Snart räcker det kanske att skanna ansiktet med en kamera för att mäta puls, andning och blodtryck. Tekniken kan i framtiden bli ett hjälpmedel när läkare snabbt ska bedöma akuta infektioner, visar en avhandling vid Göteborgs universitet.
När vårdpersonal ska bedöma hur allvarlig en infektion är utgår de från så kallade vitalparametrar, alltså de viktigaste tecknen på en persons kroppsliga tillstånd. I dag mäts vitalparametrar, till exempel puls och andning, med flera olika instrument.
Genom en ny metod, som kombinerar kamerateknik, mjukvara och artificiell intelligens, kan det bli möjligt att få fram motsvarande resultat genom att skanna patientens ansikte under 30 sekunder.
Tar pulsen med AI-teknik
I en avhandling har forskare testat den kamerabaserade metoden på drygt 200 patienter med misstänkt covid-19. Kameran visade sig kunna förbättra bedömningen av svårighetsgrad och diagnostik.
Tekniken bidrog med uppgifter om patienternas hjärtfrekvens, syremättnad, andningsfrekvens och blodtryck.
– Med den nya AI-metoden går mätningarna snabbare, blir bekvämare för patienten, enklare för sjukvården och med mindre risk för smittspridning via mätutrustning. Den här typen av forskning är avgörande för utvecklingen av ny teknik för sjukvården, säger specialistläkaren Stefan Malmberg som skrivit avhandlingen vid Sahlgrenska akademin.
Snabb bedömning viktig
Personer som söker vård för halsont, hosta och feber utgör en stor patientgrupp. I många fall är infektionerna självläkande och ofarliga, men det finns också allvarliga och livshotande tillstånd som kan börja med liknande symtom, till exempel lunginflammation, covid-19 och Lemierres syndrom*.
Det är därför viktigt att snabbt kunna bedöma allvarlighetsgrad och vid behov erbjuda effektiv behandling, men inte skriva ut antibiotika i onödan.
– Det är viktigt att hitta nålen i höstacken när det handlar om infektionssjukdomar. De flesta har ingen nytta av antibiotika, men vid allvarliga infektioner kan det vara livsavgörande med rätt behandling i tid, säger Stefan Malmberg.
Forskarna beskriver resultaten som lovande, men till exempel noggrannheten i mätningarna behöver bekräftas ytterligare.
* Lemierres syndrom är en ovanlig infektion som ofta börjar med halsont, men kan leda till sepsis som kan vara livshotade. Främst drabbas yngre personer.
Många elever förstår inte vad de ska lära sig under lektionerna och får inte tillräckligt stöd. Det visar en rapport som pekar på stora brister i grundskolans undervisning. Men om lärarna får feedback – och pratar mer om hur de jobbar i klassrummen – kan undervisningen bli betydligt bättre.
I en ny rapport har forskare vid Linköpings universitet sammanställt observationer från 700 lektioner på 30 grundskolor för att se hur undervisningen är utformad. Studierna har gjorts i samarbete med fristående skolexperter.
Forskarna undersökte några faktorer som bäddar för ett framgångsrikt lärande, enligt tidigare forskning.
De tittade till exempel på om eleverna fick veta målet med lektionen och om lärarna följde upp att eleverna hade förstått vad de skulle lära sig. De undersökte också om eleverna tränades i att samarbeta och ta ansvar för sitt eget lärande. Även lärarens beteende som ledare i klassrummet var under forskarnas lupp.
Oklara mål med lektionerna
Analysen visar att kvaliteten på undervisningen varierar mycket inom alla skolor. Forskarna konstaterar även att den i anmärkningsvärt låg grad vilar på vetenskaplig grund.
Här är några resultat från observationerna i klassrummen:
1
På 60 procent av lektionerna fick eleverna inte veta vad som var målet med undervisningen. I många fall berodde det på att läraren inte själv hade satt några mål för lärandet.
2
På 90 procent av lektionerna hade eleverna inte förstått vad de skulle lära sig.
3
I nära hälften av fallen var lärarens ledarskap inriktat på kontroll snarare än att motivera och inspirera. Eleverna lämnades ofta ensamma och hjälpte sällan varandra när de kört fast.
Lärarna fick feedback
Direkt efter lektionen fick alla lärare personlig återkoppling och ett coachande samtal av experterna. Resultatet för varje skola sammanställdes för att lärare och skolledare tillsammans skulle kunna diskutera och utveckla undervisningen.
Experterna återvände till cirka hälften av skolorna för att se vilken effekt det första besöket haft. Det visade sig ha skett förbättringar för samtliga lärare på alla de undersökta punkterna.
Från början hade lärarna känt en oro inför att bli bedömda, men efteråt var de glada över att ha fått en möjlighet att utvecklas och diskutera hur de kan bli bättre i sin roll som lärare.
– Den övergripande slutsatsen är att det finns goda möjligheter att med små insatser göra det möjligt för fler elever att lära sig mer under tiden de är i skolan, säger Marcus Samuelsson, biträdande professor på institutionen för beteendevetenskap och lärande vid Linköpings universitet.
Rektorerna saknar verktyg
Det som förvånade forskarna var att alla brister i undervisningen fanns på samtliga undersökta grundskolor. Situationen ställer krav på både politiker och skolledare, men också på lärarutbildningen och inte minst på utbildningen av rektorer, menar forskarna.
– Det är ju rektorerna som ska leda det systematiska kvalitetsarbetet, men vi upplever att många inte känner att de har verktygen för att göra lektionsbesök eftersom de inte fått träna på det i sin utbildning, säger Marcus Samuelsson.
Han menar att forskningsresultaten sannolikt gäller för de flesta svenska skolor. I ett nytt treårigt projekt ska lärares undervisning följas över tre år för att se om observationer, coachande samtal och kollektiva samtal förbättrar undervisningens kvalitet.
I rapporten följdes undervisning från förskola till högstadiet.
Ett protein som kan spåras 100 miljoner år tillbaka i tiden har fortfarande betydelse. Proteinet fungerar ungefär som en värmegenerator och bidrar till att däggdjur kan leva i kallt klimat.
