Svåra virusinfektioner kan leda till att kroppens immunsystem överreagerar mot det inkräktande viruset och börjar producera stora mängder proteiner av typen cytokiner, vilket leder till en så kallad cytokinstorm. Det kan i sin tur ge upphov till kraftig inflammation och vävnadsskador som kan resultera i allvarlig sjukdom och i värsta fall död. En av de molekyler som bidrar till dessa cytokinstormar är det proinflammatoriska proteinet HMGB1.
En ny översiktsartikel, publicerad i tidskriften Molecular Medicine, redogör för de molekylära mekanismer som ligger bakom den HMGB1-medierade inflammationen, inklusive den inflammation i lungorna som kan uppstå vid svåra former av covid-19.
Artikeln baseras bland annat på 20 års forskning om HMGB1 som Ulf Anderssons forskargrupp vid Karolinska Institutet gjort i nära samarbete med Kevin Traceys vid Feinstein Medical Research Institute i New York, USA.
Kan ha central roll vid akut lungskada
– Den sammantagna forskningen visar att HMGB1 troligen har en central roll i sjukdomsutvecklingen vid akut lungskada oberoende av vad som orsakat skadan. Det vore därför intressant att testa om specifika HMGB1-hämmare skulle kunna minska inflammation och påföljande lungskada vid infektion med det nya coronaviruset, säger Ulf Andersson, senior professor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet.
I dagsläget finns inga specifika HMGB1-hämmare som testats i människa. Däremot finns en rad befintliga läkemedel som är godkända för andra biologiska effekter, men som delar egenskapen att de även delvis hämmar HMGB1. Men dessa har ännu inte testats i syfte att minska inflammation.
– Vi vill med vår översiktsartikel ge vägledning om existerande läkemedel med potential att lindra HMGB1-medierad skada. Ett annat mål är att uppmärksamma detta viktiga men förbisedda protein för att möjliggöra utveckling av HMGB1-specifika hämmare. Vår förhoppning är att ett sådant läkemedel skulle kunna lindra inflammationen vid covid-19 men även vid andra infektioner som orsakar skada på lungorna, säger Ulf Andersson.
Finns antikroppar riktade mot HMGB1
I djurförsök har specifika HMGB1-hämmare visat goda resultat i upprepade studier under 20 års tid och det finns redan färdigutvecklade humaniserade antikroppar riktade mot HMGB1. Men det är okänt om behandlingen fungerar i människa och om biverkningarna i så fall är godtagbara.
– För att kunna testa denna hypotes krävs summor som är svårfångade för akademiska forskare, säger Ulf Andersson.
Det finns flera andra fynd som gör HMGB1 särskilt intressant att studera vid svår inflammation i lungorna, enligt Ulf Andersson. Försök på möss har nyligen påvisat könsskillnader i lungkärlscellers känslighet för syrebrist. Lungkärlsceller från honmöss dör en icke-inflammatorisk celldöd (så kallad apoptos) vid svår syrebrist, vilket inte medför någon frisättning av HMGB1. Hos hanmöss ger syrebristen däremot upphov till proinflammatorisk celldöd (så kallad nekros), vilket leder till omfattande frisättning av HMGB1.
– Dessutom finns det studier som visar att arteriellt blod bara innehåller 60 procent av mängden HMGB1 som finns i venöst blod. En ansenlig mängd HMGB1 retineras alltså i lungcirkulationen, säger Ulf Andersson.
Boken ”Att vända utvecklingen: från utsatta områden till trygghet och delaktighet” sammanfattar kunskap och erfarenheter kring utsatta områden som ett resultat av ett forskningssamarbete mellan polismyndigheten och Malmö universitet. I boken förklarar forskarna hur utsatta områden kan förstås samt vad som behöver göras för att vända utvecklingen.
Färre än en procent kriminellt aktiva
Forskarna ser flera positiva utvecklingstendenser. Brottsligheten och otryggheten ökar inte. Tvärtom är den oförändrad eller under förbättring. Samtidigt som myndigheter och politiker har börjat ta problemen på allvar har polisen utvecklat en djupare förståelse och bättre arbetssätt.
– Det är värt att betona att de kriminellt aktiva inte ens utgör en procent av de boende i dessa områden. Men de har stor påverkan. Här har en generation ungdomar växt upp med sämre förutsättningar i livet både ekonomiskt och socialt. Många upplever sig vara politiskt marginaliserade och för en mindre grupp pojkar och unga män har kriminalitet blivit ett alternativ, säger Stig Westerdahl, professor vid Malmö universitet och en av redaktörerna till boken.
Forskarna skissar på tre olika framtidsscenarier i boken. Scenario ett är att det inte blir någon förändring alls, scenario två är att det blir sämre än idag och scenario tre är att utvecklingen vänds genom en lokal och nationell politisk satsning på polisiära och andra samhällsbyggande åtgärder. Risken för att situationen förvärras har ökat med den pågående coronakrisen.
Relationsskapande och gränssättande arbete
Hur förverkligas då det tredje scenariot: att utvecklingen vänds? Forskarna talar om fyra nyckelord som en utgångspunkt för att vända utvecklingen: gränssättande, relationsskapande, samverkan och kunskapsbaserat. Det handlar om gränssättande från polis och andra myndigheter, relationsskapande för att skapa känsla av delaktighet och legitimitet, samverkan mellan myndigheter, befolkning och andra aktörer, och inte minst: kunskapsbaserat arbete.
Ett exempel är alla de erfarenheter och den metodutveckling som nu sker inom polisens Operation Rimfrost i Malmö. Ett annat exempel är det brottsförebyggande arbete som bedrivs inom ramen för Effektiv samordning för trygghet (EST).
– Satsningar sker redan i utsatta områden, men vi tar nästan aldrig reda på om det som görs får någon effekt. Vi menar att det är av stor vikt att utveckla och testa metoder lokalt, men det bör understödjas av integrerade insatser för utvärdering och forskning. Då kan vi lyfta erfarenheter som är positiva och sprida dem, säger Manne Gerell, universitetslektor vid Malmö universitet och en annan av bokens redaktörer.
När ett barn inte kan bo kvar hos sina föräldrar säger lagen att en släkting eller annan anhörig i första hand ska övervägas som familjehemsförälder. Trots bestämmelsen finns i Sverige ingen samlad kunskap om gruppen, något som skulle kunna underlätta socialtjänstens arbete.
Nästan 40 000 svenska barn och unga fick vid något tillfälle under 2018 vård i familjehem eller i hem för vård eller boende. Merparten placeras i så kallade rekryterade familjehem där familjehemsföräldrarna är okända för barnet, medan ett mindre antal får flytta till släktingar.
Outforskad grupp
Socialtjänsten, som är den samhällsinstans som ansvarar för familjehemsvård, saknar dock information om vad som utmärker släktinghemsföräldrarna och deras behov – trots att lagen föreskriver att de ska övervägas i första hand.
