-­ Om vi spårar och tar hand om oönskade och farliga material så tidigt som möjligt och hanterar materialen som rivs ut på rätt sätt så kan vi förhindra att farliga ämnen sprids i miljön. Med rätt kunskap är detta möjligt, menar Dag Lundbladh och Marie Hult.

Asbest, kvicksilver och bly är några av de ämnen som idag är förbjudna i byggmaterial. Trots detta finns dessa farliga ämnen fortfarande kvar inbyggda i bostadshus och lokaler. Hur vi exponeras för dessa ämnen beror på var vi bor, hur vi lever, var vi arbetar och hur vi skyddar oss. När husen ska renoveras eller rivas kommer dessa farliga ämnen fram. Därför behöver de som sanerar och river hus kunskap om var de farliga ämnena finns och hur de verkar. I boken Farliga material i hus beskrivs dessa ämnen i detalj, deras nytta och farlighet samt hur man hanterar dem utan att skada människor eller miljö.

Boken vänder sig i första hand till rivningsentreprenörer och beställare av sådana arbeten, byggherrar och förvaltare. Men också till arkitekter, teknikkonsulter och byggentreprenörer som kan påverka valet av material i vår husproduktion och även till alla nyfikna som önskar fördjupad kunskap om materialen och var de förekommer.

Författarna till boken är Marie Hult, arkitekt och teknologie doktor med specialisering på inomhusmiljöfrågor och Dag Lundblad, civilingenjör och teknologie licentiat med inriktning på miljöanpassat byggande. Båda arbetar som miljökonsulter.

Boken kostar 396 kronor inkl moms och kan beställas via Formas nätbokhandel www.formas.se eller från Kundtjänst Formas, tel. 08-690 9522, fax 08-690 9550, e-post: formas.ldi@liber.se.

I Formas pocketboksserie Formas Fokuserar finns även boken Giftfri miljö – utopi eller verklig chans.

Recensionsexemplar kan beställas från Formas, maria.guminski@formas.se, 08-775 4008.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Kjell Lindqvist, kjell.lindqvist@formas.se, 08 775 4004 mobil 070 553 4004
Emilie von Essen, eve@formas.se, 08-775 40 08, 0733-50 31 61

De rituella lämningarna i det samiska området har länge varit kända för arkeologer och ofta diskuterats var och en för sig. I arkeologen Birgitta Fossums doktorsavhandling studeras de för första gången i samma kontext, samtidigt som de sätts i relation till övriga sociala, politiska och religiösa händelser, i både egna och omgivande samhällen. Avhandlingen analyserar de rituella lämningarna i de norska och svenska delarna av det samiska området – från Varanger i Norr till Jämtland, Härjedalen, Tröndelag i söder – med utgångspunkt i arkeologisk, religionsvetenskaplig, antropologisk och sociologisk teoribildning.

Studien visar att de rituella lämningarna uppstod som en reaktion på förändrade förhållanden för befolkningen, dels genom nyetableringar av gårdar längs den Norrländska och Nordnorska kusten och dels genom att gamla väletablerade kontaktnät upphörde. Därmed uppstod ett behov av en identitet som skiljde sig från de nya samhällenas och de nya kontaktnät som etablerades, en identitet som kunde hålla samman gruppen och samtidigt upprätthålla äldre tiders traditioner, myter och trosföreställningar. Religion och trosföreställningar blev under järnåldern viktiga inslag i de samiska identiteterna. Ritualerna blev ett sätt att föra tradition och myter vidare, samtidigt som deras uppgift blev att skapa och upprätthålla kontakt med förfäderna. Birgitta Fossum visar också att ritualerna kom att användas som strategier för att uppnå sociala och politiska syften vid flera tidsperioder, både under järnålder, under medeltid och fram i historisk tid.

Fredag den 26 januari försvarar Birgitta Fossum, institutionen för arkeologi och samiska studier, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Förfädernas land. En arkeologisk studie av rituella lämningar i Sápmi, 300 f. Kr.-1600 e. Kr.”. Disputationen äger rum kl. 13.00 i Lilla hörsalen, KBC-huset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är ass. Prof. Else Johansen Kleppe, Bergens museum i Bergen, Norge.
Författaren är uppvuxen i Nordnorge men har varit bosatt i Västerbotten sedan 1989 och det är också i Sverige som hon har utbildat sig och arbetat som arkeolog.

