– Jag har nyligen börjat fundera på givandet av gåvor i anknytning till mitt forskningsprojekt om förlåtelse. Många filosofer och teologer tänker på förlåtelse som en gåva, något som ges fritt och inte kräver något i gengäld. Och psykologer har visat att förlåtelse är en kraftfull handling för både förlåtna och förlåtande, säger Per-Erik Milam, forskare i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet.
Naturligtvis kan själva förlåtelsen vara svår att hantera. Det kan vara smärtsamt att tänka på oförrätter som drabbat dig, och tufft att bestämma om du ska förlåta. Det kan också vara svårt att sluta skuldbelägga den som har sårat dig.
– Men dessa aspekter gör förlåtelsen till en ännu mer meningsfull gåva. De bästa gåvorna är ju de som uttrycker din kärlek, omtanke eller uppskattning genom att du visar att du har tänkt på någon och verkligen försökt förstå den personen, säger Per-Erik.
Jul kan vara en tid för försoning
– Försoning är nära knutet till förlåtelse. Försoning är också ett centralt tema i några av mina favoritjulfilmer, till exempel Livet är underbart, Grinchen – julen är stulen, Ensam hemma och Die Hard. Men våra verkliga moraliska konflikter är ju ofta mer komplicerade än dem vi ser i julens feel-good-filmer.
Enligt Per-Erik Milam är en förlåtelsehandling inte alltid lämplig eller ens möjlig. Sådana hinder är föremål för hans aktuella forskningsprojekt, Förlåtelsens gränser.
– Men ibland kan det vara svårt att undvika att hamna i moraliska konflikter med familj, vänner och kollegor, och då kan förlåtelse och försoning ge lite ljus och värme i en kall och mörk tid på året.
Som forskare fokuserar Per-Erik Milam på frågor i skärningspunkten mellan etik, moralpsykologi och socialfilosofi och politisk filosofi.
– Jag studerar fri vilja, makt och moraliskt ansvar. Jag är särskilt intresserad av det som rör klander, skuldbeläggning, ursäkter och förlåtelse som vi använder för att hantera och lösa moraliska konflikter.
Kontakt:
Per-Erik Milam, Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori, Göteborgs universitet, per-erik.milam@gu.se
I en studie med deltagare från Sverige, USA, England och Indien var de flesta deltagarna övertygade om att de överlag agerar mer miljövänligt än andra.
I studien, som genomförts av forskare vid Göteborgs universitet svarade över 4 000 människor på hur mycket och hur ofta de utför miljövänliga gärningar jämfört med andra. Det handlade till exempel om att köpa miljömärkta produkter, spara hushållsenergi och minska inköp av plastpåsar.
Det visade sig att majoriteten av deltagarna skattade sig själva som mer miljövänliga än andra, både i förhållande till okända människor och när de jämförde sig med sina vänner.
− Resultaten pekar på vår tendens att överskatta våra egen förmågor, vilket går i linje med tidigare studier som har visat att de flesta anser sig vara ärligare, mer kreativa, och bättre bilförare än andra. Studien visar att överoptimism, eller ”bättre-än-andra”-effekten, även gäller för miljövänliga beteenden, säger Magnus Bergquist, forskare i miljöpsykologi.
Efter analys av data från olika typer av miljövänliga handlingar visade det sig att deltagarna var mer benägna att överskatta sitt engagemang för sådant de utför ofta. Många verkade dra den felaktiga slutsatsen att de miljövänliga handlingar de utför ofta, utför de också oftare än andra.
En konsekvens av att uppleva sig själv som mer miljövänlig än andra är att det kan minska motivationen att bete sig miljövänligt i framtiden. Studien visade också att när människor upplever sig själva som mer miljövänliga än andra tenderar de faktiskt att bli lite mindre miljövänliga.
Ett sätt att minska risken för att överoptimism ska hämma miljöengagemanget kan vara att försöka ha en mer realistiskt syn på den egna insatsen, enligt Magnus Bergquist.
− Rent logisk kan ju inte de flesta vara mer miljövänliga än genomsnittet. Ett annat sätt är att informera om att andra faktiskt beter sig miljövänligt och på så sätt skapa en miljövänlig norm. Sociala normer påverkar oss även på det här området, det har vi sett i tidigare studier, säger Magnus Bergquist.
Magnus Bergquist, forskare i miljöpsykologi, psykologiska institutionen, Göteborgs universitet., magnus.bergquist@psy.gu.se
– Resultaten understryker att det aldrig är för sent att börja träna, säger Anna Sondell, doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och Rehabilitering vid Umeå universitet.
I en i studie lottades en grupp om 186 äldre personer med demens på särskilt boende till att antingen delta i högintensiv funktionell träning eller i en social aktivitet sittande. Båda aktiviteterna genomfördes två till tre gånger i veckan under en fyra-månadersperiod. Utvärdering gjordes av deltagarnas motivation, effekt på balans samt hur de genomförde programmet.
Träning ökade motivation
I träningsgruppen ökade de äldres motivation att delta, medan den istället minskade i gruppen som lottats till sociala aktiviteter. Deltagarna hade hög närvaro och att de kunde träna medel- till högintensivt i balans- och styrkeövningar.
Det handlade om träning i funktionella viktbärande positioner liknade vardagliga rörelser, som uppresningar, trappgång, bålrotation och gång. Deltagarnas motivation var större när de väl var på aktiviteterna, än innan det gick dit. Många förbättrade sin balans under perioden, även om variationerna var stora. De eventuella obehag som träningen kunde ge upphov till var små och tillfälliga.
Bättre självförtroende efter rehabilitering
I en annan studie i avhandlingen intervjuades 16 hemmaboende personer med demens som hade deltagit i ett individuellt anpassat rehabiliteringsprogram. Rehabilitering utfördes av ett team med flera olika professioner, fysioterapeut, arbetsterapeut, undersköterska, sjuksköterska, läkare, psykolog, dietist, kurator, apotekare och tandhygienist, och inkluderade även stöd till anhöriga. Teamet gjorde bedömningar av de problem, styrkor och behov som individerna hade och utformade en plan för rehabilitering.
Intervjusvaren visade att deltagarna efter programmet upplevde stärkt självförtroende, vågade göra mer saker i vardagen och hade fått insikt om att de kunde påverka sin situation. Dock upplevde en del också ökad oro inför framtiden, till följd av rehabiliteringen.
– Studierna visar att det finns flera sätt att påverka måendet för den som drabbas av demens. Det är inget hopplöst tillstånd. Fysisk träning, sociala aktiviteter och individanpassad rehabilitering kan förbättra tillvaron för den drabbade och anhöriga, säger Anna Sondell som är legitimerad sjukgymnast och har arbetet med geriatrisk rehabilitering.
