Ofta hör man att Sverige är den mest högtstående nationen när det gäller att tillvarata funktionshindrades intressen på arbetsmarknaden. Och visst är väl den svenska arbetsrätten världsunik?

– Ja, vi svenskar tror gärna det och har ofta varit ointresserade av att ta reda på hur motsvarande problem lösts i andra länder. I själva verket finns all anledning att ta intryck av hur andra länder genom sin lagstiftning har reglerat förhållandena kring arbete och åtgärder för personer med funktionshinder, säger Andreas Inghammar som disputerar i arbetsrätt vid Juridiska fakulteten i Lund.

Ländernas lagstiftning skiljer sig kraftigt åt i vissa fall, men är relativt lika i andra delar. Både Sverige och Tyskland kännetecknas av ett starkt anställningsskydd och aktiva åtgärder för arbetsmarknadsintegration, medan den engelska rätten var först med att förbjuda diskriminering på grund av funktionshinder och också är det land som har fått absolut flest diskrimineringstvister avgjorda i domstol.

Inghammars jämförande undersökning visar bland annat att:
* Svensk lagstiftning betonar skillnaderna mellan den som har anställning och omfattas av anställningsskyddsregler och den som saknar anställning och står utanför arbetslivet.
* I jämförelse med de andra länderna fokuserar den engelska rätten tydligare på den enskilda individen, vilket bland annat visar sig genom att tonvikten läggs på diskrimineringsskyddet.
* Kopplingen mellan lagstadgande rättigheter för den enskilda och motsvarande skyldigheter för det allmänna eller arbetsgivare är ofta mycket svår att identifiera.

Inghammar drar slutsatser kring arbetsgivares rehabiliteringsskyldighet och ansvar för att på ett rimligt sätt anpassa arbetsplatser och arbetsmoment efter individuella förutsättningar hos personer med funktionsnedsättning.

– Det är viktigt att utveckla de individuella dragen inom rättsreglerna, inte minst med intryck från diskrimineringsrätten, som utvecklats till ett av de centrala delarna av de EU-regler som reglerar arbetslivet. Genom ett individualiserat synsätt kan den enskilde få en mer individorienterad bedömning i alla led, såväl avseende aktiva åtgärder som inom anställningsskydd och likabehandling, säger Andreas Inghammar.

Samtidigt menar han att det finns risk för att det individualiserade perspektivet företrädesvis gagnar funktionshindrade som oberoende av sitt funktionshinder har goda förutsättningar för att konkurrera på arbetsmarknaden.

– I princip har inget av det fåtal svenska rättsfall som hittills behandlat diskrimineringslagstiftningen handlat om funktionshinder som i någon egentlig mening inverkat på arbetsförmågan. Det har exempelvis handlat om funktionshinder som diabetes och allergiska besvär. I gränslandet finns ett fall med en yngre arbetstagare med multipel skleros, MS, men där sjukdomen inte ansågs ha haft någon inverkan på arbetsförmågan, säger Andreas Inghammar.

Vid bedömningen av regler som hanterar skyddade anställningar eller lönebidragsanställningar menar Inghammar att det är nödvändigt att ta hänsyn till väldigt särpräglade förhållanden. Det kan gälla om en åtgärd verkligen stärker individens deltagande eller om den riskerar att bidra till att stigmatisera personer som stämplas som ”de andra” eller ”avvikare”. Det handlar även om att se i vilken mån allmänt finansierade åtgärder inverkar på den ordinarie, konkurrensutsatta, arbetsmarknaden.

Inghammar menar att det är viktigt att rättsregler som berör enskilda individer och dessa personers varierande förhållanden fortsättningsvis kartläggs och analyseras i jämförande studier. Inte minst för att den fria rörligheten på den europeiska arbetsmarknaden inte bara ska omfatta flyttbenägna ungdomar och högre tjänstemän.

