De ökade skillnaderna mellan arbetsplatser syns både i privat och offentlig sektor i Sverige, men är störst i den privata. Studien bygger på registerdata över mer än 50 miljoner arbetsplatser i Sverige, Danmark, Frankrike, Israel, Japan, Kanada, Nederländerna, Norge, Slovenien, Sydkorea, Tjeckien, Tyskland, Ungern och USA.
I alla dessa länder utom Kanada och Ungern ökade ojämlikheten över den 20-årsperiod som forskarna undersökt: början av 1990-talet fram till 2012-2013. I Sverige ökade löneojämlikheten framförallt under 1990-talet, om än från väldigt låga nivåer. Sverige har lägst lönespridning av de länder som jämförs i studien.
– Studien visar att ojämlikheten mellan arbetsplatser i Sverige kan förklara allt mer av den totala löneojämlikheten i samhället. Sverige tillhör också den grupp av länder vi studerat där betydelsen av ojämlikheten mellan arbetsplatser i relation till den totala ojämlikheten har ökat mest. Om man ser till hur mycket av den totala löneojämlikheten som förklaras av skillnader mellan företag så är Sverige någonstans i mitten av de här länderna, säger Max Thaning, doktorand i sociologi och medförfattare till studien.
Polarisering både när det gäller kvalifikationer och löner
Även om det inte undersöks i just den här studien kan förklaringen till ojämlikheten mellan arbetsplatser ligga i ett slags sortering på arbetsmarknaden, berättar han.
– De som har högre kvalifikationer hamnar i högre grad på samma typer av arbetsplatser. De som har lägre kvalifikationer hamnar på andra arbetsplatser. Man skiljs åt i högre grad och det blir ett slags polarisering i företag utifrån kvalifikation, vilket stöds av tidigare forskning och teori.
Tidigare studier har också visat att den här sorteringen till viss del sker när framgångsrika företag eller arbetsplatser inom offentlig verksamhet i allt högre utsträckning outsourcar lågkvalificerade arbetsuppgifter.
En studie från Tyskland har visat att det exempelvis kan vara arbete inom städning, restaurang och livsmedel, lagerarbete, transport och säkerhet som outsourcas till andra arbetsplatser där löneutvecklingen i snitt är lägre än för de som inte outsourcas.
– De som har lägre löner försvinner då från huvudföretaget och det blir mer polariserat även i termer av lönespridning. Det betyder att företagen inte behöver ”ta hand” om de här löntagarna som man outsourcar, med risk för att de får osäkrare anställningar och inte skyddas av företaget de utför arbete på eller åt, säger Max Thaning.
Outsourcar lågkvalificerade arbetsuppgifter
De arbetsplatser som outsourcar lågkvalificerade arbetsuppgifter gör det av effektivitetsskäl och för att spara arbetskostnader. Det kan leda till ökade vinster eller höjda löner för dem som är kvar på företaget. Det kan också göra att arbetsplasen blir mer konkurrenskraftig och anpassar sig till nya branschstandarder. Exempel på arbetsplatser som outsourcar är myndigheter, universitet och högskolor, techjättar som Apple och franchiseföretag som McDonalds.
Ytterligare en förklaring till den ökade ojämlikheten kan vara trenden i Sverige mot mer decentraliserade löneförhandlingar.
– Från att de flesta löneförhandlingar mellan fack och arbetsgivare skedde på ett nationellt plan, så har parterna mer och mer gått mot att tolerera lokala avvikelser. Arbetstagare kan få lägre förhandlingsförmåga när de förhandlar bara på sin lokala nivå. Det kan också driva på den här ojämlikheten mellan arbetsplatser ur ett svenskt perspektiv, säger Max Thaning.
Artikel:
”Rising between-workplace inequalities in high-income countries”. Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS)
– Enorma vulkanutbrott från så kallade supervulkaner är väldigt ovanliga, men när de sker är de extremt förödande.
– Det är oerhört viktigt för vulkaneologer att klargöra vad som håller den här sovande jätten vid liv och vad som kan få den att vakna, säger Valentin Troll, professor i petrologi vid Uppsala universitet, en av forskarna som i åratal analyserat lava som slungats ut från magmaresorvaren, under mindre utbrott.
Den jättelika så kallade Altiplano-Puna magmakroppen beräknas innehålla 500 000 kubikkilometer smält och halvsmält magma. För att ge en bild av hur stor volym det handlar om kan nämnas att hela ön Gran Canaria skulle rymmas – drygt tio gånger om.
Utbrott för 4 miljoner år sedan
Det senaste riktigt stora vulkanutbrottet här skedde för 4 miljoner år sedan och var det sista i en rad mycket stora explosiva utbrott som inleddes för 10 miljoner år sedan. En del av en dem kan klassas som supervulkanutbrott.
För att söka svar på hur magman har kunnat hålla sig flytande under årmiljonerna har forskarna studerat lava och bergarten scoria som slungats ut från magmareservoaren under mindre vulkanutbrott efter det senaste stora utbrottet.
Den kemiska sammansättningen i sådant material kan nämligen ge en fingervisning om hur en magmareservoar fungerar, hur långt nerifrån jordens inre materialet kommer, hur länge det stannat kvar i reservoaren och vilka olika processer magman genomgått innan det spyddes ut av vulkanen.
Sökte efter ursprunglig lava
I det här fallet var forskarna ute efter se om ny magma tränger in i reservoaren och behövde därför hitta material som, efter att det bildats nere i jorden mantel, inte påverkats av magman som redan fanns i reservoaren.
– Det var en krävande uppgift. Just under de här vulkanerna i Centralanderna finns jordens tjockaste jordskorpa, 70 kilometer tjock vilket betyder att magman ges många möjligheter att förändras och reagera med materialet det kommer i kontakt med när den tränger upp och lagras i reservoaren, säger Frances Deegan, forskare vid Uppsala universitet.
Forskarna sökte därför systematiskt i flera år efter lava som var så ursprunglig som möjligt. Till slut fann de vad de sökte. De har nu analyserat sammansättningen av syreisotoper i sina prover för att få svar på var stenarna bildats. Stenar nära jordytan har nämligen en helt annan sammansättning än stenar som kommer nerifrån jordens mantel.
Supervulkanutbrott kan utrota människan
Analysresultaten visade på lavan kom djupt inifrån jorden. Det tyder alltså på att magmareservoaren får ett tillflöde av ny magma från jordens mantel. Den nya kunskapen är viktig för att förstå hur stora, komplexa vulkaner fungerar.
– Det senaste supervulkanutbrottet som skedde på jorden var Tobas superutbrott i Indonesien för 73 000 år sedan och det anses ha lett till att människan nästan utrotades. Även om vi inte kan förhindra att superutbrott sker gör vi klokt i att utnyttja tiden fram till nästa utbrott med lära oss så mycket som möjligt för att öka chanserna för våra samhällen att överleva en sådan prövning, säger Valentin Troll.
