I över hundra år har människans förväntade livslängd i de mest utvecklade länderna ökat stadigt med tre år per decennium. Men hur länge kommer den ökningen att fortsätta?
Frågan är föremål för livliga diskussioner bland forskarna inom området.
År 2017 publicerade Chalmersforskarna Holger Rootzén och Dmitrii Zholud för första gången sin teori om att det inte finns en övre gräns för mänsklig livslängd. Sedan dess har större datamängder blivit tillgängliga, och en ny studie kommer fram till samma slutsats: det finns inga statistiska belägg för en mänsklig maxålder.
– Vi har med avsevärt större datamängder kunnat styrka våra tidigare resultat, säger Holger Rootzén.
Resultatet motsäger ännu en gång en tidigare publicering i den vetenskapliga tidskriften Nature, där man drog slutsatsen att den naturliga gränsen för människans livslängd är 115 år.
– Om det hade funnits en gräns under 130 år så borde den ha upptäckts i studien, och det skulle i sådana fall ha varit en indikation på att ökningen av medellivslängden inte kan fortsätta obegränsat. Men så är det alltså inte, säger Holger Rootzén.
Chansen att överleva ökar vid riktigt hög ålder
Kunskap om vår livslängd är viktig för samhället, och kan spela roll för till exempel planering av pensionssystem. Men några tecken på att människans livslängd inte fortsätter att öka syntes alltså inte i studien. I själva verket ser det ut som om att chansen att överleva ännu ett år ökar snarare än minskar i riktigt hög ålder.
Efter 108 års ålder är chanserna att leva ett år till som att singla slant, slår forskarna fast. Om det blir krona så lever du till nästa födelsedag.
– Hade vi träffat Jean Calment, den person som levt längst och som var 122 år när hon dog, när hon fyllde 108 år, skulle vi ha kunnat berätta för henne att hon måste få krona 14 gånger i rad för att bli 122, chansen är ungefär en på 16 000, säger Holger Rootzén.
Eftersom antalet individer som lever väldigt länge ökar, ökar också möjligheten att någon kommer att uppnå till exempel 130 levnadsår. Men om det inte sker några medicinska revolutioner är det, enligt Holger Rootzén, dock osannolikt att någon under de kommande 25 åren kommer att leva längre än i 128 år.
Könsskillnader planar ut efter 108
Ett annat intressant resultat i studien är att de skillnader i överlevnad, mellan till exempel kvinnor och män, eller olika livsstilar, som finns i yngre åldrar planar ut efter 108 års ålder.
– Det verkar inte finnas någon skillnad i dödlighet vid hög ålder mellan olika länder och mellan kvinnor och män. Vi misstänker att platån med 50 procents risk att dö per år är en biologisk egenskap som är gemensam för alla människor, säger Holger Rootzén.
Dödlighet vid extrem ålder – så gjordes studien
Data samlades in dels genom den internationella databasen om livslängd (International Database on Longevity) som innehåller över 1100 så kallade supercentenarians (personer över 110 år) från 13 länder (Österrike, Belgien, Kanada, Danmark, England, Wales, Finland, Tyskland, Norge, Spanien, Sverige, USA, Italien) och dessutom semi-supercentenarians (personer över 105 år) från några av länderna, och dels genom uppgifter från Italien om alla personer som var minst 105 år mellan januari 2009 och december 2015.
Forskarna använde en kombination av extremvärdesstatistik, överlevnadsanalys och datorintensiva metoder för att analysera dödligheten hos italienska och franska semi-supercentenarians. Fynden överensstämmer med tidigare analys av den internationella databasen om livslängd och tyder på att varje fysisk övre gräns för människans livslängd är så hög att det är osannolikt att någon når den.
Studien är gjord av chalmersforskarna i samarbete med forskare från EPFL, Max Planck Institute for Demographic Research och HEC Montreal.
– Dna-studier av husdjur kan ge lika viktiga bidrag till kunskapen om förhistorien som mänskligt dna, säger Kristian Kristiansen, professor i arkeologi vid Göteborgs universitet, som bidragit till studien som publiceras i Nature.
Det var på de Pontisk-kaspiska stäpperna i norra Kaukasus som hästar först tämjdes och därefter erövrade resten av Eurasien inom några århundraden. Det visar en internationell studie som letts av paleogenetikern Ludovic Orlando vid den franska forskningsorganisationen CNRS (Centre national de la recherche scientifique).
Studien har löst en gåta som forskare klurat på i decennier och för det krävdes 162 specialister inom arkeologi, paleogenetik och lingvistik från närmare 120 olika forskningsinstitut.
Första tamhästarna fanns på de Pontisk–kaspiska stäpperna
Den pontisk-kaspiska stäppen täcker ett område på 994 000 kvadratkilometer i Europa, som sträcker sig från Dobrudja i det nordöstra hörnet av Bulgarien och sydöstra Rumänien, över södra Moldavien , Ukraina , genom Ryssland och nordvästra Kazakstan till Uralbergen.
Botai avskrevs som hemvist för de första tamhästarna
För några år sedan tittade Orlandos forskningsgrupp på Botai i Centralasien, som hade gett det äldsta arkeologiska beviset för tamhästar. Men dna-resultaten stämde inte; dessa hästar som levde för 5500 år sedan var inte förfäder till våra moderna tamhästar.
Förutom stäpperna i Centralasien avskrevs alla andra förmodade områden som Anatolien, Sibirien och den iberiska halvön som också visade sig vara felaktiga antaganden.
Det fick forskarna att utvidga sin studie till hela Eurasien. Först analyserades arvsmassan från hästar som levde mellan 50 000 och 200 år före vår tideräkning oc sedan jämfördes den med arvsmassan hos moderna tamhästar. Det gav resultat.
Ett häst-dna ersatta alla andra
Även om Eurasien en gång var befolkat av genetiskt distinkta hästpopulationer inträffade en dramatisk förändring mellan år 2000 och 2200 före vår tideräkning. Då började en enda genetisk profil, som tidigare var begränsad till de Pontiska stäpperna (norra Kaukasus), att sprida sig utanför sitt inhemska område och ersätta alla vilda hästpopulationer från Atlanten till Mongoliet inom några århundraden.
De genetiska uppgifterna pekar också på en explosiv demografi som saknar motsvarighet under de senaste 100 000 åren.
Anledningen är att det var då, för omkring 4000 år sedan, som människan tog kontroll över hästarnas reproduktion och började avla dem i stort antal.
Forskarna fann två slående skillnader mellan genomet (arvsmassan) hos denna häst och genomet hos populationerna den ersatte: det ena är kopplat till ett mer fogligt beteende och det andra indikerar en starkare ryggrad. Detta kan vara en av anledningarna till den moderna hästens framgångar, tror forskarna.
Hästen och civilisationers uppgång och fall
Studien avslöjar också att hästen spred sig över hela Asien samtidigt som häststridsvagnar och indo-iranska språk. Migrationen av indoeuropeiska populationer, från stäpperna till Europa under det tredje årtusendet före vår tideräkning, kan däremot inte bero på hästarna, eftersom dess domesticering och spridning kom först senare. Detta visar på vikten av att införliva djurens historia när man studerar mänskliga migrationer och möten mellan kulturer.
– Jag har bidragit till tolkningen av expansionen av tamhästen, i samband med expansionen av bronsålderns stridsvagnskrigsföring. Studien betonar två saker: dels att dna-studier av husdjur kan ge lika viktiga bidrag till kunskapen om förhistorien som mänskligt dna, och dels att tamhästen från cirka 4000 år sedan har varit historiens viktigaste transportdjur, ända fram till industrialiseringen, samt att den har bidragit till civilisationers uppgång och fall, säger Kristian Kristiansen, professor i arkeologi vid Göteborgs universitet och en av medförfattarna till den vetenskapliga artikeln.
Studien leddes av Centre for Anthropobiology and Genomics of Toulouse, av professor Ludovic Orlando från CNRS.
Nästan alla celler i kroppen reglerar sina biologiska processer över en 24-timmars period, även kallad cellens dygnsrytm. För att göra det använder cellerna en biologisk klocka som slår av och på olika gener under natten och dagen, och gör det möjligt för människan att anpassa sina dagliga aktiviteter till dygnscykeln av dagsljus och mörker.
Det är sedan tidigare känt att vår metabola hälsa kan skadas när den biologiska klockan rubbas, exempelvis på grund av skiftarbete eller sömnstörningar. Det har dock varit oklart huruvida den biologiska klockan hos personer med typ 2-diabetes skiljer sig från friska individer.
Nu har en grupp forskare visat att skelettmusklerna hos individer med typ 2-diabetes har en annan dygnsrytm än hos friska individer. Enligt forskarna kan detta bero på en miss i kommunikationen mellan cellernas klockstyrda – eller cirkadiska – gener och mitokondrierna, som omvandlar näring och syre till energi för cellerna.