Avhandlingen heter ”Funktionshindrad – med rätt till arbete. En komparativ studie av arbetsrättsliga regleringar kring arbete och funktionshinder i Sverige, England och Tyskland.”
Disputationen hålls på Juridiska fakulteten den 23 februari 2007 kl. 13.15. (Se www.jur.lu.se)

Kontaktinformation
För mer information kontakta författaren:
Andreas Inghammar
0733-91 96 02,
046-222 10 99
046-39 51 91
Andreas.Inghammar@jur.lu.se

På många bakterier bildas normalt ett stort antal hårliknande utskott som kallas för pili. Det är bland annat dessa utskott som gör att vissa bakterier kan orsaka sjukdomar som t.ex. urinvägsinfektioner, hjärnhinneinflammation och magåkommor. Hittills har det varit möjligt att göra bakterier helt skalliga genom att slå ut de gener som kodar för proteiner som producerar pili. Med hjälp av denna metod går det att lära sig mer om hur bakterierna fungerar. Samtidigt är metoden svårkontrollerad, eftersom effekten ofta blir att produktionen av flera olika proteiner kan påverkas samtidigt. Det går heller inte att finjustera mängden pili som bildas.

Forskare vid Umeå Centre for Microbial Research har nu hittat ett nytt verktyg, s.k. ”frisörmolekyler”, som mer direkt kan begränsa hur mycket pili som bildas på bakterierna. De nya resultaten är publicerade i senaste numret av tidskriften Molecular Biosystems och dessutom har artikeln uppmärksammats ytterligare som en ”high light” i tidskriften Chemical Biology. Att kunna reglera mängden pili som bildas på bakterierna med hjälp av ”frisörmolekyler” öppnar upp helt nya möjligheter att studera bakteriernas sjukdomsframkallande förmåga som kan bana väg i jakten på nya antibakteriella måltavlor. Förhoppningen är också att resultaten kan vara början till ett nytt läkemedel.
– Nästa steg blir att ta reda på hur mycket hår en bakterie behöver för att kunna infektera. För att göra en bakterie tunnhårig behövs lägre doser läkemedel än när man gör den skallig. Vi tror också att det här kan vara ett viktigt steg för att komma till rätta med motståndskraftiga bakterier, säger Fredrik Almqvist, docent i organisk kemi.

Pili är uppbyggd av proteiner och bildas inne i bakterien. Med hjälp av eskortproteiner, s.k. chaperoner får dessa proteiner rätt form, och eskortproteinerna transporterar sedan pili-proteinerna vidare ut till bakteriens yta – om inte frisörmolekyler finns i närheten. Frisörmolekylerna angriper nämligen eskortproteinerna och hindrar proteinerna från att nå sitt mål. Finns det inte tillräckligt med pili, d.v.s. om bakterien blir tunnhårig, förlorar den också sin förmåga att infektera. Den kan då inte fästa sig till en yta, t.ex. en cell. Även om inte alla bakterier skickar ut hårliknande utskott är maskineriet för att kunna infektera uppbyggt på ett liknande sätt hos en mängd olika bakterier.

I forskningsprojektet har kemister, molekylärbiologer och fysiker samarbetat. Fysikerna har fångat enskilda bakterier och undersökt individuella pili på dessa med hjälp av laserpincetter och på så sätt kunna få reda på mer om deras egenskaper. Molekylärbiologerna har undersökt vilka proteiner som berörs och kemister har utvecklat frisörmolekylerna.

