Inom systembiologin studeras inte enskilda komponenterna separat, utan de undersöks alltid som en del av det levande system där de ingår. Interaktionen mellan delen och helheten är alltså en viktig del av systembiologin. Andra centrala frågeställningar rör skillnader mellan intakta levande system, och artificiella provrörssystem. För att bättre kunna studera sådana frågor har Gunnar Cedersund utvecklat ett nytt modelleringsramverk, core-box modellering.
– Med detta ramverk kan vi både ta med alla relevanta biokemiska detaljer i en cell och bestämma vilka delar av modellen som vi kan dra mest slutsatser kring. Det är nämligen fortfarande så att dagens mätningar inte räcker till att validera en hel modell, utan bara vissa aspekter av den. När dessa välbestämda delar sedan är karakteriserade är det lättare att dra slutsatser utifrån de data vi har. Det gör det också lättare att förstå vilka experiment som behöver göras för att ta reda på det vi ännu inte kan säga något om, säger Gunnar Cedersund.
Detta kan också göra det möjligt att snabbare och billigare utveckla nya läkemedel. Det leder till användandet av färre försöksdjur, och ger dessutom en bättre förståelse för hur läkemedlen faktiskt fungerar.
Gunnar Cedersund har visat fördelarna med matematisk modellering i flera system som har att göra med sockerreglering, och har bland annat använt modellering för att lösa ett 25 år gammalt problem rörande kontroll av glykolysen – nämligen bildningen av mjölksyra i musklerna efter ansträngning vid dålig syretillförsel.
Avhandlingen är en del av Chalmers satsning på systembiologi, och är också en del av BioSim, ett stort europeiskt nätverk. En av de långsiktiga målsättningarna med detta nätverk är att bygga en matematisk modell som kombinerar relevanta delsystem inuti de enskilda celltyperna till en modell för sockerregleringen i hela kroppen.
Avhandlingen ”Core-box Modelling – Theoretical Contributions and Applications to Glucose Homeostasis Related Systems” försvarades vid en disputation på Chalmers den 26 oktober 2006.
Kontaktinformation
Mer information
Gunnar Cedersund, Fraunhofer-Chalmers center för industrimatematik, FCC, och Institutionen för signaler och system, Chalmers,
tel: 0702-51 23 23,
e-post: gunnar@fcc.chalmers.se
Handledare: Mats Jirstrand, FCC,
tel: 772 4250,
e-post: matsj@fcc.chalmers.se
Trots att det har gått snart trettio år sedan den svenska mansrörelsen såg dagsljuset lever inte bara en stereotyp bild kvar av vad män och manlighet är för något. Det finns också en rädsla hos många män för att bli förknippade med mansrörelsens män – mjukismännen, velourpapporna.
– När genusgränserna börjar upplösas bidrar andra krafter till att försöka återupprätta tydliga och polariserade könsideal, säger idéhistoriker Helena Hill vid Umeå universitet.
Frågan om det går att utmana den dominerande genusordningen i samhället, och vad som händer när en grupp individer försöker göra detta, löper som en röd tråd i Helena Hills avhandling ”Befria mannen! Idéer om förtryck, frigörelse och förändring hos en svensk mansrörelse under 1970- och tidigt 1980-tal”. Den lilla, men under en period flitigt uppmärksammade föreningen Befria mannen står i fokus för avhandlingen. Helena Hill vill hitta svar på frågan om vad det var hos dessa män som ansågs så kontroversiellt att mjukisman och velourpappa än idag används som avskräckande exempel på hur män inte bör vara.
1970-talets mansrörelse bildades i ett sammanhang av ifrågasättande. Det var inte bara vanligt att försöka hitta alternativa ideal, utan också modernt att göra det. Mansrörelsens män framställdes därför ofta i media som ett hopp för framtiden, den nya mannen. Alla var dock inte entusiastiska inför mjukismännens androgyna uppenbarelser. Att klä sig i velourkläder åka på mansläger, öva sig i att tala om känslor och göra kontaktövningar med andra män var en tydlig överträdelse över en genusgräns.
