– Upplevelsen av att få och kunna vara delaktig är ett viktigt skolresultat, och enligt tidigare forskning om självtillit till sin kompetens, kan man förutsäga kommande skolprestationer, menar Karin Bertills, lärarutbildare och doktorand inom handikappvetenskap, som visar på problemen, men också på åtgärder som gör att elever med funktionsnedsättningar utvecklas inom ämnet i likhet med sina typiskt fungerande klasskamrater.
I skolämnet Idrott & hälsa upplever högstadieungdomar med funktionsnedsättning att de har lägre tillit till sin kompetens och sämre förutsättningar att delta än sina klasskamrater.
För att undersöka faktorer som bidrar till positiva skolprestationer har Karin Bertills utvecklat instrument för att mäta självtillit och delaktighet i idrott och hälsa. Genom att jämföra olika elevgruppers självskattade upplevelser över tid, har ny kunskap skapats om skillnader och likheter i ungdomars utveckling under högstadietiden.
Helgrupp i stället för särskilt stöd
Att jämföra elevers upplevelser med lärares undervisning i enlighet med kursplanen har gett insikter om hur olika undervisningssätt påverkar elever i behov av särskilt stöd. Avsaknaden av särskilt stöd löser de lärare som tydligare jobbar i enlighet med kursplanen, bland annat genom att oftare jobba i helgrupp och att befinna sig närmare eleverna. Det är omständigheter som hittills inte undersökts i idrott och hälsa.
– Speciellt intressant är att elever med funktionsnedsättning skattar lägre självtillit och sämre förutsättningar för att delta om de har lärare som jobbar systematiskt med bedömning och betyg. Innebörden av att inte kunna prestera ”lika bra som alla andra” på grund av fysiska begränsningar får därför under högstadieåren starkare samband med både självtillit och delaktighet, säger Bertills.
Det kan också vara så att elevers upplevelser av självtillit och delaktighet i Idrott och hälsa i årskurs 9 kan vara ett bättre mått på elevernas prestation än betyg, visar avhandlingen.
Enkät med 450 elever och 21 lärare
450 elever har fått svara på en enkät i årskurs 7 och i årskurs 9 om hur väl de upplever sin kompetens att klara skolarbetet och undervisningen i idrott och hälsa. Eleverna har även svarat på frågor om förutsättningarna för att delta i idrott och hälsa, samt socialt och fysiskt fungerande i vardagen. Enkät om hur idrottslärare arbetar med kursplanen besvarades av 21 lärare i Idrott och hälsa. Hur dessa lärare undervisade och hur elever agerade och samspelade under idrottslektioner observerades i årskurs 8. Eleverna jämfördes i tre olika grupper, de med funktionsnedsättningar och de med låga respektive höga betyg i idrott och hälsa, när de började högstadiet.
Karin Bertills tillhör forskningsmiljön CHILD, som framgångsrikt bedriver forskning med och om barn med funktionsnedsättningar Läs mer om CHILD här.
Forskningsprojektet finansierades av Stiftelsen Sunnerdahls handikappfond.
Audrey Schillings, Institutet för rymdfysik och Luleå tekniska universitet samt Forskarskolan i rymdteknik, har nyligen disputerat på en avhandling om hur utflöde av syrejoner från jordens atmosfär påverkas. Utflödet ökar vid olika tillstånd, som kraftigare solvindar och extrem ultraviolett strålning. Under magnetiska stormar kunde jonutflödet öka nästan 100 gånger jämfört med lugna förhållanden. Med hjälp av modeller och mätningar visas att de uppmätta syrejonerna kommer att lämna jorden och försvinna ut i rymden.
Studierna är baserade på data från Cluster-satelliterna, ett projekt som leds av European Space Agency, ESA. Cluster består av fyra satelliter som flyger i formation runt jorden. Främst har studierna använt mätningar av joner, positivt laddade atomer.
De översta lagren av jordens atmosfär påverkas av både extrem ultraviolett strålning från solen och energirika partiklar från rymden. Båda delarna leder till att atomer och molekyler i atmosfären förlorar en eller flera elektroner och då blir elektriskt laddade partiklar, joner. Eftersom de är elektriskt laddade påverkas de av elektriska och magnetiska fält.
Syrejoner lämnar jorden
Dessa fält kan accelerera jonerna till flykthastighet så att de kan lämna jorden och försvinna ut i rymden. De påverkas då bland annat av solvinden, en ström av laddade partiklar från solen som bär med sig ett magnetfält och ett elektriskt fält. De påverkas även av jordens magnetfält, som skapar en bubbla i solvinden, jordens magnetosfär.
Detta utflöde av jordens atmosfär i rymden har varit känd åtminstone sedan 1960-talet, och många studier har gjorts på området. Det har dock funnits kvar många oklarheter, bland annat gällande vilken roll jordens starka magnetfält har. Man har länge trott att det skyddar jordens atmosfär från solvinden, och att det även kan återföra joner som flödat ut i rymden och leda dem tillbaka till atmosfären. En annan fråga var hur mycket jonutflödet ökade under perioder av hög solaktivitet, under så kallade magnetiska stormar.
Magnetiska stormar påverkar våra satellitet
– Magnetiska stormar drivs av processer på solen, och leder till ökat inflöde av energi och partiklar från solen till jordens magnetosfär, förklarar Audrey Schillings. De är extra intressanta då vi tror att de liknar de förhållanden som rådde då solsystemet var ungt, för ungefär 4 miljarder år sedan. Jorden, Mars och Venus förlorar inte så mycket av sin atmosfär nu, men kanske såg det annorlunda ut för 4 miljarder år sedan?
Magnetiska stormar inträffar inte så ofta, så de utgör en mycket liten del av allt data. Jordens magnetosfär är också väldigt stor, så när en storm inträffar spelar det stor roll var i magnetosfären satelliterna råkar befinna sig.
– Det första jag fick göra var att utveckla en ny metod som tittade på den relativa förändringen i den del av magnetosfären där satelliterna befann sig under en storm. När vi gjort det fann vi att utflödet kunde vara nästan 100 gånger större under en storm, berättar Audrey.
Lägre utflöde förr
Ett nästa steg var att studera utflödet som funktion av solvinden där studien lades upp för att vara så lik som möjligt en tidigare studie av hur utflödet från Mars varierar med solvinden. Mätningarna från Mars antyder att utflödet från Mars kanske snarare var lägre förr i tiden. Det gör att man börjat ifrågasätta vilken roll jordens magnetfält egentligen spelar. De processer vi studerar blir effektivare när magnetfältet hjälper till att samla in energi från solvinden och överföra den till jordens atmosfär.
– Vår studie av hur utflödet ökar under stormar ger en inblick i hur mycket atmosfär en nybildad planet kan förlora. Kanske visar det också att ett starkt planetärt magnetfält kan hjälpa till att föra ut atmosfär från en planet, det var en oväntad upptäckt, säger Audrey.
