Uganda är ett land som de senaste cirka 20 åren varit föremål för en omfattande biståndsverksamhet. Liksom många andra afrikanska länder är landets ekonomi dominerat av jordbruksnäringen. Denna jordbrukssektor har under stark pådrivning från biståndsgivarna genomgått en omfattande liberalisering. Denna utveckling bidrog bland annat till att landets jordbrukskooperativ förlorade fotfästet och många av dem försvann från marknaden. Mot denna bakgrund undersöker den här avhandlingen hur samma politiker som monterade ner den ”kooperativa strukturen” nu argumenterar för återupplivandet av den kooperativa rörelsen i Uganda. Ett resultat av studien är att man hoppas att kooperativen (det vill säga medborgarna själva) ska kunna axla delar av det ansvar som staten med sina små resurser inte förmår klara av.

– Det är också tydligt att biståndsgivare och politiker insett att de rena marknadslösningar som man hoppats på inte löser alla problem som det ugandiska jordbruket lider av, säger Sara Flygare.

Att öka produktiviteten i det ugandiska jordbruket är den i dag främsta strategin för att bekämpa fattigdomen. Här är den officiella ugandiska förhoppningen att kooperativ ska komma in och lösa vissa marknadsproblem som till exempel avsaknaden av krediter till jordbrukare. Sara Flygare har också studerat om den offentliga retoriken kring vad kooperativen ska åstadkomma stämmer överrens med hur jordbrukare själva ser på nyttan av medlemskap i ett kooperativ. Detta har gjorts genom att djupstudera ett ugandiskt mjölkkooperativ och dess medlemmar. Hon visar att det faktiskt finns en sådan överensstämmelse mellan böndernas synsätt och den offentliga retoriken, men också att bönderna resonerar mycket pragmatiskt om medlemskap i kooperativ.

– För att vara intressant måste ett medlemskap innebära klara ekonomiska fördelar för den enskilda individen, säger Sara Flygare.

För att få Ugandas bönder att organisera sig i ekonomiska föreningar såsom kooperativ, vilket är den ugandiska regeringens uttalade önskan, måste följaktligen fördelarna med att vara med och nackdelarna med att stå utanför tydliggöras för potentiella medlemmar.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Sara Flygare, 018-471 12 18, e-post: Sara.Flygare@ekhist.uu.se

Större forsknings- och nationalbibliotek har i flera sekel samlat in bildmaterial, inklusive tryckta bilder. Samlingarna är mångsidiga, och omfattar förutom handteckningar och mer unika tryck även vykort, affischer, kalendrar och fotografier. Här samsas gamla kungar med läsketiketter.

Katalogiseringen av bilderna har dock varit mycket bristfällig, vilket har gjort att samlingarna idag är svårtillgängliga.

– Oftast är materialet bara grovt sorterat på hyllor i magasinen. En orsak är att det saknas verktyg och rutiner för katalogiseringen, berättar Ulrika Kjellman.

I sin avhandling diskuterar hon hur bildmaterial kan katalogiseras och klassificeras, ett område som det tidigare har forskats litet i. Med Kungliga biblioteket i Stockholm som exempel visar Kjellman även på vilka omfattande och rika bildsamlingar som finns på våra nationalbibliotek, och hur forskare kan dra nytta av detta material om det bara ordnas på ett ändamålsenligt sätt.

– Det här materialet utgör en viktig del av vårt kulturarv. Om det inte förvaltas och görs tillgängligt riskerar en del av vår historia att gå förlorad, säger Kjellman.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Ulrika Kjellman, 070-598 48 12, e-post: Ulrika.Kjellman@abm.uu.se

Revision handlar om både ”samhällsaffärer” och ”affärer i samhället”. Det gör att verksamheten till sin natur är lika viktig som problematisk. Peter Öhman har intervjuat revisorer och intressenter för att kartlägga hur dessa ser på revisionen utifrån sina olika utgångspunkter. Resultaten visar att revisorerna främst reviderar det som går att granska med god precision. Samtidigt visar det sig att revisorerna inte anser att detta går helt i linje med vad som är väsentligt för intressenterna att få granskat. Trots skillnaden vill de inte gärna ändra sig, vilket hänger samman med den utsatta position som de upplever att de befinner sig i. Framför allt är motståndet mot att lämna utökade uttalanden till intressenterna stort. Även intressenterna uppfattar att det finns en bristande överensstämmelse mellan vad revisorerna gör och vilken information som är viktig för intressenterna att få kvalitetssäkrad av revisorerna. Intressenterna visar även ett behov av att få ta del av utökade uttalanden om revisionens utfall.

