Debatten om kommande influensapandemier, och nu senast en tänkt fågelinfluensepandemi, har pågått länge, säger projektledaren Fredrik Elgh, docent och specialist i klinisk virologi. Tyvärr har den inte alltid varit så saklig som den skulle ha kunnat vara om man hade tagit del av de kunskaper om och erfarenheter av influensapandemier som vi faktiskt har tillägnat oss sedan 1889.
Fyra pandemier har drabbat världen under de senaste hundratjugo åren: Ryska snuvan 1889-1890, Spanska sjukan 1918-1920, Asiaten 1957-1958 och Hongkonginfluensan 1968-1970. I det forskningsprojekt som nu fått medel från Krisberedskapsmyndigheten ska dessa influensapandemier undersökas utifrån historiska, medicinska, sociala, ekonomiska och demografiska aspekter.
Forskare inom samhällsvetenskap, humaniora och medicin har gått samman kring projektet, berättar Fredrik Elgh. Det finns stora vinster med att vi kan bidra med kompetenser och frågeställningar från många olika håll i det här arbetet.
Med tillgång till ett världsunikt källmaterial ska den mångvetenskapliga forskargruppen fördjupa kunskaperna om hur pandemierna påverkade det svenska samhället. Det innefattar analyser av beredskap och resurser i skenet av epidemilagstiftning, sjukvårdsorganisation, media, politiska förändringar och ekonomisk utveckling. Syftet är att förstå dessa svåra epidemier bättre än hittills varit möjligt, för att sedan kunna omsätta de nyvunna kunskaperna i praktiken i ett förbättrat planeringsarbete inför framtida influensapandemier.
Projeket ”Influensapandemiers påverkan på individ och samhälle – nödvändig erfarenhetsbakgrund för pandemiplanering” har av Krisberedskapsmyndigheten beviljats 2 miljoner kronor för 2007 med möjlighet till förlängning för 2008 och 2009, d.v.s. sammanlagt sex miljoner kronor. Projektet har sin hemvist vid Centrum för
befolkningsstudier (http://www.ddb.umu.se/cbs) som i fjol utsågs av Vetenskapsrådet till en av tio starka forskningsmiljöer av högsta klass i landet. Miljön ingår även i ett av de tolv starka forskningsområden som Umeå universitet bygger upp. Projektledaren Fredrik Elgh är docent och specialist i klinisk virologi samt verksam som laboratorieläkare vid Norrlands universitetssjukhus och lärare/ forskare vid UmU. Han har tidigare varit chef för Kunskapscentrum för mikrobiologisk beredskap vid Smittskyddsinstitutet i Stockholm.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta docent Fredrik Elgh, institutionen för medicinsk biovetenskap,
tel: 090-785 2893, 070-326 2108 eller e-post: fredrik.elgh@medbio.umu.se
och professor Anders Brändström, centrum för befolkningsstudier,
tel: 090-786 6063, 070- 577 1536 eller e-post: anders.brandstrom@ddb.umu.se
– Jag var beredd på att bilden inte skulle vara helt ljus. Men jag hade inte väntat mig att delaktigheten skulle vara fullt så dålig! säger Ann-Christin Janlöv. Hon har intervjuat både äldre, anhöriga och biståndsbedömare från ett par olika kommuner.
Vare sig de äldre eller deras närstående förstod vad som gäller för en biståndsbedömning, visade det sig. Och eftersom kunskap är en förutsättning för att kunna vara delaktig, så minskade därmed deras möjligheter att påverka bedömningen. Biståndsbedömarna var dessutom inte särskilt intresserade av att låta de äldre, och ännu mindre deras anhöriga, vara med och påverka.
– De närstående uteslöts nästan helt och hållet. Ändå spelar de ju en väldigt viktig roll, och omställningen till att behöva ta hand om en åldrad familjemedlem kan vara nästan lika svår för dem som för den gamla själv, menar Ann-Christin Janlöv.
Hon tror att biståndsbedömarnas ofta avståndstagande attityd är ett självförsvar. När de vet att de inte kan ge all den hjälp som behövs så tar de sin tillflykt till de kommunala riktlinjerna, distanserar sig och upplever de anhöriga som besvärliga.
Faktum är dock att de kommunala riktlinjerna borde ha en helhetssyn på behov och användas betydligt mer flexibelt än idag.
– Socialtjänstlagen säger att var och en ska ha rätt till individuell bedömning av sina behov. När bedömningarna görs enligt snäva mallar uppsatta av kommunpolitikerna är det faktiskt mot lagen! hävdar Ann-Christin Janlöv.
Hon skulle också vilja att biståndsbedömarna uppmuntrades att se mötet med de gamla och deras anhöriga som lika viktigt som själva beslutshanteringen.
– Det kan ju handla om så enkla saker som att lyssna och acceptera i stället för att gå i försvarsställning. Somliga biståndsbedömare lyckades med det, och då kunde de äldre och deras anhöriga känna sig hjälpta även om inte alla deras behov blev tillgodosedda, säger Ann-Christin Janlöv.