Växter kan ”lukta” sig till ett förestående angrepp av skadeinsekter genom de doftämnen som honan utsöndrar för att locka till sig hanar då hon ska lägga ägg. Doftämnena, sexualferomonerna, lockar emellertid inte bara till sig hanar, de fungerar även som en effektiv varningssignal för växterna vars försvarssystem går igång och dödar en stor del av skadegörarnas ägg.
Det konstateras i en internationell studie som publiceras i tidskriften PNAS i veckan.
Studerade insektsägg på tallplantor
Forskarna har i laboratorium utsatt tallplantor för sexualferomon från en av de vanligaste skadegörarna, vanlig tallstekel. Tallstekelhonor har sedan fått lägga ägg dels på de exponerade tallplantorna, dels på plantor i en kontrollgrupp som inte utsatts för sexualferomoner. Två veckor senare har forskarna undersökt hur stor andel av äggen som överlevt.
– Äggen som överlevde minskade med en tredjedel på de plantor som vi utsatt för feromoner dagen innan äggläggningen, från 60 procent till 40 procent, säger Olle Anderbrant, professor vid biologiska institutionen i Lund.
Att doftsignaler från skadeinsekter kan stärka växters försvar mot larver som äter på dem är känt sedan tidigare. Det här är dock första gången som forskare visar att växter kan uppfatta doftämnena, feromonerna, redan innan skadeinsekterna har lagt sina ägg och att växterna därmed kan börja försvara sig tidigare än någon har trott.
Tallen utsöndrar väteperoxid som försvar
Olle Anderbrant har genomfört studien tillsammans med forskare vid Freie Universität i Berlin och Global Ecology Unit CREAF i Barcelona. Förutom att de konstaterar kraftigt minskad överlevnad för insektsäggen visar forskarna också hur det sannolikt går till när tallarna dödar äggen. Feromonerna ökar koncentrationen av väteperoxid i tallbarren när äggen läggs utan att vattenhalten påverkas negativt. Väteperoxid stärker växters försvarsförmåga och minskar insektsäggens överlevnadschanser. Minst lika viktigt är att forskarna har lokaliserat ett antal specifika ”försvarsgener” hos tallen som påverkas positivt av sexualferomonerna.
Resultaten kan på sikt rädda stora värden i skogen och i lantbruks- och trädgårdssektorn. Forskarna går nu vidare och ska försöka ta reda på exakt hur det går till när växter uppfattar skadeinsekternas kemiska signaler.
– När vi vet det och hur pass specifika de kemiska signalerna måste vara för att trigga igång växternas försvar så kan man tänka sig att exponera växter för de här dofterna och på så vis stärka deras försvar, säger Olle Anderbrant.
Viveca Wallin Bengtssons forskning ingår i den nationella äldrestudien The Swedish National Study on Aging and Care – SNAC. Syftet med denna är att kartlägga äldres vårdbehov. Det främsta målet med avhandlingen var att studera samband mellan parodontit och hjärtkärlsjukdomar respektive död över tid.
– Det är tydligt att personer med tandlossningssjukdomar oftare utvecklar hjärtsjukdomar och löper ökad risk för död, säger Viveca Wallin Bengtsson.
Långtidsstudier över 13 till 17 år
Viveca Wallin Bengtsson, verksam som specialisttandläkare vid Högskolan i Kristianstad, har också undersökt sambandet mellan åderförkalkning och tandlossningssjukdom (parodontit). Vidare om dessa förkalkningar som man sett på röntgen, kunde sättas i samband med insjuknande i stroke och/eller hjärtsjukdomar över en tid på 13 år.
Ytterligare ett mål var att undersöka om individer med tandlossningssjukdom hade större sannolikhet att utveckla stroke, hjärtsjukdom eller död, under en uppföljningstid på 17 år. Personer 60 år och äldre boende i Karlskrona, den enda platsen där tandvård ingått i SNAC, rekryterades till studien.
Med hjälp av så kallad panamaröntgen undersökte hon förekomsten av förkalkningar liksom bennivån runt tänderna.
– Det är unikt att kunna göra sådana långtidsstudier och följa framåt i tiden, säger Viveca Wallin Bengtsson.
Studien visar att:
äldre personer med tandlossningssjukdomar löper ökad risk för att dö
att de oftare har förkalkningar i halspulsådern jämfört med personer som inte har det
att förkalkning har ett samband med hjärt- och kärlsjukdomar
att personer med tandlossning ofta drabbas av hjärtsjukdomar.
Röntgenbilder måste analyseras
Viveca Wallin Bengtsson betonar betydelsen av att tandläkare analyserar de panoramaröntgenbilder som tas inom tandvården. Den inflammation som skapas vid tandlossning kan skapa fettbildning och plack i ådrorna i övriga kroppen.
– Munnen är en del av kroppen. Tand- och sjukvård måste samverka mer. Om man upptäcker förkalkning vid röntgen måste man informera patienten och remittera vidare till sjukvården för vidare undersökning. Det är också viktigt för att man ska kunna sätta in förebyggande tandvård.
Kontakt:
Viveca Wallin Bengtsson, specialisttandläkare vid Högskolan i Kristianstad, viveca.wallin_bengtsson@hkr.se. Avhandling har lagts fram vid Malmö universitet.
I Malmö försöker man komma till rätta med skjutningarna bland annat genom ett projekt som heter ”Sluta skjut”, en metodik som fungerat framgångsrikt i amerikanska gängkriminella områden (se faktaruta). Anna Hedlund vid Lunds universitet är en av de forskare som arbetar i det treåriga forskningsprojektet Eldupphör Malmö där man bland annat testar ”Sluta skjut”. I sin forskning studerar hon hur det projektet och andra brottsförebyggande metoder fungerar i Malmö.
Projektet Sluta skjut
Sluta skjut är ett samarbete mellan polisen, kriminalvården, Malmö stad och medborgare för att förebygga skjutningar och göra det lättare att få rätt stöd för den som vill bort från ett våldsamt liv.
Strategin bygger på en beprövad amerikansk modell, GVI (gruppvåldsintervention), som visat goda resultat i våldsutsatta städer i USA. Det handlar inte så mycket om nya arbetsmetoder. Det nya i strategin handlar mer om ett välkoordinerat samarbete, ett bättre nyttjande av existerande resurser och sättet arbetet kommuniceras ut till grupper och deltagare.
Du jämför också hur de fungerat på andra ställen. Vad finns det för skillnader?
– Jag är visserligen mitt uppe i pågående forskning, men en skillnad i brottsligheten mellan Malmö och amerikanska städer med hög brottslighet, som kan påverka Sluta skjut-projektets framgång, är gängen. I USA finns det sammanhållna gäng och gängledare. I Malmö verkar de kriminella ingå i lösare nätverk. Det kan medföra att det blir svårare att få stopp på skjutningarna eftersom det inte verkar finnas nyckelpersoner på samma sätt som i de amerikanska städer där metoderna utarbetats. Sluta skjut-projektet infördes som ett pilotförsök för två år sedan och sedan dess har faktiskt skjutningarna minskat, höstens fruktansvärda mord till trots. Sedan är det för tidigt att säga vad det beror på.
Är forskare överens om vilka metoder som fungerar bäst när det gäller brottsförebyggande åtgärder?
