Vattentemperaturen i Östersjön kommer troligen att öka mellan 3° C och 5° C under detta århundrade. För att klara av klimatförändringarna måste många arter därför anpassa sig eller flytta, annars kan de försvinna. Men det gäller inte alla arter. Hoppkräftan Eurytemora klarar sig bra i varmare miljöer, i alla fall de som finns i centrala Östersjön.

– Detta är goda nyheter eftersom hoppkräftan är en viktig födokälla för några av världens viktigaste fiskar som sill, skarpsill och ansjovis, säger Monika Winder, professor vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik (DEEP) på Stockholms universitet.

Varierar med olika stressfaktorer

Forskarna utsatte hoppkräftpopulationer från olika delar av Östersjön för olika typer av miljöpåfrestningar som temperaturförändring, vattnets saltinnehåll eller matkvalitet.

– Det visade sig att hoppkräftornas känslighet varierar beroende på stressfaktorer specifika för just deras lokala miljö, det betyder att populationerna har utvecklats för att klara olika miljöer, säger Konrad Karlsson, som genomförde försöken under sin doktorandutbildning vid DEEP.

Populationen från norra Östersjön är exempelvis mer känslig för klimatuppvärmning och den från Rigabukten för förändringar i föda om de inträffar i samband med ökade temperaturer.

Invasiva arter kan ta över

Om en lokal hoppkräftepopulation försvinner förlorar fiskarna sina byten och det är risk att nya invasiva fiskarter etablerar sig.

– Om fiskarnas byten, däribland hoppkräftan, har tillgång till alger av hög kvalitet blir de mer motståndskraftiga mot en ökning i temperaturen, säger Monika Winder.

Ett viktigt steg i rätt riktning är att minska övergödningen i Östersjön, säger forskarna. Övergödning orsakar stora cyanobakterieblomningar som inte bara orsakar syrebrist i havet och producerar gift utan också är en dålig födokälla för hoppkräftor.

– Den goda nyheten är att åtminstone hoppkräftpopulationen i centrala Östersjön verkar kunna anpassa sig till ökande temperaturer, avslutar Monika Winder.

Vetenskaplig artikel:

Adaptation potential of the copepod Eurytemora affinis to a future warmer Baltic Sea.Konrad Karlsson, Monika WinderEcology and Evolution.

Kontakt:

Monika Winder, professor vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet, monika.winder@su.se

De flesta celler i människokroppen innehåller cirka två meter dna. Den långa dna-strängen är uppdelad i 46 stora bitar – kromosomerna – som upptar åtskilda regioner, så kallade kromosomterritorier, i cellkärnan.

Hur enskilda delar av arvsmassan är ordnade rumsligt i cellkärnan påverkar stort hur cellens transkriptionsmaskineri läser av genkoden. Det rumsliga arrangemanget av enskilda gener i det tredimensionella utrymmet i cellkärnan har dock i stort sett förblivit outforskat.

Högupplösta kartor

Nu har ett forskarteam under ledning av Magda Bienko vid Science for Life Laboratory (SciLifeLab) och institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet, utvecklat en ny metod, kallad Genomic loci Positioning by Sequencing eller GPSeq, som kan användas för att erhålla högupplösta kartor över hur dna är organiserat rumsligt i cellkärnan.

Metoden fungerar genom att dna gradvis klipps av från cellkärnans periferi in mot mitten, och att dna-sekvensen runt varje snitt sedan läses av. Matematisk modellering kan sedan användas för att rekonstruera den tredimensionella strukturen och hitta var de enskilda generna och regionerna mellan generna finns lokaliserade längs cellkärnans radie samt i förhållande till varandra.

– Vi upptäckte att den rumsliga fördelningen av olika typer av kromatin (bestående av dna, rna och proteinkomplex) ofta skilde sig från vad vi förväntade oss att hitta. Till vår förvåning fann vi att bilden inte är så enkel som att allt det inaktiva kromatinet finns vid cellkärnans periferi och att det aktiva kromatinet finns samlat i cellkärnans mitt. I stället finns det ett kontinuum, en gradvist ökande aktivitet från cellkärnans periferi mot det inre, även om inaktivt kromatin också kan hittas i cellkärnans mitt, säger Magda Bienko, som är en av studien huvudförfattare.

Avslöjar var risken för skador är störst

En viktig aspekt av att veta var olika regioner i arvsmassan är lokaliserade i cellkärnan är att det nu är möjligt att kartlägga var det är mest sannolikt att dna-skador och mutationer kommer att inträffa, förklarar Nicola Crosetto, forskare vid samma institution på Karolinska Institutet och den andra av studiens huvudförfattare.

– Vi upptäckte att dna-mutationer som ofta påträffas i olika cancertyper ansamlas i det inaktiva kromatinet som finns vid cellkärnans periferi, vilket kan ha samband med att många mutagener har sitt ursprung utanför cellen. Å andra sidan är det mycket mer troligt att dna-brott och genfusioner hittas i cellkärnans mitt, vilket kan bero på de höga nivåerna av transkription som sker i mitten av cellkärnan, säger Nicola Crosetto.

Vetenskaplig artikel:

GPSeq reveals the radial organization of chromatin in the cell nucleus. Gabriele Girelli, Joaquin Custodio, Tomasz Kallas, Federico Agostini, Erik Wernersson, Bastiaan Spanjaard, Ana Mota, Solrun Kolbeinsdottir, Eleni Gelali, Nicola Crosetto & Magda Bienko. Nature Biotechnology, online 25 maj 2020

Kontakt:

Magda Bienko, Science for Life Laboratory (SciLifeLab) och institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet, magda.bienko@ki.se

Nicola Crosetto, forskare vid samma institution på Karolinska Institutet, nicola.crosetto@ki.se

I studien mötte en forskare sex månader gamla spädbarn i deras hem och lekte med dem på fyra olika sätt. Forskaren växlade mellan att härma allt barnen gjorde som en spegelbild, att härma dem som en omvänd spegelbild, att endast härma barnens kroppsrörelser medan ansiktet förblev orörligt, och att svara med en annan handling när barnen agerade. Det senare kallas kontingent respons och det är så föräldrar brukar reagera när en bebis gör något eller behöver någonting.