För 120 miljoner år sedan levde föregångare till nutidens däggdjur. Med hjälp av modern genteknik kan forskare kartlägga hur proteiner var uppbyggda hos dessa föregångare till bland annat människan.
– Det finns ju inga tidsmaskiner, men med hjälp av genforskningstekniken har vi genetiskt kunnat ta oss mer än 100 miljoner år tillbaka i tiden, säger Susanne Keipert, forskare inom molekylär biovetenskap vid Wenner-Grens institut.
Forskare från bland annat Stockholms universitet kan nu visa hur ett så kallat frikopplingsprotein – med namnet UCP1 – är nyckeln till att vissa däggdjur kan leva i kallt klimat.
Producerar värme
I en studie har forskarna gått igenom genstrukturen för proteinet i ett stort antal nutida arter. De har då kunnat härleda hur genen varit uppbyggd i de tidiga föregångarna till dagens däggdjur.
– Vi har återskapat hur proteinet faktiskt bildas inne i levande celler och på så sätt kunnat undersöka om den urtida versionen av UCP1 har fungerat på samma sätt som det gör i nulevande däggdjur, till exempel människan, säger Susanne Keipert.
I däggdjur som lever nu fungerar proteinet – som särskilt finns i den bruna fettvävnaden – som en värmegenerator. Det gör att vi kan hålla oss varma som nyfödda. Det hjälper även små däggdjur att klara sig i kyla.
– Upptäckten är ett avgörande steg för att förstå hur metabolismen i dagens däggdjur har utvecklat sig, säger forskaren Martin Jastroc, professor vid Wenner-Grens institut.
Aktivitet kan bromsa fetma
Forskarna menar att frågan om brunfettvävnadens uppkomst och utvecklingen av det värmeproducerande proteinet är viktig. Allt tyder på att aktivitet i det bruna fettet hos människor motverkar utvecklingen av fetma och därmed även sjukdomar som till exempel diabetes.
– Vi kan alltså ha nytta av att veta hur UCP1 fungerade för 100 miljoner år sedan när vi vill förbättra livsvillkoren för dagens människor, säger Martin Jastroch.
Män som opererats för prostatacancer behöver stöd under sin rehabilitering, visar en studie. För att motivera patienterna till egenvård har forskare tagit fram ett e-hälsostöd i form av en app, som nu följts upp.
Varje år drabbas omkring 10 000 män av prostatacancer. Efter en operation kan patienter få problem med urinläckage. Sexlivet kan även påverkas negativt.
En avhandling vid Linnéuniversitetet har undersökt hur så kallat e-hälsostöd kan påverka patienternas motivation och rehabilitering efter canceroperationen. Syftet är att underlätta egenvården.
– Många som drabbas av prostatacancer får botande behandling och lever länge efteråt. Därför är det extra viktigt att fundera på hur det går att stötta dessa patienter på bästa sätt, säger vårdforskaren Camilla Wennerberg vid Linnéuniversitetet.
Utvecklade en mobilapp
I en studie har forskarna utvecklat ett e-hälsostöd för att undersöka möjliga effekter för rehabiliteringen. Stödet är utformat som en webb- och mobilapp.
I appen kan patienterna få notiser om att göra olika aktiviteter, till exempel bäckenbottenövningar. Forskarna har sedan intervjuat patienter om hur stödet upplevdes.
Resultaten visar att behovet av stöd förändrades under tiden efter operationen. E-hälsostödet var användbart i den tidiga rehabiliteringsfasen, men gav inga effekter på symtom, genomförd egenvård eller aktiveringsnivå.
Depression påverkar egenvård
Studien visar dock att patienternas behov av stöd kring existentiella och sexuella frågor blev tydligt ett halvår efter operationen. Då ökade depressionsnivåerna markant och detta påverkade hur aktiva patienterna var i sin egen vård.
– Jag såg att patienternas behov av stöd varierade under rehabiliteringen och fokuserade på olika aspekter under förloppet. Här finns en potentiell utveckling av e-hälsostöd, kring den sexuella rehabiliteringen och hur vi ska kunna stötta patienterna i de existentiella frågorna, säger Camilla Wennerberg.
Behov av varierat stöd
Enligt Camilla Wennerberg visar avhandlingen ett behov av kontinuerliga bedömningar av patienternas behov av stöd genom rehabiliteringen. Hon lyfter också fram möjligheten att kunna erbjuda olika stödinsatser som är anpassade efter enskilda patienter.
– Min forskning tydliggör dessutom behovet av utvärdering av e-hälsotjänster. Detta för att använda sjukvårdens, patienternas och samhällets resurser på ett effektivt sätt, säger hon.
Det digitala stödet heter The Electronic Patient Activation in Treatment at Home och förkortas ePATH,
Människors psykiska hälsa gynnas av grönska nära hemmet. Naturnära boende tycks även minska behovet av antidepressiva läkemedel, enligt en studie.
– Hur mycket natur i form av grönyta som finns i vår omedelbara bostadsmiljö och den plats vi vistas i dagligen har betydelse för vår psykiska hälsa, säger Cecilia Stenfors som är docent i psykologi vid Stockholms universitet.
I en befolkningsstudie har forskare undersökt hur mycket grönyta som finns nära personers bostäder. De har även undersökt kopplingen till receptbelagda antidepressiva läkemedel, till exempel SSRI-preparat. I studien ingick 100 000 personer i Sverige.
– Vi såg att risken för antidepressiva läkemedelsuttag minskar med upp till cirka 20 procent ju mer grönska man har precis runt hemmet, över studieperioden. Det här ligger också i linje med några av våra andra studier som bland annat visar att mer grönyta precis runt bostaden är kopplat till mindre sömnbesvär, säger Cecilia Stenfors.
Grönska ger skydd mot stress
Även minskad minskad stress, ökat välbefinnande, bättre mental återhämtning och hälsofrämjande beteenden har kopplats till att omges av natur och grönska.
