Språket är centralt för digitala verktyg som används i allt från apparater som ger röstkommandon till en digital assistent, till automatiserade sammanfattningar av dagens nyhetsartiklar. Men för att verktygen ska fungera som de ska måste de underliggande datorsystemen räkna med en semantisk modell som ger datorn information om varje ords betydelse. Det kan vara extra svårt när det gäller ord med fler än en betydelse.
Nuvarande semantiska modeller, som använder sig av större kvantiteter av text för inlärning, tenderar att ge ord enbart en betydelse. På så vis sammanfogas de olika innebörder som ett ord kan ha till en enda.
– I min avhandling visar jag dels att det är möjligt att anpassa sådana semantiska modeller till att lära sig flera betydelser av ett enda ord, och även att dessa modeller förbättras när de data som används för inlärning av ordbetydelse inte enbart består av text utan även av språkresurser som lexikon, säger Luis Nieto Piña, doktorand vid Göteborgs universitet.
Bättre sätt för semantiska modeller
Semantiska modeller som informerar datorn om ords betydelser är avgörande i de flesta system som hanterar språk: automatisk översättning av text, nyhetssammanfattningar, sentimentanalys av kundrecensioner, chattbots som ger kundservice och så vidare.
– Avhandlingen erbjuder förbättrade sätt för sådana system att förstå ordbetydelser. Det kan förbättra systemens prestanda och därmed användarupplevelsen.
Alla som någon gång översatt en text till ett annat språk via en automatisk översättningstjänst på internet vet hur fel det kan bli.
– Vanligt förekommande automatiska översättningsfel som ”Sven åt filen” översatt till den engelska meningen som ”Sven ate the file” skulle kunna undvikas genom att använda modeller som presenteras i avhandlingen.
Maskininlärning vid utveckling av lexikon
– Dessutom kan dessa nya modeller ge en möjlighet att använda moderna maskininlärningstekniker för att bearbeta lexikon. I praktiken innebär det att forskare som ansvarar för att utveckla lexikon kan automatisera vissa uppgifter och minska sitt manuella arbete.
Syftet med Luis Nieto Piña avhandling har varit att erbjuda bättre modeller för ordbetydelse, för forskare och utvecklare inom språkteknologi.
– Förhoppningen är att de här modellerna ska förbättra nuvarande och framtida applikationer som arbetar med språk, för att göra våra vardagsliv lite lättare.
Dessa fantastiska bakterier har förmodligen fler typer av antibiotika vi kan utvinna om vi lär oss odla dem på alternativa sätt, menar Linda Sandblad, forskare på Kemiska institutionen och samordnare för Umeå Core Facility for Electron Microscopy vid Umeå universitet, som nu visar hur den bildar trådar och skapar 3D-nätverk.
– Det är första gången vi eller någon annan analyserar hur streptomyces-protein bildar filament och första gången streptomyces-proteinfilament studeras tredimensionellt.
Protein blixtfryst i amorf is
Med hjälp av nya kraftfulla elektronmikroskop har Linda Sandblad och hennes kollegor tagit tredimensionella bilder av proteinfilament med nanometerupplösning. De använder en metod som kallas Cryo-EM, vilket innebär att proteinprovet är blixtfryst i en amorf is. Till skillnad från is som kyls långsamt har en amorf is ingen kristallstruktur och det möjliggör avbildning av proteiner i vattenlösning med elektronmikrosko.
Elektronmikroskopi. Bild: Mattias Pettersson
Proteinet i fråga kallas FilP. Som namnet antyder kan proteinet bilda så kallade filament, långa trådar, med varierande struktur. FilP är ett cytoskelettprotein från bakterien Streptomyces coelicolor. Cytoskelettets funktion är att hålla upp cellen och ge den deras form. Cytoskelettet är också betydelsefullt för att cellerna ska kunna anpassa sin form och röra sig – på så sätt kan celler vara både stabila och elastiska på samma gång.
Streptomyces är ett intressant släkte bakterier som bildar multicellulära hyfer i jord och vatten. Där fyller bakterien en viktig funktion som nedbrytare av organiska material, och forskargruppen har tidigare upptäckt att FilP binder till cellulosa. Vi människor använder Streptomyces-bakterier för att producera antibiotika.
Trådarna blir längre i sur miljö
FilP liknar djurcellers intermediärfilamentprotein och kan bilda filamentösa strukturer i andra bakterier och i provrör.
– I vår studie renade vi proteinet för att sedan kontrollera hopsättningen till filament och nätverk i provrör, säger Linda Sandblad.
I en sur miljö blir proteininteraktionerna och filamenten längre och tjockare och i en basisk miljö är filamenten tunnare och krokigare. I en miljö som innehåller olika typer av salt, med saltkoncentrationer som liknar bakterier och cellers intracellulära miljö kan FilP forma nätverk. Ett nätverk i tre dimensioner (3D) kan mekaniskt förklara hur proteinet FilP kan stabilisera cellens struktur inifrån och påverka hur bakteriens hyfer växer och formas.
– Cryo-EM ger oss nya möjligheter att studera cellers struktur i en mer naturlig miljö och Umeå universitet satsar på att göra denna metod tillgänglig för både biologisk och medicinsk forskning. Det finns ett stort intresse för användning av elektronmikroskop i Sverige och hela världen idag!
Vetenskaplig artikel:
Javadi A, Söderholm N, Olofsson A, Flärdh K, Sandblad L. Assembly mechanisms of the bacterial cytoskeletal protein FilP. Life Sci Alliance.
Forskarna studerade fettväven hos 54 män och kvinnor över en genomsnittlig period på 13 år. Under denna period hade vissa ökat, minskat eller bibehållit sin vikt. Gemensamt för alla var att omsättningen av fettet (så kallade lipider) i fettvävens fettceller minskade över tid.
De som inte kompenserade detta med minskat kaloriintag ökade i vikt med i genomsnitt 20 procent, enligt studien som gjordes i samarbete med forskare på Uppsala Universitet och Université de Lyon i Frankrike.
Lipidomsättningen i fettväven minskar
Forskarna undersökte också hur lipidomsättningen hos 41 kvinnor som genomgått fetmakirurgi påverkade deras möjligheter att behålla viktnedgången fyra till sju år efter operation. Resultatet visade att endast de som hade en låg lipidomsättning innan operationen lyckades öka denna omsättning och hålla fast vid viktnedgången. Forskarna tolkar det som att dessa personer hade större utrymme att öka deras fettförbränning än de som hade en hög lipidomsättning initialt.