Som enda universitet i landet har Umeå universitet nyligen av Vetenskapsrådet tilldelats 77,5 miljoner kronor på fem år för att bygga upp ett nytt laboratorium i molekylär infektionsmedicin inom ramen för Umeå Centre for Microbial Research. Forskningen ingår i universitetets starka forskningsområden ”Biologisk kemi” och ”Infektioner – Hur mikroorganismer orsakar sjukdom”, se http://www.umu.se/umu/forskning/forskningsomraden

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Fredrik Almqvist, docent vid kemiska institutionen, Umeå universitet
Telefon: 090-786 69 25, 070-397 90 97
E-post: fredrik.almqvist@chem.umu.se

Den för närvarande mest utbredda förklaringen till orsaken till de snabba temperaturförändringarna vid Arktis är att jordytans reflektivitet har minskat. Is och snö reflekterar solljus mer effektivt än öppet hav och bar mark. När snön smälter på grund av uppvärmning absorberas mer solljus, vilket bidrar ytterligare till den eventuellt pågående uppvärmningen. För att denna process ska fortlöpa krävs att solen skiner. Men på vintern, då uppvärmningen i Arktis är som störst, befinner sig solen under horisonten mesta tiden. I sin doktorsavhandling vid Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet, har Thorsten Mauritsen undersökt hur värmeväxlingen med atmosfären påverkar den Arktiska ytan.

– Arktis skiljer sig från områden i mellanbredgraderna och tropikerna bland annat genom att medeltemperaturen i regel ökar med höjden från ytan och ungefär en kilometer uppåt. Därför rör sig värmen främst från atmosfären till ytan, alltså från det varma mot det kalla. Detta sker genom att turbulenta virvlar rör om i atmosfärens nedersta skikt, det så kallade gränsskiktet, berättar Thorsten Mauritsen.

Den kalla luften nära Arktiska ytan är tyngre än den varma luften som ligger ovanför. Denna situation uppstår också i Sverige på natten när temperaturen vid ytan minskar.
– Man säger att atmosfären i dessa fall är stabilt skiktad. Därför krävs det ordentligt med kraft, till exempel från starka vindar, för att kunna transportera ner värmen mot ytan, säger Thorsten Mauritsen.

På grund av den stabila skiktningen i Arktis når inte de turbulenta virvlarna särskilt högt i atmosfären, från ett tiotal meter upp till några hundra meter. I Sverige är denna siffra vanligtvis 1-3 kilometer, medan omblandningen i Tropikerna i princip når ända upp till tropopausen (skiljelinjen mellan troposfären och stratosfären) på 15-18 kilometers höjd. Därför behöver en uppvärmning nära den Arktiska ytan bara resultera i att ett ganska tunt skikt värms upp, till skillnad från Tropikerna där det mesta av atmosfären måste värmas.

– Min avhandling visar att den snabba uppvärmningen i Arktis delvis kan förklaras med detta. Samma effekt leder också till att antalet extremt kalla nätter i Sverige blir färre och att dygnsvariationerna blir mindre i framtiden, säger Thorsten Mauritsen.

Avhandlingens titel: On the Arctic Boundary Layer – From Turbulence to Climate

Ytterligare information
Thorsten Mauritsen, Meteorologiska institutionen vid Stockholms universitet, tfn 073-7857423, e-post thorsten@misu.su.se.

Proteiner är inblandade i allt från att dra ihop muskler till att bryta ner mat och om det vill sig illa, orsaka sjukdomar som Alzheimers och ALS. Detaljerad kunskap är därför efterfrågad. Genom att mäta hur energi överförs mellan färgämnen, i det här fallet kromoforer och fluoroforer, går det att studera hur proteiner, och även DNA-molekyler, ser ut och fungerar.

Denna metod kompletterar andra tekniker och den största fördelen är att protein- eller DNA-molekylen kan studeras under förhållanden som liknar verkliga förhållanden. Detta kan göras tack vare att kromoforerna, som man märker in t.ex. proteinmolekylen med, är fluoroscerande och skickar ut ljus, vilket gör att även mycket små mängder kan upptäckas. Den forskningsgrupp som Mikael Isaksson tillhör har vidareutvecklat en teknik från 1940-talet så att även rörelsen hos kromoforerna ingår. Med hjälp av denna utökade teori kan man få betydligt högre noggrannhet på de avstånd man mäter. Metoden kan liknas vid en linjal med en skala på miljarddels meter där noggrannheten bestäms av hur tätt strecken ligger på linjalen. Avhandlingen visar att noggrannheten kan förbättras betydligt genom att använda den mer avancerade teorin.

