De molninfrastrukturer som driver majoriteten av dagens internettjänster (till exempel Google, Facebook och Amazon) förbrukar enorma mängder energi och förvärrar klimatförändringarna.
Intressant nog är situationen i ett modernt datacenter egentligen inte så annorlunda från vad som händer i ett hus med gammal elanläggning. Förmodligen kan många komma ihåg någon gång när man satt på för många apparater som ugn, vattenkokare och tvättmaskin samtidigt och en säkring gått. Det händer eftersom den elektriska installationen inte var tänkt att upprätthålla en så hög belastning.
Maximalt 52 minuters driftstopp per år
I datacenter är elleveransinfrastrukturen, som förser servrar och nätverk med el, ofta underdimensionerade med avsikt. Det betyder att den inte kan upprätthålla strömmen om alla servrar kör på full fart. Vid första anblicken låter det som en dålig idé, men i praktiken händer det nästan aldrig att all datorkraft behövs samtidigt.
Eftersom kostnaden för elleverans är proportionell mot den toppkraft den kan upprätthålla, hjälper ”taket” datacenteroperatörerna att spara stora mängder pengar som annars skulle behöva spenderas på infrastruktur som nästan aldrig används.
Men ”nästan aldrig” räcker dock inte i molnindustrin. Många IT-molnleverantörer lovar sina kunder att infrastrukturen kommer att vara tillgänglig 99,99 procent av tiden – ett löfte som endast tillåter 52 minuters driftstopp per år!
Och det är här Jakub Krzywdas avhandling kommer in i bilden. Vad ska man göra när det inte finns tillräckligt med energi för att köra alla applikationer på full fart? Ska man stänga av mindre viktiga applikationer helt eller tvinga dem alla att sakta ner? Är vissa typer av applikationer bättre kandidater än andra för en försiktig prestationsförsämring? Vilka åtgärder behöver vidtas för att säkerställa att energiförbrukningen minskar men applikationerna fortfarande ger användbara resultat?
All mjukvara tillgänglig online
– För att besvara ovannämnda frågor har jag utvecklat modeller för att väga förhållanden mellan strömförbrukning och applikationsprestanda mot varandra, samt föreslagit ett antal energibudgetmekanismer som fungerar på applikations-, server- och datacenternivåer för att minimera prestandaförsämring, säger Jakub Krzywda.
Jakubs Krzywdas resultat har praktiska tillämpningar där presenterade rekommendationerna kan användas av datacenteroperatörer för att förbättra servrars energieffektivitet och minska de totala driftskostnaderna medan resulterande prestandastörningar minimeras.
– All mjukvara som tagits fram under detta arbete, inklusive källkod för modeller, styrenheter och simulatorer, finns tillgängligt online och kan användas för att underlätta användande av mina resultat i både forskning och industriella datacenter.
Den mellersta romerska republiken (år 264-133 före vår tideräkning) präglades av elitens tävlan om status. Tävlan om statusmässig överlägsenhet inom senatsaristokratin låg till grund för både social tillväxt och konflikter, och kampen om ära inom dessa grupper genomsyrade hela deras tillvaro.
Tidigare forskning har i princip uteslutande fokuserat på statustävlan mellan män ur de övre samhällsskikten, både på vad som ingick i denna tävlan och på den ofta ineffektiva lagstiftningen som skulle reglera den. Men även romarrikets kvinnor tävlade om hög status. I sin avhandling vid Göteborgs universitet har Lewis Webb istället valt att rikta in sig på statustävlan bland kvinnor under denna tidsperiod.
– Syftet har varit att kartlägga och diskutera vilka arenor för statustävlan som kvinnor hade tillgång till, vilka resurser som stod till deras förfogande, och på vilka sätt den reglerades, säger doktoranden Lewis Webb.
Namn som påminde om familjens triumfer
Under den här perioden i Roms historia, som kännetecknas av ökade sociala skillnader, tävlade män och kvinnor ur de högsta samhällsskikten om att erövra, utöka och visa upp sin status. Till sitt förfogande hade de resurser som de antingen hade ärvt eller gift sig till och som de i sin tur använde för att ge sig själva förutsättningar att fortsätta kampen om att behålla och ytterligare utöka sina positioner.
Statustävlan omfattade både omvandling av ekonomiskt kapital till andra typer av kapital, liksom ständiga och iögonenfallande uppvisningar av alla dessa typer av kapital – det vill säga såväl ekonomiskt som socialt, kulturellt och symboliskt kapital.
Fenomen som diskuteras i avhandlingen är bland annat rätten att inneha religiösa ämbeten och delta i offentliga religiösa ritualer, tillgången till olika publika transportmedel, utsmyckningar och religiösa föremål. Vidare diskuteras vikten av bland annat familjetillhörighet, hus, banketter och begravningar – alla komponenter i statustävlandet som i stor utsträckning var desamma som för män från motsvarande samhällsgrupper.
– Jag slår till exempel fast att kvinnor var delaktiga i, och drog nytta av, två viktiga uttryck för manlig statustävlan, nämligen offentliga ämbeten och krigsföring, genom att de associerades med manliga statussymboler som förfädersmasker (imagines) och firandet av triumfer. Exempelvis kunde döttrar delta i triumftåg tillsammans med sina fäder och bära namn som påminde om familjens triumfer och militära erövringar.
Kvinnor protesterade mot Lex Oppia
Lewis Webb har också studerat hur kvinnor år 195 f.v.t. offentligt och framgångsrikt arbetade för att den så kallade lex Oppia skulle upphävas. Denna och en liknande edikt begränsade och/eller bestraffade uppvisandet av de statussymboler som var signifikativa för kvinnor inom senats- eller riddararistokratin.
Under tjugo års tid reglerade lex Oppia användningen av tvåhjuliga ekipage i sekulära sammanhang, guld som vägde mer en semuncia (ett halvt uns) och användningen av purpurfärgade kläder. Kvinnornas motstånd mot lex Oppia understryker hur viktigt olika utsmyckningar och transportmedel var.
De tillgångar och arenor för statustävlan som stod till buds för män och kvinnor överlappade ofta och var beroende av varandra, och det gav familjer ur de högsta samhällsskikten en mångfald av möjligheter för statustävlan. Lagstiftningen lyckades inte stilla lusten till ära.
– Kvinnorna i de övre samhällsskikten i den mellersta romerska republiken var varken tillbakadragna eller saknade tilltro till sig själva, och de var inte dömda till enbart äktenskaplig underdånighet eller ”kvinnogöra”. Istället var de framstående och synliga, säger Lewis Webb.
– Både mammor och pappor beskrev upplevelser av otillräcklighet som mest stressande, berättar Maude Johansson. Graviditetsproblem och/eller en traumatisk förlossning medverkade till depression och ångest hos mödrarna och påverkade också fäderna negativt.
Maude Johansson har studerat förekomsten av PPD och föräldrastress hos båda föräldrarna 25 respektive 30 månader efter förlossningen, hos 700 mödrar och 646 fäder.
