Det är sedan tidigare känt att rna-byggstenar kan hamna i vårt dna när arvsmassan kopieras. Detta beror på att det finns mycket högre koncentration av rna-byggstenar än dna-byggstenar i en cell, och att rna- och dna-byggstenarna är väldigt lika varandra. Men byggstenar av rna gör dna mindre stabilt. Därför finns det speciella mekanismer som väldigt effektivt tar bort rna-byggstenarna från dna:t.
Så funkar dna och rna
Dna (deoxiribonukleinsyra) bär den genetiska informationen (även kallad arvsmassa eller genom) i alla organismer. Dna är en dubbelspiral, uppbyggt av långa kedjor av nukleotider. Dessa byggstenar består i sin tur av tre delar: en molekyl av sockerarten deoxiribos, en fosfatgrupp och en av de fyra kvävebaserna adenin (A), guanin (G), cytosin (C) och tymin (T). Kvävebasernas ordningsföljd i dna-molekylen bestämmer uppbyggnaden av kroppens alla proteiner.
I människans celler finns det ungefär två meter dna, hoprullat som 46 kromosomer. När dubbelspiralen rullas upp och öppnas för att kopieras eller läsas av, blir själva den genetiska koden synlig.
Denna genetiska kod bärs vidare av rna-molekyler, ribonukleinsyra, som är enkelsträngade och mer kortlivade än de stabilare dubbelsträngade dna-molekylerna. I rna är kvävebasen tymin (T) utbytt mot uracil (U).
I högre organismers celler finns det mitokondrier, som utgör en cells energifabrik. Mitokondrierna har eget dna inuti sig som är viktigt för dess funktion. Förändringar i detta mitokondriella dna är kopplat till många sjukdomar, men även till åldrande. Och även i mitokondrie-dna:t hamnar det rna-byggstenar när dna:t ska kopieras.
Men till skillnad från cellens övriga dna, som finns i cellkärnan, så rensas inte rna-byggstenarna bort från det mitokondriella dna:t. De kvarvarande rna-byggstenarna har antagits minska stabiliteten hos mitokondrie-dna:t vilket skulle kunna påskynda åldrande.
Mängden byggstenar varierar i olika vävnader
– Vår studie visar att mängden rna-byggstenar i det mitokondriella dna:t hos möss ökar när mössen blir vuxna. Dessutom finns det olika mycket rna-byggstenar i det mitokondriella dna:t i olika vävnader. Detta visade sig bero på att den relativa mängden av rna-byggstenar och dna-byggstenar är olika i olika vävnader, säger Andrei Chabes, professor vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik vid Umeå universitet.
Mängden rna-byggstenar i det mitokondriella dna:t kommer därför kunna användas för att uppskatta mängden dna-byggstenar i vävnader där det annars är tekniskt svårt att mäta mängden direkt.
Forskarna undrade om de rna-byggstenar som finns i mössens mitokondriella dna under hela deras vuxna liv kunde orsaka försämrad stabilitet och förändringar/bortklippningar i dna:t när mössen blivit gamla – och därmed alltså bidra till deras åldrande.
Mindre rna ökade inte stabiliteten
För att undersöka detta studerade de möss med en mutation i ett enzym som leder till att det blir en högre koncentration av dba-byggstenar. Forskarna kunde visa att dessa möss i princip inte hade några rna-byggstenar alls i sitt mitokondriella dna. Men trots frånvaron av rna-byggstenar var deras mitokondriella dna inte mer stabilt.
– Detta betyder att mängden rna-byggstenar som normalt finns i det mitokondriella dna:t inte försämrar dna-stabiliteten eller bidrar till åldrandet i möss, och inte heller påverkar mössens livslängd. Våra resultat utmanar därmed uppfattningen att rna-byggstenar utgör en risk för dna-molekylen, säger Paulina Wanrooij, forskare från samma institution och den andra huvudförfattaren till artikeln.
Vetenskaplig artikel:
Elimination of rNMPs from mitochondrial DNA has no effect on its stability (Paulina H. Wanrooij, Phong Trana, Liam J. Thompson, Gustavo Carvalho, Sushma Sharma, Katrin Kreisel, Clara Navarrete, Anna-Lena Feldberg, Danielle L. Watt, Anna Karin Nilsson, Martin K. M. Engqvist, Anders R. Clausen, Andrei Chabes) PNAS
Kontakt:
Andrei Chabes, professor vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik vid Umeå universitet, andrei.chabes@umu.se
– Det vore mycket positivt med fler möjligheter till behandling av tvångsmässig sexualitet. Eftersom tillståndet har likheter med andra typer av missbruk, är det inte ologiskt om läkemedel som dämpar begäret efter alkohol också kan ha effekt på sexmissbruk, säger Jussi Jokinen, professor i psykiatri vid Umeå universitet.
Tvångsmässig sexualitet, ofta kallat sexmissbruk, innebär att personen har en tidskrävande sexuell upptagenhet med beteenden som är svåra att kontrollera på ett sätt som leder till lidande eller allvarligt försämrar vardagen. Trots att tillståndet är relativt vanligt, det beräknas drabba 3-6 procent av befolkningen, finns det begränsat med forskning på området och de få läkemedel som har funnits har otillräcklig effekt eller svåra biverkningar.
Sexmissbruk liknar andra beroenden
Senare års forskning vid bland annat Umeå Universitetet har pekat mot att tvångsmässig sexualitet har likheter med andra typer av beroenden. Exempelvis har man kunnat se kopplingar till både stressreglering och systemet för ”lyckohormonet” oxytocin.
Läkemedlet Naltrexon, som nu för första gången systematiskt har studerats vid tvångsmässig sexualitet, verkar genom att påverka belöningssystemet i hjärnan. 20 män med tvångsmässig sexualitet som sökte vård vid den specialiserade kliniken ANOVA vid Karolinska Universitetssjukhuset fick under fyra veckor läkemedelsbehandling med en rekommenderad maximal dygnsdos. Patienterna skattade sexuell upptagenhet och tvångsmässigt sexuellt beteende med ett självskattningsformulär.
Mindre sexuell upptagenhet
Deltagarna rapporterade signifikant mindre sexuell upptagenhet under behandlingen. Effekten bedömdes stor efter fyra veckor med behandling. Vid eftermätning ytterligare fyra veckor senare utan läkemedelsbehandling, kunde man åter se en ökning av den sexuella upptagenheten. Resultaten tyder på att Naltrexon kan ha symtomlindrande effekt utan att ge alltför svåra biverkningar.
– Det är för tidigt att dra långtgående slutsatser eftersom studien var relativt liten och saknade kontrollgrupp. Men resultaten är så pass lovande att vi nu siktar på att gå vidare med en större studie. Sexmissbruk är förknippat med skam och många drar sig för att söka behandling genom psykoterapi, dessutom är tillgången till psykoterapi otillräcklig. Därför är det värdefullt med fler alternativ, säger studiens förstaförfattare Josephine Savard, specialistläkare i psykiatri och doktorand vid Umeå Universitet.
Hjälplinje
Den som känner att hen har tappat kontrollen över sin sexualitet kan höra av sig till hjälplinjen Preventell 020-66 77 88.