När vi behöver energi blir mitokondrierna fler
Man kan säga att mitokondrier är cellernas kraftverk. Det är där som näring (socker och fett från maten vi äter) och syre (som vi andas in) omvandlas till den energi som cellerna använder. Mitokondrierna är som små ”säckar”, ca 0,5 – 1 mikrometer, med eget dna, och finns inuti cellerna i olika mängd. Antalet ökar när vi har extra stort behov av energi, till exempel vid fysisk träning.
De anses härstamma från bakterier som byggdes in i primitiva celler för mer än 1 000 miljoner år sedan och som gjorde det möjligt för våra celler att utnyttja syre.
Klockslaget viktigt för behandling av typ 2-diabetes
– Förhoppningen är att den här forskningen kan hjälpa oss att finjustera tidpunkten för behandling och medicinering vid typ 2-diabetes, säger Juleen Zierath, professor vid Karolinska Institutet och Köpenhamns universitet, och studiens korresponderande författare.
I studien har forskarna undersökt vilka gener i skelettmuskelceller som växlar i dygnsaktivitet hos individer med typ 2-diabetes jämfört med hos friska individer. De upptäckte att dessa celler från personer med typ 2-diabetes hade färre, och ibland annorlunda, klockgener.
Cellers dygnsrytm rubbad hos patienter med diabetes typ 2
Ytterligare experiment med data från kliniska tester samt djur- och laboratorieförsök visade att mitokondrierna kommunicerar med molekylerna i våra celler som håller koll på dygnsrytmen, och att den här kommunikationen är rubbad hos personer med typ 2-diabetes.
Vissa vanligt förekommande läkemedelsbehandlingar mot typ 2-diabetes påverkar mitokondrierna, vilket i ljuset av den aktuella studien kan innebära att deras effektivitet varierar beroende på vilken tid på dygnet de sätts in. Enligt forskarna belyser resultaten vikten av att ta hänsyn till cellernas dygnsrytm vid läkemedelsbehandling mot typ 2-diabetes.
Kost och motion kan påverka klockgenerna
– Individer med typ 2-diabetes får ofta råd kring kost och motion som en del av deras behandling, och båda dessa interventioner kan påverka klockgenerna och mitokondrierna, säger Brendan Gabriel, forskare vid institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet.
Brendan Gabriel är studiens försteförfattare tillsammans med Ali Altintas, som är lektor vid Novo Nordisk Foundation Center for Basic Metabolic Research (CBMR) vid Köpenhamns universitet.
– Vi vet att sömnstörningar är associerade med en ökad risk för att utveckla typ 2-diabetes, och med vår studie visar vi nu hur dessa störningar kan hänga ihop med cellernas molekylära biologi, säger Ali Altintas.
Digitala läromedel kan försvåra för lärarna, visar en avhandling vid Göteborgs universitet som undersökt hur digitala matematikläromedel förändrar förutsättningarna för lärarnas undervisning.
Digitaliseringen av skolan sker i allt högre takt. Bland annat ersätts tryckta läroböcker av digitala läromedel som är konstruerade för att kontinuerligt och i realtid samla in data om eleverna och deras kunskaper.
Idén bakom teknikutvecklingen är att skapa en undervisning som stödjer varje elev individuellt och att undervisningen därefter ska anpassas efter behov. Med hjälp av artificiell intelligens, AI, ger läromedlet automatiskt rekommendationer i form av olika matematikuppgifter direkt till eleverna utifrån deras resultat.
Lärare hindrade av digitala läromedel
– Det skapar problem för lärarna som använder det gemensamma klassrummet för att uppmuntra till matematiska diskussioner. Såväl möjligheten att arbeta didaktiskt för att stödja elevernas kollektiva lärande som chansen att få tillgång till elevernas kunskaper blir mycket svårare, säger Marie Utterberg Modén, doktorand och avhandlingens författare.
Forskningen som ligger till grund för avhandlingen är genomförd i grundskolan, främst i årskurserna 7-9, med hjälp av klassrumsobservationer och intervjuer med 41 matematiklärare.
Sammanlagt består avhandlingen av fyra delstudier där det framgår att lärarna upplevde att verktyget tog över vissa delar av deras arbetsuppgifter, utan att vara transparent i de automatiserade besluten.
– Lärarna är ansvariga för att stödja eleverna i linje med läroplanen. Då blir det ett problem att anpassade, så kallade adaptiva, funktioner som är inbyggda i de digitala läromedlen ger didaktiska rekommendationer och vägleder eleverna utan att läraren känner sig delaktig, säger hon.
Förändrar lärarnas roll i klassrummet
Marie Utterberg Modén poängterar att motsättningarna i klassrummen mellan den tryckta läroboken – som har en lång tradition inom matematikundervisningen – och nya digitala läromedel också ska ses som en möjlighet till utveckling.
– Det finns mycket som är bra med dessa läromedel, som att lärarna lättare identifierar elever som riskerar att inte nå målen och därmed kan ändra undervisningen, säger hon.
Enligt avhandlingen måste digitala läromedel förstås i ett bredare perspektiv än bara som ytterligare ett nytt verktyg. Det är något som förändrar lärarnas roll och undervisningen i klassrummet.
Det blir inte minst tydligt när digitala läromedel ska integreras i en etablerad miljö där tryckta läroböcker länge varit det dominerande verktyget för att förmedla ämnesinnehåll och undervisningsstruktur.
– Det kan framstå som att tekniken bör designas utifrån klassrummets förutsättningar, men det går också att argumentera för att det är nödvändigt att förändra skolan generellt för att ta stöd av de digitala teknologierna, säger hon.
Marie Utterberg Modén, doktorand vid institutionen för tillämpad informationsteknologi, Göteborgs universitet, marie.utterberg@ait.gu.se
Med hjälp av dna-teknik har forskare lyckats skapa en unik bild av hur Arktis vegetation och djurliv utvecklats under de senaste 50 000 åren.
Enligt sibirisk folklore härstammade de elfenbensbetar som påträffats på tundran från mystiska jättar. Tidiga ryska vetenskapsmän menade att de kritvita relikerna tillhört en sorts gigantiska mullvadar som dog när de kom för nära markytan. Idag är kunskapsläget ett annat. Men det finns fortfarande landvinningar att göra när det kommer till de raggiga urtidselefanterna som trampade omkring på vår planet under nästan fem miljoner år.
I en studie, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature, kan ett internationellt forskarlag, där bland annat Lunds universitet ingår, lägga fram nya rön kring bland annat den sibiriska mammuten:
Mammutar i centrala Sibirien
– Vi vet sedan tidigare att mammuten överlevde på de isolerade Wrangelöarna till för cirka 4 000 år sedan. I vår studie kan vi visa att den förvånansvärt nog överlevde lika länge i centrala Sibirien, där man tidigare trott att den dog ut för 10 700 år sedan, säger Per Möller, geologiforskare vid Lunds universitet.
Med hjälp av dna-sekvenser som extraherats ur sediment från 74 platser runt om i Arktis som inte täcktes av inlandsis under den senaste nedisningen har forskarna lyckats lägga ett intrikat och detaljerat pussel över hur både vegetationen och megafaunan (mammut, ullhårig noshörning, stäppbison, häst) har förändrats under de senaste 50 000 åren.
Totalt har 535 sedimentprover analyserats, vilket resulterat i ett mycket stort dataset med över tio miljarder dna-sekvenser. Genom att jämföra de insamlade proverna mot dna-databaser i vilka hela växters och djurs totala arvsmassa ligger kartlagd har forskarna med hjälp av avancerad bioinformatik fått fram en mycket mer detaljerad bild av hur och när vegetationen förändrats, och hur utbredningen av de stora djuren förändrats med den.
Mer örter och gräs i centrala Sibirien
– Det gängse sättet att göra sådana här undersökningar är att analysera pollen, växtdelar och benfynd och datera dessa med kol-14-metoden. Men ett djur har bara ett skelett att lämna efter sig vid döden och sannolikheten att vi ska hitta rester av de allra sista djuren i ett specifikt område är minimal, säger Per Möller.
Det är i det avseendet som den så kallade metagenomics-metodiken är svårslagen. Eftersom djuren i megafaunan kontinuerligt lämnade dna-avtryck i form av spillning, urin samt hud- och håravfall som ansamlades i olika sedimentavlagringar har forskarna fått fram betydligt yngre åldrar för flera av de undersökta djurarternas utdöende, exempelvis den ullhåriga mammuten på Taimyr-halvön i centrala Sibirien där de yngsta dna-spåren är daterade till för 3900 år sedan.
– Att mammuten kunde överleva så sent på Taimyr, till skillnad från i östra Sibirien eller i Alaska, berodde troligen på beständigheten av den istida stäpp- och tundravegetationen på Taimyr, detta på grund av områdets extrema kontinentalitet – torrt och kallt. Vår studie visar att det fanns en rikare ört- och gräsvegetation här längre in i vår nuvarande värmeperiod, anpassad till ett torrare och kallare klimat, säger Per Möller.