– Grönska kan även skydda mot andra stressfaktorer i miljön som också kan påverka individers hälsa, som trafikbuller, luftföroreningar och extrem hetta. Vegetation kan också motverka och buffra klimatförändringar och dess effekter, till exempel genom att binda koldioxid, samt genom att motverka extrem hetta och översvämningar, säger Cecilia Stenfors.
Så gjordes studien
I studien ingick ett representativt urval av drygt 100 000 personer av den svenska vuxna befolkningen.
Med hjälp av geografiska informationssystem har detaljerade mätningar gjorts av miljön runt personernas bostäder, och hur mycket av markytan som är täckt av grönyta i form av träd och annan vegetation. Omedelbar närhet till grönska definieras som inom 50 meter från bostaden.
Förekomsten av läkemedelsuttag av antidepressiv medicin undersöktes årsvis för personerna i studien. Data kommer från Läkemedelsregistret.
Forskarna kontrollerade också för andra viktiga faktorer, till exempel inkomst på individ- och områdesnivå.
Enligt forskarna lyfter studien fram vikten av gröna områden i närheten av bostadsmiljön där människor vistas dagligen. Grönområden på större avstånd är också viktiga, men ersätter inte grönskans skyddande effekter i den omedelbara bostadsmiljön.
Studiens resultat kan användas för att främja folkhälsan och en hållbar samhälls- och stadsplanering.
Alla hade nedsatt hörsel, åtta av tio behövde hjälpmedel och vaxproppar var inte ovanligt. I en studie från Göteborgs universitet har 90-plussarnas hörselhälsa undersökts.
När det gäller ålder och hörselproblem talas det sällan om de allra äldsta, det vill säga personer som är 90 år eller äldre. Men nu har forskare valt att titta närmare på hörselhälsan hos denna växande åldersgrupp.
I en studie vid Göteborgs universitet användes standardiserade mätmetoder för hörseltest, som sällan förekommer i gruppen 90-plussare. Testerna gjordes hemma hos de äldre personerna som deltog i studien, vilket var en förutsättning för genomförandet.
Hörselhälsan har stor betydelse
Audionomen Åsa Winzell Juhlin, som är doktorand på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, har varit drivande i studien. Hon lyfter fram att hörselhälsan är mycket viktig för både fysiskt och psykiskt välmående bland äldre över 90 år.
– Hörselnedsättning riskerar att leda till ökad isolering, depression, demens och ökad risk för fallolyckor. Samtidigt är denna grupp i princip outforskad gällande hörselförmåga där standardiserade test används, säger hon.
80 procent hörde dåligt
Studien visade att ingen av deltagarna i studien hade normal hörsel. 80 procent hade hörselnedsättning av en grad som tydde på behov av hörhjälpmedel eller annan insats.
30 procent hade vaxpropp i ett öra eller i båda öronen. En växande vaxpropp kan försämra hörseln ytterligare och dessutom ge problem vid användning av hörapparat.
– De som är 80 år och strax däröver har ofta har en helt annan kognitiv funktion och inte lika stor samsjuklighet. 90-plussarna däremot är ofta på boenden, är inte alltid hörseltestade eller diagnostiserade, har ofta svårt att hantera hörhjälpmedel och får inte mycket stöd, säger Åsa Winzell Juhlin.
Mindre skillnad mellan kvinnor och män
Den könsskillnad som finns bland yngre äldre, där män hör sämre än kvinnor, är betydligt mindre påtaglig i gruppen över 90 år, visar studien.
– Vi behöver ha bättre hörselfokus för de allra äldsta, sätta in hörhjälpmedel där det är möjligt, men också jobba mer med den akustiska miljön, säger Åsa Winzell Juhlin.
Antalet deltagare i den aktuella studien var begränsat till drygt 90 personer. Studiens styrka är i stället att den var systematiskt uppsökande och även inkluderade svårt sjuka och personer på boenden. En annan styrka är att testmetoderna är samma som används i andra åldersgrupper.
Fler män än kvinnor åker fast i dopningskontroller. Det kan bero på att testerna inte tar hänsyn till varierande hormonprofiler hos kvinnor. Men genom blodprov där normalvärden framgår kan fler fuskande kvinnor avslöjas, menar forskare vid Karolinska institutet.
Ungefär tre gånger så många manliga idrottare stängs av efter dopning jämfört med kvinnor. Men trots debatten om kvinnliga elitidrottares testosteronnivåer finns få studier på området.
En avhandling vid Karolinska institutet visar tydligt att testosteron ger kvinnor en ökad fysisk prestationsförmåga.
I en tidigare delstudie kunde forskarna se att tillskott av testosteron ökade kvinnornas uthållighet vid löpning med i genomsnitt 8,5 procent.
– Men det som överraskade oss mest var hur få av våra testosterondopade försökspersoner som upptäcktes när vi lät dem genomgå en dopningskontroll, säger Jona Elings Knutsson, specialist i obstetrik och gynekologi samt doktorand vid Karolinska institutet.
Få fick positivt dopningsresultat
I studien om testosteron ingick 48 vältränade kvinnor mellan 18 och 35 år. Hälften fick en hudkräm med tillskott av testosteron och hälften fick placebo, det vill säga en overksam substans. Kvinnornas uthållighet jämfördes sedan före och efter studien som pågick under tio veckor.
Efter studien fick kvinnorna även göra ett rutintest vid Karolinska universitetssjukhusets dopningslaboratorium, som är ackrediterat av den internationella antidopnings-organisationen Wada. Det visade sig att bara två av 24 kvinnor som ökat sin förmåga med testosteron fick ett positivt dopningsresultat.
– Förklaringen är att dagens dopningstester är utvecklade för män och inte tar hänsyn till kvinnornas föränderliga hormonprofil, säger Jona Elings Knutsson.
Hormonnivåer påverkar
Kvinnor förändrar sin hormonprofil under menscykeln, men också genom att börja eller sluta med p-piller. Som ett alternativ till dagens urintester ville forskarna titta lite närmare på vad blodprov kan visa.
