I en ny doktorsavhandling vid Chalmers visar Gunilla Enhörning att landerierna spelade en väsentlig roll för hur staden byggdes ut i slutet av 1800-talet.
Redan vid Göteborgs grundande 1621 började så kallade landerier upplåtas. De var små jordstycken på stadens donationsjord utanför vallgraven, som stadens borgare fick arrendera. Det främsta syftet var att bruka jorden för det egna hushållet. Stadsborna var ända fram till 1700-talets slut i hög grad beroende av lantnäringarna.
Efterhand bebyggdes många av landerierna och en del av dem utvecklades även till påkostade och uppskattade sommarnöjen. Landerierna kombinerade därmed nytta med nöje, till skillnad från sommarvillor som bara var avsedda för rekreation och lantbruk där det enbart brukades.
Men när Göteborg behövde ny mark att bygga på var landeriernas saga all. Gunilla Enhörning har undersökt vad som hände.
– Jag var nyfiken på vad som hände då den gamla landeristrukturen och de nya stadsplanerna möttes, hur man tänkte, planerade och beslutade. Det första jag fick ta itu med var att göra en rejäl historik, för det fanns inte, säger Gunilla Enhörning.
Då den första stora stadsplanen utanför stadskärnan antogs 1866 började landerierna försvinna. Deras markområden blev parker eller bebyggdes och många av landeriernas mangårdsbyggnader revs, men vissa fick vara kvar. Ibland anpassades planerna efter landerierna så att nya gator tog extra krokar, vilka fortfarande kan ses i stadsbilden.
– Spåren av tidigare strukturer speglar gamla tiders sätt att leva och är en nyckel till hur samhället har utvecklats. Dessa har använts för att foga in mina exempel från Göteborg i ett generellt system så att jämförelser kunnat göras med andra städer, till exempel Rennes och Paris.
Avhandlingen, ”Landerierna i Göteborgs stadsbyggande” försvarades i september 2006. Den är skriven på svenska med en engelsk sammanfattning.
Kontaktinformation
Mer information:
Gunilla Enhörning, Stadsbyggnad, Institutionen för arkitektur, Chalmers, Göteborg, tel 031-772 24 57
unicorn@chalmers.se
Handledare: Gunilla Linde Bjur, bitr professor, Institutionen för arkitektur, Chalmers, Göteborg
Tel: 031 772 24 69
gunilla.bjur@chalmers.se
Vid önskemål om foton för publicering, kontakta Gunilla Enhörning eller Sofie Hebrand, Informationsavdelningen, tel 031-772 84 64
sofie.hebrand@chalmers.se
För att få en generell bild av hur renarna använder landskapet har Anna Skarin vid SLU studerat hur olika faktorer påverkar renarna inom tre olika samebyar i sitt doktorsarbete. Studien är föranledd av diskussioner kring vilka betesmarker renarna behöver, rennäringens påverkan på vegetationen och påverkan av bland annat turismen på rennäringen.
Anna Skarin genomförde studien på Långfjället i Idre Nya sameby i Dalarna, Handölsdalens sameby vilken innefattar lederna i den så kallade Jämtlandstriangeln och i Sirges sameby som delvis ligger i nationalparkerna Sarek och Padjelanta i Norrbotten. Hon inventerade spillning och utrustade ett antal renar med gps-halsband. Dessa data kopplades ihop med vegetationstyp, topografi (höjd, brutenhet i terrängen och sluttningens väderstreck), och avstånd till närmaste vandringsled. Renarnas rörelser relaterades också till väderlek och avstånd till närmaste vandringsled för att klarlägga hur insektsförekomst och mänsklig aktivitet påverkade deras rörelsemönster.
Renarna föredrog inte oväntat högre områden främst under högsommaren och under väderförhållanden då insektsstörningar var att vänta. Genom hela säsongen var renarna särskilt attraherade av ängsmarker, gräshedar och hedmarker. I betydligt mindre utsträckning uppehöll de sig i områden med fjällbjörkskog, videsnår, myrmarker, blockmark och områden med sparsam vegetation. De gps-försedda renarna, som bara utgjorde en liten del av alla renar, visade sig ha relativt snäva hemområden, som växlade periodvis efter vilken höjd renarna befanns sig på. Renarnas hemområden föreföll vara olika bra ur betessynpunkt, antagligen beroende på konkurrens mellan renarna.
Under vår och försommar anses renarna vara känsliga för störningar på grund av kalvningen. Det fanns också tydliga tecken på att renarna undvek områden med mänsklig aktivitet under just den perioden. I Idre sameby verkade renarna acceptera ett visst mått av mänsklig störning för att kunna vistas i insektsfria områden. Också i Sirges, där det är relativt få vandrare jämfört med Handölsdalen och Idre Nya Sameby, uppehöll sig renarna gärna i områden nära leder. Däremot ökade de sin gånghastighet ju närmare lederna de var, vilket kan tyda på att de kände sig störda. I Handölsdalen fanns det inga tydliga tecken på att renarna påverkades av leder eller rörde sig snabbare nära dem, men å andra sidan var betet bättre nära de större lederna. I Handölsdalen och Idre samebyar där turister var frekventa kan renarna alltså ha accepterat ett visst mått av mänsklig störning för att vinna andra fördelar, medan renarna i Sirges inte gjorde det.