Den utökade teorin har studerats med hjälp av datorsimuleringar. Dessutom har ett protein med känd struktur undersökts och tre avstånd har bestämts. Resultaten överensstämmer väl med den kända strukturen. Vidare har Mikael Isaksson även undersökt energiöverföringshastigheten hos kemiskt identiska kromoforer som befinner sig i olika mikromiljöer. På detta sätt går det att avläsa avståndet endast med hjälp av att observera hur snabbt fluoroscensen avklingar. Denna metod är betydligt enklare än de som normalt används.

Mikael Isaksson är född och uppväxt i Strömstad och flyttade till Umeå 1995 för att läsa kemi.

Fredagen den 2 mars försvarar Mikael Isaksson, biofysikalisk kemi, kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”On the Quantitative Analysis of Electronic Energy Transfer/Migration in Proteins Studied by Fluorescence Spectroscopy”. Svensk titel: Om den kvantitativa analysen av elektronisk energiöverföring i proteiner studerat med fluorescens spektroskopi.
Disputationen äger rum kl. 10.30 i KBC-huset, sal KB3A9 (lilla hörsalen).
Fakultetsopponent är Professor Bo Albinsson, fysikalisk kemi, Chalmers tekniska högskola

Kontaktinformation
Mikael Isaksson kan nås på:
Tel: 090-786 5368
E-post: mikael.isaksson@chem.umu.se

Årligen dör 170 000 människor världen över i den här typen av hjärnhinneinflammation, enligt Världshälsoorganisationen WHO. Bakteriell meningit, som sjukdomen kallas, kan även skapa epidemier – i Afrika drabbades 250 000 personer inom några veckor i slutet av 1990-talet. Utan behandling är dödligheten för dem som insjuknar i meningokock-sjukdomar 85-90 procent, med behandling cirka 10-15 procent. Patienterna löper dessutom stor risk för att drabbas av allvarliga skador efter tillfrisknandet.

Det är endast människor som blir sjuka av meningokocker. I sitt modellsystem har Ann-Beth Jonssons forskningsgrupp därför använt sig av möss som producerar den mänskliga receptor som bakterierna binder till. Genom att märka bakterierna så att de ger ifrån sig ljus har forskarna med hjälp av en kamera kunnat följa deras framfart i de levande mössen under infektionens gång.

– Bakterierna bekämpas nästan av immunförsvaret, men sedan kommer de igen, den här gången med förändringar i ytproteinen. Dessutom upptäckte vi att bakterierna samlas i sköldkörteln och kan påverka hormonproduktionen under infektionen, berättar Ann-Beth Jonsson.

Studien visar också att bakterier som saknar ett visst adhesin (det protein som bakteriecellerna använder för att fästa vid receptorerna) inte kunde fästa vid slemhinnorna.

Tack vare det nya system som forskningsgruppen har utvecklat kan man snabbt och effektivt följa hur olika vaccinkandidater och nya läkemedel fungerar, utan den mängd tids- och kostnadskrävande prover som tidigare var nödvändig. Samtidigt ger systemet en tydlig bild av infektionsförloppet.