– Resultaten pekar för första gången på att faktorer i fettväven styr förändringar i kroppsvikt under åldrande på ett sätt som är oberoende av andra faktorer. Detta kan öppna nya vägar för behandling av övervikt och fetma, säger Peter Arner, läkare och professor vid institutionen för medicin i Huddinge och en av studiens huvudförfattare.
Mer motion och färre kalorier i medelåldern
Man vet sedan tidigare att ett sätt att snabba på nedbrytningen av lipider i fettväven är att motionera mer. Den nya studien talar för att om man kombinerar fetmakirurgi med ökad motion så förbättras förutsättningarna att bibehålla långvarig viktminskning hos patienter med fetma.
– Fetma och fetma-relaterade sjukdomar har blivit ett globalt problem. Därför har det aldrig varit mer relevant än nu att förstå hur lipider fungerar och vad som reglerar storleken på fettmassan hos människor, säger Kirsty Spalding, senior forskare vid institutionen för cell- och molekylärbiologi och en av studiens huvudförfattare.
Peter Arner, professor vid Institutionen för medicin, Huddinge, Peter.Arner@ki.se
Kirsty Spalding, senior forskare, Institutionen för cell- och molekylärbiologi, Kirsty.Spalding@ki.se
Forskarna undersökte även hur vår genetik påverkar inlagringen av fett i buken och presenterar en ny, enklare metod för att mäta bukfetma.
Det är sedan tidigare känt att fettet som lagras runt organen i bukhålan och runt tarmarna (visceralt fett) är associerad med en ökad risk för diabetes och hjärt-kärlsjukdom. I den nya studien går forskarna ett steg längre och visar med hjälp av genetiska data att det finns ett faktiskt orsakssamband mellan visceralt fett och en ökad risk för diabetes, hjärtinfarkt, högt blodtryck och höga blodfetter.
I studien utvecklade forskarna en metod för att enklare mäta visceral fettmängd. Metoden är inte bara till nytta för forskningen utan kan även komma till nytta i vården.
– För att mäta mängden bukfetma behöver man normalt använda sig av avancerade och kostsamma diagnostiska tekniker som återger kroppens fettfördelning. Vi har därför utvecklat en enkel metod som istället beräknar individens viscerala fettmängd utifrån andra, mer lättillgängliga parametrar, vilket gör att metoden kan användas på de flesta kliniker, säger Torgny Karlsson, statistiker vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet, och en av de ledande forskarna bakom studien.
Metoden gjorde det även möjligt för forskarna att studera effekterna av visceralt fett i en betydligt större skala än tidigare.
Bukfetma farligare för kvinnor
– Vi blev förvånade över att bukfetma hos kvinnor var så mycket starkare kopplat till sjukdomsrisk än bukfetma hos män, säger en av författarna, Åsa Johansson, docent i molekylär epidemiologi vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, SciLifeLab, Uppsala universitet.
– Att lägga på sig ett extra kilo visceralt fett kan ge en över sju gånger ökad risk för typ-2 diabetes hos kvinnor medan samma fettökning bara drygt fördubblar risken hos män, säger Åsa Johansson.
Forskarna fann också att risken för sjukdom verkar öka snabbast hos personer med små eller måttliga mängder bukfetma, men att den inte alls ökar på samma sätt om en person med stora mängder fett i buken lägger på sig ytterligare.
– Sådana här icke-linjära effekter är spännande att studera och kan hjälpa oss att förstå det bakomliggande molekylärbiologiska sambandet mellan visceralt fett och sjukdomsrisk, säger Torgny Karlsson.
Skenbart smala kan ha skadligt mängd fett
Forskarna undersökte även miljontals positioner i genomet för att kartlägga de gener som påverkar mängden visceralt fett och hittade fler än tvåhundra olika gener. Bland dessa fanns en stor andel gener som är kopplade till vårt beteende vilket tyder på att den största orsaken bakom bukfetma trots allt är att vi äter för mycket och motionerar för lite.
Dock finns det individuella skillnader i hur fettet fördelas över kroppen och en person som till synes inte är särskilt överviktig kan ha en skadlig mängd visceralt fett.
– Resultaten av den aktuella studien kan leda till att vi på ett enklare sätt kan mäta mängden visceralt fett och på så sätt lättare identifiera personer med hög risk för att få diabetes och hjärt-kärlsjukdom, säger Torgny Karlsson.
Kol finns överallt, och det cirkulerar ständigt mellan land, vatten och atmosfär. Medan kolutbytet mellan mark och atmosfär är ganska lätt att mäta och säkerställa, är mängden kol som rör sig mellan vatten och atmosfär inte lika lätt att kvantifiera. Detta gäller särskilt regioner som innehåller många vattendrag och mycket kol i form av permafrost, som till exempel västra Sibirien som härbärgerar en av världens största floder, Ob, och där permafrost täcker mer än 40 procent av landytan.
När permafrost tinar frigörs kol som varit fryst i tusentals år och kan hamna i floder och sjöar, där det omvandlas till växthusgaser, främst koldioxid och metan, och stiger från vattenytan till atmosfären. Om Jorden fortsätter att värmas upp kan mer av detta frysta kol hamna i floder och sjöar och orsaka ännu större växthusgasutsläpp, vilket i sin tur kommer att värma upp planeten ytterligare.
Olika grad av tinad permafrost
Ändå har ingen kvantifierat kombinationen av rinnande vatten och sjöars utsläpp av växthusgaser i regioner där permafrost har genomgått olika grad av upptining, främst på grund av att dessa regioner är avlägsna och otillgängliga. Västra Sibirien är ett bra exempel på en sådan region. Ett sådant kunskapsgap begränsar forskarnas förmåga att förstå effekterna av tining av permafrost på floders och sjöars utsläpp av växthusgaser och gör det svårare att förutsäga hur dessa utsläpp kan förändras i framtiden.
Svetlana Serikova, forskare vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, utförde flera fältmätningar i västra Sibirien i en transekt över 1 500 kilometer, från söder i regionen utan permafrost, hela vägen till Ishavet där permafrosten är stabil. Hon mätte rinnande vattens och sjöars växthusgasutsläpp vid olika årstider och olika år.
Transekt är en linje mellan två punkter, och kan antingen vara utmätt eller följa en karaktär i naturen.
De nya rönen ger ökade kunskaper om effekterna av tinande permafrost på utsläpp av växthusgaser från vattendrag.