Kontakt:
Valentin Troll, professor i petrologi vid institutionen för geovetenskaper, Naturresurser och Hållbar utveckling vid Uppsala universitet, valentin.Troll@geo.uu.se
Forskarna har studerat talgoxar, både i det vilda och i fångenskap. De konstaterar att fåglarna reagerar på matbrist genom att stoppa blodflödet till näbben, vilket gör att den blir kall. På så vis sparar de energi och behöver inte lika mycket mat som annars.
– Näbben blir kall när det finns för lite mat. Den reaktionen sker innan fåglarna börjar svälta och det i sin tur tyder på att de tidigt förutser hårda tider med dålig tillgång på föda, och då gör allt för att spara energi, säger Andreas Nord, forskare vid Lunds universitet.
Reaktion på matbrist
Studien är ett samarbete mellan forskare vid Lunds universitet och University of Glasgow. Forskarna har använt så kallad termografi, som innebär att den infraröda strålning som talgoxarna sänder ut gör att temperaturskillnader mellan olika områden på fåglarnas kroppar kan upptäckas.
Talgoxar fotograferade med en värmekänslig kamera. Skalan till höger visar temperaturskillnader.
Både de vilda och de infångade talgoxarna filmades vid en matningsstation som hölls stängd i tre timmar på dagarna. Fåglarna filmades både före, under och efter stängning och på så vis kunde forskarna se att talgoxarna reagerade på matbrist genom att näbben kyldes ner.
– När de inte hade tillgång till föda så tog det mindre än en halvtimme innan näbben var kall. Att det går så fort betyder att det är en försiktighetsåtgärd som fåglarna tar till när de förutser en tid av matbrist, säger Andreas Nord.
– Sänkta doser av antibiotika vid behandling av infektioner medför i sin tur minskad risk för vidare utveckling av antibiotikaresistens som idag utgör ett stort globalt hot mot folkhälsan, säger Torbjörn Bengtsson, professor i medicinsk cellbiologi.
Studien är gjord tillsamman med Örebrokollegan Hazem Khalaf, docent i cellulär mikrobiologi, och forskare vid Linköpings universitet. Resultatet är nu publicerat i Nature Scientific Reports.
Peptid i syrade grönsaker
Forskarna har undersökt hur en antibakteriell peptid, plantaricin, kan användas i kombination med antibiotika för att döda bakterier, i detta fall stafylokocker (MRSA). Dessa bakterier utgör idag ett mycket stort problem inom sjukvården genom att orsaka svårbehandlade sårinfektioner, infektioner kopplade till katetrar och proteser, och i värsta fall allvarlig blodförgiftning, sepsis.
Peptiden plantaricin kommer från en ”snäll” bakterie och finns i till exempel syrade grönsaker och verkar där som konserveringsmedel.
Studien visar att plantaricin snabbt påverkar och löser upp bakteriers membran och på så vis underlättar för antibiotikan att ta sig in i bakteriens inre och snabbt döda den.
Lägre doser antibiotika får verkan
– Plantaricin bidrar med att 100 gånger lägre doser av antibiotika räcker för att få en tillräcklig antibakteriell verkan. Minskad mängd är bra eftersom antibiotikan kan ha toxiska biverkningar och skada inre organ, säger Hazem Khalaf.
Studien visar att en kombinationsbehandling med plantaricin och antibiotika kan utvecklas till att snabbt och effektivt motverka bakteriella infektioner, samtidigt som utvecklingen av antibiotikaresistens förhindras.
– Bakterier har blivit resistenta mot traditionella antibiotika och läkemedelsföretagen har mer eller mindre slutat att utveckla nya eftersom det inte är lönsamt. De kan ta upp emot tio år att ta fram ny antibiotika – och bara efter några år är bakterierna resistenta även mot detta, säger Torbjörn Bengtsson.
Löser upp bakteriernas membran
Forskarna har arbetat brett i projektet.
– Vi har testat olika typer av antibiotika, de som angriper cellväggen och de som går in i bakterien och angriper DNA, RNA eller ett specifikt protein. Plantaricin tycks fungera tillsammans med de flesta antibiotika, säger Hazem Khalaf.
Plantaricinerna löser upp och förstör bakteriernas membran, ett hölje som är skilt från cellväggen.
– Membranet är en så grundläggande struktur i cellen som inte har ändrats påtagligt genom evolutionen. Detta förklarar troligen varför bakterier inte har förmåga att utveckla resistens mot våra peptider, säger Torbjörn Bengtsson.
Behandling av kroniska sårinfektioner
Nästa steg är att vidareutveckla och utnyttja de goda antibakteriella effekterna av plantaricin inom vården, i första hand för att förhindra och behandla sårinfektioner.
– Syftet är att utveckla smarta sårförband av cellulosamembran och våra plantariciner för behandling av svåra kroniska sårinfektioner, säger Torbjörn Bengtsson.
En annan tänkbar tillämpning är att behandla implantat med plantariciner innan de sätts in i kroppen, till exempel en höftledsprotes.
– Om implantatet är kontaminerat av bakterier bildas en biofilm som oftast är extremt svår, för att inte säga omöjlig, att behandla med antibiotika. Det enda sättet är att byta ut hela implantatet, säger Hazem Khalaf.
Förhindrar biofilm på implantat
– Lösningen är en behandling av implantatet med våra plantariciner som hindrar att bakterierna fäster från början och därmed en bildning av biofilm. Det skulle spara mycket lidande för patienter, säger han.
– Kolla först vem som är avsändaren. Lita aldrig på att råd och historier som förmedlats är korrekta utan att du kunnat kontrollera vem som är upphov till dem – och bedöm källans pålitlighet.
– Vi är i en situation där det inte finns någon helt säker kunskap om sådant som spridningsrisker, dödligheten i olika grupper, hur lång tid viruset kommer att cirkulera, när ett pålitligt vaccin kommer. De som har den mest tillförlitliga kunskapen – men som ännu inte är fullständig – är de myndigheter och forskare som länge arbetat med frågor om smittskydd.
Dela inte vidare okritiskt
Vad bör man då tänka på innan man sprider någonting vidare? Ester Pollack säger att huvudregeln är att aldrig länka vidare texter från sociala medier om du inte kan kontrollera var upplysningarna ursprungligen kommer ifrån.
– Om du gör det okritiskt så kan du vara en av dem som sprider felaktig information. Sådan information, till exempel om olika kurer mot coronaviruset, kan ha direkt livsfarliga konsekvenser för människor.
Olika länder gör olika bedömningar och olika experter säger olika saker. Vem ska man lita på?
