Farhågor har funnits att paracetamol under graviditeten kan öka risken för att barnet får autism, adhd eller intellektuell funktionsnedsättning. Men nu visar en stor studie att det inte finns någon koppling mellan det smärtstillande läkemedlet och neuropsykiatriska diagnoser.

Senast 2021 kom en studie som varnade för att paracetamol under graviditeten kunde öka risken för autism, adhd och intellektuell funktionsnedsättning.

Nu kastar en ny epidemiologisk studie, som är den största som hittills gjorts, nytt ljus över frågan om risker med läkemedlet. Det skriver Karolinska institutet i ett pressmeddelande.

Jämförelse mellan syskon

Forskare vid Karolinska institutet och Drexel University i USA har använt sig av registerdata för 2,4 miljoner barn födda i Sverige mellan 1995 och 2019. De har också undersökt förskrivningar av paracetamol.

Forskarna fann 186 000 barn vars mammor hade behandlats med paracetamol under graviditeten. Dessa barn har sedan jämförts med syskon som inte exponerats för paracetamol under fosterperioden.

När alla barn i studien följdes upp efter 26 år kunde forskarna se en svag ökning av autism, adhd och intellektuell funktionsnedsättning. Forskarna kunde däremot inte se någon skillnad mellan syskon där mamman använt paracetamol, eller inte, i samband med graviditeterna.

– Vi kunde inte se någon ökad risk för adhd, autism eller intellektuell funktionsnedsättning hos barnen som kunde hänföras till användning av paracetamol under graviditeten, säger Renee Gardner som är docent i epidemiologi vid Karolinska institutet i pressmeddelandet.

Lugnande besked till blivande föräldrar

Metoden att använda sig av syskon, där mamman inte använt paracetamol under graviditeten, hjälper forskarna att kontrollera för många faktorer som annars riskerar att förvränga resultaten.

– Vi hoppas att våra resultat kan lugna blivande föräldrar som står inför valet att använda paracetamol eller inte. Man bör dock alltid lyssna på den behandlade läkarens bedömning om medicineringen är säker eller inte i det enskilda fallet, säger Renee Gardner.

Eftersom användningen av paracetamol hämtats från förskrivningsregistret och även från rapportering av gravida till barnmorskor, ingår inte receptfri användning av paracetamol i forskarnas analys.

Studien har dessutom enbart undersökt effekter för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Forskarna har alltså inte studerat andra bieffekter av paracetamol.

Vetenskaplig studie:

Acetaminophen Use During Pregnancy and Children’s Risk of Autism, ADHD, and Intellectual Disability, Jama.

Forskare vid Linköpings universitet har utvecklat lysdioder som kan bli starten för en ny generation skärmar till telefoner, datorer och surfplattor. Den nya tekniken kan få digitala skärmar att reagera på beröring, ljus, fingeravtryck och användarens puls.

Digitala skärmar har blivit en grundbult i nästan all vardagselektronik. Men även de mest moderna LCD- och OLED-skärmarna på marknaden kan i nuläget bara visa information.

För att de ska kunna bli en multifunktionsskärm som känner av beröring, fingeravtryck eller ändrade ljusförhållanden krävs en mängd olika sensorer som ligger i lager ovanpå, eller omkring, skärmen.

Nu har forskare utvecklat en helt ny typ av skärm, där alla sensorfunktioner finns i skärmens lysdioder, skriver Linköpings universitet i ett pressmeddelande.

Perovskit öppnar för fler funktioner

Lysdioderna är tillverkade av ett kristallartat material som kallas perovskit. Materialet har en stark förmåga att både avge och absorbera ljus. Den här förmågan är själva nyckeln till den nyutvecklade skärmen.

– Nu har vi visat att det går att göra. Det finns en stor potential för en ny generation digitala skärmar där nya avancerade funktioner kan skapas. Från och med nu handlar det om att förbättra tekniken till en kommersiellt gångbar produkt, säger Feng Gao, professor i optoelektronik vid Linköpings universitet i pressmeddelandet.

Lysdiod av materialet perovskit. Bild: Thor Balkhed/LiU

Kan laddas genom ljus

Förutom att skärmen kan reagera på beröring, ljus, fingeravtryck och användarens puls kan enheten också laddas genom skärmen. Det är möjligt genom perovskiternas förmåga att också agera som solceller.