Jussi Jokinen, professor, överläkare, Institutionen för klinisk vetenskap, jussi.jokinen@umu.se
Josephine Savard, specialistläkare i psykiatri, doktorand, Institutionen för klinisk vetenskap josephine.savard@umu.se
I undersökningen, som gjordes i form av en digital enkät i maj 2020, deltog 860 elever på studieförberedande program från skolor i Lund, Malmö och Stockholm.
Resultaten är ännu inte färdiganalyserade, men sammanställningen av mätningarna visar att 52 procent av eleverna uppger att de är mer, eller mycket mer, oroade än tidigare och att 55 procent är mer, eller mycket mer, stressade. Några få elever skriver i sina kommentarer att den förändrade skolformen varit positiv, men en överväldigande majoritet av kommentarerna uttrycker ökad stress och oro för att skolan inte fungerat tillräckligt väl.
Frustration över isolering och informationsbrist
Uppföljande frågor visar att stressen och oron handlar om att eleverna tycker att de fått mycket mer att göra samtidigt som de upplever att de inte får tillräcklig information, feedback och hjälp. Många är också frustrerade över den sociala isoleringen och saknar den sociala samvaron med jämnåriga och att få vara i skolmiljön. En vanlig kommentar är av slaget ”jag vill bara tillbaka till skolan!”. Ett antal är också oroade över närståendes hälsa.
Enligt Eva Hoff, som är forskare i psykologi och en av forskarna bakom studien, är hon och hennes kollegor lite överraskade av att det är så pass många som påverkats och i den här omfattningen.
Stort behov av att berätta om situationen
– Jag har personligen aldrig varit med om så många och långa fritextsvar. De flesta brukar inte ens fylla i dem. I den här undersökningen har fler än 500 av 860 fyllt i ett eller flera fritextsvar. Det är väldigt ovanligt. Det tyder på att de har ett stort behov av att berätta hur de har det.
– Det är en svår situation. Jag vet att många lärare slitit som djur för att få till det så bra som möjligt, och andra undersökningar har visat att lärarna har upplevt en ökat arbetsbörda under krisen, men ändå upplever väldigt många elever att de hade behövt ännu mer hjälp från lärare och annan skolpersonal, tillägger hon.
Större oro bland flickor
Skillnaderna mellan städerna var få. Eleverna i Malmö var något mindre oroliga jämfört med eleverna i Lund och Stockholm medan eleverna i Lund och Stockholm hade en liten större tilltro till Folkhälsomyndighetens Corona-strategi jämfört med eleverna i Malmö. Flickor var överlag något mer oroliga än pojkarna.
Till hösten ser gymnasierna ut att öppna igen, men utifall vissa väljer att fortsätta distansundervisningen, eller om en motsvarande situation skulle uppstå längre fram, finns några lärdomar att dra, tycker forskarna.
Bland annat kan lärare fundera på vilket sätt man gör sig bäst tillgänglig för kontakt efter lektionen. I normalfallet kan en elev stanna kvar och ställa den där frågan som man inte vill ställa om alla lyssnar, eller söka upp läraren på hens rum.
Spontant stöd svårare digitalt
På plats i skolan är det också lättare att fråga en klasskamrat ”Jag fattar inte det här, hur löste du den uppgiften?”. Den slags spontant kamratstöd blir svårare digitalt.
Likaså bör skolan eller läraren klura på möjligheter som ger eleverna chans att träffas i verkliga livet och inte endast digitalt. Det kan handla om olika typer av hybridformer såsom att tillåta vissa grupparbeten på plats eller anordna sociala utomhusträffar efter skoltid. Eller omvänt, att anordna renodlade digitala möten som endast har sociala syften.
Ungdomar behöver träna inför stress och motgång
På ett djupare plan, och oberoende av Corona-krisen, hävdar forskarna att ungdomar idag skulle behöva färdighetsträning för att bättre kunna klara av motgångar, stress och oro i livet, eftersom alla människor förr eller senare drabbas.
Flera begrepp är centrala i sådan här färdighetsträning, bland annat det som på fackspråk brukar benämnas coping-strategier vilka innefattar att kunna tänka om och agera på nya sätt.
Självmedkänsla är ett annat. Det handlar om att kunna se på sig själv med medkänsla även när man misslyckas och att peppa sig själv. Men också om att etablera ett speciellt ”förändringsorienterat mindset”, alltså en inställning som leder till att individen kämpar mer när det blir svårt eller när hen får negativ feedback.
Motsatsen är ett mer statiskt mindset, som gör att en individ ger upp så fort hen upplever motstånd och tänker ”det klarar jag aldrig, jag är för dum eller för svag”, vilket också kallas inlärd hjälplöshet.
Strategier som kan läras ut
– Copingstrategier, självmedkänsla och inställningen att man vill kämpa hårdare går att lära ut och träna upp, säger Eva Hoff.
Eva Hoffs och hennes kollegors forskning handlar om att undersöka välbefinnande och hur den utvecklas under skolåren. Förhoppningen är att snart kunna genomföra färdighetsträning i skolor.
– Att den psykiska ohälsan bland unga ökar och att det har skett under ett antal år är väl kartlagt, inte minst bland tonårsflickor även om anledningar inte är helt klarlagda. Vi vill utforska olika metoder för hur unga kan stärkas i sin förmåga att bemästra livets utmaningar och hoppas på sikt att detta kan bli ett tydligare inslag i skolundervisningen.
– Vi använder en mjukvara för att simulera miljarder år av evolution och vi lyckades faktiskt ta fram ett effektivt enzym som kan katalysera en helt ny reaktion. Det är otroligt spännande, säger Lynn Kamerlin som leder forskargruppen vid Uppsala universitet.
Enzymer har förmågan att katalysera, det vill säga snabba på, avancerade kemiska reaktioner från miljoner år till en bråkdels sekund utan att förbrukas. De är dessutom biologiskt nedbrytbara och har ett minimalt koldioxidavtryck. De flesta enzymer är katalysatorer för en specifik kemisk reaktion och fyller därför en viktig funktion i biologiska processer, till exempel i våra kroppar.
Inom biotekniken arbetar man intensivt för att ta fram nya enzymer som kan snabba på ovanliga reaktioner för grön kemi, hållbar produktion och kemisk nedbrytning av miljöfarliga ämnen.
Tål extrema temperaturer
Forskargruppen vid Uppsala universitet har tillsammans med kollegor vid Universidad de Granada i Spanien rekonstruerat enzymer som efterliknar sina flera miljarder år gamla förlagor. Det visade sig att de primitiva enzymerna har många egenskaper som är önskvärda inom biotekniken; de tål extrema temperaturer och de är strukturellt med flexibla vilket gör dem lättare att modifiera än deras moderna motsvarigheter.
Forskarna lyckades programmera om ett uråldrigt enzym till att påskynda en helt ny reaktion, men trots att det nya enzymet snabbade på reaktionen avsevärt, var det betydligt långsammare än de flesta naturligt förekommande enzymer.
Räknade ut strukturer för snabbare reaktion
För att förbättra aktiviteten använde forskarna kraftfulla datorer för att räkna ut vilka förändringar i strukturen som skulle ge en snabbare reaktion. De använde sig av en ny metod kallad FuncLib, som utgår från information om hur olika enzymer utvecklats och hur stabila de är, för att förutsäga mer effektiva varianter.