– Både i Sverige och internationellt ser vi att myndigheters epidemiologer och seriösa forskare på området kan lägga vikt vid olika saker, ha skilda uppfattningar om åtgärder och kan ge olika råd. Vetenskapen ger sällan bara ett möjligt svar på hur problem kan lösas. Men det är skillnad på experter och ”experter”. När du ser en sådan benämning användas om en mediekälla, uppger man vilken institution de representerar och vad expertisen består i?
Även statistik kan vara vilseledande
– Också statistik kan användas oreflekterat och ibland vilseledande. När det görs jämförelser: mäter man detsamma? Vad grundar sig statistiken på? Var kommer den ifrån? Det går exempelvis inte att lita på att undersökningar är representativa när de bygger på att människor själva anmält sig till en panel. Och när statistik från andra länder visas, tänk på att den inte självklart kan översättas till svenska förhållanden.
Nu under coronapandemin uppmanar Ester Pollack att vara noga med att undersöka om fakta kan kontrolleras mot andra källor – det finns många som utnämner sig själva till ”experter” utan att ha någon grund för det. Men det är också viktigt att vara medveten om att olika vederhäftiga experters värderingar av hur vi bäst kan lösa problem kan skilja sig åt.
– Det är förstås väldigt svårt i en situation som den här när många tycker väldigt mycket och när kunskapsläget är osäkert. Men det är viktigt att reflektera över eftersom de politiska och mänskliga värderingar som görs på grundval av de fakta som vid en viss tidpunkt är tillgängliga, är något annat än fakta i sig. Att värdera fakta betyder att sätta samman fakta, vikta dem och sätta in i dem i en kontext. Den viktningen och kontexten är ytterst, när det gäller hälsostrategiska mål, en politisk uppgift. Värderingarna betyder att många faktorer och målsättningar vägs mot varandra. Här kan olika värderare, som politiker, komma fram till olika resultat och policyförslag.
Tre tips för att undvika ”fake news” i coronatider
Undvik att vidaresända tips och rekommendationer som du hittat på nätet, exempelvis via sociala medier som Facebook eller Instagram, och alltid när källan inte kan spåras.
Utnyttja att det finns tillgänglig information och debatt i flera typer av seriösa nyhetsmedier, det v.s. sådana medier som har en ansvarig utgivare och där källorna är tydligt angivna.
Var också kritisk mot din egen informationsinhämtning: undvik det som kallas ”cherry picking”, det vill säga att bara ta till sig det som spontant passar in i de egna föreställningarna.
Grundläggande förändringar i modeindustrins affärsmodell – inklusive en snabb övergång bort från ”snabbmode” – behövs för att förbättra den långsiktiga hållbarheten i distributionskedjan för kläder. Det hävdar författarna till en ny artikel som publicerats i Nature Reviews Earth & Environment.
Studien leddes av professor Kirsi Niinimäki, vid Aalto-universitet i Finland, tillsammans med Chalmersprofessorn, Greg Peters, från institutionen för teknikens ekonomi och organisation, och forskare från fyra andra internationella universitet.
Förorenande bransch
Modeindustrin är en av den mest förorenande branscherna och kan stå för upp till tio procent av de globala växthusgaserna. Men trots en ökad medvetenhet om dess miljöpåverkan fortsätter branschen att växa. Detta bland annat på grund av ökningen av ”fast fashion” eller snabbmode, som bygger på billig tillverkning, upprepad konsumtion och kortlivad användning av plagg.
Studien beskriver modets miljöpåverkan i hela distributionskedjan, från produktion till konsumtion, med fokus på vattenanvändning, kemiska föroreningar, CO2-utsläpp och textilavfall. Till exempel producerar industrin över 92 miljoner ton avfall och konsumerar 79 miljarder kubikmeter vatten per år, där utvecklingsländerna ofta får bära bördan för de utvecklade länderna. Denna påverkan visar på behovet av betydande förändringar i branschen, inklusive en tillverkningsminskning och införande av hållbara metoder i hela distributionskedjan, menar författarna.
Samlad strategi behövs för ”långsamt mode”
”Långsamt mode är framtiden”, konstaterar författarna, ”men vi behöver en ny och systemomfattande förståelse för hur vi ska gå över till denna modell – och det kräver kreativitet och samarbete mellan designers och tillverkare, olika intressenter och slutkunderna.”
En samlad strategi krävs för att textilindustrin ska investera i renare teknik, att modeindustrin utvecklar nya hållbara affärsmodeller och att beslutsfattare ändrar lagstiftningen. Konsumenter har också en avgörande roll och måste ändra sina konsumtionsvanor och vara beredda att betala högre priser, som står i relation till miljöeffekterna.
Produktion och konsumtionen av kläder ger mycket avfall
Textil- och modebranschen har en lång och komplex distributionskedja, från jordbruk och petrokemisk produktion (fiberproduktion) till tillverkning, logistik och handel.
Varje produktionssteg har miljöpåverkan genom vatten-, material-, kemikalie- och energianvändning.
Många kemikalier som används i textiltillverkning är skadliga för miljön, fabriksarbetare och konsumenter.
Mest miljöpåverkan förekommer i de länder där textil- och klädesproduktion genomförs, men textilavfall finns i hela världen.
Snabbmode har ökat mängden material i systemet. Modevarumärken producerar nu nästan dubbelt så mycket kläder i dag jämfört med före år 2000.
Den nuvarande konsumtionen av mode leder till stora mängder textilavfall, där det mesta förbränns, deponeras eller exporteras till utvecklingsländer.
Vetenskaplig artikel:
The environmental price of fast fashion. Niinimäki, K. Peters, G., Dahlbo, H., Perry, P., Rissanen, T. and Gwilt, A. (2020), Nature Reviews; Earth and Environment
Kontakt:
Kirsi Niinimäki, docent, Department of Design, Aalto University, kirsi.niinimaki@aalto.fi
Greg Peters, professor, institutionen för teknikens ekonomi och organisation, Chalmers tekniska högskola, petersg@chalmers.se
Det ligger i vår natur att söka tröst och närhet hos varandra när livet blir jobbigt eller när vi hamnar i någon form av kris. Ett tydligt exempel på detta var hur människor ställde upp för varandra efter terrordådet på Drottninggatan i april 2017
– Många gånger löser vi kriser med kramar och att vara tillsammans. Men i den här situationen med viruset är det inte möjligt, säger Per Johnsson, psykolog och forskare vid Lunds universitet och fortsätter:
– Vi vet att det kommer att få konsekvenser men de exakta konsekvenserna i det långa loppet vet vi ingenting om i dagsläget. Man skulle kunna likna det vid en gigantisk studie i vad social isolering kan medföra.
Vi reagerar olika
Vi människor är olika och hur vi reagerar på coronakrisen bero rätt mycket på hur vi handskas med rädslor generellt. En del har mycket lättväckta rädslor medan andra reagerar med förnekelse, eller med misstänksamhet mot information och förhållningsorder som vi får från myndigheter. Många gånger beror vår reaktion på vad vi har med oss i bagaget, vad vi har upplevt tidigare i livet.
