En förutsättning för det mer utvecklade livet är kommunikation – mellan organismerna, men också mellan de celler som bygger upp en människa eller ett djur. En cell måste anpassa sig till sina grannar och till den omkringliggande miljön; den måste veta när den ska dela sig, flytta eller byta identitet. Alla celler har därför en stor mängd receptorer som känner igen olika signaler i omgivningen och sätter igång s.k. signaleringskaskader för att kontrollera cellens beteende.

Protein-tyrosin-kinaser (PTK) är en grupp molekyler med uppgift är att vidarebefordra en signal från en ytlig receptor för att skapa en förändring inuti cellen. Ett av dem är ”Focal Adhesion Kinase” (FAK). Forskargruppen, som arbetar med bananflugor, har upptäckt att denna molekyl har en grundläggande roll i nervsystemet: Den är nödvändig för att en muskelcell ska kunna svara korrekt på en stimulering från nervsystemet. Mutationer i FAK kan följaktligen orsaka muskelkramper och förlamning i bananflugan. Ett annat protein-tyrosin-kinas är Anaplastic Lymphoma Kinase (ALK), som är nödvändigt för att ett fungerande tarmsystem ska kunna utvecklas. Gruppen har visat att ALK styr utvecklingen av de muskelceller som omger tarmarna och ser till att maten bryts ner och transporteras genom mag-tarmkanalen.

En noggrann styrning av protein-tyrosin-kinaserna är livsviktig för en cell, och felaktigheter i dessa signaleringskaskader har i många fall visat sig vara orsak till cancer och andra sjukdomar. I avhandlingen studeras ett protein vars uppgift är att stänga av signaler från protein-tyrosin-kinaser och påvisas att det har elementära uppgifter i bananflugan.

Caroline Grabbe är doktorand vid Umeå centrum för molekylär patogenes, UCMP, och kan nås på tel. 090-785 67 93, 090-785 67 92, e-post: caroline.grabbe@ucmp.umu.se

Avhandlingen läggs fram fredagen den 9 februari vid Umeå centrum för molekylär patogenes (UCMP), Umeå Universitet, och har titeln ”Protein Tyrosine Kinases and the Regulation of Signalling and Adhesion in Drosophila melanogaster”.
Disputationen äger rum kl 09:00 i Hörsal E04, Byggnad 6L, Norrlands Universitetssjukhus.
Fakultetsopponent är docent Tapio Heino, Institute of Biotechnology, University of Helsinki, Finland.

Kontaktinformation
En porträttbild kan hämtas via
http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/

Stroke kallas också slaganfall och beror på hjärninfarkt eller blödning i hjärnan. Efter en stroke kan patienten få rörelsehinder, känselstörningar och svårigheter att tänka och tala. Varje år drabbas 30 000 svenskar.
– Många blir bättre genom naturlig läkning under de första månaderna. Därefter är det främst aktivitetsförmågan som kan förbättras med hjälp av lämpligt utformad rehabilitering, säger arbetsterapeut Ann Björkdahl.

Det är ännu inte klarlagt för vilka strokepatienter träning i hemmet lämpar sig bäst.

I studien ingick 58 strokepatienter i arbetsför ålder från Göteborg som lottades till två lika stora grupper. Den ena gruppen patienter fick rehabilitering på klinik hos sjukgymnast och arbetsterapeut. Den andra gruppen fick stöd, information och träning i sitt hem.
– På kliniken finns tillgång till fina träningsmaskiner och simbassäng, men träning i hemmiljö kan ha andra fördelar. Det finns studier som tyder på att det kan vara svårt för patienter med hjärnskada att utnyttja det man lärt på klinik i en annan situation i hemmet, säger Ann Björkdahl.

Rehabiliteringen i hemmiljön anpassades efter varje individs behov. Träningen handlade om att utföra enkla vardagliga sysslor.
– Patienterna fick hjälp och stöd så att de kunde känna sig säkra på att klara av det de behöver. Det kunde handla om att fixa sin frukost, planera sin dag, gå och handla i närmaste affär och att ta sig till olika platser i stan, säger Ann Björkdahl.