– Ett exempel – skärmen till din smartklocka är avstängd för det mesta. Under skärmens avstängda tid skulle den i stället kunna absorbera ljus för att ladda klockan, vilket förlänger tiden betydligt mellan laddningarna, säger forskaren Chunxiong Bao som deltagit i studien vid Linköpings universitet.

Fler färger i skärmen

För att en skärm ska kunna visa alla färger behöver tre färger finnas på lysdioderna – röd, grön och blå – som lyser olika starkt och därmed ger upphov till tusentals olika färger.

Forskarna vid Linköpings universitet har utvecklat skärmar med perovskitlysdioder i alla tre färger. Det här banar väg för en skärm som kan visa alla färger inom det synliga ljusspektrumet.

Men fortfarande återstår många utmaningar att lösa innan skärmen finns i var persons ficka.

– Bland annat behöver livslängden på perovskitlysdioderna förbättras. I dagsläget fungerar skärmen i några timmar innan materialet blir för instabilt och lysdioderna slocknar, säger Zhongcheng Yuan, tidigare forskare vid Linköpings universitet.

Vetenskaplig studie:

A multifunctional display based on photo-responsive perovskite light-emitting diodes, Nature Electronics.

Påverkade coronapandemin verkligen våra drömmar så mycket som rapporterats? Svaret är nej. Mardrömmar till följd av oro och stress ökade nästan inte alls, enligt en studie från Högskolan i Skövde.

Tidiga rapporter under 2020 tydde på att människor upplevde fler mardrömmar och negativa drömmar kopplade till pandemin.

Rapporterna baserades dock på enkätstudier där deltagarna svarade på frågor först i efterhand och inte omedelbart efter att de vaknat upp. Men enligt Katja Valli, professor i kognitiv neurovetenskap på Högskolan i Skövde, är detta inte en helt pålitlig metod eftersom vi är dåliga på att minnas våra drömmar korrekt.

– Forskning visar att vi sällan minns våra drömmar i detalj efter att vi vaknar och vi glömmer dem snabbt om vi inte uppmärksammar dem. Med enkäter tenderar människor att svara baserat på sina antaganden om sina drömmar snarare än de faktiska drömmarna, säger Katja Valli i ett pressmeddelande från Högskolan i Skövde.

Deltagarna i en studie fick skriva ner sina drömmar i en dagbok.

Dagböcker gav nytt resultat

I en ny studie använde forskarna i stället dagboksanteckningar, där dröminnehållet är mer detaljerat och systematiskt insamlat jämfört med enkätstudier.

Deltagarna fick under en tvåveckorsperiod skriva ned sina drömmar direkt efter att ha vaknat. Resultaten jämfördes sedan med drömmar som samlats in på samma sätt före pandemin.

Enligt forskarnas analyser sågs ingen tydlig ökning av hotfulla drömmar, eller teman som var kopplade till sjukdomar, i drömmar under pandemin jämfört med tiden före coronavirusets utbrott.

– Endast en liten andel av drömmarna, cirka 11 procent, innehöll direkta referenser till pandemin. I de drömmarna fanns dock fler hot och sjukdomsrelaterade teman jämfört med de som inte hade några pandemireferenser. Så endast en liten del av drömmarna påverkades och majoriteten av våra drömmar liknade de drömmar vi hade innan pandemin, säger Katja Valli.

Drömmarnas värld inte enkel

Enligt Katja Valli är våra drömmar komplexa och påverkas av en mängd faktorer. De nya forskningsresultaten ger insikter om hur pandemin påverkade våra drömmar, men också om vikten av att använda noggranna metoder för att undersöka ett så komplext fenomen som drömmar, menar forskarna.

Det här är viktigt för förståelsen av hur storskaliga samhällshändelser, som orsakar stress och trauma, påverkar vår sömn och mental hälsa.

– Våra resultat pekar på behovet av att fördjupa vår förståelse för drömmarnas värld och hur den påverkas av samhällshändelser som pandemin, säger Katja Valli.

Vetenskaplig studie:

Viral simulations in dreams: The effect of the COVID-19 pandemic on threatening dream content in a Finnish sample of diary dreams, Consciousness and Cognition.

Allt fler använder läkemedel med GLP-1-analoger mot diabetes och fetma, men farhågor har funnits att de kan öka risken för sköldkörtelcancer. Men enligt en stor studie från Karolinska institutet finns ingen koppling till cancerformen.