Forskarna kom fram till att barnen tittade längre på, log mer mot, och försökte närma sig den vuxna personen oftare, när deras rörelser speglades mer exakt.
Gabriela-Alina Sauciuc, studiens huvudförfattare:

– Att härma små spädbarn verkar vara ett effektivt sätt att fånga deras uppmärksamhet och skapa positiv kontakt. Mammorna blev överraskade när de såg sina barn glatt delta i imitationslekar med en främling, men blev också imponerade av barnens förståelse av interaktionen.

Det förekom också en hel del testbeteende under imitationslekarna. Om barnet till exempel slog på bordet och forskaren härmade det beteendet, då slog barnet på bordet flera gånger medan det noggrant studerade hur forskaren bemötte det. Även när forskaren inte visade några känslor alls under imitationen verkade barnen ändå kunna förstå att forskaren härmade dem – och fortsatte svara med testbeteende.

– Det här var väldigt intressant. När någon aktivt testar personen som imiterar dem så tolkas det oftast som att det tyder på att den person som blir imiterad är medveten om att det finns en överensstämmelse mellan det egna beteendet och den andras, säger Sauciuc.

Forskare har länge spekulerat att bebisar, genom att exponeras för imitation, lär sig om kulturella normer och regler för interaktioner eller att imiterade handlingar avspeglar delade känslor och delade intentioner. Men empiriskt stöd för sådana teorier saknas för riktigt unga bebisar.

– Genom att visa att sex månader gamla spädbarn förstår när någon härmar dem och att imitation har en positiv inverkan på interaktionen, kan vi börja fylla i dessa luckor i forskningen. Men det återstår att ta reda på mer i detalj när imitation börjar ha sådana effekter och vilken roll förståelse för imitation faktiskt spelar för spädbarn, säger Sauciuc.

Vetenskaplig artikel:

Imitation recognition and its prosocial effects in 6-month old infants. PLOS ONE

Kontakt:

Gabriela-Alina Sauciuc, Lunds universitet, gabriela-alina.sauciuc@lucs.lu.se

Lyssna på en podd i två delar där forskare från Lunds universitet samtalar om virusets spridning, lärdomar från spanska sjukan samt ekonomiska konsekvenser av den nedstängning av världen som vi nu upplever.

Del 1:Om hur vi ska förstå corona som fenomen mot en historisk bakgrund av tidigare pandemier. Epidemiologen Jonas Björk inleder med att tala om vad Covid-19 är och förklarar olika mått på dödlighet och spridning. Därefter hoppar vi bak i tiden. Ekonomhistorikern Martin Dribe och nationalekonomen Therese Nilsson berättar om forskning och lärdomar från spanska sjukan . Samtalsledare är ekonomhistorikern Maria Stanfors.

Del 2: Om varför den ekonomiska krisen den här gången kan komma att bli så mycket djupare än tidigare kriser, och vilka effekterna kan bli när det gäller globalisering, produktion och jämställdhet. Deltar gör nationalekonomerna Fredrik NG Andersson och Fredrik Sjöholm samt ekonomhistorikern Maria Stanfors.

Poddcasten är framtagen som samarbete mellan Centrum för ekonomisk demografi (CED) vid Ekonomihögskolan i Lund och LU Futura – Lunds universitets tankesmedja för framtidsfrågor.

– Receptorn för gulkroppshormon är ett exempel på hur mötet med neandertalare ibland har fört med sig gynnsamma genetiska varianter som lever kvar idag, säger Hugo Zeberg, forskare vid institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet och Max Planck Institute for Evolutionary Anthropology, som genomförde studien tillsammans med forskarkollegorna Janet Kelso och Svante Pääbo.

Gulkroppshormon, eller progesteron, är ett hormon som har en viktig roll i menstruationscykeln och under graviditet. Analyser av biobanksdata för drygt 450 000 personer, varav 244 000 kvinnor, visar att närmare en av tre kvinnor i Europa har ärvt receptorn för gulkroppshormon från neandertalare. 29 procent av kvinnorna bär på neandertalreceptorn i enkel upplaga och tre procent har två kopior av den.

Viktig genvariant för barnafödande

– Andelen kvinnor som ärvt denna gen är cirka tio gånger större än för de flesta genvarianter från neandertalare. Det skulle kunna förklaras av att neandertalvarianten av receptorn för gulkroppshormon har en gynnsam inverkan på barnafödandet, säger Hugo Zeberg.

Studien visar att kvinnor som bär på neandertalvarianten har färre blödningar under tidig graviditet, färre missfall och föder fler barn. Molekylära analyser avslöjade att dessa kvinnor har ett högre antal receptorer för gulkroppshormon i cellerna. Fler receptorer kan leda till ökad känslighet för gulkroppshormon och på så vis skydda mot tidiga missfall och blödningar.

Vetenskaplig artikel:

The Neandertal Progesterone Receptor. Hugo Zeberg, Janet Kelso och Svante Pääbo. Molecular Biology and Evolution, online 21 maj 2020

Kontakt:

Hugo Zeberg, biträdande lektor, Institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet, Max Planck Institute for Evolutionary Anthropology, hugo.zeberg@ki.se

Medborgarforskningsprojektet vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå och Uppsala ska kartlägga fladdermössens aktivitet.

– Fladdermöss jagar insekter under natten med hjälp av skrik på en så hög frekvens att det inte är detekterbart för våra mänskliga hörselorgan. Men med hjälp av en detektor kan vi tjuvlyssna på fladdermössen när de jagar och på så sätt lära oss mer om fladdermössens ekologi, säger Tim Hofmeester, forskare vid SLU och projektledare för Träffa dina vilda grannar.

Fladdermusen äter tusentals myggor – varje natt

I projektet kommer SLU att låna ut fladdermusdetektorer till invånare i Umeå kommun och Uppsala och ge fler människor möjligheten att lära sig mer om dem och samtidigt hjälpa forskarna förstå var och när fladdermössen är aktiva och hur de nyttjar den stadsnära naturen.

– En av fladdermössens egenskaper är något som säkerligen många uppskattar; under en natt kan fladdermusen fånga flera tusen myggor, säger Tim Hofmeester.