Ann-Christin Janlöv är psykiatrisköterska och barnmorska i botten, och träffas på 046-2221838 eller 0733-125397, Ann-Christin.Janlov@med.lu.se. Avhandlingen las fram den 11.10. En sammanfattning finns på http://theses.lub.lu.se/postgrad.
Utbildningen kommer därmed att ha en delvis ny inriktning jämfört med andra psykologprogram. En stor del av undervisningen kommer att ges av kliniskt verksamma lärare och forskare och alla praktikplatser kommer att finnas inom hälso- och sjukvården. Redan idag finns ett nära samarbete med Stockholms läns landsting då många lärare och forskare samtidigt arbetar kliniskt och landstinget är en av landets största arbetsplatser för psykologer.
– Den psykologiska vetenskapen har utvecklats i rask takt, speciellt i gränsområdet till biologi och medicin. Nya forskningsrön om hjärnan har revolutionerat psykologin och skapat nya förutsättningar för att kunna förstå oss själva. Det kommer det nya psykologprogrammet att ta fasta på, säger professor Arne Öhman, initiativtagare till utbildningen.
KI är landets största centrum för forskning och utbildning inom hälso- och sjukvårdsområdet. Den nya utbildningen kompletterar det rika utbudet av övriga vårdutbildningar vid KI och möjligheterna till tvärvetenskapliga kontakter under studietiden är mycket goda.
Arbetsmarknaden ser ljus ut för de psykologer som väljer en framtid inom hälso- och sjukvårdssektorn, enligt Högskoleverket och Statistiska centralbyrån, som gjort prognoser fram till år 2020. Studenter med psykologexamen från KI kommer att vara synnerligen väl rustade för att möta den framtida arbetsmarknadens behov.
Mer detaljerad information till blivande studenter kommer att presenteras våren 2007.
Kontaktinformation
För frågor, kontakta (gäller enbart journalister):
Professor Arne Öhman
Institutionen för klinisk neurovetenskap
Tel: 08-5248 2456
E-post: arne.ohman@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Ett noggrant utrednings- behandlings- och rehabiliteringsprogram för äldre med höftfraktur gav färre komplikationer, som nya fall och fallskador. Vårdtiderna blev dessutom kortare i jä mförelse med traditionell vård, visar Michael Stenvalls studie. De drabbade återfick även sin förmåga att klara sina vardagsaktiviteter, som personlig vård och gång, i större utsträckning både på kort och på lång sikt.
Detta är viktiga aspekter för de drabbade såväl som för samhället, med chans till minskade sjukvårdskostnader. Andelen äldre i befolkningen blir allt större. Med stigande ålder ökar risken för fallolyckor och att drabbas av frakturer. Detta kommer att leda till en allt större belastning på vård och omsorg i framtiden. Fall med efterföljande höftfraktur är ett stort problem, årligen drabbas närmare 19 000 personer i Sverige. En stor del av dessa återfår aldrig sina tidigare funktioner, som att klara sin personliga vård och att kunna gå självständigt. Många tvingas även byta boende efter en genomgången höftfrakturoperation. Avhandlingen visar också att i Umeå kommun har var fjärde av de allra äldsta haft en höftfraktur, vilket lett till stora förändringar av deras boendesituation och gångförmåga.
I en studie bland 199 äldre med höftfraktur utvärderades ett interventionsprogram avseende nya fall och fallrelaterade skador under sjukhusvistelsen, samt kort- och långsiktiga effekter avseende boendesituation, aktiviteter i det dagliga livet och gångförmåga. Deltagarna lottades till en geriatrisk avdelning (intervention = 102 stycken) eller till traditionell vård (kontroll = 97 stycken). Tolv deltagare i interventionsgruppen föll totalt 18 gånger jämfört med 26 deltagare som föll totalt 60 gånger i kontrollgruppen. Bland deltagare med en demenssjukdom var effekterna störst. Inga nya frakturer uppstod i interventionsgruppen medan fyra nya fallrelaterade frakturer uppstod i kontrollgruppen. Trots en kortare vårdtid hade fler personer i interventionsgruppen återfått förmågan att klara sina vardagsaktiviteter självständigt 4 respektive 12 månader efter operation. De hade dessutom i större utsträckning återfått sin förmåga att kunna gå inomhus utan gånghjälpmedel. I kontrollgruppen kunde man se att vart tredje fall resulterade i en skada samt att fallen kunde sammankopplas med förvirring och sömnbesvär under vårdtiden och att det var vanligare att männen föll.
Interventionsprogrammet innehöll personalutbildning, individuell vård och rehabilitering, systematisk bedömning och behandling av fallriskfaktorer samt aktiva åtgärder för att förebygga, upptäcka och behandla komplikationer efter operationen. Personalen arbetade i vårdlag och använde ett noggrant geriatriskt utrednings-, behandlings- och rehabiliteringsprogram.
Lördagen den 14 oktober försvaras avhandlingen vid Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, enheterna för geriatrik och sjukgymnastik, och har titeln Hip fractures among old people. Their prevalence, consequences and complications, and the evaluation of a multi-factorial intervention program designed to prevent falls and injuries and enhance performance of activities of daily living.