Även patienternas närstående var delaktiga i studien och fyllde i ett frågeformulär om hur de upplevde situationen. Resultaten visade att rehabilitering i hemmiljön minskade bördan för de anhöriga.
– De närstående följer sällan med till rehabkliniken under dagrehabiliteringstiden, men när arbetsterapeut och sjukgymnast kom till patientens hem fick även de anhöriga möjligheter till information och att ställa frågor. De närstående fick tips om hur de kan vara ett bra stöd och kände att de slapp ta så stort ansvar själva, säger Ann Björkdahl.

Patienterna i båda grupperna fick nio timmars träning per vecka i tre veckor. Avhandlingen visar att träning i hemmiljö kostade mindre än hälften så mycket som träningen på klinik. Träning i hemmet tycktes också hjälpa patienterna att snabbare kunna hantera sin nya livssituation.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för neurovetenskap och fysiologi, sektionen för klinisk neurovetenskap och rehabilitering
Avhandlingens titel: Stroke rehabilitation: A randomized controlled study in the home setting; functioning and costs.

Avhandlingen försvaras fredagen den 9 februari, klockan 09.00, hörsal Arvid Carlsson, Academicum, Medicinaregatan 3, Göteborg.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Ann Björkdahl, leg. arbetsterapeut, telefon: 031-342 32 67, 070-844 48 91, e-post: ann.bjorkdahl@rehab.gu.se

Handledare:
Professor Katarina Stibrant Sunnerhagen, telefon: 031- 342 28 03, e-post: ks.sunnerhagen@neuro.gu.se
Professor emeritus Gunnar Grimby, telefon: 031-342 28 01, e-post: gunnar.grimby@rehab.gu.se

Lindquists forskning visar bl.a. att dödliga huvud- och bröstskador drabbar de inblandade vid kollisioner med små överlapp, liknade de som uppkommer vid sidokollisioner snarare än de som uppkommer vid frontalkrockar. Detta beror till stor del på den roterande rörelse som krockoffret utsätts för vid sådana kollisioner.

– Jag hoppas att denna forskning kommer att hjälpa hela bilindustrin att fortsätta öka krocksäkerheten, säger Mats Lindquist som arbetat vid Saab Automobiles säkerhetsavdelning i nästan 20 år.

Lindquists nya metod för klassificering av skador på bilar vid allvarliga bilolyckor är en del av ett femårigt doktorandprojekt som samfinansierats av Umeå universitet och Saab Automobile. Hans unika sätt att koda data används redan av Saab och kommer troligen att vara till stor nytta för bilindustrins säkerhetsingenjörer världen över. Projektet initierades under Mats Lundquists arbete med olycksutredningar, där han noterat en typ av krockar där endast en liten del av bilens front träffades vid kollisionen. För att kvantifiera denna krocktyp fortsatte han med detaljerad forskning på bilolyckor där en stor mängd bilmodeller var inblandade. Urvalet av bilmodeller motsvarar den svenska bilparken.

Med hjälp av den nyutvecklade analysmetoden har en allmängiltig modell av bilars framvagnsstruktur skapats. Därigenom identifieras de nio viktigaste delar av bilen som tar upp krockkrafterna vid kollision. Modellen kan användas på framvagnens konstruktion hos nästan alla moderna bilar. Vid insamlandet av data till databaser över olyckor ger Mats Lindquists metod en mer detaljerad beskrivning av kollisionen än den äldre metoden. Detta skulle kunna hjälpa biltillverkare och trafiksäkerhetsorganisationer att kategorisera olika olyckor så att de bättre visar vad som händer i verkligheten vid frontalkollisioner.