De samlade resultaten visar en mångfacetterad bild av vilka områden som var värdefulla respektive mindre värdefulla för renarna. De olika områdena användes i varierande grad under olika delar av säsongen, vilket alltså berodde på samspel mellan betets utveckling under sommaren, väderlek, insektsaktivitet och mänsklig störning. Genom att många faktorer påverkar användningen blir bilden komplex.
För att kunna tillämpa resultaten i nya områden föreslår Anna Skarin att de olika faktorernas inverkan översätts t.ex. i ett poängsystem, med vars hjälp ett samlat värde på olika terrängavsnitt beräknas. Därigenom kan olika delområdens betydelse för renskötseln värderas och användas när olika intressen ska förvaltas, till exempel i naturvårdssammanhang och när nya leder och ledsystem ska planeras.
———————–
FilMag Anna Skarin, Enheten för renskötsel, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Reindeer use of alpine summer habitats”. Disputationen avser filosofie doktorsexamen.
Plats: Sal L, Undervisningshuset, Ultuna
Tid: fredagen den 6 oktober 2006, kl 13.00.
Opponent: Dr Anne Loison, Universitetet Lyon 1
Kontaktinformation
Anna.Skarin@rene.slu.se, 018-67 19 54
”Reindeer use of alpine summer habitats”
Tidigare forskning har visat samband mellan näringsstatus och hälsa hos äldre, och ett gott näringstillstånd antas kunna öka förmågan att tillfriskna efter sjukdom. Vårdpersonalen behöver bli mer observanta på riskfaktorer och tecken på undernäring hos äldre patienter, skriver doktoranden och sjuksköterskan Ulrika Söderhamn i sin doktorsavhandling.
Ett sätt att förbättra kontrollen är att screena patienterna. Ulrika Söderhamn har konstruerat ett frågeformulär, Nutritional form for the elderly (NUFFE), som ska vara lätt för vårdpersonalen att använda.
Vid en screening med NUFFE på 147 patienter vid en geriatrisk vårdavdelning i Västsverige visade det sig att 101 (69 procent) löpte medelhög till hög risk för undernäring, men bara 24 av dessa patienter hade en särskild vårdplan. Riskpatienterna upplevde också dålig hälsa, låg förmåga till egenvård och svagare känsla av sammanhang i större utsträckning än sina medpatienter med låg risk för undernäring.
Slutsatsen är att ett screeninginstrument som NUFFE bör vara en god hjälp för sjuksköterskor att identifiera riskpatienter, så att man i tid kan ge förebyggande behandling.
– När jag intresserade mig för sårläkning insåg jag näringstillståndets betydelse i det sammanhanget. Men de instrument som fanns för att fastställa risk för undernäring var alltför komplicerade för att användas i den kliniska vardagen. Då väcktes tanken att konstruera något enklare, och avhandlingsarbetet är ett test av detta nya instrument, säger Ulrika Söderhamn.
Avhandlingen Nutritional screening of older patients – developing, testing and using the Nutritional form for the elderly (NUFFE) försvaras vid disputation fredag 6 oktober kl 9.00 i Berzeliussalen, Campus US, Linköping. Opponent är professor Karin Axelsson, Luleå tekniska universitet.
Kontaktinformation
Ulrika Söderhamn 0521-15783, soderhamn@zeta.telenordia.se
Det blir allt vanligare att individer söker efter medicinsk information på Internet innan de vänder sig till sjukvården. I Göran Umefjords undersökning har närmare 40 000 konsultationer hos landstingsägda Infomedicas tjänst Fråga doktorn analyserats. Det visade sig att tre fjärdedelar av de som nyttjade tjänsten var kvinnor, oftast mellan 21 och 60 år. Tjänsten användes dygnet runt. Personer bosatta i större orter var mest benägna att konsultera en doktor på Internet. Ett fåtal personer frågade vid upprepade tillfällen.
Frågorna var mycket varierande. De flesta frågade för egen del. Fråga doktorn användes främst för en första bedömning av ett medicinskt problem, för att få ytterligare information under pågående behandling eller för second opinion. Nästan hälften av frågeställningarna hade inte tidigare blivit bedömda inom vården. Flertalet som nyttjat tjänsten var nöjda och nästan hälften tyckte att de fått tillräcklig information och inte behövt gå vidare med sin förfrågan. Vissa uttryckte att tjänsten fungerade väl som ett komplement till befintlig sjukvård.
De vanligaste skälen för att vända sig till Fråga doktorn var att det var enkelt och bekvämt, att man kunde vara anonym, att doktorer i vården var stressade, att det var svårt att få den egna tiden att räcka till för att söka vård, eller att man upplevde att väntetiden inom vården var alltför lång. Flera angav att de vänt sig till en doktor på nätet eftersom de var besvikna efter läkarbesök där de upplevt kommunikationsproblem.
De familjeläkare som besvarade frågorna uppfattade sitt uppdrag som stimulerande, utmanande och lärorikt, trots att de inte kunde se frågeställarna eller göra undersökningar. Läkarna uppskattade möjligheten att kunna reflektera över frågan innan de svarade.