– Det här är har varit är en väldigt outforskad grupp. Den är viktig att förstå för att bland annat kunna förbereda en övergång på ett så bra sätt som möjligt, säger Sofia Linderot som nyligen blev klar med sin avhandling ”Av kärlek och plikt – att bli familjehem till ett barnbarn, syskon eller syskonbarn”, vid Lunds universitet.
Under sin doktorandtid har hon intervjuat ett 40-tal släktinghemsföräldrar från cirka 30 hem i sex olika kommuner.
Har olika relationer till barnet
Resultaten visar att det är en heterogen grupp, och att de nya föräldrarna därför kan behöva olika typer av stöd: en mormor med ett vuxet barn med missbruksproblem har andra behov än mostern vars syster nyligen avlidit eller den 25-åriga brodern som får hand om sitt syskon.
Ökat stöd är också motiverat eftersom den här gruppen i regel inte har någon erfarenhet av sin nya roll, till skillnad från många andra familjehemsföräldrar.
Dessutom kommer beslutet ofta plötsligt och är både emotionellt omvälvande och kräver mycket i form av praktisk förberedelse.
– Om socialtjänsten är öppen att lyssna in släktinghemsföräldrars unika livshistoria, kan det öka chansen till att stödet blir skräddarsytt, säger Sofia Linderot.
Styrs av kärlek och plikt
Trots att gruppen är heterogen, finns ett antal gemensamma nämnare. Det ena är drivkraften bakom beslutet att öppna upp hemmet för barnet, vilken är kärlek och plikt.
– Gemensamt för alla var att de var styrda av kärlek och plikt. Kärlek till barnet, som de ofta sett växa upp under svåra förhållanden. Och plikten att som släkting ställa upp.
En annan gemensam nämnare är att kontakten med de biologiska föräldrarna ofta blir problematisk. Konflikter med föräldrarna, som inte sällan är missbrukare eller har andra typer av problem, utgör den största svårigheten med att vara släktinghemsförälder, enligt flera släktinghemsföräldrar.
Dubbla lojaliteter
Med de dubbla rollerna följer dubbla lojaliteter. Dessa föräldrar har dubbla förpliktelser vilket leder till att det blir en hel del spänningar och motsägelser att hantera. Man är både morfar och pappa, exempelvis. Eller syskon och förälder, beroende på relation.
Vidare är man både släkting med informella förpliktelser och familjehemsförälder med ett formellt uppdrag att förhålla sig till.
Ofta ställs konflikterna på spets vid umgängestillfällen då det är tänkt att föräldrarna ska träffa barnet i släktinghemmet, alternativt i föräldrarnas hem.
Det förekommer även att släktingplaceringen orsakar spänningar mellan släktinghemsföräldern och övrig släkt, med exempelvis egna föräldrar och syskon.
Problemen till trots, förenas de släktinghemsföräldrar som Sofia Linderot mötte av deras beskrivningar av kärleksfulla emotionella band till barnet, att de av kärlek och plikt tar hand om barnet samt att de skildrar sin uppgift med stort engagemang.
– De vill vara en resurs så länge barnet behöver dem.
Covid-19 sprids i nästan alla länder i världen och olika åtgärder sätts in för att ”plana ut kurvan”. Frågor som de flesta länder ställer sig just nu är när man kan lätta på restriktioner och när man kan ha uppnått flockimmunitet. Ju fler som har haft viruset och blivit immuna, desto svårare får viruset att spridas i en population.
Flockimmunitet uppnås när tillräckligt många i en population har varit smittade och blivit immuna så att spridningen av sjukdomen klingar av och upphör, även efter att man har lättat på restriktioner. Om inte flockimmunitet har uppnåtts innan man häver restriktioner kan man räkna med en andra våg av smittspridning.
Tidigare beräkningar har förutspått att ungefär 60 procent av befolkningen behöver vara immun för att flockimmunitet ska uppnås. Den siffran gäller vid vaccinerad immunitet, men inte för sjukdomsimmunitet som inte är jämnt fördelad. Med hjälp av nya matematiska modelleringsberäkningar har nu två forskarlag, oberoende av varandra, kommit fram till att den siffran kan vara betydligt lägre.
Så här går beräkningarna till (filmklipp 16 mars 2020):
– Hur mycket lägre är inget vi påstår oss veta, vi kollar en enkel modell med reproduktionstalet 2,5 (när varje person i genomsnitt smittar 2,5 personer) och kommer för denna fram till att flockimmuniteten inträder vid ca 40 – 45 procent i stället för 60 procent”, säger Tom Britton.
Det ena forskarlaget består av Tom Britton och Pieter Trapman från Matematiska institutionen vid Stockholms universitet samt Frank Ball vid University of Nottingham . Det andra forskarlaget leds av Gabriela Gomes vid Liverpool School of Tropical Medicine . Ingen av artiklarna är ännu referee-granskade, men de båda forskarlagen har kommit fram till liknande resultat, fast med olika modeller.
– Det återstår nu att bättre bilda sig en uppfattning om hur mycket lägre flockimmunitetsnivån är i till exempel Sverige”, säger Tom Britton.
Tom Britton, professor i matematisk statistik, Stockholms universitet, tom.britton@math.su.se
Artikeln är hämtad från Stockholms universitets webb.
2009 fattades ett riksdagsbeslut om målet att antalet dödade i vägtrafiken ska halveras 2007–2020. För att följa upp detta studeras utvecklingen av hur väl vi följer hastighetsgränser på kommunala vägar i tätorter. Mätningar av bilförares hastighetsval i tätort har gjorts årligen sedan 2012. Delmålet är att minst 80 procent av trafiken ska köra inom gällande hastighetsgränser.
Resultaten av mätningarna visar att medelhastigheten för alla fordon år 2019 på det studerade vägnätet var 47 km/tim. För hastighetsgräns 40 km/tim var medelhastigheten 40 km/tim, för 50 km/tim var den 45 km/tim och för 60 km/tim var den 51 km/tim. Medelhastigheten har minskat med 2 km/tim sedan mätningarna startade 2012.
Ökad risk för dödsolyckor vid fortkörning
Mätningarna 2019 visar att det totalt sett var 65 procent av trafiken som höll hastighetsgränsen, jämfört med 66 procent 2018. Hastighetsefterlevnaden var sämst på gator med hastighetsbegränsning 40 kilometer i timmen, där endast 48 procent av trafiken höll sig under hastighetsgränsen. På gator med 50 km/tim var det 72 procent som höll sig till laglig fart. På gator med 60 och 70 kilometer i timmen var det 79 respektive 70 procent som höll hastighetsgränsen enligt 2019 års mätning.
– För höga hastigheter ökar risken för olyckor med allvarliga skador och dödsfall som följd. Resultatet av mätningarna visar därför att det är viktigt med ytterligare åtgärder för att öka efterlevnaden, främst på gator med 40 kilometer i timmen där det ofta finns gående och cyklister, säger Anna Vadeby, senior forskare på VTI.