Depressiva symptom ökar efter första året
Den första studien, 25 månader efter förlossningen, visade att över 11 procent av mödrarna och nästan 5 procent av fäderna upplevde PPD.
– Föräldrar med symptom på postpartum depression upplevde mer föräldrastress, kände sig mer inkompetenta i föräldraskapet och hade fler relationsproblem till sin partner än föräldrar som inte haft postpartum depression, säger Maude Johansson.
Den andra studien genomfördes 30 månader efter förlossningen och då hade 14.9 procent av mödrarna och 11.5 procent av fäderna symptom på postpartum depression. Resultatet tyder på att depressiva symtom ökar efter det första året, särskilt hos fäderna.
Depressionen påverkade relationen
En tredje del i avhandlingen var en intervjustudie som undersökte mammor och pappors egna erfarenheter av postpartum depression och föräldrastress efter förlossningen. Intervjuerna visar att depressionen påverkar relationen till partnern, och särskilt mödrarna beskrev relationsproblem till sin partner.
–Trots att en del mödrars depression var identifierad fick inte alla behandling för sina symptom, men de som fick behandling beskrev stödet från barnhälsovårdsjuksköterskan som excellent, säger Maude Johansson.
Slutsatsen i avhandlingen är att postpartum depression och depressiva symptom har en stor inverkan på föräldrarnas dagliga liv, och att PPD inte verkar klinga av de första åren efter förlossningen, utan hos pappor i synnerhet verkar de depressiva symptomen öka efter hand.
Det verkar också som att mammor och pappor uttrycker psykisk ohälsa på olika sätt och att det kan vara svårt dem själva, omgivningen och primärvården att förstå att deras symptom kan bero på depression.
Har du några råd du skulle vilja ge till dem som arbetar med de här frågorna?
– Det är viktigt att blivande föräldrar får information om PPD, särskilt pappor eftersom deras symptom kan vara svårare att identifiera, säger Maude Johansson.
– Föräldrar med postpartum depression, depressiva symptom och hög stress behöver tidigt få stöd och behandling. Båda föräldrarna behöver få behandling, eftersom alla påverkas om en i familjen har PPD. Men tyvärr finns det tecken på att primärvården inte har tillräckligt med resurser för att upptäcka och stödja de här föräldrarna.
– Det finns en risk att PPD medikaliseras. Det är olyckligt eftersom det för många handlar om övergående problem om föräldrarna erbjuds rätt samtalsstöd.
– Det är inte bara tidiga insatser som är viktiga, vården måste också vara uppmärksamma på mödrarnas psykiska hälsa under barnets hela förskoletid, avslutar Maude Johansson.
Avhandlingen:
Postpartum depression, depressiva symtom och föräldrastress hos mammor och pappor 25-30 månader efter förlossningen: Ett familjeperspektiv.
Ulrika Elonora av Danmark, Lovisa Ulrika av Preussen, Sofia Magdalena av Danmark och Josefina av Leuchtenberg. Trots stora politiska förändringar under 1600-, 1700- och 1800-talen tycks drottningrollen påverkas förvånansvärt lite under den tidsperioden.
– Det går sällan att knyta bilden av drottningarna till ett specifikt styre. Drottningens funktion i samhället, och i förlängningen hela monarkins funktion, bygger på mer svårrubbade värden som ligger bortom den enskilda politiska kontexten, säger historikern Avigail Rotbain vid Göteborgs universitet.
Resultatet går att koppla till vår samtid, menar hon.
– Flera demokratiska länder är än idag monarkier, och trots att deras existensberättigande ibland tycks svårförklarat är deras existens tämligen ohotad. Monarkins existensberättigande har under lång tid varit förankrat bortom det enskilda styret, och skapar ett samhällsvärde bortom den renodlade politiska strukturen.
Förpliktelser långt utanför familjen
Kungahuset fyllde länge en central funktion i samhället, även under perioder när dess politiska inflytande var begränsat. Som den formella makthavaren var kungen en viktig symbol för Guds makt på jorden och faderlig auktoritet, men monarkin har aldrig burits upp av enbart kungen.
– Drottningen har bidragit till att skapa en jämvikt mellan regentskapets maskulina och feminina aspekter, säger Avigail Rotbain.
I sin avhandling ”Könets krona” analyserar hon representationen av svenska drottningar från 1600-talets stormaktsenvälde till 1800-talets medborgarsamhälle. Utifrån tillfälliga trycksaker, skrivna vid kungliga tilldragelser som bröllop, kröningar och begravningar, visar hon hur bilden av drottningen präglades av kontinuitet men också förändring.
Drottningens förpliktelser som hustru och mor gick långt utanför den egna familjen.
– Syftet har varit att förklara hur representationen av drottningar konstruerades och förhandlades samt att analysera kontinuitet och förändring i representationen.
Från landsmor till kvinnlig idealbild
Avhandlingen visar att det var viktigt att visa att drottningen integrerades och förankrades i monarkin. Hon kunde inte vara en anonym barnaföderska, som ibland antytts i äldre forskning, utan hon skulle representera den feminina halvan av regentskapet. Drottningen hade i undersökningens början en viktig roll för folket. Som landsmor skulle hon med välgörenhet, och genom att blidka både sin make kungen och Gud, verka för att folket inte straffades för hårt.
– Vid undersökningens slut var drottningen inte längre folkets mor och beskyddare, istället var hon en idealbild av kvinnlighet och moderlighet som undersåtarna kunde eftersträva att likna.
För cancerpatienter ses immunterapi alltmer som den fjärde hörnstenen i behandlingsarsenalen vid sidan av kirurgi, strålbehandling och cytostatika.
– Förhoppningen är att behandlingen ska visa sig effektiv, utan att medföra svåra biverkningar, och därmed kan registreras som läkemedel för klinisk användning, säger Gustav Ullenhag, överläkare och docent på cancerkliniken, Akademiska sjukhuset och forskare i translationell immunterapi, Uppsala universitet.
Cancerceller sprängs sönder
Forskarna använder ett så kallat onkolytiskt virus, som utvecklats av professor Angelica Loskogs forskargrupp vid Uppsala universitet tillsammans med ett läkemedelsföretag.
Viruset bär med sig gener för immunstimulerande ämnen, och injiceras upprepade gånger i tumören. Detta leder till att cancerceller sprängs sönder och stimulerar immunförsvaret att angripa cancern, förhoppningsvis även metastaser som inte injicerats.
Studien inleddes våren 2018 och beräknas pågå fram till 2021.Totalt kommer över 40 patienter att delta, samtliga har avancerad (icke operabel) cancer med ursprung i bukspottskörtel, gallvägar, tjock/ändtarm eller äggstockar. Den immunstimulerande genterapin ges som komplement till den cytostatikabehandling de annars skulle ha fått.