Användningen av så kallade GLP-1-analoger, som till exempel ingår i Ozempic, har ökat. Läkemedlen, som sänker blodsockernivåerna och hämmar aptiten, används för att behandla typ 2-diabetes och fetma.

Tidigare forskning har antytt att läkemedlen skulle kunna medföra en ökad risk för tumörer i sköldkörteln. Men några säkra slutsatser har inte kunnat dras och detta har lett till osäkerhet om tänkbara biverkningar.

Nu visar en ny studie att behandlingen inte kan förknippas med en ökad risk för cancerformen, skriver Karolinska institutet i ett pressmeddelande.

– Det är många som tar de här läkemedlen och därför är det viktigt att undersöka potentiella risker kopplade till dem. Vår studie omfattar en bred patientgrupp och ger starkt stöd för att GLP-1-analoger inte kan kopplas till ökad risk för sköldkörtelcancer, säger Björn Pasternak, senior forskare vid Karolinska institutet i pressmeddelandet.

Trots att studien ger lugnande besked kan dock en viss risk fortfarande finnas för en del användare.

– Vi kan inte utesluta att risken för vissa sköldkörtelcancertyper förhöjs i mindre patientgrupper som vi inte kunnat studera här, till exempel hos personer med hög medfödd risk för medullär cancer i sköldkörteln som avråds från att använda dessa läkemedel, säger Peter Ueda som är forskare vid Karolinska institutet.

Så gjordes studien

Forskarna har analyserat nationella registerdata från Danmark, Norge och Sverige för cirka 145 000 patienter som behandlats med GLP-1-analoger, främst liraglutid eller semaglutid.

I studien ingår också  290 000 patienter som behandlats med ett annat diabetesläkemedel, så kallade DPP4-hämmare. Risken att drabbas av sköldkörtelcancer jämfördes mellan grupperna under cirka fyra år.

Resultatet visar att GLP-1-behandling inte var förknippad med en ökad risk för sköldkörtelcancer. Resultaten var konsekventa även när GLP-1-analoger jämfördes med en tredje grupp diabetesläkemedel, SGLT2-hämmare.

Vetenskaplig studie:

Glucagon-like peptide 1 receptor agonist use and risk of thyroid cancer: Scandinavian cohort study, BMJ

Vid en hjärtinfarkt fungerar det lika bra att bara åtgärda det problematiska kranskärlet som att även göra förebyggande ballongvidgning. Det visar stor studie av forskare vid Karolinska institutet och Uppsala universitet.

Hjärtinfarkt är en vanlig sjukdom med risk för allvarliga komplikationer. Det har dock varit oklart om det räcker att enbart behandla det kranskärl som orsakat infarkten, eller om resultaten på sikt blir bättre om även övriga förträngda kärl behandlas. En sådan förebyggande behandling kan ske genom så kallad ballongvidgning.

Nu har en stor studie undersökt vilken strategi som är bäst, berättar Karolinska institutet i ett pressmeddelande.

Resultat förvånar forskare

I studien ingick drygt 1500 patienter från 32 sjukhus i sju länder, däribland Sverige. Patienterna lottades till olika behandlingar och följdes under fem år efter ingreppet.

Resultaten visar ingen skillnad mellan grupperna när det gäller nya hjärtinfarkter, nya oplanerade ballongvidgningar eller det totala antalet dödsfall.

– Det är något förvånande. Vår hypotes var ändå att det skulle vara till fördel att göra förebyggande ballongvidgning, säger Felix Böhm, forskningsledare vid Karolinska institutet.

Förebyggande behandling vid kärlkramp

När det gäller kärlkramp visar dock studien att förebyggande behandling kan minska patienters behov av att komma tillbaka för att göra nya ballongvidgningar.

Detta tyder på att man ändå bör sträva efter komplett behandling av alla kärl, enligt Felix Böhm.

– Men för de patienter där det finns någon omständighet som gör en komplett revaskularisering* komplicerad kanske man kan välja att avvakta, eftersom det inte var någon skillnad gällande de mest allvarliga komplikationerna – ny hjärtinfarkt och död, säger han.

De flesta slipper nya problem

Om problem med kärlkramp uppstår kan dessa patienter komma tillbaka för en ny behandling.