Exempel på åtgärder som kan öka efterlevnaden kan vara tekniska stödsystem som hjälper föraren att hålla hastigheten och införande av geofencing*. Att utforma gatorna så att de blir mer ”självförklarande” kan göra att det blir mer naturligt för trafikanterna att följa skyltad hastighetsgräns. Andra lämpliga åtgärder kan vara ökad användning av trafiksäkerhetskameror och fler poliskontroller.
Fotnot:
Mätningarna genomfördes på det kommunala huvudvägnätet med hastighetsgränser 40–70 kilometer i timmen. Genomförandet gjordes med radar av personal från NTF, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, på 23 olika orter i Sverige under september 2019. På varje ort mättes hastigheten på tre olika mätplatser, sammanlagt genomfördes mätningar i 67 olika punkter och i varje punkt mättes hastigheten under en vecka. VTI har sammanställt och analyserat hastighetsdata från mätningarna.
* Geofencing: geografiska staket som begränsar hastigheten i vissa områden.
Under två års tid har forskare vid Högskolan Kristianstad tittat närmare på vad som behöver göras för att insekter ska bli accepterat som en naturlig ingrediens i mat. Hur ska olika insekter beredas och hur kan de kombineras med andra livsmedel? Vad kan olika insekter användas till? Hur ska de lagras och förpackas för att fungera och inte tappa smak?
– Vi har tagit ett helhetsperspektiv och fått en hel del ny kunskap, inte bara om hur och vad vi kan göra med insekter som ingredienser utan vi har även testat förpackningslösningar och processer som behövs för att insekter ska kunna bli aptitliga, näringsrika och attraktiva livsmedel, säger Karin Wendin, professor i mat- och måltidsvetenskap vid Högskolan Kristianstad.
Syrsa, mjölmask och gräshoppa är de insektsarter som i tros ha störst potential som livsmedel. Alla tre är välsmakande och därför har de två förstnämnda använts som ingredienser i recepten för insektsmat som tagits fram via forskningsprojektet. Recepten är anpassade till att vara en inkörsport för folk som är nyfikna på framtidens mat eller vill testa något nytt, och täcker frukost, fika och fest.
– Recepthäftet sammanfattar vad vi kommit fram till i forskningsprojektet ganska bra. Och sedan ger det folk ett hum om hur man kan använda insekter. Precis som nöt-, fläsk- och lammkött smakar olika smakar också insektsarter olika. Mjölmask smakar nötaktigt och har smak av umami och cerealier. Syrsa smakar som popcorn med en touch av kyckling och umami, säger Johanna Gerberich adjunkt i mat- och måltidsvetenskap vid Högskolan Kristianstad och projektets gastronomiska kreatör.
Handel med insekter som livsmedel är ännu inte godkänt av Livsmedelsverket, men regelverket är under förändring. Det är dock lagligt att köpa som konsument från det stora utbud som finns i våra grannländer och andra delar av världen.
Karin Wendin, professor i mat- och måltidsvetenskap vid Högskolan Kristianstad, karin.wendin@hkr.se
Johanna Gerberich, adjunkt i mat- och måltidsvetenskap vid Högskolan Kristianstad, johanna.gerberich@hkr.se
Det är i kristider vi människor förväntar oss att ledare ska träda fram och på ett övertygande sätt peka ut en riktning. Förväntningarna uttrycks ofta i en önskan om starkt ledarskap. Vad som menas med starkt ledarskap är sällan helt tydligt men handlar oftast om ledare som visar på handlingskraft eller karismatiska personer som enkelt kan förmedla kraftfulla och tydliga budskap, förklarar Ingalill Holmberg och Pernilla Petrelius Karlberg, som båda forskar om ledarskap. Dessa ledarideal är arketyper som vi alla känner igen från media, film, litteratur – och till en del även från forskningen.
När ledarskap bryter mot dominerande uppfattningar ifrågasätts ledarskapet. Det utmålas som bristfälligt och otillräckligt. Det ledarskap som utövas för att bekämpa smittspridningen i Sverige har mötts av misstro och ifrågasättande – åtminstone utomlands.
– I internationell press beskrivs den svenska hanteringen av smittbekämpning som en exotisk experimentverkstad och i medierapporteringen har enskilda ledare gång på gång utsatts för hårdhänt kritik. Bristen på just handlingskraft är ett återkommande tema liksom oförmåga att inte kunna leverera tydliga svar på svåra och komplexa frågor, säger Ingalill Holmberg.
Tilltro till eget ansvar
Så, betyder det att Sverige slagit in på fel väg? Att regeringens nuvarande linje bör bytas ut mot ett ledarskap med större stöd och högre omedelbar acceptans internationellt? Inte nödvändigtvis, menar de båda forskarna. De mest uppenbara skälen är att coronaviruset har ett händelseförlopp som ingen egentligen kan förutse. Då osäkerheten är så stor blir det oundvikligt att de som har ett betydande inflytande över insatser och åtgärder måste pröva sig fram och samtidigt välja strategier som uppfattas som legitima i det svenska samhället.
Den stora skillnaden mellan Sverige och många andra länder är att det ledarskap som utövas för att hantera smittspridning och de ekonomiska följdverkningarna i Sverige bygger på en ledarskapspraktik som sätter stor tilltro till människors förmåga att ta eget ansvar. Och strategin har i mångt och mycket varit populär bland svenskarna. Förtroendet för regeringen har växt sedan utbrottet, och Folkhälsomyndighetens Anders Tegnell har närmast fått kändisstatus.
– Genom att ständigt påminna om att vi alla har ett ansvar görs vi delaktiga i beslutsfattande och därmed i verkningsgraden av de åtgärder som sätts in. Förmågan och villigheten att samverka blir helt avgörande för om insatserna fungerar eller helt enkelt kollapsar. Det handlar i grunden om en kombination av självledarskap och en kapacitet att tillsammans med andra bidra till såväl akut problemlösning som de övergripande mål som formuleras av myndigheter och politiker, säger Pernilla Petrelius Karlberg.
Vi litar på expertisen
Ingalill Holmberg och Pernilla Petrelius Karlberg menar på att den valda vägen inte bara är skälig – utan kanske till och med det bästa sättet att angripa krisen i Sverige. All förändring som inte sker med tvång bygger på tillit – och hur tillit byggs är kulturellt betingat, framhåller forskarna. I ett samhälle som har hög tilltro till meritokrati och kunskap får evidensbaserade fakta och expertis då en framträdande ställning.
– Det är ingen slump att experter inom olika områden ges stort utrymme i debatten och får ett starkt gehör hos den svenska allmänheten. I andra länder och andra kulturer kan förväntningarna på ledarskapet se helt annorlunda ut. Den danska regeringens beslut om att stänga gränsen för att begränsa smittspridningen byggde inte på någon vetenskaplig rekommendation från de danska hälsomyndigheterna. Det var ett politiskt beslut som baserades på politikernas bedömning av det danska samhällets förväntningar, säger Ingalill Holmberg.
Den myndighetsutövning och ledarskapspraktik som synliggörs i bekämpningen av covid-19 avspeglar föreställningar om hur makt och inflytande bör utövas i en demokrati där teamarbete, dialog och kunskap är starka värderingar, menar forskarna.