– Resultaten visar att revisionens utförarintressen och användarintressen inte går hand i hand, vilket i sin tur skapar en rad så kallade förväntningsgap mellan revisorer och intressenter, säger Peter Öhman.

Med hänsyn tagen till olika parternas intressen föreslår han att revisionen anpassas så att en lagstadgad basrevision kompletteras med en marknadsstyrd tilläggsrevision. Vidare är det viktigt att intressenterna ges utökad information om revisionens utfall och inriktning, samtidigt som revisorernas position på revisionsarenan görs mindre utsatt.

Peter Öhman är verksam som lärare och forskare vid Institutionen för samhällsvetenskap, Mittuniversitetet. Avhandlingens titel är Perspektiv på revision: tankemönster, förväntningsgap och dilemman. Han har påbörjat en ny studie för att kartlägga hur ledande representanter vid redovisningsskyldiga företag uppfattar revisionen.

Kontaktinformation
Frågor kan ställas till:
Peter Öhman, 060-14 86 77 eller 0730-36 79 48, Peter.Ohman@miun.se

Att uppnå ekonomisk jämställdhet mellan mån och kvinnor är en stor utmaning för alla länder. Sverige har utifrån ett politiskt och ett legalt perspektiv angripit problemet – kvinnor har frigjort sig ekonomiskt från familjen genom att förvärvsarbeta. Männen har samtidigt uppmuntrats utföra en större del av det icke avlönade arbetet, speciellt dela föräldraledigheten, för att minska den dubbla arbetsbörda kvinnorna får bära.

I Laura Carlsons avhandling vid Juridiska institutionen, Stockholms universitet, jämförs det svenska förhållningssättet till ekonomisk jämställdhet med hur frågan om jämställdhet och diskriminering hanteras inom EU, Storbritannien och USA. De fyra rättssystemen analyseras också utifrån hur rättsskipningen har utvecklats ifråga om skadestånd, advokatarvoden samt rättsliga begränsningar inom könsdiskrimineringsområdet. Resultaten är nedslående för Sveriges del.

Överenskommelser snarare ån lagstiftning

Jämförelsen mellan de olika rättssystemen år också intressant utifrån hur relationerna mellan arbetsmarknadens parter ser ut i de olika länderna. I Sverige har åtgärder genomförts inom den svenska arbetsmarknadsmodellen, där den mekanism som prioriteras är överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter, snarare än lagstiftning. Ur detta perspektiv har bland annat de svenska kollektivavtalen granskats vad gäller regleringar av föräldraledigheten.

Andra faktorer som påverkar jämställdheten i det svenska samhället är de ramar som EG-rätten drar upp, särskilt de direktiv som rör likabehandling och lika lån, som styr de svenska rättsreglerna och svensk rättspraxis.

Måste ta diskriminering på allvar

I Storbritannien har på senare tid tyngdpunkten legat på något som benämnts familjevänlig arbetsplats. Till viss del försöker man uppnå det genom flexibla anställningsvillkor som ger de anställda större frihet att påverka arbetstider vilket underlättar arbetstagarnas vardag. I USA har fokus legat på diskriminerande beteende som ett socialt fenomen. Där är frågan om att kunna kombinera arbete och familj en tämligen ny företeelse inom lagstiftningen.

– Slutsatserna i denna avhandling är att Sverige bör ompröva sitt sätt att rättsligt angripa jämställdhetsproblem i allmänhet och diskrimineringsfrågor i synnerhet genom att förbättra den reella möjligheten att få sin sak prövad i det svenska rättsystemet, säger Laura Carlson.

– Dessutom bår man omvärdera fackföreningarnas roll på området och den svenska modellen i syfte att underlätta fär drabbade att med framgång kunna fära talan mot könsdiskriminering, fortsätter hon.

Laura Carlson är doktorand vid Juridiska institutionen vid Stockholms universitet. Hon har en jur kand från Uppsala universitet, en J.D. från University of Minnesota Law School (USA) och en fil kand från Carleton College med historia som huvudämne. Dessutom har hon skrivit boken ”American Business Law: A Civil Law Perspective” (Iustus 2004). Vid Stockholms universitet undervisar hon i kursen ”American and English Business Law” och vid Södertörns högskola i kursen ”Jämställdhetskunskap.”