Under en tolvmånadersperiod använde Mats Lindquist den nya metoden vid studierna av skadorna på bilarna och de dödliga skador som drabbat 61 personer i 53 olika frontalkollisioner på svenska vägar. Han upptäckte att kollisioner där små delar av bilarnas frontpartier varit inblandade utgjorde nästan hälften (48 %) av dödsolyckorna, medan stora delar av frontpartierna var inblandade i en fjärdedel av olyckorna. Dessa fynd tyder på att de centrala delarna av framvagnens struktur – motor och växellåda, torpedvägg och längsgående balkar på vardera sidan – inte var inblandade i krockarna med små överlapp mellan fordonen. Data omfattar endast krockar där de inblandade hade på sig säkerhetsbälten.

För att förstå vilka mekanismer för skadeuppkomst som verkar vid dessa kollisioner samarbetade Mats Lindquist med enheten för kirurgisk och perioperativ vetenskap vid Umeå universitet. Han har där lett ett team med målet att modellera och simulera människokroppen med hjälp av finita element-metoden, FEM. Detta ger en bättre modell av människokroppens rörelseschema vid krocken genom att avbilda hur kroppsmuskulaturen beter sig under krockförloppet.

För mer information, kontakta Mats Lindquist på mobiltelefon 073-577 78 82 eller e-post mats.lindquist@se.saab.com.

Fredag 2 februari försvarar Mats Lindquist, Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, kirurgi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Fatal car crash configurations and injury panorama – with special emphasis in the function of restraint systems”.
Disputationen äger rum klockan 13.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan.
Opponent är doc. Anders Kullgren, Chalmers, Göteborg. Huvudhandledare är Ulf Björnstig, Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, kirurgi.

Syftet med detta strategiska stöd från Vetenskapsrådet (VR) är att stärka svensk forskning och öka dynamiken på området molekylärmedicin, bl.a. genom att främja unga forskares karriärmöjligheter. På sikt är målet att Umeålaboratoriet ska bli en svensk nod till det europeiska molekylärbiologiska laboratoriet EMBL. VR har avsatt totalt 77,5 miljoner kr 2007-2010. Umeå universitet bidrar med ca 90 miljoner kr.

”Laboratorium i molekylär medicin” blir därmed den svenska delen av ett nordiskt-europeiskt centrum för ämnesövergripande forskning kring hur mikroorganismer som bakterier, virus och parasiter orsakar sjukdom. Det blir en plattform dit unga forskare ska rekryteras utifrån vetenskaplig excellens och få resurser att bilda nya grupper som nydanar och stärker forskningsområdet.

– Vi är väldigt glada att VR har valt Umeå före andra lärosäten med medicinsk fakultet. Det styrker vår tes att vi bedriver forskning i världsklass, i det här fallet inom infektionsmedicin, säger Göran Sandberg, rektor vid Umeå universitet.

VR skriver i sitt pressmeddelande att ”efter en första vetenskaplig granskning av en internationell expertgrupp kvarstod ansökningarna från Lund och Umeå som de två absolut främsta. Efter en kompletterande hearing var det till slut Umeå universitets engagemang och långsiktighet i satsningen samt universitetets närmare koppling till EMBL som fällde avgörandet”.

Den internationella expertgrupp som bedömde ansökningarna skrev i sitt utlåtande bl.a. detta om Umeås: ” This application comes from one of the very best place to study bacterial pathogenesis in Europe. In summary, this is an outstanding proposal.” (Denna ansökan komemr från en av de bästa platserna i Europa för att studera bakteriers sjukdomsframkallande egenskaper. Sammanfattningsvis är det ett enastående förslag.)

Bakom ansökan står Umeå Centre for Microbial Research, UCMR, en gruppering av nationellt och internationellt framstående Umeåforskare på infektionsområdet. Huvudsökande är professor Bernt Eric Uhlin, Inst. för molekylärbiologi, och medsökande är professorerna Anders Sjöstedt, klinisk bakteriologi; Hans Wolf-Watz, molekylärbiologi; Sven Bergström, molekylärbiologi; och Thomas Borén, medicinsk kemi. Deras forskargrupper har bl.a. varit framgångsrika i utveckling av vacciner.