Sibirien en hotspot av utsläpp
– Jag fann att västsibiriska vattendrag är källor till växthusgasutsläpp i atmosfären, och att storleken på utsläppen varierar beroende på tillståndet av permafrost i detta område. Till exempel var utsläpp av växthusgaser från floder störst i områden där permafrosten tinar, medan växthusgasutsläpp från sjöar var störst i områden där permafrost fortfarande är intakt, säger Svetlana Serikova.
Hon visar också att dagens utsläpp av växthusgaser från alla västsibiriska floder och sjöar överstiger mängden kol som västsibiriska floder transporterar till Ishavet. Det innebär att en stor del av tidigare lagrat kol som hamnar i floder och sjöar i denna region släpps ut som växthusgaser till atmosfären, vilket gör västra Sibirien till en hotspot för utsläpp av växthusgaser när permafrosten tinar.
– Detta resultat är viktigt eftersom det framhäver behovet av att ta hänsyn till vattendrags utsläpp av växthusgaser, särskilt i regioner som är hårt drabbade av klimatuppvärmning, när man försöker kvantifiera kolutbytet mellan land, vatten och atmosfär. Om man inte gör det kommer risken öka att man underskattar effekterna av klimatuppvärmning på sådana områden och det resulterar i falska prognoser om jordens förändrade klimat, säger Svetlana Serikova.
Avhandling:
Carbon Emissions from Western Siberian Inland Waters
(Svensk titel: Utsläpp av växthusgaser från inlandsvatten i västra Sibirien)
Kontakt:
Svetlana Serikova, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, svetlana.serikova@umu.se
− Ingen ledare kan regera för evigt, och sättet makten överlämnades på hade stora konsekvenser för den politiska stabiliteten, säger Andrej Kokkonen, statsvetare vid Göteborgs universitet och en av studiens författare.
Tillsammans med kollegan Anders Sundell har han studerat historiska successioner i 28 europeiska stater mellan år 1000 och 1800.
− Demokratier kännetecknas av regelbundna och fredliga maktskiften. Men i diktaturer, där makten centraliserades till en person, var det svårt att upprätta trovärdiga institutioner som reglerade successionen. Ofta uppstod därför ett maktvakuum när ledaren dog, vilket i värsta fall kunde leda till inbördeskrig, säger Anders Sundell.
Resultaten, som bygger på statistiska analyser, visar att införandet av arvsmonarki med primogenitur, alltså ordningen att den förstfödde sonen ärver tronen, bidrog till att förebygga inbördeskrig i samband med successioner.
Ökad förutsägbarhet och stabilitet
− Arvsmonarki gav förutsägbarhet, vilket gjorde det lättare för olika fraktioner i regimen att undvika konflikt. Kungaval, vilket vi hade i Sverige före Gustav Vasa, gav inte samma stabilitet. Vi ser i datan att inbördeskrig och uppror oftare bröt ut när monarker dog i den typen av stater. Ett typexempel är det polska tronföljdskriget på 1700-talet, som dessutom drog in andra stater. Nackdelen med arvsmonarki var förstås att den som ärvde kronan kunde vara helt olämplig som härskare, säger Andrej Kokkonen.
Trots att undersökningen handlar om historiska skeenden menar forskarna att det kan finnas viktiga nutida paralleller. Diktatorer som inte utser efterträdare kan riskera att underminera stabiliteten.
− I Kina har president Xi Jinping nyligen avskaffat gränserna för hur länge han kan sitta vid makten. Det stärker honom på kort sikt, men gör att maktöverlämnandet, när det väl måste ske, kan bli mer osäkert. Och i Ryssland, där Vladimir Putin undanröjt alla utmanare, ökar nervositeten alltmer för vad som ska hända när han en dag drar sig tillbaka, säger Anders Sundell.
Vetenskaplig artikel:
Leader Succession and Civil War. Andrej Kokkonen och Anders Sundell (2019). Comparative Political Studies
Romerska städer byggdes och formades av religiöst liv och religiös praktik. Religiös konst var allestädes närvarande och den religiösa arkitekturen var monumental. Irene Selsvold undersöker i sin avhandling hur det förändrades med kristendomens intåg, med fokus på tre städer: Efesos, Afrodisias och Hierapolis i nuvarande Turkiet.
Skriftliga källor från senantiken (cirka 350-620 efter vår tideräkning), som lagar och helgonberättelser, vittnar dels om hur materiell kultur knuten till hednisk kult förstördes brutalt, dels om att hedniska statyer och tempelbyggnader var huvudfokus för dessa kristna attacker.
Traditionellt har kristendomens intåg i Romarriket huvudsakligen studerats utifrån just skriftliga snarare än materiella källor. Det har lett till att man har betraktat den religiösa transformationen som präglad av polarisering, våld och intolerans.
Kristnandet var mer komplext
I denna avhandling utmanas den polariserade bild som ett ensidigt fokus på skriftliga källor ger, genom att istället fokusera på materiell kultur. Vidare har vetenskapliga studier främst fokuserat på den typen av materiell kultur som oftast beskrivs i de skriftliga källorna: tempel och statyer, medan Irene Selsvold valt att inkludera fler typer av materiella manifestationer av kult.
– I enlighet med flera nyare kritiska studier argumenterar jag för att kristnandet av Romarriket var mer komplext och dynamiskt än tidigare antagits, samt att vetenskapen i högre grad borde använda arkeologiskt material för att omvärdera och nyansera de seglivade nedgångs- och ödeläggelsenarrativen, säger Irene Selsvold.
Det analytiska konceptet minnesmanipulation används här för att omvärdera kristna reaktioner på hednisk materiell kultur, samt för att omvärdera de materialkategorier som traditionellt har associerats med kristnandet.
– Minnesmanipulation innebär att man istället för att förstöra ting, fullständigt förändrar de sätt som dessa uppfattas på och hur de interagerar med omvärlden. Slutresultatet är att samhället minns tingen på ett annat sätt än förr.
Genom att använda konceptet minnesmanipulation kan kristnandet förstås som konstruktivt och framtidsorienterat snarare än som ett uttryck för intolerans och aggressivitet, menar Irene Selsvold.
Mer än tempel och statyer
Analysen inkluderar fler typer av materiella manifestationer av kult än de man traditionellt har fokuserat på: monument, heliga platser, bildverk och inskrifter i det offentliga stadsrummet. Och utöver de vanligen anförda manipuleringsmetoderna – ödeläggelse och konvertering – undersöks manipulationsstrategier som bortskaffande, skadegörelse, återanvändning, deponering, appropriering och omkonfigurering.