Åtta injektioner i metastaser
– Tidigare har vi utvärderat säkerheten. I höst inleds Fas II, som innebär att alla patienter får den dos som bedömts bäst och att vi utvärderar hur effektiv cancerbehandlingen är, berättar Gustav Ullenhag.
Deltagarna i studien får sammanlagt åtta injektioner varannan vecka i metastaser (dottertumörer). Injektionerna ges ultraljudsväglett av radiologerna. Effekten mäts med hjälp av röntgenundersökningar, men forskarna undersöker även immunologiska svar i både blod och metastaser.
Framsteg inom immun- och genterapi
2018 gick Nobelpriset i medicin till forskarna James P Allison och Tasuku Honjo, som belönades för upptäckten av cancerbehandling genom hämmande av immunförsvarets bromsmekanismer.
Så kallade immunkontrollpunktshämmare, som binder till och blockerar hämmande proteiner på T-cellerna, är nu en etablerad behandling mot flera cancerformer, framförallt malignt melanom.
Överst till vänster: För aktivering av T-celler behöver T-cellsreceptorn känna igen en främmande struktur bunden till en så kallad antigenpresenterade cell. För aktivering behövs även T-cellens gaspedal. CTLA-4 fungerar som en broms som kan förhindra gaspedalens funktion. Nederst till vänster: Allison upptäckte att antikroppar mot CTLA-4 hindrar bromsens funktion vilket leder till att T-cellen aktiveras så att den kan angripa cancerceller. Överst till höger: Honjo upptäckte en annan broms (PD-1) som hämmar aktivering av T-cellen. Nederst till höger: Antikroppar mot PD-1 hindrar bromsens funktion vilket leder till att T-cellen aktiveras. Resultatet blir ett mycket effektivt angrepp på cancerceller. Källa: nobelprize.org
Ett annat exempel på immunterapi är Car T-cellbehandling som handlar om att modifiera kroppens immunförsvar. Akademiska var först i Europa att erbjuda behandlingen mot lymfom och leukemier och den är nu registrerad och godkänd inom EU.
Svenska forskare har analyserat vilka risker som finns vid olika nivåer av långtidsblodsocker, alltså genomsnittliga blodsockernivåer över två-tre månaders tid. Resultaten i studien blir extra intressanta i ljuset av att det saknas internationell konsensus om vilken blodsockernivå som är den bästa att eftersträva.
Studien omfattar drygt 10 000 vuxna och barn med diabetes typ 1. Med hjälp av svenska diabetesregister har personerna i studien kunnat följas under åtta till tjugo års tid.
Risker vid olika nivåer
Den genomsnittliga blodsockernivån mäts i vården sedan många år med en biomarkör som kallas HbA1c. I Sverige är målsättningen hos vuxna att personer med diabetes typ 1 ska ha HbA1c på 52 mmol/mol eller lägre, och barn 47 mmol/mol eller lägre. På andra håll i världen ligger riktvärdena på mellan 48 och 58 och är ofta högre hos barn än vuxna.
Av studien framgår att ett värde över 52 mmol/mol ökar risken för milda förändringar på ögon och njurar. Synhotande ögonskador uppstår främst vid betydligt högre värden. Att hålla sig på 52 eller lägre minskar alltså risken för organpåverkan, men ett värde under 48 visade inte ytterligare riskminskning.
– Vi kunde inte se att det förekom färre organskador vid dessa lägre nivåer. När det gällde medvetslöshet och kramper, som är relativt ovanligt, såg vi en viss riskökning vid lägre HbA1c. Patienter som har ett lågt HbA1c behöver vara medvetna om att de inte har alltför mycket låga glukosvärden, svängningar i blodsockret eller ansträngningar att hantera sin diabetes, säger Marcus Lind, professor i diabetologi och förstaförfattare bakom publiceringen.
Kunskap också för föräldrar
I studien har Marcus Lind, professor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och överläkare vid NU-sjukvården i Uddevalla, delat huvudansvar med Johnny Ludvigsson, senior professor vid Linköpings universitet, med diabetes hos barn som specialområde.
Studien kan vara med och utgöra ett viktigt underlag för diabetesvården, menar forskarna.
– Att bättre känna till sambandet mellan blodsockernivå och risk är ytterst viktigt då vården, samhället, patienter och föräldrar använder stora resurser för att nå en viss blodsockernivå, säger Johnny Ludvigsson. Att uppnå ett lågt HbA1c kan för vissa kräva att barn behöver väckas flera gånger per natt, extra glukosmonitorering och noga hänsyn till diet och fysisk aktivitet dag efter dag, vilket kan bli extremt betungande.
Hönsrasen White Plymouth Rock har varit central för utvecklingens av dagens moderna broilers. Men hur gick det egentligen till när denna ras avlades fram?
Genomik är ett kraftfullt verktyg för att studera släktskapet mellan individer och populationer. Forskare vid Uppsala universitet, The Livestock Conservancy och Virginia Tech i USA har i en ny studie som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Poultry Science använt tekniken för att förstå rasbildning hos höns.
Under mitten av 1800-talet var fjäderfäaveln mycket aktiv i USA. Då skapades en mängd nya raser genom att man korsade hönor som importerats från Asien och Europa med amerikanska lantraser. Dessa beskrevs och standardiserades senare av American Poultry Association. Historiken för raserna som skapades under denna period är dock ofta osäker. Flera olika uppfödare säger sig ha tagit fram raserna och detta på olika sätt.
Med genomiken som verktyg har forskare nu jämfört arvsmassan hos rasen White Plymouth Rock med olika föreslagna ursprung som beskrivits i litteraturen. På detta sätt har de kunnat klargöra vilken av de historiska källorna som överensstämmer bäst med verkligheten.
Jämfört DNA mellan olika raser
I studien har man jämfört arvsmassan hos en experimentell White Plymouth Rock-population som renavlats sedan 1957 med arvsmassan från de åtta raser som olika historiska källor menar ska ha bidragit till den. Det genetiska bidraget från varje ras, samt hur tuppar och hönor från de olika raserna korsats, kunde på detta sätt klargöras.
Den ras som bidragit mest till Plymouth Rock var Dominique, en mycket gammal amerikansk lantras. Även Black Java– och Cochin-raserna har bidragit med mycket genetiskt material, medan Langshan, Light Brahma och Black Minorca bidragit endast till en mindre del. Genom att även studera könskromosomerna kunde man fastställa att Plymouth Rock-rasen förmodligen etablerades genom att man korsade samman två populationer – en där Dominiquetuppar korsats med Black Javahönor och en annan där Dominiquetuppar korsats med Cochinhönor. Detta är ett av de scenarion som funnits beskrivet i den tidiga rashistoriken och registren.
Verktyget kastar ljus över rasutvecklingen
Våra moderna husdjursraser är resultatet av en lång domesticeringsprocess där isolering (genetisk drift) och urval, både naturligt och avsiktligt, varit starkt bidragande faktorer. Genomisk analys har visat sig vara ett bra verktyg för att förstå hur rasutvecklingen gått till.