Svält på grund av klimatförändringar
Det har länge också diskuterats huruvida det var människan som genom sin jakt utrotade mammuten. Några sådana indikationer har forskarna inte fått i den nya studien.
– Allt tyder på att människan har samexisterat med mammuten under lång tid, det blir inget plötsligt utdöende när människan kommer till Sibirien. Vi kan således inte se ett ålderssamband mellan människans förflyttning in i Arktis och mammutens successiva utdöende. Den verkar ha dött ut på grund av slutlig förändring i vegetationssammansättningen, i sin tur orsakad av klimatförändringarna, säger Per Möller.
Förutom Lunds universitet har ett tjugotal lärosäten och organisationer deltagit i arbetet.
Per Möller, professor vid Geologiska institutionen, Lunds universitet, per.moller@geol.lu.se
De största effekterna ses i skogsrika län med liten befolkning, som exempelvis Jämtland, medan effekterna är mindre i områden med lite skog och stor befolkning som exempelvis Skåne.
Inom svensk skogsindustri, samt även inom politik och statsförvaltning, är idén om att skogsbruk är bra för klimatet etablerad som sanning. Men detta ifrågasätts av många internationella forskare. Forskare vid Umeå universitet och Mittuniversitetet har studerat hur skogsavverkningar i olika delar av landet påverkar koldioxidhalten i atmosfären.
Stor nytta för klimatet med minskad skogsavverkning
– Det som nog förvånar många är att minskade avverkningar ger stor klimatnytta, trots att vi då tvingas använda mer av fossila produkter och bränslen. Förklaringen är främst att skogen betraktas som avverkningsmogen vid en ålder när växande träd fortfarande fixerar stora mängder koldioxid, men också att ett kalhygge avger koldioxid. Denna effekt är så kraftig att den för lång tid framöver överskuggar de fördelar som skogsbruket ger, säger professor Göran Englund på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Fem olika län analyserades – Skåne, Västra Götaland, Gävleborg, Jämtland och Norrbotten). I dessa län är produktionen av skog olika hög. Analysen visade att i högproduktiva områden som Skåne och Västra Götaland, finns den största kortsiktiga klimatnyttan av minskad avverkning. Lägre, men mer uthållig klimatnytta, hittas i lågproduktiva områden som Norrbotten och Jämtland.
Även små minskningar ger stor klimatnytta
Forskarna visar också att den potentiella klimatnyttan, av att minska avverkningstakten, kan betyda mycket i förhållande till samhällets övriga utsläpp under perioden fram till 2045. Vid den tiden ska Sverige ha nått ”netto noll”, det vill säga inga nettoutsläpp av växthusgaser.
– Det är väl känt att en minskning av avverkningstakten ger klimatnytta på kort sikt, men storleken på effekten har man missat. Att effekten är så stor innebär att små minskningar av avverkningsnivåerna ger stor klimatnytta. Detta måste finnas med i de beslutsunderlag som tas fram, då det är avgörande för våra möjligheter att nå klimatmålen, säger studiens huvudförfattare Torbjörn Skytt, universitetsadjunkt på Institutionen för ekoteknik och hållbart byggande vid Mittuniversitetet.
Riskabelt att öka avverkning
Forskarna noterar också att åsikterna av skogsbrukets klimatnytta är delad. Det handlar främst om vilket tidsperspektiv man utgår från, samt vilka antaganden man gör om skogsprodukternas klimatnytta. De som förespråkar ökade avverkningsnivåer fokuserar i regel på de långsiktiga effekterna. På mycket lång sikt, vilket handlar om mer än 100 år, kan nämligen dagens skogsbruk ge större klimatnytta än ett skogsbruk med lägre avverkningstakt.
– En sån strategi kräver att vi kan acceptera ökade utsläpp under de närmaste 50-100 åren. Det skulle vi kanske klara med ett klimatsystem i balans, men i dag när vi har höga och ökande koldioxidhalter – då är det en mycket farlig strategi, menar Göran Englund.
Göran Englund, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, goran.englund@umu.se
Torbjörn Skytt, Institutionen för ekoteknik och hållbart byggande, Mittuniversitetet, torbjorn.skytt@miun.se
Bengt-Gunnar Jonsson, Institutionen för naturvetenskap, Mittuniversitetet, samt Institutionen för vilt, fisk och miljö, Sveriges Lantbruksuniversitet, Bengt-Gunnar.Jonsson@miun.se
I sin avhandling har hon undersökt hur kognitiva funktioner (som rör exempelvis inlärning), exekutiva vardagsfunktioner och emotionella (känslomässiga) funktioner utvecklas över en treårsperiod hos unga med adhd.
Underlaget i studierna är en grupp på 137 barn som utreddes och fick diagnosen adhd vid BUP i Lund mellan 2011-2012. 111 av barnen deltog i undersökningar tre år efter diagnosen och har jämförts med en grupp på 59 barn från samma upptagningsområde som inte har adhd.
Adhd handlar om hur hjärnan fungerar
Adhd är en så kallad neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Den påverkar din förmåga att koncentrera dig, styra och kontrollera ditt beteende. Den kan också påverka hur aktiv eller intensiv du är som person.
Den som har adhd kan ha svårt att koncentrera dig och att prestera i vissa situationer eller miljöer. Adhd har ingenting med intelligens att göra, utan med hur hjärnan och nervsystemet fungerar.
Svårigheterna brukar uppstå i vissa situationer eller miljöer. Du kan till exempel ha svårt att fokusera och behålla din uppmärksamhet på det du ska göra om det är stökigt eller rörigt omkring dig, eller om uppgiften inte känns motiverande för dig.
Att ha adhd innebär inte att du är sjuk, utan att du fungerar på ett annorlunda sätt än vad som oftast förväntas i samhället.
Källa: 1177
Barn med adhd-diagnos ligger lägre för kognitiva funktioner
– När det gäller kognitiva funktioner såg vi att barn som fick diagnosen adhd låg lägre vad gäller de kognitiva funktionerna än kontrollgruppen, både vid första undersökningen och vid uppföljningen. Deras prestationer, som rörde till exempel arbetsminnet, processhastighet, verbal funktion och kognitiva funktioner var lägre på gruppnivå, säger Pia Tallberg, specialist i neuropsykologi som arbetat kliniskt i mer än 20 år med barn med utvecklingssvårigheter.
Skillnaderna mellan grupperna var stabil över tid.
– Resultaten tyder på att det är viktigt att följa de här barnens begåvning över tid för att kunna stödja deras utveckling och på så vis hjälpa dem att minska stress och misslyckanden i vardagen.
Viktigt uppmärksamma känslor bakom beteendeproblem
Det är vanligt att barn och unga med adhd har problem med ångest, inåtvänd ilska och depression, men ofta är det just beteendeproblemen som uppmärksammas – snarare än de inre känslor och tankar som gruppen bär. Det är lätt att missa det som sker på insidan. Pia Tallberg såg i sina studier att adhd-gruppen hade en högre grad av ångest, depression och ilska jämfört med kontrollgruppen. Skillnaden var ungefär densamma vid treårsuppföljningen.
– Barn med svår adhd har ofta redan kontakt med BUP och kan behöva ha det under en lång tid. Problematiken varierar oftast över tid och det är därför viktigt med perioder med mindre hjälp. Effektiva stödinsatser kan vara krävande och här behövs lyhördhet, säger Pia Tallberg.
En viktigt resultat i avhandlingen var att den verbala funktionen inte utvecklades i samma takt som kontrollgruppen och att lägre verbal funktion ökade risken för inte få godkända betyg.
Samhället behöver bli bättre på att stötta sårbara unga
Genom att ge barn med adhd fler – och bättre – stödinsatser som förbättrar deras möjlighet att klara av exekutiva vardagsfunktioner skulle man minska stress och misslyckanden i vardagen, menar Pia Tallberg. Och det kan i sin tur öka barnens möjligheter att klara skolan.
– Livskvalitet och funktion hos barn med adhd beror mycket på omgivningen. Om vi har ett system där de barn som gör sitt bästa och går till skolan varje dag ändå kan bli underkända – vad sänder vi då för signaler? Att de ska ge upp? Det är så sårbart, konstaterar Pia Tallberg.
Hon tar upp att miljön och omgivningen inte enbart påverkar de unga som har en tydlig adhd-diagnos, även andra sårbara barn som har mildare drag av adhd riskerar få en kliniskt signifikant funktionsnedsättning.
– Vi vet att barn födda sent på året och barn med beteendeproblem är sårbara för miljöaspekter som till exempel skolklassernas storlek, vilket stöd de får och tydlighet i miljön.
