Spermadonation är inte tillåten till ensamstående kvinnor, varken i Sverige och Danmark. Däremot får ensamstående kvinnor adoptera barn. Vad lagstiftarna anser vara en naturligt är inte alltid helt lätt att genomskåda. Spermadonation är exempelvis tillåten också för lesbiska par, i Danmark först efter årsskiftet.

Stine Adrian har följt arbetet och intervjuat anställda på två fertilitetskliniker, i Sverige och Danmark. Hennes avhandling vid Tema genus, Linköpings universitet, handlar just om de dilemman som uppstår kring begreppet ”naturligt” när man arbetar med modern reproduktionsteknik. Numera är inte bara provrörsbefuktningar tillåtna, utan också såväl sperma- som äggdonationer. De biologiska gränserna för föräldraskap suddas ut. Ett barns biologiska mamma kan vara en helt annan person än den som föder barnet, och den biologiska pappan kan vara en anonym spermadonator, om de blivande föräldrarna är två kvinnor.

De som arbetar på fertilitetskliniker ställs inte sällan inför svåra val och frågor som är omöjliga att besvara. Ett sätt för dem att legitimera sin verksamhet är just att hänvisa till vad som är ”naturligt”. Men detta omförhandlas ständigt, gränserna förflyttas. Hur ser en naturlig familj ut? Vad är naturlig sexualitet? Är det naturligt att kunna få barn?

– Det blir problematiskt för alla inblandade, säger Stine Adrian.

Hon analyserar också hur kvinnors kroppsuppfattning kan förändras under den ofta långa process som en assisterad befruktning innebär. Kroppen är en opålitlig bundsförvant. Den reagerar inte alltid som planerat. Ungefär en tredjedel av de barnlösa par som söker hjälp får så småningom lämna kliniken utan ett väntande barn.

– Ofta är det långa och psykiskt påfrestande processer som de här paren går igenom, säger Stine Adrian. Samtidigt som de vill skapa sig en ”naturlig” familj, blir det smärtsamt tydligt att vi inte kan kontrollera naturen fullt ut.

För personalen blir frågan när det är dags att bryta.

– När ska man säga: nu räcker det? Nu får ni försöka leva med att ni inte kommer att få ett biologiskt barn.

Och för den barnlösa kvinnan, vars kropp sviker henne, kan processen leda till svåra frågor om vad kvinnlighet egentligen innebär, när hon förnekas det som av många uppfattas som det mest kvinnliga av allt: att föda barn.

Kontaktinformation
Stine Adrian disputerade den 27 oktober. Hon nås på telefon +4527269307 (före den 5 november), eller e-post: stine_adrian@yahoo.com

Ett vanligt antagande vid derivatprissättning är att de underliggande tillgångarnas avkastning är normalfördelad. Verkligheten är vanligtvis mer komplex och många tillgångar kan i verkligheten ha så kraftiga prisstegringar och prissänkningar att avkastningen inte kan modelleras korrekt med normalfördelningen.

− I min avhandling föreslås en modell i kontinuerlig tid som tillåter att prisprocesserna i ekonomin även kan göra diskreta hopp, förklarar Mia Hinnerich. Trots att man alltså tillåter prisprocesserna att ha en mer komplicerad fördelning kan man fortfarande prissätta ett flertal derivat med explicita analytiska uttryck. Det innebär en utvidgning av tidigare forskningsresultat vad gäller prissättningar av såväl swappar och swaptioner.

En swap är ett bytesavtal mellan två parter om att byta framtida kassaflöden med varandra, där avtalet specificerar kassaflödena och när i tiden dessa skall utbytas. En aktieswap är ett avtal som till exempel kan vara ett avtal om att byta en på förhand känd fast ränta på ett nominellt belopp mot en på förhand okänd årsavkastning på en specificerad aktie. Man byter i så fall ett fast kassaflöde mot ett rörligt. En swaption är en option på att ingå en swap vid ett förutbestämt framtida datum till en förutbestämd swapränta.

Mia Hinnerich försvarade sin licentiatavhandling ”On the Pricing of Swaps and Swapations” i oktober, vid Handelshögskolan i Stockholm.

Kontaktinformation
Mia Hinnrich, institutionen för finansiell ekonomi
Tel: 08-736 9161
E-post: mia.hinnerich@hhs.se

Interferon-alfa (IFN-alfa) produceras i kroppen vid virusinfektioner och skyddar cellerna mot virusangreppet. Dessutom har IFN-alfa förmågan att aktivera immunförsvaret så att det effektivt kan motverka virusets förökning. Under senare år har man börjat förstå betydelsen av den immunstimulerande förmågan hos IFN-alfa vid reumatisk sjukdom. Den forskargrupp som Tanja Lövgren ingår i har t.ex. visat att IFN-alfa behandling av patienter med tumörsjukdom kan orsaka reumatiska biverkningar. Vidare har gruppen visat att många patienter med reumatisk sjukdom har en kronisk överproduktion av IFN-alfa.