Hur påverkar klimatförändringarna?

Det finns nitton fladdermusarter i Sverige, varav fjorton har observerats i Uppland och nio i Västerbotten. Flera av dessa nio arter observerades ganska nyligen för första gången i Västerbotten. Kanske är det så att klimatförändringarna och ett generellt varmare väder gör att fler fladdermusarter kan etablera sig i norra Sverige, men forskarna har fortfarande begränsad kunskap om hur och var fladdermöss rör sig i de ljusa nordliga nätterna.

Nordfladdermus – den vanligaste arten i Umeå. Foto: Jörgen Wiklund

– Dessutom finns det många personer som inte känner till att det finns fladdermöss i Umeå tätort, eller ens i Sverige, vilket är synd då dessa djur är både spännande och nyttiga, säger Tim Hofmeester.

SLU lånar ut detektorer i Umeå och Uppsala

Med preliminär start den 15 juni kommer SLU att låna ut fladdermusdetektorer till invånare i Umeå kommun. Genom sina mobiler kommer deltagare att kunna rapportera sina fynd på webben och genom detta hoppas forskarna få in en stor mängd data över observationer och på så sätt studera var och när fladdermöss är aktiva och få en bättre kunskap om hur fladdermössen nyttjar den stadsnära naturen.

I Uppsala kommer det att hållas en kurs den 23 juni där deltagarna lär sig om fladdermöss och sedan ger sig ut för att upptäcka fladdermössen med detektorer. Deltagarna kan sedan fortsätta sina spaningar under ett par veckor och ska därefter rapportera in sina fynd till forskargruppen. Denna kurs är redan fulltecknad.

Mer om projektet Vilda grannar.

Kontakt:

Tim Hofmeester, forskare, Institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU
tim.hofmeester@slu.se
Johnny de Jong, forskningsledare, Centrum för biologisk mångfald, SLU
johnny.de.jong@slu.se

– Metoden är mycket mera precis, och vi ser nya spännande detaljer i innehållstillstånden. Vi kan studera laddade partiklar av enkla gasmolekyler och vi ser tydligt hur elektronerna växelverkar. Nu kan vi få ut detaljer som man bara kunnat gissa sig till tidigare. Den här detaljrikedomen har också bidragit till utvecklingen av teoretiska modeller för att kunna beskriva våra resultat. Våra resultat är en språngbräda för att kunna studera mer komplicerade molekyler, säger Rebecka Lindblad, postdoktor vid Institutionen för kemi – Ångström, vid Uppsala universitet, och studiens försteförfattare.

Analysverktyg som gav Nobelpris

1981 fick den svenska fysikern Kai Siegbahn (1918-2007) Nobelpriset i fysik för utvecklingen av den så kallade ESCA-metoden, elektronspektroskopi där man noggrant kan mäta de inre elektronerna i atomer. Poängen med den metoden är att de inre elektronerna berättar om de mikroskopiska mekanismer som är grunden för materiens egenskaper. Kai Siegbahn och hans medarbetare byggde avancerade elektronspektrometrar, instrument där man kan mäta elektronernas energi.

Elektronspektroskopi, ESCA eller XPS, är ett av de mest använda verktygen för kemisk ytanalys inom naturvetenskap, medicin och teknik. Med metoden kan man studera elektronerna i ett ämne, vilka i sin tur bestämmer egenskaperna hos materialet.

– Röntgenabsorption är vanligtvis ett komplement till ESCA, men med vår metod kommer vi till samma tillstånd som med ESCA, utan att behöva en elektronspektrometer. Detta gör vi genom att börja med att ta bort en yttre elektron från molekylen och sedan få en innerelektron att ta den tomma platsen.

Undersökt kvävgasjoner

I studien har forskarna tittat på kvävgas, en enkel molekyl som består av två kväveatomer, och har studerats med otaliga metoder under en lång tid. Det nya är att forskarna nu har plockat bort en av de elektroner som sitter mest löst i bindningen. Den jon som då skapas (en positivt laddad atom) har de belyst med röntgenstrålning. Energin i röntgenstrålningen överförs till elektroner i kvävgasjonen och på så sätt kan elektronerna exciteras, hoppa mellan olika ”skal”, i molekylen.

Atomer, molekyler och joner

En molekyl består av två eller flera atomer.
En atom består av en kärna av positivt laddade protoner, och ungefär lika många neutroner. Runt kärnan kretsar negativt laddade elektroner i olika ”skal”. Antalet protoner/elektroner i atomen avgör vilket grundämne det är. Väte (H), som är vårt enklaste (och vanligaste) grundämne består av en proton och en elektron. Kväve (N), med atomnummer 7, består av 7 protoner och 7 elektroner. Kvävgasmolekylen, N2, består av två atomer.
En jon är en atom eller molekyl som fått en eller flera elektroner för mycket – eller för lite – vilket gör hela atomen/molekylen laddad. Detta fenomen utgör grunden för kemiska bindningar mellan positiva och negativa joner.

– Eftersom de molekyljoner vi studerar också finns i rymden skulle våra resultat kunna användas för att tolka ljus som kommer hit från andra solsystem. Vi får också ut information som är användbar för fysiker i andra sammanhang, processer som sker när man till exempel använder en jättestark laser. De siffror vi får ut är användbara för andra forskare.

Varför är det viktigt att hitta ett alternativ till ESCA?

– I de allra flesta fall är ESCA en alldeles utmärkt metod, men i vissa fall, till exempel om man vill studera en mycket liten mängd av ett gasformigt ämne är vår metod känsligare än ESCA. En bonus är att vi får samma information som ESCA, men vissa effekter är mer framträdande, vilket gör att vi kan dra slutsatser som man inte kunnat göra med ESCA. Även om den nya metoden är enkel i princip, är den nog för komplicerad i praktiken, för att vi ska ha en ny ESCA-metod som är användbar i stor skala.

Projektet har kunnat genomföras i ett stort samarbete med forskare bland annat i Lund och vid Helmholtz-Zentrum Berlin, där det finns just den jonfälla och den synkrotron som krävs.