– Ett ledarskap som inte fångar grundläggande värderingar i ett samhälle är dömt att misslyckas, säger Pernilla Petrelius Karlberg.
Många som hjälps åt
Det fåtal ledare som figurerar i media kan inte överblicka de resurser som behövs för att hantera precis alla problem som uppstår i samhället. Där ser vi exempel på ledarskap som tas och delas av många, förklarar Ingalill Holmberg.
Dagligen ser vi exempel på hur företag, organisationer och enskilda aktörer aktivt tar ansvar och utövar ledarskap för att leverera innovativa lösningar på de problem som måste hanteras i kölvattnet av coronavirusets spridning. Plötsligt uppstår samarbeten där människor hjälps åt där man kan. Lastbilsproducenter skickar sina logistikexperter till företag som producerar medicinsk utrustning för att tillverka respiratorer.
Inom kommuner går personal från kultur- och fritidsnämnder för att hjälpa till i äldrevården. Enskilda initiativ tas för att snabbutbilda personalgrupper för helt nya uppgifter, skyddskläder tillverkas i gympasalar av personer som samordnar nya kompetensområden och grannar samverkar för att handla mat åt riskgrupper.
Om valda strategier och ansatser räcker för att bekämpa covid-19 smittan återstår att se. Den största utmaningen för de ledare som nu befinner sig i händelseutvecklingens centrum är att under stark press och extrem osäkerhet bygga tillit i realtid. Samtidigt som alla med en smartphone och tillgång till sociala medier kan ge sig in i debatten, ifrågasätta och leverera omdömen om hur krisen hanteras dag för dag.
– Våra preliminära beräkningar är att 1,5-3,5 procent av den svenska befolkningen i åldern 18-70 år just nu har en symtombild som överensstämmer med covid-19, vilket innebär att de sannolikt skulle få diagnosen om de testades idag, säger Maria Gomez, professor vid Lunds universitet och en av initiativtagarna till projektet.
Forskningsprojektet lanserades i Sverige förra veckan och har fått stort gensvar. Mer än 1 procent av Sveriges befolkning är nu aktiva deltagare i projektet och hjälper till att bekämpa covid-19 genom att dagligen rapportera in hur de mår.
Syftet med studien är att kartlägga och förstå hur SARS-CoV-2 sprids i landet och vilka riskfaktorer som är kopplade till ökad risk för en mer allvarlig sjukdomsbild. Baserat på deltagarnas dagliga rapportering via appen arbetar nu forskarna intensivt med att sammanställa kartor över uppskattad andel av befolkningen som har en pågående symtomatisk covid-19 infektion.
– Vi kan se att andelen deltagare som rapporterar att de har åtminstone ett symtom, som skulle kunna vara kopplade till covid-19, varierar från 9 till 15 procent beroende på län. Våra preliminära beräkningar, där vi använder publicerade prediktionsmodeller från Storbritannien, tyder på att 1,5-3,5 procent av befolkningen mellan 18-70 år skulle vara positiva för pågående covid-19 om de testades idag, säger Maria Gomez.
Ålders- och könsfördelning av studiedeltagarna i forskningsprojektet COVID Symptom Tracker per den 7 maj 2020.
Forskarna använder sig av beräkningsmetoder som tagits fram i Storbritannien där man jämfört symtomen mot resultat på test utförda av sjukvården. För att få fram säkra uppskattningar behövs många deltagare från hela landet och inom alla åldersgrupper.
Vissa län saknar tillräcklig rapportering
Regioner där det finns många deltagare är till exempel storstadslänen men också Halland och Östergötland.
– Men exempel på län som behöver fler deltagare är Gotland, Blekinge, Kalmar, Jämtland, Västernorrland, Västmanland och Södermanland säger Paul Franks, professor vid Lunds universitet och ansvarig för forskningsprojektet.
Det är fler kvinnor än män som använder appen och de flesta är i åldrarna 30-50 år. Glädjande nog är också många deltagare i åldersspannet 70-79 år, vilket är extra viktigt ur forskningssynpunkt med tanke på att det är en grupp som riskerar att drabbas hårdare vid en symtomatisk infektion.
För att få så bra underlag som möjligt hoppas forskarna att fler personer i alla åldrar vill bidra med information – framförallt i de län som inte ännu har tillräcklig representation.
– Vi vill tacka alla som deltar i forskningsstudien. Vi vill också tacka alla de som bidragit med värdefull feedback så att vi ständigt kan förfina appen och studien. Det är mycket vi ännu inte känner till om vilka olika symtom som uppträder vid covid-19, och en app i vilken man kan rapportera varje dag ger därför helt andra möjligheter än en klassisk enkät, säger Maria Gomez.
Flera forskningsfinansiärer är positiva till forskningsprojektet och ger det sitt stöd, däribland Hjärt- Lungfonden.
– Studien kan ge viktig kunskap om covid-19 i relation till våra riskgrupper, säger Jan Nilsson, ordförande i Hjärt- Lungfonden.
Appen byter namn
Det har sedan lanseringen funnits farhågor om att appen skulle användas för att spåra personer med hjälp av bluetooth-teknologi eller GPS.
– För att understryka att det inte handlar om någon smittspårning byter appen namn globalt till COVID Symptom Study. Företaget ZOE som samlar in informationen från deltagarna har också uppdaterat sitt integritetsmeddelande så att det ska bli ännu tydligare hur data från deltagarna hanteras, säger Paul Franks.
Appen kommer inom kort att uppdateras med fler frågor utifrån ny forskning på symptom på covid-19. Uppdateringen kommer också att avhjälpa mindre tekniska problem i appen.
Så funkar appen COVID Symtom Study
Den 29 april 2020 lanserades appen i Sverige under namnet Covid Symptom Tracker. Appen är utvecklad för att forskare ska kunna kartlägga var i Sverige många studiedeltagare har symptom på covid-19 och hur detta förändras över tid. Appen kan dock inte ställa diagnos eller se om en enskild person burit på viruset, och ger ingen sjukvårdsrådgivning. Appen kan inte heller användas för smittspårning.
Appen ägs av ZOE Global Ltd och de data som rapporteras in av svenska deltagare används i ett forskningsprojekt vid Lunds universitet. Alla deltagare måste ge informerat samtycke till att delta i forskningsstudien innan de kan börja använda appen. Appen är gratis att ladda ned.
All information hanteras i enlighet med svenska lagar och regler om dataskydd för att skydda deltagarnas personliga integritet. Forskningsstudien har godkännande från den svenska Etikprövningsmyndigheten.
Dagens processorer, som finns i datorer och telefoner, består av tusentals små transistorer som kopplas samman med tunna metallfilmer. Forskare vid Linköpings universitet, LiU, har nu visat att det är möjligt att även skapa tunna filmer av metaller genom att låta de fria elektronerna i ett plasma ta en aktiv roll.