– Men det var förstås också en stereotyp bild av mansrörelsemännen. Deras idéer för framtiden rymde mycket mer än så, berättar Helena Hill. Jämställdhet mellan könen och att stödja den pågående kvinnokampen var mål som fördes fram som viktiga. Att utnyttja sin rätt till pappaledighet och att istället för ”mans- och kvinnoroller” bidra till en ”människoroll” där varje individ skulle få utvecklas efter personlig förmåga var andra idéer som mansrörelsen stod för.
Avhandlingen beskriver hur männen, som till en början kallades pionjärer, snart kom att anklagas för att ha förlorat sin egen maskulina identitet. Det som till en början varit ett mål – att ta avstånd från allt som kunde förknippas med traditionell maskulinitet – hade slutligen blivit en belastning. Att utmana och förändra den dominerande genusordningen var inte lika lätt som mansrörelsens män hade hoppats på. Därmed inträdde en ny era inom mansrörelsen. Bilden av veka mannen måste tvättas bort. Nu skulle istället andra egenskaper framhållas, som till exempel mäns förutsatta handlingskraft och förmåga att tänka och handla rationellt. Rädslan för att betraktas som omanlig, feminin eller homosexuell framträder tydligt när boxning, pokerspelande, att springa maraton eller dricka whiskey plötsligt blir viktigt att framhäva i samband med att pappaledigheten omtalas. Den pappalediga mannen – som under 1980-talet ofta förknippades med velourmannen – måste uppvisa även sådana egenskaper för att inte gå alltför långt över genusgränsen.
– I föreningen Befria mannens sista sparade dokument är strategin tydlig, berättar Helena Hill. Mansrollen sägs inte längre vara i behov av förändring utan ska utvecklas och kompletteras. Manlighet framställs också som något bra och positivt. Därmed skulle inte heller någon längre behöva tvivla över vilket kön dessa män tillhörde. De var riktiga män!
Torsdag den 22 februari försvarar Helena Hill, institutionen för historiska studier, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ” ”Befria mannen! Idéer om förtryck, frigörelse och förändring hos en svensk mansrörelse under 1970- och tidigt 1980-tal”. Disputationen äger rum kl. 10.00 i hörsal E, humanisthuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är universitetslektor Jens Rydström, historiska institutionen vid Stockholms universitet.
Kontaktinformation
För mer information eller intervju, kontakta Helena Hill på tel 070 – 756 31 73 eller e-post helena.hill@histstud.umu.se
Människans nervsystem innehåller omkring 100 miljarder nervceller av 10 000 olika typer med sina specifika uppdrag. Men det finns bara ett par tusen reglerande gener. Hur avgörs då ödet för en viss cell?
LiU-forskarnas rön som publiceras i den ansedda tidskriften PLoS Biology ger en del av svaret.
Upptäckten bidrar bland annat till bättre förståelse av hur man ska styra utvecklingen från neurala stamceller till olika specialiserade celltyper, kunskaper som kan leda till behandling av sjukdomar som Parkinsons och ALS.
Gruppen under ledning av Stefan Thor, professor i utvecklingsbiologi, visar genom en serie experiment att processen sker genom samverkan mellan 4-7 reglergener i en avkodningskedja. Principen är att gen A aktiverar gen B; tillsammans aktiverar de gen C varefter A+B+C aktiverar D. I nästa stund kan samma gener vara inblandade i andra kombinationer.
-Genuppsättningen kan liknas vid en kryddhylla där varje krydda för sig har en distinkt smak, men i olika kombinationer kan ge helt andra smaksensationer, säger Stefan Thor.
Den ena celltypen som studerats finns i endast åtta exemplar på bestämda platser i bananflugan centrala nervsystem och har till uppgift att tillverka en signalsubstans (FMRFa) som påverkar muskelrörelser. Med hjälp av fluorescerande infärgning har forskarna kunnat se vilka gener som uttryckts.
Artikeln:
Magnus Baumgardt, Irene Miguel-Aliaga, Daniel Karlsson, Helen Ekman, Stefan Thor: Specification of Neuronal Identities by Feedforward Combinatorial Coding (PLoS Biology februari 2007).
Kontaktinformation
Stefan Thor 013-281301, steth@ifm.liu.se
Idén kom redan 2002 då Torbjörn Lundell arbetade på ett arkitektkontor i Stockholm där han skapade visionsbilder i datorn. Genom Stickakademins stipendium fick han sedan möjlighet att börja producera prototyper, det visade sig dock vara ganska komplicerat att få maskinerna att göra vad han ville så till offentliggörandet framställdes tyget manuellt. Efter utställningen på Möbelmässan i Stockholm har de lysande produkterna, tillverkade av optiska fibrer, fått stor uppmärksamhet och publicitet.