Svensk titel: Höftfrakturer bland äldre. Dess förekomst, konsekvenser, komplikationer samt utvärdering av ett multifaktoriellt vårdprogram utformat för att reducera fall och skador samt förbättra förmågan att utföra vardagliga aktiviteter.
Disputationen äger rum kl 10.00 i aulan, Vårdvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Olav Sletvold, Institutionen för neurovetenskap, medicinska fakulteten, Norges tekniska och naturvetenskapliga universitet, NTNU, Trondheim, Norge.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Michael Stenvall, sjukgymnast och doktorand vid enheten för geriatrik, på tel. 090-785 87 55, eller på e-post michael.stenvall@germed.umu.se.
Det är Martina Holst vid Institutionen för cell- och organismbiologi som om några dagar disputerar på en doktorsavhandling om hur man reglerar cellernas nivåer av polyaminer. För att kroppen ska vara i jämvikt krävs en balans mellan cellernas tillväxt, utveckling och celldöd. Utan mekanismer som styr detta kan allt sluta i kaos – som t ex vid den okontrollerade tillväxten av en cancertumör. Cellens halt av polyaniner spelar en viktig roll i cellregleringen. Polyaminer är kolväteföreningar. De finns i alla levande celler från växter till människor.
Celler kan dö på två sätt. De kan dö på grund av akut skada som leder till inflammation. Då släpps ofta ämnen som kan vara skadliga för den omgivande vävnaden ut ur dem. Men om cellens normala polyaminmängd rubbas utlöses en oåterkallelig process som kallas apoptos eller programmerad celldöd. Cellen monterar ner sig själv samtidigt som den förpackas på ett sådant sätt att för kroppen skadliga ämnen inte läcker ut.
– Vare sig man sätter in kirurgi, strålning eller cellgiftsbehandling mot en cancersjukdom medför behandlingen allvarliga biverkningar. Genom att utlösa programmerad celldöd i tumörceller kan man få en kompletterande metod som är effektiv och samtidigt skonsammare än dagens behandlingsmetoder, resonerar Martina Holst.
Läkemedel som reglerar polyaminerna är redan på väg. I USA befinner sig den kliniska prövningen av ett sådant läkemedel mot prostatacancer i slutfasen, och i Ryssland pågår kliniska prövningar av en behandling som stimulerar nybildning av celler i näthinnans gula fläck. I det ena fallet handlar alltså om att öka polyaminhalten, i det andra fallet att sänka den.
En av polyaminerna heter spermin. Martina Holst har utsatt bröstcancerceller för en sperminanalog, d v s ett syntetiskt framställt ämne som är mycket likt spermin. Hon har studerat hur vissa protein som hittas i mitokondrierna – cellernas egna energifabriker – påverkar nedbrytningen av polyaminerna. När cellerna översvämmas av det sperminliknande ämnet kan detta antingen utlösa programmerad celldöd eller att cellen börjar reducera eller öka polyaminerna till för cellen normala nivåer och därmed överleva.
– Det finns i dag laborativa studier som visar att tumörcellerna hos vissa bröstcancerpatienter skulle drabbas av programmerad celldöd om polyaminhalten avviker för mycket från den normala nivån. Men hur avgör man vem som reagerar på det sättet? Det behövs en markör som ger oss en fingervisning om det. Jag har funnit att balansen mellan två proteiner i mitokondrien – cytokrom c och Bcl-2 – skulle kunna fungera som en sådan markör, slutar Martina Holst.
Kontaktinformation
För ytterligare information nås Martina Holst på tel 040 40 13 43, 046 222 93 54 eller på mobil 070 633 13 43. Martina Holst disputerar fredagen den 13 oktober. Hennes doktorsavhandling heter Regulation of Polyamine Analogue-Induced Apoptosis in Human Breast Cancer Cells.
Utgångspunkten är att det pågår en kamp om synlighet. Maria Edström studerar det svenska tv-utbudet och pekar på hur föreställningar om kön och makt går igen i olika genrer. Hon problematiserar även elitbegreppet. Traditionell maktelit får numera samsas om utrymmet med både så kallad image- och statuselit. Studien är en kvantitativ och kvalitativ undersökning av en veckas tv-program på bästa sändningstid år 2000, i de kanaler som har flest tittare, det vill säga SVT1, SVT2 och TV4.
Som en delstudie finns också en analys av vilka som medverkat på två olika typer av elitarenor, Speciellt (1992-2000) med fokus på politik och Centrum (1998-2000) med fokus på kultur.
Några resultat i korthet:
Det går i snitt två män på varje kvinna i tv.
Nyheter och sport har lägst andel kvinnor, barnprogram och fiktion har högst.
Såväl roller, positioner som fokusområden är könsmärkta i tv. Nyhetspresentatörer är oftast kvinnor medan de medverkande oftast är män.
Könsrepresentationen i tv kan också ses i förhållande till andra kategorier som klass, ålder och etnicitet.
