På jorden sker nu en dramatisk förlust av biologisk mångfald, vilket beskrivs som det sjätte massutdöendet. Även när människan ytterst är orsaken till andra arters utdöende, så påverkas mångfalden även av klimatförändringar och genetiska faktorer, till exempel förlust i genetisk mångfald och inavel.
Öar särskilt drabbade
Öars ekosystem påverkats mycket av mänsklig aktivitet. Ett tydligt exempel är Nya Zeeland som har utsatts för en betydande förlust i biologisk mångfald efter Polynesierna kolonisation under 1300-talet, och Européernas under 1800-talet. Det ledde till överjakt, djurs minskade utrymme och introduktionen av rovdjur som råttor, mårddjur och pungråttor.
Idag kan forskare få värdefulla ledtrådar till orsakerna bakom arters utdöende genom att sekvensera DNA från bevarade individer i museisamlingar.
Fåglarna huia och kokaka var två vanliga fåglar i Nya Zeelands skogar. De sågs senast år 1907 respektive 1960, men anses nu vara utdöda. Forskare från Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm har kartlagt DNA från de utdöda fåglarna för att undersöka deras demografiska förändringar och uppskatta graden av inavel.
Ingen inavel
Resultatet visade att dessa skogslevande fåglar minskade i antal vid istiden, för cirka 10 000 år sedan, då deras utrymme minskade till små isolerade skogsområden. Men fågelpopulationerna förblev små även efter istiden, när klimatet blev varmare och skogarna spred sig igen.
Ingen av de båda arterna visade dock tecken på inavel. Det indikerar ett snabbt försvinnande under några få årtionden, förmodligen huvudsakligen orsakat av människans skogsavverkning och introduktionen av de nya rovdjur som Européerna tog med sig från Europa.
Vetenskaplig artikel:
Complete genomes of two extinct New Zealand passerines show responses to climate fluctuations but no evidence for genomic erosion prior to extinction. Biology Letters, 2019-09-04
Andelen unga jordbrukare minskar i Sverige. För att motverka utvecklingen erbjuder Jordbruksverket ett startstöd till just unga jordbrukare. I en ny studie från AgriFood Economics Centre, som är ett samarbete mellan Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och Sveriges lantbruksuniversitet, undersöker nationalekonomerna Martin Nordin och Ida Lovén om startstödet föryngrar sektorn.
Landsbygdsprogrammets startstöd
Startstödet på 250 000 betalas ut av Jordbruksverket i två omgångar. Det kan sökas av personer under 40 år som vill starta eller ta över ett jordbruks-, trädgårds- eller rennäringsföretag.
Syftet är att underlätta för unga att starta en verksamhet eller att genomföra ett ägarskifte.
Studien undersöker om startstödet gör att unga blir jordbruksföretagare tidigare och om startstödet påverkar jordbruksföretagens ekonomi.
– Vi ser att startstödet gör att man väljer att bli jordbruksföretagare tidigare. Jordbruksinkomsterna är även högre på kort och lång sikt och sannolikheten att man fortsätter som jordbrukare ökar, säger Martin Nordin, docent i arbetsmarknadsekonomi och en av författarna bakom studien.
Blir jordbrukare tidigare
Även om resultaten inte kan påvisa en föryngring av sektorn så tror forskarna att startstödet kan ha en sådan effekt.
– Den kanske viktigaste frågan kan inte besvaras av vår analys: om startstödet gör att fler unga blir jordbrukare. Vår slutsats är emellertid att det blir mera attraktivt att vara jordbruksföretagare, vilket bör leda till föryngring av sektorn, fortsätter Martin Nordin.
Det finns kostnader förknippade med att starta eller ta över ett jordbruksföretag. Ofta vill jordbrukare i samband med ett ägarskifte även göra nyinvesteringar i företaget.
– Vi tror att startstödet hjälper jordbrukaren under denna övergångsfas. Att få ett monetärt bidrag är sannolikt viktigt. Men det kan även vara så att hela processen med att söka stödet kan ha en viss betydelse. Man tvingas ta fram en affärsplan vilket kan förmå jordbrukaren att fundera över sitt företags framtid och hur man kan utveckla företaget, säger Martin Nordin.
Tidigare kritik mot stödets effekter
Startstödet har inte tidigare utvärderats empiriskt och det har funnits en stor osäkerhet kring stödets effekter. Vid en översyn av stödet konstaterade Europeiska revisionsrätten att stödet baserar sig på en dåligt formulerad interventionslogik och förväntas sakna effekt.
– Givetvis kan man inte dra för stora slutsatser utifrån en enda studie. Men det är i alla fall så att våra resultat tydligt ifrågasätter Europeiska revisionsrättens slutsatser, avslutar Martin Nordin.
Studien baserar sig på samtliga personer som arbetar som anställd jordbrukare i Sverige och som därmed, i framtiden, kan välja att starta eller ta över ett jordbruksföretag. Urvalet består av cirka 32 000 anställda jordbrukare under perioden 2000–2015. För att utvärdera stödet används en brytpunktsanalys med åldersrestriktionen att man måste vara 40 eller yngre för att få stödet.
AgriFood Economics Centre är ett samarbete mellan Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och Sveriges lantbruksuniversitet.
Martin Nordin, Docent i nationalekonomi på AgriFood Economics Centre och Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, martin.nordin@agrifood.lu.se
1900-talets så kallade Gröna revolution har drivit fram grödor med hög avkastning och ett snävt spektrum av egenskaper, skräddarsydda för industriell produktion av livsmedel. Det har hjälpt oss att klara den globala matförsörjningen, men har också ett högt pris.
Att man inte förädlat på i första hand resistens gör att dagens odlingssystem kräver mycket bekämpning av ogräs, svampar och insekter. Den biologiska mångfalden har tagit stryk av monokulturer och kemikalier.
Ensidig odling av ettåriga grödor med mindre djupgående rötter, än perenna (mångåriga) sorter, minskar mullhalten och ökar risken för erosion. Mer extremt väder med torra vårar och somrar kan slå hårt mot skördarna.
Fjolårets varma torra sommar öppnade mångas ögon
– De riktigt specialiserade gårdarna med väldigt få grödor och sorter blir sårbara i ett framtida klimat. Det gäller även insekts- och svampangrepp. Till exempel gynnas rostsvampar av högre temperaturer. Och har du en skadeinsekt som övervintrar och du odlar samma gröda nästa år kommer angreppet snabbt, säger Maria Wivstad, föreståndare för Epok, Centrum för ekologisk produktion och konsumtion vid SLU i Uppsala.
Hon påpekar att lösningen på klimatkrisen inte är enbart ekologiskt lantbruk, utan även måste sökas inom den konventionella produktionen.
– Ekologisk produktion i dag är inte entydigt bättre för klimatet; den har både plus och minus. De grödor vi har – även de ekologiska – är känsliga för värme och vattenbrist. Och båda kommer att variera mer i framtiden, säger hon.
Klimatkrisen kan däremot bidra till att skillnaderna mellan ekologisk och konventionell produktion minskas, med krav på robustare produktion och ökad mångfald. Forskning på en rad områden pekar åt det hållet. Större diversitet bland grödor och odlingsmetoder skulle stärka jordarna, öka resistensen mot angrepp och minska behovet av stora kemiska insatser.