– Jag känner mig oerhört hedrad av det här erkännandet av den molekylärbiologiska forskningen i Umeå, kommenterar Bernt Eric Uhlin som själv forskar om bakteriers samspel med värdceller.

I UCMR finns ett stort antal forskare från ett brett urval av medicinska och naturvetenskapliga ämnen: mikrobiologi, molekylärbiologi, immunologi, cellbiologi, strukturbiologi, medicinsk kemi, biokemi, organisk kemi, kemometri och fysik. Forskningen fokuserar på de molekylära mekanismer som gör mikroorganismer (bakterier, virus, parasiter) sjukdomsframkallande. Resultaten kan tillämpas för att skapa nya vaccin och läkemedel.

Anslaget i hård konkurrens med alla universitet i landet bekräftar ytterligare den molekylärbiologiska forskningens starka ställning vid Umeå universitet. Hösten 2006 identifierade universitet tolv starka forskningsområden och två av dem berör det nya laboratoriet för molekylär medicin:
* Infektionssjukdomar (mikrobiell patogenes)
* Kemisk biologi

Kontaktadresser:

Professor Bernt Eric Uhlin, Inst. för molekylärbiologi
Tel. 090-785 6731, 6733 (lab), e-post Bernt.Eric.Uhlin@molbiol.umu.se
Forskar om: Bakteriers samspel med värdceller, se
http://www.info.umu.se/plussidan/Plusprojektsida.aspx?id=101

Professor Anders Sjöstedt, Inst. för klinisk mikrobiologi
Tel. 090-785 11 20, e-post Anders.Sjostedt@climi.umu.se
Forskar om: Harpest, se
http://www.info.umu.se/plussidan/Plusprojektsida.aspx?id=44

Professor Hans Wolf-Watz, Inst. för molekylärbiologi
Tel. 090-785 25 30, e-post hans.wolf-watz@molbiol.umu.se
Forskar om: Yersiniabakteriens angreppsmetoder, se
http://www.info.umu.se/plussidan/Plusprojektsida.aspx?id=91

Sven Bergström, Inst för molekylärbiologi
Tel. 090-785 6726, 6709 (lab), e-post Sven.Bergstrom@molbiol.umu.se
Forskar om: Borreliabakterien, se
http://www.info.umu.se/plussidan/Plusprojektsida.aspx?id=6

Thomas Borén, Inst. för medicinsk kemi och biofysik
090-786 93 60, e-post Thomas.Boren@medchem.umu.se
Forskar om: Magsårsbakterien Helicobacter pylori, se
http://www.info.umu.se/plussidan/Plusprojektsida.aspx?id=8

Porträtt kan hämtas via
http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/

Blodkärl nybildas genom att ”skott” skjuts ut från redan existerande kärl. Dessa kärlskott förlängs, förgrenas och kontaktar andra kärl under bildandet av kommunicerande rörnätverk. Processen kallas ”angiogenes” och är viktig vid fosterutveckling och normal vävnadsnybildning, till exempel i samband med sårläkning och menstruationscykeln. Men den är också viktig för sjuklig vävnadsbildning, till exempel vid cancer och kroniska inflammatoriska sjukdomar.

Hämning av sjuklig angiogenes utgör därför en mycket attraktiv terapimöjlighet vid flera olika sjukdomstillstånd. Tumörer kan till exempel inte bli större än 1-2 mm utan att nya blodkärl bildas och de är beroende av blodkärlen för sin spridning. Hittills har anti-angiogen behandling visat sig ha positiva effekter vid bland annat tjocktarmscancer och den vanliga ögonsjukdomen AMD (age-dependent macula degeneration).

Alla terapier har hittills haft tillväxtfaktorn VEGF (vascular endothelial growth factor) som mål. VEGF styr flera viktiga funktioner under bildandet av blodkärl genom att signalera via receptorer på endotelcellernas yta, det vill säga den inre rörbildande celltypen i blodkärl.