Pia Tallberg nämner att sedan hon började arbetet med avhandlingen för tio år sedan har mycket hänt i samhället som påverkar gruppen barn och unga med adhd. Betygskriterierna är strängare, datorer och mobiltelefoner används ofta fritt i skolan.
– En miljö som brister i struktur innebär även en risk att de barn som är så kallade subkliniska, alltså att de ej diagnosticerats för de har för milda varianter av symtom, får en klinisk signifikant funktionsnedsättning, menar Pia Tallberg.
Fysisk aktivitet minskar adhd-symtom
Det är många aspekter som är viktiga för att vardagen ska fungera. Förutom stödåtgärder behövs även träning av barnens egen förmåga.
– Studier har visat att motion och fysisk aktivitet förbättrar både adhd-symtom, funktionsnivå, barnens exekutiva funktion och psykiskt mående. Det verkar vara finnas ett samband mellan adhd-symtom, ångest, depression och ilska och att ha vardagsfunktioner som stödjer dig. Det finns en koppling mellan alla de delarna.
Det finns studier som visar att barn med adhd varierar över tid när det gäller hur mycket adhd-symtomen märks, men att tio procent av gruppen blev helt bra. Vad kan man som förälder och närstående göra för att stötta sitt barn?
– Samhället har ett utbud av stödprogram för föräldrar till barn som är svårstyrda, till exempel COPE eller Comet. Det kan med fördel användas även innan diagnos, för där kan man få kunskap om hur man kan stötta barnen att bättre hantera emotionella regleringsproblem. Och sedan kan man komma ihåg att forskning visar att det är positivt för barn med adhd att röra på sig.
FN:s klimatpanel har presenterat forskning om klimatförändringar och dess konsekvenser sedan 1990-talet, men kunskapen har ännu inte lett till en verklig omställning. Enligt Göran Sundqvist, professor i sociologi, beror det på att kunskapen inte gjorts till en självklar del av samhällets sektorer och människors vardagsliv.
Larm om klimatförändringar räcker inte
Han jämför med hur områden som utbildning och hälsovård har hanterats. Politiska makthavare i de rika välfärdsländerna har till exempel beslutat att bygga ut skol- och hälsoväsendet, göra sektorerna tillgängliga och till viss del obligatoriska.
– De politiska ledarna har aldrig trott att det räcker med att ropa ut att utbildning och hälsa är viktigt. Men klimatfrågan handlar fortfarande i hög utsträckning om rapporter och alarmerande budskap.
De skarpa klimatmålen finns på plats, både globalt och nationellt men åtgärder för omställning saknas.
Leva fossilfritt – få vet hur det ska gå till
Enligt Parisavtalet är det globala målet att begränsa uppvärmningen till under två grader, och Sverige har ett nationellt mål om att bli fossilfritt till år 2045. Trots detta kan få svenskar ge en tydlig bild av hur de institutionella systemen och livsstilarna i ett fossilfritt välfärdssamhälle ska se ut.
Göran Sundqvist föreslår att makthavare och politiska partier översätter kunskaperna om klimatet till konkreta politiska visioner och handlingsprogram – som visar hur de uppsatta målen ska nås. Bristen på visioner och ledarskap för att skapa klimatanpassade praktiker är skriande, menar han.
Politik avgör vad som blir vardagsrutin
I en ny bok förklarar Göran Sundqvist vad glappet mellan vetenskaplig kunskap och politisk handling beror på, och hur vetenskapliga hypoteser kan bli till allmänt erkänd kunskap och omvandlas till något som uppfattas som självklar samhällspraktik.
Ett exempel på en sådan process är upptäckten av bakterierna. Efter det vetenskapliga genombrottet infördes en rad förändringar av sjukvårdspraktiken och av samhällslivet i stort.
– Idag utför de allra flesta av oss handlingar som handtvätt och tandborstning utan att reflektera över att det handlar om att hålla bakterierna borta. Det har skapats en sömlös väv mellan vetenskaplig kunskap, samhällsinstitutioner, som till exempel tandvård, och vardagshandlingar. De självklara vardagshandlingarna uppstår dock inte i ett vacuum utan genom att politiska makthavare tar frågorna på allvar.
Klimatforskning har isolerats
Han gör en annan liknelse med hur politiska beslutsfattare hanterat coronaviruset. Långtgående begränsningar av människors vardagsliv har införts och tillsammans med olika stödsystem för att restriktionerna ska kunna upprätthållas, som till exempel slopad karensdag för att lättare kunna följa rekommendationen om att stanna hemma från arbetet.
– Makthavarna hade aldrig någon förväntan om att kunskaper och rekommendationer skulle vara tillräckliga i sig själva.
Göran Sundqvist menar att klimatforskning under lång tid stått utanför våra vardagspraktiker, och att kunskapen har isolerats och ”satts på piedestal”.
Fattas politisk styrning för omställning
– Den politiska styrningen för att ställa om är otydlig och närmast obefintlig. En social inbäddning av kunskapen handlar om att skapa förbindelser och närhet mellan kunskap, åtgärder och lösningar av olika slag, som tekniska, ekonomiska eller livsstilsbaserade. För att bli angelägen måste kunskapen underordnas ett samhälleligt syfte.
Enligt Göran Sundqvist präglas den politiska samtiden av en naiv tro på att den vetenskapliga kunskapen tillsammans med framtida tekniska lösningar är tillräckliga för att hantera klimatförändringarna.
– Det skulle kunna vara på ett annat sätt, där kunskap aktivt används i ett politiskt reformarbete. När detta sker kommer klimatkunskapen att bli en självklar del av olika samhällspraktiker på samma sätt som vi idag borstar tänderna. Om kunskapen får konsekvenser för människors vardagsrutiner kan ett fossilfritt samhälle bli till verklighet.
Det är svårare att göra individuella leveransval och vissa varor går inte att beställa till områden utanför storstaden.
– Landsbygdens e-shoppare är en av de snabbast växande konsumentgrupperna, men ändå är landsbygdens behov ofta osynliga i branschens affärsmodeller, säger Yulia Vakulenko, forskare i Förpackningslogistik vid Lunds Tekniska Högskola.
För de som bor på landsbygden har e-handel stor betydelse. Landsbygdens sämre tillgång till produkter och service gör att näthandeln fyller en viktig funktion. Men när allt fler e-handelstjänster anpassas för storstaden riskerar landsbygden att glömmas bort.
Nöjda med lägre servicenivå på landsbygden
Hela studien beräknas vara klar 2022, men en av de första delstudierna visar redan nu att det finns skillnader mellan storstadsregioner och landsbygdsområden. Skillnaderna finns inte bara i Sverige – de finns även i Danmark, Italien, Norge och Tjeckien.
– Enligt enkätsvaren hittills är konsumenter på landsbygden nöjda med en lägre servicenivå än storstaden, säger Yulia Vakulenko.
Affärsmodeller som funkar för staden går inte att använda på samma sätt på landsbygden. Den mångfald av erbjudanden som finns i storstaden i form av utbud och leveranstjänster baseras på stadsbornas behov och förväntningar.
– Stadens e-handelslösningar med expresstransporter är alltså inget för landsbygden – varken ur klimatsynpunkt eller baserat på vad landsbygden efterfrågar, säger Yulia Vakulenko.
E-handel är nödvändig för landsbygden
Forskarna är överens om att en framgångsrik affärsmodell – som både är lönsam för handels- och logistikföretagen samtidigt som den är hållbar för landsbygden – också tar hänsyn till landsbygdens miljö och egna förutsättningar. Landsbygdens lägre förväntningar och krav på service och tillgänglighet innebär inte att e-handeln inte är nödvändig i landsbygdsregioner – tvärtom menar forskarna.
– E-handeln behöver anpassa sina logistiklösningar gentemot landsbygden, annars är risken stor att ojämlikheten i servicenivå bidrar till en ökad klyfta mellan de som bor i städer och på landsbygd. E-handeln är extra viktigt för landsbygdsorterna som successivt utarmas på service och tampas med avfolkning, säger Yulia Vakulenko.
Yulia Vakulenko arbetar med en forskningsstudie om hur konsumenters behov, köpbeteenden och livskvalitet påverkas av var de bor. Studien sker tillsammans med handels- och logistikforskare vid Lunds universitet och forskare i Danmark, Italien, Norge och Tjeckien. Förhoppningen är att kunna bidra till bättre e-handelslösningar som är hållbara och funkar för konsumenterna oberoende av var de bor.
– Resultatet visar att det främst har varit andra socioekonomiska faktorer än yrke som ökat risken för att dö i covid-19. Det betyder att ojämlikhet spelar en stor roll för individers ohälsa, säger Sunnee Billingsley, forskare i sociologi vid Stockholms universitets demografiska avdelning och förstaförfattare till en studie som nyligen publicerats i Scandinavian Journal of Work, Environment and Health.