Vetenskaplig artikel:

X-ray absorption spectrum of the N2+ molecular ion. Lindblad R, et al (2020). Physical Review Letters, 20 maj 2020.

Kontakt:

Rebecka Lindblad, postdoktor vid Institutionen för kemi – Ångström, Uppsala universitet, rebecka.lindblad@kemi.uu.se

För att läkemedel ska vara säkra behöver de vara rena från föroreningar. För att göra reningsprocessen mer miljövänlig kan koldioxid användas, vilket kan verka paradoxalt då koldioxid oftast förknippas med en negativ klimatpåverkan.

Men om koldioxiden återvinns från andra befintliga processer och användningen av miljöfarligt organiskt lösningsmedel minskas, kan stora vinster göras både ekonomiskt och miljömässigt visar forskning från Karlstads universitet.

– Med bättre kunskap om hur separationssystemet fungerar, kan man bättre förutsäga hur ett optimalt system ska designas, säger Emelie Glenne, som nyligen disputerat i kemi.

Separation med koldioxid

Kromatografi är en separationsteknik som används både för att rena prover och för att analysera vilka ämnen ett prov innehåller. Metoden bygger på att de ämnen som ska separeras fördelar sig olika mellan en stationär och en mobil fas. Emelie Glenne har i sin avhandling fokuserat på så kallad superkritisk vätskekromatografi, SFC, som använder koldioxid som mobil fas. Här används en temperatur som gör att koldioxiden hamnar i en superkritisk fas, på gränsen mellan vätska och gas.

– SFC är en mycket lovande teknik, men jämfört med vanlig kromatografi saknas det fortfarande kunskaper då metoden är mer komplex och det inte finns lika mycket forskning på ämnet, säger Emelie Glenne.

Något som kan vara problematiskt är att koldioxiden är komprimerbar, vilket gör att den kommer att bete sig olika beroende på vilket tryck och vilken temperatur den utsätts för. Bland annat resulterar detta i ett ojämnt flöde. Med ökade kunskaper om tekniken kan bättre förutsägelser om hur olika ämnen påverkas av separationen erhållas. Då kan bättre optimering nås med hjälp av datorsimuleringar av processen. I dagsläget tas en optimal metod fram genom att testa ett flertal olika metoder. Med en ökad förståelse kan optimeringen ske genom att endast ett fåtal experiment kombineras med simuleringar.

Grönare rening

– Denna kunskap har lett till att bättre beräkningar av separationsprocessen kan göras vilket i sin tur leder till bättre optimeringar, säger Emelie Glenne. En bättre förståelse för SFC-metoden gör att metoden blir enklare att använda och att förhoppningsvis fler blir intresserade av att välja en grönare metod för analys och rening av läkemedel.

Enligt Emelie Glennes huvudhandledare, professor Torgny Fornstedt, kan de metoder och de tumregler som Emelie Glenne tagit fram för användning av den komplicerade men effektiva och miljövänliga metoden SFC, användas inte bara för säkrare läkemedelsrening utan också för analys och isolering av värdefulla relaterade ämnen ur biomassa.

Avhandling:

Fundamental Investigations of Adsorption in SFC

Kontakt:

Emelie Glenne, doktor i kemi, Karlstads universitet

Den första världsomfattande studien om skillnader mellan kvinnor och män när det gäller att drabbas av hjärtinfarkt och stroke visar på ett mer gynnsamt riskfaktormönster hos kvinnor. Framförallt var det färre kvinnor som rökte, men de hade också lägre blodtryck och bättre blodfetter. Friska kvinnor utan tidigare hjärt-kärlsjukdom mer benägna än män att använda förebyggande medicinering, ha ett välkontrollerat blodtryck och undvika rökning.

Ingen uppenbar diskriminering

Det uttrycks ofta oro för att kvinnor med hjärt-kärlsjukdom behandlas mindre intensivt än män, vilket i så fall skulle kunna ha en negativ inverkan. Forskarna bakom den aktuella studien menar dock att det inte handlar om diskriminering.

– Vi tolkar det som att kvinnor inte förefaller vara diskriminerade och att det snarare är så att kvinnor har mindre uttalade förändringar i kranskärlen och därmed inte behöver lika intensiv behandling, säger Annika Rosengren, professor i medicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och medförfattare till studien.

Studien visar att män med exempelvis hjärtinfarkt oftare fick invasiv behandling, som ballongvidgning eller by-passoperation. Trots det klarade sig kvinnorna bättre från en ny hjärtinfarkt.

Fattig eller rik spelar avgörande roll

Den stora skillnaden i prognos efter hjärtinfarkt ligger i stället mellan fattiga och rika länder. För både män och kvinnor i låginkomstländer som Bangladesh, Indien och Pakistan dör ungefär 40 procent inom 30 dagar efter en hjärtinfarkt eller stroke, medan motsvarande andel för höginkomstländer som Sverige och Kanada är under 10 procent.

Drygt 160 000 män och kvinnor i 27 länder har deltagit i studien, som tar upp riskfaktorer, behandling och andelen som drabbas av hjärtinfarkt och stroke, samt hur det går för dem som drabbas. Deltagarna har följts under drygt tio år. Sverige är det enda västeuropeiska land som ingår. Drygt 4 000 av deltagarna kommer från Göteborg och Skaraborg.

Vetenskaplig artikel:

Variations between women and men in risk factors, treatments, cardiovascular disease incidence, and death in 27 high-income, middle-income, and low-income countries (PURE): a prospective cohort study

Kontakt:

Annika Rosengren, professor i medicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, annika.rosengren@wlab.gu.se

– Med tanke på att risken för självmord är tio till femton gånger högre för personer med bipolär sjukdom jämfört med befolkningen i övrigt, är det en positiv överraskning att behandling med centralstimulerande läkemedel tycks kunna minska förekomsten av självmordsbeteende bland individer med bipolär sjukdom och ADHD, säger Louise Öhlund, doktorand vid Umeå universitet.

I en av studierna i avhandlingen visas att hälften av alla individer som behandlades med litium avslutade sin behandling, och biverkningar låg i huvudsak bakom utsättningen. Det var även vanligt att personer med bipolär sjukdom avslutade sin medicinering med litium på egen hand utan att konsultera läkare innan. Detta tycktes framförallt gälla män som dessutom oftare än kvinnor satte ut litium när de upplevde att de mådde bra.