I en ny bok om kunskapsresistens hävdar han att det är hög tid att uppdatera den rådande uppfattningen om vilka funktioner som kunskap fyller för människor. Betydelsen av de överlevnadsvillkor som en gång formade, och fortfarande präglar, vår art har underskattats, säger Mikael Klintman som är professor i sociologi vid Lunds universitet.
Vi vet allt mer och tillgången till information är enorm. Varför tycks människor ibland då strunta i fakta och bevis? Den rekommenderade lösningen brukar vara att leverera ännu mera siffror och fakta, gärna paketerat på ett lättillgängligt sätt. Eller att uppmuntra till mer källkritik och betona vikten av att beslut fattas på vetenskaplig grund.
– I botten finns en grundmurad syn på att människan på så sätt kan stimuleras att bli mer rationell och kunskapstörstande. Hans Roslings bok ”Factfulness” och Steven Pinkers ”Enlightenment Now” är uttryck för synen på kunskapen som tillräcklig kraft att lösa en lång rad av dagens stora samhällsproblem, säger han.
Störst överlevnadschans inom egna gruppen
Men, menar Klintman, människan har anpassats till att överleva i grupp, inte för att nå så korrekt verklighetsuppfattning som möjligt.
– I vår ursprungliga livsmiljö löpte män 25 procents risk att bli dödad av en annan grupp än den egna. Tillit och lojalitet liksom konsensus om sant och falskt ökade överlevnadschansen för både individ och grupp. Ur detta växte religion och trosuppfattning fram som ett ytterligare sammanhållande kitt.
Om social tillhörighet står i konflikt med sanningssökandet bör människor, utifrån hur de fungerar, förväntas att nästan alltid prioritera det förra, är Mikael Klintmans grundläggande tes.
Det är inte heller så att vi blir mer intresserade av alternativa synsätt ju mer vi kan om något, vilket ofta anförs. Det kan till och med bli tvärtom, menar Mikael Klintman.
– Ju mer vi kan, desto mer obenägna blir vi att låta vår verklighetsbild utmanas. En förklaring är att man då har erövrat en allt högre auktoritet i sin grupp tack vare sina expertbaserade uttalanden. Och med högre status, desto högre fall, säger han.
Inte heller forskarvärlden är undantagen. Albert Einsteins extrema ovilja att under lång tid att ta till sig den yngre Werner Heisenbergs synsätt är ett välkänt exempel.
Hjärnan är lat och vill inte ändra sig
En ytterligare förklaring, som Mikael Klintman framför är fysiologisk snarare än sociologisk och går ut på att människor gärna hushållar med hjärnans energianvändning. Bevis som ser ut att omkullkasta det egna åsiktsfundamentet kostar mycket i form känslosamma och tidsödande omprövningar av de egna argumenten. Det vill man undvika.
Vad ska man då göra för att nå fram? En förhållandevis enkel åtgärd är, menar Mikael Klintman är att se till att skapa mer heterogena grupper av beslutsfattare, med balans ifråga om kunskapsbakgrund, demografi och ideologi. En annan är att utveckla strukturer som minskar risken för ”bias”, eller partiskhet. Anonymiserade tentor och dold etnicitet i domstolsärenden är exempel på de senare.
– Vi stärker gärna sammanhållningen genom att aktivt särskilja oss från andra. Särskilt gruppstärkande är det att förhålla sig negativt till andra grupper, till exempel genom att undervärdera eller förringa deras insikter. Kommer ny fakta från motståndargrupper är vi extra obenägna att lyssna. Blandade grupper och andra strukturer i samhället kan dämpa tendensen, enligt Klintman.
Berättelsen om sanning är viktig
Minst lika viktigt är att förstå den världsåskådning och ideologi som åsikterna vilar på och anpassa budskapet därefter. Ännu bättre är det om budskapet vävs in i en större berättelse. 5G, genus, klimatförändringar, genmodifierade grödor och vaccination och är exempel på ämnen där berättelsen skulle vinna på att ändras och ramas in annorlunda, föreslår Klintman.
– Vi människor har en tendens att hitta samband mellan intryck och fakta som kanske egentligen inte finns och göra en berättelse av alltihop. Det kan vara en nackdel som kan vändas till en fördel. Exempelvis blir vi långt mer engagerade om vi kan visualisera goda eller onda aktörer.
Motståndet mot mässlingsvaccin är ett exempel på hur berättelsen personifieras fast där egentligen inte figurerar några människor. Motståndarna beskriver gärna vaccinet som en ”fientlig kraft” – sprutor heter ju för övrigt ”shots” på engelska — som läkemedelsindustrin tvingar in i ett ”oskyldigt, friskt barn”.
Den bilden har vaccinationsförespråkare, med viss framgång, omformat till en metafor om en välvillig substans som stärker barnets egen underrättelsetjänst och hjälper barnet att identifiera en fiende.
Tala om den bakomliggande oron
Att peka på alla andra rigorösa studier som inte hittar något samband mellan mässlingsvaccin och autism har visat sig vara nästan verkningslöst mot dem som tror att vaccin är farligt.
Istället kan det vara långt mer effektivt att föra ett samtal om den bakomliggande misstro som många vaccinmotståndare hyser mot statens inblandning i allmän vaccinering och de stora medicinföretagens makt och påverkan på staten.
Vissa miljögruppers hårdnackade motstånd mot GMO följer ett liknande mönster. De här grupperna har ofta varit ointresserade av de studier som inte kunnat bekräfta de befarade riskerna med kontrollerad genteknik.
– Men liksom i fallet med vaccinmotståndarna, visar det sig att motståndet bottnar i andra farhågor än den faktiska teknikens risker, säger Mikael Klintman.
Det kan vara oro för att multinationella företag genom GMO-patent ska kunna kontrollera och ”äga” större delen av världens livsmedelsproduktion. Och den politisk-ekonomiska farhågan bör så klart tas på största allvar, menar Klintman.
– Kanske är det de farhågorna som bör diskuteras mest och hanteras så att man kan komma ifrån den kunskapsresistens som GMO-tekniken varit föremål för, säger han.
Faktaresistens som härskarteknik
Att klimatskeptiker och klimatförnekare ofta återfinns på högerkanten kan delvis förklaras av att miljöfrågan från början ramats in av liberala vänster-grupperingar som har en annan moralsyn än de konservativa. De förra lyfter exempelvis fram global rättvisa som en huvudanledning till att uppmärksamma och bekämpa klimatförändringarna.
– Det är en moralsyn som ligger långt från konservativas som därför har svårt att anamma budskapet. De har inte hunnit formulera en egen berättelse, säger Mikael Klintman.