Tanja Lövgren har i sitt avhandlingarbete studerat hur det kommer sig att IFN-alfa är överproducerat vid många reumatiska sjukdomar. Hon har framför allt studerat den inflammatoriska bindvävssjukdomen SLE (systemisk lupus erythematosus) som kan ge upphov till inflammation i kroppens alla organ. Dessutom har hon undersökt den vanliga sjukdomen Sjögren’s syndrom som ger upphov till en uttalad torrhet i ögon och mun men dessutom ofta feber och trötthet.

Tanja Lövgren visar att orsaken till IFN-alfa överproduktion hos dessa patienter är de har antikroppar som binder till nukleinsyrorna DNA och RNA eller associerade proteiner från kroppens egna celler. Immunförsvaret känner igen DNA eller RNA som är bundet till antikroppar på liknande sätt som när det känner igen ett virus, och producerar därför IFN-alfa. Detta IFN-alfa kan upprätthålla den reumatiska sjukdomen genom alla sina effekter på immunförsvaret. Patienternas tillstånd kan med andra ord liknas vid en kronisk virusinfektion, dock utan att ett virus behöver vara närvarande.

– Detta arbete är viktigt för att förstå mekanismerna bakom dessa sjukdomar och för att kunna utveckla nya mediciner för sjukdomar som SLE och Sjögren’s syndrom, säger Tanja Lövgren.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Tanja Lövgren på tel: 018-611 28 41, 070-232 1978, e-post: Tanja.Lovgren@medsci.uu.se

I Sverige är prostatacancer den allra vanligaste cancerformen medan den är mindre vanlig i länder som Kina och Japan. Varför risken att drabbas varierar beroende på var man bor är svårt att veta säkert, men en del av förklaringen ligger troligen i skillnader i kosten. Ämnen som ofta har pekats ut som viktiga i sammanhanget är EPA och DHA, två omega-3-fettsyror som det finns gott om i fet fisk som lax, sill och makrill. I cellförsök har forskare sett att omega-3-fettsyror kan hindra canceruppkomst men betydelsen av en omega-3-rik kost är fortfarande en öppen fråga.

För att ta reda på om omega-3-fettsyror i mat påverkar cancerrisken har forskarna frågat 1500 svenska män med diagnostiserad prostatacancer om deras matvanor och jämfört svaren med friska personer i en kontrollgrupp. Resultaten ger starkt stöd för hypotesen om omega-3-fettsyrornas nyttighet. Män som äter lax mer än en gång i veckan löper 43 procent mindre risk att drabbas av prostatacancer jämfört med dem som aldrig äter lax.

Männen lämnade också blodprov som forskarna har analyserat i jakt efter genetiska faktorer bakom prostatacancer. Resultaten visar att endast de män som bär på en särskild variant av genen COX-2 fick ett skydd av den feta fisken. Den grupp män som både bar på genvarianten och ofta åt lax hade 72 procent mindre risk jämfört med dem som aldrig åt fet fisk.

Forskarnas förklaring är att genen styr utfallet när omega-3-fettsyror och omega-6-fettsyror, som finns i vegetabiliska oljor, konkurrerar om att ingå i hormonliknande ämnen, prostaglandiner, i kroppen. Prostaglandiner som är uppbyggda av omega-3-fettsyror är inflammationshämmande och kan troligen motverka canceruppkomst. Om prostaglandiner med omega-6-fettsyror dominerar dämpar dessa den ”goda” effekten av omega-3-fettsyrorna.

Maria Hedelin som har arbetat med studien tycker att det finns goda skäl att äta fet fisk trots att 40 procent av männen faktiskt saknar den ”skyddande” varianten av genen.
– Den här studien visar att det finns en interaktion mellan kostfaktorer och våra gener, men det är alltid svårt att säga säkert vilken roll generna spelar. För den som inte bär på den här genvarianten kan omega-3-fettsyror dessutom ändå vara bra på helt andra sätt, säger hon.

Publikation:
The association of frequent consumption of fatty fish with prostate cancer risk is modified by COX-2 polymorphism
Maria Hedelin, Ellen T. Chang, Fredrik Wiklund, Rino Bellocco, Åsa Klint, Jan Adolfsson, Katarina Shahedi, Jianfeng Xu, Hans-Olov Adami, Henrik Grönberg, Katarina Augustsson Bälter.
International Journal of Cancer Online October 25 2006, DOI 10.1002/ijc.22319

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Forskare
Maria Hedelin
Institutionen för Medicinsk Epidemiologi och Biostatistik
Tel: 08-524 861 53
Mobil: 070-740 18 58
E-post: Maria.Hedelin@ki.se

Karolinska Institutets pressjour
Tel: 08-524 860 99
E-post: Ulla.Bredberg@ki.se

Mer än 30 % av de vuxna invånarna i USA har fetma och problemet ökar. I Sverige är motsvarande andel ca 10 % (2003) och antalet drabbade har fördubblats mellan 1988 och 2002. Övervikt har välkända medicinska följder med bl.a. högre förtida dödlighet, ökad risk för en rad kroniska sjukdomar, rörelsehinder och social isolering. Hälsoriskerna är emellertid inte bara knutna till fetma utan också till relativt små viktökningar. Världshälsoorgansationen WHO har rekommenderat förebyggande insatser mot viktökning, men den offentliga vården riktar sig i huvudsak till dem som redan har ökat i vikt eller lider av fetmans följder. Fokus ligger snarare på att förebygga specifika kroniska sjukdomar än att förebygga viktökning.