Kontaktinformation
För mer information eller intervju, kontakta Birgitta Fossum på 070-284 18 76 eller birgitta.fossum@arke.umu.se

Syftet med studien har varit att studera elever och speciallärares uppfattning om de riktade åtgärderna inom den specialpedagogiska verksamheten. Konkret har det handlat om att studera det som elever och speciallärare uppfattar som meningsskapande i den specialpedagogiska verksamheten, utifrån självbild, självvärdering och lärande. Studie har genomförts i tre norrbottniska kommuner med tre speciallärare och sex elever.

– Resultaten kan tyda på att den specialpedagogiska åtgärdsstrukturen – som innebär att eleven skiljs från sin ordinarie klass i större eller mindre grad – påverkar elevernas självbild och självvärdering. Resultatet kan också tyda på att denna integrerade form av specialpedagogik av eleverna och speciallärarna förknippas med skolrelaterad problematik som överförs till eleven via den sociala interaktionen, säger doktoranden Dennis Groth som disputerar den 29 januari.

– När det gäller lärandeaspekten uppfattar jag att eleverna till övervägande delen är positiva till den hjälp de får. Mina resultat tyder också på att det kan ske en överföring från speciallärarnas individuella synsätt till eleverna, med följden att eleverna kan få uppfattningen att de generellt har problem med sitt lärande.

Den negativa påverkan av den specialpedagogiska verksamheten som denna elevgrupp uttrycker kan mildras genom att kopplingen till skolmisslyckanden tonas ner. För att kunna förekomma det negativa utpekandet som den specialpedagogiska verksamheten verkar medföra, anser Dennis Groth att det är önskvärt att det klassystem som finns i dagens skola tas under omprövning och ersätts av ett organisatoriskt system som innebär att vissa avvikelser inte betrakas som negativa och dåliga.

– Ett förslag kan vara att generellt införa mindre studiegrupper som är flexibla över tid och utifrån studieområde och att man börjar fundera över den kulturellt betingade synen på normalitet och avvikelse, säger Dennis Groth.

Kontaktinformation
Upplysningar: Dennis Groth, tel. 0920-49 15 16, dennis.groth@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se

Bokens titel syftar på de framtidsinriktade områden där stat och politik försöker möjliggöra för en framsynt utveckling. På flera områden är det nödvändigt att förändring sker genom politiska initiativ. Globalisering och internationalisering kräver också mer av staten och politiken än tidigare. Det är inte längre möjligt att driva egna linjer i frågor som ex. den globala klimatfrågan utan Sverige är även beroende av den internationella politiken.

Ur innehållet:

•Inledning – den kreativa staten
•Välfärdens seger – politikens död? Spelet om välfärdsstaten i Sverige och Danmark
•Retorik om kontinutitet och förnyelse. Idéerna om det hållbara samhället i svensk politik
•Staten och våra gener
•Politisk styrning eller ekonomisk effektivitet? En studie av de politiska kraven på undantag från allmänna varuskatten och mervärdesskatten 1952-1990
•Konkurrensstaten tågar in – epokskifte eller mest bara prat?
•Statens nätverksstyrning – exemplet kommunsamverkan
•Från intresse till anseende – nya krav på offentliga organisationer

___________________________________________
Framtidens samhälle nr 4:
Den kreativa staten, Framtidspolitiska tendenser
Torbjörn Lundqvist redaktör
Pris 150:- inkl. moms, exkl. porto
Beställning: info@framtidsstudier.se

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
•Torbjörn Lundqvist, Institutet för Framtidsstudier Tel: 08- 402 12 00

•Hannah Zackrisson, Informatör, Institutet för Framtidsstudier Tel: 08-402 12 31

info@framtidsstudier.se
Box 591, SE-101 31 Stockholm
Drottninggatan 33, 4 tr.
Tel: +46 8 402 12 00
Fax: +46 8 24 50 14
www.framtidsstudier.se
Organisationsnummer: 802013-319801

Doktoranden Peter Lindelöf, som disputerar den 19 januari, har tillsammans med en forskargrupp bestående av professorerna Lena Abrahamsson och Jan Johansson, lektor Bo Johansson och doktoranden Marie Sandberg deltagit i ett EU-projekt inom det femte ramprogrammet som behandlar nya sätt att tillverka stora konstruktioner i innovativa produktionssystem.

I projektet ingick tio partners från fem länder – Frankrike, Sverige, Spanien, England och Tyskland – med att ta fram ny teknik för att kunna automatisera delar av den nuvarande, mestadels manuella, tillverkningen inom flygindustrin. Det övergripande målet med projektet var att öka konkurrenskraften för både maskintillverkare och deras kunder.
Forskargruppen från LTU:s del, och således till stor del Peter Lindelöfs del av projektet, syftade till att genom socioekonomiska och sociotekniska utvärderingar av den nya tekniken ta fram en modell som beskriver hur man kan jobba från idé till industrialiserad fas och samtidigt lyfta in de aspekter som kan påverka arbetsmiljö och organisationsfrågor.