– Den största kunden vi fått är Cartier som utanför sin flaggskeppsbutik i München hängt två stora ”byggnadssmycken”. Vi har sålt direkt till Cartier men det var Designliga, ett koncepdesignföretag som gjorde kontakten möjlig, berättar Torbjörn Lundell.
Nu sätter utvecklingen av den automatiserade produktionen igång här i Borås, där GloFab öppnat utvecklingskontor i Espirahuset.
Textilhögskolan bidrar med tekniken
Hittills har all produktion skett manuellt med ett antal knypplerskor som gjort olika delar som sedan sammanfogas till färdiga produkter. Det är en tidskrävande teknik. Automatiseringen kommer att tillgängliggöra GloFabs produkter för en bredare marknad. Textilhögskolans Joel Peterson och Anders Kärrman ska arbeta med utvecklingen utifrån sin breda tekniska kompetens.
– I första skedet ska vi prova teknikerna flatstickning och quiltning och försöka ta fram prototyper. Vi har precis fått en ny maskin som kan sticka med metalliska och stumma material. Vi tror att den lämpar sig för det optiska garnet, förklarar Joel Peterson och fortsätter:
– Ett av mina forskningsområden är just hanterbarhet av textila material. Utvecklingen går väldigt snabbt på materialsidan. Det tas fram mycket nya material som är svåra att hantera. Företag vill göra produkter av dem men tekniken finns inte.
Det är tänkt att projekten ska drivas som examensarbeten för ingenjörsstudenter och designstudenter där även textilföretag som Facilette AB och Ivanhoe ska medverka.
Samarbetet ska förutom produktutveckling också generera forskningsresultat som kan fungera som ett led i marknadsföringen.
– Vi har stor respekt för våra kunder ute i världen, de är smarta och vi måste ge dem smarta produkter. Jag tror att vägen till ett modernt företag idag måste bygga på innovation där forskningen är en viktig del, avslutar Torbjörn Lundell.
Antalet infektioner med multiresistenta bakterier och svamp inom svensk sjukvård har ökat dramatiskt de senaste åren, med både ökade vårdtider och fler dödsfall som följd. Värst är situationen på intensivvårdsavdelningarna, där mellan 10 och 20 procent av patienterna drabbas av någon vårdrelaterad infektion.
Specialistläkaren Christina Agvald-Öhman har i arbetet med sin doktorsavhandling studerat multiresistenta bakteriestammars smittvägar på en svensk intensivvårdsavdelning. Resultaten visar bland annat att spridningen mellan patienterna är oväntat hög. Mellan 70 och 80 procent av de patienter som vårdades mellan tre och fem dagar på avdelningen var inblandade i smittspridning.
– Smittspridningen sker främst via personal och utrustning och skulle kunna undvikas om föreskrifterna för hygien följdes ordentligt. Den i särklass viktigaste åtgärden, som lätt glöms bort, är att rengöra händerna ordentligt efter varje patientkontakt, säger Christina Agvald-Öhman.
Den bakterietyp som studerades är en typ av stafylokocker som normalt finns på huden hos friska personer, men som hos sjuka lätt får fäste i luftvägarna och är en av de vanligaste orsakerna till vårdrelaterad blodförgiftning. Enligt Christina Agvald-Öhman sprids troligen även andra typer av bakterier på liknande sätt.
Vårdrelaterade infektioner leder till personligt lidande för patienterna men är också ekonomiskt kostsamma. En dags intensivvård kostar ungefär 35 000 kronor, och enligt en vanlig beräkning förlänger en vårdrelaterad infektion vårdtiden med sex till tolv dagar.
Studien genomfördes på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge och har där redan lett till att omfattande satsningar för att förebygga vårdrelaterade infektioner har sjösatts.
– Jag tror att de här problemen finns i lika hög grad på andra intensivvårdsavdelningar och jag hoppas att resultaten kan bidra till att höja den allmänna motivationen kring hygienfrågor inom vården, säger Christina Agvald-Öhman.