Avhandlingen, som grundar sig på studier i både norra Sverige och övre delen av delstaten New York, visar förändringarna av kroppsvikter och BMI-värden (body mass index, dvs. vikten i kg dividerad med kvadraten på kroppslängden i m) i befolkningen. Vid mätningar 1989 noterades fetma (definierat som BMI över 30) hos 9,6 % i Sverige och 21,3 % i USA. Tio år senare var motsvarande värden uppe i 18,4 % resp. 32,3 %. Genomsnittet ökade i båda områdena, men ökningen var starkast i den amerikanska befolkningen.

Mönstret i BMI-utvecklingen liknar varandra i Sverige och USA. Högre ålder (55-64 år), kvinnlig kön, högre BMI-värde och en diagnos på typ 2-diabetes (”åldersdiabetes”) var knutna till större möjligheter att undvika viktökning medan lägre ålder, manligt kön, gift civilstånd och snusanvändning ökade risken för att lägga på sig kilon. Personer med fetma uppgav upp till 7 gånger oftare att de hade dålig hälsa och detta hade starkt samband med låg utbildningsnivå, särskilt i USA.

Medan en majoritet av den vuxna befolkningen totalt sett – både män och kvinnor, både med och utan riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar – långsamt ökar i vikt finns det undergrupper, t.ex. personer med nyligen upptäckt diabetes, som har undvikit viktökning. Andelen med viktökning hos vuxna som har påvisade hälsoriskfaktorer är mindre än andelen bland dem som inte har några identifierade riskfaktorer.

Att försöka säkerställa att personer med normalt BMI-värde (18,5-25) behåller vikten är ett försummat mål för det förebyggande hälsoarbetet, skriver Anne Nafziger. Prevention mot fetma bör riktas lika mycket till det som vanligen betraktas som lågriskgrupper (unga utan hjärt-kärlriskfaktorer och med normala BMI-värden) som till överviktiga. Oftast betraktas frågan om att behålla vikten som viktig bara bland dem som har viktproblem och/eller en fetmarelaterad sjukdom eller riskfaktor, men de flesta av viktökarna i alla åldersgrupper börjar från ett normalt BMI-värde.

Avhandlingen läggs fram torsdag 2 november vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin och har titeln A population perspective on obesity prevention: Lessons learned from Sweden and the US.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal 135, enheten för allmänmedicin, By. 9A, NUS.
Fakultetsopponent är Prof. Russel Luepker, University of Minnesota, USA.

http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/index.html

Kontaktinformation
Anne Nafziger, Albany, NY, är doktorand vid enheten för epidemiologi och folkhälsovetenskap och finns på tel. 090-785 33 48, mobiltelefon 070-564 46 52, e-post ANafziger@ordwayresearch.org

Allt fler människor använder Internet för att ta reda på fakta om sjukdomar och läkemedel. På vissa sajter kan man testa sig själv och se vilken risk man löper för att få en viss typ av cancer. Alexandra Ekman undersökte sådana sajter 2001, 2002 och 2005 och resultatet visade att ingen av dem uppfyllde samtliga av EU:s kvalitetskriterier.

– De flesta sajter är amerikanska men internationellt tillgängliga. Informationen vi fann höll inte särskilt hög nivå enligt de kvalitetskriterier vi använde. Det saknas dessutom en konsensus om vilka kvalitetskriterier som sajterna borde följa, säger Alexandra Ekman.

Men Alexandra Ekman understryker att det även finns fungerande sajter för riskbedömning av sjukdomar. Hennes avhandlingsarbete började som en kartläggning i samband med att Karolinska Institutet byggde upp sajten ”Testa din cancerrisk”. Förlagan till den svenska sajten har tagits fram av Harvard Center for Cancer Prevetion och håller enligt Alexandra Ekman hög kvalitet.

I sin doktorsavhandling visar hon också på Internets möjligheter inom det nya forskningsfältet e-epidemiologi. Informationsinsamling kring sjukdomar har traditionellt sett skett med pappersenkäter, men mycket talar för att webbenkäter via Internet ger ett lika bra resultat.

– Sverige passar ypperligt för den här typen av forskning eftersom vi har populationsbaserade register av olika slag, och att användandet av Internet är så stort. I vissa åldersgrupper är det nästan hundra procent, säger hon.

pidemiologi är läran om hur sjukdomar sprids I populationer, samt hur risk- och friskfaktorer samverkar med dessa. I en epidemiologisk studie följer man ofta en stor grupp människor över tid, för att till exempel titta på hur deras levnadssätt påverkar risken för en viss sjukdom.