Ökad risk för slutenvård

Avslutad litiumbehandling resulterade dock i en anmärkningsvärt försämrad sjukdomsbild med ökat behov av inläggning för psykiatrisk vård. Särskilt för personer med bipolär sjukdom typ 1 eller schizoaffektiv sjukdom är risken för försämring stor. Bland patienter i denna grupp fyrdubblades antalet slutenvårdstillfällen och antalet vårddagar tredubblades under tvåårsperioden efter utsättning av litium jämfört med innan. Därför bör alltid en individuell riskbedömning göras innan man sätter ut litium, där nyttan av behandlingen måste vägas i förhållande till biverkningar och risken för allvarligt insjuknande.

I en annan studie undersöktes förekomsten av avsiktliga självskadehandlingar och självmordsförsök under en tvåårsperiod före respektive efter insättning av centralstimulerande läkemedel. Studien baserades på 206 patienter med bipolär sjukdom eller schizoaffektiv sjukdom och samtidig ADHD. Resultatet visade att antalet avsiktliga självskadehandlingar och självmordsförsök minskade med 40 procent.Det talar för att centralstimulerande läkemedelsbehandling kan förskrivas till denna grupp, så länge som stämningsstabiliserande läkemedel, exempelvis litium, används samtidigt.

Förbättrar den exekutiva förmågan

– En förklaring skulle kunna vara att centralstimulerande läkemedel förbättrar den så kallade exekutiva förmågan, att kunna ta tag i saker, bibehålla uppmärksamhet, förstå samband mellan orsak och verkan, kunna planera och organisera, samt förmågan att reglera känslor. Just nedsatt exekutiv funktion och impulsivitet är sedan tidigare förknippat med en ökad risk för självskadebeteende, säger Louise Öhlund.

Bipolär sjukdom är en svår psykiatrisk sjukdom. Sjukdomen, som tidigare kallades för manodepressiv sjukdom, kännetecknas av episodiska förskjutningar av stämningsläge och aktivitetsnivå som ger upphov till perioder av depression, hypomani och mani. Risken att under sin livstid insjukna i bipolär sjukdom är cirka en till två procent. Sjukdomen debuterar vanligtvis i ung vuxenålder. Med rätt behandling kan många patienter bli symtomfria och fungera väl. För att minska risken för att patienter ska drabbas av en ny episod, krävs ofta förebyggande långtidsbehandling med läkemedel som stabiliserar stämningsläget. Litium är sedan mer än 50 år förstahandspreparat.

Avhandlingen baseras på tre studier med drygt 1500 deltagare från Norrbotten.

Louise Öhlund arbetar som ST-läkare vid psykiatrin på Sunderby sjukhus. Efter avhandlingen väntar ett projekt som berör psykisk hälsa i relation till coronapandemin.

Avhandlingen:

Faktorer som påverkar den farmakologiska behandlingen vid bipolär sjukdom.

Kontakt:

Louise Öhlund, forskarstuderande, Institutionen för klinisk vetenskak, Umeå universitet,
louise.olund@umu.se

– Vi förväntade oss att patienterna skulle bli bättre, men inte att de skulle bli så bra. Det visar att det går utmärkt att behandla kronisk sjukdom som artros med hjälp av digital teknik, säger forskaren och fysioterapeuten Håkan Nero vid Lunds universitet.

Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften PLOS ONE och är på sitt sätt unik då forskarna följt patienterna med artros under en längre tid, en del av dem upp till 1 år.

– Vad vi känner till har ingen studie tidigare följt patienter med artros som kontinuerligt behandlat sig själva och rapporterat in sina resultat av övningarna upp till ett år. Det finns liknande studier i USA, men då handlar det om patienter med typ 2-diabetes.

Kvinnor runt 60 med viss övervikt

I studien ingick 500 patienter från hela landet med en majoritet av kvinnor runt 60 år och med en viss övervikt (ett genomsnittligt BMI på 28 för dem med knäartros och 27 för de med höftartros). Samtliga hade artros i knä eller höft. Vid studiens start fick de fylla i ett hälsoformulär, en procedur som de sedan fick upprepa var tredje månad. Under testperioden fick de sju dagar i veckan via en app i sin mobil ta del av nya övningar och lektioner om artros.

– Det handlar om två till tre övningar om dagen för att stärka muskulaturen kring det drabbade området. Övningar som tar fem till tio minuter.

Varje vecka fick patienterna sedan via nätet rapportera den smärta de upplevde och varannan vecka testa sin fysiska funktion.

App för artros i knä eller höft

Appen Joint Academy kommer från företaget med samma namn. Appen kan användas av personer med artros i knä eller höft. Bakom forskningen och den vetenskapliga artikeln om denna behandling står forskare vid Lunds universitet. Håkan Nero och Stefan Lohmander är deltidskonsulter på Joint Academy. Leif Dahlberg är medicinsk chef vid Joint Academy.

Halverad smärta och bättre rörlighet

– Efter 6 månader upplevde de i genomsnitt nästan en halverad smärta och den fysiska rörligheten hade förbättrats med i genomsnitt 43 procent för hela gruppen. Resultaten såg lika bra ut hos de som fortsatt programmet i upp till ett år. Normalt brukar artros i höften vara svårare att behandla, men i vår studie såg vi ingen skillnad mellan knä och höft, inte heller mellan kön eller olika åldrar, säger Håkan Nero.

Artros – en biomekanisk åkomma

I de allra flesta fall av artros kan orsaken härledas till mekanisk påverkan på leden. Vid allvarlig skada i ungdomen, exempelvis korsbands- eller meniskskador finns ökad risk för artros. Likaså vid medfödda förändringar i höftleden påverkas mekaniken i leden. Med ökande ålder förändras relationen mellan vikt och musklernas förmåga att avlasta leden. När mekaniken i leden under lång tid har förändrats då överväger den ogynnsamma mekaniken i leden alla andra faktorer som kan orsaka progress av sjukdomen.

