av de ekologiska avtryck som vägar och järnvägar gör. Det har Helldin visat i en tidigare rapport, publicerad 2017 på uppdrag av Trafikverket.
Resultat från rapporten, Hur uppmärksammas ekologiska effekter av vägar och järnvägar inom naturvården?, visar att den negativa påverkan från vägar och järnvägar är undervärderad i de bevarandeplaner, som beskriver hoten mot områdena och nödvändiga skyddsåtgärder. Bevarandeplanerna utgör därmed inget effektivt verktyg för att få till stånd särskild hänsyn eller generella effektminskande åtgärder längs transportinfrastruktur i eller i närheten av naturskyddade områden.
– Det finns en diskussion om problemen med vägar och järnvägar, men det gäller framför allt i områden där det inte finns så mycket infrastruktur såsom i fjällvärlden.
Däremot i de tätbefolkade delarna av landet längst kusterna och i söder, där infrastrukturnätet har hög påverkan på flora och fauna i skyddade områden, där är det inte så mycket en diskussion, menar han.
Helldin menar att naturvårdsmyndigheter bör se till att aktörer inom byggande och underhåll av infrastruktur utökar sina ansträngningar att minimera den negativa påverkan som vägar och järnvägar utgör. Det finns en rad lösningar och åtgärder som kan vidtas, men som inte ännu nått sin fulla potential.
Kontakt:
Jan-Olof Helldin, Forskare, Centrum för biologisk mångfald, SLU, j-o.helldin@slu.se
– Med hjälp av sensorer, hydrofoner och en aeolisk gitarr skapade vind, gitarr och den omgivande ljudmiljön en enhet som gemensamt navigerade i de förutsättningar som platsen hade i ögonblicket, säger Stefan Östersjö, professor i musikalisk gestaltning vid Luleå tekniska universitet och medverkande i Ljudkonstprojektet Invisible Sounds.
Det var hösten 2018, som Stefan Östersjö tillsammans med Jan Berg, biträdande professor i ljudteknik vid Luleå tekniska universitet och Anders Hultqvist, professor i komposition vid Musikhögskolan i Göteborg, besökte Piteå Hamn.
Målet var att utforska ljudmiljön och skapa ljudkonst i direkt interaktion med en plats. Genom sensorer i marken fångades vibrationer upp och via en hydrofon i vattnet kunde även ljud från havet spelas in.
Vind och gitarr bildar enhet
– Under de dagar vi arbetade där spelade jag också aeolisk gitarr, alltså ett instrument som strängas upp med långa strängar på vilka vinden aktiverar flageoletter, säger Stefan Östersjö.
Han ser ekologisk ljudkonst som ett sätt att väcka en större förståelse och medvetenhet om människans samspel med omgivningen. Ekologisk ljudkonst betonar människans samspel med naturen, och att spela aeolisk gitarr är ett utmärkt exempel på hur detta kan ta sig konstnärliga uttryck.
För att spela en aeolisk gitarr måste musikern lägga sin egen kroppsvikt emot instrumentet för att uppnå tillräcklig strängspänning. Men vinkeln mot vinden är avgörande och musikerns position måste anpassas efter vindriktningen. Härigenom blir musiker, vind och gitarr som en enhet och expanderar upplevelsen av en plats bortom gränserna för vad vi omedelbart kan höra och se.
Invisible Sounds startade som en delstudie i ett större forskningsprojekt med stöd från Vetenskapsrådet som leds av professor Anders Hultqvist. Den första versionen av Invisible Sounds gjordes under Gothenburg Art Sounds (GAS) i oktober 2016, där man framförde en sex timmar lång offentlig ljudinstallation i industrihamnen i Göteborg.
I Piteå hamn fokuserade forskargruppen på att göra inspelningar med avsikt att i första hand producera installationer för gallerier och konsertsalar. Urpremiär för Invisible Sounds, Piteå Port ägde rum under vårens Intonal, en av Sveriges största festivaler för elektronisk musik.
Kontakt:
Stefan Östersjö, professor i musikalisk gestaltning vid Luleå tekniska universitet, stefan.ostersjo@ltu.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