Svenska forskare vid Karolinska Institutet och biotech-företaget Angiogentics AB har nu visat att en annan faktor, Dll4 (delta-like 4), har en lika grundläggande roll vid blodkärlsbildning som VEGF. Resultaten publiceras i Nature 28 januari 2007 och kan innebära att Dll4 är ett lika viktigt mål för anti-angiogen terapi som VEGF.

– Nu kan vi utveckla sätt att förstärka effekten av redan existerande anti-angiogena terapier, och kanske kan vi också börja behandla tumörtyper som i dag inte svarar alls på anti-angiogen behandling, säger Mats Hellström, en av forskarna bakom studien.

Forskarna har funnit att signalering med Dll4 avgör hur många skott som skjuts ut från det redan existerande kärlet. Denna princip är av största vikt för hur många förgreningar och kopplingar till andra kärl som bildas och därmed för att den totala blodkärlstätheten blir korrekt. För mycket blodkärl är lika förödande för en vävnad som för lite.

Publikation:
”Dll4 signalling through Notch1 regulates formation of
tip cells during angiogenesis”
Nature, 28 januari 2007, DOI; 10.1038/nature05571.

Ladda ner abstract: http://dx.doi.org

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

Mats Hellström
Institutionen för Medicinsk Biokemi och Biofysik
Tel: 08-524 879 55
Mob: 070-871 70 01
E-post: mats.hellstrom@ki.se

Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se

Cirka tusen personer i Sverige har sjukdomen myasthenia gravis (MG), som medför en onormal muskeltrötthet. Sjukdomen är autoimmun och beror alltså på fel i immunsystemet som gör att det angriper kroppens egna vävnader, i det här fallet musklerna. Tröttheten hos MG-patienter orsakas av en störning i signalen mellan nerv och muskel, som oftast beror på att antikroppar blockerar muskeltrådarnas mottagare (receptorer). I den nya varianten av MG är antikropparna av en annan sort, så kallade MuSK-antikroppar.

MG behandlas vanligen med läkemedlet Mestinon, som hämmar nedbrytningen av den signalsubstans som förmedlar nervimpulser till musklerna. Men på patienter med den nya varianten av MG har läkemedlet liten eller ingen inverkan. Dessa patienter drabbas också oftare än andra av muskelförtvining. Rostedt Punga har i sin avhandling jämfört de två varianterna av MG för att ta reda på dels vad muskelsvagheten hos patienter med den nyare varianten beror på, dels hur patienterna bör behandlas. Rostedt Punga har undersökt neurofysiologiska och muskelpatologiska aspekter samt patienternas livskvalitet.

– De neurofysiologiska undersökningarna visar att det finns en störning i signalen mellan nerv och muskel i båda varianterna av MG, vilket sannolikt är huvudorsaken till patienternas svaghet. Hos patienter med den nya varianten av MG har även själva musklerna påverkats, och det finns störningar i muskulaturens energiomsättning, berättar Anna Rostedt Punga.

För att studera livskvaliteten har hon använt sig av ett italienskt formulär som hon har anpassat till svenska förhållanden. På det här sättet kan även svenska patienter nu delta i internationella kliniska studier. Rostedt Pungas undersökning visar att det generella välbefinnandet är lägre hos patienter med den nya varianten av MG. De har framför allt svagare muskler i ansikte och svalg, och utvecklar oftare överdoseringssymptom redan efter en måttlig dos medicin.

– Den vanliga behandlingen ledde inte till någon klinisk förbättring hos patienter med den nya varianten av MG. I stället för de vanliga medicinerna bör de behandlas enbart med immunosuppressiva mediciner, som förhindrar att immunförsvaret angriper musklerna, säger Rostedt Punga.

Hennes resultat har lett till ytterligare studier, som man hoppas ska öka kunskapen om den nya varianten av MG och i förlängningen leda till att patienterna får bättre behandling.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Anna Rostedt Punga, 018-611 37 32, 073-774 98 07, e-post: anna.rostedt.punga@akademiska.se