Foto: Markus Spiske on Unsplash
Vi har sett det i olika nyhetskanaler, människor som verkar ta ganska lätt på uppmaningen att hålla social distans, och det är inte bara unga, utan även en hel del äldre, som beter sig så. Att ungdomar reagerar som de gör är kanske inte så förvånade, unga löper trots allt en mindre risk att bli allvarligt sjuka i covid-19 och det hör kanske ungdomen till att betrakta sig som odödlig. Men varför reagerar de äldre som de gör?
– En möjlig förklaring till åtminstone de äldre-äldres reaktioner, de som kommit upp en bit över 80 år, skulle kunna vara att de helt enkelt känner att de inte har tid att sätta livet på paus i ett halvår, för det kan vara en ansenlig del av den återstående tiden i livet. De vill leva här och nu och ta vara på alla möjligheter så länge de är friska, säger Per Johnsson.
Ovissheten en svår nöt att knäcka
Ovissheten, att inte veta hur länge som vi kommer att behöva leva med olika restriktioner, påverkar oss negativt. Vi har mycket lättare att uthärda svårigheter om vi vet att det finns ett slut. Tydliga gränser underlättar och hoppet spelar en viktig roll.
– Ovissheten slår av kanten på hoppet! Hur ska jag kunna behålla hoppet om jag inte vet hur länge jag behöver uthärda.
Som exempel på hoppets viktiga funktion hänvisar Per Johnsson till det som överlevare från koncentrationsläger har berättat. Om vikten av att hitta åtminstone en gnutta hopp och mening i tillvaron. Att hitta något litet som de kunde kontrollera var det som hjälpte dem att överleva.
Skaffa tydliga rutiner
Känslan av kontroll är oerhört viktig för oss människor och den här pandemin är något av det mest okontrollerbara som vi har upplevt på väldigt länge. Om vi inte kan kontrollera viruset behöver vi skaffa oss kontroll på annat sätt.
– Skaffa tydliga rutiner, säger Per Johnsson. Rutiner hjälper alltid när inget annat går att kontrollera. Skaffa så många rutiner som möjligt och håll fast vid dem.
Han menar att rutiner ger en mening åt tillvaron, att man då kan redovisa för sig själv att man har fyllt dagen med något meningsfullt. Om man jobbar hemifrån kan det vara viktigt att arbeta på bestämda tider, äta på bestämda tider, att ta pauser och att göra tydlig skillnad mellan jobb och fritid. Det kan också vara viktigt att vara lite noga med sig själv, att klä sig ordentligt och inte bli kvar i pyjamasen – helt enkelt göra sig presentabel för en videokonferens.
Umgås digitalt
Vi är sociala varelser och vi vet att ensamhet påverkar oss både fysiskt och psykiskt. Men idag har de flesta av oss möjlighet att umgås digitalt då vi både kan höra och se varandra. Det är viktigt att vi tar kontakt med våra vänner och våra nära och kära – och att vi gör det ofta, oftare än vad vi brukar i vanliga fall.
Då intervjun gjordes före påskhelgen, berättade Per Johnsson att hans familj planerade en digital påskmiddag då de tyvärr inte kan sammanstråla på samma plats den här påsken.
– Vi har bestämt oss för vad vi ska äta, alla kommer att tillaga var sin lammstek som vi sedan kommer att äta tillsammans, trots att vi befinner oss på olika platser.
Håll dig informerad – på bestämda tider
Vi bombarderas med nyheter och budskap om covid-19-pandemin, både i nyhetsmedia och på olika sociala plattformar. Man kommer inte undan. Hur ska vi göra för att hålla oss informerade och uppdaterade utan att drunkna i det aldrig sinande flödet av uppdateringar?
– Skaffa rutiner även här. Var noga med att välja pålitliga kanaler och skanna av nyheter på bestämda tidpunkter. Gör något annat däremellan, det är viktigt med variation och att du inte fastnar framför floden av nyheter, säger Per Johnsson och fortsätter:
– Avsluta inte dagen med att titta i nyhetsflödet, mycket av det som rapporteras göder vår rädsla och det är inget bra sätt att avsluta dagen på. Gör något som motverkar detta, läs till exempel en bra bok innan du somnar.
– På ett enkelt sätt går det att öka tillförlitligheten med ultraljud leverelastografi metoden, speciellt för överviktiga, säger Marie Byenfeldt, doktorand vid Umeå universitet.
Med metoden ultraljudsbaserad leverelastografi mäts leverns stelhet. Högre leverstelhet innebär allvarligare leversjukdom. Om levern skadas av exempelvis långvarigt alkoholintag eller olämplig kost, kan leversjukdomen fettlever utvecklas. Vid hepatitvirus, fortsatt högt alkoholintag eller intag av olämplig kost, kan sjukdomsutveckling fortsätta till leverfibros, vilket innebär att levervävnad omvandlas till bindväv. Levern blir med bindväven stelare. Om leverfibros inte behandlas, riskeras fortsatt utveckling av leversjukdomen till skrumplever, och i värsta fall till levercancer.
Utan kända risker
En tidigare vanligt använd diagnosmetod är leverbiopsi. Den innebär att via ett nålstick i levern hämtas en bit vävnad som skickas på mikroskopisk analys. Efter leverbiopsi måste patienten ligga kvar på sjukhuset några timmar eftersom det finns blödningsrisk. Jämfört med leverbiopsi har ultraljudsmetoden leverelastografi fördelen att det inte behövs något stick i levern och att själva undersökningen tar tio minuter utan kända risker för patienten.
Det har dock tidigare setts osäkerhet i 16 procent av mätresultaten. I sin avhandling visar Marie Byenfeldt att största orsaken är ökat avstånd till levern, som kan ses hos överviktiga individer. I avhandlingen visas att genom ökat tryck med ultraljudsproben som används vid mätningen, kan avståndet till levern minskas. Därmed ökas tillförlitligheten i mätresultaten.
Bukhöjd påverkar
Dessutom visas i avhandlingen att högre bukhöjd sannolikt påverkar mätresultatet, då skillnad ses med patienten i sidoläge. Bukhöjden är ett helt nytt fynd som måste beaktas vid undersökningar och diagnostisering, så att inte patienter felaktigt sjukförklaras. Förhoppningen är nu att fler studier görs med större patientgrupper för att undersöka den kliniska påverkan.
– Samtidigt innebär ett högt inre buktryck en ökad risk för leversjukdom. Om det inte är leverfibros, finns ändå ett prognostiskt värde, en indikation på att man bör ändra sin livsstil, säger Marie Byenfeldt.
Eftersom överviktiga allmänt har större risk för leverpåverkan, är det särskilt välkommet med ökad tillförlitlighet av diagnosverktyget för just den patientgruppen. Undersökningen är effektiv och utan kända risker för patienten, vilket möjliggör upprepade undersökningar efter livsstilsförändringar.