– Genom att, som här, göra ingående studier av hur olika gamla raser har bidragit historiskt, inte bara till våra moderna raser utan även till olika kromosomer och gener, kan man avslöja vikten av drift och selektion i slutna populationer samt förstå vad som gjort de stora avelsframstegen under de senaste hundra åren möjliga. Det visar också hur viktigt det är att bevara rena raser och experimentella kycklinglinjer för att förstå sådana processer, säger Örjan Carlborg, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet.
Örjan Carlborg, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet, orjan.carlborg@imbim.uu.se
– Klart oroande. Att svälten i världen minskar är givetvis i grunden väldigt positivt, men tyvärr verkar det som att länder på ekonomisk uppgång gärna tar efter det sämsta av den rika världens vanor, säger Stefan Söderberg, professor i kardiologi vid Umeå universitet och ansvarig för en av de svenska studier som ingår i den internationella studien.
Män med stillasittande jobb och kulmage, är en klassisk bild av övervikt. Men i verkligheten är bilden betydligt mer komplex än så, visar en internationell sammanställning. Faktum är att världens kvinnor har något högre BMI än männen. Under perioden 1985 och 2017 ökade det genomsnittliga BMI i världen som helhet med drygt två enheter till 24,7 för kvinnor och 24,4 för män. Kroppsmasseindex, BMI, är ett mått på vikt i förhållande till kroppslängd. Indexet räknas fram genom att dividera vikten i kilo med kroppslängden i centimeter i kvadrat. Över 25 räknas som övervikt, över 30 som fetma.
Ojämn fördelning
I nästan alla grupper skedde en ökning mellan 1985 och 2017, men ökningen är väldigt ojämnt fördelad. I världen som helhet ökade boende på landsbygden i genomsnitt sitt BMI mer än boende i städer. Även detta var dock ojämnt fördelat. Det är framför allt i rika länder och länder på ekonomisk uppgång som landsbygdsborna ökar mest. Det kan delvis förklaras med att tillgången till snabbmat och snabba kolhydrater i rika länder har ökat mer på landsbygden än i städerna, där sådant fanns redan tidigare. Andra faktorer är att det ofta är sämre möjligheter till fysisk aktivitet på landet än i städerna med sitt större utbud av aktiviteter och anläggningar för träning.
I de fattigaste länderna är däremot ökningen av BMI störst i städerna. Det beror sannolikt på livsstilsförändringar med minskad fysisk aktivitet och mer snabbmat i städerna, samtidigt som livsvillkoren på landsbygden i fattiga länder fortfarande är kärvare än i städerna.
Skillnaderna är också mycket stora mellan olika länder. Smalast av alla under perioden var kvinnorna på landsbygden i Bangladesh som 1985 hade ett BMI på 17,7, medan kvinnorna på amerikanska Samoaöarna var exakt dubbelt så feta 2017 med ett BMI på 35,4.
Överviktiga svenskar
Sverige ligger något över världsgenomsnittet med ett BMI på 26,3 för män och 24,9 för kvinnor. Sedan 1985 är det en ökning med drygt två BMI-enheter för svenska män, respektive en BMI-enhet för kvinnorna. För både svenska män och kvinnor är värdena ungefär en halv enhet högre på landet än i stan. De svenska männen ligger därmed numera i genomsnitt över gränsen för övervikt. Det gör även kvinnorna på landsbygden med ett BMI på 25,4, medan kvinnorna i stan balanserar strax under överviktsgränsen.
– Även om man inte ska stirra sig blind på enbart BMI, är övervikt en av de viktigaste faktorerna bakom hjärtkärlsjukdom. Andra riskfaktorer som exempelvis högt blodtryck ökar dessutom med övervikt. Det vore därför en vinst för folkhälsan om BMI kunde sjunka istället för att öka. Det gäller många länder, inklusive Sverige, säger Stefan Söderberg.
Sammanställningen bygger på över 2 000 olika delstudier i 190 länder inom ramen för nätverket NCD Risk factor collaboration. Totalt ingår 112 miljoner människor i statistiken. Delar av det svenska materialet kommer från befolkningsstudien Monica som är en långtidsstudie med 12 000 deltagare i Norrbotten och Västerbotten. Det svenska underlaget består totalt av 832 000 personer. Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Nature.
Kontakt:
Stefan Söderberg, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, stefan.soderberg@umu.se
Förskolegården är en av de utomhusplatser där barn regelbundet leker. Allt mer forskning visar att naturen kan ge oss värdefulla så kallade ekosystemtjänster, det vill säga mycket mer än bara rena naturresurser som frukt, grönsaker och virke. Till exempel rening av luft, bullerdämpning, pollinering – och en mängd hälsofördelar. En rad vetenskapliga studier har visat att gröna omgivningar kan gynna mental och fysisk hälsa. Dessa fördelar gäller inte minst lekande barn.
Hälsofördelar med gröna miljöer
Allmänt välbefinnande, sänkt puls
Lägre BMI genom ökad rörlighet
Bättre koncentration, vilket kan leda till bättre skolresultat
Upptäckarglädje och kreativitet
Samarbete och mindre hierarki
Ökad vilja att skydda naturen för framtiden.
Källa: Fredrika Mårtensson, Matteo Giusti
Fredrika Mårtensson, miljöpsykolog på SLU, har forskat på förskolegårdar och barns lek sedan början av 90-talet. Redan då kunde man se att det är stor skillnad på kvaliteten på barns lek inomhus och utomhus. Förutsättningarna för lek är annorlunda utomhus, påpekar hon. Inomhusmiljöer är ofta mer krävande för barn med olika rum och saker som uppfordrar till specifika aktiviteter.
– I en bra utemiljö däremot kan utevistelsen fungera som ett frirum för barnen där de kan vara mer kreativa och skapa sin egen ordning. Naturkontakten innebär att fler barn får en chans att vara med, samtidigt som det blir lättare för enskilda barn att gå in i och ut ur leken vid behov.
”Löst material” stimulerar fantasin
En förklaring är det ”lösa materialet” som finns i naturen; saker som inte är designade för ett speciellt ändamål utan istället uppmuntrar barnen att upptäcka och använda sin fantasi. Genom att använda sig av det som finns i naturen använder barnen sin kreativitet och kritiska tänkande. När det sociala flyter på bättre, blir det också lättare att förhandla och lösa småkonflikter.
– Förskollärare som annars får lägga mycket tid på att lösa konflikter berättar hur allt det där försvinner när gruppen kan gå ut i en rymlig, grön och varierad miljö. Men där det finns en mer designad lekställning blir leken mer hierarkisk, med någon som klättrar högst upp, kanske säger sig vara kapten eller liknande. Då blir det ”inomhuslek” utomhus och utomhusleken förlorar sin potential, säger Fredrika Mårtensson.