– Strategier för att manipulera minne var inte begränsade till tempelbyggnader och helgedomar utan genomfördes i hela det offentliga stadsrummet.
Materiell kultur flyttades från helgedomar ut i stadsrummet och in i kristna byggnader, och bildverk, mindre monument och portar i det offentliga rummet blev utsatta för kristen manipulering på samma sätt som materiell kultur i helgedomar. Gaturum och nekropoler (antika begravningsplatser) var också viktiga arenor för minnesmanipulering.
Förpassades till historien
När kristnandet av Romarriket genomfördes var målet med den religiösa transformationen att befästa kristendomen som den enda religionen genom att se till att helgedomar och hednisk kultpraktik förpassades till historien, hellre än att de helt raderades ur historien.
– Minnesmanipulation är ett fruktbart och stimulerande koncept som framhäver det komplexa och föränderliga förhållandet mellan människor och materiell kultur i forntiden.
Avhandling:
Pagan Pasts, Christian Futures: Memory Manipulation and Christianisation in the Cities of Western Asia Minor
Kontakt:
Irene Selsvold, institutionen för historiska studier, Göteborgs universitet, irene.selsvold@gu.se
En supraledare är ett material som inte har någon mätbar resistans när man leder elektrisk ström genom det. För att kunna använda en supraledare i vardagens teknik, måste forskarna förstå supraledarens mycket speciella fysik.
Supraledare kräver dock så låga temperaturer måste de kylas med flytande helium eller flytande kväve, vilket gör dem dyra och svåra att använda på bred front. En supraledare som fungerade närmare rumstemperatur skulle ha enorm potential. Intresset är därför stort för en förbättrad förståelse av hur den aktuella typen av så kallade högtemperatursupraledare fungerar.
Supraledare leder ström utan motstånd
Supraledande material uppvisar häpnadsväckande nya egenskaper när de utsätts för en viss temperatur, som kallas för den kritiska temperaturen. Det är då materialet kan leda ström helt utan resistans.
De flesta kommersiella supraledarna är så kallade lågtemperatursupraledare, som kräver en temperatur under -240 grader Celsius. Högtemperatursupraledare fungerar i något högre temperaturer, men behöver ändå runt 200 minusgrader. Den vanligaste typen kallas för kuprater, och består av en blandning av koppar och syre. Det var denna grupp av supraledare som forskarna undersökte i studien.
Högtemperatursupraledare har modulerande laddningsdensitet, vilket betyder att deras elektriska laddning varierar och är ojämnt fördelad. Detta beror delvis på en typ av modulation som upptäcktes för några år sedan – så kallade laddningsdensitetsvågor. Men denna modulation har bara observerats sporadiskt, under vissa förutsättningar. Därför har man trott att den inte är en bidragande orsak till supraledning.
– Laddningsdensitetsvågor observerades för första gånger 2012 i materialgruppen kuprater, säger Giacomo Ghiringhelli, fysikprofessor på Politecnico di Milano. Deras betydelse har inte ifrågasatts sedan dess, men deras roll har förblivit oklar.
Ny aspekt: Fluktuationer i laddningsdensiteten
Nu har forskarna upptäckt ytterligare en aspekt när det gäller den varierande laddningsdensiteten. De kallar den för laddningsdensitetsfluktuationer. De har identifierats som ännu en elektronmodulation, som är samlad och fluktuerande, med kortare så kallad korrelationslängd. De är mycket allmängiltiga jämfört med de konventionella laddningsdensitetsvågorna: de förekommer vid ett betydligt större temperaturomfång – upp till högre än rumstemperatur – och vid olika nivåer av syredopning.
– Högtemperatursupraledare uppvisar mycket säregna egenskaper i rumstemperatur, vilket är en utmaning när det gäller vår allmänna förståelse för laddningstransport i metaller, säger Chalmersforskaren Riccardo Arpaia på institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap, som har utfört experimenten. Laddningsdensitetsfluktuationerna kan vara en avgörande orsak till dessa egenskaper.
”Osynlig del av isberget”
– Man kan säga att laddningsdensitetsvågorna, som är välkända sedan tidigare, bara utgör toppen av isberget. Laddningsdensitetsfluktuationerna som vi nu har identifierat är som den större osynliga delen av isberget. Upptäckten blev möjlig tack vare de stora framstegen som har gjorts inom synkrotronröntgen, och kvalitén hos proverna som vi har använt.
Proverna tillverkades av The Italian National Research Council (CNR) och av en forskargrupp på Chalmers som leds av professor Floriana Lombardi.
Ett annat fynd i studien gäller hur laddningsdensitetsfluktuationerna påverkas av materialets temperatur. De tidigare kända laddningsdensitetsvågorna ändras tvärt så fort materialet uppnår den kritiska temperatur där det går in i sitt supraledande tillstånd. De nyupptäckta laddningsdensitetsfluktuationerna påverkas däremot inte av supraledning. Detta indikerar att de två egenskaperna inte ”konkurrerar” med varandra. Fyndet stärker forskarnas teori om att laddningsdensitetsfluktuationerna är nyckeln för att kunna förklara de supraledande materialens besynnerliga egenskaper.
– De nyupptäckta laddningsdensitetsfluktuationerna verkar vara en mycket generell egenskap hos kuprater, vilket betyder att de antagligen spelar en avgörande roll för materialens strömledningsförmåga, säger Giacomo Ghiringhelli
Experimenten utfördes på European Synchrotron Radiation Facility i Grenoble, i samarbete med forskare på Italian National Research Council (CNR) och på Sapienza University of Rome.
Den nya metoden går ut på att forskarna i ett första led blandar upp ett cell- eller vävnadsprov med korta sekvenser av enkelsträngat DNA, utvalt för att fästa vid just de molekyler som ska studeras. Är det till exempel ett specifikt protein som ska undersökas används små DNA-snuttar som binder till just detta protein. I nästa led tillförs enzymer som får de korta DNA-sekvenserna att koppla ihop sig och bilda DNA-molekyler.
Lägga pussel
Genom att analysera dessa nybildade DNA-molekyler med så kallad DNA-sekvensering går det att se precis vilka DNA-snuttar som har hamnat intill varandra. Utifrån den informationen går det att lägga ett pussel som visar hur alla DNA-sekvenserna måste sitta ihop. Eftersom DNA-sekvenserna är fästa på de molekyler som ska avbildas går det att förstå hur rikligt de förekommer samt var i cellerna de finns. Det forskarna nu publicerar är en matematisk modell som gör det möjligt att beräkna detta samt att skapa bilder ur sådan information.