Disputationen åger rum fredagen den 26 januari kl. 10.00 i De Geer-salen i Geo-vetenskapens hus, vid Stockholms universitet. Opponent är professor Clare McGlynn, Durham University, England.

Lås mer om avhandlingen på Juridiska institutionens hemsida, www.juridicum.su.se.

Ytterligare information
Disputationen äger rum fredagen den 26 januari kl. 10.00 i De Geer-salen i Geo-vetenskapens hus, vid Stockholms universitet. Opponent är professor Clare McGlynn, Durham University, England.

Läs mer om avhandlingen på Juridiska institutionens hemsida, www.juridicum.su.se.

Ytterligare information

Kontaktinformation
Laura Carlson nås helst på laura.carlson@juridicum.su.se eller mobil 070 -171 12 29. Du kan åven kontakta redaktör Suzanna Nilson, 070-422 57 11, suzanna.nilson@juridicum.su.se.

Medling förekommer i många inomstatliga konflikter. I vissa fall lyckas medlarna förmå parterna att sluta fredsavtal och låta vapnen tystna, medan man i andra fall misslyckas. Vad förklarar skillnaden mellan framgång och misslyckande? Isak Svensson undersöker i sin avhandling förekomsten och effekten av medling i inbördeskrig med hjälp av globala data. Han diskuterar också hur medlare kan förbättra kommunikationen mellan regering och rebellgrupper samt bistå parterna i att göra trovärdiga åtaganden.

Avhandlingen visar att medling företrädesvis förekommer i de konfliktsituationer där förhandlingslösningar är svåra att uppnå och att partiska medlare eller medlare med intressen i konflikten är mer framgångsrika än neutrala medlare. Regeringspartiska medlare är mer effektiva än de fredsmäklare som är partiska för rebellerna. Isak Svensson visar också att FN i högre grad lever upp till sina löften att garantera de stridandes säkerhet i samband med fredsavtal, än andra tredjepartsaktörer.

Sammantaget bidrar avhandlingen till att belysa hur medlare kan hjälpa parter i inomstatliga väpnade konflikter att nå fram till fredliga förhandlingslösningar.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Isak Svensson, 018-471 76 51, 0730-398 277, e-post Isak.Svensson@pcr.uu.se

I sin avhandling har Jenny Wiksten Folkeryd studerat de värderande uttryck som elever använder när de skriver texter i svenska, i syfte att undersöka elevens förhållningssätt till sina texter. Ett levande förhållningssätt till texten är viktigt för att texter i ett skolsammanhang skall fungera som grund för lärande.

– Det är också viktigt att uttrycka engagemang för att en läsare skall bli intresserad av texten, säger hon.

Lärarna visar ofta att de tycker att det är viktigt att uttrycka känsla och inlevelse genom textkommentarer som ”Visa mer känsla! Skriv så att en läsare blir engagerad!”. Men enligt Jenny Wiksten Folkeryd är de krav och den hjälp som finns i skolsituationen kring hur eleverna ska skriva för att åstadkomma detta ofta är vagt formulerade. I samtal med eleverna blir det också tydligt att många har svårt att föreställa sig en läsare och hur man genom språket bäst engagerar en läsare. Trots detta förmedlar eleverna känsla i sina texter.

En undersökning av 113 elevtexter skrivna i skolämnet svenska i årskurs 5, 8 och andra året på gymnasiet visar att de allra flesta elever på något sätt uttrycker värderingar och känslor, med andra ord uttryck som kan få en läsare känslomässigt engagerad. Det finns däremot stora skillnader mellan elever hur dessa värderingar är formulerade. En majoritet av de elever som lärarna bedömt som lågpresterande skrev texter där relativt få värderande uttryck användes. De högpresterande eleverna, däremot, uttryckte oftare och på ett mer varierat sätt engagemang som en läsare kan dela. Bland de lågpresterande eleverna fanns också en tendens att pojkar i lägre grad än flickor använde värderande språkliga uttryck. Undersökningen visar också att elever som muntligt i samtal kunde diskutera sin text genom att sammanfatta, motivera, reflektera och associera utifrån texten i större grad också uttryckte värderingar skriftligt.