– Med de här resultaten som verktyg kan vi fortsätta att studera sjukdomsförloppet och testa vaccinkandidater på levande organismer. Dessutom kan vi hitta nya strategier för hur man kan förbättra prognosen för dem som drabbas av meningokock-sjukdomar, säger Ann-Beth Jonsson.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta professor Ann-Beth Jonsson vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, 018-471 45 07, e-post: Ann-Beth.Jonsson@imbim.uu.se

Proteiner är ofta svåra att framställa i löslig form. Problemet är bekant för dem som använder proteiner för strukturella eller biokemiska studier. Amin Bakali beskriver i sin avhandling en ny metod, där en förkortning av proteinets ändpunkter ökar proteinernas löslighet. Metoden har validerats med hjälp av ett humant protein, EphB1, ett så kallat tyrosin kinas som ofta är överuttryckt i olika cancerformer. Med hjälp av den i avhandlingen beskrivna metoden har EphB1 nu kunnat produceras i homogen löslig form, som är en förutsättning för vidare studier.

Metoden, som tagits fram i professor Pär Nordlunds forskargrupp och i vilken Amin Bakali ingår, har även visat sig vara gynnsam för möjligheterna att producera proteinkristaller. Proteinkristaller har stor betydelse för forskningen om proteinernas funktion, och den kunskap som genereras här kommer till användning vid framställning av moderna mediciner och för att utforma olika terapeutiska behandlingsformer. Så kallad ”structure-based drug design”, har redan stora och viktiga användningsområden, inte minst som verktyg för att stävja AIDS-epidemin.

Amin Bakali har vidare bestämt den tredimensionella strukturen för kinase domainen av EphB1, samt för proteinerna PTPA och det tidigare icke-karakteriserade bakteriella enzymet YegS. Den första strukturen har bidragit med ny kunskap om regleringen av EphB1.
Det humana PTPA medverkar i regleringen av ett protein som har en central roll vid cell-signallering och som är ett så kallat tumour suppressor protein. För YegS fastställer Amin Bakali en helt ny funktion samt påvisar att dess enzymatiska aktivitet är metallberoende.

Amin Bakalis forskning kan få stor betydelse för storskalig produktion av proteiner som varit svåra att framställa med tills nu tillgängliga metoder. Eftersom proteinerna som studerats är potentiella ”drug targets”, betyder det att de även kan komma att få stort medicinskt genomslag.

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Amin Bakali, tfn 08-524 86 881, mobil 070-7407007, e-post amin.bakali@ki.se

För bilder kontakta:
Maria Erlandsson, Enheten för kommunikation och samverkan, tfn 08-16 39 53, mobil 070-230 88 91, e-post maria.erlandsson@eks.su.se

Maria Mårtensson, ekonomihögskolan på Mälardalens högskola har i sin forskning undersökt och följt olika slags managementmodeller, som till exempel knowledge management och balanserat styrkort. Hon har särskilt fokuserat på användningen av och synen på mätningar av människor, då gällande exempelvis anställdas kompetens och hälsa.

I litteraturen framhålls mätningar som något viktigt och bra och i Marias forskning framkommer att tilltron till mätningar av olika slag inom organisationer är stor. Beskrivningarna av mätningar är ofta kraftfulla, både drömlika och poetiska. Den vanliga visionen är att genom mätning av människan kommer hon att synliggöras och bilden av organisationen kommer att bli mycket positiv. Maria visar dock att det förekommer fall då visionen hamnar i skymundan för själva mätningen. Människan reduceras till en siffra och då tappar även mätningen sitt syfte.

Maria Mårtensson disputerar med avhandlingen ”Drömmar om något bättre: Om managementmodeller, mätningar och människor” fredagen den 9 mars, klockan 13.15 i sal Milos, Mälardalens högskola, Västerås. Opponent är Magnus Söderström, gästprofessor på Mälardalens högskola i pedagogik med inriktning på arbetslivets pedagogik.

Kontaktinformation
Maria Mårtensson,
telefon: 0707-908738,
e-post: maria.martensson@mdh.se

Norberg Brorsson har följt två klasser i tre terminen från år 7. Syftet är att förstå skrivundervisningen och dess villkor på det som förr hette högstadiet. Avhandlingen kännetecknas av att den pendlar från detaljerade studier av enskilda elever och skrivuppgifter till analyser av skolan som institution, t.ex. av lärares professionalism och av kampen om tid.