– Nästan all forskning pekar mot att ”hårda tag”, det vill säga enbart polisiära insatser utan annat stöd från samhället, inte hjälper. Det har visat sig på många ställen, som exempelvis i metoden ”La mano dura” i El Salvador, som fyllde fängelserna utan att lösa gängproblematiken. Sammanfattningsvis kan sägas att ”hårda tag” ofta vinner politiska röster men inte löser problemen.
Vad säger du om operation Rimfrost som är den nya kraftiga förstärkningen av polisen i Malmö?
– Det är en bra strategi som förhoppningsvis kan få stopp på våldsspiralen, men bara kortsiktigt. Överlag tycker jag att man tillmäter polisen för stort ansvar och samhället som helhet för litet. Bäst resultat får man när skola, socialtjänst, polis och civilsamhälle samverkar. Exempelvis vet man att nattpatrullerna i Rosengård och områdesvärdar i bostadsområden ger positiva resultat. På platser i USA där man lyckats få bukt med skjutningar har ofta kyrkan och annan frivilligverksamhet spelat en viktig roll.
Anna Hedlund har tidigare studerat Hutumilisen i Kongo, bland annat med syftet att förstå våld ur förövarnas perspektiv.
Finns det lärdomar från Kongo som också kan gälla i Malmö?
– Ja. I Kongo var det tydligt att de grepp som fungerade för att få slut på våldsspiralen var lokala och kom från gräsrotsnivå. Stora övergripande satsningar fungerade ofta sämre.
Text: Ulrika Oredsson, Lunds universitet. Texten har tidigare varit publicerad på Lunds universitets hemsida.
– I detta projekt syftar jag till att tillgängliggöra det mest detaljerade historiska dokument som beskriver hur mark brukades, i det senmedeltida fram till det tidigmoderna Island, ungefär år 1500-1860, säger Gisli Palsson som just skrivit sin avhandling i ämnet vid Umeå universitet.
Viktiga böcker finns nu online
Gisli Palsson började med att skapade en omfattande infrastrukturkomponent i ett databashanteringssystem med öppen källkod och lade till länkar till arkeologiska data från Island och data tillgängliga genom internationella infrastrukturer.
– Det centrala dokumentet i projektet är de tidiga folkräkningarna på 1700-talet, Jarðabók Árna Magnússonar och Páls Vídalín, allmänt sedda som de viktigaste skrifterna som någonsin har skapats om isländskt jordbruk. De har inte varit tillgänglig på nätet – förrän nu, säger Gisli Palsson.
Därefter satte Gisli Palsson upp en en webbsida – jardabok.com – som visar all denna data på en karta med nätverkslänkar som omvandlar det punktbaserade innehållet till en serie av nätverk, som visar olika perspektiv av det förmoderna livet på Island, som rör fastighetsägande, församlingar och resursutbyten av tillgångar.
Två olika riktningar
– Forskningen, som baserats på den infrastruktur jag har byggt upp, ledde till två olika riktningar. Den ena riktningen handlar om det isländska jordbruket ur ett relationellt perspektiv och utreder nätverkens roll i besluten om markanvändning; särskilt i fråga om hur man reagerat vid kriser, berättar Gisli Palsson.
– I den andra riktningen blev mitt material även en utgångspunkt för att kritisera nätverksperspektiv inom arkeologin. Det här syns tydligt i min första och sista artikel i avhandlingen.
Under besöket ska Cecilia Kjellgren och Johanna Thulin, forskare i socialt arbete vid Linnéuniversitetet utbilda föräldrar om vilka spår kroppslig bestraffning kan sätta hos barn och hur man kan bygga positiva relationer till sina barn,
Utbildningen bygger på en modell som de två forskarna har tagit fram, PEACE (Parent’s Ending violence Against Children Educational program).
Föräldrar ska hantera sin ilska
Ett av inslagen i modellen går ut på att föräldrarna ska öva på att hantera sin ilska. De kommer även att få reflektera över hur de kan förebygga att konflikter uppstår, genom att till exempel hitta strategier för att bygga relationer med ömsesidig respekt och komma överens om gemensamma regler som gäller i familjen.
I undervisningen vill forskarna att föräldrarna ska få verktyg att tänka själva snarare än pekpinnar för hur de ska göra.
Föräldrar ska involveras via dialog
– Vi måste komma ihåg att många föräldrar i Filippinerna lever under väldigt pressade livsförhållanden, och i ett land och en världsdel där det råder en annan tradition vad gäller syn på barnuppfostran. Det går inte att komma med en utbildning som härstammar från Sverige, där vi har större tillgång till både resurser och kvalificerade metoder, och säga att ”såhär ska ni göra”. Det är viktigt att utbildningen kan möta de kulturspecifika förhållanden som finns i Filippinerna och att föräldrarna involveras genom dialog, säger Cecilia.
Hopp att modellen sprider sig
Utbildningen vänder sig till yrkesutövare som vill hjälpa föräldrar att bygga våldsfria relationer till sina barn och tanken är sedan att de som gått utbildningen i sin tur ska träffa grupper av föräldrar runtom i landet för att utbilda dem om konsekvenser av våld och om positivt föräldraskap. Forskarna har förhoppningar om att modellen ska få fast förankring i samhället framöver.
När utbildningsinsatsen är över kommer forskarna att utvärdera vad såväl utbildarna som föräldrarna tyckte om utbildningen, och vad föräldrarna lärde sig. Om det visar sig att modellen har önskad effekt hoppas man att den etablerar sig i Filippinerna och att den även får spridning till andra länder. Aktörer i Bangladesh och Vietnam har redan visat intresse.
– I förlängningen hoppas vi vara en positiv kraft i den otroligt stora utmaningen att minska föräldrars våld mot barn i världen, säger Cecilia.
Själva kommunikationsprocessen sker genom att en del av cellen, en del som är välfylld med ”signalmolekyler”, smälter samman med cellens utkant i en process som kallas exocytos. Där kan sedan substansen tas upp av den mottagande cellen.
– Genom att studera celler från däggdjur samt bananflugans nervceller har vi fått en bättre förståelse för hur celler kommunicerar, berättar molekylärbiolog Anna Larsson som i sin avhandling har tittat närmare på hur cellers kommunikation går till.
Signalen kan vara olika stark
– En viktig upptäckt är att cellen kan anpassa hur stark signalen ska bli. Tidigare har man trott att allt innehåll utsöndras samtidigt men nu visar flera studier att cellen kan variera styrkan i signalen, säger Anna Larsson.
Människor kan prata med normalt tonläge men kan också välja att skrika eller viska. Beroende på situationen lämpar sig de olika sätten olika bra, säger Anna Larsson och berättar att detta också gäller för cellers kommunikation.
– Men även om vi nu vet att cellerna kan anpassa styrkan på sin signal finns det mycket som vi inte vet om hur styrkan bestäms och vilka faktorer som påverkar cellen att så att säga, skrika eller viska, säger hon.
Energi, läkemedel och aktivitet påverkar signalstyrkan
Det är de mekanismer som sker på molekylnivå, bakom regleringen av de kemiska signalerna, som Anna Larsson har studerat och presenterar i sin avhandling.