I en studie lottades 340 kvinnor till att använda p-piller eller placebo under tre månader. När proverna analyserades hittade forskarna ett förhållande mellan steroidhormonerna testosteron och androstendion i blodet. Det här värdet förblev oförändrat oavsett p-piller eller fas i menscykeln.
Wada har infört blodprov
Fyndet har bekräftats av flera forskargrupper och under förra året införde Wada blodprovet i de dopningstester som används för elitidrottare. Då jämförs varje nytt prov med atletens egna normalvärden.
– Det är en fantastisk upplevelse att se hur ens forskning kan ge en sådan effekt. Men hittills har det saknats ett gränsvärde som gjort det möjligt att använda testet även för icke elitidrottare och motionärer som inte har lämnat några tidigare prover att jämföra de nya med. Med hjälp av vår första testosteronstudie har vi nu tagit fram ett värde som kan användas även vid rutinmässiga dopningstester, säger Jona Elings Knutsson.
Återtillverkning innebär att gamla produkter rustas upp och blir som nya. Men för att fler industriföretag ska bli intresserade behöver processen bli ekonomiskt lönsam. En avhandling från Linköpings universitet har undersökt hur det ska gå till.
I en avhandling har Johan Vogt Duberg undersökt hur så kallad återtillverkning ska bli attraktivt för industriföretag som är originaltillverkare av olika produkter.
Återtillverkning innebär att uttjänta produkter rustas upp för att fungera, och se ut, som nya igen. Återtillverkning skulle kunna ske av en mängd olika produkter, till exempel gamla gräsklippare, truckar, datorer och bildelar.
Stora volymer krävs
Till skillnad från en vanlig reparation är återtillverkning en industriell process. Det innebär bland annat att volymerna av återlämnade produkter, så kallade stommar, måste vara stora nog för att kunna upprätthålla en typ av löpande band-princip vid nytillverkningen.
– Du kanske får 100 stommar en dag och nästa ingenting. Då får du ingen skala i processen, ingen effektivitet och då heller ingen lönsamhet. Det behövs kontinuitet för att det ska löpa på hela tiden, säger Johan Vogt Duberg.
Pantsystem och leasing
För att säkerställa att originaltillverkarna får tillbaka sina uttjänta produkter i en förutsägbar takt kan flera olika upplägg användas, menar Johan Vogt Duberg. Några exempel är pantsystem, återköp av stommar eller leasing, där ett företag kan använda produkten och vid kontraktets slut lämna tillbaka den.
– Då behöver företaget aldrig köpa stommen för att kunna göra återtillverkning. Det uppstår då inga kostnader för stommen i sig och företaget får nästan allt material som behövs för att göra en återtillverkad produkt med samma prestanda som en ny, säger Johan Vogt Duberg vid Linköpings universitet.
Återtillverkning är återvinning av produkter på industriell nivå, något som kan bli en pusselbit i en cirkulär ekonomi och minska behovet av nya råvaror. På bilden ses komponenter till en dator.
Utmaningar finns
I dagsläget utgör återtillverkning bara cirka två procent av den totala tillverkningsindustrin. Johan Vogt Duberg tror att det kan bero på de utmaningar som finns.
– Det är också mycket högre komplexitet jämfört med nytillverkning. Varje stomme som kommer tillbaka är unik. Det innebär att ett företag som återtillverkar måste ha en väldigt flexibel process som anpassas efter varje stomme för att kunna vara effektiv och därmed få den ekonomiska vinningen och miljöfördelarna, säger han.
Företag behöver ställa om
Johan Vogt Duberg menar att många företag behöver ställa om till nya affärsmodeller för att jobba med återtillverkning på ett sätt som ger dem ökad lönsamhet, samtidigt som hänsyn tas till nya miljökrav.
– Det går att dra nytta av ökad miljömedvetenhet för att få ekonomiska fördelar. Med återtillverkning kan kostnaderna för råmaterial minskas, nya kundgrupper hittas och nya cirkulära affärsmöjligheter förverkligas, säger Johan Vogt Duberg.
För att underlätta denna omställning har han tagit fram ett ramverk som beskriver hur företag kan ta sig an återtillverkning och bedöma sin ekonomiska nytta.
– För att lyckas behöver man verkligen satsa på återtillverkning. Ett företag kan ju inte börja från en dag till en annan. Det tar kraft och tid.
Anpassad skötsel av vägrenar får blommor, bin och fjärilar att trivas bättre. Men det finns begränsningar. Mycket trafik längs en väg motverkar den positiva effekten för pollinatörerna.
Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet och Lunds universitet har undersökt om anpassad skötsel av vägrenar kan gynna vilda växter och insekter.
Studien har gjorts i Skåne där Trafikverket sköter vissa vägrenar för att gynna den biologiska mångfalden. Vägrenarna klipps bara en gång senare på sommaren när de flesta växter har blommat över.
Sen klippning det bästa
För att se effekter inventerade forskarna växter, fjärilar och bin både i vägrenar med naturvårdsanpassad skötsel och vägrenar som klipptes två gånger under sommaren.
Inte helt oväntat fann forskarna att vägrenar som bara klipptes på sensommaren bidrog till en större mängd blommor. Det resulterade i fler bin med en större variation av olika arter. För fjärilar var fördelen bara tydlig i vägrenar som Trafikverket pekat ut som artrika.
– Detta innebär att med rätt skötsel kan vägrenar användas som ett verktyg för att främja pollinatörer, säger Svenja Horstmann, doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Trafiken stör insekterna
Men trafik har en negativ effekt, visar studien. Mer trafikerade vägar gav både färre insekter och lägre mångfald av både vilda bin och fjärilar, oavsett skötselmetod. Breda vägkanter kunde dock motverka trafikens negativa effekter för vissa insekter.
– Längs de högtrafikerade vägarna fanns inget samband mellan fler växtarter och ett rikare fjärilsliv som vid de lågtrafikerade vägarna intill. Det tyder på att vissa fjärilsarter inte klarar av att överleva i de stressiga och farliga förhållanden som trafiken medför, säger Svenja Horstmann.