Fånggrödor binder kol till jorden
Allt fler lantbrukare talar om varierade växtföljder inom det konventionella jordbruket. Det innebär att man inte sår samma gröda på ett fält år efter år, utan varierar mellan spannmål och vall (fodergrödor) som man gör i ekologiskt och mindre intensivt konventionellt lantbruk.
Varierad växtföljd
I ett stort europeiskt projekt där SLU deltagit har man analyserat data från försök med olika växtföljder från 1950-talet och framåt. Det visar bland annat att varierad växtföljd med klöver- eller gräsvall och ettåriga grödor ger högre spannmålsskördar. Ingår även kvävefixerande grödor i följden minskas gödselbehovet. Däremot blev inte skördarna stabilare över åren med vall i växtföljden.
Källa: Georg Carlsson, SLU
Till exempel fixerar baljväxter luftens kväve och behovet av gödsling minskar. Att hålla ett fält bevuxet mellan skörd och sådd med så kallade fånggrödor minskar kväveläckaget, och bidrar även till att kol binds i jorden och ökar bördigheten.
Minskad jordbearbetning med plöjningsfri odling har däremot oklar effekt på kolinlagring, enligt en SLU-studie 2018.
Perenna grödor tar priset
En annan studie, från 2017, visar att de effektivaste sätten att öka den är, i stigande grad, fånggrödor, stallgödsling och perenna grödor.
Mycket forskning kring att göra ettåriga grödor perenna pågår världen över. Varianter av vete och ris finns, och oljeväxter som raps och baljväxter har god potential, anser Lennart Olsson, professor i geografi och grundare av Lucsus, Centret för hållbara studier vid Lunds universitet.
Han har studerat utarmning av jordar och klimatpåverkan i framför allt Afrika. En övergång till mer perenna grödor kan på sikt minska klimatpåverkan, är han övertygad om. Med djupgående rötter minskar de jorderosionen och därmed näringsläckage som orsakar övergödning.
– Vi har också förlorat markkol på grund av jordbearbetning och att vi odlar mest grödor med grunda rotsystem. Perenna grödor med större och djupare rotsystem kan bygga upp kolförrådet på djupet igen. De binder också kväve. Studier i USA och vid Alnarp visar att hälften av kvävet läcker ut med ettåriga grödor. Med den perenna vetevarianten kernza är kväveläckaget knappt mätbart, säger Lennart Olsson.
Kernza är en fodergröda som man började förädla i USA på 1970-talet. Den ger än så länge betydligt lägre avkastning än dagens vete. Men den stora genetiska variationen borde ge goda möjligheter att förädla på större avkastning och härdighet mot torka och värme, påpekar han.
Bra med genetisk bredd vid extremväder
Att kernza både kan bli foder och spannmål är ett plus. Även om avkastningen är låg kan den odlas på ”sämre” marker som i dag inte utnyttjas, och därmed ändå öka produktionen. Det gäller även gamla spannmålssorter, som är ett annat forskningsspår för bättre härdighet.
Tanken på att bredda odlingen och minska riskerna finns i ett tvärvetenskapligt projekt som drivs av flera institutioner på SLU ihop med Högskolan i Kristianstad.
– När det kan bli mer extremväder är det bra att ha ett material med genetisk bredd. Kanske inte på hela åkerarealen, men en del av den. Speciellt lämpar sig kultursorterna för lite sämre marker. Odlar man dem på bättre mark och kvävegödslar blir stråna längre och de viker sig, säger projektledaren Karin Gerhardt vid Centrum för biologisk mångfald.
Äldre vete med ”svagare” gluten
Liksom de perenna grödorna har gamla kultursorter längre rötter och klarar torka bättre. De ger stabilare skördar men lägre avkastning än högförädlad spannmål. De konkurrerar också ut ogräs bra och kräver mindre bekämpning.
Projektet ska pågå under minst tre år med försöksodling av moderna och äldre sorter på fält intill varandra. Både fetare och magrare jordar ska testas, till att börja med vanligt vete som jämförs med Ölands lantvete och Dala lantvete. Man ska titta på hur vädret påverkar skörd, hur härdiga sorterna är mot angrepp av insekter och svamp.
Lokal förädling
Dagens förädling av kultursorter sker lokalt, där odlare utifrån den genetiska variationen hittar sorter som anpassas till traktens förutsättningar. Att sorterna inte fått brett genomslag beror bland annat på att utsädespriset är betydligt högre än för moderna sorter. Efterfrågan och produktion växer men skalan är ännu för liten för att passa in i livsmedelsindustrins och -kedjornas system.
Källa: Karin Gerhardt, SLU
Mikrobiologiska skillnader ska också studeras, både för hälsoaspekter och smakskillnader. Det är redan känt att sorterna innehåller ett ”svagare” gluten än det som finns i högförädlat vete för att ge fluffigt bröd, och kräver mer knådning.
– Gamla sorter handlar inte om att gå tillbaka till stenåldern, utan ta tillvara gammal kunskap och tillföra nya idéer, säger Karin Gerhardt.
Samodling gör grödor robustare
Forskning bedrivs på en rad andra sätt att göra jordbruket mindre känsligt för ett klimat med mer väderväxlingar. Ett exempel är samodling, där olika grödor odlas tillsammans. Det kan vara till exempel att odla ärter eller åkerböna ihop med spannmål och skörda allt som djurfoder. De kan även separeras efter skörd.
Samodling kan ge robustare skörd och effektivare utnyttjande av resurserna än om grödorna odlas var för sig, enligt Georg Carlsson vid SLU i Alnarp, som forskar kring diversifiering av grödor och om baljväxter för mer hållbar livsmedelsproduktion.
– Åkerbönor är proteinrika och växer i symbios med kvävefixerande bakterier. Nackdelen är att de är känsliga för ogräs, sjukdomar och insekter. Åkerböna är också känslig för vattenbrist och drabbades hårt av fjolårets torka. Men genom att samodla dem med till exempel vete står båda emot ogräs bättre. Samodlade grödor fångar ljus på olika sätt, har olika djupa rötter och utnyttjar vatten och växtnäring bättre. Att blanda olika sorter av samma gröda kan också öka tåligheten mot sjukdomar, insekter eller torka.
Gamla metoder till heders igen
Mycket kunskap är gammal men har glömts bort. Det gäller inte bara odlingsmetoder utan även till exempel vattenhushållning, som i det klimat vi haft fokuserat på att dränera bort överflödigt vatten. För torka är beredskapen sämre.
– Här är det inte forskning som behövs, utan infrastruktur för bevattning. I dag är strukturen på gårdsnivå inte särskilt utbyggd för merparten av åkermarken, och lantbrukarna måste ha tillstånd för att ta vatten ur vattendrag. Vi har lagt igen dammar och våtmarker, och behöver återställa tillgången till vatten i landskapet med till exempel vattenmagasin. Där behövs politiska beslut för att stötta investeringar, säger Maria Wivstad.