Bland de konservativa, och ofta religiösa, grupperna skulle man nå en betydligt större ”kulturell resonans” genom att lyfta fram moralaspekter som handlar om att respektera individens rättighet att inte få sin livsmiljö förstörd av andra. De konservativas klimatberättelse skulle istället kunna formuleras utifrån en helig syn på naturen som betonar vikten av att värna naturvärden i det egna landet och som det är viktigt att bevara till våra barn. menar Klintman.
Till sist, ibland tycks begrepp som faktaresistens, kunskapsresistens och ”fake news” användas som ett härskartekniksord som slängs på meningsmotståndare?
– Jo, det händer. Även de som vill visa på komplexitet och gråzoner i en fråga som dittills betraktats som svartvit beskylls ibland för kunskapsresistens. I mina intervjuer med experter i att beräkna framtida behov av klimatanpassningsåtgärder uttrycktes stora utmaningar i att uttrycka frågans komplexitet: ”Är du en förklädd klimatförnekare, eller är du en av oss?”.
Fakta: Nej tack, sa både liberaler och konservativa
Ett exempel som stödjer tanken att grupptillhörighet ur ett överlevnadsperspektiv går före sanningen är den studie från 2017 där amerikanska liberaler och konservativa erbjöds att på djupet sätta sig in i varandras erfarenheter, kunskap och argument i frågor där de två grupperna brukar ha vitt skilda uppfattningar i frågor såsom vapenägande, dödsstraff och klimat. Tackade de ja skulle de få chans att vinna en ansenlig mängd pengar. Majoriteten, två tredjedelar, avböjde och föredrog att göra en meningslös syssla under motsvarande tid.
Text: Kristina Lindgärde, Lunds universitet
Bok:
”Knowledge Resistance – How we avoid insights from others” (Manchester University Press, 2019)
Ögats komplexitet har sysselsatt evolutionsbiologer sedan Charles Darwins bok Om arternas uppkomst gavs ut 1859. I en ny studie pekar en internationell forskargrupp på syrets fundamentala betydelse för ögats utveckling.
Enligt forskarna var bristande syretillförsel till näthinnans celler det som begränsade ögats evolution, inte minst synskärpan, bland djur som levde för hundratals miljoner år sedan.
– Allt handlar om anpassningar för att förbättra syretillförseln till näthinnans celler. Sådana anpassningar har varit en förutsättning för att optimera synen hos däggdjur, fiskar och fåglar, säger professor Eric Warrant vid Lunds universitet, en av forskarna bakom studien.
Studien reder ut vilka mekanismer som genom historien utvecklats hos ryggradsdjur och vars gemensamma nämnare är att de bidrar till bättre syretillförsel till ögats celler.
Ny mekanism tack vara mutationer
En sådan mekanism är mutationer i hemoglobinet hos fiskar, något som möjliggjort transport av syre under högt tryck. I studien visar forskarna att den mekanismen uppkom för cirka 280 miljoner år sedan och sammanföll med dramatiskt större ögon och tjockare näthinna.
En annan mekanism som forskarna pekar på är uppkomsten av finmaskiga nätverk av mikroskopiska blodkärl i näthinnan hos däggdjur för ungefär 100 miljoner år sedan. Bakgrunden är att dinosaurierna vid samma tid gick från att vara kallblodiga till varmblodiga och kunna reglera sin egen kroppstemperatur. Det ledde till att de kunde börja jaga på natten eftersom de inte längre var beroende av solen för att hålla värmen.
För att öka chansen att undkomma dinosaurierna tvingades däggdjuren, som tills dess mest varit nattaktiva, att bli mer aktiva på dagen. I dagsljus var behovet av god syn större än på natten. Därför utvecklades ögonen och synen blev bättre.
I studien visar forskarna dessutom att evolutionen har lett till att däggdjur som inte använt synen vid jakt, exempelvis fladdermöss, har förlorat nätverket av blodkärl, kapillärerna, i näthinnan.
Fotnot:
Förutom Sverige har teamet bestått av forskare från Danmark, Kanada, USA, Storbritannien, Vietnam och Tyskland. Tillsammans har de studerat ögonens anatomi och fysiologi hos 87 olika djurarter. Forskarna placerade in arterna på ett så kallat fylogenetiskt träd för att utröna släktskapet mellan arterna. På så sätt lyckades de kartlägga ögats utvecklingshistoria under 400 miljoner år.
Eric Warrant, professor, Biologiska institutionen, Lunds universitet, eric.warrant@biol.lu.se
Var en lax lever ute till havs i Östersjön styrs till stor del av dess kroppsstorlek och av vilken älv den fötts och växt upp i. En studie från SLU visar att lax som fötts i till exempel Umeälven och Ångermanälven konsekvent söker sig till samma område i södra Östersjön medan lax från Dalälven och Ljusnan har en mer variabel utbredning. Resultaten baseras på över 120 000 återfångster av märkt lax från 10 olika populationer, från Torneälven i norr till Mörrumsån i söder. Återfångsterna har gjorts till havs under fem årtionden.
– Laxen kan alltså uppehålla sig i olika områden av Östersjön beroende på sitt ursprung och sin storlek. Det innebär att de upplever olika miljöer i Östersjön vilket i sin tur kan leda till skillnader i tillväxt och överlevnad, säger Philip Jacobson, doktorand på institutionen för akvatiska resurser vid SLU och huvudförfattare till studien.
Kunskap för bättre fiskförvaltning
Att lax från olika populationer uppehåller sig i olika delar av Östersjön kan vara en viktig pusselbit för att förstå varför och hur de påverkas på olika sätt av förändringar i Östersjöns miljö. Fisket efter lax, tillgång till bytesfisk samt mängden miljögifter är några av de variabler som skiljer sig åt mellan olika områden i Östersjön.
– Dessa resultat gör det möjligt att framöver undersöka om skillnader i utbredning till havs kan kopplas till varför vissa populationer svarar snabbare än andra på förändringar i fisket i Östersjön, och varför sjukdomssymptom och yngelöverlevnad varierar mellan populationer och över tid, säger Philip Jacobson.
Resultaten från studien kan enligt forskarna vara viktiga för att bättre utforma framtidens laxförvaltning, eftersom ett fiske till havs kan slå hårt mot vissa populationer men inte alls påverka andra, beroende på laxens utbredning och var fisket bedrivs.
Vetenskaplig artikel:
Population and size-specific distribution of Atlantic salmon Salmo salar in the Baltic Sea over 5 decades. Journal of Fish Biology
Kontakt:
Philip Jacobson, doktorand, Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), Sveriges lantbruksuniversitet, philip.jacobson@slu.se
Immunbristsjukdomen aids är ett pågående globalt hälsoproblem utan existerande vaccin eller botemedel. Vid en hiv-infektion angriper viruset en viss typ av T-celler som ingår i immunförsvaret – så kallade T-hjälparceller, eller CD+ T-celler. Dessa hjälper en annan typ av vita blodkroppar, så kallade mördar-T-celler, eller CD8+ T-celler, att attackera och döda celler som infekterats av virus eller bakterier.