– Våra resultat tyder på att en korrekt reglering av signalstyrkan är mycket viktig. Vi har sett att en mängd olika faktorer, som energitillgång, läkemedel och aktivitet påverkar både styrkan men också hur cellen kan förhindra att bli ”hes” när den kommunicerar intensivt.
Regleringen av signalerna verkar vara ett vidspritt fenomen. Anna Larsson och hennes forskarkollegor har konstaterat att den finns i de däggdjursceller som de har odlat fram i laboratorium, och i bananflugors nervceller, som de också har studeratt.
– Att identifiera de olika stegen i cellens kommunikation är viktigt för att förstå hur celler kommunicerar på en grundläggande nivå och det kan också få betydelse för vår förståelse av exempelvis hur minnen skapas.
– Kunskapen kan eventuellt också användas för att hitta nya molekylära mekanismer för att kunna skapa läkemedel mot sjukdomar där cellkommunikationen går snett, fortsätter hon.
Anna Larsson, institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet, anna.larsson@chem.gu.se
I Sverige är risken generellt mycket låg för att ett barn dör före eller under förlossningen, eller som nyfödd, så kallad perinatal död. Man vet dock att det sker en viss riskökning, från en alltså låg nivå, ju längre en graviditet pågår efter vecka 40.
Syftet med den aktuella studien, publicerad i tidskriften BMJ, var att undersöka dessa risker, och jämföra utfall av igångsättning även kallad induktion, efter 41 respektive 42 fullgångna veckor. Det har tidigare funnits oklarheter om vad som bäst skyddar kvinna och barn.
I studien ingick 2 760 kvinnor, inskrivna vid 14 förlossningssjukhus i Sverige under åren 2016-2018. Ingen hade bakomliggande sjukdom, samtliga väntade ett barn, och alla hade uppnått 41 fullgångna veckor när de inkluderades i studien.
Kvinnorna lottades till två grupper
Hälften av kvinnorna i studien, 1 381 individer, lottades till induktion vid 41 fullgångna veckor. I denna grupp var det 86 procent som genomgick induktion. Hos övriga kom förlossningen igång av sig själv.
I den andra gruppen, med 1 379 kvinnor, fick tid för induktion vid 42 fullgångna veckor, vilket är rutin på de flesta förlossningsenheter i Sverige vid graviditet utan komplikationer. I praktiken blev det till slut 33 procent av dessa kvinnorna som behövde sättas igång, för de övriga startade förlossningen av sig själv.
Skillnad i antal dödsfall
Kvinnornas hälsotillstånd efter förlossning skiljde sig inte mellan grupperna. Andelen kejsarsnitt och instrumentella förlossningar, med sugklocka eller tång, var också ungefär desamma. Enligt den måttstock som kombinerar perinatal sjuklighet och död fanns det drygt 30 drabbade barn i varje grupp. Däremot konstateras en signifikant skillnad beträffande dödsfallen.
I gruppen som sattes igång efter 41 fullgångna veckor fanns inga dödsfall. I den andra gruppen, där spontant värkarbete inväntades och induktion gjordes vid 42 veckor, registrerades sex fall av perinatal död. Fem av barnen var dödfödda, ett dog strax efter förlossning.
Dödsfallen ledde till att studien avbröts i förtid, och den kom därmed att omfatta 2 760 kvinnor istället för planerade 10 000. Landets förlossningskliniker informerades om utfallet, och efter extern granskning av materialet publiceras nu studien, som letts från Sahlgrenska akademin vid Göteborg universitet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Inga medicinska nackdelar
– Studien visar att det är en skillnad i antalet dödsfall mellan induktion i vecka 41 och 42. Samtidigt bör man vara lite försiktig när man tolkar resultaten eftersom vi var tvungna att avbryta studien i förtid. Utfallet hade möjligen sett något annorlunda ut i en större studie, men mönstret hade troligen blivit det samma, säger Ulla-Britt Wennerholm, överläkare och docent i obstetrik och gynekologi i Göteborg, som är en av de som gjort studien.
– Om man lägger ihop alla data, från vår och tidigare studier, kan man konstatera att dödligheten minskar om man inducerar vid vecka 41 jämfört med att avvakta och sätta igång förlossningen vid 42 veckor. Det pågår nu en sammanställning av kunskapsläget och det är inte orimligt att tänka sig att kvinnor kommer att erbjudas induktion vid 41 veckor, men det blir upp till de verksamhetsansvariga att avgöra, säger Henrik Hagberg, överläkare och professor i obstetrik och gynekologi i Göteborg.
– Vad vi också har visat i den här studien är att det inte verkar vara några medicinska nackdelar med induktion vid 41 veckor istället för vid 42. Många förutspådde att det skulle öka risken för kejsarsnitt och instrumentella förlossningar, men inget av det ökade, konstaterar Henrik Hagberg.
Studien visar också att avelsarbetet inom det svenska hälsoprogrammet effektivt minskar förekomsten av höftledsdysplasi inom rasen. Maine coon beskrivs ibland som ”den vänliga jätten”, men studien gör det tydligt att avel mot större katter också ökar risken för höftledsdysplasi.
Miljontals katter i världen lider troligen av höftledsdysplasi, men katters höftledshälsa är inte särskilt väl undersökt. Höftledsdysplasi är en välkänd och välstuderad utvecklingsrubbning hos hundar, men detta är den hittills största studie som bygger på data från katter. Det är också den första som undersöker ärftligheten för höftledsdysplasi hos katt, ett tillstånd som kan medföra lidande.
Rasen maine coon kallas ibland för ”the gentle giant”. SLU:s studie visar att det inte är en god idé att avla på storlek, eftersom det finns ett samband med höftledsdysplasi. Bild: Åsa Ohlsson
– Ingen vill att deras katt ska ha ont. Däremot kan det vara svårt för ägaren att se att katten har ont. Katter är mycket bättre på att dölja smärta än vad hundar är. Viktiga tecken att hålla uppsikt på är om katten rör sig mer försiktigt eller mindre än vad katter gör normalt. De kan också undvika att hoppa upp på exempelvis bord eller köksbänk, säger Åsa Ohlsson.
Effektivt hälsoprogram för avel
För ca 20 år sedan startades hälsoprogrammet för maine coon-katter här i Sverige, eftersom det fanns tecken på att rasen kunde ha problem med höftledsdysplasi. Det visade sig mycket riktigt att höftledsdysplasi var relativt vanligt – cirka 35–40 procent av katterna var drabbade. Initiativet kom från Sverige, men i dag utvärderas katter från hela världen. Programmet i sig är unikt. För hundar är det vanligt med hälsoprogram som ligger till grund för avel, men inte för katter.
– Vi ville se om programmet hade haft avsedd effekt eller om vi borde ändra på något. Det oroade mig att vi fortfarande har så stor andel katter med höftledsdysplasi, säger Åsa Ohlsson, forskare vid SLU:s institution för husdjursgenetik.