Hur kan man då tala om något så svårpåtagligt som känsla i text och hur kan man hjälpa en elev att skriva med mer känsla? Jenny Wiksten Folkeryd presenterar en modell för hur känslor, bedömningar av mänskligt beteende och uppskattning av saker kan förklaras och diskuteras. Avhandlingen är på så sätt ett bidrag till att utveckla ett språk för att tala om något så svårpåtagligt som grundkänsla i text. Med hjälp av denna modell blir det lättare att ta fasta på vad som faktiskt finns i elevtexterna snarare än vad som saknas och därmed hjälpa eleverna till att skriva med mer känsla.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Jenny Wiksten Folkeryd, 018-471 11 75, 070-338 39 69, e-post: Jenny.Folkeryd@lingfil.uu.se

Den socioekonomiska och etniska segregationen i många svenska städer innebär att invånare med olika bakgrund bor i skilda bostadsområden. Vad betyder det för barn? Danielle van der Burgt fokuserar i sin avhandling på barn mellan 11 och 14 år från olika bostadsområden i en medelstor svensk stad och analyserar deras föreställningar om det egna och andras bostadsområden, var de har kompisar och var de tillbringar sin tid. Genom att studera rumsliga aspekter av barns vardagsliv vill hon bidra till en ökad förståelse av de underliggande mekanismerna som leder till grannskapseffekter.

Med hjälp av gruppintervjuer och barns kartor visar Danielle van der Burgt hur barnen tänker och resonerar kring olika bostadsområden i staden. Tydligt är att barnen identifierar sig med sina bostadsområden samt att de framhäver det egna bostadsområdet som ett bra, lugnt och tryggt bostadsområde – oavsett områdets fysiska och socioekonomiska karaktär eller rykte.

Ett av de studerade bostadsområdena har dåligt rykte bland stadens invånare och anses vara ett problemområde. Om detta område finns en levande debatt bland barnen. Kartorna och gruppintervjuerna visar att barnen är medvetna om områdets negativa stämpel och att de ibland bekräftar, ibland kritiskt ifrågasätter sanningshalten i de rykten och negativa föreställningar som finns om detta område.

– Men det verkar som egen erfarenhet av bostadsområdet genom kompisar eller aktiviteter påverkar barnens bild av området i positiv bemärkelse, säger Danielle van der Burgt.

Barnen som själva bor i det beryktade området framhäver sitt område som en bra, lugn och trygg plats där de trivs. De är dock medvetna om områdets dåliga rykte och försöker aktivt påverka omgivningens bild av området. Avhandlingen visar även att förutsättningarna för att ta del av andra sociala miljöer varierar, mycket beroende på den geografiska utbredningen av deras kompisnätverk, som i sin tur huvudsakligen är en konsekvens av skolklassens geografiska upptagningsområde. De som bor i ett låginkomstområde, och går i en skola med låg status, lever de mest lokala vardagsliven.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Danielle van der Burgt, 018-471 71 97, 070-996 10 29, Danielle.van_der_Burgt@kultgeog.uu.se

Christian Augustsson arbetar som lärare i idrottsvetenskap och pedagogik vid Karlstads universitet och disputerar inom kort. I sin avhandling ”Unga idrottares upplevelser av föräldrapress” har han undersökt den eventuella press som föräldrar sätter på sina barn i deras idrottsutövande och vad det får för konsekvenser.

Christian Augustsson arbetar också som mental coach åt OS-mästare Stefan Holm och EM-mästare Anna Lindberg. Han har länge varit intresserad av frågor om vad som får idrottsutövare att prestera bra och vad som får dem att prestera mindre bra.

Christian Augustsson ville ta reda på om det låg någon sanning i påståenden om att idrottande barn pressas av sina föräldrar, något som ingen tidigare hade undersökt systematiskt. Och utgångspunkten var att låta barnen beskriva hur de upplever det.

– Något som förvånade mig var hur tydligt barn kan förstå och sätta ord på det som vi vuxna kanske tror är svårt för dem. Men det visade sig att barnen genast förstod vad jag frågade efter och de också kunde sätta ord på det, berättar Christian Augustsson.

– Idrott är bra och föräldrar och barn har väldigt roligt tillsammans i idrotten, säger Christian Augustsson.

Trots det visar studien att mellan 5-30 procent av barnen kände någon slags negativ press från sina föräldrar och att 1 av 5 barn upplever obehag kopplade till sitt idrottsutövande och föräldrarnas inställning. Detta kan innebära att nästan 75 000 barn i Sverige upplever press från sina föräldrar varje vecka.