Mer skydd behövs
Enligt forskarna kan studien bli ett underlag för beslutsfattare och naturvårdare som vill förbättra vägrenar som livsmiljöer för pollinatörer. Genom att anpassa skötseln efter lokala förhållanden och trafikintensitet kan vägrenarna bli bättre för vilda bin och fjärilar.
– För att nå nationella och internationella mål om att stoppa förlusten av pollinerande insekter räcker det inte med naturreservat eller annat skydd. Vi behöver också identifiera andra miljöer med god potential att hysa biologisk mångfald, till exempel vägrenar, säger Svenja Horstman.
Stört blodflöde i stora kroppspulsådern, aorta, är kopplat till inflammation och skador i kärlväggen. Det visar en studie vid Linköpings universitet. Fynden kan underlätta bedömningar av risken för att kroppspulsådern brister.
Allt blod i kroppen passerar hjärtat ungefär en gång per minut. Med varje hjärtslag pumpas blodet från hjärtat upp i stora kroppspulsådern, som också kallas aorta.
Alla delar av kroppspulsådern kan vidgas. Det är oklart exakt hur detta sker, men en förklaring kan vara att bindväven i kärlväggen blivit svag. Förhöjt blodtryck, hög ålder och olika ärftliga tillstånd ökar risken.
Risk för dödlig bristning
Allt fler personer med utvidgad aorta i bröstkorgen upptäcks numera av sjukvården – ofta av en slump.
– Inom vården gör vi allt fler bildundersökningar där vi tittar på exempelvis hjärtat eller lungorna, och då kan vi upptäcka att patientens aorta är lite större än normalt i vissa partier. Det finns behov av fler verktyg för att vägleda läkarna hur de här patienterna ska hanteras, säger Filip Hammaréus, doktorand vid Linköpings universitet.
– Hos en minoritet av dem kommer aortan tyvärr vidgas mer och i värsta fall brister aortan vilket oftast är dödligt, fortsätter han.
Aortan mäts för att se risker
De flesta personer med vidgad kroppspulsåder erbjuds regelbunden mätning av aortans diameter – och ju större den är desto högre är risken. Ibland opereras kroppspulsådern för att undvika akuta komplikationer, men den kan spricka redan innan utvidgningen blivit så uttalad att en operation bedöms vara aktuell.
För att tidigt kunna bedöma vilka patienter som löper risk för allvarliga komplikationer har forskare vid Linköpings universitet undersökt nya metoder i en studie.
– Vi kan vara något nytt på spåren, som kan säga något mer om sjukdomens allvarlighetsgrad än vad bara aortas diameter visar, säger Petter Dyverfeldt, professor vid Linköpings universitet.
Kärlväggen kan försvagas
När blodet pressas ut från hjärtat in i aorta uppstår en friktionskraft mellan det strömmande blodet och kärlväggen. Det har betydelse för vissa celler som sitter i kärlväggen och som kan känna av blodflödet.
När friktionskraften är normal mår cellerna bra. Men om friktionen påtagligt ändrar riktning, blir väldigt låg eller onormal på annat sätt, verkar det ske en signalering in i kärlväggen som på sikt kan leda till en försvagad aortavägg.
Samspel med inflammation
I studien har forskarna gjort mätningar med en speciell magnetkamera och även mätt olika proteiner i blodet. Det visade sig finnas samband mellan blodflödets påverkan på aortaväggen och olika proteiner som är inblandade i inflammation samt uppbyggnad och nedbrytning av bindväv.
– Vi ser att i patienterna med vidgad aorta samspelar en onormal blodflödesdynamik med ökad inflammation och omsättning av bindväv, något vi tror kan reflektera processer i kärlväggen. Det ter sig rimligt baserat på de mekanismer man har visat i tidigare forskning, men man har inte kunnat visa sambanden på det här sättet som vi gör nu med kombinationen magnetkamera och blodprover, säger Filip Hammaréus.
Inte kopplad till diameter på aorta
Fynden stärker tidigare forskning, men bidrar också med ny kunskap.
– Det som är intressant med fynden i vår studie är att måtten på hur blodflödet påverkar aortaväggen inte var kopplade till diametern på aorta. Så det traditionella måttet som ofta används inom vården var inte en del av sambandet vi ser i studien mellan onormalt blodflöde, inflammation och nedbrytning av kärlväggen, säger Petter Dyverfeldt.
Studien har gjorts på 47 män och kvinnor vars aortadiameter var över 40 mm. De jämfördes med 50 kontrollpersoner som matchats med avseende på kön och ålder. Deltagarna ingår i Swedish CArdioPulmonary bioImage Study (SCAPIS).
Försommarens blomsterprakt märks extra långt norrut i år. Förklaringen är att sol och värme i maj gav naturens växter en rejäl skjuts. Men den tidiga starten gör att många växter redan blommat över.
Under nationaldagen rapporterade medborgarforskare hur långt blomningen av olika växter hunnit runt om i landet.
Genom den så kallade Försommarkollen, som genomförs för tredje året, kan forskare undersöka hur klimatförändringarna påverkar några av Sveriges vanligaste blommor. Eftersom data om blomning dokumenterades redan i slutet av 1800-talet är jämförelser möjliga.
Nu har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i samarbete med Svenska botaniska föreningen analyserat årets blomsterrapporter från 1200 platser.
– På nationaldagen spanade vi in om Sveriges nationalblomma, liten blåklocka, hade hunnit börja blomma i någon del av landet. Den är senblommande, men i år fick vi in rapporter som visar att den blommar, åtminstone lite här och var i hela södra Sverige, med det är bara runt Götalands kuster den blommar mer allmänt, säger Mora Aronsson som är ordförande i Svenska botaniska föreningen.
Prästkragarna tidiga i år
Några av de andra växterna som ingår i Försommarkollen har däremot börjat blomma i större delen av landet. Både liljekonvalj, rönn och syrénblommar långt upp i Norrland. Häggensblomning är i stort sett redan avslutad. Samtidigt har prästkragen som brukar blomma lite senare precis nått Norrlandsgränsen.