Ett plasma bildas genom att man tillför energi som sliter bort elektroner från atomer och molekyler i gasform, vilket resulterar i en joniserad gas. En vardaglig användning av plasma är i lysrör och i plasmaskärmar. LiU-forskarnas tillvägagångssätt för att utnyttja plasmaelektroner i tillverkning av metallfilmer beskrivs i en artikel i tidskriften Journal of Vacuum Science & Technology.
Enklare tillverkningssätt
– Vi ser flera spännande tillämpningsområden, exempelvis inom tillverkning av processorer och liknande komponenter. Vår metod skulle kunna göra att man slipper flytta substratet där man skapar transistorerna fram och tillbaka mellan vakuumkammare och vätskebad runt 15 gånger per processor, säger Henrik Pedersen, professor i oorganisk kemi vid Institutionen för fysik, kemi och biologi, IFM, vid Linköpings universitet.
Ett vanligt sätt att skapa de tunna filmerna är att släppa in ångor av molekyler, innehållande de atomer som behövs för filmen, i en vakuumkammare där de får reagera med varandra och på den yta där tunnfilmen ska bildas. Denna beprövade metod kallas CVD (chemical vapor deposition). För att göra filmer av rena metaller med CVD behövs en flyktig källmolekyl som innehåller metallen som man är intresserad av. När källmolekylerna har fastnat på ytan krävs ytkemiska reaktioner med en annan molekyl för att skapa en metallfilm. För dessa reaktioner behövs molekyler som är villiga att lämna ifrån sig elektroner till metalljonerna i källmolekylen så att de reduceras till metallatomer, i en så kallad reduktionsreaktion. LiU-forskarna vände i stället blickarna mot plasma.
Bättre reaktioner med fria elektroner
– Vi tänkte att det som behövs för att de ytkemiska reaktionerna ska ske är fria elektroner, som ju finns i plasma. Vi började experimentera med vad som händer när vi låter källmolekyler med metalljoner landa på en yta och sedan attraherar elektroner från ett plasma till ytan, säger Henrik Pedersen.
Forskare inom oorganisk kemi och plasmafysik vid IFM har samarbetat och kunnat visa att det är möjligt att skapa tunna metallfilmer på en yta genom att använda de fria elektronerna i en plasmaurladdning av argon för reduktionsreaktionerna. För att få de negativt laddade elektronerna att dras till ytan applicerar de en positiv potential över den.
I studien har forskarna arbetat med oädla metaller som järn, kobolt och nickel, som är svåra att reducera till metall och där man vid traditionell CVD måste använda kraftiga molekylära reduktionsmedel. Sådana reduktionsmedel är svåra att skapa, hantera och kontrollera eftersom deras drivkraft att släppa ifrån sig elektroner till andra molekyler gör dem mycket reaktiva och instabila. Samtidigt måste molekylerna vara tillräckligt stabila för att kunna förångas så att de kan skickas in i gasform i vakuumkammaren där metallfilmerna byggs upp.
– Det som gör metoden med plasmaelektroner potentiellt bättre är att den tar bort behovet att utveckla och hantera instabila reduktionsmedel. Inom vissa områden är det stopp i utvecklingen, för man har inga molekylära reduktionsmedel som fungerar tillräckligt bra, säger Henrik Pedersen.
Forskarna går nu vidare med mätningar för att förstå och kunna visa hur de kemiska reaktionerna sker på ytan där metallfilmen bildas. De undersöker också vad som är optimala egenskaper hos plasmat. Forskarna vill även testa olika källmolekyler för att hitta sätt att göra metallfilmerna renare.
Uppskattningsvis 50 000 svenskar lever med typ 1-diabetes, som ibland kallas för barndiabetes. Det är inte känt vad som orsakar sjukdomen. Vissa gener har stor betydelse, men det krävs också en miljöpåverkan för att sjukdomen ska utvecklas. En miljöfaktor som tros vara viktig i sammanhanget är infektioner orsakade av vissa typer av enterovirus, som är mycket vanliga virus. Den aktuella undergruppen kallas Coxsackie B och dessa virus består i sin tur av sex stammar, som bland annat kan leda till förkylning. Men Coxsackie B, CVB, kan också orsaka allvarligare infektioner, som hjärtmuskelinflammation (myokardit) och hjärnhinneinflammation (meningit).
Enligt en forskarhypotes antas CVB också spela en roll vid utvecklandet av diabetes typ 1. Sjukdomen kännetecknas av ett autoimmunt angrepp på de insulinproducerande betacellerna i bukspottskörteln och eventuellt kan virusinfektionen på något sätt påverka immunförsvaret i denna riktning. Epidemiologiska studier, där barn med genetisk riskprofil för typ 1-diabetes har följts via blodprov under många år, pekar mot att CVB kan ha en roll vid insjuknandet. Det finns också obduktionsfynd, som talar för att CVB kan ha betydelse för utvecklande av diabetes typ 1. Något säkert samband är dock inte påvisat, utan det rör sig om teorier, som dock är väl etablerade bland diabetesforskare.
Skyddar hos djur
Nu har forskare vid Karolinska Institutet tillsammans med kollegor vid Tampere University och University of Jyväskylä i Finland tagit fram ett vaccin som skyddar mot samtliga sex kända stammar av CVB. Vaccinet testades i djurmodeller och visade sig då skydda möss som infekterats med CVB från att utveckla diabetes typ 1.
Forskarna har sedan gått vidare och prövat vaccinet på rhesusapor, vars immunförsvar är mycket likt människans. De försöken har visat att vaccinet har en skyddande effekt mot dessa virusinfektioner, då apor som vaccinerats också har utvecklat antikroppar mot CVB.
– Resultaten ger stöd åt ett pågående kliniskt program som syftar till att testa ett liknande kommersiellt vaccin i människor, säger Heikki Hyöty, professor vid Tampere University som deltar i de kliniska prövningarna. Prövningarna görs av ett amerikanskt läkemedelsbolag i samarbete med ett finskt bioteknikbolag.
Ska provas på barn
Planen är att i nästa steg pröva det på barn som har en genetisk riskprofil för att utveckla diabetes typ 1. Om det på lång sikt visar sig att få eller inga av dessa barn utvecklar diabetes typ 1, då kan tesen om CVB som en utlösande miljöfaktor vara bekräftad, skriver forskarna i sin artikel.
– Förhoppningen är att vaccinet ska visa sig ge ett skydd mot typ 1-diabetes och att det i så fall skulle bli möjligt att ge till barn. Det vore fantastiskt om de fall som vi idag misstänker orsakas av Coxsackievirus i så fall skulle kunna förhindras, även om det är svårt att uppskatta hur många diabetespatienter som skulle kunna påverkas. Samtidigt skulle vaccinet ge ett skydd mot hjärtmuskelinflammation, som kan ha ett allvarligt förlopp hos både barn och vuxna, och mot många förkylningar, som skapar stora bortfall i skola och arbetsliv, säger Malin Flodström-Tullberg, professor i typ 1-diabetes vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, och studiens korresponderande författare.