– I avhandlingen problematiserar jag mina erfarenheter av att försöka göra just detta. Vissa aspekter av projektet löpte på bra, men vi stötte även på en del problem och dilemman. En del av problemen härstammar just från att arbetet med utvecklingen av ny produktionsteknik skedde utanför, i ett sorts mellanrum mellan de organisationer som deltagarna kom från, säger Peter Lindelöf.

– När det gäller utveckling av produktionsteknik inom det egna företaget förhåller man sig relativt vant till det egna företagets arbetssätt och attityder kring arbetsmiljö – och åtminstone i Sverige finns därför hyfsat goda möjligheter till att arbetsmiljöfrågor integreras på ett bra sätt.

När projekten ligger utanför den egna organisationen och också utanför den egna nationella omvärlden, verkar det som om arbetsmiljöfaktorer får ännu svårare att komma in i utvecklingsprocessen, även för de svenska deltagande företagen. Det medför troligen onödiga kostnader vid industrialiseringen som bland annat kan bero på att man inte på ett tidigt stadium tar hänsyn till att människor ska jobba i och med produktionsprocessen och att det ser olika ut i olika länder.

I avhandlingen – Is the machine directive not enough? – A study of integrating work environment design in an international production development project – presenteras också en modell som är tänkt att användas i liknande projekt för att underlätta integreringen av arbetsmiljöfrågor.

Peter Lindelöf är uppvuxen i Vaxholm utanför Stockholm och påbörjade 1996 sin grundutbildning till civilingenjör i ergonomisk design och produktion vid Luleå tekniska universitet. Därefter följde forskarutbildning vid Institutionen för arbetsvetenskap 2002 och mellan 1996 och dags datum har Peter Lindelöf dels genomfört ett praktikår i produktionen på Kinnarps kontorsmöbler men också i två omgångar tillbringat tid vid andra lärosäten. 2001 skrev Peter Lindelöf sitt examensarbete vid University of South Australia i Adelaide och 2005-2006 tillbringade han ett halvår vid University of Western Australia i Perth.

Kontaktinformation
Upplysningar: Peter Lindelöf, tel. 0920-49 14 14, peter.lindelof@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se

Indiska filosofiska teoribildningar betraktas ofta med skepsis av västerländska filosofer. Som ett resultat av detta har det uppstått ett särskilt sätt att översätta indiska filosofier, som innebär att man använder sig av ord eller termer ur den europeiska och amerikanska filosofiska vokabulären. Anna-Pya Sjödin ställer sig kritisk till tolkningsmetoden, som hon kallar “mimande översättning”.

– För det första är metoden ojämlik, de indiska filosofierna får inte tala för sig själva utan underordnas en annan diskurs. För det andra resulterar en sådan översättning i att vissa delar av den indiska diskursen lämnas obelysta, säger hon.

Sjödin undersöker i sin avhandling hur man skulle kunna gå tillväga för att på ett bättre sätt förstå främmande filosofiska teorier. Hon tar bland annat upp hur man i västvärlden behandlar de olika traditioner av filosofi som historiskt funnits i Indien. Istället för att se på tradition som ett bevarande eller upprepande av något som sagts tidigare, formulerar Sjödin ett annat traditionsbegrepp i relation till den indiska filosofin. Hon beskriver tradition som en aktivitet och en händelse, till skillnad från en uppsättning åsikter eller teorier som bevaras över tid.

– Det här gör att man kan sluta se traditionen som något som utvecklas mot ett bestämt framtida mål genom att varje individ lägger till och förbättrar den. Istället kan man se det som att traditionen ständigt förändras, utan att syfta till ett bestämt mål. Förändringen sker i nuet för varje enskild filosof, förklarar hon.

Sjödins slutsats är att de som forskar i indisk filosofi bör undvika att generalisera alltför stora områden, och att forskarna bör koncentrera sig på enskilda texter och filosofer.

– Avhandlingen visar också att indiska filosofier mycket väl kan stå på egna ben och egentligen inte behöver en europeisk eller amerikansk vokabulär för att förstås, säger Sjödin.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Anna-Pya Sjödin, 018-471 68 46, 073-697 31 24, e-post: annapya.sjodin@lingfil.uu.se