Prästkragar brukar blomma lite senare, men har redan börjat slå ut vid gränsen till Norrland.
Många har redan blommat över
Forskarna konstaterar att blomningen för alla arter har nått betydligt längre norrut jämfört med 150 år sedan vid samma tidpunkt. Mest anmärkningsvärt är att syrén, rönn, liljekonvalj och hägg redan blommat över betydligt längre norrut jämfört med de senaste årens mätningar. Blomningstiden har alltså blivit kortare i år. Förklaringen är en lång period med varmt väder som drivit på blomningen.
– För många människor är tiden mellan hägg och syrén en viktig start av sommaren. Rapporterna visar att blomningsmönstren har förändrats. Blomningen sker tidigare och under kortare tid. När vi jämför häggens blomning nu med vad vi såg i Vårkollen vid Valborgshelgen, så har den alltså på de här veckorna i stort sett hunnit blomma över i hela landet, medan syrénen ligger lite efter, säger forskaren Ola Langvall från Sveriges lantbruksuniversitet.
Mer om Försommarkollen
Försommarkollen är en del av Naturens kalender, som är en större miljöövervakning där frivilliga medborgarforskare över hela landet bidrar till att dokumentera växtsäsongen från första vårtecken till sista hösttecken.
Eftersom växtsäsongens längd och tidpunkten när olika arter blommar, skjuter skott eller fäller sina löv är grundläggande egenskaper i naturen, påverkas många när naturens kalender ändras.
Skogsbrukare, jordbrukare, biodlare och pollenallergiker är direkt beroende av samspelet i och med naturen, och därmed behövs kunskap om hur den biologiska växtsäsongen förändras som en effekt av klimatförändringar, enligt forskarna.
Vindsnurror i naturen tycks inte avskräcka turister från att besöka en destination. Det framgår i en rapport där forskare har undersökt naturturism och besökares upplevelser av vindkraft.
Det finns en oro hos lokalbefolkning och turistföretag att vindkraftverk i ett område kan avskräcka besökare. Men enligt en ny rapport från Naturvårdsverket finns inga tydliga bevis för negativa effekter på turismekonomin.
Forskare vid Mittuniversitetet och Linnéuniversitetet har undersökt hur turisternas upplevelser påverkas i områden med vindsnurror. De har sammanställt tidigare forskning, som visar att vindkraftverk inte har någon större inverkan på besökarnas upplevelser eller val av destination.
Turister intervjuades
I projektet har forskarna även genomfört drygt 80 intervjuer med svenska och utländska turister som besökt Höga Kusten, Ånge kommun, Dalarnas län och Kalmar län.
Enligt intervjustudien tycks turister som ägnar sig åt fysiskt krävande utomhusaktiviteter vara mindre benägna att lägga märke till vindkraftverk i naturlandskap.
Resultatet visade också att besökarnas värdering av hållbar omställning påverkar deras uppfattning om vindkraft i naturområden. De som är positiva kopplar bland annat vindkraftverk till energioberoende. De ansåg dock att det är bäst om vindsnurrorna står långt ifrån varandra och inte är så många.
Enkät för att testa upplevelser
Forskarna har även utvecklat en enkät som tar upp vanliga frågor från lokala intressenter i svenska kommuner. Syfte är ge en helhetsbedömning av turisters upplevelser på destinationer där vindkraftverk syns i naturen.
Tester av enkäten visar att deltagare som ägnar sig åt att till exempel vandra och tälta, tenderar att ha positiva åsikter om vindkraftsutbyggnad och dess påverkan på natur och samhälle.
Enkäten kan anpassas för olika destinationer och användas för att undersöka värdet av turistupplevelser i miljöer med vindkraft.
– Underlaget kan sedan användas för en transparent och kunskapsbaserad dialog mellan lokala aktörer och vindkraftsbranschen kring frågor som berör turismutveckling i områden där vindkraft är etablerat eller planeras att etableras, säger forskaren Tatiana Chekalina vid turismforskningscentret Etour på Mittuniversitetet.
Projektet ingår i forskningsprogrammet Vindval som är ett samarbete mellan Energimyndigheten och Naturvårdsverket.
Barn och ungdomar som tvångsplaceras i särskilda hem löper ökad risk för självmord, psykisk ohälsa och kriminalitet. Det visar en avhandling som undersökt effekter av omhändertagande enligt LVU.
Forskning från flera västländer visar att mellan två och sex procent av alla barn placeras utanför det egna hemmet innan de fyller 18 år. Orsaker till att barn omhändertas kan vara missförhållanden i hemmet eller beteendeproblem.
I en avhandling vid Göteborgs universitet har Ronja Helénsdotter studerat konsekvenser av socialtjänstens tvångsplaceringar, som sker med stöd av lagen om vård av unga, LVU.
Risken för självmord ökar stort
Studien bygger på en sammanställning och bearbetning av data från 20 000 domar i Sverige mellan 2001 och 2019. Resultatet visar att tvångsplaceringar har betydande påverkan på barns och ungdomars liv.
I de fall där det inte är självklart om barnet borde placeras utanför hemmet, ökar risken för död före 20 års ålder med flera hundra procent. Den främsta dödsorsaken är självmord.
Dessutom ökar risken för sjukhusvistelse på grund av psykisk sjukdom. Risken att begå vålds- och sexualbrott inom det första året efter en dom ökar också, enligt studien.
– Det finns många potentiella förklaringar: den emotionella stressen av att tas från sitt hem, missförhållanden i den nya miljön och avbrott i pågående behandlingar. Mer behöver dock göras för att förstå varför vissa barn far så illa, säger forskaren Ronja Helénsdotter vid Göteborgs universitet.
Bor med andra barn
En bidragande orsak kan vara att barn som placeras tillsammans påverkar varandra negativt. Barnen i studien var ofta placerade med andra minderåriga i familjehem, gruppboenden eller på statliga behandlingshem, så kallade Sis-hem.