– Man kan likna det vid bordsplaceringsleken på ett bröllop där varje gäst får en lapp som matchar med deras bordsgrannars. Om man har alla dessa lappar kan man återskapa bordsplaceringen. I våra experiment motsvarar lapparna DNA-snuttarna och gästerna är de molekyler som snuttarna är fästa vid, säger Björn Högberg professor vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid Karolinska Institutet.
Björn Högberg och Ian Hoffecker vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik.En rekonstruktion av fotot ovan skapad genom att använda metoden som presenteras i artikeln på låtsas-data genererad från fotot (rekonstruktion skapad av Ian Hoffecker).
Fördelen med den här metoden, som forskarna kallar DNA-mikroskopi, är att den gör det möjligt att söka av vad som i sammanhanget är större material, som en hel cellsamling eller ett vävnadsprov. Med traditionell mikroskopi, där man måste titta på ett område i taget, är det mycket tidsödande. Men med DNA-mikroskopi är det möjligt att till exempel screena efter vissa molekyler och undersöka hur frekventa de är. Metoden gör det också möjligt att se vilken roll den omedelbara närmiljön spelar för en cell, alltså hur mikromiljön kan påverka eventuell sjukdomsutveckling – för att nämna endast två av flera möjliga användningsområden för DNA-mikroskopi.
– Det här är ett verktyg som kan användas för att få en bättre förståelse för hur biologin fungerar och hur celler samarbetar. Den kunskapen kan ge en bättre bild av hur olika sjukdomar utvecklas. På sikt kan detta verktyg också ge möjligheter till säkrare diagnostik, säger Ian Hoffecker, forskare i Björn Högbergs forskargrupp vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid Karolinska Institutet samt den som har lett studien.
Ett brott har begåtts. Förövaren har lämnat spår. Det kan vara matrester, kläder, blod eller kroppsvätskor. Genom att topsa celler eller lyfta upp dem med tejp från underlaget kan spåren säkras för att få fram ett dna på gärningspersonen.
Ett problem är att proteiner i blod ofta förstör DNA-analysen. När det gäller sperma eller andra kroppsvätskor i jord är problemet att ämnen i jord spolierar analysmöjligheterna.
Ser molekylerna som saboterar DNA-analyserna
Några få forskargrupper runtom i världen jobbar för att förbättra teknikerna så att sådana här brottsplatsspår ska kunna gå att använda i kriminaltekniska utredningar i framtiden. Deras upptäckter och förbättringar har lett till att det idag kan räcka med ett fåtal celler för att få fram en dna-profil.
En av forskargrupperna finns vid LTH, Lunds universitet och Nationellt forensiskt centrum i Linköping. I den ingår bland andra Maja Sidstedt som tidigare i år blev klar med sitt doktorandarbete. I den visar hon vad som händer när ämnen jord och blod stör, eller helt slår ut, dna-analyser.
– Jag har sett att vissa ämnen såsom hemoglobin i blod och humus i jord slår ut det enzym som används för att kopiera DNA:t. Vissa av dessa slår också ut den fluorescerande ljussignal som används för att detektera det uppkopierade DNA:t, säger hon.
Enzymet står för DNA-kopieringen
Tidigare har det gjorts den felaktiga slutsatsen att kopieringen misslyckats, när det i själva verket bara är signalen som släckts ut. Detta går dock att rätta till genom att använda sig av ett annat signalsystem.
Enzymet är motorn i dna-analysen. Fyndet på brottsplatsen kanske bara innehöll ett fåtal celler, och det är otillräckligt för att direkt identifiera en person. DNA:t måste kopieras först, och det står enzymet för, berättar Maja Sidstedt.
Hon har studerat den vanligaste tekniken som används vid forensisk dna-analys, PCR (polymerase chain reaction), vilken identifierar och mångdubblar DNA-fragment så att en person kan identifieras. Hon har också studerat de nyare teknikerna MPS (massiv parallellsekvensering) som står för en bredare analys av DNA, exempelvis bestämning av ögonfärg, samt digital PCR.
Binda de förstörande molekylerna
– Mina undersökningar visar att de modernare teknikerna är lika känsliga för smuts som PCR. Men det finns sätt att lösa detta, bland annat genom att tillföra ett specifikt protein som kan binda till de förstörande molekylerna så att enzymet inte störs.
Under arbetets gång identifierade Maja Sidstedt också ett enzym som kan hantera nästan femtio gånger mer smuts än det som normalt används för en viss typ av analys.
– Här behövs mer utveckling, baserat på de hämmarmekanismer som jag har kartlagt, säger hon.
Delar av Maja Sidstedts resultat har redan börjat användas av bland annat Nationellt forensiskt centrum. Hennes forskning kan också användas till att förbättra DNA-analyser inom andra områden, såsom medicin, livsmedel och bioterrorism.
Vad är det som får ett företag att överleva, blomstra och utvecklas? Vad skiljer egentligen vinnarna från förlorarna i företagsvärlden?
Två sammanlänkande faktorer tycks vara avgörande för framgång: integrering – så kallad ”embeddedness” – med andra företag, kunder och medarbetare, samt växelverkan mellan utforskande och tillväxt, menar forskare vid Högskolan i Halmstad.
– Min forskning handlar om två saker: dels om att undersöka företag ur ett metaforperspektiv, där det ses som en del av ett ekosystem, dels om att studera dynamiken kring innovation och dess tillblivelse i företaget. De här två delarna av min forskning är avhängiga varandra. De kan inte separeras, för då förlorar de sitt värde, säger Michal Lysek, industridoktorand vid Högskolan i Halmstad, som har undersökt innovationsprocesser vid företaget HMS Industrial Networks.
Han har också gjort studier av företagen Axis Communications och Sectra. Alla tre företagen är teknikbaserade företag som har dragit nytta av digitaliseringen för att växa
Företaget blir en del av ett ekosystem
När man ser på företag och deras relationer till varandra som delar av ett ekosystem, utgör företagen olika organismer. De lever i en omgivning som påverkas av andra organismer, till exempel konkurrerande företag, samarbetspartner, kunder och medarbetare, och i den omgivningen försöker de överleva och utvecklas tillsammans. Ett sätt att göra det är genom integration.