När kroppen har för få CD4+ T celler slutar immunförsvaret att fungera effektivt och kan inte längre bekämpa vanliga infektioner. Ju färre CD4+ T celler en person har, desto värre blir symtomen för aids-patienterna.
Lever med hiv utan behov av behandling
Men för en liten grupp patienter (färre än 1 procent av de personer som lever med hiv) är CD4+ T cellnivåerna stabila och det är svårt att påvisa hiv i blodet. Dessa personer kan därför leva med viruset utan behandling. Denna grupp, kända som ”elitkontrollanter”, har mer effektiva CD8+ T celler (de T-celler som dödar virus) än de flesta som lever med hiv.
Olika T-celler i immunförsvaret
T-celler, eller T-lymfocyter, är en typ av vita blodkroppar och utgör en del av immunförsvaret. De två huvudkategorierna är mördar-T-celler och T-hjälparceller. Mördar-T-cellerna är cytotoxiska, det vill säga kan döda virusinfekterade celler och tumörceller. De kallas också CD8+ T-celler, efter ytproteinet CD8+. T-hjälparcellerna kallas även CD4+ T-celler.
I en ny studie ville forskare från Karolinska Institutet och University of Pennsylvania i USA ta reda på exakt hur det går till när CD8+ T cellerna hos elitkontrollanter begränsar spridningen av hiv-viruset och därmed utvecklingen av aids. Forskarna samlade in blodprov och vävnadsprov av lymfkörtelvävnad från totalt 51 personer med hiv, varav 12 elitkontrollanter, från tre olika platser i USA och Mexiko.
Med hjälp av metoden singel-cell RNA sekvensering, en metod som används för att studera individuella celler, kunde forskarna se att elitkontrollanterna hade fler hiv-specifika CD8+ T celler i sin lymfvävnad än övriga patienter. Dessa var dock så kallade icke-cytotoxiska, vilket betyder att de inte dödade infekterade celler. Istället kunde dessa CD8+ T celler hämma hiv-spridning genom en förbättrad proteintillverkning. De var alltså bättre på att bygga ihop aminosyror till proteiner. Detta ledde till produktionen av fler, och en större variation av, cytokiner, små proteinmolekyler som är viktiga för cellernas kommunikation. En större variation av cytokiner stärkte cellernas mångsidiga funktion.
Virushämning snarare än utrotning som strategi
– Våra resultat går emot det paradigm inom hiv-kontroll som fokuserar på ett potentiellt botemedel genom att döda infekterade celler, säger Marcus Buggert, forskare och gruppledare vid institutionen för medicin på Karolinska Institutet i Huddinge och en av studiens författare.
– Även om detta fortfarande kan fungera så stödjer vår forskning en modell där virushämning, snarare än utrotning, kan agera som ett funktionellt botemedel.
6 500 lever med hiv i Sverige
Globalt har över 30 miljoner avlidit i aids och för närvarande lever cirka 30-35 miljoner med hiv. Värst drabbat är Afrika söder om Sahara. I Sverige rapporteras ungefär 400-500 nya fall av hiv varje år. Mer än hälften har fått hivinfektionen före immigration till Sverige. Ungefär 6 500 personer lever idag med hiv i Sverige.
Marcus Buggert, Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet marcus.buggert@ki.se
I studien har forskarna Disa Asplund och Roger Pyddoke analyserat samhällsekonomiskt optimala trängselskatter och parkeringsavgifter i en modell av Uppsala. Metoden bygger på beräkningar av resenärers och invånares samlade kostnader av färdmedelsval.
– Eftersom Uppsala i utgångsläget har betydande trängsel i rusningstid kan ökad framkomlighet åstadkommas med införande av trängselskatter eller ökade parkeringsavgifter. Genom förbättrad framkomlighet kan restider med både bil och buss förkortas, säger Disa Asplund, forskare vid VTI.
Trängselskatt eller höjda parkeringsavgifter
Trängselskatten utgörs av en avgift för att passera en gräns till innerstaden och beräknas för Uppsala till cirka 30 kronor i högtrafik och 15 kronor i lågtrafik. Om man istället väljer parkeringsavgiften som styrmedel höjs avgiftsnivån i den centrala staden från cirka 100 kronor per dag till 160 kr per dag.
Trängselskatt är en avgift som tas ut på biltrafik för att färdas på en viss väg, vid en viss tidpunkt. Trängselskattens avsikt är att minska trängseln i hårt trafikbelastade områden genom att ge en högre kostnad för resan och därmed få en del att avstå från resor, resa vid andra tidpunkter, resa flera i varje fordon eller välja andra sätt att resa.
– En stor del av nyttan med dessa styrmedel är att de ger stora skatte- respektive avgiftsintäkter som kan användas för att antingen täcka kostnader i offentlig sektor eller för att sänka andra skatter. Framkomlighetsvinsterna utgör cirka en tiondel av skattebetalningarna för trängselskatten och cirka en niondel av parkeringsavgiftsbetalningarna, säger Roger Pyddoke, senior forskare vid VTI.
Medan människan tar en allt större del av jordens resurser i anspråk, dör arter ut i hög takt. Men precis hur fort arter dör ut har varit svårt att bestämma. Det skattas till exempel att 187 av världens ungefär 11 500 fågelarter har försvunnit under de senaste 500 år. Då borde det kanske inte vara så svårt att räkna hur många det är varje år.
Problemet är att utdöendet av en art är bara sista steget i en lång process där arten blir allt mer sällsynt med tiden. De fågelarter som redan dött ut är bara en liten del av alla arter som blivit mer sällsynta de senaste 500 åren, och många fler kommer med all sannolikhet att dö ut under en snar framtid. Trots det har skattningar av hur fort arter försvinner hittills baserats på bara de arter som redan försvunnit.
Mer korrekt beräkning av utdöende
I en ny studie har Folmer Bokma tillsammans med sin tidigare doktorand Melanie Monroe vid Umeå universitet och två andra forskare från Cambridge och Vancouver gjort en bättre skattning av hur fort fågelarter dör ut. De baserade sin skattning på förändringar i internationella naturvårdsunions IUCNs Röda lista från 1988 till 2016.
Den utrotningshotade fågeln Kalifornisk kondor, Gymnogyps californianus. Bild: Umeå universitet
Dessa förändringar visar hur många arter har blivit mer hotade, hur många blivit mindre hotade, och hur snabbt dessa förändringar skedde. Med vedertagna metoder från matematisk matrisberäkning har forskarna sedan räknat ut hur fort arter dör ut just nu.