– Men vi kan inte säga hur många torra somrar vi får, det kommer att variera stort mellan områden. Man kan så mer grödor på hösten där klimatet tillåter det, så är de etablerade och rötterna når djupare om torkan kommer. Generellt är det lantbrukare som satsar på fler grödor och flera djurslag som kommer att klara sig bättre i ett mer oförutsägbart klimat.
Text: Mats Karlsson, på uppdrag av forskning.se
Sex sätt att tackla klimatkrisen
Odla djuprotade växter eller kultursorter, speciellt på outnyttjade marker
Odla täckgrödor som binder kväve i marken och minska gödslingsbehov.
Samodla spannmål med baljväxter som binder kväve. Eller olika sorter av samma gröda.
Utnyttja möjligheten att så på hösten. Om värme och torka kommer är rötterna redan djupa.
Jordbruk med både diversifierad odling och olika djur är mer robust, med exvis stallgödsel.
Agroforestry: Lähäckar och fruktträd skyddar mot vind, tar upp vatten, lockar pollinatörer.
Vargens återkomst har bidragit till en minskad avskjutning av älg i svenska och norska vargrevir. Fler älgar fälls av jakt än av vargar i reviren. Vargarna har inte heller haft någon effekt på älgens betesskador på tall, eller på mångfalden av lövträd i skogen, visar forskning från SLU och Høgskolan i Innlandet.
En analys av älgstammens utveckling – mätt med älgkvoter, fällda och observerade djur – visar att avskjutningen av älg har varierat mycket i både Norge och Sverige under de senaste årtiondena. Under denna period har antalet fällda djur minskat kraftigt, vilket till viss del kan förklaras av den växande vargstammen.
En ökad förekomst av varg visade sig påverka jägarnas jaktstrategi. I både Sverige och Norge infördes åtgärder för att minska den totala dödligheten i älgstammen (minskad avskjutning) samtidigt som man maximerade produktiviteten i älgstammen (minskad avskjutning av kor).
Varg påverkar jaktuttaget på älg
Både jaktkvoter och antalet fällda djur har minskat de senaste åren och att denna minskning är kopplad till förekomst av varg. Foto: Barbara Zimmermann
Älgen är det viktigaste bytet för vargen året runt och vargarna dödar främst älgar som annars skulle ha fällts under jakten. Ökad förekomst av varg påverkade jägarnas jaktstrategi på två sätt:
1) Antalet fällda djur maximerades genom att jägarna ökade andelen kalvar i avskjutningen. 2) Jakttrycket på älgkor minskades för att öka deras andel i stammen och därmed skapa en mer produktiv älgstam. Källa: SLU
Hur ser jaktuttaget av älg ut inom ett vargrevir?
Jakten tar fler älgar än vargarna inom vargrevir, men variationen är stor mellan olika delar av reviren. Generellt tar jakten två till tre gånger fler älgar än vargarna gör inom vargrevir. Vargarna använder dock inte alla delar av reviret lika mycket, vilket gör att även deras älguttag varierar inom reviret.
Studien visar också att det sköts färre älgar i de delar av vargreviren där vargarna spenderade mer tid och sannolikt dödade flera älgar. Vargarnas ojämna fördelning av tid i olika delar av reviret leder därmed till en ojämn fördelning av jaktuttaget mellan olika delar av reviret, det vill säga mellan olika jaktlag.
Jakten i siffror
Vargens uttag var i genomsnitt 7 – 8 procent av älgbeståndet per år men varierade mellan 2 – 12 procent mellan olika revir. Jägarna sköt i genomsnitt 15 – 19 procent av älgbeståndet per år, med en variation på 8 – 33 procent mellan olika revir. Sammantaget var jakttrycket därmed 2,4 – 3,5 gånger högre än predationstrycket från varg.
Men forskning visar också att vargarna inte använder olika delar av sitt revir lika mycket vilket resulterar i att uttaget från varg varierar inom reviret. Antalet skjutna älgar var lägre i de delar där vargarna spenderade mer tid och sannolikt dödade flera älgar.
Skillnaderna var relativt stora. I genomsnitt var antalet fällda älgar under jakten 24 procent lägre i områden som var mycket använda av vargarna, jämfört med områden där vargarna spenderade relativt lite tid. Andelen fällda kalvar var hela 41 procent lägre i områden med hög aktivitet av varg under sommaren jämfört med områden med låg aktivitet.
Den tredje frågan som forskarna har undersökt är om vargen genom sin påverkan på älgstammen skulle påverka älgens mat, det vill säga betestrycket på tall och förekomst av olika arter av lövträd. Ett minskat betestryck från älg skulle kunna gynna älgens favoritväxter och minska betesskadorna för skogsbruket. Sådana kaskadeffekter, det vill säga påverkan på mer än en nivå i näringskedjan, har rapporterats från andra håll i världen, i spåren av rovdjurs återkomst.
Så var inte inte fallet med vargarnas återkomst i Norge och Sverige. Vargarna har inte någon eller mycket begränsad inverkan på täthet av älgar, betesskador på tall och på mångfalden av rönn, asp, sälg och ek, visar studien.
Orsaker till att det ser ut så här i Skandinavien är sannolikt ett högt jakttryck på både rovdjur och bytesdjur i kombination med ett intensivt skogs- och jordbruk som skapar förutsättningar för höga tätheter av bytesdjur. I det sammanhanget verkar vargens återkomst inte ha påverkat älgarnas täthet eller deras val av skogstyp så pass mycket att det skulle kunna ha betydelse älgens betesväxter.
Betesskadorna eller mångfalden av lövträd oförändrad
Vargens återkomst har i Sverige och Norge haft ingen eller mycket begränsad inverkan på täthet av älgar, betesskador på tall och mångfalden av lövträd. Foto: Kjell Erik Moseid
Vargen har återvänt till områden där den tidigare har varit utrotad. Eftersom vargen dödar älgar skulle det kunna leda till att tall och lövträd – som älgarna äter – i sin tur påverkas. Forskare på SLU och Høgskolan i Innlandet har undersökt sambandet mellan förekomsten av varg i olika områden och omfattningen av betesskador och mångfald av lövträd. Forskarna fann dock inget stöd för att vargens återkomst till Skandinavien skulle leda till ökad mångfald av lövträd och minskat bete på tall. Källa: SLU
Gränsen mellan Sverige och Norge skär genom vargens kärnområde i Skandinavien. Inom projektet SKANDULV samarbetar vargforskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Høgskolen i Innlandet i studier som rör vargens ekologi och förvaltning. Projektet verkar för att förmedla vetenskapligt grundad kunskap till förvaltningen och allmänheten i Norge och Sverige. De tre nya studierna belyser olika aspekter på vad vargens återkomst har betytt i områden med vargrevir.
Kontakt:
Camilla Wikenros, forskare vid Institutionen för ekologi; Enheten för viltekologi, SLU camilla.wikenros@slu.se Håkan Sand, forskare vid Institutionen för ekologi; Enheten för viltekologi, SLU hakan.sand@slu.se
Studien omfattade 21 länder och 162 534 personer, 35-70 år gamla, uppföljda i snitt 9,5 år, och är den första stora befolkningsstudien i världen som systematiskt och med standardiserade metoder undersökt insjuknande och död i vanliga sjukdomar i olika länder.