Göran Umefjords avhandling understryker samtidigt att det fysiska mötet även i framtiden kommer att utgöra basen i den svenska sjukvården. Konsultationer på Internet kan däremot utgöra ett komplement och i vissa fall ersätta det fysiska besöket. För att möta efterfrågan på Internet-baserade hälsotjänster inklusive konsultationer föreslår Umefjord att läkare och övrig berörd vårdpersonal samt studerande erbjuds utbildning inom området och att etiska riktlinjer upprättas.
Porträttbild på Göran Umefjord finns för nedladdning på http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/index.html
Fredagen den 6 oktober försvarar Göran Umefjord, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, allmänmedicin, Umeå universitet sin avhandling med titeln Internet consultation in medicine: Studies of a text-based Ask the doctor service.
Disputationen äger rum den 6 oktober kl. 10.00 i sal Betula, byggnad 6M, Norrlands universitetssjukhus.
Fakultetsopponent är professor Gerhard Andersson, professor, Institutionen för beteendevetenskap, Linköpings universitet.
Kontaktinformation
Göran Umefjord är uppvuxen i Umeå. Han nås på mobiltelefon 070-345 37 93 eller e-post umefjord@ymex.net.
Tid och plats: Måndagen den 9 oktober, kl 18.30, Aula Magna, Stockholms universitet
Föredraget hålls på engelska. Uppläsning av utdrag sker på portugisiska och svenska.
Fritt inträde
Om António Lobo Antunes:
Den portugisiske författaren António Lobo Antunes är ett världsnamn inom litteraturen och betraktas som en förnyare av portugisisk prosa. Hans romankonst kännetecknas av stor episk kraft i kombination med ett avancerat modernistiskt formspråk. António Lobo Antunes namn har ofta figurerat i Nobelprissammanhang. Hans romaner har översatts till ett trettiotal språk. Kända titlar är: Fado Alexandrino, Portugals glans och ära, Handbok för inkvisitorer, Ha inte så bråttom in i den mörka natten, Tingens naturliga ordning och Karavellernas återkomst.
Kontaktinformation
För mer information:
David García, Institutionen för spanska, portugisiska och latinamerikastudier, tfn 08-16 30 98, e-post david@isp.su.se
Tid: Onsdagen den 4 oktober 2006 kl 13.00 – 16.30
Plats: Aulan, Institutionen för socialt arbete-Socialhögskolan, Sveavägen 160
Program:
13.00 Inledning
Professor Tommy Lundström
13.10 När Man är i minoritet – en kvalitativ studie om mäns upplevelser av sitt arbete i äldreomsorgen
Palle Storm, e-post palle.storm@socarb.su.se
13.35 Kvinnomisshandlare – en diskursanalys av den offentliga bilden
Maria Andersson, e-post maria.andersson@socarb.su.se
14.00 ”Var sov du i natt?” – Socialsekreterarens roll som rättstillämpare vid tillhörighetsutredningar
Linnea Hanning, e-post linnea_hanning@hotmail.com
14.30 Paus – kaffe serveras till självkostnadspris, bokbord i foajén
15.00 Utredningarnas retorik: En jämförande innehålls- och argumentationsanalys av biståndsutredningar
Roberto Gonzalez, e-post robgon@spray.se
15.25 Ungdomars relation till spel – ett problem?
Camilla Ingard & Marie-Louise Broth, e-post camilla.ingard@sodertalje.se eller mari-louise.broth@karolinska.se
15.50 Makt och maktlöshet: En studie om förutsättningar för barnavårdsutredningar i Ekerö, Sigtuna, Solna och Sundbyberg
Eva Olofsson, e-post evaeolofsson@hotmail.com
16.15 Avrundning av eftermiddagen
Fil.dr Karin Borgström
Kontaktinformation
För information, uppsatserna eller kontakt med författarna:
Natasja Andersson, Institutionen för socialt arbete – Socialhögskolan, tfn 08-16 32 94, mobil 073-705 75 58, e-post natasja.andersson@socarb.su.se
Marie Rönnefält, Institutionen för socialt arbete – Socialhögskolan, tfn 08- 674 74 52, mobil 073-650 10 09,
e-post marie.ronnerfalt@socarb.su.se
Maria Erlandsson, pressekreterare, Stockholms universitet, tfn 08-16 39 53, mobil 070-230 88 91, e-post maria.erlandsson@eks.su.se
Fetma är ett växande problem världen över och ses av Världshälsoorganisationen, WHO, som ett allvarligt hot mot den globala folkhälsan. Under de år som studien genomfördes (1992-2001) ökade andelen svenska gravida kvinnor med övervikt eller fetma från 25 till 36 procent. I USA ökade förekomsten av fetma hos kvinnor mellan 20 och 39 år från 9 procent 1960-62 till 28 procent 1999-2000.