Inget tydligt samband mellan yrke och död i covid-19
Studien visar att personer som arbetade som taxi- eller bussförare, städare eller i serviceyrken var överrepresenterade bland de som dog i covid-19 i Sverige fram till februari 2021. Men när forskarna tog hänsyn till andra faktorer som inkomst, utbildning och födelseland visade det sig att det inte fanns något tydligt samband mellan yrke och dödlighet i covid-19. Däremot var dödligheten högre bland äldre som levde ihop med personer som inte hade möjlighet att jobba hemifrån eller som jobbade inom leverans eller postservice, även när man tagit hänsyn till socioekonomiska faktorer.
Studien är den första större befolkningsstudien där man analyserat dödlighet i covid-19 i förhållande till personers yrke, och dess indirekta effekt på de äldre som de bor ihop med. Forskarna har analyserat statistik från det svenska dödsorsaksregistret över alla som dött i covid-19 från pandemins början i Sverige fram till slutet på februari 2021 samt data från befolkningsregistret och register som samlar statistik över bland annat yrke, utbildning, inkomst och födelseland. Under den här perioden var få svenskar vaccinerade, vilket spelar stor roll för studiens resultat.
Riskyrken hade bättre skyddsutrustning mot covid-19
Framtida forskning behöver titta närmare på förklaringarna till varför exponering för viruset i yrket inte innebar en ökad risk att dö i covid-19, menar Sunnee Billingsley.
– En förklaring skulle kunna vara att personer i mer riskfyllda yrken också haft bättre möjlighet till skyddsutrustning. Eller att den svenska befolkningen var mer exponerad för viruset eftersom det svenska samhället inte hade lika hårda restriktioner som många andra länder, säger Sunnee Billingsley.
Att fullfölja vaccination med två doser även om man haft covid-19 kan därför vara viktigt för att skydda mot återinfektion och förhindra smittspridning, menar forskarna bakom en ny studie från Karolinska Institutet.
– Det som gör studien unik är att vi tittat både på blodprover och luftvägsprover, vilket ger oss ny kunskap om det lokala immunsvaret där viruset infekterar. Eftersom det är svårare att ta prover från luftvägarna så vet vi betydligt mindre om antikroppsnivåer i luftvägarna än i blod, säger Anna Smed-Sörensen, docent och forskargruppsledare vid institutionen för medicin vid Karolinska Institutet.
Antikroppar kvar efter covid-19
I studien har forskarna undersökt hur nivåerna och varaktigheten av antikroppar mot sars-cov-2 skiljer sig åt mellan individer som haft covid-19 med olika svårighetsgrad, från mild till allvarlig sjukdom. 147 patienter rekryterades under mars-maj 2020 och följdes med upprepade provtagningar upp till åtta månader efter infektion.
Hos 20 av patienterna studerade forskarna även antikroppsnivåerna efter vaccination mot sars-cov-2 (med AstraZenecas, Pfizer-BioNTechs eller Modernas vaccin) och jämförde med en kontrollgrupp som inte haft covid-19.
Vaccination 2 ökade antikroppar i luftvägarna
Resultaten visar att personer med allvarlig covid-19-sjukdom hade högre antikroppsnivåer efter genomgången infektion än personer med mild sjukdom. Antikropparna i blod höll sig på en mätbar nivå under minst åtta månader medan antikropparna i luftvägarna, till exempel i näsan, var kortlivade och försvann redan efter tre månader.
– Det positiva är att antikropparna snabbt kom tillbaka efter vaccination hos de som haft covid-19, inte bara i blodet utan också i luftvägarna. Efter två doser vaccin såg vi att antikroppsnivåerna i luftvägarna till och med ofta blev högre än under sjukdomsförloppet. Personer som inte haft covid-19 innan vaccination fick betydligt lägre eller omätbara nivåer, säger Anna Smed-Sörensen.
Bland covid-19-patienterna hade den andra vaccindosen däremot inte lika stor effekt på antikroppar i blodet. Det är i linje med tidigare studier hos personer som haft covid-19 som visat en kraftig ökning av antikroppar i blodet efter den första vaccindosen, men inga eller endast små effekter av en andra vaccindos.
Fullföljd vaccination minskar smittspridning
– Våra resultat visar att enbart studier av blod inte återspeglar antikroppsnivåerna i luftvägarna, som troligen har en central roll för att neutralisera viruset lokalt. Att fullfölja vaccination med två doser kan därför vara viktigt för att uppnå ett optimalt immunsvar och minska smittspridningen mellan individer, säger Karin Loré, professor vid institutionen för medicin vid Karolinska Institutet.
Det är ännu inte känt vilka antikroppsnivåer som behövs för att skydda mot infektion eller om de snabbt sjunkande antikroppsnivåerna i luftvägarna leder till att viruset återigen kan få fäste där. Forskarna kommer nu att fortsätta analysera prover från ytterligare tidpunkter och undersöka den inflammatoriska miljön i luftvägarna under infektion och tillfrisknande samt efter vaccination.
Vetenskaplig artikel:
Airway antibodies emerge according to COVID-19 severity and wane rapidly but reappear after SARS-CoV-2 vaccination ( Alberto Cagigi, Meng Yu, Björn Österberg, Julia Svensson, Sara Falck-Jones, Sindhu Vangeti, Eric Åhlberg, Lida Azizmohammadi, Anna Warnqvist, Ryan Falck-Jones, Pia C Gubisch, Mert Ödemis, Farangies Ghafoor, Mona Eisele, Klara Lenart, Max Bell, Niclas Johansson, Jan Albert, Jörgen Sälde, Deleah Pettie, Michael Murphy, Lauren Carter, Neil P King, Sebastian Ols, Johan Normark, Clas Ahlm, Mattias Forsell, Anna Färnert, Karin Loré, Anna Smed-Sörensen) JCI Insight
Kontakt:
Anna Smed-Sörensen, docent och forskargruppsledare vid Institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, anna.smed.sorensen@ki.se
Karin Loré, professor, Institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, karin.lore@ki.se
I en studie publicerad i Nature Energy visar forskare från Ekonomihögskolan vid Lunds universitet att bristen på infrastruktur var en viktig faktor bakom att bilproducenter valde att tillverka bensinbilar istället för elbilar.
Forskarna uppskattar att om elnätet hade etablerats och spridits 15 till 20 år tidigare kunde det i stället ha lett till att en majoritet av producenterna föredragit elfordon, framför allt i storstadsområden.
– Det är en vanlig föreställning att de tidiga elbilarna var tekniskt underlägsna och dyrare. Vi finner att detta inte riktigt stämmer. Elbilarna var dyrare, men de var inte dyrare i relation till prestanda. Dessutom var den genomsnittliga räckvidden förvånansvärt bra eftersom tidiga bilar var lätta och relativt små, säger Josef Taalbi, docent i ekonomisk historia på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
I en nyligen publicerad forskningsartikel har forskarna Josef Taalbi och Hana Nielsen undersökt processen bakom varför elbilarnas utkonkurrerades och bensinbilarna tog över. Till sin hjälp har de haft en databas med fler än 36 000 amerikanska personbilsmodeller mellan åren 1895 och 1942. Forskarnas resultat betonar att det inte alltid är den bästa tekniken som blir dominerande.
Stora koldioxidutsläpp redan1920
– Elbilarna var enligt våra estimat billigare att köra på 1920-talet än bensinbilar, detta tack vare billig el. Dessutom hade ett skifte från elbilar inneburit en minskning av koldioxidutsläpp i storleksordningen 20 miljoner CO2 ton bara år 1920, säger Hana Nielsen.
Anderson Electric Car började tillverka elbilar 1907. Försäljningen förblev stabil på grund av höga bensinpriser under första världskriget, men förbättrade förbränningsmotorer tvingade företaget att lägga mer tillverkningen 1939. Elbilarna marknadsfördes mot kvinnor eftersom de inte släppte ut avgaser eller behövde vevas igång. Bild: CompanyUniversity of Washington, Public domain, via Wikimedia Commons
Varför valdes då bensinbilar? Resultaten visar att de flesta bilproducenterna valde att tillverka bensinbilar redan i början av 1900-talet. Den lokala tillgången till elnät var den enskilt starkaste faktorn för att förutsäga om en producent valde att producera med el- eller bensinmotor:
– Den långsamma utbyggnaden av elinfrastruktur gjorde att många producenter tidigt valde att satsa på bensinbilar istället för elbilar. En del av problemet var att elmarknaden för hushåll inte var lönsam för privata elproducenter. Ett brett politiskt engagemang för en samhällsomfattande elnät förverkligades först i Franklin Roosevelts New Deal på 1930-talet, men det var årtionden för sent för elbilen.
– Vi kan dock se att utbyggnaden av bra vägnät tenderade att gynna elbilar, möjligen eftersom dessa var mer beroende av vägnätets omfattning och kvalitet, säger Hana Nielsen.