Samband mellan grön miljö och hälsa
– När vi går ut så blir vi lite rörligare, och det i sin tur har flera positiva effekter, men det finns också direkta samband mellan gröna miljöer och hälsofaktorer. Till exempel blir barnens BMI lägre, koncentrationen blir bättre och välbefinnandet ökar, säger hon.
En förklaring till det ökade välbefinnandet ligger i vår biologi, menar hon. Naturmiljöer innehåller så kallade fraktala mönster, det vill säga komplexa mönster som är rika på detaljer och samtidigt innehåller upprepning och ordning. Eftersom man både ser återkommande mönster och en slumpvariation, håller sig vår hjärna nyfiken och vaken på en lagom nivå.
– Det räcker med att vi tittar på ett träd så responderar hjärnan positivt. En teori är att vi har två typer av uppmärksamhet: en spontan uppmärksamhet, fascination, och en riktad uppmärksamhet som vi till exempel använder när vi jobbar – en typ av koncentration som man ofta blir trött av efteråt.
Klarar mer info när vi inte måste ta beslut
Den spontana uppmärksamheten tar bland annat in information som prassel i buskar, speglingar på vattnet eller en bil som signalerar. Forskning har visat att vi kan ta in upp till 11 miljoner sådana informationsbitar per sekund och att den dessutom inte kräver några beslut av oss. Därför kan hjärnan vila och återhämta sig. Vår riktade uppmärksamhet klarar däremot bara av att ta in 10-15 informationsbitar per sekund. För att klara av att lösa våra uppgifter behöver vi stänga ute mycket av informationen som finns i omgivningen. Därför tar det mycket energi från oss och kan i slutändan leda till att vi blir glömska, irriterade och riskerar att gå in i väggen.
– Vi vuxna använder oss mycket av det visuella för att nå välbefinnande. Men för barn handlar det också mycket om att vara i närkontakt med sin närmiljö. De vill ta sig an den fysiska miljön och utforska den. För barn är det helt livsnödvändigt, säger Fredrika Mårtensson.
Tre faktorer för en bra utegård
En stor yta på minst 3 000 kvadratmeter. På ytor mindre än 1 000 kvadratmeter får barnen inte upp farten i leken och allas behov kan inte tillgodoses.
Gott om träd, buskar och växtlighet. Fascinerande natur och ”löst material” stimulerar kreativitet och upptäckarglädje, och förbättrar barnens koncentration.
Bra mix av öppna ytor och vegetation. Det ger många små ”rum”, vilket innebär att barnen kan navigera i lekflödet och skifta mellan aktivitet och vila.
Källa: Fredrika Mårtensson
Flera studier har visat att barn som har en emotionell kontakt med naturen också blir mer benägna att vilja skydda den och arbeta med naturfrågor i framtiden. Att förstå och känna samhörighet naturen redan som barn är därför viktigt. Hur vi kan uppnå detta intresserar Matteo Giusti, forskare i miljövetenskap på det tvärvetenskapliga programmet Urban studio vid Högskolan i Gävle.
Tre sorters färdigheter
Till exempel kan man ge förutsättningar för denna emotionella kontakt genom att skapa plats för naturen i stadsplanering, på skolor och förskolegårdar, menar han. Platser för olika naturupplevelser kan i sin tur ge barnen olika färdigheter. Matteo Giusti delar in dessa färdigheter i tre faser:
– Den första är att kunna vara i naturen, att känna sig bekväm i och nyfiken på den.
– Den andra fasen är att kunna läsa platsen, att kunna agera i naturen som till exempel när man klättrar på stenar. I denna fas lär man också känna naturen runt omkring sig och får en personlig koppling till den.
– Den tredje fasen är att kunna känna att man är för naturen: att man känner sig som ett med den och vill ta hand om och skydda den.
Behövs olika natursituationer
För att tillägna sig dessa färdigheter behövs olika typer av natursituationer. Faserna utvecklas inte linjärt utan har många komplexa samband. För att kunna känna sig bekväm i naturen kan det till exempel räcka med att man leker och vistas i en naturmiljö. Men för att nå den tredje fasen där man är för naturen behövs en rad olika upplevelser, även sådana som är mer strukturerade och där någon mentor deltar och styr aktiviteten.
– Odling är ett bra exempel. Här behövs instruktioner från en mentor om hur man ska vårda plantorna för att lyckas med odlingen. Samtidigt lär sig barnen viktiga saker som var maten kommer ifrån.
Olika typer av situationer bidrar till barns färdigheter i naturen
Fri lek – innehåller situationer som innehåller kreativa uttryck, fysisk aktivitet, utmaningar, inblandning av olika sinnen samt att leken drivs av barnen själva.
Tankeväckande aktiviteter – innehåller situationer med känslor av överraskning, förundran och också just tankeväckande aktiviteter.
Inåtvända aktiviteter – innehåller situationer av intimitet, mindfulness och återhämtning.
Strukturerade aktiviteter ellernaturskoleaktiviteter – karaktäriseras av att en mentor finns inblandad, att aktiviteten inte styrs av barnen själva utan istället innehåller instruktioner samt att det ibland finns en social/kulturell förstärkning i form av positivt grupptryck eller stöd från nära personer.
Ytterligare två kategorier som kan kopplas till de andra är Inblandning av djur och Underhållning.
Att sedan dela sin naturupplevelse med någon person som är viktig för en, stärker upplevelsen – vare sig det är en förälder, en släkting eller en lärare, enligt Matteo Giusti.
En annan fördel med naturliga grönområden är att de ger ett bra skydd mot värme och sol. Vid Göteborgs universitet pågår ett forskningsprojekt för att ta reda på hur förskolebarn påverkas av värmeböljor och ett framtida, varmare klimat. I en delstudie undersöktes 438 förskolor i Göteborg och deras utegårdar.
– Ungefär en tredjedel av dem saknar tillräckligt med skuggad yta och då blir det svårare att vara ute, säger Fredrik Lindberg, projektledare och forskare inom stadsklimatologi och naturgeografi.
Barns värmereglering är inte lika utvecklad som hos vuxna och barnen har inte heller samma kognitiva förmåga att ta ett beslut om att leka i skuggan istället, förklarar han. Än så länge beskrivs värmeböljan inte som ett problem av förskolepersonal som intervjuats i studien. Värmen beskrivs ibland som ett besvär, som går att lösa. Men i ett framtida varmare klimat skulle det kunna bli till ett problem, menar han.
Träd ger bästa skuggan
En lösning kan förstås vara att stanna inomhus och leka, men eftersom värme utomhus brukar innebära att det är rätt varmt inomhus också är det inget bra alternativ. Särskilt inte med tanke på övriga positiva effekter av de gröna ytorna utomhus. Faktum är att den bästa typen av skugga är den som träden ger, enligt Fredrik Lindberg.
– Ett träd blir inte lika varmt som segeldukar, parasoll eller andra artificiella material. Dessutom är träden mer beständiga och avger också lite vattenånga.