Fortfarande saknas bevis för att den inflammation som kan uppkomma på grund av ogynnsam mekanik i leden kan leda till att förvärra strukturella skador i en redan drabbad led. Behandlingar som korrigerar den ogynnsamma mekaniken har i åtskilliga studier visat på långvariga goda effekter på smärta och ledfunktion jämfört med behandlingar som undertrycker inflammation vilka endast har tillfälliga effekter. Således påverkar ledspecifik muskelträning de ökade fysiska krafterna som orsakar skador på en led. Samtidigt stimulerar måttlig belastning och rörelse att brosket (ledytan) bildar nya byggstenar.
Källa: Osteoarthritis as a disease of mechanics Osteoarthritis Cartilage Håkan Nero

Artros ger värk i leder och är den vanligast förekommande ledsjukdomen i världen. Sjukdomen kommer ofta smygande och vanligast är att man får ont i knä, höftleder, fingrar och fötter. Den kan drabba alla, men förekomsten är vanligare ju äldre vi blir. I Sverige uppskattas var fjärde person över 45 år ha artros. Handledd träning och utbildning, tillsammans med daglig fysisk aktivitet är rekommenderat för att lindra besvären.”

– Fysisk aktivitet är bra både för att förebygga artros och att lindra besvären när de väl uppkommit. En del patienter med artros föredrar kanske att träna traditionellt på en klinik, men resultaten i studien tycker jag visar att det går att träna med framgång även med hjälp av digital teknik. En app i mobilen är ju lättillgänglig och en fördel för exempelvis människor som bor i glesbygden.

Vetenskaplig artikel:

Improving osteoarthritis care by digital means – Effects of a digital self-management program after 24- or 48-weeks of treatmentPLOS ONE. Leif Dahlberg, Andrea Dell’Isola, Stefan Lohmander, Håkan Nero

Artikeln var först publicerad på Lunds universitets webbplats.

Inom vetenskapen kallas arter som är allätare för generalister och de arter som i huvudsak äter en sorts föda för specialister. Jättepandan – en ikonisk art inom naturskyddet – har räknats till dessa specialister, då den visat sig äta väldigt mycket bambu.

– Det har visats att jättepandor så nyligt som under de senaste 3 500 åren har flyttat till bambuskogar på hög höjd och ökat andelen bambu i kosten, vilket motsäger den rådande idén att pandan har varit bambuspecialist i hundratusentals år, säger Joris Cromsigt, forskare vid SLU som deltagit i studien.

I den nya studien utmanar forskarna synen på pandan som utpräglad bambuspecialist. Och efterlyser nya reservat. Forskarna tror att bevarandet av arten kan främjas genom att introducera pandan i mer varierade livsmiljöer med ett bredare utbud av föda.

Reservat i ekonomiskt ointressanta områden

Tendensen att skyddade områden inrättas på platser som har begränsat ekonomiskt värde för människor kan vara orsaken till att många arter förblir hotade och fortsätter att minska. Författarna kallar detta fenomen ”reservatparadoxen” (protected area paradox). Antalet skyddade områden växer förvisso globalt, men forskarna betonar att försök att bevara arter i bristfälliga livsmiljöer ger dåliga resultat.

– Vi kallar arter som lever i dessa typer av livsmiljöer för ”flyktingarter” (refugee species), säger huvudförfattaren Graham Kerley, som är professor vid Nelson Mandela University i Sydafrika och gästprofessor vid SLU:s institution för vilt, fisk och miljö. Detta beror på att arten inte har blivit kvar i den livsmiljö som den är bäst anpassad till, utan där den är bäst skyddad mot de mänskliga hot som orsakade artens nedgång.

För att stödja den här hypotesen tar forskarna jättepandan som exempel, en art som fortfarande är mycket sårbar, med ett globalt bestånd på färre än 2 000 individer.

Jättepandan levde i många olika miljöer

Tidigare levde jättepandor i ett brett spektrum av livsmiljöer, där även varma och fuktiga subtropiska livsmiljöer ingick. Att de nu lever i mer bristfälliga miljöer beror på att jättepandorna tog sin tillflykt dit för att undkomma mänskliga hot, tror forskarna.

Eftersom dessa förändringar skedde långt tillbaka i tiden är risken att naturvårdare och forskare antar att den nuvarande livsmiljön eller födoanvändningen speglar hur det alltid har sett ut och fokuserar sitt arbete på att hålla hotade arter i de bristfälliga livsmiljöer där de finns eller skapar reservat med liknande förhållanden.

– Vi tror att det finns många arter som lever under sådana förhållanden, säger Joris Cromsigt. För att kunna bevara hotade arter är det därför avgörande att rikta strålkastaren mot denna problematik, så att andra arter i en liknande situation kan identifieras.

Kontakt:

Joris Cromsigt, universitetslektor, Institutionen för vilt, fisk och miljö
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, joris.cromsigt@slu.se

Vetenskaplig artikel:

The Protected Area Paradox and refugee species: the giant panda and baselines shifted towards conserving species in marginal habitats. Conservation Science and Practice. Graham Kerley, Joris Cromsigt, Susanne Shultz, Mariska te Beest, Daniel Pauly

Hur genetik och miljö påverkar hjärnan och den kognitiva förmågan är ett hett debatterat ämne, men tidigare studier har inte tagit hänsyn till genetik när man beskrivit miljöeffekter. Forskare vid Karolinska Institutet har därför studerat både miljöfaktorer och ett nytt genetiskt mått – ett indexvärde som är baserat på en hopslagning av de cirka 5000 ställen på DNA:t som har starkast koppling till utbildningsnivå.

I studien ingick 551 ungdomar från olika socioekonomiska miljöer och från olika länder i Europa. Vid 14 års ålder lämnade de ett DNA-prov, gjorde kognitiva tester och avbildade hjärnan i en MR-kamera. Fem år senare återkom deltagarna och gjorde på nytt tester och en ny MR-undersökning.

Skillnader i hjärnbarkens totala yta

Vid 14 års ålder var både genetik och miljö, oberoende av varandra, associerade med kognitiv förmåga (mätt med olika arbetsminnestester) och hjärnans struktur. Miljöeffekterna var dock 50–100 procent starkare än de genetiska effekterna. Skillnader i socioekonomisk status var relaterat till skillnader i hjärnbarkens totala yta.