Elbil stämplad som lyx- och kvinnobil
– Våra resultat betonar att bilproducenterna valde teknik utifrån förhållanden som rådde i början av 1900-talet. Även om elnätet sedan expanderade medförde detta inte något skifte. Redan på 1910-talet hade industrin låsts in i ett teknikval som var svårt att ändra, säger Josef Taalbi.
– Även andra faktorer spelade roll. Det har lyfts fram av historiker (som Virginia Scharff och Gijs Mom) att elbilen blev stämplad som en lyx- och ”kvinnobil”, samtidigt som bensinbilen sågs som en ”äventyrsbil” vilket var tilltalande för manliga konsumentgrupper. Exakt i vilken utsträckning detta bidrog till teknikvalet kan vi inte säga i den här studien, men det är tänkbart att elbilarna blev intvingade i en lyxnisch eftersom de blev begränsade till urbana miljöer, säger Josef Taalbi.
Resultaten ledde forskarna till den bredare frågan: vad hade hänt om elnätet funnits på plats tidigare?
Dubbelt transportsystem
– Enligt våra modeller skulle en majoritet av bilproducenterna ha valt att producera elbilar, i synnerhet i urbana områden. Bensinbilar hade dock en fördel som ”touring car” (rundtursbil) och det fanns fortfarande andra hinder för elbilar, till exempel låg hastighet. Det mest sannolika utfallet är ett dubbelt transportsystem där elbilen kunde ha fungerat som ett pålitligt transportmedel i urbana miljöer, medan bensinbilen hade stora fördelar som ”touring car”, säger Josef Taalbi.
Forskarna menar att resultaten har tydliga konsekvenser för nutida diskussioner:
– I ljuset av den nuvarande klimatkrisen stöder resultaten tanken på att storskaliga investeringar i infrastruktur är avgörande för att uppnå hållbara transport- och energisystem. Detta gäller inte minst elbilar, men också andra förnyelsebara energitekniker, säger Hana Nielsen.
– Våra resultat betonar att brist på infrastruktur eller försenade åtgärder kan skapa incitament som inte bara hindrar alternativa tekniker, utan också stärker rådande tekniker, säger Josef Taalbi.foss
Josef Taalbi, docent vid institutionen för ekonomisk historia, Ekonomihögskolan, Lunds universitet, josef.taalbi@ekh.lu.se
Hana Nielsen, forskare vid institutionen för ekonomisk historia, Ekonomihögskolan, Lunds universitet, hana.nielsen@ekh.lu.se
Under pandemin har frågan om statiner kan minska dödligheten i covid-19, via effekter på koagulation och immunsystemet, engagerat forskare och läkare.
Statiner är en grupp läkemedel som sänker kolesterolhalten i blodet hos människor som löper risk för hjärt- och kärlsjukdomar.
Tidigare studier har inte gett entydiga svar och har ofta haft begränsningen att de enbart inkluderat sjukhusinlagda patienter. Nu har forskar vid Karolinska Institutet genomfört den hittills mest omfattande befolkningsbaserade studien för att undersöka sambandet mellan statiner och dödligheten i covid-19.
Något lägre risk att dö i covid-19
Med hjälp av data från svenska register har forskarna följt 963 876 invånare i Stockholm äldre än 45 år under perioden mars-november 2020. Resultaten bygger på analyser av data om deltagarnas receptbelagda läkemedel, hälso- och sjukvårdsdata samt Dödsorsaksregistret.
Informationen har analyserats med hänsyn till faktorer som bland annat befintliga hälsotillstånd. Resultaten visar att statinbehandling var associerad med en något lägre risk att dö i covid-19. Kopplingen varierade inte väsentligt mellan riskgrupper.
– Resultaten tyder på att statinbehandling kan ha en måttligt förebyggande effekt på covid-19-dödlighet, säger Rita Bergqvist, läkarstudent vid Karolinska Institutet.
Fortsatt användning av statiner
Det behövs randomiserade studier för att fastställa om det finns ett orsakssamband, konstaterar forskarna.
– Sammanfattningsvis stöder fynden den fortsatta användningen av statiner för tillstånd som hjärt-kärlsjukdom och höga nivåer av blodfetter, i linje med nuvarande rekommendationer, under covid-19-pandemin, säger Viktor Ahlqvist, doktorand vid institutionen för global folkhälsa, Karolinska Institutet.
En begränsning i studien omfattar användningen av förskrivningsdata utan möjligheter att kontrollera individuell läkemedelsanvändning. Forskarna har heller inte kunnat kontrollera för riskfaktorer som rökning och högt BMI, utan enbart diagnostiserade hälsotillstånd.
Cecilia Magnusson, adjungerad professor vid institutionen för global folkhälsa, Karolinska Institutet, cecilia.magnusson@ki.se
Den 31 oktober samlas representanter från världens alla hörn i Glasgow för att delta i FN:s stora klimattoppmöte COP26. Förväntningarna är skyhöga efter fjolårets inställda konferens och den alarmerande rapport som FN:s klimatpanel IPCC släppte i augusti.
Men vad kan vi egentligen förvänta oss av mötet? Vad står på spel och vad får besluten för betydelse? Fem forskare vid Lunds universitet ger svar.
Hur långt räcker ländernas klimatambitioner?
Som en del av Parisavtalet 2015 beslutades att alla nationer skulle förnya sina klimatlöften eller nationella klimatplaner, så kallade NDCs (Nationally Determined Contributions), vart femte år.
Eftersom COP-mötet 2020 sköts upp på grund av pandemin är det nu dags för den första uppdateringen. Och även om klimatplanerna inte utgör en egen förhandlingspunkt under toppmötet är frågan viktig – hur långt räcker ambitionerna?
Utifrån de NDCs som kommit in hittills är det tydligt att ansatserna inte är tillräckliga för att nå 1,5-gradersmålet – analyserna pekar mot en tregradig uppvärmning till år 2100, något som skulle få allvarliga följder för människor, natur och samhällen över hela världen.
Parisavtalet
Parisavtalet är en internationell överenskommelse som slöts under FN:s klimatkonferens 2015 och som började gälla året därpå. Genom avtalet, som ses som en historisk milstolpe i det globala klimatarbetet, förbinder sig länderna att arbeta för att hålla den globala uppvärmningen långt under 2 grader, med ambitionen att den ska stanna vid 1,5 grader. Avtalet, som består av 29 artiklar, berör också frågor som klimatanpassning, klimatfinansiering och de rika ländernas ansvar i relation till fattigare länder.
– Det är jättetydligt att löftena inte räcker, de måste skärpas. Regeringar och länder måste gå mycket snabbare fram för att nå Parisavtalet, säker Kimberly Nicholas, klimatforskare vid Lunds universitet.
Därför handlar det på klimattoppmötet 2021 om hur man ska kunna höja ambitionsnivån ännu mer.
Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Centrum för miljö- och klimatvetenskap vid Lunds universitet och Sveriges representant i FN:s klimatpanel IPCC, understryker också att situationen är brådskande.
Den senaste IPCC-rapporten som släpptes i augusti visar att uppvärmningen går snabbare än väntat – vi riskerar att passera 1,5-gradersmålet redan inom tio till tjugo år – och det är alltmer akut med åtgärder om klimatmålen ska nås.
– IPCC-rapporten är väldigt stark och tydlig och bidrar förhoppningsvis till att ambitionsnivån höjs. Historiskt kan man se att rapporterna spelat roll genom att de ökat takten i klimatförhandlingarna, säger han.
Finansiering och en rättvis klimatomställning
En annan viktig fråga under toppmötet är klimatfinansiering. Världens rika länder lovade i Paris att till år 2020 bidra med 100 miljarder dollar om året i bistånd till fattigare länder för att de ska kunna hantera klimatkrisen. Enligt en OECD-rapport var biståndssumman 79 miljarder dollar senast man mätte, år 2019.
På toppmötet ska det tas beslut om hur finansieringen ska se ut efter 2025. Bland annat har USA lovat att fördubbla sitt stöd och i Sverige, ett av de länder som levt upp till sitt åtagande, har regeringen sagt att man vill utöka klimatbiståndet.
Att de rika länderna levererar vad de utfäst är avgörande för Parisavtalets trovärdighet, menar Kimberly Nicholas. Finansieringen relaterar till frågan om en rättvis klimatomställning, som står högt upp på dagordningen på COP26.
– De länder i världen som har orsakat den globala uppvärmningen har också ett ansvar att driva klimatomställningen, säger hon.
Detta är också är en förutsättning för att få med de fattiga länderna, som släppt ut minst men ändå ofta får betala det högsta priset för klimatförändringen.
Hur kan vi dämpa effekterna av den klimatförändring som redan är här?
Ambitiösa utsläppsminskningar är så klart i fokus på toppmötet, men en annan viktig fråga är klimatanpassningar, alltså hur vi kan anpassa våra samhällen till den förändring som redan är här och som bland annat tar sig uttryck i form av skogsbränder, utdragen torka och svåra översvämningar.