– HMS samarbetar inte bara med sina kunder. De når en djupare nivå, och blir nästan en del av kunderna. Samarbetena utvecklar sig ofta till långa vänskapsrelationer, och många av företagets kunder tycker att HMS är förträffliga både som ingenjörer och som människor. Det har byggts upp ett förhållande som är präglat av tillit och ömsesidigt förtroende. Det går bortom samarbete och blir en form av integration, och det är det jag kallar för ”embeddedness” av aktörer, deras handlingar och aktiviteter, samt specifika händelser av betydelse, förklarar Michal Lysek, och fortsätter:
– Det är inte bara med kunder som företag kan integreras, utan också med andra företag. Traditionellt sett ser vi kanske företag inom samma verksamhetsområde som konkurrenter, men mina resultat går emot det sättet att tänka. Genom embedded innovation – integrerad innovation – hjälper företag varandra att nå upp till sina mål. Tillsammans skapar de en helhet, där de var för sig inte kan leverera samma värde till kunden som de gör när de samarbetar. Ett exempel på hur det här kan ske är genom olika partnerprogram.
Grunden är individer som bygger relationer
De nätverk som krävs för att skapa integration mellan olika företag baseras på individer som bygger relationer. De tar tid att bygga upp, och det är många aspekter som påverkar hur väl fungerande nätverken blir. En sådan aspekt är de olika företagens ledarskap. En förutsättning tycks vara ett visionärt ledarskap, en föreställning kring vart företaget är på väg och om vad man vill vara i framtiden.
– De företag som jag har undersökt har alla starka chefer med tydliga visioner. Målet är att nå stjärnorna, och även om man ibland måste nöja sig med trädtopparna finns hela tiden strävan där. Alla medarbetare känner till visionerna och arbetar för att nå upp till dem. För att det ska vara möjligt måste visionen vara konkret, och den måste gå att översätta så att den passar alla olika yrkesgrupper inom organisationen, säger Michal Lysek.
Överlevnad förutsätter innovativ växelverkan
Den andra delen av Michal Lyseks forskning undersöker samspelet mellan två fenomen som kallas för ”exploration” och ”exploitation”. Begreppen kan på svenska översättas som ”utforskning” och ”tillväxt”. Teorin går i korta drag ut på att framgångsrika företag präglas av en växelverkan mellan utforskande perioder och perioder av tillväxt.
Under de utforskande tidsperioderna strävar företaget efter att utvecklas och bredda sig, kanske till och med på en annan marknad, medan tillväxtperioderna präglas av större lugn och ett fokus på att öka sin försäljning och förbättra sitt befintliga erbjudande. Utmaningen ligger i att fånga dynamiken mellan de två tillstånden, och att hitta vägar för att vandra mellan dessa positioner, samt att förstå och kunna navigera i växlingen mellan dem.
– Jag har tagit fram en modell som kan hjälpa företag i den här innovativa växelverkan. Det är viktigt att ett företags diversifiering inte går för långt utanför den marknad där de redan verkar. En helomvändning i inriktning är svår att överleva. Det gäller att hitta en balans, och att utöka företagets verksamhetsområde en liten bit åt gången. Oftast befinner sig företaget i tillväxtfasen längre än vad det befinner sig i utforskningsfasen, men det viktiga är förmågan att växla mellan de två faserna, säger Michal Lysek.
Forskning ögonöppnare för företagen
Michal Lysek menar att de företag som han har undersökt inte är medvetna om sin egen diversifiering, och om den växelverkan mellan perioder som präglas av innovation och perioder som kännetecknas av lugn och tillväxt som de går igenom:
– Vid flera tillfällen har företagsrepresentanter hävdat att de inte sysslar med diversifiering, och när jag då kunde peka på hur de faktiskt skapar nya teknologier, produkter och nya marknader och utökar sin marknadsareal är det något av en ögonöppnare för dem. Det här är en av de saker som forskningen kan bidra med. Som forskare ser jag på verksamheten på ett annat sätt. Jag har möjlighet att ställa mig vid sidan av och iaktta vad som faktiskt händer, och jag kan göra mer ingående analyser över längre tid, säger Michal Lysek.
– Både mina resonemang kring embedded innovation och min modell för diversifiering kan användas av andra företag, men de måste naturligtvis anpassas efter det aktuella företagets kontext.
Berguv är en av världens största ugglearter. Den förekommer i både Europa och Asien, och trivs i skogiga bergsområden och på klippöar. Och uppenbarligen i Vasastan där en berguv de senaste dagarna rönt stor uppmärksamhet och nästan orsakat folkvandring då många velat titta närmare på den.
Urban Olsson, professor i systematik och biodiversitet vid Göteborgs universitet, är inte förvånad över att en berguv flyger runt inne i centrala Göteborg.
– Det har funnits berguvar i stan i flera år, så de finns här hela tiden fast vi inte ser dem. Jag har själv sett en vid Naturhistoriska museet i Slottsskogen, och hört en som satt på en byggkran uppe på Medicinareberget. Det har även förekommit berguvar inne på Ullevi när det spelats match.
Buffé av godsaker och inga naturliga fiender
Han menar att staden är en bra miljö för en berguv eftersom den inte har några fiender här och därför kan ägna mindre tid åt att gömma sig och mer tid åt att jaga. Dessutom erbjuder Göteborg en buffé av godsaker för en hungrig berguv.
– Det finns måsar nere vid hamnen, gott om duvor och mycket råttor som rör sig i stan efter alla sprängningar i samband med bygget av Västlänken. Den upplever husen som berg, och hade den fått vara i fred skulle den mycket väl kunna bygga bo på en balkong. Staden är en perfekt miljö för berguven, så länge de aktar sig för trafiken.
Den aktuella berguven i Vasastan dog någon vecka senare. Enligt Fågelcentralen i Kungälv, som tog hand om ugglan, hade den troligen blivit påkörd av en bil och dött av sina skador.
Olika personligheter inom samma art
Men innan dess verkade vasastansuven helt obekymrad av alla människor som följde efter, stod och tittade på den och fotograferar. Urban Olsson konstaterar att djur inom samma art har olika personligheter.
– Inom de flesta djurarter finns ett spann av hur skygga de är. Vissa är jätteskygga, andra är inte skygga alls. I naturen gynnas den som har ”rätt” personlighet. Är man inte utsatt för hot kan det löna sig att vara orädd, precis som gråsparvarna som hoppar runt på uteserveringar. Och den här berguven kan vara en individ som är extra oskygg. Hade den blivit stressad av uppmärksamheten hade den gett sig av. Det kan också vara så att den här berguven är sjuk, det kan vara en förklaring.