Efter 20 års selektiv avel enligt hälsoprogrammets rekommendationer låg frekvensen för höftledsdysplasi bland de undersökta katterna på mer eller mindre samma nivå som när programmet startade. Detta gav sken av att programmet inte fungerade, men när SLU-forskaren Matt Low bröt ner statistiken efter släktskap såg han att programmet har varit effektivt. De katter som härstammade från individer som avlats enligt hälsoprogrammets rekommendationer hade mindre förekomst och mildare former av höftledsdysplasi.
Röntgenbild av en katt med normala höfter och en katt med kraftig höftledsdysplasi. Bild: SLU
Men under de 20 åren har också andra saker hänt, vilket förklarar att förekomsten fortfarande är relativt hög bland de årligen testade katterna. Antalet maine coon-katter som röntgas är fler i dag och då upptäcker man också fler drabbade. Dessutom har uppfödare i övriga världen fått upp ögonen för programmet och börjat testa katter vars bakgrund inte har utvärderats tidigare. Men framför allt har katterna generellt blivit större, vilket visade sig ha betydelse.
– När vi analyserade data såg vi ett samband mellan stora katter och höftledsdysplasi. Vi valde då att närmare studera kopplingen mellan gener för storlek på katten och förekomsten av höftledsdysplasi. Vi konstaterade att när rasens katter ökar i storlek så blir höfterna också sämre. Därför är det ingen bra idé att selektera för ytterligare ökad storlek i aveln, säger Matt Low, som är forskare vid SLU:s institution för ekologi.
Kattuppfödare runt om i världen har ivrigt väntat på resultatet från studien. Att höftledsdysplasi är ärftligt och att det genetiskt sett är kopplat till storlek kan troligen komma att uppfattas som kontroversiellt, eftersom dagens rasstandard för maine coon premierar en stor kroppsstorlek. Men det är en god nyhet för både uppfödarna och katterna att det går att minska förekomsten av höftledsdysplasi med hjälp av hälsoprogram och selektiv avel.
Åsa Ohlsson, forskare, Institutionen för husdjursgenetik, Sveriges lantbruksuniversitet asa.ohlsson@slu.se
Det finns ett växande intresse för vattenbruk och odling av makroalger. I en avhandling av Wouter Visch, Göteborgs universitet, undersöks de bästa förhållanden för att hållbart kunna odla brunalgen sockertare, Saccharina latissima.
– Potentialen för att odla alger på ett hållbart sätt längs svenska västkusten är väldigt stor, men tyvärr bromsas utvecklingen av nuvarande lagstiftning, säger Wouter Visch.
I Sverige är algodling än så länge en mycket liten verksamhet, trots goda förutsättningar och en lång kustlinje.
– En makroalgodling kan vara fördelaktig ur miljösynpunkt genom positiv inverkan på bottenfaunan. Och algernas upptag av näring kan motverka övergödning. Bara för vissa kulturella ekosystemtjänster, kopplade till friluftsliv och estetiska värden, finns det troligen en liten negativ effekt, säger Wouter Visch.
Vattenbruk. Bild: Wouter Visch, Göteborgs universitet
Att välja en lämplig odlingsplats är avgörande för att etablera och utveckla en väl fungerande makroalgodling, enligt studierna.
– Mina resultat tyder på att det finns variationer i näringsupptag och tillväxt beroende på växtplats. I mer exponerade odlingslägen minskade mängden påväxtorganismer men också algernas tillväxttakt. Det visar att vindar och vågor är viktiga faktorer vid valet av odlingsplats.
Kunskaper om arten viktiga för odling
För en framgångsrik odling behövs baskunskaper om populationsstruktur och genetisk variation hos arten i fråga.
Wouter Visch har undersökt detta hos sockertare med hjälp av dna-sekvensering. Resultaten visade att det finns lokalt anpassade delpopulationer av sockertare längs svenska västkusten. Samtidigt är det genetiska utbytet mellan dessa tillräckligt för att bilda en väl sammanhängande så kallad meta-population.
– Att skydda och bevara genetisk mångfald är viktigt inte bara på land utan också i havsmiljön, och det har en avgörande betydelse för en framgångsrik algodlingsindustri.
För att lagra och bevara genetisk variation hos algerna kan djupfrysning av sockertarens mikroskopiska livsstadium (gametofyt) vara en lämplig metod, enligt studierna.
– Upptinade gametofyter kan sedan användas som utsäde i odling eller i ett växtförädlingsprogram, säger Wouter Visch.
Studier tyder på att fritt intag av vatten, saft och andra klara drycker fram till operation inte ökar risken för komplikationer under narkos.
– Resultaten av studierna styrker att man kan ha mer tillåtande fasteregler för barn. Det gäller dock att skilja på klar vätska och fast föda. Fritt intag av klara drycker inför operation verkar inte öka risken för komplikationer under narkosen. Vi har även sett att en lätt frukost innan operation tömmer sig ur magsäcken inom fyra timmar hos nio av tio patienter, säger Hanna Andersson, narkosläkare vid Akademiska sjukhuset och doktorand vid Uppsala universitet.
Att inte få äta eller dricka innan operationen menar Hanna Andersson spär på det obehag barn ofta upplever när de ska sövas i en okänd miljö där de utsätts för olika undersökningar som skapar stress och oro, ibland även smärta.
– En operation kan jämföras med ett idrottslopp och kroppen klarar av påfrestningarna bättre om den har fulla depåer. Studierna visar även att en del barn tappar i vikt, får lågt blodsocker och utvecklar svältkroppar under fastetiden, framhåller hon.
Fastetiden för små barn kortas ned
De vanligaste internationella riktlinjerna rekommenderar fasta för klara drycker såsom vatten, saft och kaffe, och sex timmars fasta för allt som innehåller fasta partiklar, såsom mat, juice med fruktkött och mjölk. Detta för att magsäcken ska vara tom så att kräkning undviks under narkosen.
Hanna Anderssons avhandling ifrågasätter dock dagens regler vilket har lett till att riktlinjer för barns fasta har börjat ändras. Den europeiska specialistföreningen rekommenderar nu en timmes fasta för klar dryck. Även på Nya Zeeland, i Australien, Brasilien och USA har man börjat korta ned fastetiden för små barn.
Enligt Hanna Andersson är dagens fasteregler svåra att följa eftersom de kräver att man vet exakt när operationen ska börja.
– I dagens sjukvård med höga produktionskrav opereras flera patienter efter varandra på samma operationssal och patienterna får ungefärliga tider beroende på var i turordningen de står. Många barn fastar då mycket längre än vad som är rekommenderat, ofta ”för säkerhets skull”.
Hon understryker att barn som opereras på Akademiska Sjukhuset istället tillåts dricka vatten och saft, samt äta isglass, fram tills att de ska till operationssalen. Barn som inte opereras direkt på morgonen får även äta en lätt frukost fyra timmar innan sövning.