I takt med att vi lär oss allt mer om vad naturen ger oss uppstår också nya frågor. Fredrika Mårtenssons senaste forskning handlar om lek och lärande på skolgårdarna.
– Vi bygger och förtätar städerna och det finns en tendens att skolgårdar får mindre utrymme. Dessutom vill man numera ha en del undervisning ute. Skolgården förväntas numera fylla jättemånga funktioner. Vad händer när det både ska vara ett frirum där barnen får 30-40 procent av sitt dagliga rörelsebehov tillgodosett och samtidigt ska fungera som ännu ett klassrum?
Text: Madeleine Johansson på uppdrag av forskning.se
När sociala medier blivit en viktig del i journalistiken har svenska journalister blivit mer sociala. Men sociala nätverksmedier har också blivit en viktig plattform där journalister bygger sina egna varumärken. Men skyll inte varumärkesbyggandet endast på de sociala medierna:
– Det kan lika gärna ses som en konsekvens av en allt hårdnande mediemarknad. För vissa journalister tycks ett högt antal följare och en hög aktivitetsnivå på Twitter vara en del av det personliga varumärket, säger Ulrika Hedman som skrivit en avhandling om journalisters användning av sociala medier, vid Göteborgs universitet.
Hon har i sitt avhandlingsarbete följt svenska journalisters användning av olika sociala medier sedan 2011. Med hjälp av representativa enkätundersökningar och insamlad data från journalisternas aktiviteter på Twitter har hon kartlagt hur journalister har börjat använda och använder olika sociala medier, vad de tycker om dem, och hur användningen står i relation till yrkesideal och normer.
Det har, såväl i den allmänna mediedebatten som bland journalister själva, funnits en farhåga att användningen av sociala nätverksmedier skulle förändra journalistiken och journalistrollen fundamentalt. Med sociala nätverksmedier har många journalistiska praktiker ändrats och nya har kommit till. De används till omvärldsbevakning, research, spridning av journalistiskt innehåll och för olika former av publikkontakt. De sociala nätverksmedierna används också till nätverkande och för varumärkesbyggande, vilket är allt viktigare på en mer konkurrensutsatt mediemarknad.
– Det är hårdare konkurrens om både läsare och journalistjobb idag, så det är viktigt för journalister att visa vem de är och vad de publicerar.
Uppskattade arbetsverktyg
– För de allra flesta journalister är sociala nätverksmedier idag ett mycket uppskattat arbetsverktyg även om den där riktiga hypen vi såg för några år sedan verkar ha avtagit, säger Ulrika Hedman.
Hon ser vissa skillnader i attityder mellan den lilla grupp journalister som är aktiva i sociala nätverksmedier nästan jämt och de som har en mer pragmatisk inställning till sin användning. De mest aktiva blandar personligt och professionellt, nätverkar mycket mer och är mer engagerade i dialog med andra användare och inte minst i att bygga de egna personliga varumärkena. Detta betyder dock inte att journalisternas inställning till traditionella yrkesideal – som objektivitet och neutralitet – har förändrats sedan de började använda sociala nätverksmedier.
Nya journalistroller och en social nyhetslogik
Ulrika Hedman ser hur nya mer sociala journalistroller, alltså hur journalister ”är” och beter sig, håller på att växa fram. I sociala nätverksmedier hittar vi nu skeptiker, aktivister, pragmatiker, smygare, nätverkare, nyhetscentraler, samtalssamordnare, ambassadörer, ettriga marknadsförare, professionella marknadsförare, förklädda journalister samt entreprenörer. De här olika rollerna ligger antingen mer nära den traditionella journalistrollen eller mer nära den sociala medielogiken, och de är antingen mer yrkesinriktade eller mer privata.
– Många journalister införlivar tankarna om nätverkande, interaktivitet och dialog i sin traditionella journalistroll, och därmed blir också den traditionella journalistrollen mer social.
Den här mer sociala journalistrollen kan ses som en del i en framväxande social nyhetslogik, som ser lite annorlunda ut än den mer traditionella nyhetslogiken – traditionella journalistiska praktiker och värderingar har fortfarande en central plats i den sociala nyhetslogiken, men kombineras med sådant som delningslogik, viral distribution och interaktivitet.
– I och med att vi sällan konsumerar hela ”paket” av journalistik idag, som en papperstidning eller en nyhetssändning på radio, är det viktigt att varje enskilt innehåll är sådant att det går att sprida i sociala nätverksmedier, och att det lockar till engagemang av olika slag. Det här ställer nya krav på journalisterna – de måste helt enkelt se till att innehållet pratas om och sprids i sociala nätverksmedier. De måste vara sociala.
Tidigare studier har visat att ett stort antal ridhästar som av ryttaren upplevs som friska och är i full träning rör sig lika asymmetriskt som hästar som utreds och behandlas för låggradiga hältor. Idag saknar vi kunskap att avgöra om dessa hästar med rörelseasymmetrier har ont på grund av ett ortopediskt problem eller om hästar kan ha ett naturligt asymmetriskt rörelsemönster som inte är orsakat av smärta.
Nu har forskare från Sveriges lantbruksuniversitet och Royal Veterinary College i Storbritannien undersökt om befintliga rörelseasymmetrier hos ridhästar i full träning minskar vid behandling med antiinflammatorisk medicin (Meloxicam) och därmed kan anses vara smärtutlösta.
66 hästar med rörelseasymmetri
Rörelseanalyser utfördes på hästar som var i full träning, ansågs ohalta av ryttaren och inte nyligen hade behandlats för hälta. Sextiosex hästar som uppvisade rörelseasymmetrier som överskred vanligen använda kliniska gränsvärden för hälta ingick i studien. Dessa behandlades med placebo respektive meloxicam i två olika omgångar. Före och efter de båda behandlingarna mättes hästarnas rörelsemönster med ett sensorbaserat system, Lameness Locator.
Meloxicambehandling hade ingen effekt på asymmetrierna i hästarnas rörelsemönster. Asymmetrierna hos dessa hästar kan eventuellt vara en naturlig icke smärtutlöst rörelseavvikelse, men det kan inte uteslutas att vissa av dessa hästar ändå har ont.
– Vi vet väldigt lite om kronisk smärta hos häst, och vid vilka ortopediska skador som en antiinflammatorisk behandling har effekt. Detta är frågeställningar som bör studeras ytterligare för att vi ska kunna förbättra den ortopediska diagnostiken och behandlingen av våra sporthästar, säger Marie Rhodin från SLU, en av forskarna bakom studien.
Fotnot:
Studien är finansierad av Stiftelsen Hästforskning och Formas. Forskarna riktar ett stort tack både till de privata hästägarna och till Föreningen för den Beridna Högvakten, Ridskolan Strömsholm, Färingsö Ridskola och Uppsala yrkesgymnasium Jälla, som alla bidrog med hästar till studien.