– Det sker fem gånger fortare än tidigare beräkningar visade, och ungefär 1 000 gånger snabbare än innan moderna människans påverkan, säger Folmer Bokma, i dag forskare på Centret för Ekologisk och Evolutionär Syntes i Oslo och forskare vid Umeå universitet när studien gjordes.
Studien visar också hur effektiva bevarandebiologiska insatser har varit. Genom att identifiera arter som blivit mindre hotad utan bevarandebiologiska insatser räknade forskarna ut att riktade insatser har minskad utdöende med minst 40 procent.
Folmer Bokma, Centre for Ecological and Evolutionary Synthesis, University of Oslo, folmer.bokma@ibv.uio.no
Proteiner är som små maskiner i den mänskliga kroppen. Med många funktioner. Till skillnad från våra vardagliga maskiner, som konstrueras med hjälp av monteringsanvisningar, så skapas stora proteinmolekyler utan vare sig ritningar eller montörer.
− För närvarande är det okänt hur denna process fungerar och när forskare designar nya proteiner leder processen ofta fel. Genom att lära sig bemästra denna process skulle vi spara både tid och energi vid design och produktion av dessa mikroskopiska maskiner, säger Gergely Katona, professor vid Göteborgs universitet.
Hittat en viktig pusselbit
Nu har forskare vid Göteborgs universitet och Chalmers, tillsammans med tyska forskare, hittat bevis för att vissa atomer rör sig i proteiner på ett koordinerat sätt. De har använt så kallad terahertz-strålning, det vill säga elektromagnetisk strålning som ligger i spektrat mellan mikrovågor och infrarött ljus.
Forskarna har utnyttjat terahertz-strålningens våg-lika egenskaper, där oscillationerna (rörelsevariationerna) sker med samma frekvens som atomerna i proteinmolekyler. När terahertz-strålarna växelverkar med proteinet förstärks vissa rörelser hos molekylen.
− Våra studier öppnar dörren till mycket mer omfattande studier med terahertz-strålning på proteiner, säger projektledaren Gergely Katona, professor vid Göteborgs universitet.
I experimenten fick röntgenstrålning genomlysa ett kristalliserat protein, det bovina enzymet trypsin (från ko), som bryter ner andra proteiner. Liknande verksamma proteiner aktiverar programmerad celldöd, blodkoagulering och immunsystemet.
− Vår metod ökar förståelsen för hur och varför proteiner viker sig, och därmed bildar en struktur. Det är kunskap som kan användas inom bland annat läkemedelsforskningen, säger Viktor Ahlberg Gagnér, huvudförfattare till artikeln i Scientific reports.
Öppnar dörren för fler studier
Liknande framtida studier syftar till att beskriva hur snabba samordnade rörelser orienterar delar av molekylen så att de själva genererar dess slutgiltiga struktur.
Med den nya studien demonstrerar forskargruppen också hur icke-joniserad elektromagnetisk strålning påverkar proteiner.
− I dagens samhälle är vi ständigt omgivna av strålning. Därför är studien ett viktigt steg inom biokemi-forskningen. Med denna metoden utforskar vi en ny möjlighet att låta datorn hitta samband mellan atomer i biomolekyler, utan mänsklig påverkan, säger Viktor Ahlberg Gagnér.
Forskare på Chalmers har varit involverade i själva teknologin och att stötta vid de praktiska experimenten.
Viktor Ahlberg Gagnér, doktorand, institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet, viktor.ahlberg.gagner@gu.se
I början av januari inleds den svensk-argentinska expeditionen CHAQ 2020 som går till de historiska lämningarna av den första svenska Antarktis-expeditionen, Nordenskjöld-expeditionen år 1901-1903. Dag Avango, professor i historia vid Luleå tekniska universitet, leder det svenska forskarteamet i CHAQ 2020 och medverkar i den arkeologiska dokumentationen som ska utföras under expeditionen.
En av expeditionens målsättningar är att bidra med data till projektet CHAQ, vars syfte är att förklara hur och varför historiska lämningar på Antarktis definieras som kulturarv eller inte.
– Vi vill bidra med ny kunskap om kulturarvens roll i Antarktis, säger Dag Avango.
Enligt Antarktis-fördragets miljöprotokoll ska alla spår av mänsklig aktivitet tas bort för att det ska bevaras som en orörd kontinent med så liten mänsklig påverkan som möjligt. Men det finns undantag och det är de lämningar som klassas som kulturminnen.
– Det finns flera intressen kopplade till dessa kulturarvsprocesser, både ekonomiska, politiska, sociala och kulturella. Expeditionen kommer att bidra med ny kunskap om hur dessa intressen påverkar hur kulturminnen på Antarktis förvaltas i praktiken och vilken roll klimatförändringar spelar i detta., säger Dag Avango.
Medlemmar ur Otto Nordenskjölds expedition till sydpolen. ”Antarctic” som avseglade från Göteborg 1901-10-16. Männen på däcket är från vänster; Carl Skottsberg, Otto Nordenskjöld, K A Andersson, Carl Anton Larsen, Erik Ekelöf, Axel Ohlin och Gösta Bodman. Bild: Göteborgs stadsmuseum
Fakta om Nordenskjöld-expeditionen
År 1901-1903 gjordes den första svenska expeditionen till Antarktis, under ledning av Professor Otto Nordenskjöld, en svensk geolog och polarforskare. Det var en av de allra första vetenskapliga expeditionerna till Antarktis, som då var en i stort sett outforskad kontinent. Expeditionen förlorade en av besättningsmännen och fartyget men lyckats utföra en lång rad undersökningar och upptäckte ett stort antal nya platser och kan betraktas som en av de största framgångarna inom svensk polarforskning.
Klimatförändringarna hotar lämningar
Ett annat viktigt uppdrag under expeditionen är att bidra till bevarandet av lämningarna från Nordenskjöld-expeditionen, som idag hotar att försvinna.
– Lämningarna efter expeditionen hotas av klimatförändringarna, som går mycket snabbare i polartrakterna än på andra ställen, inte minst på Antarktiska halvön. Bevarandeinsatserna kan inte vänta utan måste göras nu. En av lämningarna från Nordenskjöld-expeditionen är en byggnad på Snow Hill Island. Byggnaden står på en kulle och hotas av att permafrosten i marken tinar och att vattendrag eroderar kullen, säger Dag Avango.
Två av forskarna som är med på expeditionen är från Göteborgs universitet och arbetar på uppdrag av Riksantikvarieämbetet. De ska föreslå ett åtgärdsprogram för att säkra att byggnaden inte kollapsar.