– Ett positivt fynd i studien var att de flesta patienter inte kommer tillbaka med nya problem, oavsett vilken behandlingsstrategi som väljs. Numera är hjärtinfarktpatienter så välbehandlade med läkemedel att det är svårt att hitta andra interventioner som ger ytterligare signifikant riskminskning, säger Felix Böhm.

Forskningen har genomförts av forskare vid Uppsala universitet i samarbete med Karolinska institutet.

*Revaskulering innebär att blodkärl återställs för att förbättra blodets cirkulation.

Ballongvidgning – så går det till

Ballongvidgning kan göras om förträngningar finns i hjärtats kranskärl. Behandlingen öppnar kärlen för att blodet ska kunna passera.

Vid en ballongvidgning förs en slang in genom pulsådern till hjärtat och det kranskärl som ska behandlas. Därefter förs en ledare av tunn metalltråd in i det trånga kärlet. Över ledaren förs en ny slang in med en ballong av stark plast, en ballongkateter. Ballongen placeras över kärlförträngningen och blåses upp med ett högt tryck så att förträngningen öppnas.

Kärlväggen på insidan kan också förstärkas med ett metallnät av rostfritt stål, en stent.

En ballongvidgning görs ofta planerat efter besvär av kärlkramp en längre tid. Den kan också göras akut om vid svåra kärlkrampsbesvär eller akut hjärtinfarkt. Källa: 1177

 

Vetenskaplig studie:

FFR-Guided Complete or Culprit-Only PCI in Patients with Myocardial Infarction, New England Journal of Medicine.

Blinda personer kan få upplevelser som påminner om vad seende får via synen – med riktigt bra syntolkning. Hur syntolkningen beskriver det som syns, men inte hörs, spelar stor roll, visar forskning. Ju mer specifikt och tydligt, desto bättre.

Vi människor behöver information för att förstå det vi upplever. För seende är synintrycken den viktigaste informationskällan. De hjälper oss att skapa mentala bilder i våra huvuden – bilder som gör det lättare att förstå händelser.

– Målet med syntolkning är att det ska skapas liknande mentala bilder, eller föreställningar, även hos blinda, säger Roger Johansson, docent i psykologi vid Lunds universitet.

Tillsammans med kollegan Jana Holsanova leder han en forskargrupp som försöker förstå hur människor uppfattar och minns information.

– Sedan undersöker vi om vi kan dra nytta av det i syntolkning, säger Roger Johansson.

Syntolken skapar mentala bilder

– Man kan säga att en syntolk skapar mentala bilder för någon som inte ser. Syntolkning kan ge något som i någon mening motsvarar det seende uppfattar visuellt. Helst ska syntolkningen inte bara förmedla en korrekt förståelse av vad som händer utan också skapa en upplevelse som stämmer överens med den känsla seende får av samma händelse.

Att ge personer med synnedsättning en rikare och mer detaljerad förståelse av det som sker är viktigt för inkluderingen i ett samhälle som domineras av visuella uttryck, menar Roger Johansson.

– Ur ett rättighetsperspektiv är det avgörande, säger han.

Genom synintrycken kan hjärnan också dela in upplevelser i meningsfulla delhändelser, till exempel när vi ser på film: ”Nu är de osams, han är ledsen och hon är arg – men nu vaknar de upp till en ny dag och ler mot varandra”. Där har det uppstått en händelsegräns, som Roger Johansson kallar det. En meningsfull händelse (att paret är osams) har ersatts av en annan (att det är en ny dag och att paret har försonats) – men utan bra syntolkning är det bara den som kan se sådant som inte uttrycks med ord som uppfattar händelsegränsen.

Tydlig beskrivning ger bättre inre bild

Forskargruppen i Lund har i två studier, med såväl blinda som en seende kontrollgrupp, undersökt hur man kan hjälpa blinda att skapa mentala föreställningar av filmade berättelser. I en av studierna fick deltagarna bedöma olika beskrivningar av rumsliga relationer, som till exempel var i ett rum en person befinner sig och hur personen förhåller sig till andra personer och/eller föremål. Ju mer specifik och tydlig beskrivningen var, desto bättre kunde blinda föreställa sig händelsen.

– Det ger stöd för att syntolkar behöver vara noggranna i sina beskrivningar, säger Roger Johansson.