Resultaten visar att hjärt-kärlsjukdomar, som exempelvis hjärtinfarkt och stroke, står för fyra av tio dödsfall i världen bland medelålders personer. Dessa sjukdomar är därmed vanligaste dödsorsaken i aktuell åldersgrupp.
I höginkomstländerna har det dock svängt. Dödsfallen i hjärt-kärlsjukdomar har minskat och cancer har istället blivit ledande dödsorsak. Bland medelålders män är dödsfallen i cancer 50 procent fler än i hjärt-kärlsjukdom. I motsvarande grupp kvinnor, och i gruppen män och kvinnor i tidig medelålder, dör dubbelt så många i cancer som i hjärt-kärlsjukdom, i höginkomstländer.
Mindre andel cancer i låginkomstländer
Den totala dödligheten var lägst i höginkomstländer (3,3 procent), högre i medelinkomstländer (5,8) och högst i låginkomstländer (12,3). I höginkomstländer stod hjärt-kärlsjukdomar för 23 procent, i medelinkomstländer 41 och i låginkomstländer 43 procent. Motsvarande andelar för cancer bland dödsfallen var cirka hälften, en tredjedel och en sjättedel.
Mortalitet, dödstal eller dödlighet är ett demografiskt mätvärde som anger antalet dödsfall per år per 1000 personer i en population.
– Skillnaderna förklaras med att höginkomstländer utvecklat framgångsrika strategier för att förebygga och behandla hjärt-kärlsjukdom, något som skyndsamt behöver göras också i låg- och medelinkomstländer, menar Salim Yusuf, professor vid McMaster University, Kanada, som leder studien internationellt.
Höginkomstländerna i studien var Förenade Arabemiraten, Kanada, Saudiarabien och Sverige. Medelinkomstländerna var Argentina, Brasilien, Chile, Colombia, Filippinerna, Iran, Kina, Malaysia, Palestina, Polen, Sydafrika och Turkiet. Låginkomstländerna var Bangladesh, Indien, Pakistan, Tanzania och Zimbabwe.
Matlagning inomhus riskfaktor för hjärtsjukdom
I en andra rapport från det som kallas PURE-studien, påvisas att sju av tio fall av hjärt-kärlsjukdom kan förklaras av påverkbara riskfaktorer. Fetma, högt blodtryck och diabetes förklarade fyra av tio fall. Detta var särskilt viktigt i höginkomstländer, medan en ny och viktig riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom i låginkomstländerna visade sig vara matlagning inomhus med ved eller kol.
– Vi har nu nått en punkt där vi måste formulera nya mål där den kunskap vi nu har ska kunna användas för att minska död och sjuklighet i hjärt-kärlsjukdomar i låg- och medelinkomstländer, men också för att bekämpa cancer, säger Annika Rosengren, professor i medicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, som lett den svenska delen av studien.
– Dödlighet i cancer är också påverkbar men där har man inte varit lika framgångsrik i att identifiera och förändra påverkbara riskfaktorer.
Fynden presenteras vid den pågående hjärtkongressen i Paris, European Society of Cardiology Congress.
Astma är en folksjukdom som drabbar cirka 10 procent av Sveriges befolkning, varav ungefär hälften har så kallad okontrollerad astma och ofta har besvär eller får astmaanfall. En vanlig orsak är bristande behandling eller att man tar sin medicin på fel sätt.
– Tidigare forskning har visat att patientutbildning med fokus på egenvård, självtestning och tydlig behandlingsplan förbättrar hälsan och livskvalitet hos personer med astma. Även kostnaderna för hälso-sjukvården minskar om man kan dra nytta av patienternas engagemang och kunskap, säger Björn Nordlund, barnsjuksköterska och forskargruppsledare vid institutionen för kvinnors och barns hälsa.
Tillsammans med sina kollegor har han därför utvecklat ett digitalt, automatiserat egenvårdssystem för astma. Hjälpmedlet kallas Asthmatuner och gör det möjligt att mäta lungfunktionen med en trådlös spirometer som ansluts till en app i mobiltelefonen – och sedan utvärdera sina symptom med hjälp av frågor kopplade till en individuell vårdplan.
Analyserar lungfunktion och symptom
– Systemet analyserar lungfunktion och symtom enligt riktlinjerna för astmavård och återkopplar med en automatiserad läkarordinerad behandlingsrekommendation. Användaren får också en bild på den inhalator som ska användas och instruktion om behandlingen ska bibehållas, ökas eller minskas, säger Björn Nordlund.
Den nu publicerade studien genomfördes i primärvården och på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm. Syftet med studien var att utvärdera effekten av det digitala hjälpmedlet på symtom och om användaren lättare kommer ihåg att ta sina mediciner.
I studien ingick 77 personer med okontrollerad astma från 6 år och uppåt, varav ungefär hälften barn och ungdomar. Studiedeltagarna valdes ut i slumpvis ordning att under minst åtta veckor använda Asthmatuner som stöd för egenbehandling och under minst åtta veckor få traditionell astmavård med en skriftlig, individuell vårdplan.
Digitala hjälpmedlet minskade symptomen
– Resultaten är delvis svårtolkade, men det vi kunde se var att astmasymtomen förbättrades mer med det digitala hjälpmedlet än med en traditionell vård. De vuxna patienter som använde hjälpmedlet minst en gång i veckan kom också oftare ihåg att ta sin medicin. Vår slutsats är därför att detta hjälpmedel kan bidra till att minska symptom hos personer med okontrollerad astma, säger Björn Nordlund.
Eftersom astma kräver långvarig och regelbunden behandling är det dock en svaghet i studien att den bara pågick i åtta veckor, menar forskarna som nu planerar att gå vidare med sitt arbete.
– Vi vet inte om effekten varar längre än åtta veckor. Vi påbörjar därför en större studie i höst, som ska pågå under en längre tid i Tiohundra sjukvårdsområde i Norrtälje och i barnsjukvården i Stockholm, Astrid Lindgrens barnsjukhus, säger Björn Nordlund.
Vetenskaplig studie:
Clinical effect on uncontrolled asthma using a novel digital automated self-management solution: a physician-blinded randomised controlled crossover trial, Henrik Ljungberg, Anna Carleborg, Hilmar Gerber, Christina Öfverström, Jakob Wolodarski, Faiza Menshi, Mikaela Engdahl, Marianne Eduards, Björn Nordlund, European Respiratory Journal
Kontakt:
Björn Nordlund, barnsjuksköterska, forskargruppsledare, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, bjorn.nordlund@ki.se
Resultaten från studien visar att fler än 90 procent av taxiförarna kör för fort på de studerade vägsträckorna där hastighetsbegränsningen är 80 km/tim.
– Både taxi och vanliga personbilsförare är dåliga på att hålla hastighetsgränsen, men efterlevnaden hos taxi är sämre. Det innebär att taxi bidrar till att dra upp hastighetsnivåerna på de studerade vägarna, säger Anna Vadeby, senior forskare på VTI som har lett studien.
Fortkörning skördar liv
Studien har avgränsats till två vägsträckor där andelen taxitrafik är hög: E4 mellan Stockholm och Arlanda och riksväg 40 mellan Göteborg och Landvetter. Där har hastighetsmätningar med laser gjorts av NTF under perioderna april – juni 2017 och april – juni 2019. Mätresultaten har därefter analyserats av VTI.