Eventuellt framtida svenskt engagemang
CHAQ 2020-teamet ska dokumentera de historiska lämningarna med hjälp av 360 graders virtual reality-film (VR), fotogrammetri och laserscanning. I kombination med traditionell uppmätning och 3D-modellering kommer forskarna att kunna använda materialet för att skapa baslinje data om lämningarnas tillstånd idag. Samtidigt kommer materialet att användas för att skapa realistiska VR-modeller av lämningarna och dess omgivningar. På så vis blir platserna tillgängliggjorda för andra forskare och den breda allmänheten som inte har möjlighet att själva besöka Antarktis. Expeditionen kommer även bli föremål för en dokumentärfilm.
Forskarna ska också jämföra dokumentationen från CHAQ 2020 med äldre fotografier för att se hur landskapet har förändrats med tiden. Bland forskarna finns förhoppningar om framtida svenska expeditioner för att på så vis kunna hålla koll på klimatförändringarna och lämningarna även framöver. Expeditionens resultat kommer att bilda underlag för ett beslut om eventuellt framtida svenskt engagemang.
– Jag tycker att Sverige har ett ansvar för att bidra till förvaltningen av svenska kulturminnen på Antarktis och jag hoppas att den här expeditionen kommer att leda till ett mer långsiktigt svensk engagemang. Jag hoppas också att expeditionens resultat kommer att bidra till att uppmärksamma konsekvenserna av de kraftiga klimatförändringarna som sker i det här området idag. Klimatförändringarna är inte en framtidsvision utan det sker här och nu på ett väldigt dramatiskt sätt. Nedbrytningen av kulturminnena gör att det blir väldigt synligt. Det finns till och med en risk för att det är för sent för att bevara lämningarna. Det är en fråga vi måste ställa oss: går det ens att rädda det här? säger Dag Avango.
En djupt fascinerande kontinent
Dag Avango har tidigare lett två Antarktisexpeditioner och är ivrig att få åka dit igen.
– Det är fantastiskt att få den möjligheten. Ända sedan första gången jag var där för tio år sedan har jag varit djupt imponerad av den här kontinenten och dess natur och historia. Den liknar ingen annan plats på jorden. Spänningen mellan det orörda och spåren av mänsklig aktivitet gör att Antarktis för en historiker och arkeolog blir djupt fascinerande, säger Dag Avango.
– Det är de mest extrema förhållandena för mänsklig aktivitet som över huvud taget finns och ändå har människor varit där och haft verksamhet. Det finns gamla valfångststationer som blivit spökstäder och det finns forskningsstationer– många i drift, andra övergivna. Som historiker vill vi förklara orsakerna till dessa aktiviteter. Varför har olika aktörer startat verksamheter där? Hur har de gjort för att klara av förhållandena? Varför har man så småningom avvecklat verksamheterna? Vilka har konsekvenserna blivit för miljön, för politiska förhållanden och för globala resursflöden? Hur bör vi förvalta lämningar av tidigare mänsklig verksamhet där och under vilka omständigheter bör de klassas som kulturarv och bevaras till eftervärlden? Det finns fortfarande en rad frågeställningar att besvara, säger han.
Genomgått säkerhetsövningar
CHAQ 2020 är ett samarbete mellan Sverige och Argentina. Argentina står för expeditionens logistik. Forskarna blir transporterade med militärt flyg från Argentina till den argentinska basen Marambio på den antarktiska halvön. Därifrån ska de sedan ta sig runt till Snow Hill Island, Esperanza och Paulet Island, med hjälp av helikopter och fartyg. Expeditionen väntas ta ungefär en månad men vid dåliga väderförhållanden kan den ta upp till två månader. Forskarna ska bo i tält under stor del av tiden och har fått genomgå en säkerhetskurs på forskningsstationen i Abisko för att testa utrustning och öva på säkerhetsrutiner.
– Vi ska bygga ett tältläger med arbetstält, matlagningstält och sovtält. Alla kommer att ha varsin GPS med koordinater för tälten så att man snabbt kan hitta tillbaka till skydd om det blåser upp till storm, säger Dag Avango.
Dag Avango har själv tidigare fått erfara de snabba och farliga väderomslagen Antarktis.
– Sist jag var där trodde jag inte att vi skulle kunna ta oss hem. Det var 2010 när vi seglade ner från Falklandsöarna i en segelbåt. Vi hamnade i en oerhört våldsam orkan som gjorde att båten höll på att gå under. Vi var tvungna att köra upp segelbåten på en strand med hjälp av motorn så att den låg ner på marken. Sedan fick vi ha igång motorn i 20 timmar för att båten inte skulle blåsa iväg. Den erfarenheten gör att jag vet hur illa det kan gå. Det gör att jag aldrig tummar på säkerheten, säger Dag Avango.
Kontakt
Dag Avango, professor i historia vid Luleå tekniska universitet, dag.avango@ltu.se
Det är lätt att köpa ekologisk frukt men svårare att byta flyget mot tåg på semestern. Nu har en internationell forskargrupp med samhällsvetenskaplig inriktning utfört ett experiment som stärker tesen. De menar att deras forskning visar att omställningen till en hållbar värld inte kan ske på frivillig basis.
I experimentet fick ett urval av amerikanska medborgare en summa pengar som de kunde välja att behålla själva eller investera i verksamheter som arbetar med att motverka globala koldioxidutsläpp. Investeringen medförde en överhängande risk att förlora det satsade beloppet. Utfallet blev att deltagarna överlag valde att investera om insatserna var låga men inte när de bedömdes vara för höga.
Principer har ett pris
– Resultaten indikerar alltså att människor som vill konsumera och investera grönt i första hand följer sina principer när påverkan i deras liv är låg, säger Giangiacomo Bravo, Linnéuniversitetet, som har utfört experimentet tillsammans med Mike Farjam, också från Linnéuniversitetet, och Olexandr Nikolaychuck från Friedrich Schiller University i Jena, Tyskland.
Politiska strategier sätter i dag en stark tilltro till att samhället kan möta klimatkrisen genom att medborgarna i ökad grad blir medvetna om klimatfrågor, och att de därmed väljer att konsumera och investera grönare. Den internationella forskargruppen efterlyser, med sitt experiment som grund, att politiker i större utsträckning ska ställa sig frågan om hur effektiva sådana strategier är.
– Vår forskning pekar mot att mer informerade medborgare förvisso kan köpa mer ekologisk frukt, men att de inte tenderar att överge de beteenden som har större påverkan på klimatet, som till exempel att flyga. Det betyder att vi behöver andra typer av åtgärder, som beskattning och reglering, för att få människor att ändra de beteenden som har störst påverkan på klimatet. Om vi ska nå världens klimatmål är detta nödvändigt, säger Giangiacomo.