Genom att utgå ifrån uråldriga proteinstrukturer kan man skapa enzymer för nya kemiska reaktioner och sedan använda bioinformatiska beräkningar för att göra dem mer effektiva. Bild: Uppsala universitet
Totalt togs 3 000 nya enzymstrukturer fram och de 20 mest lovande testades i labbet. Av dessa var fyra betydligt snabbare än det ursprungliga enzymet. Det bästa var lika effektivt som moderna naturligt förekommande enzymer.
– Vår studie visar att det är möjligt att designa nya, effektiva enzymer för ett mer hållbart samhälle, säger Lynn Kamerlin.
Lynn Kamerlin, professor vid institutionen för kemi, BMC, Uppsala universitet, lynn.kamerlin@kemi.uu.se
Den nyliberala definitionen av omsorg, där vårdinsatser ses som varor som kan köpas och säljas på en marknad, tycks inte ta hänsyn till vikten av relationer, menar Lina Palmqvist, doktorand i genusvetenskap vid Göteborgs universitet. Det har lett till att omsorgsbehoven hos de gamla som använder hemtjänst har styckats upp och spridits ut för att tas omhand av flera olika enheter och företag. Effekterna av detta undersöker Lina Palmqvist i sin avhandling.
– De som själva är omsorgsanvändare har förstahandserfarenhet av denna förändring och kan berätta om hur det påverkar den egna livssituationen. Många är också anhöriga till en gammal person som är beroende av äldreomsorg och hanterar konsekvenserna av välfärdens åtstramning.
Kräver aktiva hemtjänstanvändare
Studiens fokus är kvinnors erfarenheter som omsorgsanvändare; både som tar del av hemtjänst och som får hjälp och stöd av anhöriga. Utifrån den positionen undersöks ålderdomens villkor och hur äldreomsorg utformas i en nyliberal tid, med Göteborg som lokal kontext. Lina Palmqvist har varit på plats i kvinnornas vardag och samlat in och analyserat deras berättelser om åldrande, omsorgstagande och omsorgsgivande.
– Det är genom att undersöka omsorg som komplexa relationer och hur dessa griper in i och påverkar människors situation och livsutrymme som vi också kan få kunskap om vad omsorg innebär och vad som krävs för att den ska vara god och rättvis, säger Lina Palmqvist.
Studien visar bland annat att omsorgsanvändarna själva tar på sig det administrativa arbetet att samordna omsorgsinsatserna. De fragmenterade tidsbegränsade omsorgsinsatserna kräver aktiva hemtjänstanvändare för att vardagen ska fungera. Men att kunna vara delaktig i sin omsorg ställer också krav på tillit och kontinuitet, något som är svårt när omsättningen av personalgrupper och personal är stor.
I studien har även både äldre män och kvinnor intervjuats i sin roll som informella omsorgsgivare.
– En effekt av den nyliberala åtstramningspolitiken är en ökning av anhörigas omsorgsgivande, och detta aktualiserar frågan om kvinnors, men även mäns, obetalda omsorgsarbete, säger Lina Palmqvist.
”Kraven uppfylls inte”
Avhandlingen bekräftar därmed tidigare forskning som visat att funktionsnedsättningar och omsorgsbehov är varierande och oförutsedda, vilket innebär att personer vars liv präglas av dessa belägenheter behöver omsorgsrelationer som är ständigt tillgängliga.
– Detta är ett krav som inte ser ut att kunna uppfyllas inom den nuvarande samhällsordningen, och jag hoppas att avhandlingen kan bidra till en diskussion om hur vi ska kunna tillgodose rättvis och god omsorg till alla, oavsett ålder.
Trafikverket räknar med att arbetet med järnvägar kommer öka med 54 procent fram till 2040, jämfört med 2014. I Trafikverkets nationella plan för transportsystemet 2018–2029 beskrivs den största satsningen på järnvägen i modern tid. För att möta de framtida behoven behövs kunskapsuppbyggnad och kompetensförstärkning.
VTI har på uppdrag och i samarbete med Trafikverket utvecklat en modell för prognostisering av framtida kompetens- och resursbehov knutet till svensk infrastruktur för spårburen trafik. Prognosmodellen utgår från infrastrukturförvaltares budgetplan över åtgärder som ska utföras fram till år 2029. Modellen ska kunna användas som underlag för beslut om till exempel riktade utbildningsinsatser för att förhindra framtida kompetensbrist. Den möjliggör också för branschaktörer att göra en långsiktig strategisk planering som motsvarar och anpassas efter tillgången på resurser och kompetens.
Arbetet med prognosmodellen kastade ljus på vikten av samverkan mellan myndigheter, utbildningsaktörer och näringsliv.
Överflyttning av person- och godstrafik från väg till järnväg
– Vårt arbete med prognosmodellen förutsatte exempelvis att branschen delade omfattande informationsmängder till projektet. För framtiden tror jag det är viktigt att hitta metoder för att förenkla denna datainsamling. Detta kommer i sin tur föra med sig viktiga diskussioner mellan branschaktörer rörande hur informationen ska kategoriseras, exempelvis vilka yrkesroller som ska ingå. Lösningen på kompetensproblematiken kommer inte vara ensidiga insatser, säger Peter Torstensson, senior forskare vid VTI.
Studien tar hänsyn till personal i Sverige med så kallad järnvägsspecifik kompetens det vill säga yrkesroller som kräver särskild kunskap om banöverbyggnadens fysiska utformning. Idag finns totalt 5 865 personer med denna kompetens i Sverige. Prognosresultatet visar att det år 2025 kommer behövas 7 032 personer, en ökning med 20 procent.
– Transportsektorn orsakar cirka en tredjedel av Sveriges utsläpp av koldioxid. Bidraget från spårtrafik är i sammanhanget obetydligt. Därför planerar Trafikverket infrastrukturåtgärder som ska stödja en överflyttning av person- och godstrafik från väg till järnväg. Kompetensbristen riskerar att dessa åtgärder inte kan genomföras och i förlängningen förhindra utvecklingen av ett hållbart transportsystem, säger Peter Torstensson.
– Den modell som vi utarbetat kan hjälpa till att synliggöra kompetensbristen så att förebyggande insatser kan sättas in.
Mer om studien
Prognosmodellen utgår från Trafikverkets, Region Stockholms, Trafikkontoret i Göteborgs och Norrköpings spårvägars budgetplaner över framtida åtgärder som ska utföras fram till år 2029.
Resultatet från studien presenteras i tre rapporter. Första delen introducerar metoden som tillämpats. Andra delen beskriver insamlingen av de indata som prognosen är baserad på. Tredje delen fokuserar på presentationen av prognosresultat för framtida resurs- och kompetensbehov.
Prognos över framtida kompetens- och resursbehov knutet till svensk infrastruktur för spårburen trafik: delrapport 3 av 3 i projektet ”Prognosmodell för framtida kompetens- och resursbehov knutet till svensk infrastruktur för spårburen trafik”
Kartläggning av personal med järnvägsspecifik kompetens knuten till svensk infrastruktur för spårburen trafik: delrapport 2 av 3 i projektet ”Prognosmodell för framtida kompetens- och resursbehov knutet till svensk infrastruktur för spårburen trafik”
Prognosmetod för framtida kompetens- och resursbehov knutet till svensk infrastruktur för spårburen trafik: delrapport 1 av 3 i projektet Prognosmodell för framtida kompetens- och resursbehov knutet till svensk infrastruktur för spårburen trafik
En avhandling från bidrar till en ökad förståelse om varför lax från svenska älvar kan svara olika på förändringar i miljön till havs.