Avhandling: ”The Use of World Wide Web in Epidemiology Research” av Alexandra Ekman vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet. ISBN: 91-7140-948-3. Ladda ner på http://diss.kib.ki.se/index_se.cfm#thesis

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

Med dr Alexandra Ekman
Tfn: 08-524 878 15 eller 070-492 10 24
E-post alexandra.ekman@ki.se

KIs pressjour
Tfn: 08-524 860 77
E-post: ulla.bredberg@ki.se

– Våra professorer är oerhört viktiga för högskolans kvalitativa och vetenskapliga utveckling. Det är med deras hjälp vi ska utveckla högskolan till en erkänd akademi vad gäller såväl forskning och utbildning som samverkan med det omgivande samhället, säger rektor Lars Ekedahl.

Presentation av de nya professorerna

Stefan Christiernin – 35-åring med intresse för simuleringsteknik
Stefan Christiernins forskarkarriär har gått fort. Blott 35 år gammal har han nått akademins högsta titel – professor.
– Det beror nog både på att jag är tävlingsmänniska och tidsstrateg. Jag har alltid flera saker på gång som jag försöker hitta samordningsvinster emellan och jag satsar hårt när jag bestämt mig för något, säger han.

Han doktorerade i fysik vid Göteborgs universitet 1999 och började först arbeta med simuleringar inom elektronikmaterial vid Chalmers tekniska högskola. När han kom till Högskolan Väst 2000 fick han ett tydligare fokus på programvaruutveckling, kvalitetssäkring och hårdvaruplattformar för simuleringar. För närvarande arbetar han med att effektivisera de programvaror som används vid datorsimuleringar.
Stefan Christiernin hoppas kunna spela en mer aktiv roll i högskolans SMART-centrum, där man arbetar med att utveckla metoder för att utforma och styra industriella tillverkningsprocesser.
– Stefan är initiativrik och har en stor arbetskapacitet som gör att han redan tillför mycket. Med den status en professor har tror jag att han kommer att stärka vår ställning ytterligare, säger Dag Kihlman, avdelningsledare för datavetenskap.


Soly Erlandsson -första heltidsanställda kvinnliga professorn
Soly Erlandsson, nybliven professor i psykologi, är Högskolan Västs första heltidsanställda, kvinnliga professor.
– Förutom att jag uppnått något som varit viktigt för mig personligen är jag glad över att kunna visa att det finns kvinnor som tar chansen att bli professor, säger hon.
Soly Erlandsson är utbildad vid Göteborgs universitet – disputerad 1990. Hon kom till Högskolan Väst 1998. Större delen av forskningen har hon ägnat åt hörsel och hörselproblem. Fokus har framför allt legat på psykologiska faktorer och behandling/omhändertagande av patienter av tinnitus. Hon har arbetat tvärvetenskapligt med hörselrelaterade problem utifrån ett psykosomatiskt perspektiv. Den senaste forskningen har handlat om ungdomar och hörselproblem.
– Soly har alltid varit oerhört drivande i forskningsfrågor. Med sin tvärvetenskapliga inriktning betyder hon mycket för den fortsatta utvecklingen av psykologiämnet på högskolan, säger Jan Theliander, prefekt för Institutionen för individ och samhälle.


Stefan Lagrosen – kopplar ihop ekonomi och hälsa
Stefan Lagrosen är i grunden marknadsförare, men han ägnar sig helst åt tvärvetenskaplig forskning. Han disputerade i företagsekonomi 1997 vid Stockholms universitet och kom till Högskolan Väst 2004. Tidigare forskning har främst handlat om kvalitetsstyrning och kvalitetsutveckling, huvudsakligen inom offentlig sektor. På senare tid har han alltmer kommit att intressera sig för kopplingen mellan hälsa och ekonomiska aspekter. Just nu studerar han friskfaktorers betydelse för en organisations framgång.
– I klartext handlar det exempelvis om hur ett företag kan fungera bättre därför att de anställda mår bra, säger han.
– Företagsekonomi är ett så stort, centralt och viktigt ämne och även om vi har många disputerade behövde vi verkligen en professor. Med Stefan får vi en professor med ett engagemang som har betydelse för vår vetenskapliga kvalitet, säger avdelningsledare Elisabeth Jansson.

Fotnot
Totalt finns nu 22 professorer på högskolan. Hälften av dem är så kallade fullprofessorer, det vill säga att de har sin huvudsakliga anställning vid Högskolan Väst.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Stefan Christiernin: Tel: 0520 – 22 32 06, Mobil: 0733 – 97 51 22, stefan.christiernin@hv.se
Soly Erlandsson: Tel: 0520 – 22 37 59, soly.erlandsson@hv.se
Stefan Lagrosen: Tel: 0520 – 22 36 37, stefan.lagrosen@hv.se

I samband med operationer kan det bli nödvändigt att ersätta förlorade blodplättar genom transfusion. Blodplättarna är en färskvara som måste användas inom en vecka. Till skillnad från alla andra blodprodukter är det inte möjligt att förvara blodplättar i kylskåp.
– Det har länge varit en gåta varför kylskåpsförvarade blodplättar inte går att använda, men andra forskare har nyligen upptäckt att blodplättarnas yta förändras när de kyls ner, säger Emma Josefsson.