En kvinna ska gärna vara yngre för att komma med i tv. Helst ska de medverkande tillhöra majoritetsbefolkningen och vara medelklass, endast tre procent av dem som syns i rutan är arbetarklass.
Elitpersonerna förekommer i alla genrer, men mest i nyheterna.
Imageeliten som består av framför allt sportstjärnor, artister och celebriteter, är mer mansdominerad än övrig elit.
Svenska elitpersoner som förekommer i tv är oftare kvinnor jämfört med utländska elitpersoner.
Männen dominerar i alla elitgrupper och i alla maktfält. De maktfält som förekommer mest är politik och kultur. Dessa har också högst andel elitkvinnor, 32 respektive 38 procent. Maktfälten organisation, kyrka och vetenskap är de mest osynliga i tv. Där är elitkvinnorna dubbelt marginaliserade. Under den aktuella veckan förekom inte en enda kvinna inom maktfälten kyrka och vetenskap.
Avhandlingen bidrar till att utveckla elitbegreppet genom att undersöka vilka som konkurrerar med den traditionella makteliten om synlighet. Den visar också att liknande mönster går igen i olika genrer, inte bara när det gäller kvinnors och mäns förekomst i rutan utan också när det gäller symboliska föreställningar om kön, till exempel bilden av ledarskap. Tv-rummet erbjuder berättelser om kön som kan bekräfta, dölja eller förändra dessa könsstrukturer.
Maria Edström har en bakgrund som journalist och är verksam som lärare och forskare vid Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs universitet.
Avhandlingens titel: TV-rummets eliter Föreställningar om kön och makt i fakta och fiktion
Fakultetsopponentens namn: fil dr Henrika Zilliacus-Tikkanen, Helsingfors
Tid och plats för disputation: Fredagen den 20 oktober 2006, kl. 13.15, Hörsal Dragonen,
Sprängkullsgatan 19, Göteborg.
Avhandlingen kan beställas via order@jmg.gu.se för 200 kronor exklusive moms och porto.
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Maria Edström tel 031-773 5177 (arb) 070-370 48 79 (mobil)
e-post: maria.edstrom@jmg.gu.se
Helena Laurell har gjort en klinisk studie gjord vid Mora lasarett omfattande 3073 patienter som sökt vårdcentral eller akutmottagningen vid Mora lasarett på grund av akut buksmärta under åren 1997-2000. En pilotstudie med 790 patienter ingår också i materialet. Akut buksmärta är en av de vanligaste orsakerna till att patienter uppsöker kirurgisk akutmottagning. Den första bedömningen på akutmottagningen är viktig, inte minst för patientsäkerheten. Studien visar att organisationen med handledning under AT-tjänstgöring kombinerat med bakjour (möjlighet att konsultera en överläkare) gör att AT-läkare presterar lika bra som läkare med mer klinisk erfarenhet.
– Det är ett glädjande resultat att en sådan organisation leder till att AT-läkare gör lika säkra bedömningar som legitimerade läkare, menar Helena Laurell.
I vissa fall krävs omedelbara åtgärder och i den aktuella studien blev 17 procent av patienterna opererade under vårdtiden. De patienter som initialt fick en diagnos som inte stämde med slutdiagnosen opererades efter nästan tre gånger så lång tid, jämfört med dem som fick rätt diagnos direkt (22 timmar jämfört med 8 timmar).
Äldre patienter med akut buksmärta var svårare att bedöma och deras diagnoser ändrades oftare jämfört med patienter under 65 år. Däremot var det vanligare att orsaken till smärtan hittades hos äldre patienterna. Studien visar också att det är svårare att ställa diagnos på kvinnor med akut buksmärta än på män.
De vanligaste diagnoserna var ospecifik buksmärta, dvs smärta som släpper spontant och där man ej funnit någon diagnos (37%), gallbesvär (10,5%), blindtarmsinflammation (9,8%), inflammation av tjocktarmsfickor (4,7%), förstoppning (4,6%), njurstenssmärta (4%), gynekologiska besvär (3,5%), akut bukspottkörtelinflammation (3,2%), tarmvred (3,2%) och urinvägsinfektion (2,6%). Av de 432 patienter som hade misstänkt blindtarmsinflammation, var det 26 procent som aldrig opererades eftersom smärtan försvann spontant och 11 procent för att en annan orsak till smärta upptäcktes. Bland patienter som fått preliminärdiagnos förstoppning visade sig åtta procent ha en tumör.
– Äldre patienter som fått diagnosen förstoppning bör genomgå utredning av tjocktarmen, säger Helena Laurell.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Helena Laurell, mobil: 073-656 73 90 eller via e-post: Helena.Laurell@kirurgi.uu.se
Tre befintliga institutioner slås samman till en ny ”superinstitution” med 400 anställda varav 45 professorer, närmare 3000 studenter och en omslutning på ca 300 miljoner kronor.
– Den nya enheten får en kompetensprofil som ingen annan svensk universitetsinstitution och få i Europa kan matcha, säger rektor Mille Millnert i en kommentar.