På Sis-boenden placeras vanligen ungdomar med missbruksproblem och ungdomar som begått brott. Många av dem lider av psykisk ohälsa. Resultaten från studien visar negativa gruppeffekter när det gäller självskadebeteende och drogmissbruk både under och efter vistelsen.
– En viktig faktor tycks vara direkt exponering för situationer där någon aktivt skadar sig själv eller missbrukar. Det kan sedan förvärra personens egen problematik och leda till en ökad risk för att dö eller bli inlagd på sjukhus även efter att Sis-placeringen har avslutats, säger Ronja Helénsdotter.
Negativ effekt av tvångsplacering
Ett ingripande från socialtjänsten kan bidra till att förbättra barnens livssituation. Samtidigt kan alltså en tvångsplacering ha en negativ inverkan på både hälsa och utveckling, enligt den aktuella studien.
Ronja Helénsdotter menar dock att resultaten bör tolkas med försiktighet.
– Vi ska inte tolka dem som att vi ska sluta omhänderta barn, det finns skäl till att dessa barn placeras utanför hemmet. Men vi måste göra mer för att se till så att barnen får den uppväxt de förtjänar. Det är också viktigt att betona att jag studerar tvångsvård. Resultaten kan vara mycket annorlunda för frivilliga placeringar, säger hon.
Forskare har utvecklat ett nytt och hållbart synimplantat. Med hjälp av supersmå stabila elektroder öppnas en möjlighet för blinda att delvis få synförmåga.
Elektriska implantat för att återskapa synen hos blinda är ovanligt, men inte helt nytt. Genom att stimulera hjärnans syncentrum med elektriska impulser kan synintryck framkallas, trots att ögat har förlorat förmågan att se.
De förhållandevis stora kiselbaserade implantat som finns idag orsakar dock ärrvävnad i hjärnan och fräts sönder med tiden. Det gör att implantatens funktion är kortlivad.
Men nu har en forskargrupp vid Chalmers, Universitetet i Freiburg och Netherlands Institute for Neuroscience tagit fram ett minimalt implantat i nytt material. I en studie har metoden testats på möss.
– Vi har lyckats göra elektroder små som nervceller, och som leder ström men inte fräts sönder över tid, säger Maria Asplund, professor i bioelektronik vid Chalmers tekniska högskola.
Stimulerar hjärnans syncentrum
Blindhet kan uppstå på många nivåer i synsystemet. Även när ögat har förlorat förmågan att se är hjärnans syncentrum ofta fortfarande intakt och väntar på signaler.
Ett elektriskt synimplantat använder elektriska impulser för att stimulera de delar av hjärnan där information från ett friskt öga bearbetas och kategoriseras efter färg, form och rörelse. Informationen omvandlas sedan till synintryck.
Ju fler elektroder ett implantat använder desto tydligare blir synintrycket hos en blind person, som därmed delvis kan få uppleva en bild av sin omgivning.
– Tänk dig en digital informationsskylt som man kan se längs med motorvägen. För att kunna förstå budskapet behöver tillräckligt många pixlar lysa. Hos en blind person är alla ”pixlar” trasiga och minst tusen elektroder behövs för att kunna aktivera tillräckligt många pixlar för att skapa en bild som går att förstå, säger Maria Asplund.
Litet som en nervcell
Forskarnas elektroder är mycket små. De är bara 15 x 15 mikrometer stora, det vill säga mindre än en cell. De fästs i hjärnans syncentrum på en implantattråd, smal som ett kluvet hårstrå.
Elektroderna består av särskilda metalloxider och en ledande polymer– ett plastlikande och flexibelt material som leder ström men samtidigt är väldigt stabilt över tid i kroppen.
Banar väg för nya hjälpmedel
Kombinationen av polymer och särskilda metalloxider väntas bana väg för effektiva hjälpmedel som håller under många år.
– Att få supersmå elektroder att klara sig så pass länge i kroppen har inte varit möjligt tidigare. Men här kommer den ledande polymeren in som en lösning. På sikt innebär det att elektriska synimplantat får en betydligt längre livslängd och därmed blir en mycket bättre och mer hållbar lösning för blinda människor, säger Maria Asplund.
Metoden testades av forskarna vid Netherlands Institute for Neuroscience i Holland, där möss tränades på att svara på en elektrisk impuls som skickades till hjärnans syncentrum.
Studien visar att mössen på bara några få sessioner kunde lära sig att reagera på elektrisk stimulans från elektroderna. Dessutom visade studien att strömtröskeln då mössen uppfattade stimulans var lägre än vid traditionella metallbaserade implantat.
Forskargruppen kunde också visa att implantatets funktion förblev stabil över tid.
Forskare har utvecklat ett nytt enklare test som upptäcker fler fall av livmoderhalscancer jämfört med nuvarande screeningmetod. Det visar en studie från Karolinska institutet.
Screening är avgörande för att upptäcka och förebygga livmoderhalscancer. De flesta länder har omfattande screeningprogram som inleds med testning för olika varianter av humant papillomvirus, HPV, som orsakar livmoderhalscancer.
Om HPV-testet är positivt görs även analyser av cellprov. Det undersöks med hjälp av mikroskopi, där resultatet måste tolkas av en människa.
Forskare vid Karolinska institutet och Innsbrucks universitet har nu tagit fram ett nytt molekylärt test som skulle kunna ersätta denna analys för att upptäcka cancer.
Ser epigenetiska förändringar
Testet WID-qCIN kan på ett automatiserat sätt analysera epigenetiska förändringar i cellerna, som påverkar vilka gener som är aktiva och inte. Dessa förändringar påverkas av miljö, livsstil och åldrande och kan öka risken för cancer och andra sjukdomar.
I forskarnas studie deltog drygt 28 000 kvinnor över 30 år som genomgått screening i Stockholm. Forskarna analyserade drygt 2 300 HPV-positiva prover med det nya testet, som kombinerades med ett test för två högrisk-virus, HPV 16 och 18.