Vi får följa hur eleverna Viktoria, Patrik och Pontus tar till sig olika uppgifter och skriver och reviderar utifrån den respons de får. Detta blir synligt dels i ett grodperspektiv, i närbilder av skrivförlopp, dels i ett fågelperspektiv, t.ex. i en analys av hur undervisningsförlopp ser ut över år. Det visar sig att en stor del av skrivundervisningen över tid består av isolerade uppgifter som inte relateras till varandra och som sällan medger samtal och fördjupning. Detta kräver att eleverna på egen hand förmår skapa sammanhang i undervisningen, något inte alla klarar. Det visar sig också att de texttyper eleverna oftast skriver, inte minst berättelser, förutsätter att de finner stoffet i den personliga och privata sfären. Ett skrivande i andra texttyper, där skrivande kan kopplas mer till kunskap och faktaförståelse saknas i stort.

I avhandlingen kommer även de två lärarna i svenska, Vanja och Peter, till tals. Deras arbetslagskonferenser, möjligheter till kompetensutveckling, syn på skrivande, yrkesstolthet osv. klargörs. Det blir tydligt att ämnesinriktade diskussioner och ämnesdidaktisk kompetensutveckling inte prioriteras och att lärarna i dagens decentraliserade skola inte alltid får förutsättningar att utveckla sin undervisning. Lärarna är ofta utsatta för ett korstryck där de läggs på nya krav och arbetsuppgifter utan att det finns tillräckligt med stödjande strukturer.

De detaljerade studierna av elever och lärare relateras också till skolan som institution, till dess samhälleliga förutsättningar och möjligheter. Ett tema här är den kamp om tid som kännetecknar mycket av skolans verksamhet. Både lärare och elever förhåller sig till tid, ofta omedvetet. Typiska elevkommentarer vid skrivande är ”Hur långt ska det vara?”, ”När ska vi lämna in”, ”Jag hinner inte”. Och lärare har att hantera den föreskrivna tid som läroplaner och måldokument ger uttryck för, t.ex. målen för en viss årskurs, och omvandla den till en linjär tid, till lektionsförlopp. Det är inte alltid enkelt, både för att nya uppgifter läggs på lärarna och för att elever behöver olika verksamhetstid för att bli klar med en viss uppgift.

Som antytts pekar avhandlingen på många problem som finns i dagens skrivundervisning. Men ljusglimtar finns också: stunder av dialog och utveckling, medvetna undervisningsupplägg som utvecklar skrivandet, stöttande kolleger och nätverk. Här pekar avhandlingen ut områden att utveckla. Ytterst är ambitionen att medvetandegöra lärare och lever om en skolverklighet som ofta tas för given. I kopplingarna mellan ett grod- och ett fågelperspektiv, mellan t.ex. den faktiska skrivundervisningen och skolans institutionella villkor öppnar sig möjligheter och potentialer för förändring.

Typisk för avhandlingen är slutligen ansatsen att kombinera vetenskapliga förhållningssätt och teorier med lärarerfarenheter. Det är därför inte förvånande att den avslutas med handfasta råd av typen: Ge plats för elevens röst i undervisningen! Skrivandet måste omfatta mer än bara berättelser! Satsa på kompetensutveckling för lärare och rektorer! Bygg upp ämnesdidaktiska nätverk!

Disputationen äger rum fredagen den 2 mars kl. 10-12 i hörsal BIO, Forumhuset, Örebro universitet.

Kontaktinformation
Birgitta Norberg Brorsson:
016-34 30 32 eller 0730-46 25 00

Från ett 20-tal utvärderingar av försök att främja fysisk aktivitet bland inaktiva patienter, kan slutsatsen dras att främjande av fysisk aktivitet bör vara en standardmetod i den svenska sjukvården för följande grupper:

• Patienter med förhöjd risk eller försämrad hälsa till följd av fysisk inaktivitet.
• Äldre personer med dålig hälsa, speciellt de med hög risk för fallolyckor.
• Patienter med behov av rehabilitering efter hjärtinfarkt.