Avhandling:
”Kolonisation, infektion och smittspridning av multiresistenta bakterier och svamp hos intensivvårdspatienter”, Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik.
Disputation: Hörsalen Novum, Blickagången 6, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge. Fredagen den 16:e februari 2007, klockan 09.00.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Christina Agvald-Öhman
Specialistläkare anestesi- och intensivvård
Tel: 08-585 800 00 (vxl)
Mobil: 0734- 05 21 41
E-post: christina.agvald@telia.com
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
Mobil: 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Forskning i fokus är en populärvetenskaplig föreläsningsserie där ledande forskare från Karolinska Institutet (KI) berättar om nya forskningsrön och svarar på allmänhetens frågor. Denna gång har turen kommet till den mänskliga hjärnan och sjukdomar som Alzheimers och Parkinson.
Tid: 14 februari klockan 18.30-20.00
Plats: Berzeliuslaboratoriet, föreläsningssal Jacob Berzelius, Berzelius väg 3, Campus Solna.
Programmet:
Den fantastiska hjärnan
Dr Ola Hermanson, Neuro, KI
Uppkomsten av medvetandet
Professor Hugo Lagercrantz, KBH, KI
Stamceller och Parkinsons sjukdom
Professor Johan Ericson, CMB, KI
En för stor hjärna!
Docent Catharina Lavebratt, CMM, KI
Föreläsningen riktar sig till en intresserad allmänhet, personal inom hälso- och sjukvård, beslutsfattare och journalister. Arrangör är Institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi (MTC). Fri entré – begränsat antal platser. Välkomna!
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
Mobil: 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
För att producera biobränslen åtgår en mängd icke-förnybara resurser i form av arbete från maskiner, människor och natur. Torbjörn Rydberg vid Centrum för uthålligt lantbruk, SLU, arbetar med emergianalyser*. Han visar att den resursinsats som krävs via aktiviteter i samhället för att få användbart biobränsle från spannmål är cirka tio gånger större än vad biobränslet ger tillbaka som drivmedel. Vind- och vattenkraft samt skogsråvara ger däremot bättre utdelning. Dessa resurser ger upp till sju gånger mer än den resursinsats som krävs för att få dem i en användbar form.
En slutsats som Torbjörn Rydberg drar är att det i vissa fall är resursmässigt bättre att använda de fossila bränslena direkt som bränsle än att använda dessa resurser för att producera biobränsle. Grödor som spannmål, oljeväxter och snabbväxande gräs ger nämligen mer till det ekonomiska systemet som livsmedel eller foder än som drivmedel. Han menar också att vi borde använda mindre energi över huvud taget, och utveckla system för lokal energiförsörjning för att minska beroendet av de fossila bränslena.
*I emergianalyser beräknas alla resurser som åtgår för tillverkningen av varor och tjänster. Emergianalysen beaktar både naturens och människans bakomliggande arbete.
Text: Nora Adelsköld
Kontaktinformation
Torbjorn.Rydberg@sol.slu.se, 018- 67 29 11
INCF står för International Neuroinformatics Coordinating Facility, och är den största satsning som någonsin gjorts för att samordna internationella resurser och aktiviteter inom den viktiga neuroinformatikgrenen inom neurovetenskapen.
Resultaten av denna infrastruktursatsning förväntas få stor strategisk betydelse för förståelsen av människohjärnan och framtidens möjligheter till behandling av allvarliga neurologiska och psykiatriska sjukdomar, skador och handikapp. Datamodeller av olika funktioner i hjärnan skall utvecklas liksom databaser som bryggar över från gennivå till beteende.
Verksamhetsområdet har även starka anknytningar till IT och datalogi, varifrån viktiga metoder och verktyg hämtas. INCFs verksamhet väntas även driva på den tekniska utvecklingen inom specifika tekniska områden som informationsanalysteknik, integration av distribuerade kunskapsresurser och robotik.
Organisationen har initierats genom OECD och omfattar 11 medlemsnationer (Belgien, Tjeckien, Finland, Frankrike, Tyskland, Italien, Japan, Norge, Sverige, Schweiz och USA) som tillsammans står för kostnaderna. Sekretariatet ligger vid Karolinska Institutet men Kungliga Tekniska Högskolan bidrar också kraftfullt till sekretariatet.