Fotnot:
Avhandlingen bygger på fyra delstudier med totalt 388 patienter vid röntgenavdelningens ultraljudssektion på Östersunds sjukhus, mellan januari 2017 och april 2020.
Avhandling:
Ultraljuds-baserad shear wave elastografi av lever, en icke-invasiv metod för utvärdering av leversjukdom
Kontakt:
Marie Byenfeldt, Medicinska fakulteten, Institutionen för Omvårdnad, Umeå universitet, marie.byenfeldt@umu.se
Marie Byenfeldt är legitimerad röntgensjuksköterska med examen i medicinskt ultraljud vid Karolinska institutet. Hon arbetar vid röntgenavdelningarna på Östersunds sjukhus och Aleris Diagnostik AB Stockholm, samt forskar kliniskt på ultraljudsmetoder.
År 2040 beräknas vart fjärde barn i världen att leva i områden där det råder stor brist på rent och drickbart vatten. Avsaltning av havsvatten och rening av avloppsvatten är två vägar att rädda situationen. Nu har forskarna vid Linköpings universitet tagit fram en billig och miljövänlig ånggenerator där vatten avsaltas och renas med hjälp av solen.
– Förångningshastigheten är fyra-fem gånger högre än vid direkt avdunstning, vilket betyder att vi kan rena större volymer vatten, säger Simone Fabiano, forskningsledare inom området organisk nanoelektronik, Laboratoriet för organisk elektronik.
Polymeren kan absorbera solenergi
Ånggeneratorn består av en aerogel som innehåller en cellulosabaserad struktur som sedan klätts in i den organiska ledande polymeren PEDOT:PSS. Polymeren har förmågan att absorbera energin i solen, inte minst i den infraröda delen av ljusets spektrum där också mycket av värmen finns. Aerogelen i sin tur har en porös nanostruktur vilket betyder att mycket vatten kan sugas in i porerna.
Ett poröst flytande och värmeisolerande skum placeras också mellan vattnet och aerogelen för att ånggeneratorn ska hållas flytande. Värmen från solen förångar vattnet och salt och andra produkter stannar kvar.
Bara miljövänliga material
– Aerogelen är slitstark och kan göras ren i exempelvis saltvatten och sedan användas direkt, om och om igen. Vattnet som avdunstar genom systemet blir till dricksvatten med en mycket god kvalitet, intygar Tero Petri Ruoko, postdoktor vid Laboratoriet för organisk elektronik och en av artikelns författare.
– Det fina med det här är att alla material är miljövänliga, vi använder nanocellulosa och en polymer som har mycket liten påverkan på miljö och människor. Vi använder också mycket små mängder material, aerogelen består till 90 procent av luft. Vi hoppas och tror att våra resultat kan hjälpa de miljoner människor som inte har tillgång till rent vatten, säger Simone Fabiano.
Coronakrisen intensifierar en värderingsförskjutning som var på gång redan tidigare: Att på olika sätt knyta an till det lokala kommer att värderas högre jämfört med mer långväga och besök och relationer. Det menar Ola Thufvesson som forskar på platsers attraktivitet vid institutionen för service management och tjänstevetenskap, Lunds universitet.
– En tvåveckors semester på Söderåsen kan få högre status än en weekendresa till New York. Även om flyget fortsätter att vara superbilligt.
Med förändringen följer en större vilja att förvalta vår närmiljö och skapa vackrare vardagsmiljöer, tror han.
– Vi har haft ett mönster nu att folk har kunnat strunta i hur det ser ut runtomkring där de bor. Man kan ju alltid dra iväg, åka till Italien och spela golf eller till Barcelona och shoppa. Det har varit lite som om att hus primärt byggts för att förvara människor och platsen runtomkring ska man kunna lämna.
Ansvaret mot sin plats
Det kanske blir mer och mer tydligt att medelklasskonsumenten inte bara har ett ansvar mot miljön och klimatet utan nu även mot sin plats.
Kvarterskonditorn och de små butikerna i centrum – det lilla och unika – har varit mer sårbara under Coronakrisen jämfört med de stora kedjorna som har en större ekonomisk uthållighet. Men i samma veva har de också fått en revansch mot kedjejättarna och e-handeln, enligt Thufvesson.
– Deras öppna vädjan om stöd har hörsammats och på nära håll påmint oss om en vad en ”död” stadskärna faktiskt kan innebära. Kanske börjar man snart tala eller tänka i termer av platsmoral eller platskärlek, funderar han.
– Det kanske blir mer och mer tydligt att medelklasskonsumenten inte bara har ett ansvar mot miljön och klimatet utan nu även mot sin plats.
Men bär vi inte alla på en rastlös längtan att utforska nya platser som inte kan tillgodoses på alltför nära håll?
Nja, det finns två sorters resande, påpekar Thufvesson: De som reser för att upptäcka platser ordentligt och de åker iväg för klimatombytets skull och kanske för att checka av ett antal sevärdheter. Och det är väldigt få av oss som hör till den förstnämnda kategorin.
– Vi har anammat ett beteende och gör såsom det förväntas av oss. Vi är en del av en norm där en resa har ansetts vara den bästa upplevelsen. Och resandet har fyllt en funktion att bekräfta det rådande globala, ekonomiska systemet.
Och det där med att det inte går att upptäcka nya platser på nära håll håller inte Ola Thufvesson med om.
– Jag har flera studenter som åker på utbyten. Ofta vill de åka långt bort, till exempel till Australien. Där äter de kinesmat och lever i en anglosaxisk miljö som är väldigt lik vår.
Få känner till Bornholm
Men få känner exempelvis till att Bornholm är en gammal skånsk ö eller att Polen är som ett stort friluftsmuseum på temat ”Sverige för inte så länge sedan”. De här ungdomarna får en väldigt konstig geografi som är väldigt fragmentarisk.
Också de prylar vi väljer att omge oss med är ett sätt att bekräfta vår identitet. Men efter e-handelns inträde är det inte länge status att omge sig med sådant som är tillverkade på andra sidan jordklotet.
– Ett exempel är bryggerinäringen. På 90-talet var det fräckt att köpa lageröl från Nya Zeeland, även om den smakade som Pripps blå. Idag finns det bryggerier i varenda kommun som arbetar med många sorters öl och smaker.
Långsammare långresor
Men visst kommer vi fortsätta att resa, säger Thufvesson. Men då favorisera det lite långsammare resandet. De mer långväga resorna kommer att motiveras med att göra något annorlunda. Det kommer uppstå nya subkulturer och substatussystem. En återgång till nattågen och de långväga direkttågen i Europa har redan börjat.
– Att leka sommar i november och dra iväg till Mauritius eller Kanarieöarna räcker inte, det kommer nog anses lite omoraliskt.