Fortfarande behövs dock fler utvärderingar för att helt säkra slutsatser ska kunna dras. Andra patientgrupper kan också vara aktuella, men för dessa finns för få utvärderingar gjorda. Ett exempel är behandling av patienter i primärvården med främst smärttillstånd. I ett försök visades god kostnadseffektivitet. I detta försök visades också att patientens upplevelse av att motionera kan påverkas och att ju positivare upplevelsen är, desto mer tid ägnar patienten åt motion – och vice versa.

I avhandlingen visas också hur kostnadseffektivitet för metoder att främja fysisk aktivitet bör utvärderas. En aspekt som har större betydelse vid utvärdering av fysisk aktivitet jämfört med de flesta andra behandlingar i hälso- och sjukvården är hur lång tiden är som patienten faktiskt tar sin medicin i form av fysisk aktivitet.

Tidsåtgången för patienten är stor. Denna tid bör kostnadsberäknas och graden av uppoffring för patienten har stor betydelse för kostnadseffektiviteten. En metod att värdera denna tid har utvecklats och testats bland vana och ovana motionärer. Kostnaden för tid ägnad åt motion var signifikant högre hos ovana motionärer än hos vana.

Behandling med fysisk aktivitet i hälso- och sjukvården ska prioriteras utifrån samma principer som andra insatser. Dessa är sjukdomens allvarlighetsgrad och behandlingsmetodens kostnadseffektivitet. I avhandlingen visas att främjande av fysisk aktivitet i många fall är kostnadseffektivt och ett alternativ eller komplement till de metoder som idag används för de aktuella patientgrupperna.

För mer information, kontakta Lars Hagberg på e-post lars.hagberg@orebroll.se eller mobiltelefon 0707 – 25 16 32.

Onsdagen den 28 februari försvarar Lars Hagberg, Samhällsmedicinska enheten, Örebro läns landsting, sin avhandling med titeln Cost-effectiveness of the promotion of physical activity in health care. Disputationen äger rum kl 9.00 i sal 135, By 9A, Norrlands universitetssjukhus.
Fakultetsopponent är docent Lars-Åke Levin, Inst. för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi, Linköpings universitet. Huvudhandledare är Lars Lindholm, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, epidemiologi och folkhälsovetenskap, Umeå universitet.

Kontaktinformation
Porträttbild kan hämtas via
http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/


Tröttheten är ständigt närvarande och påverkar vardagen i hög grad. Till skillnad från vanlig trötthet som försvinner efter vila innebär KOL-patienternas tillstånd en onormal och obehaglig upplevelse.

Doktoranden och sjuksköterskan Kersti Theander vid Avdelningen för omvårdnad visar att hälften av patienterna med KOL har problem med trötthet varje dag, och anger detta som ett av de värsta symtomen på sin sjukdom. Denna grupp har mer problem i vardagliga situationer och upplever sin hälsa som sämre än de patienter som anger trötthet som ett måttligt symtom. Man vet sedan tidigare att andfåddhet starkt inverkar på den KOL-sjukes vardagsaktiviteter. Att även tröttheten har så negativa effekter har varit mindre känt.

I en studie provades ett rehabiliteringsprogram för att minska patienternas upplevelse av trötthet och förbättra förmågan att klara vardagen och upplevelsen av hälsan. Patienterna var indelade i en rehabiliteringsgrupp och en kontrollgrupp.

Patienterna i rehabiliteringsgruppen tränade två gånger i veckan. De undervisades om sin sjukdom, hur medicinerna fungerar, vad de skall göra vid en försämringsperiod, vilken mat som är bra att äta och hur de skall röra sig i vardagliga situationer. Efter tolv veckor klarade patienterna i rehabiliteringsgruppen att gå en längre sträcka under en viss tid jämfört med före rehabiliteringen. Patienterna i rehabiliteringsgruppen klarade dessutom av vardagliga situationer på ett bättre sätt.