Ett stort antal studier har under årens lopp kunnat länka komplikationer under graviditeten till fetma eller kraftig övervikt, men det har varit svårt att hitta bevis för ett direkt orsakssamband. I sin studie använde docent Eduardo Villamor (Harvard School of Public Health) och professor Sven Cnattingius (Karolinska Institutet) data från över 150 000 svenska kvinnor i Svenska Medicinska Födelseregistret som fött både sitt första och andra barn mellan åren 1992 och 2001. Forskarna räknade ut kvinnornas BMI (vikt i förhållande till längd) vid det första besöket på mödravårdscentralen vid varje graviditet. Därefter räknade de ut skillnaden i BMI mellan början av första och andra graviditeten. De komplikationer som Eduardo Villamor och Sven Cnattingius undersökte i samband kvinnornas andra graviditet var blodtryckssjukdomar hos mamman, graviditetsdiabetes, kejsarsnitt, fosterdöd och alltför stor fostertillväxt
Resultatet visade att viktökning mellan första och andra graviditet var kopplad till en ökad risk för samtliga dessa komplikationer. En ökning med en eller två BMI-enheter ökade risken för graviditetsdiabetes, blodtryckssjukdomar eller alltför stor fostertillväxt med mellan 20 och 40 procent. Risken för fosterdöd ökade med hela 63 procent för kvinnor som höjde sitt BMI med tre eller fler enheter i förhållande kvinnor som inte gick upp i vikt. Stor effekt syntes också på övriga komplikationer.
Dessutom upptäckte forskarna att viktuppgång ökade riskerna för graviditetskomplikationer även för kvinnor som inte var överviktiga. En kvinna som exempelvis är 1.65 m lång och väger 63 kilo före sin första graviditet har ett BMI på 23. Om hon ökar sin vikt med 3 kilo (1 BMI-enhet) mellan första och andra graviditeten skulle hon fortfarande vara att betrakta som normalviktig, men risken för graviditetsdiabetes skulle enligt studien öka med 30 procent. Om hon ökar 6 kilo i vikt (2 BMI-enheter), skulle detta innebära en fördubblad risk för graviditetsdiabetes. Och omvänt; viktnedgång före en graviditet leder hos redan överviktiga kvinnor till minskad risk för komplikationer.
– Vid tidigare studier av riskgraviditeter har man mätt kvinnornas vikt vid ett enstaka tillfälle, och då funnit att förekomsten av kraftig övervikt tycks öka frekvensen av olika typer komplikationer. I den här studien gick vi längre tillbaka i tiden och undersökte hur kvinnornas vikt utvecklats, säger professor Sven Cnattingius.
En begränsning i studien var att man inte kunde särskilja huruvida viktökningen berodde på den första graviditeten eller på kraftig viktuppgång mellan graviditeterna. Men allt som allt menar forskarna att resultaten erbjuder starka bevis för att viktökning inför en graviditet kan leda till ett stort antal komplikationer.
– Studiens resultat talar inte bara för att man bör rekommendera viktreduktion hos överviktiga unga kvinnor som planerar en graviditet, utan också att man verkar för att normalviktiga kvinnor behåller sin vikt. Mer forskning behövs dock för att hitta bra sätt att förhindra varaktig viktuppgång i samband med graviditet och underlätta viktnedgång efter förlossningen, säger professor Cnattingius.
Studien har finansierats med bidrag från Karolinska Institutet. Dr. Eduardo Villamor får visst ekonomiskt stöd av National Institute of Child Health and Development.
Publikation:
“Interpregnancy weight change and risk of adverse pregnancy outcomes: A population-based study”, E. Villamor och S Cnattingius, The Lancet 30 september 2006.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Sven Cnattingius, professor i epidemiologi, Karolinska Institutet
Tfn: 08-524 861 90
E-post: sven.cnattingius@ki.se
Katarina Sternudd, pressekreterare, Karolinska Institutet
Tfn: 08-524 838 95
E-post : katarina.sternudd@ki.se
Todd Datz, Assistant Director for External Communications, Harvard School of Public Health
Tfn: +1 617-432-3952
E-post: tdatz@hsph.harvard.edu
Svår blodbrist, andningsproblem och hjärnpåverkan är vanliga och livshotande följder av svår malariainfektion. Sjukdomstillstånden uppkommer i samband med att P. falciparium, parasiten bakom sjukdomen, infekterar röda blodkroppar varpå dessa ansamlas i stora mängder och hindrar blodflödet genom de fina blodkärlen i hjärnan och andra organ.
Anledningen till att blodkropparna klibbar ihop och fastnar i kärlen är att parasiten inne i blodkroppen producerar proteiner som fungerar som ett klister – proteinerna sticker ut från blodkroppens yta och binder till receptorer på andra röda blodkroppar och i blodkärlsväggen. Forskarnas utmaning har varit att lösa upp bindningarna så att de infekterade blodkropparna kan följa med blodflödet till mjälten och förstöras.
Forskargruppen, som leds av professor Mats Wahlgren, har nu utvecklat en substans som hindrar infekterade blodkroppar från att binda till varandra och till blodkärlen. Substansen lösgör dessutom blodkroppar som är bundna sedan tidigare. Med den nya metoden har forskarna effektivt kunnat behandla svår malaria hos råttor och primater och det återstår att se om samma goda resultat gäller för människor.
– Det saknas idag ofta behandling som kan rädda den svårt malariasjuke. Vi har utvecklat en substans som kan komma att hjälpa dessa patienter, säger Mats Wahlgren.