– Lax från Umeälven simmar snabbt ner till de södra delarna av Östersjön där de spenderar majoriteten av sin tid i havet medan lax från Dalälven först simmar norrut för att sedan söka sin föda i ett stort område från Åland hela vägen ner till södra delarna av Östersjön.
– Denna skillnad i utbredning mellan olika laxpopulationer innebär inte bara att lax kan uppleva olika livsmiljöer till havs utan också att de utsätts för olika stor risk att fiskas upp, säger Philip Jacobson, som doktorerat vid institutionen vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua).
TIllgång på föda beror på födelseälv
Denna skillnad i livsmiljö till havs påverkar laxens tillväxt och kroppskondition. Nya analyser av historiska data över Östersjölax visar att laxens födoval; om den äter mest strömming eller skarpsill under sin tid ute i Östersjön, beror på dess kroppsstorlek, på bytets kroppsstorlek samt på var i Östersjön laxen befinner sig. Var laxen befinner sig till havs skiljer sig dessutom åt beroende på vilken älv den fötts i.
– Hur mycket föda som finns tillgänglig till havs skiljer sig alltså mellan laxar beroende på vilken älv de kommer ifrån och hur stora de är. Den kunskapen är viktig eftersom mängden föda som laxen har att tillgå styr dess förmåga att lagra energi och växa, vilket i sin tur påverkar laxens förmåga att producera avkomma. Det är det som till slut styr hur mycket lax våra älvar kan producera, säger Philip Jacobson.
Fisk som simmar mellan älv och hav
Avhandlingen visar även att kunskap gällande diet och konkurrens om föda till havs hos laxfiskar och andra fiskarter som simmar mellan älv och hav är viktigt att ta hänsyn till vid förvaltning eftersom det styr hur fisk påverkas av förändringar i födotillgång samt av hur mycket vi fiskar.
– Att ta hänsyn till skillnader i vad lax äter till havs samt vad som styr dessa skillnader är viktigt för att förstå hur laxpopulationer kommer att svara på förändringar i miljön. Detta skulle också kunna bidra till att förklara varför M74 och sjukdomsutbrott varierar mellan älvar och år.
Philip Jacobsson, Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), philip.jacobson@slu.se
Avhandlingens resultat bidrar till en ökad förståelse om varför lax från svenska älvar kan svara olika på förändringar i miljön till havs
I nästan hundra år har arkeologer varit skeptiska till att förklara omvälvningar av samhället med klimathändelser. Men nu har klimatarkeologin inte bara kommit in från kylan, den har rent av blivit het. Vår oro för de nutida klimatförändringarna har bidragit.
Arkeologen Bo Gräslund, professor emeritus vid Uppsala universitet, sköt startskottet 2007. Han kopplade Fimbulvintern – den stränga köldperioden som enligt den fornnordiska mytologin skulle föregå jordens undergång – till klimatforskares rön om ett gigantiskt vulkanutbrott år 536. Det sänkte Jordens temperatur och orsakade missväxt i flera år när partiklar hindrade solljuset.
Teorin möttes med misstro och motstånd, men tanken vann sakta mark. När klimatforskare 2015 visade att ett ännu större vulkanutbrott inträffade år 540 och gjorde jorden kallare i över hundra år övertygades många skeptiker. Krisen måste ha orsakat missväxt, hungersnöd och död. Det kan inte ha gått spårlöst förbi i det arkeologiska materialet.
– Nedkylningen var förmodligen den kraftigaste på 2500 år, säger historikern och klimatforskaren Fredrik Charpentier Ljungqvist, som skrivit ”Klimatet och människan de senaste 12 000 åren” och andra böcker om global klimathistoria.
Austin Post / Public domain
Senantikens lilla istid
I Norden inträffade i mitten av 500-talet ett markant kulturskifte med ödeläggelse av gårdar, nytt gravskick med storhögar och en ny samhällselit. Det har arkeologer förklarat med inflytande från kontinenten utifrån de omvälvningar som inträffade under folkvandringstiden, cirka 400 till 550 e Kr, då bland annat Västrom föll år 476 efter härjningar av olika folkgrupper.
Numera anses klimatchocken efter två vulkanutbrott, år 536 och 540, också ha spelat en stor roll. Klimatforskare har föreslagit att köldperioden efter utbrotten som varade i drygt 100 år ska kallas Senantikens lilla istid.
Sedan 1920-talet har de flesta arkeologer varit motvilliga att se tecken på samhällsförändringar som resultat av klimathändelser. Det betraktades som utslag av kulturdeterminism – att människor formas av sin omgivning och att grupper därmed utvecklar särdrag – vilket skapat grund för nationalism och rasism. Nu är det mindre kontroversiellt att säga att klimathändelser kan spela in, även om åsikterna går isär om hur det avspeglas arkeologiskt.
Oron för dagens klimatförändringar har också bidragit till uppsvinget för klimatarkeologi. Klimathistoria är ett tvärvetenskapligt forskningsområde: Arkeologer samarbetar med klimatologer, historiker och miljöforskare, och bidrar med kunskap om hur våra förfäder drabbades av extremt klimat och hur de tacklade kriserna.
Kväveisotoper visar näringshalt i jorden
Vid Lunds universitet har just ett projekt påbörjats där arkeobotaniker tittar på hur odlingen i Sydskandinavien påverkades av klimatkrisen efter vulkanutbrotten. Arkeobotaniker studerar växtmaterial som hittas i arkeologiska utgrävningar. I Lundaprojektet ska de mäta framför allt kväveisotoper för att se hur näringsrika jordarna var under 400-600-talen, enligt projektledaren Mikael Larsson, arkeobotaniker.
Provtagning av Magellanbok. Bild: Hans Linderholm
– Vi har tidigare gjort en pilotstudie på kväveinnehållet i sädeskorn i Uppåkra, Lunds föregångare, med omnejd. Det var väldigt höga näringsnivåer i markerna. Nu ska vi titta på samma sak, men under den här krisperioden. Vi vill se om samhällets nedgång i stort avspeglas i att resurserna blir knappare.
Vad man redan kan se är att sädesslaget emmer åter började odlas på sina håll under perioden, efter att ha fasats ut tidigare.
– Det är intressant att det dyker upp, det tyder på att man har återinfört sädesslaget, som är mindre näringskrävande. Samtidigt tuffar Uppåkra på som vanligt. Vi vill undersöka hur det varierar mellan olika platser, säger Mikael Larsson.
Missväxt syns i sädeskornen
Ett bistrare klimat kan utlösa en kedja av händelser. Om skördar minskar och det blir missväxt kan man till exempel bli tvungen att äta av utsädet eller nödslakta kreatur. Färre djur minskar tillgången på gödsel, vilket avspeglas i kväveisotoperna i sädeskorn som arkeologerna hittar.
Vilka ogräs som hittas kan indikera på vilka odlingsmetoder och växtföljder som använts. Ogräs som blommar på hösten kan exempelvis tyda på att man börjat med höstsådd, vilket troligen först skedde i liten skala när rågen introducerades på 500-600-talet.