Institutionen kommer med sitt breda kunnande – inom ett område som spänner från ekonomi och juridik till management, marknadsföring, logistik, informationssystem, miljö-, produktions- och tillverkningsteknik – att vara väl skickad att framgångsrikt ta sig an många av svenskt näringslivs viktigaste framtidsfrågor.
– Linköpings universitet har alltid haft en av sina starkaste profiler i skärningspunkten mellan teknik och ekonomi, det var till exempel här vi en gång skapade civilingenjörsutbildningen i industriell ekonomi. Nu går vi vidare och drar fördel av att vi är ett brett universitet med en stor teknisk högskola. Vi skapar förutsättningar för ett närmare och fakultetsövergripande samarbete inom både utbildning och forskning och med ett tydligt fokus på näringslivets behov, säger Millnert.
Den nya institutionen skapas genom att institutionerna för ekonomi, konstruktions- och produktionsteknik respektive produktionsekonomi går samman. Till den nya enheten förs också avdelningen för informationssystem och management från institutionen för datavetenskap. Vid den nya enheten återfinns civilingenjörsutbildningarna i industriell ekonomi och maskinteknik samt ekonomprogrammet, internationella ekonomprogrammet och utbildningen av affärsjurister.
Den 20 oktober fattar universitetsstyrelsen beslut om den nya institutionen, som ännu inte har något namn.
Kontaktinformation
Rektor Mille Millnert 013-281001, 0709-281001, rektor@liu.se
De nya siffrorna, som kan översättas till 250 euro per invånare och år eller 1 procent av Europas sammantagna nationalinkomster, presenteras i Patrik Sobockis doktorsavhandling ”Health economics of depression” och visar att depression är ett av Europas största hälsoekonomiska problem.
Enbart i Sverige landar notan på nästan 25 miljarder kronor om året. Majoriteten av depressionspatienter blir behandlade i primärvården, och avhandlingen visar att genomsnittskostnaden för att behandla en depressionsepisod uppgår till 51 000 kronor. Resultaten bygger på en unik observationsstudie genomförd vid ett 60-tal primärvårdscentraler i Sverige som syftat till att kartlägga kostnader och livskvalitet hos depressionspatienter som behandlas för sin depression.
I avhandlingen analyseras också sjukdomens betydelse för patienternas livskvalitet. Resultaten visar att livskvaliteten halveras vid en depression, vilket är i samma nivå som efter en stroke, och att många patienter slutar att fungera socialt och förlorar förmågan att fortsätta arbeta. Detta återspeglas i det faktum att två tredjedelar av samhällets kostnader för depression är till följd av sjukskrivningar, inte av direkta vårdinsatser.
Avhandlingen visar även att dagens behandlingsmetoder mot depression förbättrar patienternas livskvalitet och minskar kostnader. Men det finns fortfarande utrymme för förbättringar i vården. Patrik Sobocki har kommit fram till att endast hälften av depressionspatienterna i svensk primärvård blir fria från sin depression under en behandlingsperiod på ett halvår.
– Det är viktigt att behandla patienter så att de snabbt blir helt fria från sina symptom vid en depressionsepisod, då uppnås både förbättrad livskvalitet och ökad arbetsförhet vilket är förknippat med stora kostnadsbesparingar, förklarar han.
Resultaten från avhandlingen är viktiga grundstenar för att bättre kunna effektivisera användningen av sjukvårdens resurser enligt Patrik Sobocki. Det råder fortfarande en stor brist på hälsoekonomiska utvärderingar av depressionsbehandlingar, vilka är viktiga för att möjliggöra rationellt beslutsfattande av resursfördelningen inom sjukvården och för att öka kostnadseffektiviteten. Dessutom visar avhandlingen att det finns ett behov av en mer rutinmässig uppföljning av vården av depressionspatienter för att kunna förbättra kvaliteten och effektiviteten.
Avhandling: ”Health economics of depression”. Disputation sker den 13 oktober på Karolinska Institutet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Patrik Sobocki
Tel: 08-545 285 48, 070-439 67 73
E-post: patrik.sobocki@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: +46-8-524 838 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Proteingruppen består av sex olika proteiner och kallas för elongatorkomplexet. Komplexet är väl bevarat från jäst till människa och det tyder på att dess funktion är betydelsefull. Om komplexet skadas påverkas nervsystemet i människa och flera olika symptom kan uppstå, t.ex. oförmåga att producera tårar och okänslighet för smärta. Exakt vad proteingruppen är till för har varit svårare att lista ut, sedan slutet av 1990-talet har forskare runt om i världen sökt svaret på frågan. Nu kan en forskargrupp vid Umeå universitet för första gången visa vilken funktion elongatorkomplexet har. Resultaten publiceras i tidskriften Molecular Cell.
Forskare har tidigare föreslagit att elongatorkomplexet deltar i tre vitt skilda förlopp i en cell: när information i arvsanlagen kopieras, när cellens byggmaterial transporteras och när transfer-RNA (tRNA) mognar, d.v.s. den molekyl som transporterar aminosyror till den växande proteinkedjan.