Beskrivningar av rörelse bedömdes också. En sådan kunde låta: ”I skolan. Det är morgon. Frank kommer in i klassrummet.” En annan, mer specifik: ”I skolan. Det är morgon. Frank rusar in i klassrummet.”

– I den senare får man mer information. Något väcks till liv inom en: ”Vad är det som händer, har Frank varit nära att komma för sent?”.

Blank cinema screen for your message to place on

Så blir syntolkningen bättre på film

“Men säg det då!” Här är några filmexempel på scener där sättet att beskriva vad som händer gör stor skillnad för den tittare som inte ser.

Rumsliga relationer

Exempel från långfilmen Skumtimmen:
Filmens karaktär Nils Kant sitter i en tågkupé. En polis kommer in i tågvagnen. Syntolken säger: ”Polisen kommer in i tågvagnen”. Polisen sätter sig mittemot Nils, så att de sitter öga mot öga.

Syntolken kan säga ”Polisen sätter sig framför Nils”, men då kan en blind person inte avgöra om polisen sitter på ett säte framför Nils, med ryggen mot honom, eller om han sitter mittemot Nils, öga mot öga. Om syntolken i stället säger ”Polisen sätter sig mittemot Nils” blir det mer specifikt och lättare för blinda att skapa en mental föreställning av vad som händer i filmen.

Meningsfulla gränser

Exempel från långfilmen Skumtimmen:
Här finns en händelsegräns mellan två bildrutor. Den gör att två ord blir viktiga för förståelsen: I första bildrutan säger syntolken: ”Gerlof (Julias pappa) vrider sina händer”, i andra bildrutan: ”Hon (Julia) tittar på sin pappa, bestämd blick” – och i tredje bildrutan: ”Nästa morgon: Julia har packat en kartong med prylar från huset”. Utan de två orden ”nästa morgon” är det svårt för en blind person att förstå den tidsmässiga händelsegränsen.

Rörelseförändringar

Exempel från ett avsnitt av Pippi Långstrump:
Poliserna Kling och Klang är ute på promenad. Syntolken kan säga ”Kling och Klang går längs gatan” eller, hellre, vara mer specifik om hur de rör sig och säga ”Kling och Klang vankar fram längs gatan”. För den som inte kan se hur poliserna rör sig är det viktigt att deras rörelseförändringar specificeras. Det gör det lättare att skapa sig en optimal föreställning om vad som händer i avsnittet.

Ord och röst påverkar syntolkningen

Studien visade dessutom att blinda upplevde en hes röst mer ansträngande och mindre njutbar att lyssna till än en klar röst.

– Det är alltså inte bara kvaliteten i vad som sägs som spelar roll, utan även hur det förmedlas och artikuleras, säger Roger Johansson.

I en annan studie visades en 40 minuter lång sekvens ur långfilmen Skumtimmen. Deltagarna ombads identifiera när en meningsfull händelse slutade och en ny tog vid.

– Vi kom fram till att blinda uppfattar händelsegränser bäst om de syntolkas tydligt. Vi tror därför att det är viktigt att syntolken är specifik och till exempel säger ”Nu har det blivit kväll” i stället för ”Nu har det blivit mörkt”. Det kan uppfattas som styltigt att säga så, men om händelsegränser inte uttrycks tydligt kan det bli på bekostnad av förståelsen, säger Roger Johansson.

Text: Maria Zamore, Forte magasin

Artikeln kommer från Forte Magasin, forskningsrådet Fortes tidning om forskning för människors hälsa, arbetsliv och välfärd. Klicka här för en kostnadsfri prenumeration.


Havsborstmasken Vanadis har extremt stora lökformade ögon. Forskare som lyckats studera den storögda masken kan nu avslöja att den är ovanligt klarsynt.

Havsborstmasken Vanadis har länge intresserat forskare, men maskarna är svåra att lokalisera eftersom de lever långt ute i havet. Nu har dock ett forskarlag lyckats studera djurets ögon, skriver Lunds universitet i ett pressmeddelande.

Havsborstmaskar är en grupp ringmaskar. Det vetenskapliga namnet är Polychaeta, som betyder ”många borst” och syftar på maskarnas styva hårstrån på kroppen.

Havsborstmaskar kan delas in i tre huvudgrupper med drygt 14 000 arter. Men de arter som lever långt ute på det öppna havet är extra intressanta för forskarna. Dessa maskar har extremt stora lökformade ögon som är uppbyggda av tiotusentals celler. De har både en näthinna och en lins.