– Många taxibolag arbetar systematiskt med trafiksäkerhetsfrågor, men det återspeglas inte på vägen när det gäller hastighetsefterlevnad. Det behövs nya arbetsmetoder för att få företag att prioritera frågan.
Att följa hastighetsbegränsningarna är avgörande för att minska antal dödade och skadade i trafiken. Om medelhastigheten minskar med 1 km/tim kan 15 liv per år sparas, visar beräkningar. Yrkestrafiken har ett särskilt ansvar för att påverka trafikrytm och hastighetsefterlevnad hos andra trafikanter.
VTI:s undersökning presenteras idag på Tylösandsseminariet, en av Sveriges största mötesplatser i trafiksäkerhetsfrågorna.
Andel taxi som överskrider hastighetsgränserna:
Diagram som visar andelen taxi som kör över hastighetsgräns vid samtliga mätpunkter i studien:
Utvärderingenfrån VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut visar förbättring totalt sett, på så kallad subjektiv upptäcktsrisk, det vill säga trafikanters känsla för att bli upptäckta vid trafikbrott. Men metoden som testats vid Polisregion Mitt har många fördelar, menar forskarna.
– Vi tror att den kan leda till att den subjektiva upptäcktsrisken ökar på sikt. Men då behöver antal kontroller öka ytterligare och kommunikationen nå ut till fler än idag, säger Åsa Forsman, vid VTI.
Det nya sättet att genomföra nykterhetskontroller bygger alltså på systematiserade 20-minuterskontroller som sprids i tid och rum, i enlighet med forskning från Australien. Samtidigt har polisen berättat om kontrollerna i bland annat sociala medier. Syftet har varit att öka effektiviteten i nykterhetskontrollerna och även öka den så kallade subjektiva upptäcktsrisken.
Fler utandningsprover
Utvärderingen av VTI har skett genom att sammanställa data om kontroller och data om inlägg i sociala medier, genomföra en enkätstudie bland trafikanter i försöksområdet och i ett kontrollområde samt genom att inhämta polisens erfarenheter.
Resultaten från utvärderingen visar att poliserna som deltog i försöket ser positivt på det förändrade sättet att genomföra och berätta om nykterhetskontroller. Det totala antalet utandningsprov var också högre under försöksperioden än innan, men inget av lokalpolisområdena kom upp i önskat antal kontroller per vecka.
Enkätstudien visar att den subjektiva upptäcktsrisken är högre hos den som själv blivit stoppad i en kontroll eller känner till någon annan som blivit stoppad. Den är också högre hos de som ofta sett inlägg i sociala medier om poliskontroller.
Polisregion Mitt är också positiva till det nya sättet att genomföra och kommunicera nykterhetskontroller.
Ökad förståelse för kontroller
– Vi ser att det kan leda till ökad förståelse och motivation för trafiksäkerhetsarbetet och att det är ett resurseffektivt arbetssätt med nykterhetskontroller, säger Maida Klasson, polisens projektledare för undersökningen.
– När polisen kommit upp till rätt antal nykterhetskontroller enligt plan bör därför en ny mätning av upptäcktsrisken göras.
En rapport om utvärderingen kommer att publiceras under hösten 2019.
Att få barn är oftast en omvälvande erfarenhet. Därför är ett bra stöd från nära och kära tiden före, under och efter förlossningen av stor betydelse för att kvinnan ska må bra, visar ny forskning. Isländska Sigríður Sía Jónsdóttir undersöker i sin avhandling i vårdvetenskap, som läggs fram vid Linnéuniversitet, sambandet mellan just bristande stöd från gravida kvinnors närstående och de fysiska problem som kan uppstå hos de kvinnor som under graviditeten lider av stark oro och stressymptom. Avhandlingen är baserad på fyra studier, där 562 gravida kvinnor på Island bjöds in att delta om de upplevde stark oro, stressymptom, ångest och depression i graviditetsvecka 16, 25 och 36.
Ökad risk för sjukskrivning
Den huvudsakliga upptäckten var att stark oro och stressymptom påverkar graviditeten och förlossningen. De kvinnor som upplevde stark oro och stress löpte väsentligt större risk att uppleva bäckensmärta, kräkningar och utmattning under graviditeten. De använde också i större utsträckning epiduralbedövning under förlossningen, jämfört med de kvinnor som inte led av stark oro och stress.
Avhandlingen visar även att det var mer sannolikt att de kvinnor som kände stark oro eller stress delvis blev sjukskrivna under graviditeten, generellt 30 dagar före de kvinnor som inte upplevde samma starka oro- eller stressymptom.
Dålig relation kopplat till stark oro
Det var 4,6 gånger mer sannolikt att kvinnor som rapporterade stark oro och stress samtidigt kände missnöje med relationen till sin partner. I genomsnitt gjorde dessa kvinnor även fler besök hos mödravården, förlossningsvården eller barnmorskemottagningen och gick på sjukledighet upp till 45 dagar tidigare än de kvinnor som kände stark oro och stressymptom men som fick starkt socialt stöd från partner och familj.
Sammanfattningsvis visar Sigríður Sía Jónsdóttirs avhandling att det fanns en koppling mellan kvinnor med stark oro och stress i graviditetsvecka 16 och användning av epiduralbedövning som enda bedövning under förlossningen. Avhandlingen visar också att det är viktigt att kvinnor under graviditeten undersöks enligt tillförlitliga psykologiska skalor och att alla kvinnor borde undersökas åtminstone en gång i graviditetsvecka 16. Kvinnor som känner ångest, depression, stark oro eller stress borde bli erbjudna hjälp och behandling. Det borde också uppmärksammas om de dessutom får svagt socialt stöd av partner och närstående.
Kontakt:
Sigríður Sía Jónsdóttir, Háskólann á Akureyri på Island, institutionen för hälso- och vårdvetenskap, Linnéuniversitetet, siaj@unak.is
Tove Nordén, forskningskommunikatör, Linnéuniversitetet, tove.norden@lnu.se
Matematikuppgifter ges ofta till elever i skriftlig form som ”lästal”. Då ska eleverna ur en kontext ta fram informationen om vad som ska beräknas. Men för att kunna lösa uppgiften måste eleverna kunna läsa och förstå uppgiftstexten. Om språket i texten försvårar elevernas förståelse, finns det en risk att uppgiften mäter elevernas läsförmågan istället för den matematiska förmågan. Genom att hitta orsaker till svårigheterna kan det vara möjligt att undvika dessa och formulera lämpligare matematikuppgifter.
– I min studie hittade jag några möjliga språkliga egenskaper som kan ha denna effekt. Till exempel användningen av ovanliga ord eller onödigt komplicerad meningsbyggnad, säger Frithjof Theens, i sin avhandling naturvetenskapernas och matematikens didaktik vid Umeå universitet.
Läsförståelsen varierade i olika språk
För internationella undersökningar, som till exempel PISA-studien, måste matematikuppgifter översättas till olika språk. Här är det viktigt att de olika språkversionerna har liknande svårighetsgrad för att resultaten ska bli jämförbara. Även här är det viktigt att språkliga egenskaper inte gör en version svårare än en annan.