Hanna Andersson, narkosläkare vid Akademiska sjukhuset och doktorand vid Uppsala universitet, hanna.i.andersson@akademiska.se
Peter Frykholm, docent i anestesiologi och intensivvård vid Uppsala universitet (handledare) och överläkare vid Akademiska sjukhuset, peter.frykholm@akademiska.se
– Detta överträffade våra förväntningar. Vi hittade starka immunsvar i tarmen hos majoriteten av barnen, även de allra yngsta, som också är de mest utsatta för etec-diarré, säger Ann-Mari Svennerholm, professor i infektion och immunitet på Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och ansvarig för studien.
Etec-bakterier är bland de vanligaste orsakerna till diarré, vilket leder till många sjukdomar och dödsfall bland barn i låg- och medelinkomstländer. Dessa bakterier är också den vanligaste orsaken till turistdiarré. Världshälsoorganisationen (WHO) har prioriterat utvecklingen av vacciner mot etec-diarré, men det finns för närvarande inget vaccin på marknaden.
– Att titta på immunsvaret i blodet är inte tillräckligt för att mäta immunsvar mot drickbara vacciner, varken mot kolera eller etec. Det vi vill undersöka är vad som händer i tarmen, och det är där immuniteten behövs, säger Ann-Mari Svennerholm.
Att mäta immunsvar i tarmen är i sig svårt. Avföringsprover från barnen undersöktes i kombination med testning av immunceller som cirkulerar från blodet till tarmen. Metoderna, som består av ett batteri av tester, har vidareutvecklats och anpassats av forskarna i studien.
Starka immunsvar i tarmen
Studien omfattade 430 barn i Bangladesh, från sex månader till fem år gamla. Vid två tillfällen fick alla barnen dricka en bikarbonatlösning för att neutralisera magsyra. Lösningen gavs till spädbarn med sked, medan de äldre barnen drack den i en mugg. 280 av barnen fick lösning som innehöll vaccinkandidaten och de återstående 150 fick placebo, alltså enbart bikarbonatlösning.
I denna fas-I/II-studie visade det sig att Etvax var säkert, med endast milda och i några få fall måttliga biverkningar, och att det stimulerade immunsvar som uppfyllde alla de fördefinierade kriterier som behövdes för att stödja ytterligare test av vaccinkandidaten bland spädbarn och barn i utvecklingsländer.
Spädbarnen utvecklade starka immunsvar i 50–80 procent av fallen. Hos de äldre barnen i åldern ett till fem år utvecklade 80–100 procent ännu högre nivåer av immunitet. När Etvax gavs i kombination med ett immunstimulerande medel, dmLT, förbättrades resultaten ytterligare, särskilt hos spädbarnen.
Den här studien av den drickbara vaccinkandidaten Etvax, som utvecklats av Göteborgs universitet tillsammans med Scandinavian Biopharma, Stockholm, utfördes i Bangladesh i samarbete med ett internationellt institut för hälsovetenskap i Dhaka (icddr,b) och PATH, en ideell global hälsoorganisation baserad i USA.
Studien bekräftar resultat från tidigare studier av Etvax hos vuxna i Sverige och Bangladesh, med avseende på vaccinets säkerhet och förmåga att aktivera immunsystemet. Ytterligare Etvax-studier pågår, både på barn som bor i länder som drabbats av etec och för resenärer till dessa länder.
– I stora drag är de tekniska lösningarna redan på gång, även om det återstår att införa dem i full skala. Det svåra är beteendefrågor och att hitta rätt styrmedel som kan driva fram förändringar, säger Lars Zetterberg, klimatexpert på IVL Svenska Miljöinstitutet.
Han ser det som fullt möjligt att stöpa om Sverige till världens första fossilfria i-land, utan att välfärden kollapsar, utan att industrin flyttar utomlands. Målet om ett fossilfritt Sverige 2045 är med andra ord inom räckhåll enligt Lars Zetterberg och andra forskare. Men det kräver att vi vågar oss på rejäla förändringar av samhällsstrukturen.
– Huvuddelen ligger nu hos beslutsfattarna. Sverige har många fördelar jämfört med andra länder. Här finns vattenkraft, mycket skog och en innovativ industritradition. Å andra sidan är industrin energikrävande.
Här är några av de scenarier som forskare inom det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet Mistra Carbon Exit målar upp:
Vi kommer att fortsätta bygga broar, anläggningar och bostadshus i betong och stål, men i framtiden är materialen fossilfritt producerade. Kanske syns det mest genom att husen har en miljömärkning vid entrén. En mer synlig förändring i stadsbilden är att vi får fler höga hus i trä. Överhuvudtaget kommer skog och mark att spela en större roll som leverantör av biomassa.
Ängar blir till energiskog
En klimatomställning kan också få negativa konsekvenser på miljön. Det finns en risk att den biologiska mångfalden i skogarna drabbas om produktionen av biomassa ökar kraftigt. Det är också möjligt att ängar och åkermark får stå till tjänst för att odla energigrödor. Och vindkraftparker är sällan vackra även om de finns ute till havs.
– Här har vi inte riktigt överblick än. Men klimatomställningen blir så omfattande att den kan få konsekvenser på miljön. Samtidigt är det troligt att städerna får en bättre miljö med renare luft och mindre buller, säger Lars Zetterberg.
En sak som inte är så lätt att göra grönt är flygresandet. VI kommer att behöva minska på flygandet med ungefär 30 procent jämfört med idag, enligt Jonas Åkerman, transportforskare vid KTH. Det elektrifierade flyget kan enligt honom knappast bli mer än en nischmarknad för korta flygsträckor. Och även om flyget går över till biobränsle så kvarstår en stor del av höghöjdseffekten i form av kondensstrimmor som också påverkar klimatet.
Energisystemet då, det som värmer våra bostäder och ser till att teven och kylskåpet fungerar?
Där är utsläppen redan idag relativt små. Men samhällets elektrifiering kommer att kräva mer el och vi ser framför oss en kraftig ökning av vind- och sol-el. Här dyker det så kallade Intermittensproblemet upp, det vill säga att vinden inte alltid blåser och att solen inte lyser på natten. Måste vi stänga av kylskåpet då?
Här finns en mix av idéer på lösningar. En är att styra efterfrågan. Det kan till exempel vara bättre att värma upp den kommunala simbassängen under natten när det inte används så mycket el på andra ställen. Och att elbilar laddas nattetid kan falla sig naturligt. Elbilars batterier kan också användas till att lagra energi när den finns i överflöd.
Vi kommer att behöva fler sätt att lagra energi. Ett sätt är att producera lagringsbar vätgas eller elektrobränslen när elen är billig. Vätgasen kan sedan lagras i enorma bergrum.
Använda vattenkraften två gånger
Ett annat sätt är att använda vattenkraften ”två gånger”, det vill säga pumpa upp vattnet i reservoarerna igen, spara det där och låta det gå igenom kraftverket en gång när sol och vind inte kan göra jobbet. Reservoarerna fungerar då som lagringsenheter, ett slags batterier om man så vill. Tekniken finns och enligt Lars Zetterberg kan det förslagsvis ske när elen har ett lågt pris.
– Under perioder kommer det finnas överskott på el, säger Lars Zetterberg.
Många bostadsområden kommer att ha solpaneler på taken och kanske batterier i källaren och på så vis blir de både konsumenter och producenter av el. Lars Zetterberg talar om ”effektpusslet”.