Havsmasken har högupplöst syn

I en ny studie kan forskare vid bland annat Lunds universitet slå fast att masken har en exceptionell syn som kan mäta sig med skarpseende däggdjur, leddjur och bläckfiskar. Forskarna har undersökt hur snabbt havsborstmasken kan se saker röra sig och hur väl de kan se detaljer. De vet nu också mer om hur ögat är uppbyggt.

– Genom våra undersökningar, som bland annat innefattar synkrotronstrålning i Schweiz, lyckades vi kartlägga maskögonens optiska egenskaper. Efter att ha studerat den rumsliga och tidsmässiga upplösningen, det vill säga pixlar i synfältet och bilder per sekund, kunde vi konstatera att masken har en högupplöst syn, säger biologiforskaren Michael Bok vid Lunds universitet i pressmeddelandet.

Forskare har hittat en stor koloni havsmaskar utanför den italienska ön Ponza. Bild: Michael Bok/Lunds universitet

Upptäcktes av en slump

Det var en ren slump att forskarteamet lyckades hitta en stor maskkoloni relativt nära land. Efter att ha sett en film på Youtube, som togs av dykare utanför ön Ponza, reste forskarna till Italien. Där kunde de nattetid dyka ner på några meters djup och suga in en mängd havsborstmaskar med hjälp av en stor vinbehållare i plast.

– Det är mycket ömtåliga djur som skadas och blir stressade av att samlas i planktonnät. Så det var fantastiskt att få upp rikliga mängder i perfekt skick som vi sedan kunde jobba med, säger Michael Bok.

Men trots att kunskapen ökat om havsborstmaskarnas skarpa syn kvarstår en rad mysterier kring den marina maskens ögon. Forskarna vet fortfarande inte varför de primitiva djuren har utvecklat sin klara syn, eller vad de använder den till.

– Det kan vara för att upptäcka byten, hitta varandra eller att visuellt kommunicera med varandra på natten genom bioluminiscens, det vill säga lysa i mörkret genom en naturlig kemisk process. Men den frågan hoppas vi kunna besvara genom ytterligare expeditioner till Ponza, säger Michael Bok.

Vetenskaplig studie:

High-resolution vision in pelagic polychaetes, Current Biology.



.

Stora mängder tung snö påverkar både trafiksäkerhet och byggnader. Men med hjälp av artificiell intelligens finns nu en möjlighet att mäta hur mycket snön väger för att förhindra rasolyckor och skador.

Forskare har skapat en AI-modell som kontaktlöst kan mäta vikten på snö. Tekniken är en vidareutveckling av en snödjupsmätare som forskare vid STC forskningscentrum vid Mittuniversitetet tidigare tagit fram i samarbete med ett teknikföretag i Härnösand.

AI kombinerar information

Snödjupsmätaren utgår från sensorteknik som kan mäta snödjup i realtid på ett tillförlitligt sätt. Det här har underlättat snöröjning och förbättrat säkerheten på vägar och trottoarer i de kommuner som använt mätaren, skriver Mittuniversitetet i ett pressmeddelande.

Den nya AI-modellen utgår från mätvärden från snödjupsmätaren tillsammans med väderdata. Det gör att snömätaren nu kan beräkna hur mycket snön som ligger på tak väger, så kallad snölast. Beräkningarna kan visa när det är dags att skotta.

Minskar risken för rasolyckor

Enligt forskarna kan tekniken bidra till att minska risken för rasolyckor och skador på byggnader.

− Det är en ny och banbrytande teknik som kommer att vara mycket användbar i en framtid där klimatförändringarna kan orsaka kraftiga snöfall och stora temperaturväxlingar som gör snön blöt och därmed ökar snölasten, säger Mattias O´Nils, professor i elektroniksystemkonstruktion och forskningsledare för STC forskningscentrum i pressmeddelandet.

− Bara den senaste vintern har vi upplevt att byggnader rasat, och även om det kan finnas flera anledningar till det vet vi att utmaningar av det här slaget kan öka, fortsätter han.

Utvecklingen av snödjupsmätaren har genomförts inom forskningsprojektet IoT, Internet of Things, för smart snöröjning och samverkansprojekt DIGIT − Hållbar Digital Transformation, där ett 20-tal organisationer i Jämtlands och Västernorrlands län deltar.