Den 15 februari hålls även ett symposium, öppet för allmänheten, i Nobel Forum, Wallenbergsalen, Nobels väg 1.
Kontaktinformation
Kontakt:
Professor Jan Bjaalie, vd
Tel: 08-52487092
E-post jan.bjaalie@incf.se
Professor Sten Grillner, styrelseordförande
Tel: 08-52486900
E-post: sten.grillner@ki.se
I ett samarbete mellan 15 olika forskargrupper från hela världen, det så kallade ”Breast Cancer Association Consortium”, har den nedärvda känsligheten för bröstcancer studerats i en population bestående av nästan 40 000 kvinnor. Nio vanliga genvarianter med misstänkt betydelse för bröstcancerrisken har undersökts. Nu visar resultatet att två av dessa gener faktiskt påverkar risken att drabbas av bröstcancer.
Den ena av de två genvarianterna kodar för ett protein, Caspas 8, som har som uppgift att se till att kroppen gör sig av med skadade celler som annars skulle kunna omvandlas till cancerceller. Den andra genen, TGFB1, producerar en tillväxtfaktor som sannolikt får cellerna att tillväxa ohämmat och ökar risken för att celler omvandlas till cancerceller.
Riskerna förknippade med dessa genetiska varianter är små, men till skillnad från tidigare kända ”bröstcancergener” är dessa förändringar mycket vanliga i befolkningen. Ungefär en fjärdedel av alla européer bär på varianten i Caspas 8-genen.
Enligt Sara Wedrén, en av forskarna från Karolinska Institutet som har arbetat med studien, har fynden har ingen omedelbar betydelse för kvinnor med bröstcancer.
– Men resultaten är viktiga ur forskningssynpunkt eftersom de hjälper oss att förstå mekanismerna bakom sjukdomen. Nu kan vi gå vidare och studera om livsstilsfaktorer kan samverka med den genetiska känsligheten, säger hon.
Detta är första gången inom bröstcancerforskningen som ett så stort antal forskargrupper arbetar mot ett mål. Samarbetet och studiens storlek får anses vara nästan lika unikt som resultaten i sig.
Publikation:
“A common coding variant in CASP8 is associated with breast cancer risk”
Nature Genetics, 11 februari 2007
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Per Hall
Institutionen för Medicinsk Epidemiologi och Biostatistik
Tel: 08-524 861 52, 0733-960590
E-post: per.hall@ki.se
Sara Wedrén
Institutionen för Medicinsk Epidemiologi och Biostatistik
Tel: 0705-54 54 40
E-post: sara.wedren@ki.se
Presskontakt:
Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Utgångspunkten för rapporten om invandrare och skidåkning är att det inte finns någon undersökning som visar hur vanligt det är att dessa åker skidor. Allt pekar dock på att det inte är vanligt, framförallt gäller det invandrare från utomnordiska länder.
Vad är det då för ekonomiska, sociala och kulturella barriärer som de måste komma över för att ägna sig åt skidåkning, förutom tillgång till snö?
Det som främst ses som barriärer är följande skillnader:
– klasskillnader
– könsskillnader
– skillnader mellan svensk individualism och nysvensk kollektivism
– skillnader i natursyn
Klasskillnaderna består i dessa invandrargruppers lägre ekonomiska standard, vilket innebär mindre möjligheter till att ha råd att åka skidor, även om de skulle vilja. Med könsskillnader avses en högre grad av ojämlikhet sett utifrån den svenska värderingsgrunden, vilket innebär ett hinder för invandrargruppens kvinnor att åka skidor även om de skulle vilja. Med skillnaden mellan individualism och kollektivism avses svenskarnas mera individualistiska levnadssätt och invandrarnas mera kollektivistiska, vilket skulle leda till ett något annorlunda skidliv än det etablerade svenska. Den sista skillnaden avser synen på naturen, där svenskarnas stora naturintresse skiljer sig från dessa invandrargruppers mindre naturintresse. Svenskarna har en lång tradition av friluftsliv i naturen, som känns självklart och nödvändigt för svenskar men som inte är vanligt i många andra kulturer. I de invandrargrupper som stått i fokus har naturen antingen varit ett produktionslandskap för dem som kommer från landsbygden eller en kuliss för dem som kommer från storstäder.