– Vi kommer att ha en intressant mix av elproduktion och lagring. Här finns den mesta av tekniken och det som är utmaningen är att utveckla affärsmodeller så att detta fungerar på en marknad, säger han.
För att hantera variationerna i vindkraftsproduktion behöver Sverige kunna lagra el i några dagar, upp till en vecka, vilket forskare inom Mistra Carbon Exit menar är fullt realistiskt att åstadkomma.
I den tunga basindustrin, stål, papper och cement, måste energiförsörjning skifta från svart till grönt. En lösning som stålindustrin har i sikte är att byta ut masugnarnas kol mot vätgas. För cementindustrin handlar det snarare om att fånga in och lagra de stora utsläpp som sker vid tillverkningen.
Elvägar, delningstjänster och självkörande bilar
När det gäller transporter så ser Lars Zetterberg tre revolutioner: Bilarna drivs med el, är självkörande och fler delar bil istället för att äga själv.
Godstransporterna sker som idag delvis på räls. Men längs motorvägar som E4:an och E20 rullar eldrivna långtradarkonvojer med el från ledningar antingen i luften eller i marken. Som komplement har de batterier eller motorer som drivs med flytande biogas som de använder när de kör av huvudlederna.
Fordonsindustrin i Sverige har sagt att den står redo för den här omställningen och skulle kunna börja tillverka el-lastbilar redan i morgon. Men först måste samhället bygga el-vägar.
– Det är lite av hönan eller ägget, säger transportforskaren Jonas Åkerman, vid KTH. Ingen vill storskaligt tillverka el-lastbilar innan samhället har byggt el-vägar och vice versa.
Vidare menar Jonas Åkerman att det knappast vore ekonomiskt försvarbart för Sverige att ensamt börja bygga el-vägar. Om el-lastbilar bara tillverkades för den svenska marknaden skulle de bli väldigt dyra. Av det skälet måste fler länder gå samman, men också för att standarder ska bli gemensamma. Här pågår diskussioner på EU-nivå där bland annat Tyskland driver frågan. El-vägar är något mindre energieffektiva än tågräls och används inte för persontransporter. Men de kan byggas snabbare och blir avsevärt billigare än räls.
– Vi kan konstatera att både räls och el-vägar kommer att behövas, säger Jonas Åkerman.
Med de åtgärder vi nu beskrivit kan utsläppen minska med 85 procent. Men för att komma åt de sista 15 procenten behövs andra metoder. Det kräver negativa utsläpp, det vill säga att ta upp koldioxid som redan finns i atmosfären och lagra den. Det kan ske med växande skog som suger upp koldioxid från atmosfären.
Det kan också ske genom att på kemisk väg avskilja koldioxid från pannor och kraftverk som eldas med biobränsle och sedan lagra detta under havsbottnar. Tekniken kallas Bio-CCS och här är norrmännen föregångare.
Koldioxid pumpas 800 meter ner i berggrunden
Växter och träd suger upp koldioxid (CO2) som en naturlig del av sin tillväxt. När växterna dör eller bränns avges den koldioxiden. Med CCS-teknik går det att minska storskaliga CO2-utsläpp från kolkraftverk, gaskraftverk, stålverk och cementindustrier, till atmosfären. CCS står för ”carbon, capture and storage” och tekniken består av tre steg: avskiljning, transport och lagring.
Koldioxiden avskiljs från rökgaserna och omvandlas till ett så kallat superkritiskt tillstånd, ett mellanting mellan gas och vätska, med hjälp av kompressorer. Detta för att kunna transporteras och lagras. Lagringen sker i första hand i sedimentär berggrund som porösa sandstenar. För att nyttja en reservoar i berggrunden, krävs att den ligger på minst 800 meters djup, för att säkerställa att trycket är så stort att koldioxiden är flytande. Det måste också finnas en takbergart som hindrar koldioxiden att läcka upp till markytan eller havsbotten.
I Norge pumpas koldioxiden ner i den porösa Utsiraformationen som täcks av tätande lager av skiffer och lera. Områden med potential för koldioxidlagring i Sverige är sydöstra Östersjön i sydvästra Skåne.
Källa: SGU
Vad kommer då omställningen att kosta i pengar? För den enskilda industrin som producerar exempelvis stål eller cement kan det handla om stora summor. Det är dyrt att ställa om industriproduktion.
Men om kostnaden istället fördelas över hela värdekedjan så blir det bara marginellt dyrare för slutkonsumenten, enligt Lars Zetterberg.
Styrmedel så att industrin stannar kvar
– Våra forskare har visat att om man skulle bygga en bostad i klimatneutral betong skulle den bli cirka en halv procent dyrare. För en lägenhet i en storstad är det inte mer än ett snäpp i budgivningen, säger han.
Samma marginella kostnadsökning på mindre än en procent ser Lars Zetterberg över hela linjen. Han och hans medarbetare håller precis på att ta fram en mer exakt prislapp som de ska presentera. Men klart är att affärsmodellerna måste förändras och det sätter press på industrin. Det går inte att vrida om tumskruven för hårt, säger Lars Zetterberg, så att industrin flyttar utomlands och klimatnyttan försvinner.
– Därför försöker vi klura ut styrmedel som gör att industrin stannar kvar. Staten kan exempelvis gå in som garant och se till att det finns avsättning för det rena stålet, säger Lars Zetterberg.
Nu har vi bara talat om kostnaderna, inte om de ekonomiska vinsterna med ett fossilfritt samhälle. Den som är tidigt ute med de tekniska lösningarna kan få exportfördelar.
– Men framförallt kommer klimatet bli bättre och det gynnas vi alla av. Om alla länder följer Parisavtalet blir vi alla ekonomiska vinnare, säger Lars Zetterberg.
Vattenkraftverket Stornorrfors ligger vid Norrforsen i Umeälven. Det producerar mest el av alla Sveriges vattenkraftverk.
Fakta – fossilfritt Sverige
Regeringen har med det Klimatpolitiska ramverket beslutat att utsläppen som sker inom Sverige år 2045 ska minska med 85 procent jämfört med 1990. Som ett delmål ska transportsektorn minska utsläppen med 70 procent till år 2030.
2018 släppte Sverige ut 53,1 miljoner ton koldioxid. Då är utsläpp som orsakas av importprodukter och internationellt flyg inte medräknade.
Sveriges basindustri står idag för knappt en tredjedel av utsläppen, transportsektorn för 43 procent (om svenskarnas resor utomlands räknas in). En annan stor utsläppare är jordbruket.
Sverige har det lättare än många andra länder att bli fossilfritt bland annat tack vare vattenkraft och skogen och en modern industri.
Koldioxidlagring CCS (Carbon Capture Storage) sker genom att koldioxid avskiljs och sedan kan lagras under havsbottnen. Enligt många bedömare är det en metod som kommer att krävas för att nå målet om fossilfrihet.
Med hjälp av vätgas kan man lagra, transportera och tillhandahålla förnybar energi från till exempel sol och vind. Tillsammans med bränslecellsteknik kan resultatet bli avgasfria fordon där vatten är enda utsläppet.