Forskningsstationen på Snow Hill i Antarktis byggdes 1902 under ledning av forskaren Otto Nordenskjöld under den så kallade första svenska Sydpolarexpeditionen. Stationen är tillsammans med andra lämningar från expeditionen skyddade historiska miljöer. Men det är av naturliga orsaker få som kan ta del av detta kulturarv. Det vill forskarna Gunnar Almevik och Jonathan Westin ändra på.
Undersökte och samlade in data
Under fyra veckor besökte och dokumenterade de därför forskningsstationen på Snow Hill och andra minnesmärken, bland annat en ruin i Hoppets bukt byggd av en grupp expeditionsmedlemmar. På plats undersöktes lämningarnas tillstånd, risker och behov av åtgärder.
− Den gamla forskningsstationen är i förvånansvärt gott skick. I efterhand har man satt upp fotografier och informationsskyltar och huset liknar idag ett hembygdsmuseum, men känslan av där och då är ändå påtaglig, säger Gunnar Almevik, professor i kulturvård.
Bild: Göteborgs universitet
Under två veckor bodde forskarna i tältläger på Snow Hill. Med drönare, laser och fotogrammetri genomförde de omfattande dokumentationer av byggnaden och landskap. De gjorde också traditionella karteringar och uppmätningar.
Forskarna monterade också en automatisk väderstation för att långsiktigt kunna samla in klimatdata av motsvarande slag som Nordenskjölds expedition samlade in i början av 1900-talet.
– Genom jämförelser mellan klimatdata, nya och gamla karteringar och återfotografering kommer vi få en unik möjlighet att följa klimatförändringar på en specifik lokal i Antarktis över 120 år, säger Gunnar Almevik.
Möjliggör för allmänheten att besöka Antarktis
Gunnar Almevik och Johanthan Westin håller nu på att bearbeta all data de samlat in och utifrån dessa skapa digitala modeller av lämningarna. Målsättningen är att de digitala modellerna av dessa lämningar ska kunna ”besökas” av en bred allmänhet.
− Det främsta sättet att utforska den detaljrika dokumentationen vi har samlat in, och förstå platsen, är att stiga in i den. Vi arbetar därför med ett gränssnitt som möjliggör ett utforskande i Virtual Reality. Med hjälp av historiska källor och de byggnadsundersökningar som gjordes på plats vill vi även digitalt rekonstruera vinterstationen så som den tedde sig 1902, säger Jonathan Westin, docent i kulturvård.
Men det finns även ett annat viktigt skäl till att skapa digitala modeller.
− Det har inte funnit något samlat kunskapsunderlag hittills, säger Jonathan Westin.
Förvaltningsansvaret för lämningarna efter Nordenskjöld-expeditionen delas mellan Argentina och Sverige. Dokumentationen ska ge ett underlag om hur kulturarvet bör underhållas och förvaltas framöver.
Bild: Göteborgs universitet
− Vi kunde på plats konstatera att byggnaden på Snow Hill och ruinen i Hoppets bukt är i förvånansvärt gott skick. Däremot hotas landskapet och själva marken de står på, säger Jonathan Westin.
Ökad temperatur och nederbörd leder till smältande glaciärer och smältande permafrost. Jorderosionen från smältvatten är kraftig på just dessa platser och hotar lämningarna på sikt.
– Ibland tänker vi att kulturarv kan bevaras för evighet, men här måste vi definiera en bevarandehorisont. Och den är här i Antarktis skrämmande kort. Att lägga ny tjärpapp och laga fönster på huset på Snow Hill är relativt enkelt. Det allvarliga hotet, och det gäller alla lämningar från Nordenskjölds polarexpedition, kommer från det förändrade klimatet, säger Gunnar Almevik.
Fotnot:
Expeditionen är ett samarbete mellan flera institutioner och länder. Projektet, CHAQ 2020, är finansierat av Vetenskapsrådet och leds av Lize-Marié Van Der Watt vid KTH. Riksantikvarieämbetet finansierar Jonathan Westins och Gunnar Almeviks del i projektet.
Hos friska individer signalerar hormonet insulin till kroppen att absorbera glukos, vilket reducerar sockret i blodet och ger energi till vävnader. Hos patienter med typ 2-diabetes misslyckas denna mekanism, eftersom de glukosabsorberande vävnaderna blir resistenta mot insulin och eftersom för lite av hormonet frisätts ut i blodet. Detta leder till ett förhöjt blodsocker med långvariga komplikationer som ofta blir invalidiserande eller till och med livshotande.
Ofta har typ-2-diabetiker också förhöjda nivåer av glukagon, ett annat hormon som frisätts från bukspottkörteln. Glukagon motverkar effekten av insulin genom att påverka levern att frisätta lagrad glukos till blodet. Efter en måltid blockeras frisättning av glukagon normalt för att förhindra överdriven produktion av glukos i levern. När detta misslyckas hos diabetespatienter, bidrar för mycket glukagon till en ond cirkel som förvärrar de redan höga blodsockernivåerna.
Undersökte α-celler från bukspottskörteln
Trots den vitala funktionen som glukagon har är mekanismerna för hur det frisätts fortfarande dåligt utforskade. En ny studie, ledd av Omar Hmeadi i Sebastian Bargs forskargrupp vid Uppsala universitet, har undersökt hur de glukagonproducerande α-cellerna i bukspottkörteln förändras vid typ-2 diabetes. Experimenten utfördes med avancerad mikroskopiteknik och visade, som förväntat, att friska celler frisätter relativt lite glukagon vid höga glukosnivåer (till exempel efter en måltid) och högre mängder under perioder med låg glukosnivå (till exempel under fasta). I α-celler från typ 2-diabetiker blockerade glukos emellertid inte längre glukagonfrisättning.
För att ta reda på varför, isolerade forskarna α-cellerna och separerade dem från deras vävnad i bukspottkörteln. Överraskande nog utsöndrade de icke-diabetiska cellerna nu stora mängder glukagon, även vid förhöjd glukos.
α-celler blev resistenta mot insulin
– Anledningen är att α-celler blockeras av insulin och andra hormoner från närliggande celler i bukspottkörteln. När cellerna är separerade upphör denna cell-till-cell-kommunikation och glukagon frisätts även vid hög glukos, förklarar Omar Hmeadi.
Men varför uppträder de friska isolerade cellerna som vid diabetes? Det visar sig att vid typ 2-diabetes blir α-cellerna, liksom lever-, fett- och muskelceller, resistenta mot insulin. Resultatet blir att glukagonfrisättning inte längre hämmas av en förhöjd blodsockernivå, och forskarna tror att detta förklarar de ofta förhöjda nivåerna av hormonet vid typ 2-diabetes. Forskarnas förhoppning är att resultaten skall bidra till en bättre förståelse av typ 2-diabetes och vara vägledande i utvecklingen mot bättre behandlingsstrategier.