Umeåforskarna ställde sig frågan om det verkligen är så att elongatorkomplexet deltar i alla de här tre processerna, eller om det har en funktion som påverkar de andra två processerna. De har nu kunnat visa att elongatorkomplexet har en enda funktion, det är viktigt för mognad av tRNA. Om tRNA inte får mogna färdigt störs kroppens proteintillverkning.
– Det här leder till en dominoeffekt. Problemen sprider sig och påverkar också kopieringen av arvsanlag och transporten av cellens byggmaterial. Detta visar hur viktigt det är med optimal tillverkning av nya proteiner, säger Anders Byström, professor vid institutionen för molekylärbiologi.
Resultaten har betydelse för vår förståelse av hur proteiner tillverkas och hur det påverkar andra processer i cellen.
Artikeln har titeln ”Elevated Levels of Two tRNA Species Bypass the Requirement for Elongator Complex in Transcription and Exocytosis” och publiceras i Molecular Cell Vol 24, 139-148, den 6 oktober. Artikelförfattare är Anders Esberg, Bo Huang, Marcus Johansson, och Anders Byström, vid institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Anders Byström, Institutionen för molekylärbiologi
Telefon: 090-785 67 64
E-post: anders.bystrom@molbiol.umu.se
Många av dagens serverdatorer innehåller flera processorer (datorns ”hjärna”) och stöd för så kallat delat minne. Det delade minnet gör dessa multiprocessorer enkla för en programmerare att använda, men det medför hög komplexitet vid själva designen av datorn. För att uppnås snabbhet kompletteras en dators processor och minne med mindre ”cacheminnen” som innehåller det viktigaste datamaterialet. Det kan liknas vid en egen telefonbok som får komplettera telefonkatalogen.
Med delade minnen och flera processorer uppstår dock problemet att varje processors cacheminne måste fås att ”prata med varandra” för att de ska ha samma information när exempelvis ett nummer i ”telefonboken” ändras. Superdatorer med delat minne byggs idag till en stor del med specialkonstruerad hårdvara. Den stora nackdelen med detta är långa konstruktionstider och ett högt pris. Ett annat sätt att konstruera superdatorer är att bygga det delade minnet med ett lager av mjukvara. Detta medför en enklare och billigare hårdvara, men har förhållandevis låg kapacitet och dålig binärkompatibilitet, det vill säga det har inte gått att köra alla program med den lösningen. Denna väg har därför sedan 90-talet betraktats som oframkomlig.
Håkan Zeffer presenterar nu ett slags mellanting mellan dessa båda sätt och en lösning på ett mer än 20 år gammalt problem inom datorindustrin. Idén är att behovet av ”samordning” (koherens) mellan minnena detekteras i hårdvaran, medan själva samordningen genomförs i mjukvaran. Hårdvaran blir då inte bara enkel, utan dessutom liten vilket gör det möjligt att använda den i många olika typer av processorer. Detta system blir både billigare och mer flexibelt. Eftersom delar av systemet är baserat på mjukvara kan både programmen och själva datorn optimeras.
– Det här är ett nytt sätt att bygga billiga superdatorer på. Komplexiteten är bara en bråkdel av en traditionell lösning och kapaciteten inte bara jämförbar med de traditionella systemen, utan ofta bättre, säger Håkan Zeffer.
Idén är patenterad och industrin har visat intresse för den nya lösningen.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Håkan Zeffer, tel: 018-471 31 59, mobil: 070-929 0666, e-post: Hakan.Zeffer@it.uu.se
Strålbehandling har sedan en längre tid varit ett alternativ vid behandling av kärlmissbildningar samt dottersvulster (metastaser) av tumörer i hjärnan. Flera olika metoder för strålbehandling har utvecklats. Vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå har en form använts sedan mitten av 1980-talet. Denna behandling, s. k. stereotaktisk hypofraktionerad radioterapi, är unik så tillvida att strålningen endast levereras till det område i hjärnan där förändringen finns, samt att behandlingen vanligtvis delas upp i 5 dostillfällen. Metoden kan vara mer lämpad än andra för att behandla större förändringar utan att risken för komplikationer ökar.
Peter Lindvall utvärderar i sin avhandling behandlingsresultat för kärlmissbildningar i hjärnan samt metastaser. Han har även studerat med vilken precision rätt stråldos levereras till de områden som behandlas. Resultaten vid behandling av kärlmissbildningar visar att 83 % av dessa försvinner efter mer än 2 års uppföljning. Detta resultat är jämförbart med en annan vanlig metod för strålbehandling, s. k. gammakniv, även om storleken på de kärlmissbildningar som behandlats i Umeå är större än vad som vanligtvis rapporterats.
Resultaten för en grupp patienter med kärlmissbildningar som behandlats med s. k. embolisering (klistring av kärl i missbildningen) samt hypofraktionerad strålbehandling har även utvärderats och funnits vara likvärdiga med gammakniv. En ny metod har föreslagits för att med hjälp av bildanalys av kärlröntgenbilder bedöma kärlreduktion i missbildningen. Vid jämförelse av två grupper av patienter med hjärnmetastaser hade den grupp som behandlats med enbart stereotaktisk hypofraktionerad radioterapi resultat som var jämförbara med den grupp som även behandlats med ett tillägg av s. k. helhjärnsbestrålning vad gäller kontroll av tumörer och överlevnad. Risken för uppkomst av nya hjärnmetastaser var dock större efter behandling med enbart stereotaktisk hypofraktionerad radioterapi.