– En del i problematiken är att föräldrarna givetvis älskar sina barn och att barnen älskar sina föräldrar. Men barnen vet och förstår mycket mer än vad vuxna tror och därför finns det barn som pressar sig i sin idrott för föräldrarnas skull och inte för sin egen. Barnen känner att föräldrarna vill att de ska prestera mer än vad de gör och det skapar känslor av otillräcklighet hos dem. Något som givetvis inte är bra och som kanske kan leda till att de helt slutar med sitt idrottande. Föräldrar och barn vill varandras väl och ändå kan det bli så fel, konstaterar Christian Augustsson.

-Det är viktigt att försöka motverka det här. Det man framförallt kan göra är att utbilda föräldrar och andra vuxna, menar Christian Augustsson.
– Föräldrar och andra vuxna behöver träna sig i att förhålla sig till barns och ungdomars idrott. De behöver utbildning. I Sverige finns runt 20 000 ideella idrottsföreningar där över sexhundratusen ledare möts. Det är föräldrar, tränare och ledare. De här föreningarna vore idealiska för utbildningsinsatser.

Men det finns givetvis undantag. En del barn har sina egna föräldrar som tränare, däribland de svenska idrottsstjärnorna Stefan Holm och Anna Lindberg. Vad är det som gör att det fungerar så bra i de här fallen?

– Det fungerar om föräldrarna har barnens vilja i fokus, säger Christian Augustsson. Det finns studier som visar att de som blir riktigt bra inom sin idrott aldrig har upplevt press, utan bara känt stöd och glädje i samband med idrottsutövandet.

Något som inte undersöktes är frågan om det finns någon koppling mellan föräldrarnas inkomst och sociala status och den press barnen känner. Däremot visar resultaten att pressen upplevdes tydligast inom vissa sporter som anses dyra både i tid, kunskap och pengar såsom ridning, tennis, golf och simning.

Christian Augustsson disputerar fredag den 9 februari på Karlstads universitet med avhandlingen ”Unga idrottares upplevelser av föräldrapress” i ämnet pedagogik.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Christian Augustsson: tfn 054-700 18 85, 0709 – 56 11 01 eller e-post christian.augustsson@kau.se.

En av de riktigt stor utmaningarna för varje samhälle är att anpassa miljöer, produkter och service och göra dem tillgängliga för alla. Alternativet är att från början erbjuda lösningar som är tillgängliga och användbara för alla. Vilket man än väljer gäller långsiktliga mål och en kontinuerlig process och en aktiv uppgradering.

Nu anordnar Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap NHV och Nordiska samarbetsorganet för handikappfrågor NSH två seminarier kring ”design för alla” i Estland och Litauen.

Syftet med seminarierna är att diskutera dokument och initiativ från Nordiska Ministerrådet och Europarådet som främjar ökat tillgänglighet av ett samhälle både fysiskt och socialt samt lyfta fram hur detta på bästa sätt kan genomföras i de Nordiska länderna och Baltikum. Sektorsansvarsprincipen samt erfarenheten som de nordiska och baltiska regeringarna har i att lagstifta med hänsyn till ”design för alla” kommer att belysas vid seminarierna.

Målgruppen är beslutfattare inom planläggning, transport, kommunikation, kultur, utbildning, samhällsvård, folkhälsa på nationell och regional nivåer samt representanter från brukarorganisationer. Föredragshållarna kommer bland annat från Europarådets experter på ”design för alla”, NSH, de norska, litauiska och estniska regeringarna.

Återkommande utbyten av kunskap, erfarenhet och idéer i seminarieform och konkreta workshops hoppas bli följden på detta.

Seminariet i Tallinn äger rum den 23 januari 2007 i samarbete med Estlands Socialdepartement och Estlands paraplyorganisation för funktionshindrade. Seminariet i Vilnius hålls den 2 februari 2007 i samverkan med The Office of Equal Oppertunities Ombudsperson och Nordiska Ministerrådets kontor i Litauen.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Inge Ovesen, Direktör på Nordiska samarbetsorganet för handikappfrågor NSH, på telefon +46 (0) 8 620 18 91 eller mail inge.ovesen@nsh.se

Susanne Lj Westergren
Informatör
Telefon: +46 31 693 952
e-post: wstergren@nhv.se
www.nhv.se