Tidigare användes en anti-koagulerande substans med namnet heparin i behandling mot svår malaria. Heparin hade förmåga att lösgöra blodkropparna men togs snabbt ur bruk när det visade sig att substansen orsakade inre blödningar. Den nya substansen är en vidareutveckling av heparin med den viktiga skillnaden att den inte påverkar blodets normala koagulering.
Studien, som är finansierad delvis av SIDA och Dilafor AB, presenteras den 29 september i PLoS Pathogens.
Publikation:
”Release of sequestred malaria parasites upon injection of a glycosaminoglycan” av Anna M. Vogt, Fredrik Pettersson, Kirsten Moll, Cathrine Jonsson, Johan Normark, Ulf Ribacke, Thomas G. Egwang, Hans-Peter Ekre, Dorothe Spillmann, Qijun Chen och Mats Wahlgren, PLoS Pathogens, September 2006, Vol. 2, Issue 9, e100.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Professor Mats Wahlgren
Tel: 08-524 872 77, 070-556 12 46
E-post: Mats.Wahlgren@ki.se
Postdoc Anna Vogt
Tel: 08-457 25 09, 070-320 48 73
E-post: Anna.Vogt@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Dr Göran Carstedt är ordförande i Det naturliga steget och en tongivande medlem i den världsomspännande Society for Organizational Learning som ägnar sig åt oberoende utveckling av människor och deras organisationer.
Göran Carstedt är också konsult och rådgivare åt organisationer i Europa och USA. Han är ordförande och ledamot i ett antal bolagsstyrelser och har tidigare varit chef för IKEA i Nordamerika, samt Volvos svenska och franska dotterbolag. Carstedt erhöll sin doktorsgrad vid Umeå universitet 1974. Det var i sitt arbete i IKEA:s verkställande ledning (1990-97) och som chef för IKEA Nordamerika (1990-95) som han fick erfarenhet av att omsätta Det naturliga stegets grundtankar till industriellt ledarskap.
The Karlskrona Dialogues är en serie offentliga föreläsningar inom ämnet hållbarhet. Onsdagen den 4 oktober kommer Göran Carstedt att hålla föreläsningen ”Ekonomi och Ekologi – vi börjar se sambanden, men det behövs ett nytt sätt att tänka” på Wämö Center.
Kontaktinformation
Ytterligare upplysningar kan fås av David Waldron, programansvarig för Strategic Leadership Towards Sustainability, telefon: 0709-22 02 45. Eller gå in på
Det är en av de nyheter som presenteras vid det s k Spiderman-konsortiets årliga konferens, som hålls 29-30 september i Uppsala.
Bland övriga nya forskningsrön från konsortiet kan nämnas:
• Konstgjord spindeltråd har inte gett några negativa effekter på levande celler. Tvärtom tycks spindeltråd och celler kunna samsas sida vid sida.
• Konstgjord spindeltråd kan användas som byggnadsställning för tillverkning av syntetiskt brosk och ben. Detta är ett mycket viktigt genombrott t ex för tumör- och plastikkirurgin.
• En helt ny arsenal av tekniker för att testa hur väl nya material tolereras av kroppen har tagits fram.
Spiderman är en av EU-kommissionens allra största forskningssatsningar där man samlat universitet och bioteknikindustrier från England, Tyskland, Nederländerna och Sverige i ett konsortium för att massframställa spindeltråd. Syftet är att kunna använda spindeltråden för att tillverka nya reservdelar för människan. Svenska deltagare är SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) och bioteknikföretaget Q-Med. Spindeltråden är ett unikt material eftersom det är starkare än alla kända material som stål, kolfiber och Kevlar. Spindeltråd är dessutom elastisk vilket gör den teoretiskt sett lämplig att använda t ex för att bygga upp konstgjorda senor och korsband. Dessutom tolereras spindeltråd väl när den opereras in i försöksdjur och inga tecken på inflammation eller avstötning har hittills kunnat påvisas.
Kontaktinformation
Prof Wilhelm Engström, tel 073-705 40 20, wilhelm.engstrom@bvf.slu.se
Studien är genomförd vid Östra sjukhuset i Göteborg. Totalt ingår 112 äldre patienter som kommit in till akutmottagningen med bruten höft. Hälften av patienterna fick den vård som ges i normala fall vid höftfraktur. De övriga 56 patienterna möttes av en ny vårdmodell som utgick från varje patients individuella förutsättningar.
– Tillsammans med sjukhusets egen personal planerade och genomförde jag flera mindre förändringar längs patientens hela vårdväg. Med enkla medel förbättrade vi vårdsystemet mycket både vad gäller kvalitet och effektivitet, säger sjuksköterskan Lars-Eric Olsson som genomfört studien.
De patienter som fick den vanliga vården var i genomsnitt kvar på sjukhuset i 26 dagar. Bara 5 % av dessa patienter kunde återgå till ett helt oberoende liv efter sin sjukhusvistelse. De patienter som möttes av den nya vårdmodellen kunde lämna sjukhuset redan efter 12 dagar och 20 % av dem klarade sig sedan helt utan hjälp.