– Det fanns skillnader i svårighetsgrad mellan PISA-uppgifter på svenska, engelska och tyska. Några av skillnaderna kunde till exempel härledas till olika komplicerade formuleringar i meningar i olika språkversioner. Däremot kunde andra språkliga skillnader, till exempel i användningen av aktiv eller passiv form, inte knytas till skillnader i svårighetsgrad mellan språkversionerna, säger Frithjof Theens.
Studien gjordes dels statistiskt genom att analysera text och resultat av PISA-uppgifterna, och dels genom att intervjua elever i Sverige och Tyskland som hade arbetat med några av matematikuppgifterna.
Fotnot:
Frithjof Theens är född och uppvuxen nära Kiel i norra Tyskland där han även läste till gymnasielärare i matematik och fysik. Efter att ha tagit lärarexamen flyttade han 1997 till Umeå och började jobba som lärare på Artediskolan i Nordmaling fram till 2014.
Frithjof Theens, Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik, Umeå universitet, frithjof.theens@umu.se
Stadsmiljöer dominerade av hårdgjorda ytor har begränsad förmåga att ta hand om allt dagvatten som bildas vid skyfall.
Sensommar i Sverige innebär skiftande väder och ofta även lokala översvämningar efter störtskurar och åskregn. Många kommuner arbetar hårt för att bli klimatneutrala inom ett antal år, men även för att kunna stå emot kommande klimatförändringar bättre. Klimatanpassning ska göra samhället mer tåligt (resilient) så att vi kan minska skadorna vid extrema väderfenomen. Nu har Johanna Sörensen från Lunds tekniska högskola (LTH) och Tobias Emilsson från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) visat att grön infrastruktur kan vara ett sätt att minska översvämningarna vid stora skyfall.
De flesta klimatprognoser tyder på att Sverige kommer att utsättas för kraftigare regn oftare än idag. Redan idag är översvämningar vid kraftigt regn förenat med stora kostnader. Det som gör stadsmiljöer extra utsatta är att en stor del av marken är bebyggd eller asfalterad, och att vattnets infiltration därmed begränsas. Köpenhamn har fått utstå tre stora översvämningar under 2000-talet, där översvämningen 2011 slog alla rekord i antal översvämmade källare och kostnader. 2014 drabbades Malmö av ett stort skyfall som ledde till kostnader på 600 miljoner kronor. De flesta är överens om att våra städers dagvattensystem behöver utvecklas och förbättras, inte bara för att hantera dessa extrema väderhändelser bättre utan även för att skapa andra positiva rekreativa värden i våra allt tätare städer.
Grön infrastruktur avlastar dagvattensystemen
Ett sätt att hantera dagvatten och skapa mervärden i stadsmiljö kan vara att installera så kallade regnbäddar eller biofilter. Dessa byggs i marknivå och hanterar vatten från tak och hårdgjorda ytor på mark. Foto: Tobias Emilsson
Grön infrastruktur förs ofta fram som ett viktigt inslag i mer hållbara städer och i dagvattensystem. Genom att kombinera parkmark, gröna innergårdar, diken och kanaler med mer specifika installationer såsom gröna tak och regnbäddar, kan man minska mängden avrinnande dagvatten från urbana ytor.
Det finns många exempel på denna typ av integrerade lösningar i flera sentida utvecklingsprojekt, till exempel Västra hamnen i Malmö och Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. Ett av de första projekten där man jobbade med att få in flera olika typer av gröna lösningar var i Ekostaden Augustenborg i Malmö. Genom ett tätt samarbete mellan stad och privata aktörer, och med statligt stöd, lyckades man få in en uppsjö av tekniska lösningar med dagvatten i fokus.
I en nyligen publicerad studie har Johanna Sörensen från LTH och Tobias Emilsson från SLU visat att den gröna ombyggnationen av bostadsområdet Augustenborg – med gröna tak, dammar, träd och öppna dagvattensystem – har lett till mindre översvämningsskador vid kraftigt regn.
Tio gånger färre skador
Studien bygger på en genomgång av rapporter och skadeärenden som har anmälts till VA SYD och olika försäkringsbolag. Det visade sig att boende i Augustenborg, jämfört med kringliggande bostadsområden, bara rapporterade in en tiondel så många skador efter det stora regn som drabbade Malmö 2014.
Samma reduktion i skador syns också vid större regnhändelser under perioden 2007–2015. Om man tittar på data som ligger längre tillbaka i tiden och jämför områdena före den ombyggnad som gjordes i slutet av 1990-talet, så ser man inte dessa skillnader. Det var alltså själva ombyggnaden av Augustenborgsområdet, med fokus på grön infrastruktur och öppen dagvattenhantering, som löste den lokala översvämningsproblematiken.
– Vi har inte kunnat hitta något annat exempel på forskning där man undersökt effekten av grön infrastruktur vid en faktisk översvämningshändelse. Studien från Augustenborg är med andra ord unik i sitt slag, säger Johanna Sörensen.
Även om dagvattensituationen har blivit bättre i Augustenborg så finns det fortfarande utrymme för förbättringar. De sker fortfarande en del översvämningar, bland annat på grund av dåliga utformningar vid till exempel garagenedfarter och källartrappor, där ytvatten kan rinna direkt ner i källare vid kraftigt regn. Så extrema regn var inte i fokus när Augustenborgs dagvattensystem med grön infrastruktur byggdes.
– Vår studie visar att en väl utformad grön dagvattenlösning kan reducera översvämningar och göra livet bättre för boende i hela stadsdelar, säger Tobias Emilsson.
Johanna Sörensen, avdelningen för teknisk vattenresurslära, LTH, johanna.sorensen@tvrl.lth.se
Tobias Emilsson, Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, SLU, Alnarp, tobias.emilsson@slu.se
– Man kan säga att bakterierna bekämpar eld med eld när de besegrar immunförsvaret. Kroppen använder nämligen också själv väteperoxid som försvar mot bakterierna. Därför var det förvånande att se att bakterierna faktiskt använder samma ämne, säger Nelson Gekara, forskningsledare.
I studien har forskarna, Saskia Erttmann och Nelson Gekara, fokuserat på bakterien streptococcus pneumoniae. Bakterien, som ofta även kallas pneumokocker, är den vanligaste bakterien vid lunginflammation, men kan även orsaka bland annat hjärnhinneinflammation eller allvarlig blodförgiftning, sepsis. Bakterien kan dessutom ofta bana väg för andra mikrobers angrepp.
Inaktiverar inflammasomer
Detta gör bakterien till en av de mest dödsbringande i världen. Samtidigt är det ett faktum att man ofta kan ha bakterien som en del i den normala floran i övre luftvägarna utan att bli sjuk eller ens veta om det. Det är därför viktigt att förstå hur pneumokockerna agerar när de ger sig på och besegrar kroppens immunförsvar.