Malin Flodström Tullberg, professor i typ 1-diabetes samt forskargruppsledare, Centrum för infektionsmedicin, CIM, vid institutionen för medicin vid Karolinska Institutet, malin.flodstrom-tullberg@ki.se
Jordgubbar är ett älskat inslag i den svenska sommaren och många odlar egna jordgubbar i trädgårdslandet, på balkongen eller på uteplatsen. Men bären och plantorna är inte bara lockande för oss, utan även för andra. Rådjur, fåglar, sniglar, gråsuggor, mögel och virus, för att nämna några. En del av dessa arter kan kanske även hjälpa till att hålla skadegörare borta.
Behöver hjälp från odlarna
– Vi vill veta vilka arter som har störst inverkan på odlingen av jordgubbar i trädgårdar och på balkonger i hela Sverige. Men också vilka andra faktorer som har stor betydelse, till exempel hur tätt plantorna står, vilket substrat de växer på, sorten, plantornas ålder och väderförhållanden. För att kunna besvara de här frågorna behöver vi hjälp av odlarna, säger René van der Wal, som är gästprofessor i medborgarforskning vid SLU:s institution för ekologi och en av initiativtagarna till projektet.
Jordgubbsblomma som skadats av en larv av arten smultronlövbagge. Fotograf: Alejandro Ruete, SLU
Tillsammans med SLU-kollegor i Uppsala och Alnarp har han tagit fram Jordgubbsappen – ett verktyg för artbestämning och rapportering av arter som finns i jordgubbsplanteringar. Appen finns på webben och behöver inte laddas ner, det vill säga den kan användas vid datorn eller från mobiltelefonen. Nu uppmanar de alla som odlar jordgubbar hemma – oavsett om det är i kruka, odlingsbädd, växthus eller på friland – att titta extra noga på sina jordgubbar under våren och sommaren, från det att blommorna är i knopp tills bären är mogna.
Rapportera en gång i månaden
– Vi vill att de ska använda Jordgubbsappen för att identifiera vad som lever på bär och plantor, och sedan rapportera sina observationer till oss en gång i månaden, eller oftare. Alla observationer bidrar till forskning om riktigt bra jordgubbsodling i trädgården – tillsammans kan vi lära oss mer, säger René.
Forskare vid SLU kommer att analysera och bearbeta informationen om vilka organismer som upptäcks i jordgubbsodlingar i olika delar av Sverige. Observationerna och rapporterna kommer att hjälpa dem att utveckla vägledning och växtskyddsråd för jordgubbsodling i svenska trädgårdar.
Projektet är en ”pilotstudie”, vilket innebär att forskarna också kommer att lära sig hur appen behöver anpassas för att fånga så många observationer som möjligt. En sammanställning av resultaten kommer att göras tillgänglig efter sommaren.
Varför just nu?
FN har utsett 2020 till det Internationella växtskyddsåret (IYPH). Forskarna vill med detta medborgarforskningsprojekt lyfta fram betydelsen av växtskydd och växthälsa. På SLU pågår mycket forskning och andra aktiviteter som kopplar till växtskydd och det internationella växtskyddsåret.
Bakom utvecklingen av Jordgubbsappen står Paul Becher, Katja Fedrowitz, Karl Lundén, Johan Stenberg och René van der Wal, med stöd av många kollegor och SLU:s Plattform växtskydd. För teknik och underhåll ansvarar Ahmad Hajji Mlle.
– Vi har kunnat visa att syrapumpshämmare påverkar syntesen av signalsubstansen acetylkolin som har stor betydelse vid exempelvis Alzheimers sjukdom. Eftersom det inte finns någon effektiv behandling mot sjukdomen är det viktigt att undvika riskfaktorer och därför vill vi rikta uppmärksamhet mot detta så att läkemedlen inte används under lång tid i onödan, säger Taher Darreh-Shori, docent och forskare vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskaper och samhälle, Karolinska Institutet.
Syrapumpshämmare fungerar genom att blockera de pumpar som transporterar sura vätejoner ut ur de celler som bygger upp slemhinnan. När pumparna inte fungerar minskar mängden syra och i förlängningen den frätskada som syran gör på vävnaden. Befolkningsstudier har tidigare visat på ökad förekomst av demens hos de som använder syrapumpshämmare. Hur mekanismen bakom en sådan koppling skulle kunna se ut var dock okänt, fram tills nu.
Hämmar signalering mellan nervceller
Först undersökte forskarna med hjälp av 3D-datorsimuleringar hur sex olika varianter av syrapumpshämmare – som baseras på olika verksamma substanser – samspelade med ett enzym kallat kolinacetyltransferas. Enzymet har till uppgift att tillverka signalämnet acetylkolin. Acetylkolin behövs för att skicka signaler mellan nervceller, men för att signaleringen ska fungera behöver acetylkolinet tillverkas i tillräcklig mängd. Datorsimuleringarna visade att alla de testade läkemedlen kunde binda till enzymet.
I nästa steg analyserade forskarna i provrör effekten av bindningen mellan enzymet och de olika läkemedlen. Alla läkemedlen hämmade enzymet, vilket gav till följd att mindre mängd acetylkolin kunde tillverkas. Ju bättre läkemedlet band till enzymet, desto starkare var den hämmande effekten. Läkemedel baserade på den verksamma substansen omeprazol, esomeprazol, tenatoprazol och rabeprazol hade störst affinitet, vilket innebär att de hämmade allra mest. Varianterna pantoprazol och lansoprazol hämmade enzymet svagast.
Syrapumpshämmarnas effekt på enzymet som tillverkar signalämnet acetylkolin:
Skalan visar hur många gånger mindre de olika läkemedlen hämmade enzymet kolinacetyltransferas jämfört med det läkemedel som hade den starkaste hämmande effekten. En längre pelare innebär att läkemedlet hade svagare påverkan på enzymet vilket innebär att en större mängd av det viktiga signalämnet acetylkolin kunde produceras. Exempelvis, substansen Pantoprazol är 300 gånger svagare än Rabeprazol, som var den starkaste hämmaren av enzymet bland syrapumpshämmarna.
Nu krävs kompletterande studier för att undersöka om det som forskarna har sett i sina laboratorieanalyser även sker på samma vis i kroppen. Redan nu avråder dock Taher Darreh-Shori från överdriven användning av syrapumpshämmare.
– Särskilt försiktig bör man vara när det gäller äldre personer och de som redan har en demensdiagnos. Detsamma gäller även patienter med muskelsvaghetssjukdomar som ALS, då acetylkolin-signalering även här är mycket viktigt. I dessa fall bör man använda de läkemedel som ger liten påverkan och ordinera den lägsta dosen under så kort tid som möjligt, säger han.
– Jag vill dock betona att korrekt användning av läkemedlet är säkert även hos äldre så länge de används under kort tid och när de verkligen behövs. Anledningen är att vårt nervsystem är ganska flexibelt när det gäller att tolerera kortvarig påverkan, tillägger han.
Forskningen finansierades av Alzheimer’s Association (USA), Vetenskapsrådet, Loo & Hans Ostermans stiftelse, Karolinska Institutet med fler. Se den vetenskapliga artikeln för fullständig redovisning av finansiering.