Vid hypofraktionerad radioterapi måste man använda en speciell utrustning som fästs på patientens huvud vid varje behandlingstillfälle för att kunna begränsa strålningen till rätt område, en s k stereotaktisk ram. Med hjälp av röntgenbilder har noggrannheten vid användning av denna utrustning samt positionering av patienten vid flera tillfällen utvärderats och funnits vara hög. Experimentellt har även distributionen av levererad stråldos hos olika mål i hjärnan uppmätts i en s k fantom och jämförts med en beräknad dosplan. Denna undersökning visar att man korrekt kan beräkna levererad stråldos i slumpmässigt formade mål i hjärnan.
Fredagen den 13 oktober försvarar Peter Lindvall, Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap samt Institutionen för strålningsvetenskaper, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Hypofractionated conformal stereotactic radiotherapy in the treatment of AVMs and cerebral metastases.
Disputationen äger rum kl 9.00 i sal B, plan 9, Tandläkarhögskolan. Fakultetsopponent är Docent Hans Bolander, Institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet.
Kontaktinformation
Peter Lindvall är specialistläkare i neurokirurgi vid Norrlands universitetssjukhus. Han nås på e-post peter_lindvall_nkk@hotmail.com eller mobiltelefon 070-207 41 39.
– I avhandlingen har jag sammanställt de sociodemografiska faktorer; till exempel utbildningsnivå och inkomst, personlighetsegenskaper; som grad av optimism och emotionell stabilitet, respektive barndomsfaktorer; till exempel skoltrivsel och optimistisk inställning till framtiden, som bidrar till kvinnors självskattade välmående vid 43 års ålder, säger Daiva Daukantaitė, doktorand vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet.
Resultaten visar att sociodemografiska faktorer bara i begränsad utsträckning påverkar graden av tillfredsställelse med livet. Personlighetsdrag är avsevärt viktigare.
Vissa sociodemografiska faktorer har dock betydelse även efter att effekterna av personlighetsdrag räknats bort. Gifta eller sammanboende kvinnor som hade åtminstone ett barn var mycket lyckligare än ensamstående kvinnor utan barn. Men de kvinnor som var gifta och hade barn, men dåliga relationer till sin partner rapporterade låg tillfredsställelse med livet.
– När vi jämförde svenska och litauiska kvinnor såg vi att svenska kvinnor överlag var mer nöjda med livet och hade mer positiva känslor än kvinnor i Litauen. Värt att notera är att familjefaktorer, som att ha livspartner och barn, hade stor inverkan på de svenska kvinnornas välmående, medan utbildningsnivå och inkomst hade större betydelse för de litauiska kvinnorna, säger hon.
– En annan intressant iakttagelse är att flickor som hade en trasslig uppväxt, det vill säga växte upp med en förälder som hade upprepade partnerskiften eller liknande och inte trivdes så bra i skolan vid 13 års ålder, rapporterade lika hög tillfredsställelse med livet vid 43 års ålder som de flickor som hade en mer traditionell uppväxt, det vill säga växte upp med båda sina föräldrar, säger Daiva Daukantaitė.
Resultaten visar att optimism var den enda variabeln från barndomen som hade ständiga kopplingar till välmående i vuxenålder. Bara flickorna som vid 13 års ålder hade mer positiva inställningar till deras framtid var mer lyckliga vid 43 års ålder.
Avhandlingens titel: Subjective Well-Being in Swedish Women
Daiva Daukantaitė disputerar måndag den 16 oktober klockan 10.00. Disputationen äger rum i David Magnussonsalen, Psykologiska institutionen, Frescati Hagväg 8.
För ytterligare information kontakta:
Daiva Daukantaitė, doktorand Psykologiska institutionen, tfn 08-16 35 62, mobil 073-9974562, e-post dde@psychology.su.se
För bilder kontakta:
Maria Sandqvist, presskontakt, Stockholms universitet, tfn 08-16 13 77, mobil 070-664 22 64, e-post maria.sandqvist@eks.su.se
Nervskyddande egenskaper hos människokroppens eget cannabis, endocannabinoider, är kända men mekanismerna bakom är oklara. Cannabinoider – substanser som kemiskt liknar och aktiverar samma mottagarmolekyler som marijuana och hasch – är aktiva i ett stort antal biologiska processer. Cannabinoidsystemet hos däggdjur utgörs av två typer av mottagarmolekyler, receptorer samt ett antal olika kroppsegna molekyler som aktiverar dessa receptorer. Detta relativt nyupptäckta system har på senare tid visats ha potential att kunna utnyttjas vid olika sjukdomstillstånd, bl a smärta, inflammation, fetma och stroke. Tidigare forskning har visat att vid experimentell stroke har substanser som aktiverar cannabinoidreceptorer en skyddande effekt på nervceller. Halterna av kroppsegna cannabinoider ökar i samband med skador på centrala nervsystemet, vilket kan tolkas som ett försök av kroppen att motverka skadan. Mekanismerna som ligger bakom de skyddande effekterna av cannabinoidmolekylerna är dock oklara.