Torvmosse i Hemavan, vars lager visar på klimatet under 8000 år. Bild: Miljöarkeologiska laboratoriet.
Klimatforskare har länge studerat syreisotoper i borrkärnor från isen i Antarktis och Grönland, plus djuphavssediment för den riktigt långa utvecklingen. När fokus riktats mot korta dramatiska klimathändelser krävs metoder som ger mer finupplösta data. Kol14-datering kan ge en noggrannhet på cirka 50 år, men den blir sämre när man går längre tillbaka. Man kan också studera pollen i våtmarker och mossar, som redan för länge sedan visat att boplatser övergavs vid en en klimatkris som inträffade på 500-talet.
– På 70-talet tolkade man det försiktigt, som en ”omstrukturering”, men vi vet nu att befolkningen minskade. Jag såg i min avhandling 1996 att odlingen upphörde på de högre delarna av Småländska höglandet på 500-talet, och inte kom tillbaka förrän på 1100-1200-talet, säger Per Lagerås, arkeobotaniker vid Arkeologerna, Statens historiska muséer i Lund.
Vill man studera långa serier med arkeologiskt material är en resurs Miljöarkeologiska laboratoriet vid Umeå universitet, som funnits i över 30 år. Labbet har en databas där det äldsta materialet är uppemot ett par miljoner år, men de flesta proverna är från istiden och framåt. Högupplösta data finns från de senaste 3.000 åren.
– Om man använder kol14, årsringsanalys, ben, keramik, pollen och insekter sammantaget kan man få en ganska precis datering, säger laboratoriets föreståndare Philip Buckland.
Fossila insekter från vikingatiden, hittade på Island. Bild: Miljöarkeologiska laboratoriet.
Materialet i databasen används inte bara av arkeologer, utan till stor del forskare som framför allt studerar insekter. Exempelvis kan man se när i forntiden insekter som klarar riktigt kalla vintrar eller heta somrar har överlevt, vilket ger en fingervisning om klimatet utifrån arkeologiska fynd.
Laboratoriet driver också en pilotstudie om årsringsdatering av historiska byggnader i Småland och har tillsammans med flera denrokronologilabb sökt pengar för nya projekt med klimatfokus.
Dendrokronologisk analys, årsringsdatering, är den metod som ger mest precis datering. Den har utvecklats mycket kraftigt de senaste 10-15 åren, och har på senare år blivit den viktigaste metoden för att studera de 2000-4000 senaste årens klimat. Grunden är att årsringars bredd visar om det varit kallare eller varmare år. Men genom att mäta årsringarnas densitet, hur hårda eller porösa de är, får man ett bättre mått på hur klimatet varit under växtsäsongen.
Klimatrelaterade sjukdomar
– Ännu bättre är att gå närmare inpå och titta på cellstrukturen i jättefin detalj. Det ger högre upplösning än de andra källorna, vi kan se tillväxtåret nästan månad för månad. Genom att se när celldelningen börjar i vår- eller höstveden, kan vi få något bättre information om till exempel temperaturen, säger professor Hans Linderholm, föreståndare för Dendrokronologiska laboratoriet vid Göteborgs universitet.
Han leder även ett projekt, finansierat av Formas, där forskare ska titta på gammalt DNA för att se om man hittar spår av klimatrelaterade sjukdomar. Exempelvis härjade den så kallade justinianska pesten i Europa under 500-talet. Om den utlösts av köldknäppen efter de båda vulkanutbrotten är oklart, men klimatchocken gjorde troligen följderna värre.
– Den fick sannolikt större effekter för att människor var sämre rustade att klara av pesten. Skördarna var sämre och de fick i sig mindre näring, samtidigt som de höll sig mer inne och det var kallt och fuktigt.
Tack vare att fjällen är relativt orörda har forskare med hjälp av välbevarade trädstammar kunnat uppskatta sommartemperaturer under 3 600 år, med vissa luckor. Foto: Dendrokronologiska laboratoriet i Göteborg
Dendroklimatologiska analyser
En fördel med att studera årsringar just när det gäller vulkanutbrott är att de avspeglas snabbt i träds tillväxt. Kombineras mätningar av vidd och densitet med analys av syre- och kolisotoper kan man också få detaljrik information om nederbörd, markvatten och fuktighet.
Många mätningar kostar dock mycket pengar, särskilt att mäta densitet med röntgen. Därför används ”fattigmansröntgen” där man bildbehandlar scannade prover och ser på dem i ett blått färgspektrum.
Källa: Hans Linderholm, Göteborgs universitet
När klimatchocker i historien slog till var det ofta städer med bra kommunikationer som klarade sig bäst. Men även glesbygden kunde klara sig om det fanns alternativa möjligheter till försörjning, visar klimatarkeologisk forskning.
Fredrik Charpentier Ljungqvist som främst forskar kring de senaste 2000 åren, lyfter fram tre faktorer som har varit avgörande för hur våra förfäder klarat klimatchocker: befolkningstryck, teknik och alternativa försörjningsmöjligheter. Generellt är det marginalområden som tar mest stryk i klimatkriser.
– Möjligheter att transportera mat billigt är mycket viktigt; nästan alla stora städer låg historiskt vid floder eller kusten. Det finns städer som inte ligger vid vatten, men de har historiskt varit känsliga för missväxt. Att transportera spannmål på land är mycket dyrare, priset fördubblas var 25:e mil, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist, som är docent i historia vid Stockholms universitet och även verksam vid bland annat Bolincentret för klimatforskning.
Å andra sidan kan ett högt befolkningstryck göra städer känsliga. På 1100- och 1200-talen ökade Londons befolkning kraftigt, vilket ledde till en kris. Det arkeologiska materialet visar på en rad negativa effekter: mer sjukdomar bland unga och barn, kortare livslängd och kroppslängd.
– Det beror nog främst på att invånarna fått mindre resurser per capita. Men klimatet är nog en av flera andra faktorer som också spelat in, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.
– Tittar man däremot på till exempel Finland på senmedeltiden så fanns gott om alternativa resurser, där fria bönder både jagade och bedrev fiske. Det är arkeologins viktigaste bidrag till den klimathistoriska forskningen, att hjälpa oss förstå hur olika typer av samhällen klarat sig.
The Frozen Thames,1677, målning av Abraham Hondius (1631 – 1691).
Historiska källor
I historisk tid kan facit på klimathändelsers effekter hittas i skriftliga källor, som kinesiska skildringar av 500-talets kris. Andra exempel på klimatchocker är då temperaturen sjönk kraftigt och nederbörden ökade i slutet av 1500-talet, vilket tycks ha halverat mjölkproduktionen i Schweiz. Perioden 1570-1620 var mycket kall i delar av Europa. Det var en del av den så kallade lilla istiden, från slutet av 1200-talet till slutet av 1800-talet, med kulmen cirka 1570-1710. Analyser av arkeologiskt material kan i bästa fall ge fingervisning om effekter av liknande klimatchocker i förhistorisk tid.