– Tidigare har man debatterat om det är något speciellt område som är påverkat av miljön, såsom långtidsminnet eller språkliga områden. Men vi kunde visa att effekten finns över hela hjärnbarken och därför sannolikt påverkar en mängd olika funktioner, säger Nicholas Judd, doktorand vid institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet, som tillsammans med forskaren Bruno Sauce vid samma institution är försteförfattare till studien som publiceras i tidskriften PNAS.

Skillnader i genetik var också kopplat till hjärnans struktur. Det hade dels en effekt på hjärnbarkens totala yta, men dessutom en särskild effekt på ytan i höger parietallob, ett område som man sedan tidigare vet är viktigt för matematisk förmåga, problemlösning och arbetsminne. Det är första gången man identifierat ett område i hjärnan som är kopplat till detta genetiska index.

Följde upp fem år senare

När forskarna följde upp ungdomarna fem år senare kunde de sedan undersöka hur gener och miljö hade påverkat hjärnans utveckling under tonårsperioden. Det visade sig att genetik inte förklarade något av hjärnans förändringar, men det gjorde miljön. Däremot vet man inte vilken del av miljön som är ansvarig för detta.

– Det kan finnas en rad olika förklaringar, som kronisk stress, kost eller intellektuell stimulans, men studien belyser hur viktig miljön är, inte bara under de tidiga barnaåren. Att hitta de viktigaste miljöfaktorerna för att optimera barns och ungdomars utveckling är något för framtida forskning, säger Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet, som lett analysarbetet.

Vetenskaplig artikel:

Cognitive and brain development is independently influenced by socioeconomic status and polygenic scores for educational attainment. PNAS. Nicholas Judd, Bruno Sauce, John Wiedenhoeft, Jeshua Tromp, Bader Chaarani, Alexander Schliep, Betteke van Noort, Jani Penttilä, Yvonne Grimmer, Corinna Insensee, Andreas Becker, Tobias Banaschewski, Arun L. W. Bokde, Erin Burke Quinlan, Sylvane Desrivières, Herta Flor, Antoine Grigis, Penny Gowland, Andreas Heinz, Bernd Ittermann, Jean-Luc Martinot, Marie-Laure Paillère Martinot, Eric Artiges, Frauke Nees, Dimitri Papadopoulos Orfanos, Tomáš Paus, Luise Poustka, Sarah Hohmann, Sabina Millenet, Juliane H. Fröhner, Michael N. Smolka, Henrik Walter, Robert Whelan, Gunter Schumann, Hugh Garavan, Torkel Klingberg.

Artikeln publicerades först på Karolinska institutets webbplats.

– Det här är ett verktyg för företag och organisationer som vill bli mer genusmedvetna och samtidigt mer konkurrenskraftiga. Om företag och organisationer tar vara på en större mångfald av kompetens och drivkrafter i utvecklingen av nya produkter och tjänster, bidrar det till en mer förtjänstfull affärsmodell, säger Paula Wennberg vid Centrum för distansöverbryggande teknik, Luleå tekniska universitet.

Historiskt har företags- och innovationsutveckling kretsat kring ett fåtal människor och perspektiv, främst män med expertis inom teknik, industri och naturvetenskap. Andra grupper har således inte fått samma möjlighet att påverka utbudet och utformningen av framtidens produkter, tjänster och värdekedjor. Det har in sin tur resulterat i att vissa behov helt åsidosatts och att en del lösningar inte anpassats till alla målgrupper eller verksamhetsområden.

Verktyget Richer business låter användarna självkritiskt granska hur just deras företag agerar inom fyra olika scenarion. Sex områden står i fokus: kundvärde, kapital, kompetens, kollaboration, kommunikation och kultur.

– Användarna kan också få hjälp med att formulera normkritiska förhållningssätt. Att luckra upp normtunga verksamheter är ett sedan tidigare känt trick för att nå bättre resultat i en verksamhet, säger Jeaneth Johansson, professor i entreprenörskap och innovation vid Luleå tekniska universitet.

Richer business har tagits fram i samarbete mellan forskare och företag. Utgångspunkten för verktyget är att inkluderande affärsmodeller bidrar med en normkritisk och normkreativ utveckling av befintliga affärsmodeller. Därmed ger de ytterligare möjligheter till värdeskapande. Målet med jämställdhetsprocessen är att byta en gammal affärsmodell till en ny, såväl i tanke som handling.

– Inkluderande affärsmodeller handlar om att tillvarata mångfald. När olika perspektiv möts uppstår en bredare förståelse av vilka utvecklingsbehov som finns i organisationer och samhällen, avslutar Jeaneth Johansson.

Mer om projektet:

Verktyget har tagits fram inom projektet Gender Smart Arena, ett samarbete mellan universitetet, företag och kommuner som syftar till smart, hållbar och inkluderande tillväxt och sysselsättning i Norrbotten och Västerbotten.

Kontakt:

Paula Wennberg, projektledare vid Luleå tekniska universitet, paula.wennberg@ltu.se
Jeaneth Johansson, professor i entreprenörskap och innovation vid Luleå tekniska universitet, Jeaneth.Johansson@ltu.se 

Verktyget lanseras 27 maj kl. 13 via Zoom. Anmälan intresse till paula.wennberg@ltu.se senast 25 maj.

På vintern är det kallt och tillgången på mat är begränsad för älgar som lever på det norra halvklotet. För att ta reda på hur älgen anpassar sig till ett klimat med stora variationer över året har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Høgskolen i Innlandet utrustat 12 älgkor med sensorer.

– Älgarna har haft en temperatursensor i våmmen, en hjärtsensor under huden och ett GPS-halsband som bland annat innehåller en aktivitetssensor och en sensor som mätte den omgivande temperaturen, säger Wiebke Neumann, forskare i viltekologi vid SLU.

På detta sätt har forskarna kunnat mäta hur älgens kroppstemperatur, hjärtfrekvens och aktivitetsnivå varierar under ett helt år, och därmed kunnat studera säsongsvariationer.