Blodplättar är en celltyp i blodet som stoppar blödning genom att koagulera. När ett blodkärl skadats stimuleras blodplättarna av bland annat ett protein som kallas von Willebrand faktorn. Blodplättarna klumpar då ihop sig för att stoppa flödet. På blodplättarnas yta sitter en mängd receptorer som känner igen faktorn. När blodplättarna kyls samlas dessa receptorer i grupper på cellernas yta.
– På receptorerna sitter en sockerart som kallas GlcNAc. När receptorerna klumpar ihop sig på blodplättens yta känner vita blodkroppar igen sockret. Blodplätten identifieras som icke önskvärd och äts upp av den vita blodkroppen, säger Emma Josefsson.

Avhandlingen beskriver hur ett annat socker, galaktos, kan lägga sig över GlcNAc så att de vita blodkropparna inte känner igen blodplättar som kylts en kort tid.
– Vi kylde isolerade blodplättar under två timmar och tillförde sedan galaktos. När vi lät blodplättarna cirkulera i möss överlevde betydligt fler av dem som var behandlade med galaktos. Man kan säga att de vita blodkropparna förlorade sin aptit, säger Emma Josefsson.
Efter ett dygn levde fortfarande ca 80 % av blodplättarna med galaktos. Då hade mer än hälften av de kylda blodplättar som inte behandlats med galaktos dött.

Vid en längre tids nedkylning av musblodplättar i plasma hjälpte det inte att blockera med galaktos.
– Förlängd nedkylning leder till fler förändringar på blodplättsytan. Det tyder på att ytterligare mekanismer kan vara involverade vid bortförandet av nedkylda blodplättar från cirkulationen, säger Emma Josefsson.

Forskarna undersöker nu om ytterligare en sockerart skulle kunna lura de vita blodkropparna att tillåta blodplättar som kylts längre.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för medicin, avdelningen för reumatologi och inflammationsforskning
Avhandlingens titel: Role of GPIba Clustering and N-linked Carbohydrates in the Clearance of Refrigerated Platelets

Avhandlingen är försvarad.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Emma Josefsson, farmaceutisk biovetare, telefon: 073-374 70 21, e-post: ejosefsson@rics.bwh.harvard.edu

Handledare:
Professor Claes Dahlgren, telefon: 031- 342 46 83, e-post: claes.dahlgren@microbio.gu.se
Professor Karin Hoffmeister, e-post: khoffmeister@rics.bwh.harvard.edu

Ett viktigt beslutsunderlag för väginvesteringar är en samhällsekonomisk cost-benefit-analys, där alla kostnader och nyttor av den planerade vägen ska inkluderas och uttryckas i pengar. I dessa analyser saknas dock en värdering av kostnaden för det intrång som vägen kommer att göra i den existerande miljön.

I de miljökonsekvensbeskrivningar som krävs vid bl.a. vägbyggen beskrivs den tänkta vägens effekter på såväl den omgivande miljön, som människor, djur, växtlighet, luft och vatten. Dessa beskrivningar värderar dock inte miljöintrången i ekonomiska termer.

Pernilla Ivehammar, nationalekonom vid Linköpings universitet, föreslår i sin avhandling två metoder för att kostnadsberäkna miljöintrång i samband med vägbyggen. Den första metoden går ut på att identifiera ett antal typfall, där kostnaderna för intrånget av redan byggda vägar uppskattas. Utifrån detta utformas en beräkningsmodell som kan användas för nybyggen. Ett typfall som Pernilla Ivehammar har studerat är när en väg utgör en barriär mellan ett bostadsområde och ett vattendrag.

Den andra metoden är en kombinerad resvane- och opinionsundersökning med ett urval av de människor som på något sätt berörs av vägen. De får svara på frågor om resmönster, var deras bostad finns, mm. samt om de vill ha vägen eller inte. Intrånget kan sedan uttryckas i sparad restid, vilket i sin tur kan översättas till reda pengar.

– Den här metoden fungerar bättre om många människor, inte bara i närområdet, berörs på olika sätt av den tänkta vägen, säger Pernilla Ivehammar.

Båda metoderna behöver dock utvecklas betydligt för att kunna användas i praktiken.

Fotnot: Pernilla Ivehammar lyfter fram ett klassiskt exempel på när en cost-benefit-analys slog fel. Den planerade Vallaleden i Linköping, genom ett populärt rekreationsområde, skulle enligt cost-benefit-analysen bli samhällsekonomiskt mycket lönsam: nyttan av den beräknades till 20 miljoner kronor per år mot endast 2 miljoner i kostnader. Det var framförallt den sparade restiden som bidrog till den stora nyttan. Trots detta sade en stor majoritet av linköpingsborna nej till trafikleden i en lokal folkomröstning 1989. För dem vägde det intrång som vägen skulle komma att göra tyngre än den restid de skulle spara.