Det handlar även om sårbarhet, vilka som är mest utsatta i relation till sådana händelser. Enligt Emily Boyd, föreståndare på LUCSUS (Lund University Centre for Sustainability Studies) kommer diskussionerna under COP26 dels att handla om finansiering, dels om vilka åtgärder som behöver vidtas.
– Forskningen om klimatanpassning har verkligen gått framåt, men tyvärr ser vi ändå inte att det har åstadkommits särskilt mycket. Vi ligger efter både med att få ner utsläppen och med att anpassa oss, säger hon.
Hon forskar bland annat den förlust och skada som uppstår om vi inte lyckas med anpassningen. På toppmötet kommer man bland annat diskutera hur sådana förluster ska mätas och inkluderas i ländernas klimatplaner, men också lyfta frågan om ekonomisk kompensation, exempelvis till utsatta önationer som kan drabbas hårt av en havsnivåhöjning.
– Men frågan är väldigt politisk så vi får se hur långt man kommer inom de formella förhandlingarna.
IPCC-rapporten: samband människa och klimatförändring
FN:s klimatpanel IPCC släppte sin senaste klimatrapport den 9 augusti i år. Rapporten slår fast att det finns ett otvetydigt samband mellan människans utsläpp av växthusgaser och den globala uppvärmningen. I rapporten konstateras vidare att jorden värms upp snabbt och att 1,5-gradersmålet riskerar att passeras redan inom tio till tjugo år, liksom att uppvärmningen väntas ge mycket allvarliga konsekvenser. Redan nu märks att klimatförändringen är här, vilket bland annat tar sig uttryck genom extremväder som värmeböljor och skyfall. Rapporten understryker att varje ton utsläpp och varje temperaturhöjning, spelar roll och utsläppen behöver snabbt minska om uppvärmningen ska begränsas till 1,5 eller 2 grader.
Handel med utsläppsminskningar – åsikterna går i isär
Artikel 6 i Parisavtalet, som handlar om hur stater ska kunna handla med utsläppsminskningar, är fortfarande inte är färdigförhandlad. Frågan var uppe i Madrid 2019, men utan att knutarna löstes.
– Dilemmat med Artikel 6 är att åsikterna går isär om den – somliga menar att den skulle göra det lättare att uppnå utsläppsminskningar, medan andra menar att den skulle främja metoder som inte är effektiva för att uppnå en minskning. Hur artikeln utformas är därför en viktig balansgång. Det gör att förhandlingarna är tidskrävande, eftersom olika viljor, farhågor och förväntningar finns runt bordet, säger Markku Rummukainen.
Globalt beslutsfattande – funkar det?
Det är inte första gången förväntningarna är höga inför ett klimattoppmöte, och mer än en gång har besvikelsen varit stor när oenighet mellan länder satt stopp för viktiga steg framåt i klimatarbetet. Vad talar för att det inte ska bli så den här gången?
– Vi statsvetare brukar säga att det internationella systemet präglas av anarki – ingen har formellt sett beslutsmakt över någon annan. Det är en stat, en röst, som gäller. Därför behövs det konsensusbeslut i klimatförhandlingar, säger Roger Hildingsson, statsvetare vid Lunds universitet, som forskar om klimatpolitik.
Men, betonar han, det här var viktigare före Parisavtalet.
– Klimatförhandlingarna fungerar inte på det sättet längre – med Parisavtalet har man delegerat till varje land att ta fram mål och klimatplaner för hur man ska hålla den globala uppvärmningen under 2 grader, eller så lågt som till 1,5 grad. Världens länder är överens om det långsiktiga målet och det har blivit något av en benchmark för klimatarbetet.
Idén med Parisavtalet har varit att bygga en process för att stegvis höja takten i klimatomställningen, och avtalets legitimitet står och faller med att man lyckas upprätthålla förtroendet för att processen verkligen ökar ambitionerna och leder till förändring i praktiken.
Fungerar parisavtalets process?
– Ja, jag skulle vilja säga det. Det övriga världssamfundets uppslutning när Donald Trump hoppade av Parisavtalet var ett tecken på det, säger Roger Hildingsson.
Fredrik N G Andersson, docent i nationalekonom vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, tillhör dem med låga förhoppningar om vad världens ledare ska komma fram till under toppmötet. Han tror mycket mer på ”klimatklubbar” där grupper av länder – som exempelvis EU – tar täten och går före i klimatomställningen. Som positiva exempel nämner han både EUs nya taxonomi och diskussionerna om koldioxidtullar.
Vad är EU: s taxonomi?
EU: s taxonomi är ett klassificeringssystem som upprättar en lista över miljömässigt hållbara ekonomiska aktiviteter. Syftet med EU:s taxonomi är att hjälpa investerare att identifiera och jämföra miljömässigt hållbara investeringar genom det gemensamma, och är ett verktyg för att nå EU:s klimatmål och målsättningarna inom EU:s gröna tillväxtstrategi, den gröna given.
Hur skulle koldioxidtullar fungera?
Koldioxidtullar eller ”gränsjusteringsåtgärder för koldioxidutsläpp”(Border Carbon Adjustment), går ut på att den som importerar en vara till EU får betala lika mycket för varans totala koldioxidutsläpp som för en vara som är tillverkad inom unionen. Syftet är att utsläppen i andra delar av världen ökar som en följd av EU:s mer ambitiösa klimatpolitik, så kallat koldioxidläckage. Om till exempel ett europeiskt företag omlokaliserar sin produktion till ett land där det är billigare att släppa ut koldioxid.
– Jag tror att det är mer framkomligt än de stora avtalen där den gemensamma minsta nämnaren alltid innebär för lite, säger han.
Men avgörande är ändå att politikerna sätter ramarna och är tydliga med inriktningen på politiken, åtminstone om näringslivet och andra ska följa efter, menar han.
– Näringslivet är villigt att göra mycket, men agerar inom de juridiska och ekonomiska ramar som finns. Så länge ramarna inte ändras är det svårt för företag, och hushåll, att ändra beteende.
Bla bla bla – varför händer inte mer?
”30 år av bla bla bla”. Så uttryckte sig klimataktivisten Greta Thunberg i slutet av september, när hon skulle sammanfatta hur världens ledare har hanterat klimatkrisen hittills. Och det är lätt att känna uppgivenhet. Alla dessa löften, och så lite som händer. Vad talar för att det ska bli annorlunda nu?
Markku Rummukainen lyfter vad han kallar för ett ”genomförandegap” som finns mellan ländernas klimatplaner och den faktiska utvecklingen. Mål och visioner är viktiga, såsom att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland, eller Parisavtalets mål, säger han.
– Men sen ska man hitta vägen för att komma dit också, och det tar tid.
Han sitter själv i Klimatpolitiska rådet, som på regeringens uppdrag granskar Sveriges klimatpolitik. Riksdagen har beslutat om det klimatpolitiska ramverket som anger att Sveriges ska nå nettonollutsläpp till 2045.
– Än så länge minskar utsläppen mycket långsammare än vad målen föreskriver. Det behövs mer klimatpolitik, men också att klimatpolitiken får mer genomslag på andra områden, som exempelvis infrastruktur, skog och finans, säger han.
Genomförandegapet kan i sin tur leda till ett förtroendegap, menar Markku Rummukainen.
– Men, det har ändå också börjat hända saker, exempelvis ökar andelen förnybar energi, och bensin- och dieselbilar har börjat få konkurrens, och hur och vad vi konsumerar diskuteras också allt mer. Det har växlat upp väldigt mycket. Men eftersom det börjar från en låg nivå, tar det tid innan effekten slår genom, säger han.
Han får medhåll av Roger Hildingsson och Fredrik N G Andersson. Mycket har börjat hända, till exempel inom EU, men det måste gå snabbare. Nya policyverktyg måste tas fram och testas. Detsamma gäller ny teknik.
Bra framtidsberättelse samlar människor
Forskarna efterlyser också en tydligare framtidsvision om vart vi är på väg.
– En positiv framtidsberättelse, om framtidens hållbara välfärdssamhälle. Ett socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbart samhälle. För mig är en sådan samhällsberättelse ett viktigt styrmedel. Det kan samla människor och få dem att arbeta mot ett gemensamt mål, säger Fredrik N G Andersson.
Men leder alla ord till någonting? Ja, menar Roger Hildingsson.
– Jag både håller med och inte håller med Greta. Hon har rätt i att det inte har gjorts tillräckligt och att man inte lyssnat ordentligt på vetenskapen. Men det är fel att säga att inget händer, allt är trots allt inte bara ”bla bla bla”.