– Det är uppenbart att de stora skillnaderna mellan svenskar och de invandrargrupper jag intresserat mig för är den första generationens invandrare. Efterföljande generationer närmar sig alltmer svenska kulturella värderingar, säger Sven-Erik Karlsson, docent i sociologi vid Karlstads universitet, som genomfört studien. Rapporten heter: Det är inte bara fråga om snö, det är mer komplext än så – om nysvenskar och skidåkning, och är utgiven på Karlstad University Studies. I den här undersökningen är det främst invandrare från forna Jugoslavien, Turkiet och Iran som står i fokus. Studien har finansierats i samberkan med Skistar AB.
Kontaktinformation
För mera information kontakta Sven-Erik Karlsson, docent i sociologi, teel 054 700 1306 eller sven-erik.karlsson@kau.se
Insekters immunförsvar består, till skillnad mot människans och andra ryggradsdjurs, bara av medfödda försvarsreaktioner. Bananflugan, Drosophila melanogaster, är en liten insekt som bland annat snabbt och effektivt producerar olika sorters naturliga antibiotika när mikroorganismer tränger genom dess yttre skydd. Frånvaron av förvärvade försvarsreaktioner gör bananflugan till en användbar modellorganism för att studera regleringen av det medfödda försvaret.
Bananflugans uttryck av naturlig antibiotika regleras främst på DNA-nivå med hjälp av olika regulatoriska proteiner. I Anna Junells avhandling studeras hur NF-B/Rel proteinet Relish kontrollerar immunsvaret i bananflugan vid en infektion. Dessutom identifieras ett antal regulatoriska POU-proteiner, Drifter, Pdm1 och Pdm2, vilka visat sig vara viktiga för uttrycket av Cecropin, ett bakterie- och svampdödande protein. Fördjupade studier visade också att överuttryck av Drifter ger ett påslag av naturlig antibiotika, även i frånvaro av en infektion. Avhandlingsarbetet har således tillfört ny kunskap om hur uttrycket av naturlig antibiotika styrs i bananflugan.
Om den här typen av reglering visar sig existera även i människans medfödda immunförsvar finns det möjligheter för en ökad förståelse av regleringen. Detta kan komma att innebära att det skapas möjligheter att bekämpa svårbehandlade infektioner orsakade av resistenta bakterier hos människan. Dessutom skulle personer med ett försvagat immunförsvar, till exempel äldre, med hjälp av skräddarsydda regleringar av immunskyddet på konstgjord väg kunna stärka sin motståndskraft mot bakterier och virus.
Kontaktinformation
För ytterligare information:
Anna Junell, Institutionen för molekylärbiologi och funktionsgenomik, tfn 08-16 32 74, mobil 0739-154 202, e-post anna.junell@molbio.su.se
För bild på Anna Junell kontakta:
Maria Erlandsson, Enheten för kommunikation och samverkan, Stockholms universitet, tfn 08-16 39 53, mobil 070-230 88 91, e-post maria.erlandsson@eks.su.se
Arbetsminnet är en grundläggande kognitiv funktion som ofta skadas allvarligt vid stroke. Skadorna innebär ofta koncentrationsstörningar och svårigheter att hålla kvar tråden i samtal och vid läsning. Därför blir de lätt ett stort hinder i sociala sammanhang och i arbetslivet.
Forskare vid Karolinska Institutet har nu för första gången visat att arbetsminnet kan tränas upp igen ett år efter stroken med förbättrad koncentrationsförmåga som följd. Minnesövningarna utfördes i hemmet under fem veckor med hjälp av ett datorprogram. Med hjälp av olika neuropsykologiska testmetoder kunde forskarna visa att arbetsminne och koncentrationsförmåga förbättrades mer hos dem som utförde övningarna än hos en kontrollgrupp som inte utförde några övningar.
När deltagarna fick svara på frågor om sina egna kognitiva förmågor framgick dessutom att de själva upplevde en subjektiv förbättring.
– Det är mycket glädjande. Att vi uppmäter skillnader på kognitiva tester är intressant ur forskningssynpunkt, men det viktigaste är ju att människor blir hjälpta i vardagen, säger Helena Westerberg, en av forskarna bakom studien.