Kontaktinformation
Pernilla Ivehammar disputerade den 27 oktober. Hon nås på telefon 013-281559, 0709-350267 eller e-post: periv@eki.liu.se

Konferensen vänder sig till forskare och personer intresserade av forskning inom till exempel naturvård, samhällsplanering, geografi, botanik och biologisk mångfald.

Tid och plats: Tisdagen den 31 oktober, kl 09.00-17.00, Stockholms universitet, G-Salen i Arrheniuslaboratorierna.

Konferensen, som är öppen för media, arrangeras i samarbete mellan Stockholms universitet, Lantmäteriet, ArtDatabanken och Centrum för Biologisk Mångfald.

Kontaktinformation
För anmälan eller ytterligare information:

Margareta Ihse, professor i ekologisk geografi, Stockholms universitet, tfn 08-16 47 89, mobil 070-763 15 17, e-post Margareta.Ihse@natgeo.su.se

– Det är viktigt att tekniken är enkel både för användaren, barnet, och för personerna som finns runt barnet. Om tekniken inte är enkel används den inte och då är det ingen nytta med den, säger Eva Petersson, som disputerar i pedagogik vid Lärarutbildningen på Malmö högskola.

Eva Petersson berättar om fyra gravt handikappade pojkar som deltog i undersökningen. De fick möjlighet att genom sina rörelser styra ett ljus som vandrade över ett rum.
– Det var särskilt en pojke som det var fantastiskt att se på. Först såg han hur ljuset rörde på sig när han rörde armarna och huvudet. Det väckte hans nyfikenhet. Sedan såg det ut som om han tänkte att ’wow det är jag som har kontrollen’ och då började han jobba ännu mer med de delarna av sin kropp han kunde röra, säger Eva Petersson.

Hon anser att det är viktigt att barn får ha roligt när de rehabiliteringstränar. Om de har roligt anstränger de sig lite mer och glömmer kanske bort om det gör ont. Eva Petersson ser också en stor fördel i att den interaktiva miljön ger kontrollen till barnen.
– Jag kan tänka mig att känslan av att det är jag som styr är oerhört motiverande och att det ger barnet kraft. Barnens känsla av kontroll är något som jag inte tror finns inkluderat i den traditionella terapin, säger hon.

Avhandlingen bygger på sju fallstudier där funktionshindrade barn har fått testa olika interaktiva miljöer.
– Jag och min forskningskollega har testat miljöer explorativt. Det finns inte mycket kunskap på området. Vi har anpassat tekniken efter barnen för att göra den ännu mer tillgänglig och enkel att använda, säger hon.
De flesta barnen som har deltagit i undersökningen har grava funktionshinder.
– Jag har enbart fått positiv feedback från barnen och deras föräldrar. När det gäller barnen som inte kan tala har jag fått lyssna på deras icke-verbala språk som kroppsspråk och gester. Jag har också lyssnat på föräldrarna och andra personer runt barnen, säger Eva Petersson.

Hon säger att hon själv tänker fortsätta att forska inom området och att hon hoppas att fler gör det också.
– Det är ett komplext fält och man måste studera både hur lärandet påverkar barnet och hur man designar för lärandet. Det är i och för sig inte något konstigt, men när det handlar om ny teknik är man mer rädd för det i rehabiliteringssammanhang. Jag hoppas att det jag skriver visar att det inte är svårt och att resultatet är värt det, säger Eva Petersson.
Avhandlingens titel är ”Non-formal learning through Ludic Engagement within interactive environments”.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Eva Petersson på telefon (+45) 7912 7730, 070-322 14 74 eller ep@aaue.dk.

Karolinska Institutets pris för forskning i medicinsk pedagogik (50 000 euro eller cirka 450 000 svenska kronor) utdelades första gången 2004. Det har initierats och finansieras av Gunnar Höglunds och Anna-Stina Malmborgs stiftelse, och syftar till en långsiktig kvalitetshöjning av den medicinska utbildningen både i Sverige och internationellt.

– Det som är intressant med Ronald Hardens pedagogiska metoder är att han mycket effektivt kopplar samman teori och praktik. Det stämmer väl överens med det svenska sättet att se på pedagogik inom det medicinska området, där vi satsar mycket på verksamhetsförlagd utbildning, säger Vivi-Anne Sundqvist, dekan för utbildning vid Karolinska Institutet.

Ronald Harden studerade medicin i Glasgow och var verksam som endokrinolog innan han började arbeta på heltid med utbildningsfrågor. För närvarande är han utbildningschef vid International Virtual Medical School (IVIMEDS) i Skottland. Han är också generalsekreterare för Association for Medical Education in Europe (AMEE).

I samband med att Ronald Harden reser till Sverige för att ta emot sitt pris håller han också en öppen föreläsning, där journalister och allmänhet hälsas välkomna. Föreläsningen hålls på engelska.

Tid: onsdag den 1 november 2006, klockan 15.00

Plats: Wallenbergsalen, Nobel Forum, Nobels väg 1, KI Campus i Solna.