Vetenskaplig artikel:
Proton pump inhibitors act with unprecedented potencies as inhibitors of the acetylcholine biosynthesizing enzyme – A plausible missing link for their association with incidence of dementia,” Rajnish Kumar, Amit Kumar, Agneta Nordberg, Bengt Långström and Taher Darreh-Shori, Alzheimer’s & Dementia, online 8 maj, 2020, doi: 10.1002/alz.12113 , resultat som publiceras i tidskriften Alzheimer’s & Dementia.
Bakgrundsmaterial: Även minnet hos yngre påverkades
Taher Darreh-Shori, docent, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet, taher.darreh-shori@ki.se
När de första rapporterna om det nya coronaviruset SARS-CoV-2 började spridas i början av 2020, var det få som anade vidden av de kommande konsekvenserna. Även världens börser var sena med att reagera.
– När virusutbrottet var ett faktum i Kina var aktiemarknaden länge relativt oberörd. Trots oroande nyheter tog aktiemarknaden länge liten notis även när magnituden av virusutbrottet var ett faktum. Först sent i förloppet drabbades aktiemarknaden av dramatiska nedgångar och stor turbulens.
Det säger Magnus Jansson, ekonomie magister och fil. dr i psykologi. Han forskar kring beslutsfattande och ekonomiska bedömningar vid Gothenburg Research Institute på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, och har färska forskningsresultat som han menar delvis kan förklara varför det tog så lång tid för världens aktiemarknader att reagera på coronakrisen.
Betydelsen av finansiell expertkunskap
I studien har Magnus Jansson undersökt betydelsen av finansiell expertis för att förutsäga värdeutvecklingen på aktier. Den webb-baserade studien bygger på enkätsvar från studenter, medlemmar i aktiespararna och professionella fondförvaltare.
Totalt 281 personer gav sina prognoser för en tremånaders- och en tvåårs-period.
Syftet var att undersöka betydelsen av finansiell expertis, för att se om det får olika stort genomslag i ett kort, respektive ett långt, tidsperspektiv.
Resultatet visar att det inte finns någon avgörande skillnad mellan de finansiella experterna och de två andra grupperna vad gäller att förutspå värdeutvecklingen på aktiemarknaden. Däremot har finansiell expertkunskap betydelse för att bedöma risker i olika aktieindex och att uppnå en god riskjusterad avkastning.
– Där kan man säga att expertis har betydelse, men inte för att predicera avkastning eller värdeutveckling på aktiemarknaden, säger Magnus Jansson, som inte är förvånad över resultatet.
Teorin om aktiemarknadens effektivitet verkar på det stora hela stämma. Det vill säga att det är svårt att förutse aktiemarknaden även i ett kort tidsperspektiv oberoende om du är en expert eller lekman.
Kunskap och information överskattas
Magnus Jansson menar att det finns en psykologisk risk att experter överskattar betydelsen av den information och kunskap de bär på:
– Man har samlat in väldigt mycket information som till stor del inte har något prediktivt värde för att förutsäga aktiemarknaden. I många fall riskerar det endast att skapa en överdriven tilltro till den egna förmågan.
Det här tror Magnus Jansson kan vara en av förklaringarna till aktiemarknadens sena respons på coronakrisen, där aktiekurserna var stabila under en period i början av virusutbrottet, för att sedan falla kraftigt:
– Prissättningen på aktiemarknaden bestäms ju av finansiella experter som bevisligen har en mycket svår uppgift, nämligen att bedöma marknadens utveckling. Det här är svårt även om det bara handlar om några dagar eller veckor fram i tiden. Snarare verkar det som om expertis har större betydelse i det längre perspektivet av flera år, säger han, och fortsätter:
– I det här fallet kan det tyckas naturligt att det är svårt att förutsäga marknaden med hänsyn till att det trots allt handlar om ett relativt nytt och okänt virus som inte följer några ekonomiska modeller. Samtidigt handlar finansiell expertis mycket om att vara generalist och att värdera olika risker för att skapa en helhetsbild om hur ekonomin och aktiemarknaden på sikt kan komma att påverkas, för att ta höjd för det. Coronakrisen illustrerar hur svårt det här är även för experten när marknaden är oförutsägbar.
Magnus Jansson, ekonomie magister och fil. dr i psykologi, Gothenburg Research Institute på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, magnus.jansson@gri.gu.se
Genom att använda sig av synkrotronljus har forskarna i 3D i detalj kunnat visa vad som sker då nervtrådar påverkas i perifera nerver. Sådana förändringar kan uppstå vid neuropati, en nervsjukdom som kan drabba patienter med typ 2- och särskilt vid typ 1-diabetes, men förändringarna kan även inträffa i samband med skador på perifera nerver då nervtrådarna behöver växa ut efter att nerver åtgärdats med kirurgiska ingrepp.
Bild A är ett tvärsnitt av nerverna, där man kan se både tjocka (friska) och tunna nerver. Bild B är ett snitt längs med nerverna. På bild C syns en frisk nervtråd och D och E visar friska nervtrådar. Bild: Martin Bech
– Vid neuropati, och när sådana skador uppstår, förtvinar nervtrådarna, något man vetat sedan tidigare. Det verkar som att när de sedan växer ut från skadan så tar de nya vägar – de är mer ”förvirrade”. Man skulle kunna säga att de har dålig GPS. Men riktigt hur detta ser ut har ingen visat tidigare, förklarar Lars Dahlin, professor vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus.
Visar nya delar av nervtrådarna
Med tidigare tekniker har det varit möjligt att studera vävnader och nervtrådar tvådimensionellt, men nu ville forskarna undersöka om det gick att studera nervtrådarnas arkitektur med hjälp av modern synkrotronteknik. De 3D-bilder som blev resultatet visar delar av nervtrådarna som tidigare inte beskrivits.
Bild A är ett tvärsnitt av nerverna, där man kan se både tjocka (friska) och tunna nerver. Bild B är ett snitt längs med nerverna. På bild C syns en frisk nervtråd och D och E visar friska nervtrådar. Bild: Martin Bech
– Det här är ett helt nytt sätt att studera nerver på än när man använder tvådimensionella bilder, så kallad histologi, där man tittar på vävnaden snitt för snitt. Här får vi fram en bild som gör att vi kan vrida och vända på nervtråden och uppfatta detaljer på ett helt annat sätt, förklarar Martin Bech, medicinsk strålningsfysiker vid Lunds universitet och en av forskarna som medverkat i studien.
Mikroskop med röntgenljus
Om man jämför synkrotronljus med den röntgenutrustning som används på ett sjukhus, är synkrotronkällan som används som avbildningsteknik i det här experimentet ungefär hundra miljarder gånger mer intensivt. Det är som ett mikroskop, men med röntgenljus som har mycket kortare våglängd än vanligt ljus.
Det i sin tur gör att man ner på cellnivå i detalj kan studera mjuka vävnader utan att göra snitt – så kallad virtuell histologi.