Fotosyntesen, i vilken levande organismer omvandlar ljusenergi från solen till kemisk energi lagrad i sockermolekyler, är grunden för allt liv på jorden. Trots det är alla dess funktioner ännu inte helt klarlagda. En hypotes som under det senaste decenniet fått stort inflytande är att så kallad kvantkoherens – när molekylers vågfunktioner svänger i fas – på ett smart sätt utnyttjats av naturen för att optimera fotosyntetiska organismer. Den nya studien, där forskare från Lunds universitet spelat en viktig roll, visar nu att så inte är fallet.
– Kvantbiologi är ett spännande koncept som på sistone väckt stor uppmärksamhet. Vissa forskare har föreslagit att den kan ge förklaringar där den klassiska fysikens lagar misslyckas. Men vår studie visar att de kvantmekaniska fenomen som föreslagits inte är nödvändiga för förståelsen av fotosyntesens innersta väsen, säger Donatas Zigmantas, professor i kemisk fysik vid Lunds universitet.
Med hjälp av ultrasnabb spektroskopi upptäckte forskargruppen att den påstådda kvantkoherensen försvinner på en extremt kort tid av 100 femtosekunder (0,0000000000001 sekund). Allt för snabbt för att spela en roll i fotosyntesens funktion.
Felaktig tolkning tidigare
– Vi granskade även alla tidigare studier om kvantmekaniska effekter i fotosyntes och det verkar som om många baserats på en felaktig tolkning av tidsupplöst spektroskopidata, säger Donatas Zigmantas.
Lundagruppens arbete med att utveckla de sofistikerade metoder som använts för att analysera de tidsupplösta spektroskopiexperimenten har varit avgörande för studien.
– Jag hoppas att våra resultat blir en milstolpe i fotosyntesforskningen, bidrar till att korrigera felaktiga föreställningar och riktar in framtida arbete mot viktiga olösta problem. På lång sikt kommer vår upptäckt att ge en bättre förståelse av den fantastiska fotosyntesen som gett oss en grön planet sjudande av liv, säger Donatas Zigmantas.
Fotnot:
Förutom Lunds universitet har följande lärosäten deltagit i arbetet: Massachusetts Institute of Technology, University of Glasgow, Boston University, Max Planck Institute for the Structure and Dynamics of Matter, Universität Hamburg, Technische Universität München, Jakobs University Bremen, University of Groningen, Charles University, University of Toronto, University of Michigan, Johannes Kepler University Linz, Columbia University, Göteborgs universitet.
Petre Breazu, doktor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet, har i sin avhandling undersökt hur romer skildras i rumänska tidningar, tv-nyheter och sociala medier sedan landets EU-inträde 2007. Hans analyser visar att rasism och främlingsfientlighet mot romer tar sig olika uttryck på olika plattformar.
I traditionell media, som tidningar och nyheter i TV, uttrycks rasismen mer subtilt och dolt.
– En nyhet om hur romer vräks från sina bostäder kan till exempel illustreras med en bild av vänliga poliser som hjälper människor som promenerar i solskenet, samtidigt som Amnesty rapporterar om att kvinnor, män och barn jagades bort av hundar medan en bulldozer rev deras hem, berättar Petre Breazu.
– Våldet mot romer suddas ut både i språkbruket och visuellt. Orsaken är förstås att vi lever i en tid av politiskt korrekthet, där medierna vill undvika anklagelser om rasism.
Hårdare ton i sociala medier
I sociala medier når rasismen däremot helt andra nivåer. Här handlar det ofta om ett extremt verbalt våld och krav på hårda tag mot romer, enligt Petre Breazus analyser. Ibland förkläds rasismen med humoristiska inslag.
– Romer liknas vid djur eller avföring, på ett sätt som ska låta som ett skämt. På samma sätt kan en uppmaning till etnisk rensning uttryckas på ett humoristiskt sätt.
Han menar att den negativa bilden av romer har funnits i media under så pass lång tid, att den har blivit normaliserad. Detta gäller särskilt i Rumänien, där främlingsfientlighet och rasism mot romer har frodats i århundraden.
Tror på förändring
– Jag har själv vuxit upp i ett område i Rumänien där det fanns en stor romsk befolkning, och för mig är det självklart att det finns en stor mångfald även bland romerna, både när det gäller utbildning, socioekonomisk status, ambitionsnivå och sociala vanor. Men den mångfalden skildras sällan i media.
Därför menar Petre Breazu att de traditionella medierna har ett stort ansvar när det handlar om hur romer framställs i tidningar och på TV. Han menar också att det behövs fler oberoende organ som kan granska medierna och avslöja den dolda rasismen.
– Vi vet att rasism, i likhet med andra former av diskriminering, kan utmanas och motarbetas. Här hoppas jag att min forskning ska hjälpa till. Genom att problematisera bilden av hur romer framställs i media och på sociala medier går det att skapa förändring.
Petre Breazu, doktor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet, petre.breazu@oru.se
Varje år diagnostiseras runt 10 000 män i Sverige med prostatacancer, varav en tiondel har en allvarlig form där cancern spridit sig utanför prostatakapseln. Utan behandling är prognosen för de patienterna dålig. Registerstudien från Uppsala universitet visar att så kallad radikalbehandling, det vill säga strålterapi eller operation, allt oftare sätts in på de här männen – vilket minskat dödligheten.
Flera kliniska studier har tidigare kommit fram till att strålbehandling tillsammans med hormonbehandling förlänger livet på män med lokalt avancerad prostatacancer. Forskningsresultaten har påverkat riktlinjerna för hur patienter med den här diagnosen ska behandlas. Uppsalaforskarna har nu gått igenom data från Nationella prostatacancerregistret och Dödsorsaksregistret för att försöka ta reda på hur rekommendationerna följts och hur det påverkat överlevnaden. Totalt har data från 20 350 män analyserats i studien som publicerats i British Journal of Urology International.
Fler hade fått radikalbehandling
Utifrån registren granskade forskarna alla män som diagnostiserats med lokalt avancerad prostatacancer mellan 2000 och 2016 i Sverige. De undersökte hur stor andel av dessa män som fått radikalbehandling under fyra olika tidsperioder mellan åren 2000 och 2016 och hur detta påverkat död i prostatacancer. Det visade sig att andelen män under 85 år som radikalbehandlats tredubblats – från 17 procent till 51 procent.
När siffrorna för samtliga män med lokalt avancerad prostatacancer analyserades sågs en 25-procentig minskning av dödligheten fem år efter att diagnosen ställts. Andelen dödsfall sjönk från 19 procentenheter till 15 procentenheter under tidsperioden. Störst var minskningen i åldersgruppen 65-74 år där dödligheten sjunkit med 50 procent – från 16 procentenheter till 7 procentenheter.