Källa: Fredrik Charpentier Ljungqvist
Bild: Achird, CC BY-SA
Rökstenen restes i rädsla för en ny köldchock
Rökstenen, rest i Östergötland omkring år 800 efter vår tideräkning, är världens mest kända runsten från vikingatiden. I över hundra år försökte forskare koppla runorna på Rökstenen till krigiska bragder. Men i början av 2020 kunde ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt visa att runorna handlade om kampen mellan ljus och mörker, värme och kyla, liv och död. Och att den i själva verket restes i rädsla för en ny ”fimbulvinter”, en vinter som varade i tre år utan sommar och som enligt den nordiska mytologin förebådade Ragnarök – världens undergång.
Studien utgick från arkeologisk forskning om hur hårt Skandinavien drabbades av en tidigare klimatkatastrof med sänkt medeltemperatur, missväxt, svält och massdöd. Bo Gräslund, professor i arkeologi vid Uppsala universitet, pekar på flera anledningar till att människor kan ha fruktat en ny sådan katastrof:
– Innan Rökstenen restes inträffade flera händelser som måste ha varit mycket olycksbådande: en kraftig solstorm färgade himlen i dramatiska röda färger, skördarna drabbades av en extremt kall sommar, och senare skedde en solförmörkelse precis efter soluppgången. Det kunde ha räckt med en av de här händelserna för att väcka oron för en ny ”fimbulvinter”.Källa: Vikingar reste Runsten i rädsla för klimatkatastrof
Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se
I en studie av kommunikationen inom ett operationsteam under pågående arbete har sociala mekanismer undersökts och hur de används för att hantera oklarheter.
Oklarheter och tvetydigheter kan orsaka problem i alla verksamheters kommunikation om det inte finns möjlighet till rättelse. Men särskilt viktigt är det i högriskmiljöer som operationssalar där kommunikativa fel snabbt måste justeras för att inte riskera patientsäkerheten.
I studien har forskarna analyserat 58 timmars videomaterial under EVAR, så kallad endovaskulär aortareparation. De tittade närmare på hur kommunikativa missförstånd uppstod och hanterades under pågående dialog mellan anestesisjuksköterskor och kirurger.
När är ”nu” och ”snart”?
– Eftersom det är flera personer inblandade i en operation med olika uppgifter och fokus uppstår ibland kommunikativa problem. Ett typiskt problem kan vara att en förfrågan om att utföra en viss handling upplevs som tvetydig med avseende på när den förväntas utföras – nu eller snart, säger professor Jonas Ivarsson, studiens försteförfattare.
I videomaterialet såg forskarna hur operationspersonalen kompenserade för de eventuella kommunikationsmissar som kunde uppstå genom att använda olika sorters förfrågningar (requests) som direkt följdes av motsvarande bekräftelser, ibland tillsammans med ögonkontakt eller kroppsspråk som stöd. Dessutom användes så kallad självrättelse om man kom på sig själv med att uttala ett fel, eller så rättade kollegorna genom att felet repeterades med en rättelse. På så sätt kompenserades felet genom en kommunikativ och social handling.
Missförstånd förlänger operationen
– Våra resultat visar att en kommunikation som tar stor hänsyn till sociala aspekter kan bidra till en tydlig samordning av arbetet i en operationssal. Exempelvis genom att reparera en missuppfattning i en konversation så kan en gemensam förståelse skapas kring de olika problem som uppstår, säger Jonas Ivarsson.
Vid operationer är missuppfattningar och tvetydigheter något som måste minimeras, annars kan operationstiden förlängas och risken för spänningar öka på grund av frustrationen kring felaktig kommunikation.
– Genom att göra gruppkommunikationen tydligare kan å andra sidan oklarheter minskas och missförstånd undvikas, därmed ökar även patientsäkerheten, säger Jonas Ivarsson.
Kontakt:
Jonas Ivarsson, professor i informatik, Göteborgs universitet, jonas.ivarsson@gu.se
Växter omvandlar koldioxid och vatten till syre och energirika sockerarter, som de använder som ”bränsle” när de växer. Energin får de från solljuset. Jianwu Sun och hans kollegor vid Linköpings universitet vill efterlikna växternas fotosyntes för att fånga koldioxid från luften och omvandla det till kemiskt bränsle, som metan, etanol och metanol.
Metoden befinner sig på grundforskningsnivå i dag, och forskarnas långsiktiga mål är att på ett effektivt sätt kunna omvandla solenergi till bränsle.
– Genom att omvandla koldioxid till bränsle med hjälp av solenergi skulle den här tekniken kunna bidra till utveckling av förnybar energi och mildra klimatförändringar som drivs av förbränning av fossila bränslen, säger Jianwu Sun, universitetslektor vid Institutionen för fysik, kemi och biologi, IFM, vid Linköpings universitet.
Ta tillvara förmåga att fånga upp solenergi
Grafen är ett av de tunnaste materialen som existerar. Det består av ett enda lager av kolatomer, och är elastiskt, böjligt, genomsläppligt för solljus och leder elektricitet bra. Denna kombination av egenskaper bidrar till grafens potential för användning inom bland annat elektronik och biomedicinska tillämpningar.
Men grafen i sig självt är inte tillräckligt för omvandlingen av solenergi som LiU-forskarna vill utveckla, så de kombinerar grafen med halvledarmaterialet kubiskt kiselkarbid (3C-SiC). Forskare vid Linköpings universitet har tidigare utvecklat en metod för att växa grafen på kubiskt kiselkarbid, som består av kol och kisel. När kiselkarbid hettas upp förångas kisel, medan kolatomerna blir kvar och omformas till ett lager grafen. Forskarna har tidigare visat hur det är möjligt att bygga upp till fyra lager grafen ovanpå varandra på ett kontrollerat sätt.
Forskarna har kombinerat grafen och kubiskt kiselkarbid för att utveckla en grafenbaserad fotoelektrod, som tar tillvara förmågan hos kubisk kiselkarbid att fånga upp energin i solljus och skapa laddningsbärare. Grafenets roll är att fungera som ett genomskinligt lager som är elektriskt ledande och samtidigt skyddar kiselkarbiden.
Skräddarsydda grafenlager
Egenskaperna hos grafenbaserad teknologi styrs av flera aspekter, där en viktig faktor är kvaliteten på gränssnittet där grafen och halvledarmaterial möts. Forskarna har undersökt egenskaperna hos detta gränssnitt närmare. I den aktuella studien visar forskarna hur de kan skräddarsy grafenlagren på kiselkarbid och kontrollera egenskaperna hos den grafenbaserade fotoelektroden. På så sätt blir omvandlingen av koldioxid mer effektiv, samtidigt som komponenten blir mer stabil.
Forskarnas fotoelektrod kan kombineras med katoder av olika metaller, som koppar, zink eller vismut. Olika kemiska ämnen, som metan, kolmonoxid och myrsyra, kan bildas av koldioxid och vatten beroende på vilken katod forskarna använder.
– Framför allt visar vi att vi med hjälp av solenergi kan styra omvandlingen av koldioxid till metan, kolmonoxid eller myrsyra, säger Jianwu Sun.
Metangas används som bränsle i fordon anpassade för gasbränsle. Kolmonoxid och myrsyra skulle antingen kunna omvandlas vidare så att de kan fungera som bränsle, eller användas inom industrin.