– Vad som främst förvånade mig var att förbättringen kom så snabbt. Så snart sjukhuspersonalen började arbeta efter den nya vårdvägen märktes förändringarna tydligt, säger Lars-Eric Olsson.
Den stora skillnaden mellan de två patientgrupperna handlade om hur snabbt rehabiliteringen inleddes och hur personalen följde upp patienternas träning. Små förändringar i rutinerna på akutintaget och ändrad prioritering till operation gjorde att patienterna kunde sättas upp i sina sängar inom ett par timmar efter operationen. De flesta av patienterna klarade också att ta en kort promenad.
– Äldre patienter tappar sin fysiska styrka oerhört snabbt om de blir liggande i sängen och den styrkan kommer aldrig tillbaka. Tidigare studier har visat att några få dagars stillaliggande kan vara avgörande, säger Lars-Eric Olsson.
De nya riktlinjerna innebar att patienterna fick fler tillfällen att träna sin styrka än tidigare.
– Genom att till exempel undvika att sätta en kateter på patienterna blev den korta promenaden till toaletten en del i rehabiliteringsprocessen. Patienter fick också gå hela eller delar av sträckan till lunchrummet för att äta, säger Lars-Eric Olsson.
Personalen arbetade också medvetet för att motivera patienterna under rehabiliteringen. Redan före sin operation fick patienterna veta hur deras tid på sjukhuset skulle se ut. Patienterna intervjuades noggrant när de kom till akutintaget och varje patient fick sedan ett individuellt anpassat vårdprogram som bland annat beskrev hur snabbt de kunde börja röra på sig efter operationen, hur länge de kunde vänta sig att de skulle bli kvar på sjukhuset och hur mycket hjälp de skulle behöva när de skrivits ut.
– Patienterna i studien var i genomsnitt 84 år gamla och många av dem trodde att de aldrig mer skulle klara sig själva efter sin höftfraktur. Vårdprogrammet hjälpte dem att se att det var möjligt för dem att återhämta sig, säger Lars-Eric Olsson.
Avhandling för filosofie doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för vårdvetenskap och hälsa.
Avhandlingens titel: Patients with acute hip fractures; motivation, effectiveness and costs in two different care systems
Avhandlingen försvaras fredagen den 6 oktober, klockan 13.00, hörsal 2118, Academicum, Institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Arvid Wallgrens backe, hus 2.
Kontaktinformation
För information kontakta:
Lars-Eric Olsson, leg. sjuksköterska, telefon: 0520-65 20 45, e-post: lars-eric.olsson@vgregion.se
Handledare:
Universitetslektor Inger Ekman, telefon: 031- 773 60 14, e-post: inger.ekman@fhs.gu.se
Adjungerad professor Jón Karlsson, telefon: 031- 343 40 94, e-post: jon.karlsson@vgregion.se
Jan Erik Solem ingår i en forskargrupp i tillämpad matematik som bland annat sysslar med bildanalys och datorseende. I sin avhandling visar han hur man genom matematiska metoder kan få datorer att skapa tredimensionella modeller av föremål eller personer med utgångspunkt från vanliga fotografier.
Enkelt uttryckt handlar det om att räkna ut var kameran stått i förhållande till föremålet och sedan utnyttja geometri, säger Jan Erik Solem.
– För ansikten går det i princip att skapa tredimensionell data utifrån ett enda fotografi, men oftast har vi jobbat med 5-10 stillbilder eller med filmsekvenser.
Tekniken går att använda inom en rad olika områden, menar Jan Erik Solem.
– Mycket av det vi forskat kring syftar till att automatisera arbetet i datorn. Inom till exempel stadsplanering och arkitektur lägger man idag ner många arbetstimmar på att manuellt skapa tredimensionella modeller. Kan man förenkla den processen finns det otroligt mycket pengar att spara.
– Ett annat tänkbart användningsområde är inom spelbranschen, där man med den här tekniken enkelt kan föra in föremål i den virtuella världen genom att fotografera dem, säger han.
Snart hoppas Jan Erik Solem själv också bli ett levande bevis på att resultaten från avhandlingen går att kommersialisera. Han har startat företaget Polar Rose, som utvecklat en teknik för ansiktsigenkänning baserat på forskningsrönen. Produkten – den webbaserade sökmotorn – blir den första i världen som söker på bilder och inte på text.
Sökmotorn ska inom kort testas av ett antal pilotanvändare, och kring årsskiftet ska den sedan lanseras på bred front, berättar Jan Erik Solem.
– Eftersom det idag inte finns en sådan söktjänst ska det bli riktigt spännande att se hur den tas emot. Och blir det en succé så får vi det lyxproblemet att vi plötsligt konkurrerar med jättar som Google, Microsoft och Yahoo.
Jan Erik Solem försvarar sin avhandling ”Variational Problems and Level Set Methods in Computer Vision – Theory and Applications” fredagen den 29 september klockan 13:15. Platsen är Östra Varvsgatan 9 A (Ubåtshallen), sal U:301, Malmö.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Jan Erik Solem, jan.erik.solem@ts.mah.se, eller 0735-282453.