Sänker hjärtrytmen

Forskarna fann att älgen sänker hjärtfrekvensen betydligt om vintern. Den högsta genomsnittliga hjärtfrekvensen som de mätte hos de tolv älgkorna var 71,9 slag per minut den 26 juni. Den lägsta var 40,5 slag per minut, uppmätt den 6 mars.

Älgen sänker också kroppstemperaturen. Genomsnittstemperaturen den 10 juli var 38,64 grader, medan den var 38,03 grader den 17 mars.

Energiförbrukningen sjönk med 60 procent från det högsta värdet på sommaren till det lägsta värdet på vintern. Älgens lägre kroppstemperatur och hjärtfrekvens på vintern tyder på att det är älgens sätt att spara energi under perioder med kallare klimat och begränsad tillgång till föda.

Kunskap om älgens anpassning

Fysiologistudierna på klövvilt i deras naturliga miljö är fortfarande i sin linda och denna studie är i framkant inom forskningsfältet ekofysiologi. Det här är första gången som forskare samtidigt har mätt hjärtslag och temperatur hos älg under lång tid under naturliga förhållanden.

– Resultaten är mycket intressanta och bidrar med ny kunskap om djurens anpassningar till sin omgivande miljö. Det är spännande att kunna visa att en art som lever i områden med stora årstidsväxlingar, såsom älgen i norra Europa, kan minska sin ämnesomsättning genom att sänka både kroppstemperatur och hjärtfrekvens under perioden då tillgången på mat är mindre, säger Wiebke Neumann.

Älgar känsliga för värme

Studien genomfördes i Nordmaling, några mil söder om Umeå, och är en del av ett större samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet och norska Høgskolen i Innlandet.

Studien kan också vara viktig för att förstå hur älgar hanterar klimatförändringar.

– Älgar är känsliga för värme och mätningarna är också viktiga för att förstå hur älgar hanterar klimatförändringar såsom flera sommardagar med höga temperaturer och varmare vintrar, säger Wiebke Neumann.

Kontakt:

Wiebke Neumann, forskare Institutionen för vilt, fisk och miljö
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, wiebke.neumann@slu.se

Studien har genomförts med finansiering från norska Miljødirektoratet, Høgskolen i Innlandet och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), genom projektet Beyond Moose (finansierat av Naturvårdsverket, Kempestiftelserna och Länsstyrelsen Västerbotten).

Vetenskaplig artikel:

Anne Randi Græsli, Alexandra Thiel, Boris Fuchs, Navinder J. Singh, Fredrik Stenbacka, Göran Ericsson, Wiebke Neumann, Jon M. Arnemo & Alina L. Evans: Seasonal hypometabolism in female moose, Frontiers in Ecology and Evolution.

Barns inflytande är starkt framskrivet i förskolans läroplan. Den fastslår bland annat att barn ska ges möjligheter att ta ansvar, att barns intressen ska beaktas i planering och att barn ska utveckla förmåga att förstå och handla efter demokratiska principer.

– Jag vet utifrån min egen erfarenhet som förskollärare och från senare samtal med pedagoger i förskolan att det i praktiken är svårt att hitta lämpliga former för arbetet med barns inflytande. Därför ville jag undersöka hur förskolor i praktiken arbetar med barns inflytande och på vilket sätt som det arbetet påverkas av verksamhetens ramar och villkor, säger Carina Peterson, universitetsadjunkt vid Högskolan i Borås och doktorand vid Göteborgs universitet.

Barns inflytande underordnas andra mål i verksamheten

I sin studie har Carina Peterson observerat två förskolors arbete med att ge barn inflytande under ett års tid. Framför allt har hon studerat aktiviteter som pedagogerna initierade för att ge barn inflytande. Det har dels varit olika slags valsituationer där barnen fått välja en av flera aktiviteter, och dels omröstningar där barnen till exempel fått rösta om vilken bok som pedagogerna ska läsa för dem.

– Valsituationerna beskrevs av pedagogerna som ett sätt att ge barn inflytande. Men i själva verket kom de att styra barn i tid, rum och aktivitet genom att barnen styrdes in i planerade aktiviteter och till ett visst handlade, säger Carina Peterson och fortsätter:

– Det blev tydligt att det finns konkurrerande läroplanskrav i form av kunskapsinnehåll och färdighetsutveckling som barn behöver styras mot, och att även verksamhetens behov av social ordning och att ordna barn i tid och rum överordnades barns inflytande.

Omröstningar skapade missförstånd och motstånd

När det gäller omröstningar gav pedagogerna ofta för få och otydliga instruktioner. Det resulterade i att barnen inte uppfattade vad omröstningarna handlade om, hur de skulle rösta, hur resultatet formades och ifall omröstningen gällde ett majoritetsval eller ett individuellt val. Dessutom kunde omröstningarna användas för att skapa lugn och ro genom att förmå barnen att anpassa sig till kollektivet.

– Majoritetsbesluten innebar i hög grad att barnen tränades i att undantränga egna önskningar och behov till förmån för att anpassa sig till andra, säger Carina Peterson.

Pedagogerna försöker balansera mellan olika krav

Carina Peterson konstaterar att styrdokumentens intentioner med barns inflytande krockar med andra krav och villkor i verksamheten. Hon hoppas att studien bidrar till en fördjupad diskussion.

– Pedagogerna var medvetna om att de i sitt arbete balanserar mellan dessa villkor och läroplansuppdraget som rör barns inflytande. Barns inflytande är ett komplext och svårfångat begrepp. Vi behöver diskutera i vilken grad barn ska tillåtas att styra, kontrollera och påverka verksamheten och i vilken mån pedagoger behöver styra, kontrollera och påverka barn utifrån förskolans skilda uppdrag. Först då kan ett hållbart och kvalitativt arbete med barns inflytande genomföras.

Avhandling:

Val – omröstning – styrning. En etnografisk studie om intentioner med, villkor för och utfall av barns inflytande i förskolan. Avhandlingen har genomförts inom ramen för forskarskolan i utbildningsvetenskap vid Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, CUL, Göteborgs universitet.

Kontakt:

Carina Peterson, universitetsadjunkt vid Högskolan i Borås och doktorand vid Göteborgs universitet, carina.peterson@hb.se