Kontakt:
Marie Rhodin, forskare och universitetslektor, Institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, marie.rhodin@slu.se
– Vi har kartlagt hela arvsmassan från många populationer av sill och strömming och kan visa att förändring av en enda aminosyra i proteinet rodopsin har spelat en viktig roll för strömmingens anpassning till Östersjön. Det är fenylalanin som har bytts ut mot tyrosin i position 261, säger Jason Hill, forskare vid Uppsala universitet.
Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften PNAS.
Upptäckten är i högsta grad logisk eftersom rodopsin är en ljuskänslig receptor i näthinnan och satellitdata visar att Östersjön har en rödskiftad ljusmiljö, eftersom blått ljus tenderar att absorberas av organiskt material i vattnet.
– Den evolutionära processen måste ha gått mycket snabbt eftersom våra genetiska analyser visar att den genvariant som strömmingen har, ökade i frekvens från att ha varit en ny mutation till att bli den mest vanliga genvarianten på bara några hundra år, säger Mats Pettersson, forskare vid Uppsala universitet.
Sillen är lättstuderad
Det finns flera anledningar till att just sill och strömming är extra lämpade för evolutionära studier. Sillen har en enorm populationsstorlek som gör det möjligt att studera konsekvensen av naturlig selektion utan det brus som orsakas av de slumpmässiga förändringar som sker i små populationer. Det gör det möjligt att studera de genetiska förändringar som sker när en art anpassar sig till en ny miljö.
Strömmingen är en sorts sill som under de senaste 10 000 åren har anpassat sig från Atlantens marina miljö till ett liv i Östersjöns bräckta vatten. Genom att studera den evolutionära processen kan forskare få mer kunskap om hur biodiversitet uppkommer och kan bevaras.
Ser bättre i Östersjön med tyrosin
Aminosyrorna fenylalanin och tyrosin är nästan identiska och skiljer sig bara åt med förekomsten av en hydroxigrupp (-OH) i tyrosin. Kan den här lilla skillnaden verkligen vara så viktig för strömmingens evolution?
– Strukturmodellen för rodopsin visar dock att position 261 ligger alldeles i närheten av kromoforen retinal där själva ljusabsorptionen sker. Förekomsten av tyrosin i strömmingens rodopsin leder till en rödförskjutning i ljusabsorbansen, vilket innebär att näthinnan kan fånga fler fotoner i Östersjöns rödskiftade ljusmiljö, säger Leif Andersson, professor vid Uppsala universitet och Texas A&M University, som har lett studien.
När forskarna analyserade rodopsin-sekvensen från mer är tusen fiskarter fann de att cirka en tredjedel av alla fiskarter som lever i sött eller bräckt vatten har precis samma genetiska förändring som strömmingen medan däremot i stort sett alla marina fiskar har en variant med fenylalanin i position 261 som sillen.
– Det är häpnadsväckande att samma mutation har uppkommit oberoende av varandra ett tjugotal gånger under fiskarnas evolution. Detta utgör ett praktexempel på konvergent evolution på molekylär nivå, förklarar Jason Hill, vid Uppsala universitet.
Modis-AQUA satellitdata som tydligt visar att Östersjön har en röd-skiftad ljusmiljö jämfört med Atlanten, på grund av förekomsten av organiskt material som absorberar blått ljus. Bild: Erik Enbody, Uppsala Universitet.
– Vår hypotes är att denna förändring i rodopsin är viktigast under yngelstadiet för strömmingen och att den gör så att de kan bättre utnyttja Östersjöns ljusmiljö för att hitta plankton och undvika rovfiskar, säger Leif Andersson.
Denna hypotes stöds av deras upptäckt att både lax och öring som alltid växer upp i sötvatten men kan spendera större delen av sitt liv i en marin miljö har tyrosin 261 i likhet med strömmingen och många sötvattensfiskar. I motsats till detta, så föds europeisk och japansk ål i havet men spenderar större delen av sitt vuxna liv i sötvatten, båda dessa arter har fenylalanin 261 liksom de allra flesta marina fiskar.
Leif Andersson, Professor, institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet och Texas A&M University, Leif.Andersson@imbim.uu.se
– Egentligen är det ganska enkelt, men man måste ha vissa principer att gå efter. Det handlar bland annat om att inte skapa ett rum för en viss typ av lek, som bygghörnan eller köksavdelningen, rummet ska istället vara så flexibelt att barnen själva kan bestämma vad som ska hända där. Och de måste kunna blanda, säger Mia Heikkilä, docent i pedagogik vid Mälardalens högskola och en av forskarna bakom studien.
Riskerar att befästa maktordningar
98 procent av landets femåringar finns i förskolan och ett av de viktigaste uppdragen där är att hjälpa barnen att utvecklas genom leken. Samtidigt riskerar förskolornas inomhusmiljöer att befästa olika maktordningar.
– Det är ett komplext område, maktstrukturer och hur de bildas är inte resultatet av bara en eller två saker. På förskolan handlar det om vilka lekar som leks var, vilka lekar som har högre status, vilka som får vara med, varför, vilken ålder och så vidare, säger Mia Heikkilä.
Vill utmana regler
Att titta på lekmiljön är ett sätt att komma åt och ”bygga bort” maktstrukturerna. Men det kräver större flexibilitet eftersom en del regler bidrar till att vissa barn bara leker på ett och samma ställe.
– Jag skulle vilja utmana regler som att duplot inte får lämna rummet eller att klossar bara får vara på en viss plats. Den typen av principer tenderar att göra att det inte blir så bra, säger Mia Heikkilä.
Mia Heikkilä, projektledare och pedagogikforskare, Mälardalens högskola, mia.heikkila@mdh.se
– Vården av patienter med kroppspulsåderbråck i Sverige har revolutionerats de senaste årtiondena, med införsel av screening och skonsammare operationstekniker. Det är glädjande att se att detta har resulterat i en betydligt bättre överlevnad i denna livsfarliga sjukdom, säger professor Kevin Mani, huvudansvarig för studien vid Uppsala universitet.
Brusten kroppspulsåder är en åkomma som är direkt livshotande och kräver snabb operation för att den drabbade ska kunna överleva. Fram tills för cirka 20 år sedan var enda operationsalternativet att man bytte ut den trasiga delen av kroppspulsådern i magen mot ett konstgjort kärl, en av de mest krävande operationerna en patient kan gå igenom.
Tidigare klarade sig bara de relativt friska
I början av 90-talet utvecklades en ny, för patienten mildare, operationsteknik där det konstgjorda kärlet istället förs in via ljumskens blodkärl med kateterteknik och röntgengenomlysning. Denna metod, som kallas EVAR (Endovascular aortic repair), har under de senaste 15 åren fått en allt större spridning i Sverige vid behandling av brusten kroppspulsåder. Med den tidigare tekniken var det främst förhållandevis friska personer under 80 år som klarade av operationen. Den nya operationstekniken har inneburit att fler som drabbas av brusten kroppspulsåder kunnat erbjudas operation, vilket resulterat i förbättrad överlevnad.