Rekommendationerna följs
– Åtminstone en del av den minskade dödligheten i prostatacancer förklaras av ökad radikalbehandling. Vår studie visar att svenska urologer och onkologer överlag följer rekommendationer i vårdprogram för prostatacancer vilket ger längre överlevnad hos männen. Det är glädjande att se att följsamheten till det nationella vårdprogrammet är god, säger Andri Wilberg Orrason, doktorand vid institutionen för kirurgiska vetenskaper vid Uppsala universitet.
Studier, som den här, som baseras på alla patienter med en viss typ av cancer i en hel befolkning, är viktiga som komplement till randomiserade studier där deltagarna väljs ut enligt strikta kriterier. Till exempel rekryteras ofta relativt unga och enbart personer som, bortsett från sin cancer, inte har några andra sjukdomar. Det gör att överlevnaden ofta är högre i en randomiserad studie än för alla patienter med samma sjukdom. Därför kan det vara svårt att veta om resultaten är överförbara på alla patienter med ett visst sjukdomsstadium.
Kontakt:
Andri Wilberg Orrason doktorand vid institutionen för kirurgiska vetenskaper, Urologkirurgi, Uppsala universitet och underläkare i urologi vid Akademiska sjukhuset, andri.wilberg@surgsci.uu.se
I skrivande stund är nästan alla Europas skolor stängda till följd av Covid-19. I Sverige hålls än så länge våra grund- och förskolor öppna medan pedagoger och elever gör sitt bästa för att följa Folkhälsomyndighetens råd och rekommendationer för att minska smittspridningen.
Ett av Folkhälsomyndighetens tips på förebyggande åtgärder mot luftvägsinfektioner är att ”se över möjligheterna att förlägga verksamhet och raster utomhus. Verksamhet i förskola och fritidshemmet, men även viss undervisning som idrottsundervisning, kan ha större möjligheter att genomföras utomhus.”
Kunskap om barns och ungas utemiljö
Forskare vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, har studerat barns och ungas utemiljöer i decennier – skol- och förskolegårdar, lekplatser och andra platser för lek och lärande.
– Just nu öppnas ett fönster för pedagoger och elever att prova utomhuspedagogikens fördelar. Samtidigt som vi minskar smittspridningen genom att vara ute kan vi få del av fördelarna med undervisning i det fria.
– Utomhusundervisningen är ett bra komplement i skolan eftersom den bygger broar mellan teori och handlingsburen erfarenhet, menar Lena Jungmark, nationell samordnare för frågor som berör barns och ungas utemiljö.
Vid SLU arbetar landskapsarkitekter, miljöpsykologer, stadsplanerare, naturvägledare och många fler med frågor om hur man planerar, utformar och inkluderar barnens perspektiv i både forskning och undervisning. Tankesmedjan Movium vid SLU, där Lena Jungmark är anställd, har sedan 2006 regeringsuppdraget att utveckla och samordna kunskap om barns utemiljöer. Movium har arbetat med stadsutvecklingsfrågor i 40 år (jubilerar i år) och har frågan om barnens utrymme i staden som ett av sina fokusområden.
Naturen som friskfaktor och motivationskälla
Fredrika Mårtensson, universitetslektor i miljöpsykologi vid SLU Alnarp har i sin forskning visat hur naturen utgör en friskfaktor i barns vardag med inverkan på deras lek, lärande och hälsa. Studierna visar att förskolebarn med tillgång till rymliga, gröna och varierade utemiljöer får bättre koncentration och nattsömn, ökat välbefinnande och färre infektioner – och störst är effekterna i socioekonomiskt utsatta bostadsområden.
För barn i skolåldern gör grön miljö att det psykosociala klimatet förbättras på skolgården. Men den ökade fysiska aktivitet hos barnen när undervisningen flyttar bjuder också på utmaningar för lärarna:
– När lektionen flyttas ut blir barn mer nyfikna och rörliga både i kropp och sinne och det blir en utmaning för lärarna att utforma uppgifter som tar tillvara deras rörelseglädje, beskriver Fredrika Mårtensson.
Bäst visar det sig bli om man låter barnen välja hur de skall använda utemiljön för att lösa olika uppgifter. I Alnarps landskapslaboratorium skapar man nu mark med högt lekvärde tillsammans med barn och experter på ekologi och design. I systematiska studier jämför man även hur natur och olika prefabricerade och digitala element påverkar barnens aktivitet.
– Det krävs platser med potential för lek och lärande i barns närmiljö och en fundamental uppgift för forskningen är att ta reda på hur man kan bygga in kontakt med flora och fauna i barns vardag, konstaterar Fredrika Mårtensson.
Naturen är ett utmärkt klassrum
Petter Åkerblom, universitetslektor i landskapsarkitektur vid SLU Uppsala, är redaktör för kunskapsöversikten Klassrum med himlen som tak (2018), ett samarbete med Tankesmedjan Movium vid SLU och Linköpings universitet, på uppdrag av Utenavet. Här presenteras forskning som visar hur regelbunden fysisk aktivitet och naturkontakt under skoldagen genererar en rad goda effekter. Bättre koncentration, arbetsminne och studiemotivation är några.
– Naturen är ett utmärkt klassrum! Om man flyttar ut en del av undervisningen ökar det elevernas skolprestationer. Men naturkontakten är också bra för grundskoleelevernas hälsa och välbefinnande, liksom för deras personliga och sociala utveckling. I förlängningen stärks både självkänsla, impulskontroll, kreativitet och samarbetsförmåga, berättar Petter Åkerblom.
Många elever rör sig för lite
Natur och stadslandskap erbjuder alternativa platser för lärande där eleverna får direktkontakt med samhället. Att eleverna rör sig ger i sig goda effekter på lärande och utveckling. En nationell kartläggning visar att bara 44 procent av pojkarna och 22 procent av flickorna når upp till rekommendationen att röra sig en timmes om dagen.
Klassrum med himlen som tak studerar och sammanställer ett stort antal vetenskapliga publikationer och evidensen är god.
– Det vetenskapliga stödet är tillräckligt starkt för att utomhusundervisning borde implementeras i hela utbildningssystemet på alla nivåer för att bidra till bättre måluppfyllelse och bättre betyg, menar Petter Åkerblom.
Publikationer om utomhuspedagogik:
Klassrum med himlen som tak – en kunskapsöversikt om vad utomhusundervisning betyder för lärande i grundskolan.
Utenavet – nationellt nätverk för främjande av utomhusbaserat lärande
Nationell kartläggning visar att skolgårdarna krymper
Boverket
Tidskriften STAD #21 – Barn har sin plats i staden!
SLU Centrum för naturvägledning Kompetensresurs, utvecklingsnav och mötesplats för alla som underlättar för människor att uppleva och utveckla sin känsla för och kunskap om naturen och kulturlandskapet.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