Det mänskliga genomet (den samlade arvsmassan) rymmer närmare 22 000 gener. Många studier har utforskat de knappa två procent av vårt dna som ger upphov till proteiner. Betydligt mindre är känt om de 98 procent som inte kodar för protein. Likväl rymmer dessa ickekodande regioner viktig information och reglerar bland annat om en gen är aktiv i olika vävnader, i olika utvecklingsstadier och i sjukdomar som cancer.
Cancer orsakas av genförändringar som leder till okontrollerad celldelning.Till de mest aggressiva cancerformerna hör så kallade glioblastom, en form av hjärntumör med mycket negativ prognos. Kunskapen om hur mutationer i ickekodande regioner påverkar glioblastom är begränsad. Forskare vid Uppsala universitet har därför helgenomsekvenserat DNA i tumörvävnad från patienter med glioblastom och analyserat de identifierade mutationerna.
Helgenomsekvensering läser av hela dna-koden
Nya tekniker har gjort det möjligt att sekvensera en individs hela genuppsättning (genom) både snabbt och billigt. Inom forskning och sjukvård förekommer det att hela eller stora delar av en individs genom sekvenseras. Det betyder att hela dna-koden läses av, det vill säga ordningen av de så kallade kvävebaserna (förkortade som bokstäverna A, T, C och G, som står för Adenin, Tymin, Cytosin och Guanin). Syftet kan vara att utreda den genetiska bakgrunden hos cancerpatienter eller i vissa andra svårdiagnostiserade medicinska fall.
Analysen kan även användas till att utläsa information om vissa egenskaper och släktskapsförhållanden. I dagsläget finns dock stora kunskapsluckor när det gäller att tyda resultatet av en helgenomsanalys.
– En central uppgift var att identifiera funktionella mutationer med koppling till reglerande funktioner och potentiell relevans för cancercellens utveckling, och att särskilja dem från alla slumpmässiga variationer utan förmodad betydelse, säger professor Karin Forsberg-Nilsson vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vd Uppsala universitet.
Utgick från konserverat dna som tros ha viktiga funktioner
Forskarna utgick från att de dna-sekvenser som i däggdjur förblivit oförändrade genom evolutionen sannolikt har viktiga funktioner. De samkörde därför de identifierade mutationerna i cancercellerna med befintlig kunskap om hur dessas respektive genetiska regioner utvecklats under evolutionen.
– Vi valde att fokusera på en kategori mutationer i de bäst bevarade genetiska regionerna, vilka sannolikt har störst betydelse för reglering av gener, säger professor Kerstin-Lindblad-Toh vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet, och Broad Institute, USA.
Forskarna validerade sina resultat med en gen som kallas SEMA3C. Detta dels för att flera mutationer i ickekodande regulatoriska regioner lokaliserades nära SEMA3C. Dels för att tidigare forskning indikerat en koppling mellan SEMA3C och sämre cancerprognoser.
Hittade mutationer i reglerande dna-regioner
– Vi studerade hur mutationer i icke-kodande regioner påverkar SEMA3Cs funktion och aktivitet. Våra resultat visar att en specifik, evolutionärt konserverad, mutation i SEMA3C:s närhet stör bindning av vissa proteiner vars uppgift är att binda gener och reglera deras aktivitet, säger Karin Forsberg-Nilsson.
I studien identifierades även fler än 200 andra gener berikade för ickekodande mutationer i de aktuella regionerna. Sannolikt har också dessa potential för reglering, vilket ytterligare ökar antalet gener med betydelse för utveckling av hjärntumörer
– Våra resultat befäster vikten av hur genetiska förändringar i icke-kodande regioner kan kopplas till både deras biologiska funktion och sjukdomspatologi, konstaterar Karin Forsberg-Nilsson.
Karin Forsberg Nilsson, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, karin.nilsson@igp.uu.se
Fåglar har en extrem förmåga att reglera sin kroppstemperatur. Kalla vinternätter sänker de kroppstemperaturen flera grader för att spara energi och öka chanserna att överleva. Nackdelen är att fåglarna blir slöare och riskerar att lättare faller offer för rovdjur.
Nu visar forskare vid Lunds universitet att extra stödutfodring vintertid är bra för talgoxar, åtminstone för honorna. Forskarna konstaterar att honor som fått extra mat på vintern inte sänker sin kroppstemperatur nattetid lika mycket som honor som inte stödutfodrats. Bland hanarna märks ingen skillnad i kroppstemperatur på de som fått mer mat och de som inte fått det.
God tillgång på föda är avgörande för talgoxhonor. Därför gynnas de mer än hanar av att människor matar dem. Bild: Johan Nilsson
Hanarna ser alltid till att få mat
– Vi tror det beror på att hanarna är dominanta och ser till att få mat oavsett hur mycket det finns. Honorna däremot är underordnade och styrs av tillgången på mat. Om det bara finns lite mat är det först och främst hanarna som ser till att äta, säger Johan Nilsson, biolog vid Lunds universitet.
Undersökningen är gjord vintertid i Vombs fure utanför Lund. I en del av skogen placerade forskarna ut fågelmatare. I en annan del fick fåglarna ingen extra stödutfodring. Forskarna har sedan mätt och jämfört fåglarnas kroppstemperatur på natten.
Johan Nilsson påpekar att studien är gjord i en skog och att det därför inte går att säga att fågelmatning i städer generellt alltid är bra.
– Det vi säkert kan säga är att honor i naturen gynnas av att bli matade, säger han.
Inom amerikansk forskning finns etablerade stöd för att social tillit riskerar att försvagas i samhällen med många olika etniciteter. I den nya forskarantologin från SOM-institutet; Regntunga skyar, analyseras nivåer av tillit i samtliga 290 svenska kommuner, med särskilt fokus på just mångkultur. Underlaget utgörs av SCB:s statistik över andelen utrikes födda i varje kommun, tillsammans med svar från över 100 000 personer från mer än tjugo års nationella SOM-undersökningar.
– Social tillit är själva kittet som håller samman ett samhälle, och att studera detta i relation till mångkultur upplevs extra viktigt i samband med de tydliga motsättningar mellan grupper som skapar sådana spänningar i dagens USA, säger Bo Rothstein, professor i statsvetenskap som tillsammans med Sören Holmberg genomfört studien.
Sverige skiljer sig från USA
De svenska nivåerna av social tillit är internationellt sett höga. 57 procent kan räknas som höglitare år 2019, att jämföras med 12 procent låglitare. Enligt NORC, en motsvarighet till SOM-institutet vid University of Chicago, instämmer endast 30 procent av amerikanerna med påståendet att man i allmänhet kan lita på andra människor.
De svenska nivåerna av social tillit är också väldigt stabila över tid. 1996 var andelen höglitare i SOM-undersökningen 58 procent och andelen låglitare 9 procent. I kontrast har andelen höglitare i USA tydligt minskat under samma period.
I Sverige finns grupper som har signifikant lägre tillit än andra. Unga, lågutbildade, arbetslösa och utrikes födda hör till denna kategori. För flera av dessa grupper har tilliten dessutom minskat sedan 1996, men utrikes födda är inte en av dem.
Invandrartäta kommuner har lika stor andel höglitare som kommuner med låg andel utrikes födda. Det finns alltså inget statistiskt samband mellan andelen utrikes födda och social tillit.