Anmälan: juni.francen@ki.se (Begränsat antal platser!)

Kontaktinformation
För frågor, kontakta:

Juni Francén, samordnare
Tfn: 08-524 864 87
E-post: Juni.Francen@ki.se

Vivi-Anne Sunqvist, dekan för utbildning
Tfn: 08-524 860 78
E-post: vivi-anne.sundqvist@ki.se

Presskontakt:
Katarina Sternudd
Tfn: 08-524 838 95, 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se

Att magsår orsakas av bakterien Helicobacter visades entydigt på 1980-talet och den upptäckten belönades 2005 med Nobelpriset i medicin till två australiensiska forskare. Numera är det också väl etablerat att en Helicobacter-infektion är den största riskfaktorn för magcancer, en av våra vanligaste cancerformer.

Bakteriens vidhäftning på slemhinnan i magen uppfattas allmänt som ett viktigt första steg för att utveckla symtom och begynnande sjukdom, t.ex. magkatarr. För att kunna fästa mot cellytorna använder H. pylori s.k. vidhäftningsproteiner. De sitter på bakteriens yta och binder till olika sockermolekyler på magens cellytor, vilket ger bakterien ordentligt fäste i magens turbulenta miljö.

I artikeln visas nu att bakterien under infektion söker sig vidare från magens cellytor till de underliggande blodkärlen. Väl där kan den också ta sig in genom kärlväggarna för att vidhäfta till de röda blodkropparna. På så sätt kan Helicobacter transportera sig vidare ut i kroppen. Marina Aspholm, som är försteförfattare på detta arbete, har också kunnat visa att H. pylori använder det sk. SabA-proteinet för sin vidhäftning till de röda blodkropparna. Detta protein visade sig dessutom variera en del mellan Helicobacter-bakterier från olika patienter. Det innebär att SabA-proteinet förmår anpassa sig till att bättre passa cellytornas karaktär hos individen. Under pågående infektion kan H. pylori således anpassa sina vidhäftningsegenskaper både till den enskilda magslemhinnan och till de förändringar som inträffar där under kronisk infektion och inflammation.

Läs mer om Umeågruppens forskning på Plussidan:
http://www.info.umu.se/plussidan/Plusprojektsida.aspx?id=8

PLoS Pathogens (http://pathogens.plosjournals.org) är en vetenskaplig tidning som utges av PLoS, Public Library of Science, en icke-vinstdrivande organisation av forskare med ambitionen att göra vetenskaplig och medicinsk litteratur fritt tillgänglig för alla.

Kontaktinformation
Mer information:
Professor Thomas Borén, Inst. för medicinsk kemi och biofysik,
tel. 090-786 93 60, epost Thomas.Boren@medchem.umu.se

Bakterier i olika former finns överallt. Och eftersom de kan påverka sin omgivning på olika sätt, är det viktigt att ta reda på vilka bakterier som finns i berget kring de planerade djupförvaren. För att kartlägga vilka mikroorganismer som finns i en population, har Ernest Chi Fru använt sig av DNA-teknik. På liknande sätt som polisen samlar spår vid en brottsplats för att knyta en person till brottet, kan alltså mikrobiologen med hjälp av DNA undersöka gener hos organismer.

I Sverige mellanlagras radioaktivt avfall 40 meter under mark i bassänger, under vatten som är tusen gånger renare än vårt dricksvatten. Här kommer avfallet att förvaras i minst 40 år, så att värmen det genererar minskar och gör det mer hanterbart utan att radioaktivitet läcker ut. Sedan ska avfallet enligt planer djupförvaras i kopparkapslar i berg. Som första forskargrupp har Ernest Chi Fru och hans kollegor visat att en organism, som liknar bakterier resistenta mot radioaktiv strålning, finns i en av dessa underjordiska dammar. Organismen visade sig också påverka det rostfria stålet i bassängerna genom korrosion.

Samma problem kan uppstå när det gäller djupförvaringen, eftersom det långt nere i berget visade sig finnas många olika slags sulfidproducerande bakterier i grundvattnet som kan korrodera koppar. Men det faktum att bakterierna finns där behöver inte bara vara negativt. Vissa av dem har förmågan att binda radioaktiva metaller och därmed förhindra att de transporteras genom grundvattnet. En viktig sak som dock poängteras i avhandlingen är att omgivningen kring slutförvaringen behöver vara syrefri, för att på så sätt förhindra att behållarna rostar. Syre gör det dessutom lättare för radioaktiva metaller att transporteras i grundvattnet. Avhandlingen visar att bakterier som tar bort syre är vanliga i den här miljön.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Ernest Chi Fru
Institutionen för cell- och molekylärbiologi
Göteborgs universitet
Tel: 031-773 25 70
E-post: ernest.chi@gmm.gu.se

Handledare: Professor Karsten Pedersen
tel 031-773 25 78, mobiltfn: 0705-53 25 78
E-post: karsten.pedersen@gmm.gu.se

Avhandlingen har titeln: ”Molecular Characterisation of the Microbial Diversity in Natural and Engineered Intraterrestial Environments- A Focus on Igneous Rock Aquifers”

Disputationen äger rum: Fredagen den 27 oktober 2006 kl 10.00 i sal Ragnar Sandberg, Medicinaregatan 7E, Göteborg

I avhandlingen analyseras kvinnors väg in i riksdagen under perioden 1970-2002. I fokus är vilken syn på kvinnorepresentation de politiska partierna och deras kvinnoförbund hade och vilka strategier – såsom ”Varannan damernas” – de introducerade för att öka andelen kvinnliga parlamentariker.