Datorprogrammet som användes i studien, RoboMemo, är utvecklat i samarbete mellan forskare från Karolinska Institutet och professionella dataspelsutvecklare. RoboMemo är utformat som ett spel med stigande svårighetsgrad och har tidigare visat sig kunna hjälpa barn med ADHD till bättre arbetsminne och koncentrationsförmåga. Detta är första gången ett datorprogram används som hjälpmedel för att rehabilitera arbetsminnesskador orsakade av stroke.
Studien är en liten pilotstudie med 18 deltagare som haft stroke. En större studie som nu pågår inkluderar 100 deltagare och ska visa om metoden kan förbättra arbetsminnet även hos friska äldre människor.
Publikation:
“Computerized working memory training after stroke – A pilot study”
Brain Injury, nr 1 2007
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Med Dr Helena Westerberg
Tel: 073 9801615
E-post: Helena.Westerberg@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel : 08-524 838 95
E-post : katarina.sternudd@ki.se
Det finns många proteiner som genom svaga krafter länkas samman till långa kedjor, som utgör att slags polymerer. Dessa typer av proteiner är vanligt förekommande i levande organismer och är t.ex. inblandade i musklers funktion och celldelning. Proteiner med dessa egenskaper är starkt förknippade med sjukdomar som Alzheimers, Creutzfeldt-Jakobs sjukdom, Skellefteåsjukan och galna ko-sjukan.
Denys Marushchak presenterar i sin avhandling en ny metod för att undersöka hur proteinerna i sådana polymerer är organiserade. Metoden är ett komplement till redan befintliga tekniker för att studera proteiners struktur. I utvecklandet av den nya metoden har Denys Marushchak använt sig av datorsimuleringar och utvecklat nya analysmetoder för att tolka experiment med fluorescerande molekyler. I sina studier har han bl.a. undersökt strukturen för icke-muskelbildande aktin som förekommer i de flesta celler.
Resultaten i avhandlingen överensstämmer med tidigare studier när det gäller hur proteinets geometriska proportioner ser ut. Däremot visar Denys Marushchaks data att byggstenarna hos proteinet är organiserade på ett annorlunda sätt än vad man tidigare trott. Detta ger viktiga ledtrådar för den fortsatta forskningen om hur proteiner fungerar och om vad som händer när t.ex. amyloidfibrer bildas.
Denys Marushchak kommer ursprungligen från Kriviy Rih i Ukraina och påbörjade sina forskarstudier vid Umeå universitet hösten 2002.
Fredag den 16 februari försvarar Denys Marushchak, Kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln “Fluorescence studies of complex systems: Organisation of biomolecules”.
Disputationen äger rum klockan 13.00 i KB3A9 (lilla hörsalen), KBC. Fakultetsopponent är docent Alexander Lyubartsev, Fysikalisk kemi, Arrhenius laboratoriet, Stockholm universitet.
Läs hela eller delar av avhandlingen på:
http://www.diva-portal.org/umu/abstract.xsql?dbid=979
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Denys Marushchak, Kemiska institutionen
Telefon: 090-786 51 58
E-post: denys.marushchak@chem.umu.se
Cannabis är den mest nyttjade illegala drogen i vårt samhälle. Särskilt utbrett är användande av hasch och marijuana bland unga människor, däribland även gravida kvinnor. Ändå vet vi fortfarande väldigt lite om konsekvenserna av cannabisexponering av den omogna hjärnan.
Flera epidemiologiska studier stödjer den så kallade trappstegsteorin; att cannabisrökning i unga år är en inkörsport till annat drogmissbruk senare i livet. Men det har varit oklart om cannabisexponeringen i sig ökar risken för annat drogmissbruk eller om gemensamma bakomliggande sociala eller genetiska riskfaktorer gör att cannabismissbrukare lättare faller in i annat drogmissbruk.
– Vi ville experimentellt testa trappstegsteorin i frånvaro av sociala och moraliska faktorer. Alla beroendeframkallande droger påverkar hjärnans belöningssystem och frågan var därför om cannabisexponeringen orsakar molekylära och neurokemiska förändringar som leder till en ökad belöningseffekt av andra narkotiska preparat, säger forskaren Maria Ellgren vid Institutionen för klinisk neurovetenskap.