Träffsäkrare test
Forskarna kunde upptäcka 100 procent av all invasiv livmoderhalscancer och 93 procent av alla allvarliga förstadier till cancer som uppstod inom ett år efter provtagningen.
De kombinerade testerna kunde även bättre förutsäga förstadier upp till sex år efter att provet tagits.
– Genom att integrera WID-qCIN-testet i våra screeningprogram skulle vi kunna identifiera fler cancerfall samtidigt som behovet av invasiva ingrepp minskar, säger Joakim Dillner, professor i infektionsepidemiologi vid Karolinska institutet.
Kan minska biopsier
När cellförändringar upptäcks i dagens screeningprogram görs en vaginal undersökning där gynekologen tittar på livmodertappen med hjälp av ett mikroskop. Vid behov tas även en biopsi-prov. Detta innebär ett kirurgiskt ingrepp som bland annat kan leda till för tidig förlossning hos gravida kvinnor.
Resultaten i studien tyder på att användning av WID-qCIN-testet skulle kunna minska så kallade kolposkopi-undersökningar med 40 procent.
Enligt forskarna skulle detta innebära en avsevärd förbättring jämfört med dagens screeningmetoder, som infördes på 1960-talet.
– Med sin enkelhet och objektiva bedömning kan WID-qCIN-testet förbättra effektiviteten i dessa program och stödja den globala strategin för att eliminera livmoderhalscancer, säger Martin Widschwendter, professor vid Innsbrucks universitet i Österrike och gästprofessor vid Karolinska institutet.
Rosa havsgrisar med små fötter och skålformade svampdjur med hisnande lång livslängd. Det är några okända arter som forskare från bland annat Göteborgs universitet upptäckt under en djuphavsexpedition till Stilla havet.
I mars avslutades en 45 dagar lång forskningsexpedition till Clarion Clipperton-zonen mellan Mexiko och Hawaii i östra Stilla havet.
Med ombord på det brittiska forskningsfartyget James Cook var Thomas Dahlgren, forskare i marin ekologi vid Göteborgs universitet och forskningsinstitutet NORCE.
– De här områdena är de minst undersökta på jorden. Uppskattningsvis är endast en av tio djurarter som lever här beskrivna av vetenskapen, säger Thomas Dahlgren.
Okänt djurliv i djuphavsområden
Området som har undersökts är del av de abyssala slätterna – djuphavsområden på 3 500 till 5 500 meters djup. Trots att de utgör mer än halva jordklotets yta är mycket av det fascinerande djurlivet där okänt.
– Det här är ett av väldigt få exempel där forskare får vara med och upptäcka nya arter och ekosystem på samma sätt som man gjorde på 1700-talet. Det är väldigt spännande, säger Thomas Dahlgren.
Den här sjögurkan lever i djuphavsområden. Den hör till familjen Elpidiidae och kallas för ”unicumber” på engelska. Sjögurkans tarm syns tydligt och att den ätit sediment. Bild: SMARTEX/NHM/NOC
Abyssala slätter på extrema djup
Bottnarna på mellan 3 500 och 5 500 meters djup kallas för abyssala slätter. Namnet till trots handlar det inte om några helt platta landskap. Här finns gott om bergsryggar och mindre undervattensberg som kan sticka upp flera hundra meter från havsbottnen, men det är i de flesta fall inte tillräckligt för att de ska registreras på kartor.
Miljön på dessa slätter är extremt näringsfattig. De näringsämnen som finns är de som spiller över från hetvattenkällor längre bort, eller som utsöndras från någon enstaka val som dött och sjunkit till botten. I övrigt kommer näringen från ytan flera kilometer upp, men bara cirka en procent når havsbotten.
Livnär sig på näring från ytan
Typiskt för djuren som lever i dessa områden är att de har anpassat sig till ett liv med väldigt lite näring. De flesta livnär sig på rester, så kallad marin snö, som singlar ner från det produktiva området nära ytan. Det gör att djursamhället domineras av filtrerare som svampdjur och sedimentätare som sjögurkor.
– Bristen på föda gör att det är långt mellan individerna, men artrikedomen här är förvånansvärt stor. Vi ser många spännande specialanpassningar bland djuren i dessa områden, säger Thomas Dahlgren.
Den bägarformade glassvampen kan ha världens längsta livslängd. Bild: SMARTEX/NHM/NOC
Sjögurkor effektiva dammsugare
Med hjälp av en fjärrstyrd farkost fotograferade teamet djuphavslivet och tog prover för framtida studier. En av arterna som fångades på bild var en bägarformad glassvamp – ett djur som tros ha den längsta livslängden av alla varelser på jorden. De kan bli upp till 15 000 år gamla.
En annan art som upptäcktes på expeditionen var en rosa havsgris – en sjögurka från släktet Amperima. Arten rör sig mycket långsamt med sina slangfötter över de öde slätterna i jakt på näringsrika sediment. Utväxterna på undersidans framända är ombildade fötter som används för att stoppa in mat i munnen.
– Sjögurkorna är några av de största djuren vi hittade på expeditionen. De fungerar som dammsugare på botten och är specialister på att hitta sediment som har gått genom minst antal magar, säger Thomas Dahlgren.
Hotas av gruvdrift
Målet med expeditionen var att kartlägga den biologiska mångfalden i området där det planeras för djuphavsbrytning av sällsynta metaller som används i solpaneler, elbilsbatterier och annan grön teknik. Flera länder och företag väntar på tillstånd att ta upp de metaller som finns bundna till mineralklumpar, så kallade noduler, som ligger på havsbotten.
Forskarna vill ta reda på mer om hur brytningen påverkar djurlivet. De vill ta reda på vilka arter som finns och hur ekosystemet är uppbyggt.
– Vi behöver mer kunskap om djurlivet för att kunna skydda det. 30 procent av de aktuella havsområdena är skyddade och vi behöver veta om det är tillräckligt för att arterna som lever här inte riskerar att utrotas, säger Thomas Dahlgren.
Havsanemoner fångar små djur som driver förbi längs med havets botten. Bild: SMARTEX/NHM/NOC
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