– Denna organisation i form av getton skulle kunna ligga till grund för sällsynta arters överlevnad då de undviker trycket från mer konkurrenskraftiga arter genom att samarbeta eller genom att använda olika områden, säger Joaquín Calatayud, tidigare postdoktor i Integrated Science Lab vid Umeå universitet.
Resultaten från denna studie föreslår en allmän förklaring för bibehållen biologisk mångfald i konkurrensutsatta miljöer, en gordisk knut inom ekologisk forskning.
– I mycket konkurrensutsatta miljöer borde mer konkurrenskraftiga arter slå ut sällsynta arter. Trots det samexisterar flera sällsynta arter i ekologiska samhällen, förklarar Joaquín Calatayud.
Rumslig gruppering för överlevnad
För att genomföra undersökningen analyserade författarna mer än 300 samhällen, inklusive mossor, växter, insekter och koraller, distribuerade över hela världen. Genom att kombinera nätverksteori för att upptäcka getton, och numeriska simuleringar för att utforska mekanismerna bakom dem, kom de fram till att den rumsliga grupperingen av sällsynta arter förbättrar deras överlevnad.
Dessa fynd ger en bättre förståelse för hur arter bildar ekologiska samhällen.
– Resultaten kan påverka flera tillämpningar där samexistens av arter är avgörande, inklusive strategier för att bevara biologisk mångfald och studier av mänskliga sjukdomar relaterade till tarmfloran, säger Joaquín Calatayud.
Eftersom mekanismerna som leder till att sällsynta arter bildar grupper ännu är okända krävs mer forskning i en ny riktning.
Joaquín Calatayud, Integrated Science Lab, Institutionen för fysik, Umeå universitet. I dag: Biodiversity Department, King Juan Carlos University, Madrid, Spain, joaquin.calatayud@umu.se
Till stor del beror ökningen på åtgärder inom nationella program som bygger på mjölkens stora betydelse för de små barnens näringsstatus och deras tillväxt och kognitiva utveckling. Mjölkkor är viktiga både kulturellt och ekonomiskt i Rwanda.
Jean-Baptiste Ndahetuye har i sitt doktorsarbete vid SLU undersökt den hygieniska kvaliteten på Rwandisk mjölk, och kopplingar till juverhälsa, hygien och andra skötsel- och uppfödningsfaktorer.
Bakterier påverkar kvaliteten på mjölken
Den övergripande slutsatsen är att subkliniska juverinflammationer, det vill säga sådana som inte ger synliga förändringar på juver eller i mjölk, är vanliga bland besättningarna av mjölkkor. Merparten av de sjukdomsframkallande bakterier som hittades i mjölken visade sig dessutom vara av smittsam typ och i hög grad resistenta mot penicillin.
– Det höga bakterietrycket i hela produktionskedjan har betydelse för mjölkkvaliteten, för möjligheten att förädla mjölkprodukter och för folkhälsan, säger Jean-Baptiste Ndahetuye.
Det finns flera faktorer som ökar risken för att korna ska drabbas av subklinisk juverinflammation. Det gäller t.ex. om de var inhysta i en individuell fålla (kraal) och på jordgolv, om de var i senare delen av sin mjölkproduktion, om de var av holsteinras, om de hade smutsiga juver och ben, om de inte hade en kalv som diade dem, om de inte fick foder direkt efter mjölkningen, om mjölkaren inte tvättade händerna och det var dålig hygien under mjölkningen, samt om korna inte förmjölkades.
– Ett kontrollprogram mot juverinflammationer skulle vara en bra åtgärd för optimerad mjölkproduktion i Rwanda, avslutar Jean-Baptiste Ndahetuye.
Bild: Renee Båge
Rwandas mjölkmarknad
Mjölken kyls inte på gården utan transporteras okyld på cykel eller motorcykel i mjölkflaskor eller plastdunkar till mjölksamlingscentraler, där mjölken kyls för första gången när den hälls i en större mjölktank.
Den mjölk som hanteras och processas vidare i denna formella mjölkkedja pastöriseras oftast innan försäljning, men det finns också en informell mjölkkedja där mjölken säljs direkt till konsument eller på små lokala marknader, opastöriserad.
De allra flesta familjer är medvetna om att de ska upphetta mjölken före konsumtion. Myndigheterna försöker dock få alla mjölkproducenter att leverera till de officiella mjölksamlingsställena och minska den informella marknaden.
Jean-Baptiste Ndahetuye, Institutionen för kliniska vetenskaper, Sveriges lantbruksuniversitet, jean-baptiste.ndahetuye@slu.se
Renee Båge, huvudhandledare och universitetslektor vid samma institution, renee.bage@slu.se
För att tillgodose kommande generationers behov krävs en omställning från dagens linjära ekonomiska system – som bygger på en intensiv konsumtion av ändliga naturresurser – till en cirkulär ekonomi där varje resurs utnyttjas så effektivt så möjligt. Det menar Niklas Karlsson, som i sin nyligen publicerade doktorsavhandling vid Högskolan i Halmstad.
– I dag har vi ingen marknad för samhälleliga och miljömässiga värden, vilket betyder att de inte har någon prislapp. Det är med andra ord svårt att ta betalt för samhällsnytta, och eftersom just bidraget till ett hållbart samhälle är en så stor del av det värde som biogasen skapar tenderar produktionen att bli en olönsam affär. Det är därför övergången till en cirkulär ekonomi är så viktig, säger Niklas Karlsson och förklarar vidare:
– För att möta hållbarhetsutmaningen, och för att realisera övergången till en cirkulär ekonomi, behöver vi veta hur företag skapar och levererar ekonomiskt värde med hjälp av affärsmodeller, och hur de kan förändra sina affärsmodeller för att även prioritera miljömässigt och samhälleligt värdeskapande. Jag har undersökt hur affärsmodellsinnovationsprocessen kan bidra till framtagandet av sådana hållbara affärsmodeller, och hur det i sin tur kan öka lönsamheten för gårdsbaserad biogasproduktion.
Bidra till lösningar på samhällsutmaningar
Det är viktigt att biogasproduktionens fördelar för miljö och samhälle fångas upp för att de ska ges ett värde. För att göra det krävs en affärsmodell med fokus på hållbara värden.
– Hållbarhet består av tre olika delar: ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. Alla tre delarna är viktiga och måste harmoniera med varandra för att växa. Jag menar att det är möjligt att skapa ekonomisk tillväxt som en följd av miljömässig och social hållbarhet. Ett företag kan nå ökad lönsamhet genom att de löser miljöproblem eller samhällsproblem. Det blir deras sätt att ge mervärden till kunden och andra intressenter, säger Niklas Karlsson och konstaterar att vi inte riktigt är där ännu.