Han säger vidare att de individer av en djurart som etablerar sig i eller nära en stad ofta tillhör de som är mindre skygga. När de sedan förökar sig kan ungarna tänkas ärva föräldrarnas personlighet och bli likadana. Därför klarar de att växa upp i den här miljön.
– Förr i världen var till exempel ringduvor väldigt skygga, men det är de inte längre. De individer som inte skrämdes av människor blev kvar i staden och eftersom människorna var mindre farliga än rovdjur i skogen så blev den sortens ringduvor fler och fler. Jag tror att vi på sikt kan få se en ökning av andra arter av skogens djur inne i staden.
Vilka författare representerade Sverige internationellt under 1800-talet? Ja, de var inte främst män i alla fall. Ändå är det huvudsakligen ofta de manliga författarna som lever kvar i den svenska litteraturhistorien.
Fem forskare vid Göteborgs universitet har under fem års tid tittat på fem författarskap: Julia Nyberg, Fredrika Bremer, Emilie Flygare-Carlén, Anne Charlotte Leffler och Selma Lagerlöf. Deras studie ger en ny och mer heltäckande bild av dåtidens svenska litterära export.
– Vi forskare hade en läsgrupp där vi studerade 1800-talstexter, och vi började prata om att de kvinnliga författarna från den tiden nog var betydligt mer framgångsrika än vad som syns i litteraturhistorieskrivningen. Det var så vi började titta på det. Resultatet blev mer anslående än vi i vår vildaste fantasi hade kunnat föreställa oss! säger litteraturprofessor Yvonne Leffler som varit projektledare.
Forskargruppen har bland annat kartlagt i vilken utsträckning författarna översattes till andra språk, hur många upplagor böckerna trycktes i, samt vad tidningar i andra länder skrev om författarna och deras böcker.
Flera av författarna var internationella celebriteter, omskrivna och omhuldade på flera håll i världen. I Budapest rapporterar pressen om en ögonoperation Emilie Flygare-Carlén gjort, och när Fredrika Bremer besökte USA bevakades varje steg hon tog.
– De skrev om vilka platser hon besökte, vilka hon träffade och om hennes utseende. Dessutom fick hon uttala sig om allt möjligt, säger litteraturprofessor Åsa Arping.
Agerade draghjälp åt manliga författare
Författarna var olika stora i olika länder, men i bland annat USA, Tyskland, Storbritannien och Östeuropa gjorde flera av dem succé. De var så framgångsrika att de ibland fick agera draghjälp när manliga kolleger skulle lanseras utomlands.
– Man introducerar till exempel Strindberg på tjeckiska med hjälp av Flygare-Carlén, och Viktor Rydberg i USA med hjälp av Bremer, säger Yvonne Leffler.
Det är tack vare digitaliseringen som det nu går att visa hur stora de kvinnliga författarna var – det är först i dag det på ett överskådligt sätt går att spåra tidigare bokutgivning. Men det beror också på att ingen tidigare har försökt.
– Det är en dold historia. Det handlar såklart väldigt mycket om att det är män som har ägt litteraturhistorieskrivningen, säger Yvonne Leffler.
Utifrån recensioner kan forskargruppen också visa att ledande internationella kritiker tog de fem författarskapen på allvar och skrev om dem på samma sätt som de skrev om bland andra Charles Dickens och Walter Scott.
Men efter det moderna genombrottet runt sekelskiftet 1900 började flera av de kvinnliga författarskapen ses som omoderna. De skuffades undan av en yngre generation män och stämplades som ytliga bästsäljare, alltför sentimentala och romantiska.
– De var för populära, för produktiva, och så var de kvinnor. Därmed stämplades de som gammelmodiga, säger Yvonne Leffler.
Projektet Swedish Women Writers
Boken Swedish Women’s Writing on Export. Tracing Transnational Reception in the Nineteenth Century avtäcker nya aspekter av hur litteratur från ett mindre språkområde har rest över gränser och öppnar helt nya sätt att se på och arbeta med litteraturhistoria i ett internationellt perspektiv.
De fem författarskapen är valda från olika litterära genrer: Julia Nyberg skrev romantisk poesi, Fredrika Bremer och Emilie Flygare-Carlén skrev idealrealistiska romaner, Anne Charlotte Leffler skrev dramatik i det moderna genombrottet och Selma Lagerlöf skrev nyromantisk prosa vid sekelskiftet 1900.
Forskargruppen har fört in samtliga kända utgåvor från tjugo svenska författare, på alla språk som har gått att hitta i digitala bibliotekskataloger, i en nyskapad databas. Där går det att kvantitativt jämföra de kvinnliga författarna i projektet med samtida manliga författare som Carl Jonas Love Almqvist, Zacharias Topelius, August Strindberg och Esaias Tegnér.
Forskargruppen består av Yvonne Leffler, Åsa Arping, Jenny Bergenmar, Gunilla Hermansson och Birgitta Johansson Lindh, samtliga vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet.
Kontakt:
Yvonne Leffler, professor i litteraturvetenskap, projektledare, Göteborgs universitet, 031-786 5294, yvonne.leffler@lir.gu.se
I juni 2018 klassade Världshälsoorganisationen (WHO) gaming disorder som en sjukdom och tillståndet, som ännu inte har någon officiell svensk översättning, blev en diagnos.
I syfte att samla mer kunskap om konsekvenserna av dataspelande gav Länsstyrelsen i Västra Götaland Centrum för forskning och utbildning kring riskbruk, missbruk och beroende (CERA) vid Göteborgs universitet i uppdrag att ta fram en kunskapsöversikt över den forskning som hittills har gjorts inom området.
Översikten visar att forskningen inte ger några entydiga och exakta svar på när ett oproblematiskt spelande blir problematiskt och när ett problematiskt spelande övergår till sjukdomstillståndet gaming disorder, men det finns vissa varningstecken att vara uppmärksam på.
Gaming disorder
WHO definierar gaming disorder som ett ihållande mönster av spelbeteende som präglas av försämrad kontroll över spelandet i kombination med att individen prioriterar det högre än andra aktiviteter och intressen. Försämrad kontroll över spelandet kan till exempel yttra sig som att spelaren upplever att den inte kan avsluta spelet så länge inte någon annan uppmanar den att avsluta.