Studien utfördes på råttor i en ålder motsvarande tonåren hos människor. Försöksdjuren fick antingen cannabis eller koksalt med jämna mellanrum under hela ”tonårsperioden”. När råttorna nått vuxen ålder visade det sig att de djur som tidigare fått cannabis hade förändringar i hjärnområden som är starkt kopplade till känslor av belöning och välmående. De hade även ett högre heroinintag när de fick fri tillgång till drogen i experiment där de själva kunde bestämma intaget. Förändringarna märkes däremot inte i kontrollgruppen av koksaltbehandlade råttor.
– Vi gjorde också liknande försök i forsterstadiet, med liknande resultat som för de råttor som fick cannabis i tonårsperioden. Däremot hade tidig användning av cannabis ingen synlig inverkan på känslighet för en centralstimulerande drog som amfetamin, vilket också är intressant, säger Maria Ellgren.
Avhandling: “Neurobiological effects of early life cannabis exposure in relation to the gateway hypothesis” av Maria Ellgren vid Institutionen för klinisk nurovetenskap, Karolinska Institutet. Disputation sker fredag den 9 februari.
Kontaktinformation
För frågor kontakta:
Maria Ellgren
Tfn: 08-5177 24 79
Mobil: 070-680 06 28
E-post: Maria.Ellgren@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tfn: 08-524 838 94
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Mer information om djurförsök: www.djurforsok.info
Yersinia pseudotuberculosis är en bakterie som infekterar mag- och tarmregionen hos människor. Den utnyttjar då ett komplicerat injektionssystem – Typ III-sekretionssystemet, T3SS – för att komma förbi värdcellens försvarsmekanismer. T3SS består av ca 40 olika proteiner, som alla behövs vid exakt rätt tid och plats. Via T3SS transporteras två grupper av proteiner. Den ena gruppen, translokatorerna, bildar porer i värdcellens membran genom vilka den andra gruppen, toxinerna (giftämnena), kan nå insidan av cellerna för att slå ut dess signaleringssystem och försvarsmekanismer.
Avhandlingen studerar två nödvändiga proteiner för T3SS i Yersinia: YopD och LcrH. Överföringen av toxinerna sker i flera steg och olika delar av translokatorn YopD har en central roll i alla dessa, t.ex. vid bildandet av en por i värdcellens membran. YopD är då inte bara nödvändigt för bildandet utan också för själva överföringen av toxinerna genom poren till cellen.
LcrH är ett hjälpprotein, s.k. chaperon, med en specifik struktur som gör det möjligt att binda till olika proteiner. Likt YopD har LcrH många olika funktioner, viktig är dess roll vid regleringen av toxin produktionen. LcrH påverkar också indirekt mängden toxiner som överförs till värdcellen genom att reglera utsöndringen av translokatorer och därmed porbildningen. Eftersom Yersinia har fler än ett T3SS är det särskilt intressant att LcrH ser till att translokatorerna sekreras genom rätt T3SS, vilket är grunden till att de olika grupperna av T3SS-proteiner utsöndras i rätt ordning. Det är viktigt eftersom porerna måste bildas innan toxinerna kan överföras.
Att förstå hur infektionsprocessen går till, vilka nyckelkomponenter som är inblandade och när, samt hur de kommunicerar öppnar möjligheter att utforma nya typer av antibiotika. Kunskap om systemet i Yersinia pseudotuberculosis är också viktig genom att andra bakterier infekterar celler på liknande sätt. Ett exempel är den närbesläktade Yersinia pestis, som orsakar pest och är ett tänkbart biologiskt vapen.
Petra Edqvist är född och uppvuxen i Örnsköldsvik och har en fil. mag. i molekylärbiologi från Uppsala Universitet. Hon är numera doktorand vid Inst. för molekylärbiologi och kan nås på tel. 090-14 06 22 eller 070-647 66 12, e-post: petra.edqvist@molbiol.umu.se
Avhandlingen läggs fram fredagen den 16 februari vid Inst. för molekylärbiologi, Umeå universitet, och har titeln: Multiple twists in the molecular tales of YopD and LcrH in type III secretion by Yersinia pseudotuberculosis. Svensk titel: Molekylära aspekter av YopD och LcrH i typ III sekretion hos Yersinia pseudotuberculosis.
Disputationen äger rum kl 9.00 i sal Major Groove, byggnad 6L, Umeå Universtitet.
Fakultetsopponent är professor Olaf Schneewind, Department of Microbiology, Chicago University, Chicago, USA.