Det finns en allmän föreställning om att staten har tagit huvudansvaret för kulturarvet. Men det stämmer inte. I sin avhandling, den första vid Tema Kultur och samhälle, kartlägger Magdalena Hillström Nordiska museets tillblivelse och tidiga historia. Hon visar hur museet kom till på ett privat initiativ och ägdes privat innan det övertogs av en stiftelse, som för övrigt fortfarande äger museet.
Artur Hazelius, Nordiska museets och även Skansens grundare, var en samlare av rang, vilket också museets samlingar genom tiderna vittnat om. Här fanns plats för allt, för ”samlingar i oändlighet”. Någon bärande idé eller genomtänkt strategi om vad som skulle visas upp fanns inte.
– Det var ett mångtydigt museum, säger Magdalena Hillström, något som också gjorde det lätt att försvara. Vilken inriktning man än efterlyste så fanns det alltid något att visa upp
Frågan om vem som vårdar vårt kulturarv är inte överspelad. Exempelvis arbetar 10 000-tals engagerade människor ideellt i stiftelser och föreningar, med bruks- industri- och arbetsmuseer av olika slag. Frågan om statens ansvar är inte besvarad, konstaterar Magdalena Hillström.
Wera Grahn, som disputerar vid Tema Genus, har också granskat Nordiska museet, men ur ett genusperspektiv. Hon visar hur museet i sina utställningar upprepar stereotypa bilder av vad kvinnor och män får göra och inte göra. Kvinnor knyts till hemmets sfär, de återges ofta i passiva positioner, de omskrivs med bara förnamn och om de rör sig i den offentliga sfären så är det mestadels som offer.
– Det är helt okej att kalla Selma Lagerlöf för bara Selma, men vem skulle komma på idén att kalla Strindberg för bara August? frågar Wera Grahn retoriskt.
Män, däremot, erövrar världen, skapar välstånd, bygger nationer, har titlar och en mängd olika yrken. Deras privatliv berörs inte, de omskrivs med både för- och efternamn och behandlas på det hela med större respekt än kvinnor, hävdar Wera Grahn.
– Kring kvinnors prestationer berättar utställningstexterna gärna på ett raljerande och nedsättande sätt, säger hon, och tar som exempel beskrivningen av modeskaparen Gunilla Ponténs produktion av ”tokroliga hattar”.
Museer fortsätter att reproducera gamla tankemönster, som förminskar kvinnor, är Wera Grahns slutsats. Detta trots att de är ålagda att ge nyanserade skildringar av kvinnors och mäns liv i historien. Problemet är att de museiansvariga inte riktigt vet hur de ska omsätta detta i praktiken. De saknar verktygen, menar Wera Grahn.
– Det handlar inte bara om att synliggöra kvinnor, säger hon, utan också om hur de synliggörs.
Kontaktinformation
Magdalena Hillström disputerar den 29 september vid Tema Kultur och samhälle. Avhandlingen heter Ansvaret för kulturarvet. Hon nås på telefon 011 363411 eller 0707 771715, e-post: maghi@isak.liu.se
Wera Grahn disputerar den 6 oktober vid Tema Genus. Avhandlingen heter ”Känn dig själf”. Telefon 08-748 04 80 eller 070-775 63 73, e-post: wergr@tema.liu.se
Det visar resultaten av en av de första studierna av de ekologiska följderna med genetiskt modifierade träd. De genetiskt modifierade asparna innehöll en förändrad sammansättning och högre halter av försvarssubstanser, fenoler, som ger träden skydd mot växtätare och svampangrepp. Dessa förändringar var oväntade och illustrerar en viktig princip – man kan inte förändra en sak i ett träd utan att det samtidigt får andra följdverkningar.
Studien, som är gjord av forskare vid SLU i Umeå och Umeå universitet, har publicerats i Journal of basic and applied ecology.
Professor Joakim Hjältén och doktoranden Anna Lindau, båda vid SLU:s institution för skoglig zooekologi, har deltagit i studien.
– De ekologiska riskerna med genetiskt modifierade träd diskuteras alltför sällan, anser de och efterlyser fler riskanalyser. Riskanalyser är enligt en utredning som Naturvårdsverket nyligen presenterat lågt prioriterade i dagens forskningspolitik.
Anders Wennström, docent i växtekologi vid Umeå universitet, instämmer: – Vår studie visar att vi behöver bättre kunskaper om ekologiska risker med genmodifiering. Idag satsas huvuddelen av forskningsmedlen på att utveckla teknologin och tekniken för att göra genmodifierade organismer. Endast en bråkdel av medlen går till att studera riskerna. Jag är övertygad om att det kommer att bli svårt att få acceptans bland allmänheten för genmodifiering innan vi förstår riskerna.
– Vi är inte emot genmodifiering men studien visar att innan vi börjar använda det i stor skala bör riskerna utvärderas grundligt. Sedan får man väga riskerna mot de fördelar som användningen av transgener medför, säger Anders Wennström och Joakim Hjältén.