Varje invasiv mikrob, bakterie eller virus, strävar efter att vistas ”fredligt” i kroppen utan att väcka en stark inflammatorisk reaktion som kan resultera i att mikroben elimineras. Forskarna fann att pneumokocker och andra bakterier uppnår det genom att rikta in sig på en särskild komponent i immunsystemet, de så kallade inflammasomerna. Inflammasomer är proteinkomplex som känner igen främmande mikrober och sjuka celler, och de drar då igång reaktioner som städar bort angriparna. Forskarna fann att bakterier som pneumokocker lyckades inaktivera inflammasomerna och därmed försvaga immunsystemet, genom att släppa ut stora mängder väteperoxid.
Vid försök med möss kunde man se att bakterier som forskarna hade manipulerat till att släppa ut minskad mängd väteperoxid, och alltså saknade förmågan att inaktivera inflammasomerna, framkallade ett snabbare inflammatoriskt svar från kroppen. De bakterierna rensades ut från mössens lungor effektivare än bakterier som inte hade manipulerats till denna defekt. Forskarna fann också att genom att ympa mössen med ett speciellt enzym, katalas, som bryter ned den väteperoxid som de angripande mikroberna släppte ut, kunde man öka inflammationen, vilket ledde till en snabbare rensning av pneumokockerna från mössens lungor.
Inflammation viktigt försvar
– Inflammation ses ofta som något dåligt. Men för kroppen är inflammation en viktig process som immunsystemets försvar mot angripande mikrober. De flesta bakterier producerar väteperoxid. Våra studier visar att väteperoxid hämmar en viktig komponent i inflammationsmaskineriet, vilket tyder på att den mekanism vi har upptäckt är en vanlig strategi för många mikrober att frodas i kroppen, säger Saskia Erttmann, förste författare i studien och tidigare medlem i Nelson Gekaras forskargrupp.
– En av de bästa substanserna för att neutralisera väteperoxid och som därför kan stärka immunförsvaret är vitaminer, som c-vitamin i frukt. Kanske det gamla talesättet ’ett äpple om dagen håller doktorn borta’ inte är helt fel, säger Nelson Gekara.
Nelson O Gekara (engelsktalande), Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut, Stockholms universitet, Laboratory for Infection Medicine Sweden (MIMS), Umeå universitet, nelson.gekara@su.se
– Studien visar att de opereras mer, har fler komplikationer och sämre tal vid fem års ålder, konstaterar Johnna Schölin, doktorand inom plastikkirurgi och förstaförfattare till studien, publicerad i tidskriften Journal of Plastic Surgery and Hand Surgery.
– Man måste dock tänka på att detta inte är ett slutresultat för barnen och vi ser det som oerhört viktigt att följa dem över tid, betonar hon.
Studien omfattar 50 barn, födda 1994-2005, varav hälften svenskfödda och hälften adopterade till Sverige från andra länder, främst Kina. Barnen var födda med läpp-käk-gomspalt, LKG, eller enbart gomspalt. De två grupperna var matchade avseende ålder, kön och spalttyp.
LKG innebär att ansikte och gom inte växt samman tidigt i fosterlivet, en missbildning som finns hos två av tusen barn födda i Sverige. När den upptäcks vid rutinultraljud kommer de blivande föräldrarna till ett spaltteam på informationsbesök, ett möte som följs av många fler.
Kräver upprepad kirurgi
I gruppen svenskfödda barn i studien hade läpp- och gomkirurgin inletts vid sex månaders ålder, som brukligt är i Sverige. Hos adoptivbarnen, som var i genomsnitt två och ett halvt år när de anlände, blev den viktiga gomkirurgin försenad med i snitt 21 månader, visar resultaten.
– Gomfunktion och tal var signifikant sämre vid fem års ålder jämfört med de svenskfödda barnen. I vissa fall var det bara föräldrarna som förstod barnen. Talförbättrande kirurgi och ytterligare behandling är möjlig, men risken är stor att de adopterade barnen måste opereras flera gånger, säger Johnna Schölin.
Adoptivbarnen hade fler håligheter i gommen, eventuellt orsakade av dålig näringsstatus före adoptionen och därmed försämrad läkningsförmåga efter kirurgi. Andra tänkbara förklaringar är multiresistenta bakterier samt sjukdomar som är okända vid adoptionstillfället. De gånger medicinsk journal följer med barnet från hemlandet kan information både fattas och vara felaktig.
Barn med kluven gom har generellt mer öroninflammationer, som kan påverka hörseln. I studien hade 21 barn av 50 hörselnedsättning. De flesta, tolv barn, fanns i gruppen internationellt adopterade, vilket innebar ytterligare påfrestning i deras språkbyte.
Bästa tänkbara hjälp
Johnna Schölin drivs av en stark vilja att hjälpa barnen, både som forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och som läpp-käk-gomspaltskirurg och vårdenhetsöverläkare på vårdavdelningen för barn och ungdomar på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Hon betonar vikten av spaltteamets insatser där plastikkirurger, logopeder, öronläkare, tandläkare, psykolog, LKG-sjuksköterska och koordinatorer samverkar för att förbättra de adopterade barnens behandlingsresultat och situation.
– Det fina är att barnen kommer till väl fungerande spaltteam och får en så bra behandling som det bara går. Vi följer barnen tills de är 19 år, minst, och vi slutar inte förrän allt är så bra som det bara kan vara, avslutar hon.
Eftersom Gribshunden (1495) anses vara världens bäst bevarade fartyg av den typ som bland annat Columbus använde, är själva skeppskonstruktionen ett viktigt fokus för forskarna. Men efter 524 år på bottnen kommer även andra föremål upp i solljuset i Ronneby skärgård.
Tunnlock på botten. Foto: Brett Seymour
Medeltida mynt och en liten ring med symboler eller bokstäver – möjligen ett namnschiffer – har påträffats. Ben från en stör har också hittats, liksom flera trasiga tunnor (ännu kvar på bottnen).
Tunnorna har hål för tappning och luftning, vilket antyder att de var avsedda för vätska. Och enligt professor Johan Rönnby på Södertörns högskola är det fullt möjligt att de innehöll öl, eftersom detta var vanligt att ha med ombord på sjöresor – och kanske också med tanke på kung Hans förhandlingar om att bli svensk kung, som skulle föras med Sten Sture den äldre. Inga av föremålen är närmare undersökta och fler detaljer kommer att framkomma vid analysen.
Ring funnen på skeppet Gribshunden. Foto: Morgan Olsson
Lunds universitet, Södertörns högskola och Blekinge museum ansvarar för undersökningarna i samråd med Länsstyrelsen i Blekinge och Ronneby kommun. Crafoordska Stiftelsen är huvudfinansiär. Många internationella forskare deltar, bland annat från USA, Storbritannien, Italien och Danmark.
Ett amerikanskt filmteam från ansedda dokumentärbolaget PBS Nova följer också undersökningarna. Totalt deltar ett fyrtiotal forskare från tio länder i undersökningarna.
Tidigare forskning har visat att genetik spelar viss roll för vår sexuella läggning, men har inte kunnat identifiera vilka specifika gener som är inblandade. Den aktuella studien som är gjord på fler än 490 000 deltagare identifierade fem genvarianter som var vanligare hos de som haft samkönat sex.
Två av genvarianterna återfanns hos både män och kvinnor medan två hittades enbart hos män och en enbart hos kvinnor. Detta tyder på att män och kvinnors sexuella preferens till viss del påverkas av olika genetiska signaler. Sammantaget hade genetisk variation begränsad effekt på sexuell preferens, mellan 8 till 25 procent, enligt studien.