– De allra flesta kan spela datorspel utan att det innebär några problem och upplever spelandet som bara roligt. Det man som vuxen kan vara uppmärksam på är om spelandet påverkar barnets fysiska eller psykiska hälsa, om spelandet tar över alla andra intressen och kanske till och med går ut över grundläggande behov, säger Jenny Rangmar, Region Väst, som tillsammans med Sara Thomée, Göteborgs universitet, har arbetat med översikten.
Blir allt annat oviktigt kan personen behöva hjälp med att bryta spelandet. Som förälder är det viktigt att prata och lyssna engagerat på sitt barn för att få kunskap om vad de gör när de spelar, och för att förstå varför barnet spelar.
– I en sådan relation finns det utrymme för barn och förälder att tillsammans bestämma hur mycket och till vad, de interaktiva medierna kan användas i förhållande till andra aktiviteter.
Riskgrupper bland spelare
Enligt kunskapsöversikten finns det tydliga samband mellan vissa egenskaper hos spelaren och hos de personer som utvecklar gaming disorder. Det är till exempel manligt kön, att man är ung, fysiska problem och förekomst av depressivitet och ångest. Det finns även samband mellan gaming disorder och impulsivitet, hyperaktivitet och ensamhet.
– De här egenskaperna i kombination med vilken typ av spel som personen spelar och vad som motiverar personen att spela är nyckelfaktorer som kan bidra till att personer utvecklar gaming disorder, säger Jenny Rangmar.
I de flesta studier som forskarna har gått igenom dras slutsatsen att överdrivet datorspelande kan ha negativa konsekvenser. Det kan därför vara bra att begränsa sitt spelande. De som har utvecklat gaming disorder kan behöva hjälp att avstå, eller åtminstone begränsa sitt spelande, men det behövs mer kunskap om effektiva behandlingsmetoder och förebyggande insatser. En av slutsatserna i sammanställningen är att det behövs fler långtidsstudier för att bättre förstå orsakerna som leder fram till gaming disorder.
Rapporten gör inte anspråk på att vara heltäckande för forskningsområdet gaming disorder, men är en begränsad, kartläggande kunskapsöversikt som kan tjäna som grund till det fortsatta arbetet både nationellt och inom regionen.
Kontakt:
Jenny Rangmar, fil. dr, forskare vid Göteborgsregionen, FoU i Väst, jenny.rangmar@goteborgsregionen.se
Sara Thomée, med. dr, forskare vid Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet
Mätningen utfördes av forskare från Tarfala forskningsstation vid Stockholms universitet, med en GPS som har en noggrannhet på några centimeter.
– Detta är den lägsta höjden som uppmätts någonsin. Under de senaste 50 åren har höjden på Kebnekaises sydtopp minskat med 24 meter, säger Gunhild Ninis Rosqvist, professor i geografi vid Stockholms universitet och ansvarig för mätningarna.
Kebnekaises sydtopp är en glaciär som minskar i höjd på grund av det varmare klimatet. Sydtoppens höjd varierar cirka tre meter mellan sommar och vinter. Normalt är toppen som högst i maj och lägst i september. Nordtoppens högsta punkt består däremot av berg och är stabil. På sikt kommer Nordtoppen att bli Sveriges högsta punkt året runt.
Kontakt:
Gunhild Ninis Rosqvist, professor, Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet, 070-229 34 04, ninis.rosqvist@natgeo.su.se
Tarfala forskningsstation, 072-7155039
Tarfala forskningsstation är en unik forsknings- och undervisningsplattform i Tarfaladalen i Kebnekaisefjällen.
I dalen finns fyra glaciärer varav Storglaciären är den mest kända och en av de mest studerade glaciärerna i världen. Tarfaladalen omfattar höjdintervallet mellan 800 och 2103 m.ö.h. och utgörs av en typiskt subarktisk högalpin miljö.
I den nyutkomna boken Som en vildfågel i en bur har litteraturforskaren Birgitta Johansson Lindh analyserat nio dramer av tre svenska dramatiker: Alfhild Agrell, Victoria Benedictsson och Anne Charlotte Leffler. Verken skrevs på 1880-talet och räknas in i den moderna genombrottsdramatiken.
– Det betraktas som en period då kvinnor på bred front fick dramer utgivna och scenen blev ett genusdebatterande forum. Agrell, Benedictsson och Leffler var de mest framgångsrika, säger Birgitta Johansson Lindh, Göteborgs universitet.
Men deras verk har kritiserats för sin enkla komposition, trots att det finns få grundläggande analyser gjorda: vissa av dramerna har inte studerats alls. Det har Birgitta Johansson Lindh nu gjort.
I Agrells, Benedictssons och Lefflers dramatik finns ett stort fokus på de kvinnliga huvudpersonerna. Det är den kvinnliga huvudpersonens ”sak” som är handlingen och det är henne man ska sympatisera med.
– Därför har de kallats ”tendensdramer” och på ett nedsättande vis ”indignationsdramer”. Men ett fokus på de kvinnliga huvudpersonerna är nödvändigt för dramernas gestaltning av känslomässig och kroppslig erfarenhet. Lästa på det sättet har de en brinnande aktualitet.
På sin tid utmanande inslag
Samtliga tre dramatiker har melodramatiska inslag i sina verk, och det är just dessa som Birgitta Johansson Lindh har tittat närmare på. De melodramatiska dragen går att läsa på två sätt, och däri går det att hitta feministiska – på sin tid utmanande – inslag. Eftersom budskapen delvis är dolda, är radikaliteten i verken inte uppenbar.
– Dramerna hade inte kunnat sättas upp om de var alltför provokativa, särskilt inte eftersom det var kvinnor som skrivit dem.
Birgitta Johansson Lindhs nya läsning av verken visar att de kvinnliga huvudpersonerna ofta lever i ett slags bristtillstånd, vilket tycks vara konsekvensen av att kvinnorna bara har ett värde som en funktion för andra människor: som hustrur eller mödrar.
– Här syns också kvinnornas kamp för en egen identitet, att bli erkända som personer som har ett värde i sin egen rätt och inte som funktioner i andras liv.
Dramerna bryter också ny mark genom att visa hur marknadstänkande och pengar påverkar hur den heteronormativa kärleken mellan man och kvinna är konstruerad.
– I de här verken upprättas ett slags vision om en annan socialitet som kärleken och andra mänskliga relationer ska bygga på. Dessutom framgår att kvinnorna har en egen sexualitet, det var inte respektabelt att visa på teaterscenen under 1880-talet.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