Det faktum att alla svenska kommuner tagit emot ett ökat antal invandrare, i synnerhet från och med år 2015, har inte påverkat den sociala tilliten i kommunerna över tid. I samband med flyktingkrisen skedde viss nedgång i den allmänna tilliten, men denna tros bero på den övergripande samhällsdebatten snarare än andelen utrikes födda i landet.
– Det är anmärkningsvärt, och positivt för det svenska samhället, att vi ser så pass höga och stabila tillitsnivåer. Att tilliten inte tycks påverkas nämnvärt av en växande andel utrikes födda i landet pekar på en utveckling som skiljer sig från vad vi ser i amerikansk forskning. Vi behöver dock fortsätta följa utvecklingen över tid och inte ta våra höga tillitsnivåer för givet, säger Bo Rothstein.
Undersökningen:
Minskar mångkulturella samhällen den sociala tilliten? (pdf) av Bo Rothstein och Sören Holmberg, är en förhandspublicering från den kommande forskarantologin Regntunga skyar. Den nationella SOM-undersökningen har genomförts varje höst sedan 1986. Social tillit har studerats sedan 1996. 2019 års undersökning skickades ut till ett slumpmässigt urval av 21 000 personer mellan 16-85 boende i Sverige. Nettosvarsfrekvensen var 49 procent.
Papegojor är bland de mest hotade grupperna av fåglar idag och de förblir hotade på grund av förlorade livsmiljöer och handeln med levande fåglar. Solparakiten är i dag ett populärt husdjur över hela världen – men den har nästan försvunnit i naturen. I sina ursprungliga levnadsmiljöer kan det enligt Internationella naturvårdsunionens (IUCN) rödlista över hotade arter finnas färre än 2 500 individer kvar av arten.
– De förekommer endast i den nordöstra delen av Amazonas i övergångszonen mellan tropiska regnskogar och savanner längs gränsen mellan Guyana och Brasilien, säger Robert Spitzer, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitets institution för vilt, fisk och miljö.
Lokalt bevarandeinitiativ en förutsättning
Forskare från SLU har tillsammans med företrädare för ursprungsbefolkningen i ett Guyanskt samhälle utvecklat ett genetiskt övervakningsverktyg för en av de få kända populationer av solparakiter som finns kvar i vilt tillstånd.
– Det är tack vare de lokala bevarandeinitiativen som det över huvud taget fortfarande är möjligt att studera fåglarna i naturen, säger Robert Spitzer.
På plats i Guyana samlade forskarna och lokalbefolkningen in blodprover från solparakiter. Med hjälp av dessa prover utvecklade forskarna en ”panel” med genetiska markörer som gör det möjligt att identifiera individer, och dra slutsatser om släktskap och populationsstruktur utifrån dna-prover.
Skonsam övervakning avgörande för framgång
De genetiska markörerna testades på olika typer av prover, såsom blod, fjädrar och avföring, och forskarna fann att detta så kallade SNP-chip är särskilt lämpat för arbete med nedbrutet dna, till exempel från avföring eller fällda fjädrar. Användningen av sådana icke-invasiva prover gör en detaljerad populationsövervakning i naturen möjlig, utan att fåglarna behöver fångas eller störas på annat sätt.
Pålitliga och icke-invasiva övervakningstekniker är avgörande för framgångsrika bevarandeåtgärder.
– SNP-chipet gör det möjligt att besvara frågor som är avgörande för bevarandet av arten, såsom storlek på populationen, parningsstrategier, förökningsframgång, nivåer av inavel och överlevnad, säger Robert Spitzer.
Robert Spitzer, forskare vid institutionen för vilt, fisk och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, robert.spitzer@slu.se
− Bildjournalisters yrkesideal är att komma nära människor och med sina bilder beskriva deras liv, och i många fall lidanden, för oss läsare. Deras arbete handlar om att åka ut till brottsplatser, terrorattacker, kärnkraftshaverier eller som nu – för att skildra coronavirusets framfart. Det görs så klart säkerhetsbedömningar, men det är ändå ingen tvekan om att det är en yrkesgrupp som utsätts för stora risker, säger Terje Lindblom.
Han är doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet och har just skrivit sin doktorsavhandling: Bakom Bilderna – Bildjournalister och bildjournalistik i ett marknadsorienterat fält.
Omstruktureringen av den svenska tidningsbranschen det senaste årtiondet, till följd av förändrade tekniska och ekonomiska förutsättningar, har slagit hårt mot journalistkåren och framför allt bildjournalister. I avhandlingen konstateras att 165 svenska dagstidningar endast hade 70 bildjournalister anställda år 2017 med 70 tidningar helt saknade bildjournalister. Samtidigt har bildanvändandet i svenska tidningar ökat.
− Relevanta nyhetsbilder underlättar för oss medborgare att ta till sig information om vårt samhälle, men en tilltagande marknadsanpassning i dagstidningsbranschen har tyvärr lett till att många bildjournalister sagts upp, vilket betyder att även om bilder värderas högt, värderas bildjournalisternas yrkesroll lågt, säger Terje Lindblom.
Terje Lindblom, doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet, terje.lindblom@miun.se
Tidigare forskning har antagit att insekter på nordliga breddgrader skulle klara ett varmare klimat bra, kanske till och med gynnas av det. Men det här är fel, visar forskare från Uppsala universitet, Lunds universitet och Universitetet i Oviedo, Spanien, i en ny studie.
I den nya studien, publicerad i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports, presenterar en grupp forskare ny kunskap om hur den globala uppvärmningen kan påverka insektspopulationer. Resultaten tyder på att insekter kan komma att bli mer hotade av klimatförändringar än vad tidigare beräkningar visat.
– Insekter i nordliga zoner skulle vara lika hotade av klimatförändringar som tropiska, säger Frank Johansson, professor vid Uppsala Universitet.
Nya oroande mönster
I en modifierad analys av ett klassiskt data-set om insekternas kritiska temperatur och överlevnad har forskarna hittat nya och mer oroande mönster. Deras slutsats är att nordliga insekter är lika sårbara för klimatförändringar som tropiska insekter. Tidigare studier har visat att insekter i tropikerna är starkt hotade av klimatförändringar eftersom de redan nu lever mycket nära sin optimala och kritiska temperatur. Men dessa tidigare studier har samtidigt antagit att nordliga insekter är långt ifrån sina optimala och kritiska temperaturer, och därför till och med skulle kunna gynnas av klimatförändringar.
Problemet är att de klassiska studierna använde de genomsnittliga årliga temperaturerna för alla sina beräkningar, utan att ta hänsyn till att de allra flesta insekter förblir inaktiva i kylan under en stor del av året på nordliga breddgrader.
När biologin för de olika arterna räknas in mer detaljerat, och endast de månader där de olika arterna är aktiva tas med i modellerna visar resultatet av de nya beräkningarna att nordliga insekter också lever nära sin optimala och kritiska temperatur. Anledningen är att medeltemperaturen för de månader när insekterna är aktiva givetvis är högre än medeltemperaturen för hela året. Nordliga insekter är därför lika känsliga för temperaturökningar som tropiska arter.
Påverkar även människan
När temperaturen ligger nära insekters optimala eller kritiska temperatur är risken stor att de minskar i antal. En sådan minskning av insekter skulle även påverka människan eftersom många insekter tillhandahåller ekosystemtjänster som till exempel pollinering av frukt, grönsaker och andra växter vi äter.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