Källor: Naturvårdsverket, Vätgas Sverige
Text: Thomas Heldmark på uppdrag av forskning.se
I tre års tid har Örebroforskare inom ramen för EU-projektet Iliad arbetat med att utveckla autonoma lagerrobotar som kan arbeta med människor på ett säkert sätt. Dessa robotar sköter sin installation själva, de kan planera sitt arbete och lär hela tiden av sina erfarenheter.
– Vår vision är att företag ska kunna köpa en robot, ställa den på sitt lager och utan ytterligare investeringar ha en autonom lagerarbetare som kan samarbeta med befintlig personal, säger Martin Magnusson, vetenskaplig ledare för projektet Iliad och lektor i datavetenskap vid Örebro universitet.
Just detta, att robotar är lätta att ta i bruk, är en av styrkorna med projektets lagerrobotar. Det gör det också möjligt för mindre företag att investera i automationslösningar eftersom det inte krävs några större anpassningar av lagerlokalen. Just nu används den på Orkla Foods lager i Örebro.
– Man behöver inte planera specifika rutter och trafikregler som är en stor del av installationskostnaden. Det bestämmer robotarna själva, säger Martin Magnusson.
Kan liknas vid autonoma bilar
En annan unik funktion hos Iliad-projektets robotar är att de hela tiden lär av sina erfarenheter. De observerar sin omgivning och kan förutspå rörelsemönstren på en specifik arbetsplats.
– Roboten kan lära sig var det kommer att finnas många människor vid en viss tidpunkt och sedan undvika dessa ytor, förklarar Achim Lilienthal, projektkoordinator och professor i datavetenskap vid Örebro universitet.
Planering av arbetsuppgifter, rörelsemönster och koordination mellan robotar är integrerade i samma system, ungefär som hos självkörande bilar.
– Robotar ska kunna samarbeta. De ska inte befinna sig på samma ställe för att utföra samma uppgift.
Sensorer för ökad säkerhet
För att robotar ska kunna detektera människor är de utrustade med bland annat en särskild säkerhetskamera. Den upptäcker människor som bär reflexvästar och minskar på så sätt risken för arbetsplatsolyckor.
Film: Martin Magnusson berättar om arbetet med självlärande lagerrobotar. (0.24 min).
– En fördel är att systemet fungerar oavsett om en människa står upp eller ligger ner, säger Achim Lilienthal.
En annan säkerhetsåtgärd som ska testas på Orkla Foods är så kallade eyetracking-glasögon. Tekniken gör det möjligt för roboten att registrera ögonrörelser hos människor som bär dessa.
– Genom att projicera en blinkande pil på golvet uppmärksammar roboten människor som inte har sett den att den är i närheten och visar vart den är på väg, säger Martin Magnusson.
Teknologi för flera sektorer
Utvecklingen av Iliad-robotar drivs av livsmedelsindustrins behov av flexibla och självständiga robotar som kan arbeta tillsammans med människor. Men flera sektorer kommer att kunna dra nytta av teknologin som utvecklas inom projektet.
– Navigering, positionering, trafikstyrning och rörelseplanering är nycklar i ett automatiskt system. Kan vi dock göra systemen mer självlärande över tid blir de än mer autonoma i framtiden och på så sätt en effektivare lösning för våra kunder, säger Patrik Silverby, ansvarig för mjukvaruutveckling på Kollmorgen Automation AB, en av parterna i Iliad-projektet.
Om ett år avslutas projektet och forskarna ska nu fokusera sitt arbete på att integrera de olika komponenterna i ett system. Robotar ska utrustas med armar, som utvecklas vid universitetet i Pisa, och med skärverktyg för plast – en helt ny lösning som inte har varit möjlig tidigare.
– Många av de komponenterna vi utvecklar kommer att kunna användas inom fler branscher och integreras i andra typer av robotar, säger Achim Lilienthal.
Samarbete om autonoma lagerrobotar
Autonoma lagerrobotar är resultatet av det pågående EU-forskningsprojektet Iliad, som leds av Örebro universitet. Det är ett samarbete mellan universiteten i Örebro, Pisa, Lincoln och Münchens tekniska universitet samt företagen Bosch, ACT-OR, Logistic Engineering Services, Kollmorgen Automation och Orkla Foods. Projektet Iliad har fått EU-medel på 7 miljoner euro och avslutas under hösten 2020.
Kontakt:
Martin Magnusson, vetenskaplig ledare för projektet Iliad och lektor i datavetenskap, Örebro universitet, martin.magnusson@oru.se
Achim Lilienthal, projektkoordinator och professor i datavetenskap vid Örebro universitet, achim.j.lilienthal@gmail.com
Sedan länge har det för forskarna varit känt att vindhastigheterna på land minskat från och med 1980-talet. Samtidigt har den globala uppvärmningen ökat.
– Genom global uppvärmning så minskar temperaturskillnader mellan högre och lägre breddgrader, vilket reducerar lufttrycksgradienten och därmed kan minska vindhastigheterna. Samtidigt har växtlighet och urbanisering på många platser i världen ökat, vilket gett upphov till större friktion för vind och därmed sannolikt bidragit till de minskade vindhastigheterna, säger Deliang Chen, professor i fysikalisk meteorologi vid Göteborgs universitet. Han är en av forskarna bakom en ny internationell studie som publiceras i Nature Climate Change.
Studien innehåller mätvärden för vindhastigheter (på tio meters höjd) från drygt 3 000 mätstationer runtom i världen under perioden 1978-2017.
Från avtagande vindstyrkor mot ökande
– Från och med år 2010 ser vi ett trendbrott. Den genomsnittliga vindstyrkan börjar öka istället för att fortsätta minska, säger Deliang Chen.
Förutom temperaturskillnader vet forskarna att vindhastigheter också påverkas av storskaliga atmosfäriska cirkulationer.
– Till exempel den Nordatlantiska oscillationen, NAO, på vår breddgrad. Dessa storskaliga atmosfäriska cirkulationer har mer svårfångad intern dynamik och uppvisar stor naturlig variation.
Samspelet mellan hav och atmosfär spelar också en viktig roll för den naturliga variationen.
– Men trots både ökad friktion och fortsatt uppvärmning under hela perioden, så började vindhastigheterna öka igen från och med 2010, säger Deliang Chen.
De allt starkare vindstyrkorna har för USA:s del ökat den möjliga vindkraften med runt 17 procent för 2010–2017, enligt studien. Och hälften av den verkliga ökning som skett av vindkraften i USA under perioden står de förstärkta vindarna för.
Så vad händer då i framtiden?
– Det är svårt att förutspå. De mest betydelsefulla vindstyrkorna bestäms till största del av systemets interna dynamik. Det finns naturliga svängningar och de är svåra att förutsäga. Men i takt med ökad forskning ökar också förståelsen och genom det kan vi optimera energiintaget för vindkraften, säger Deliang Chen.
Fotnot:
Bakom studien står ett internationellt forskarteam representerat av forskare från sju länder, bland annat Sverige, Kina och USA.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