Förtvinade nervtrådar växer ut igen
De nerver som forskarna studerat kommer från nervbiopsier från tre individer: en frisk, en person med typ 1-diabetes samt en person med typ 2-diabetes. Alla hade genomgått operation för karpaltunnelsyndrom, ett vanligt tillstånd, och särskilt hos personer med diabetes.
Forskarna kunde i detalj kartlägga hur det ser ut när det tillsammans med friska nervtrådar växte ut tunna nervtrådar, så kallade regenerativa kluster. Forskarna fann också att när en nervtråd tillbakabildas på grund av diabetesneuropati växer en ny nervtråd ut igen från den skadade nervtråden på ett speciellt sätt.
– De här nerverna försöker att växa ut igen efter att de påverkats av diabetes. Men de växer inte på ett normalt sätt, utan mer tvistat. De ligger skruvade. Att kunna se detta i 3D ger oss ett helt annan möjlighet att förstå hur nervtrådar växer, vilket har betydelse både vid diabetesneuropati och vid direkta skador på nerverna, förklarar Lars Dahlin.
Forskarna arbetar nu med en uppföljande, större, studie i vilken man hoppas att ytterligare kunna kartlägga ett större antal nervtrådar. I studien undersöks hur tjockleken av nervtrådarna varierar, samt i vilken omfattning de regenerativa klustren förekommer.
– Detta kan, dels fördjupa vår kunskap om biologiska förändringar vid diabetes, dels på sikt ändra olika behandlingsprinciper, säger Lars Dahlin.
Förutom forskare från Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus har forskare vid synkrotronanläggningen European Synchrotron Radiation Facility (ESRF) i Grenoble, DTU i Köpenhamn och Linköpings universitet medverkat i studien.
Lars Dahlin, professor i handkirurgi vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, lars.dahlin@med.lu.se
Martin Beck, universitetslektor i Medicinsk strålningsfysik vid Lunds universitet, martin.bech@med.lu.se
De blodprover för coronatester som KTH-forskare skickade ut till stockholmarna före påsk har analyserats. Av 1 000 utskickade prov kom 550 i retur. Av dem var 446 provsvar godkänt utförda. Resultatet visar att 10 procent av de testade hade smittats av det nya coronaviruset.
– Analysmetoden samlar in information från olika virusproteiner samtidigt och vi kommer nu få en tydligare bild av infektionen och spridningen genom att sätta ihop och jämföra data från alla pusselbitarna, säger Jochen Schwenk, professor vid KTH och SciLifeLab.
Antikroppstesterna i form av provinsamlingskort skickades till 1 000 slumpmässigt utvalda invånare i Stockholm och dess kranskommuner. Det handlar om en jämn fördelning av män och kvinnor i åldrarna 20 till 74 år från en befolkning om 1,22 miljoner personer i 717 850 hushåll.
Nytt utskick till 1 000 stockholmare
Forskarna har nu gjort ett nytt utskick till 1 000 stockholmare för att verifiera datat från första insamlingen och för att se hur smittspridningen förändrats sedan påsk. Medelprovtagningsdagen i den första omgången tester var påskafton den 11 april. Den mätningen visar smittspridningen kring slutet av mars.
– Vi behöver verkligen allmänhetens hjälp nu. Bara med så många bidrag som möjligt kan vi få en rättvisande bild av smittspridningen, och det gör det möjligt för oss att införa provtagningar i praktiken så att alla som behöver skall kunna testa sig. Det är jätteviktigt, säger Niclas Roxhed, docent vid KTH.
Fotnot:
För provtagning och utskick står Niclas Roxhed (KTH) och Olof Beck (Karolinska institutet). Analys av antikroppar och proteiner leds av Jochen Schwenk och Claudia Fredolini (båda från KTH/SciLifeLab). Produktion av virusproteiner hanteras av Gerald McInerney, Leo Hanke och Benjamin Murrell (alla tre från Karolinska institutet).
Lymfkörtlarna är viktiga för vår kropps immunsystem eftersom deras unika mikromiljö är nödvändig för ett effektivt immunsystem. Vid en infektion ökar lymfkörtlarna i storlek och skickar ut aktiverade immunceller till kroppen via sina lymfkärl. Att förstå hur dessa kärl fungerar är viktigt för att vi i framtiden ska få fram nya läkemedel för att förbättra immunförsvaret, till exempel nya vaccin.
Tidigare forskning har visat att de celler som bygger upp lymfkörtlarnas lymfkärl, de så kallade endotelcellerna, är specialiserade och kan både kommunicera med immuncellerna och aktivt bidra till regleringen av immunförsvaret. Men hittills har forskare bara känt till betydelsen av ett fåtal gener som styr dessa cellers mångsidighet.
Möss som modeller
Immunsystem är inblandat i en rad olika sjukdomar, till exempel kroniska inflammatoriska sjukdomar som psoriasis, åderförkalkning och cancer. För att studera immunsystemets roll i sjukdomsmekanismer använder många forskare modellsystem, däribland möss.
– Genom att använda modellsystem kan vi forskare testa olika geners funktion och utvärdera behandlingsstrategier, vilket ger viktig kunskap. Men för att översätta fynd i musmodeller till människa behöver vi en bättre förståelse för likheter och skillnader mellan signalvägar och gener som styr cellfunktionerna i de olika arterna, säger Maria Ulvmar, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, vid Uppsala universitet och som lett studien.
Fem grupper endotelceller hos båda arter
Forskarna analyserade aktiviteten hos generna i enskilda celler hos mus och människa, med hjälp av de framtagna genaktivitetsprofilerna. Hos de båda arterna finns fem distinkta grupper av lymfatiska endotelceller i lymfkörteln som liknar varandra.Två av dessa grupper var tidigare okända. Upptäckten kompletterar tidigare studier och ändrar forskarnas förståelse för ur immunceller tar sig in och ut ur lymfkörteln och hur deras aktivitet regleras.
Resultaten stöder uppfattningen om att grundläggande funktioner hos kärlen är desamma hos mus och människa. Samtidigt såg forskarna att det finns avgörande skillnader i genaktivitet mellan arterna.
– Den här nya kunskapen kommer att göra det möjligt för min grupp och andra forskare att på längre sikt hitta nya sätt att förbättra immunförsvaret mot till exempel en virussjukdom och gör att vi kan fokusera vår forskning på gener som uttrycks hos människa.
– Min grupp utvärderar för närvarande hur lymfkörtelendotelet förändras vid cancersjukdom och bidrar till metastaser vid bröstcancer. Det här är ett nytt spännande forskningsområde och vi ser fram emot nya framsteg i förståelsen av endotelcellernas immunreglerande funktioner inom de närmsta åren, säger Maria Ulvmar.
Studien har gjorts i samarbete med forskare vid Karolinska Institutet/AstraZeneca Integrated Cardio Metabolic Centre i Stockholm och forskargrupper i Finland och USA.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
– Men exempel på län som behöver fler deltagare är Gotland, Blekinge, Kalmar, Jämtland, Västernorrland, Västmanland och Södermanland säger Paul Franks, professor vid Lunds universitet och ansvarig för forskningsprojektet.