– I dag organiserar många företag sina affärsaktiviteter så att de primärt gynnar en snabb ekonomisk avkastning. Jag säger inte att företag inte ska tjäna pengar och vara framgångsrika, men det måste kunna ske på ett hållbart och långsiktigt sätt. Tankar kring hur ett företag kan bidra till en hållbar värld bör vara centrala. Genom att fokusera på att bidra till lösningar på samhällsutmaningar, snarare än på att profitera på konsekvenserna av utmaningarna, tror jag att en viktig strategisk förflyttning kan ske. En sådan förflyttning kan också göra företagen mer konkurrenskraftiga. Vi behöver en långsiktig hållbar omställning där det är möjligt att tjäna pengar genom att skapa hållbart värde, resonerar Niklas Karlsson.
Hållbara affärsmodeller kan öka lönsamhet
Niklas Karlssons resultat visar att processen bakom affärsmodellsinnovation för hållbarhet sker i tre huvudsakliga faser – pre phase, ongoing phase och post phase. Pre phase inbegriper interna och externa faktorer och förutsättningar som motiverar företagen att initiera en innovationsprocess. Vidare, i ongoing phase, implementeras olika aktiviteter som bland annat underlättar förståelsen för företagets befintliga affärsmodell, och som stödjer idégenerering och affärsmodellering. Slutligen, i post phase, används och finslipas protoyper för affärsmodeller som har tagits fram, med målet att landa i hållbara affärsmodeller som kan öka företagets lönsamhet genom att hantera och lösa hållbarhetsproblem.
Baserat på fasernas innehåll har Niklas Karlsson tagit fram ett ramverk för innovationsprocessen för affärsmodellen fokuserat på hållbarhet. Ramverket visar hur en affärsmodell kan förändras och anpassas för att skapa hållbart värde.
– I alla tre faserna är det viktigt att interagera med företagets intressenter – de som påverkas av verksamheten och de som påverkar den, till exempel kunder, leverantörer och medarbetare – och att ha deras intressen för ögonen, menar Niklas Karlsson.
Fler branscher kan använda affärsmodellen
Genom tydligt och starkt samarbete mellan biogasproducenter och intressenter går det att hitta affärsupplägg där biogasens hållbarhetsvärden kan prissättas, vilket kan öka lönsamheten för gårdsproducerad biogas. Ett sätt att uppnå sådant samarbete är Flourishing Business Canvas (ett verktyg för hållbar affärsmodellering), för att tillsammans med olika intressentgrupper utveckla affärsmodeller med fokus på såväl ekonomisk och social som miljömässig hållbarhet.
Forskningsresultaten kan tillämpas praktiskt, och inte bara i biogasföretag. Företag i andra branscher som vill bredda sitt värdeskapande i en hållbar riktning kan dra nytta av Niklas Karlssons modell.
– Genom att använda sig av de tre faserna för att organisera en process för affärsmodellsinnovation kan företagen börja fundera kring vilka intressenter de kan koppla in. På det viset kan företag och intressenter tillsammans skapa en ny, hållbar affärsmodell där de alla gynnas på olika sätt.
Bygg-, anläggnings-, vvs- och elinstallationsbranscherna genomgår en metamorfos med ökad digitalisering. En rörläggare måste exempelvis via en app kunna läsa av tredimensionella modeller och förstå vad hen ska göra, kunna beställa material och återrapportera via appen. Det ställer helt andra krav på yrkesläraren som ska förbereda för framtida yrkesarbete.
Det är en svunnen tid när enbart ingenjörer och arkitekter använde datorer, surfplattor m m. Yrkesarbetare inom vvs, elinstallation, snickare på byggen m m måste förstå digitala modeller och ritningar, kunna digitalt felsöka och översätta instruktioner via surfplattan till praktisk handling.
Yrkesutbildningar släpar efter i kunskap
Forskaren Mats Persson, Malmö universitet, har på uppdrag av Byggnadsindustrins-, Elbranschens och VVS-branschens yrkesnämnder, undersökt förutsättningarna för utbildningsinslag för en alltmer digitaliserad samhällsbyggnadssektor. Persson samlade först en referensgrupp med företrädare från flera olika byggbranscher, läromedel, yrkeslärarutbildningen och gymnasieskolan, Skolverket med flera. Branscherna anser att yrkesutbildningarna släpar efter. Ett begrepp som nu anses vara standard är BIM, Building, Information, Modelling – alltså digitala modeller av den färdiga byggnaden. Men förstår alla en sådan modell och framförallt resan dit – det vill säga vad man ska göra i olika produktionsled?
Mats Persson tog också reda på vilken digital kompetens lärarna har inom olika yrkesutbildningar. I studien ställdes frågor om vilka kompetenser som behöver utvecklas, samt hur elevernas förutsättningar ser ut. Studien tar även upp vilka former av digitalisering som eleven behöver möta under sin utbildningstid och hur kompetensutveckling kan organiseras.
Yrkesläraren styr hur uppdaterad undervisningen blir
Via enkäter och djupintervjuer framträder flera olika resultat.
– Kunskaperna hos yrkeslärarna varierar mycket och beror på yrkeslärarens eget intresse. Det beror alltså väldigt mycket på individen hur pass ”up to date” undervisningen blir, säger Mats Persson.
Mats Persson menar dock att yrkeslärarna generellt i flera olika branscher som installation-, vvs-, bygg- och anläggning både har bra koll på utvecklingen i respektive bransch och användning av viss digital teknik, inklusive internet. Men branschen ligger hela tiden före jämfört med vad som lärs ut i gymnasieskolan. Yrkeslärarna pekade också ut kompetensområden de vill utveckla sig i och att de saknar adekvata läromedel.
Flera yrkeslärare anser också att yrkeselever saknar mycket kunskap som förr var allmänbildning. Lärarna pekar på att yrkeseleverna först måste skaffa sig grundläggande yrkeskunskaper. Det är en förutsättning för att yrket ska bli digitaliserat, enligt lärarna.
Branschen bör få mer inflytande över utbildningen
Det handlar exempelvis om att yrkeseleverna ska förstå hur en ritning ska läsas, förstå hur den färdiga byggnaden beskrivs, orientera sig i olika faser av byggprocessen och förstå hur och i vilken ordning praktiska handlingar ska utföras. Det är alltså skillnad på den färdiga produkten och produktionsvägen dit.
Mats Persson har nu återrapporterat till referensgruppen och sina uppdragsgivare. Han ser stora utmaningar framöver.
– Yrkeslärarna måste få tid att både kompetensutveckla sig och utbyta erfarenheter sinsemellan. Här finns dock flera hinder som konkurrens mellan skolor och vem som ska betala för kompetensutvecklingen. Branscherna bör få mer inflytande på yrkesutbildningen och läromedlen måste utvecklas. Det finns alltså en hel lista på åtgärder som måste komma igång, menar Mats Persson.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