Kontakt:
Kimberly Nicholas är universitetslektor i hållbarhetsvetenskap vid Lunds universitets centrum för studier av uthållig samhällsutveckling, LUCSUS., kimberly.nicholas@LUCSUS.lu.se
Markku Rummukainen är professor i klimatologi vid Centrum för miljö- och klimatvetenskap, CEC, Lunds universitet. Han representerar Sverige i FN:s klimatpanel IPCC och är ledamot i Klimatpolitiska rådet i Sverige, markku.rummukainen@nateko.lu.se
Roger Hildingsson är forskare i statsveteskap vid Lunds universitet och expert på miljö- och klimatpolitik, roger.hildingsson@svet.lu.se
Emily Boyd är professor i hållbarhetsstudier och föreståndare för Lunds universitets centrum för studier av uthållig samhällsutveckling, LUCSUS, emily.boyd@lucsus.lu.se
Fredrik N G Andersson är docent i nationalekonomi på Ekonomihögskolan i Lund och forskar bland annat på övergången till ett mer hållbart samhälle, fredrik_n_g.andersson@nek.lu.se
Resultaten framkommer i en studie som Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, har genomfört.
Satsningen ”en elev, en dator”
Många huvudmän och skolor har valt att ge eleverna tillgång till varsin personlig dator eller surfplatta. Satsningarna brukar kallas ”en elev, en dator” eller ”1:1-satsning”. Satsningar av detta slag är vanligare bland äldre elever, men andelen mellanstadieelever som fått en dator eller surfplatta från skolan har ökat från 16 till 49 procent mellan 2012 och 2018, enligt siffror från Skolverket.
Lättare att variera och anpassa undervisningen
Rapportförfattarna finner att datorerna har en tydligare och mer betydelsefull roll i undervisningen på skolor där eleverna har varsin dator. Datorerna används dock på ungefär samma sätt som då datortillgången är mer begränsad – främst för att söka information och skriva texter.
– Precis som man kan förvänta sig tycks satsningar på att ge elever en egen dator leda till att datorer får en större roll i undervisningen, säger Martin Lundin, en av rapportförfattarna. Lärarna upplever också att det blir lättare att elevanpassa och variera undervisningen. Däremot kan vi inte se att elever på 1:1-skolor upplever att undervisningen är mer varierad eller att studiemotivationen är högre.
Inga större effekter på studieresultaten
Elevernas resultat på nationella prov i engelska och matematik i årskurs 6 påverkas i genomsnitt inte av 1:1-satsningar. Det finns dock tendenser till något förbättrade genomsnittliga resultat i svenska, även om det finns en viss osäkerhet i dessa analyser.
Ett tydligt resultat är att barn till högutbildade får ett något bättre resultat i svenska och engelska när de har egen dator. För barn till föräldrar som har högst gymnasieutbildning är resultaten osäkra.
Elever på skolor som har fått resurstillskott från kommunen för sina 1:1-satsningar lyckas även något bättre än elever på andra skolor.
–Det skulle kunna bero på att skolorna i mindre utsträckning behövt dra in på något annat för att finansiera datorinköpen, säger Caroline Hall, en annan av författarna.
Så gjordes studien:
Undersökningen är den första stora svenska studien som fångar hur 1:1 påverkar mellanstadieelevers skolresultat.
Information om förekomsten av 1:1 i årskurs 4–6, under perioden 2009–2020, har samlats in från 270 skolor och drygt 50 000 elever.
Uppgifterna har på elevnivå kopplats till olika nationella register, till exempel resultat på nationella prov.
För att studera effekterna av 1:1 jämförs hur studieresultaten utvecklas över tid på skolor som infört 1:1, med motsvarande utveckling på jämförbara skolor utan en 1:1-satsning.
I rapporten används även ett enkätmaterial från Skolverket (”Attityder till skolan”) med ett riksrepresentativt urval av elever i årskurs 4–6 från åren 2012, 2015 och 2018, som innehåller frågor om elevernas skolgång samt om de fått eller fått låna en personlig dator.
Slutligen bygger studien även på intervjuer med 18 lärare och 10 rektorer på mellanstadieskolor som har och inte har 1:1.
IFAU har tidigare genomfört en likartad analys av högstadieelever (IFAU rapport 2019:29). Den övergripande slutsatsen från de två studierna är liknande – att det går ungefär lika bra på de nationella proven för elever på 1:1-skolor och elever på andra skolor – men med vissa tecken på att effekterna är något mer positiva bland mellanstadieelever.
Allt fler barn i världen drabbas av typ 1-diabetes. I Sverige får 40 barn per 100 000 diagnosen varje år, vilket är den näst högsta risken i världen. Den negativa utvecklingen verkar bero på en kombination av arv och miljö – men frågan hur sjukdomen eventuellt kan förebyggas återstår att besvara.
Forskningen om kostens betydelse för utvecklingen av typ 1-diabetes har hittills inte resulterat i några entydiga slutsatser. Nu har forskare vid Karolinska Institutet gått igenom och analyserat tillgänglig forskning om kopplingen mellan kostvanor hos mor och barn och risken att drabbas av typ 1-diabetes under barndomen, en så kallad metaanalys.
Typ 1-diabetes – kronisk sjukdom som ofta drabbar barn
Det som händer när man får typ 1-diabetes är att kroppen slutar tillverka insulin, som är ett hormon som behövs för att cellerna ska kunna ta upp socker från blodet. Det innebär att man får för mycket socker i blodet.
Sjukdomen går inte att bota. Behandlingen består av att få insulin.
Typ 1-diabetes är delvis ärftlig. Man ärver en benägenhet att utveckla ett immunförsvar som angriper och förstör cellerna som bildar insulin. Vad som gör att immunförsvaret angriper cellerna är däremot oklart.
Typ 1-diabetes utvecklas oftast när man är barn eller i tonåren.
Varje år insjuknar mellan 750 och 850 barn och ungdomar i typ 1-diabetes.
– Vår metaanalys tyder på att amning och senare introduktion av gluten* kan ha en skyddande effekt mot typ 1-diabetes. Samtidigt är det viktigt att påpeka att både genetiska och olika miljömässiga faktorer sannolikt påverkar risken för typ 1-diabetes, och att för den enskilde individen är risken att drabbas fortfarande låg, även om man får modersmjölksersättning eller gluten under de första månaderna i livet, säger Anna-Maria Lampousi, doktorand vid institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet.
*Gluten är ett protein som finns i vete, råg och korn.
Forskarna utvärderade 26 faktorer som hörde ihop med kosten, såsom amning, barnets ålder när det först började äta av olika livsmedel, vad mamman ätit under graviditet och kostvanor i barndomen.
Långvarig amning och sen introduktion av gluten
Tyngst evidens (ungefär ”mest vetenskapligt stöd”, redaktionens kommentar) hade studierna som pekade på att långvarig amning och senare introduktion av gluten var förknippat med lägre risk för typ 1-diabetes. För spädbarn som ammades i minst sex till tolv månader var risken för typ 1-diabetes 61 procent lägre än hos andra barn. Barn som fick mat med gluten i vid tre till sex månaders ålder hade 64 procent lägre risk jämfört med barn som fått gluten tidigare.
Forskarna har inte studerat vilka mekanismer som kan tänkas ligga bakom sambanden, men tidigare forskning har visat att amning har allmänt positiva effekter, till exempel för utvecklingen av barnets immunsystem och tarmflora, medan experimentella studier har visat att gluten kan skada de insulinproducerande betacellerna.
Introduktion av komjölk och frukt kan ha betydelse
I genomgången hittades också samband med måttligt bevisvärde för en lägre risk för typ 1-diabetes hos barn som får uteslutande bröstmjölk i minst två månader samt senare introduktion av komjölk (efter två–tre månaders ålder) och frukt (fyra–sex månaders ålder i stället för tidigare).
Det fanns även en koppling mellan ökad risk för typ 1-diabetes och konsumtion av minst två till tre portioner komjölk per dag under barndomen, men detta fynd hade lågt bevisvärde och ska tolkas med försiktighet, enligt forskarna. Studierna visade även på en skyddande effekt av D-vitamintillskott under spädbarnstiden. Mammans kostvanor under graviditeten var inte förknippad med typ 1-diabetes hos barnet.
Mer forskning om amningens betydelse
– Med den här metaanalysen har vi försökt att utreda vilka kostfaktorer som med stark eller måttlig evidens kan kopplas till typ 1-diabetesrisk. Vår analys tyder på att det finns anledning att närmare undersöka amningens skyddande effekter vad gäller typ 1-diabetes samt betydelsen av senare introduktion av gluten, komjölk och frukt under spädbarnsåren. Samtidigt var evidensen för flertalet kostfaktorer generellt låg och vi behöver mer högkvalitativ forskning för att kunna dra några säkra slutsatser, säger Sofia Carlsson, lektor vid institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet.
Anna-Maria Lampousi, doktorand vid institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, annamaria.lampousi@ki.se, Sofia Carlsson, lektor vid institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, sofia.carlsson@ki.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