Resultaten av studien publiceras i tidskriften Annals of Surgery och visar också att andelen människor i Sverige som drabbas av kroppspulsåderbråck, och bristning av densamma, totalt sett minskar. Ett skäl till detta är att en minskande andel av befolkningen i Sverige röker. Rökning är nämligen den största orsaken till att utveckla kroppspulsåderbråck. Ett annat skäl är att alla 65-åriga män i Sverige sedan cirka 10 år tillbaka erbjuds screening för kroppspulsåderbråck. Screeningen har resulterat i att fler kroppspulsåderbråck upptäcks och behandlas innan bråcket hinner brista, vilket bidragit till den minskande dödligheten i denna sjukdom.
Ovanligare men farligare hos kvinnor
De flesta (75 procent) av dem som drabbas av kroppspulsåderbråck, och därmed utsätts för risken att kroppspulsådern brister, är män. Även om sjukdomen är ovanligare hos kvinnor, visar den aktuella studien att den är ännu farligare hos kvinnor. Mer än 80 procent av de kvinnor som drabbas av brustet pulsåderbråck avlider – jämfört med 65 procent av männen. Medan brustet pulsåderbråck har minskat över tid hos män, är förekomsten konstant hos kvinnor, och överlevnaden har inte heller förbättrats lika drastiskt hos kvinnor över de senaste 20-åren.
– Det behövs riktad forskning för att förbättra vården av kvinnor med kroppspulsåderbråck. De landvinningar som har gjorts i hantering av denna sjukdom bland män har inte kommit kvinnor fullt tillgodo, säger doktorand Kim Gunnarsson som är huvudförfattare till artikeln i tidskriften Annals of Surgery.
Kevin Mani, professor och forskningsledare vid institutionen för kirurgiska vetenskaper, Uppsala universitet, kevin.mani@surgsci.uu.se
Pterosaurier, eller flygödlor, var en mångfaldig grupp reptiler som härskade i skyarna under dinosauriernas tid. Fossiliserade skelett antyder att de, precis som dagens fåglar, var anpassade till en rad olika levnadsmiljöer och födostrategier. Dessvärre är direkta födobevis såsom tarminnehåll ovanligt och endast kända från några få arter.
Koproliter, det vill säga fossilt bajs, är förvånansvärt vanliga fossil som potentiellt kan avslöja mycket om utdöda djurs matvanor. Dock är det ofta svårt att ta reda på vems det fossila bajset är.
I en artikel som nyligen publicerades i tidskriften PeerJ beskriver forskare från Uppsala universitet och Polska Vetenskapsakademin tre flygödlekoproliter som kommer från en yta med flygödlefotspår i ett kalkbrott i Polen. Koproliternas form, storlek och association till fotspåren pekar på att de kommer från flygödlor, mest troligt från en grupp som kallas Ctenochasmatidae.
Matrester i fossilt bajs
Koproliternas innehåll studerades med hjälp av synkrotronmikrotomografi, en avancerad typ av skiktröntgen som gör det möjligt att studera innehållet i fossil med hög upplösning. Bilderna från synkrotronmikrotomografin avslöjade att koproliterna innehåller många små matrester inklusive foraminiferer (små skalförsedda amöbor), små skal från havslevande ryggradslösa djur och möjliga borst från havsborstmaskar.
– En möjlig förklaring till att en flygödla stor nog för att producera bajset fick i sig så små byten är att den filtrerade ut sin föda från havsvatten, säger Martin Qvarnström, doktorand vid Uppsala universitet och en av författarna till artikeln.
Filtrerade byten i vattnet genom käken
Vissa ctenochasmatida flygödlor tros ha varit filtrerare. Pterodaustro, som kommer från krita-tid och därmed är något yngre än de polska koproliterna, hade en väldigt specialiserad ”siktkorg” bestående av tunna tänder i underkäken och var säkerligen en filtrerare. Äldre ctenochasmatider hade inte samma typ av käke men deras långa käkar och många tunna tänder har också tolkas som anpassningar för att filtrera. Dessa flygödlor fanns både i Europa och i resten av världen under samma tid som det fossila bajset avsattes i Wierzbica. Förmodligen kommer både bajs och fotspår från dessa typer av flygödlor.
Chileflamingon är en filtrerare vars bajs har visat sig innehålla många foraminiferer då den söker efter föda i våtmarker nära kusten.
– Likheten mellan innehållet i chileflamingons bajs och flygödlekoproliterna tyder på att flygödlorna sökte föda i samma typ av miljö, filtrerade ut sin föda från vattnet och hade samma typ av såll som dessa flamingor. Man kan med andra ord säga att flygödlorna som lämnat spår efter sig i kalkbrottet Wierzbica i Polen sannerligen var dåtidens flamingor, säger Martin Qvarnström.
Exosomer frisätts från alla kroppens celler. De är membranklädda strukturer som kan transportera proteiner och nukleinsyror mellan cellerna. De är också lovande som cirkulerande biomarkörer för till exempel tumörprogression och metastasering och för tidig upptäckt av neurodegenerativa sjukdomar.
För att praktiskt utnyttja exosomer för diagnostik är det viktigt att kunna skilja mellan exosomer från olika vävnader utifrån de proteiner de bär på ytan. Forskare vid Uppsala universitet och det avknoppningsföretaget Vesicode AB har tillsammans utvecklat en metod som möjliggör effektiv kartläggning av ytproteinerna på ett stort antal individuella exosomer i stora mängder prover.
Identifierar ytan på enskilda exosomer
Den nya teknologin ”proximity barcoding assay” (PBA) identifierar ytproteinprofilerna för tiotusentals individuella exosomer i ett prov genom att kombinera DNA-konjugerade antikroppar med DNA-sekvensering. Tekniken gör det möjligt att identifiera proteinerna på stora antal enskilda exosomer genom att individuellt märka dessa med hjälp av mikrometerstora och unikt kodade DNA-kluster.
Tekniken kommer inte bara att gynna forskare som studerar exosomers biologi, utan den kan också användas för att storskaligt söka efter exosomer som kan tjäna som biomarkörer vid olika sjukdomar.
Möjliggör storskalig screening för biomarkörer
– Vi kommer att tillgängliggöra PBA-tekniken för forskare senare i år och vi tror att denna analys av enskilda exosomer kommer att möjliggöra att denna nya och spännande grupp av biomarkörer når sin fulla potential, säger Di Wu, forskare och uppfinnare av PBA-tekniken och grundare av Vesicode AB, som kommersialiserar tekniken.
– PBA-tekniken kommer att möjliggöra storskalig screening för biomarkörer vid olika sjukdomar och tekniken kompletterar därmed metoder vi tidigare utvecklat för känslig och specifik diagnostik med hjälp av exosomer, säger Masood Kamali-Moghaddam, en av gruppledarna vid enheten för molekylära verktyg vid Uppsala universitet.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