Studien som publiceras i tidskriften Science, grundar sig på DNA-data från Storbritanniens UK Biobank och det amerikanska företaget 23andMe. Upptäckterna kunde i huvudsak replikeras med hjälp av det svenska tvillingregistret vid Karolinska Institutet.
Det finns ingen ”gay gene”
Forskarna betonar att även om genetiska varianter har viss betydelse på gruppnivå kan inte genetik användas för att förutsäga en enskild individs sexuella preferens och att olika slags miljö- och sociokulturella faktorer också påverkar.
– Studien visar tydligt att det inte finns någon enskild så kallad ’gay gene’ utan att det, som för många komplexa mänskliga företeelser, istället handlar om många genetiska variationer som var och en har mycket svag effekt men som tillsammans kan påverka, säger Niklas Långström, forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska Institutet och medförfattare till studien.
Människan har hundratusentals genvarianter och det är troligt att det finns ytterligare markörer för sexuell preferens än de som identifierats i den här studien. De fem genvarianterna sitter i kromosomområden som reglerar bland annat könshormoner och luktsinne som tidigare kopplats till sexuell attraktion.
Syftet med studien har varit att bredda kunskapen om människans sexualitet och underliggande biologi. Författarna understryker att resultaten ger starka belägg för sexuell mångfald och inte stödjer diskriminering baserad på sexuell preferens. Studien möjliggör inte heller några avgörande slutsatser om i vilken grad arv och miljö påverkar sexuell läggning.
Large-scale GWAS reveals insights into the genetic architecture of same-sex sexual behavior. Andrea Ganna, Karin J.H. Verweij, Michel G. Nivard, Robert Maier, Robbee Wedow, Felix R. Day, Alexander S. Busch, Abdel Abdellaoui, Shengru Guo, J. Fah Sathirapongsasuti, 23andMe Research Team, Paul Lichtenstein, Sebastian Lundström, Niklas Långström, Adam Auton, Kathleen Mullan Harris, Gary W. Beecham, Eden R. Martin, Alan R. Sanders, John R.B. Perry, Benjamin M. Neale, Brendan P. Zietsch. Science.
Kontakt:
Niklas Långström, forskare, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, niklas.langstrom@ki.se
Detta enligt en experimentell studie från Linköpings universitet som gjorts på friska frivilliga personer.
– Vi har använt en medicin som blockerar nedbrytningen av kroppens egna cannabisliknande ämnen, eller endocannabinoider. Vår studie visar att denna kategori av läkemedel, kallade FAAH-hämmare, kan möjliggöra ett nytt sätt att behandla PTSD och kanske också andra stressrelaterade psykiatriska tillstånd. Nästa viktiga steg blir att undersöka om den här typen av medicin fungerar för patienter, särskilt de med PTSD, säger Leah Mayo, postdoktor och ledare för studien, som utförts i professor Markus Heiligs forskargrupp vid Centrum för social och affektiv neurovetenskap vid Linköpings universitet.
Svårbehandlat trauma påverkar livet negativt
Posttraumatiskt stressyndrom uppstår hos vissa personer som upplevt livshotande händelser. Den som är drabbad undviker sådant som påminner om traumat, även när faran sedan länge är över. Med tiden kan patienter med PTSD exempelvis bli spända, tillbakadragna och få sömnsvårigheter. Tillståndet är särskilt vanligt bland kvinnor, ofta till följd av fysiskt eller sexuellt våld. Det har stor negativ påverkan på livet och är svårt att behandla.
Den behandling som har bäst resultat idag är så kallad exponeringsterapi. Detta är en behandling där patienten vid upprepade tillfällen exponeras för de traumatiska minnena med hjälp av en terapeut. Behandlingen ska hjälpa patienterna att till slut lära om, så att minnena inte längre förknippas med akut fara. Exponeringsterapi är användbar, men effekterna är begränsade. Många patienter blir inte bättre av behandlingen och hos dem som blir hjälpta återkommer rädslorna ofta med tiden. Forskarna bakom den aktuella studien ville ta reda på om inlärningen att signaler som påminner om traumat inte längre är farliga, den princip som exponeringsterapi bygger på, kan förstärkas med läkemedel.
Läkemedlet som testades i studien påverkar det endocannabinoida systemet, ett system som använder kroppens egna cannabisliknande ämnen för att reglera rädsla och stressrelaterade beteenden. Den experimentella medicinen ökar nivåerna av anandamid, en viktig endocannabinoid, i delar av hjärnan som styr rädsla och ångest. Det sker genom att substansen hämmar ett enzym, FAAH (fatty acid amide hydrolase), som vanligtvis bryter ner anandamid. FAAH-hämmaren som användes i denna studie utvecklades ursprungligen för att användas som smärtstillande medel, men hade inte tillräckligt smärtstillande effekter i kliniska studier.
Rädslan tränades bort snabbare med läkemedel
Den aktuella studien var en liten experimentell studie på friska frivilliga försökspersoner. Den var randomiserad, placebokontrollerad och dubbelblind – vilket innebär att varken deltagarna eller forskarna visste vilka som fått aktivt läkemedel (16 personer) respektive placebo (29 personer). Efter tio dagars behandling genomgick deltagarna flera psykologiska och fysiologiska tester. I en av del av testerna lärde sig deltagarna att associera ett mycket obehagligt ljud (när naglar dras mot en skrivtavla), med en specifik visuell signal (bilden av en röd eller blå lampa). När deltagarna lärt sig att reagera med rädsla på bilden av lampan, fick de upprepade gånger se samma bild, men denna gång utan det obehagliga ljudet. På så sätt kunde de lära om, så att de inte längre reagerade på lampan med obehag. Nästa dag mätte forskarna hur väl deltagarna mindes att lampan inte längre signalerade ett hot. Processen att träna bort en inlärd rädsla är vad exponeringsbehandling vid PTSD bygger på.
– Vi ser att deltagarna som fick FAAH-hämmare hade mycket lättare för att minnas att den inlärda rädslan tränats bort. Det är mycket spännande, säger Leah Mayo.
– Många lovande behandlingar som kommer ur grundforskning om psykiatriska sjukdomstillstånd har misslyckats när de prövats på människor. Det har lett till besvikelse inom fältet. Det här är den första mekanismen på länge där lovande resultat från djurstudier verkar hålla måttet när de testat i människa. Nästa steg är förstås att se om behandlingen fungerar hos personer med PTSD, säger professor Markus Heilig.
Studien har finansierats med stöd av bland annat Vetenskapsrådet och the Canadian Institutes of Health Research. Pfizer AB försåg studien med FAAH-hämmare och placebo utan kostnad; företaget hade inget inflytande över studiedesign, analys eller presentation.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
Både jaktkvoter och antalet fällda djur har minskat de senaste åren och att denna minskning är kopplad till förekomst av varg. Foto: Barbara Zimmermann
Vargens återkomst har i Sverige och Norge haft ingen eller mycket begränsad inverkan på täthet av älgar, betesskador på tall och mångfalden av lövträd. Foto: Kjell Erik Moseid