Kontaktinformation
Joakim Hjältén, professor, institutionen för skoglig zooekologi, SLU i Umeå, tel 090-786 84 00, 070-317 81 83. E-post: Joakim.Hjalten@szooek.slu.se
Anders Wennström, docent, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, tel 090-786 62 25, 070-272 01 47. E-post: anders.wennstrom@adm.umu.se
– Intresset för konferensen är stort från flera grupper – såväl från studenter, lärare och forskare i norden som från näringsliv och kulturinstitutioner. Det är ett privilegium för modevetenskapen vid Stockholms universitet att redan så här tidigt i centrets historia ha förmånen att samla så många av de mest framstående forskarna inom det modevetenskapliga fältet, säger Lizette Gradén, koordinator vid Centrum för modevetenskap, Stockholms universitet.
Huvudtalare vid symposiet är Valerie Steele, verksam vid Museum at the Fashion Institute of Technology i New York.
Den första juli i år etablerades Centrum för modevetenskap vid universitetet. Under hösten antogs 400 studenter till en 5-poängs introduktionskurs och 25 studenter påbörjade en ettårig magisterkurs som kommer att byggas ut till ett mastersprogram. Även en kandidatutbildning
kommer att inrättas. En professur har utlysts internationellt. Utlysningen pågår till månadsskiftet och kommer att tillsättas under nästa år. En gästprofessor, Rebecca Arnold, är verksam vid centret sedan terminens början.
– Etableringen av modevetenskap vid Stockholms universitet har fått stor uppmärksamhet internationellt och flera utländska universitet har uttryckt intresse för samarbeten på området, säger Kåre Bremer, rektor vid Stockholms universitet, som inleder symposiet.
Styrelseledamöterna i Centrum för modevetenskap blir enligt rektors beslut den 21 september:
– Professor Margaretha Rossholm Lagerlöf, Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet
– Docent Håkan Preiholt, Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet
– Ingrid Giertz-Mårtensson, VD, Swedish Vision AB
– Tom Hedqvist, rektor, Beckmans Designhögskola
– Lena Rangström, 1:e intendent, Livrustkammaren
Ordföranden i styrelsen är Astrid Söderbergh Widding, professor och prodekan vid Humanistiska fakulteten, Stockholms universitet.
Fakta om modevetenskap:
Modevetenskap är en tvärvetenskaplig akademisk disciplin under uppbyggnad. Den studerar mode som fenomen, såväl ur ett historiskt som ur ett samtida perspektiv, med utgångspunkt exempelvis i estetiska vetenskaper, etnologi, företagsekonomi, genusvetenskap, historia, kulturvetenskap, medie- och kommunikationsvetenskap, socialantropologi och sociologi.
Kontaktinformation
För ytterligare information modevetenskap:
Lizette Gradén, koordinator, Centrum för modevetenskap, tfn 08-16 11 18, e-post lizette@fashion.su.se
Louise Wallenberg, koordinator, Centrum för modevetenskap, tfn 08-16 11 56, e-post louise@fashion.su.se
För pressbilder eller kontakt med föreläsarna:
Maria Erlandsson, pressekretare, tfn 08-16 39 53, mobil 070-230 88 91,
e-post maria.erlandsson@eks.su.se
Studien, som publiceras i oktobernumret av den ansedda amerikanska vetenskapliga tidskriften Hepatology, genomfördes på en stor grupp patienter med förhöjda levervärden som följdes i 14 år. Vid starten hade de inga sjukdomssymtom, men vid uppföljningen hade 78 procent av dem antingen diabetes eller förstadium till sjukdomen.
– Av stort intresse ur ett folkhälsoperspektiv är också det faktum att studien påvisar en ökad dödlighet bland personer med icke-alkoholorsakad fettlever. Den främsta orsaken är en fördubblad risk för dessa individer att dö i hjärt-kärlsjukdom, säger Stergios Kechagias, överläkare och universitetslektor i internmedicin och den som lett studien.
Utöver ovan nämnda medicinska risker visar studien också att fett kan skada levern. En mikroskopisk undersökning av vävnadsprov från levern avslöjade att 41 procent av personerna hade utvecklat ökande mängd ärrvävnad i levern. Störst risk löpte personer som under uppföljningen gick upp mer än 5 kg i vikt och de som hade stor mängd fett i levern.
Hos 5 procent av deltagarna i studien hade ärrvävnaden blivit så pass uttalad att de under uppföljningen utvecklade symtom och behövde sjukhusvård på grund av komplikationer orsakade av levercirros (skrumplever). Hälften av dessa personer hade även utvecklat levercancer.
Lätt förhöjda leverprover är ett mycket vanligt fynd vid analys av blodprover från även till synes helt friska personer. Den absolut vanligaste orsaken till att leverproverna är stegrade är fettansamling i levern, ett tillstånd som länge har varit förknippat med överkonsumtion av alkohol. Under senare år har det emellertid framkommit att övervikt, även lindrig sådan, är betydligt vanligare än alkoholmissbruk som orsak till fettlever.
En slutsats av studien bör vara att alla patienter med icke-alkoholorsakad fettlever rekommenderas att ändra sin livsstil med bland annat noggrann diet, skriver artikelförfattarna Mattias Ekstedt, Lennart E. Franzén, Ulrik L. Mathiesen, Lars Thorelius, Marika Holmqvist, Göran Bodemar och Stergios Kechagias.
Kontaktinformation
Dr. Stergios Kechagias, 013-228704 eller 013-222000 (vx), email stergios.kechagias@lio.se eller steke@imv.liu.se