Olov Nilsson har i sin avhandling bland annat undersökt effekten av cannabinoider på förmågan hos neutrofiler (en typ av vita blodkroppar) att förflytta sig över blodkärlsceller, då inflöde av vita blodkroppar från blodbanan in i hjärnan tros vara en bidragande orsak till att nervceller dör i samband med stroke. Resultaten visar att en cannabinoidmolekyl, WIN 55,212-2, hämmar neutrofilers förmåga att förflytta sig över blodkärlsceller i cellodlingssystem. Mekanismen bakom detta är att WIN 55,212-2 minskar frisättningen av ämnen från blodkärlscellerna som stimulerar vita blodkroppar att förflytta sig. Fyndet att denna effekt inte förmedlas via de vanliga cannabinoidreceptorerna kan vara intressant eftersom det öppnar för ett nytt behandlingsätt som inte är behäftat med cannabisliknande bieffekter.
Fredagen den 13 oktober försvarar Olov Nilsson, Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap sin avhandling med titeln: Cannabinoids as neuroprotective agents. A mechanistic study. Svensk titel: Cannabinoider som nervskyddande ämnen. En mekanistisk studie.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i sal D, 9 tr, Tandläkarhögskolan, Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är Prof. Edward Högestätt, Inst. för laboratoriemedicin, Lunds universitet.
Kontaktinformation
Olov Nilsson är född och uppvuxen i Umeå och för närvarande doktorand vid Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap, farmakologi. Han nås på telefon 090-785 15 90 eller e-post olov.nilsson@pharm.umu.se.
Leena Peltonen är en internationellt känd molekylärgenetiker och den första kvinna som ensam fått Fernströmstiftelsens stora nordiska pris. Prismotiveringen nämner ”hennes klarläggande av molekylära, genetiska och funktionella orsaker till svåra ärftliga sjukdomar”.
Leena Peltonen är verksam vid Helsingfors universitet och finska Folkhälsoinstitutet. Hennes nuvarande forskning är inriktad på att hitta de genetiska varianter som bidrar till folksjukdomar som multipel skleros, schizofreni, bipolär sjukdom och förhöjda blodfettshalter. Vissa av dessa sjukdomar förekommer särskilt ofta i vissa delar av Finland.
Tidigare studerade Leena Peltonen bland annat de speciella ärftliga sjukdomar som finns i Finland, vars befolkning på grund av många århundradens relativa isolering är ovanligt homogen. Så sent som på 1100-talet anses bara ungefär 50 000 personer ha bott i landet, och den glesa befolkningen ledde på många håll till ingiften. Därför är det inte mindre än 35 ärftliga sjukdomar som förekommer oftare i Finland än någon annanstans, och det finns t o m en särskild webbplats för finska genetiska sjukdomar (Finnish Disease Heritage). Leena Peltonen och hennes medarbetare har i drygt hälften av fallen lyckats identifiera den genvariant som ligger bakom sjukdomarna och utvecklat ett sätt att ställa DNA-diagnos på dem. Forskningen om den molekylära bakgrunden till dessa ovanliga sjukdomar har också gett ny kunskap om kroppens komplicerade ämnesomsättnings-nätverk.
Leena Peltonen har fått en lång rad internationella utmärkelser. Hon är också bl.a. president för den internationella HUGO-organisationens (The Human Genome Organisation), styrelseledamot i European Research Council och medlem i både den finska och den europeiska vetenskapsakademin. Hon leder ett Nordic Centre of Excellence in Disease Genetics som stöds av Nordiska ministerrådet, och även ett stort EU-program kallat GenomEUtwin. Det senare syftar till att kombinera tvillingstudier med forskning i epidemiologi och molekylär genetik för att få ökad kunskap om kombinationen av arv och miljö bakom olika viktiga sjukdomar.
Eric K. Fernströms stiftelse delar årligen ut dels det ”stora nordiska priset” till en medicinsk forskare från något av de nordiska länderna, dels lokala priser till yngre forskare från varje medicinsk fakultet i Sverige. Priserna delas ut i samband med det populärvetenskapliga arrangemanget Forskningens dag i Lund, som i år har temat Cancer och äger rum den 1 november.
Bilder på pristagaren finns att ladda ner från kl 13 på adressen www.med.lu.se/genvaegar_foer_media/fernstroem
Mer information:
Leena Peltonens hemsidor – www.leenapeltonen.eu och www.helsinki.fi/biocentrum/palotie.html
Finnish Disease Heritage – www.findis.org
Nordic Centre of Excellence in Disease Genetics – www.ncoedg.org
GenomEUtwin – www.genomeutwin.org/
Artikel i Discover Magazine från våren 2005 – www.discover.com/issues/apr-05/features/finlands-fascinating-genes