I ett internationellt perspektiv framstår kvinno-representationen i Sveriges Riksdag som sällsynt hög. Efter valet 2002 bestod riksdagen av 45 procent kvinnor, vilket då kunde jämföras med ett genomsnitt på 15 procent i nationella parlament.

– Det finns tydliga skillnader mellan partierna. Till exempel skiljer sig partierna när det gäller synen på kvinno-representation, kvotering och kön, säger Lenita Freidenvall.

I avhandlingen analyseras även hur partiernas strategier för en ökad kvinnorepresentation tillämpades i praktiken. Analysen bygger på en enkätundersökning riktad till nomineringskommittéernas ordförande i landets 29 riksdagsvalkretsar samt 70 intervjuer med kommitté-ledamöter i Kronoberg och Stockholms län.

– Syftet med denna del av kartläggningen är att komma ”bakom kulisserna” och få insyn i de verkliga turerna vid nomineringen. Det är då möjligt att se hur spelet bakom partilistorna inför riksdags-valet 2002 gick till när det gäller vilka som var grindvakter och vilken hänsyn som togs till kön i jämförelse med andra önskemål, till exempel geografisk spridning och kompetens, säger hon.

– Undersökningen visar också att ordningen på listan i hög grad är beroende av listan från förra årets val och att detta också gäller icke-valbara platser. Antalet kvinnor på listorna i vissa partier beror på nyckelpersoner i nominerings-kommittéerna, säger Lenita Freidenvall.

Lenita Freidenvall disputerar på avhandlingen ”Vägen till Varannan damernas: om kvinnorepresentation, kvotering och kandidaturval i svensk politik 1970-2002” Avhandlingen försvaras fredagen den 27 oktober 2006 kl. 13.00 i hörsal 8, hus D, Universitetsvägen 10, Stockholms universitet.

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Lenita Freidenvall, tfn 08-16 26 57, mobil 070-719 24 43, e-post Lenita.Freidenvall@statsvet.su.se

– Det är centralt att vuxna förstår hur barn kommunicerar sina erfarenheter av miljön. Det är det enda sättet som barn kan ges det inflytande över den fysiska planeringen som de har rätt till enligt Barnkonventionen. Detta efterlevs mycket bristfälligt idag och ingen instans tar det övergripande ansvaret för barns utemiljöer, säger Sofia Cele, doktorand vid Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet.

Sofia Cele har genom olika metoder – till exempel intervjuer, teckningar, fotografering och promenader – undersökt hur mellanstadiebarn i Sverige och England berättar om sin utemiljö. Resultaten visar tydligt hur förmågan att kommunicera är kopplad till aktivitet. Vissa skillnader fanns mellan de olika länderna. De engelska barnen hade en mer utvecklad social förmåga vilket gjorde intervju till en lättare metod än i Sverige. De svenska barnen hade i sin tur något lättare att rita sina upplevelser än de engelska. Men det var metoder som promenader och fotografering där barnen var aktiva utomhus som gav mest detaljrikt och tillförlitligt resultat.

– De platser som barn använder för lek och utforskande i sin vardagsmiljö är viktiga för deras välmående. Men sociala rädslor och en ökande förtätning av den fysiska miljön innebär att många barn har begränsad rörelsefrihet, säger Sofia Cele.

I avhandlingen visas hur barn i båda länderna vill ha möjlighet att vistas på många olika platser och med varierad utformning. Deras upplevelser är knutna till alla sinnen, i jämförelse med vuxna som ofta begränsar upplevelser till det visuella. Barnen uttrycker starka behov av platser utomhus som ger möjlighet till lugn och ro, ofta gröna platser. Många klagar också över stress och att de har för många fritidsaktiviteter för att kunna leka själva utomhus. De engelska barnen var mer bekymrade över sociala faktorer, medan de svenska mer tydligt reagerade över trafikproblem.

Avhandlingens title: ”Communicating Place: Methods for Understanding Children’s Experience of Place”. Disputationen sker fredagen den 27 oktober kl 10.15 i De Geersalen, Geovetenskapernas hus, Svante Arrenius väg 8 A, Stockholms universitet.

Kontaktinformation
Mer information:
Sofia Cele, tfn 08-16 48 56, mobil 070-313 96 09, eller e-post sofia.cele@humangeo.su.se

För bild eller avhandlingen kontakta:
Maria Erlandsson, presschef Stockholms universitet, tfn 08-16 39 53, mobil 070-230 88 91, e-post maria.erlandsson@eks.su.se