Avhandlingen Fatigue, functional status, health and pulmonary rehabilitation in patients with chronic obstructive pulmonary disease lades fram 16 februari 2007.

Kontaktinformation
Kersti Theander 054-617056, 070-6238287
kersti.theander@liv.se

Den mikroskopiska svampen Streptomyces avermitilis lever i havet och är synnerligen giftig för havstulpaner och andra kräftdjur. När ett extrakt av svampen blandas i en båtbottenfärg blir färgytan helt fri från påväxt av havstulpaner.
– Svampen påverkar nervsystemet hos havstulpaner och det räcker med mycket små mängder svampextrakt för att det ska ha effekt, säger Hans Elwing, professor vid institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Göteborgs universitet.

Påväxt på fartyg ökar friktionen och ger högre bränsleförbrukning och ökade utsläpp. Vid Göteborgs universitet bedrivs flera forskningsprojekt om miljövänliga färger som förhindrar organismer från att fästa vid ytor, så kallade antifoulingfärger.
Upptäckten av hur den mikroskopiska svampen påverkar havstulpaner har gjorts av en forskargrupp specialiserad på ytbiofysik. Så lite som 0,1 procents inblandning av rent svampextrakt i en färg räcker för att helt motverka påväxt av havstulpaner. Tidigare antifoulingfärger har varit problematiska för miljön eftersom giftet i färgerna löses upp och sprids i vattnet.
– En sensationell upptäckt är att svampextraket bara är giftigt så länge färgen sitter på den målade ytan. När färgen löses upp i havsvattnet tycks aktivering av giftet utebli och färgen är förmodligen harmlös för organismer i det öppna havet, säger Hans Elwing.

Forskarna arbetar utifrån teorin att svampextraktet gör så att färgen imiterar svampens naturliga och miljövänliga skydd från att bli uppäten. Hans Elwing tror också att många andra organismer i havet har utvecklat denna typ av miljövänligt skydd.
– Upptäckten att svampextrakt motverkar påväxt av havstulpaner kommer sannolikt att väcka internationell uppmärksamhet. Inget naturligt bildat ämne har tidigare visats ha en så dramatisk effekt på havstulpaner i kombination med att det är lätt nedbrytbart i miljön och förmodligen helt ofarligt för människa, säger Hans Elwing.

Hans Elwings forskarlag har gått samman med Sveriges tekniska forskningsinstitut i Borås och Stockholm för att vidareutveckla sina idéer. Förhoppningen är också att nya innovationer inom nanotekniken ska underlätta framtagandet av en ny antifoulingfärg för båtar.
– Svampextraktet är förmodligen både billigare och framför allt mer miljövänligt än de färger med kopparföreningar som finns på marknaden idag, säger Hans Elwing.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Hans Elwing, professor i ytbioteknik
Institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Göteborgs universitet
0733-60 46 07, 031-786 25 62
E-post: hans.elwing@gmm.gu.se
Webb: http://www.yb.gmm.gu.se

– Denna enorma datorkapacitet i kombination med en högupplösnings PET kamera är unik i världen. Lägg där till närheten till patienter och klinisk verksamhet. Detta skapar helt nya förutsättningar för hjärnforskning både ur svenskt och internationellt perspektiv, säger Hans Forssberg, föreståndare för SBI.

SBI är ett samarbete mellan Karolinska Institutet, Kungliga Tekniska högskolan och Stockholms Universitet för att främja spjutspetsforskning kring hjärnans kognitiva funktioner, så som minne och lärande, emotioner och agerande. Dessa forskningsområden angrips utifrån tre perspektiv: utveckling och åldrande, könsskillnader samt hjärnsjukdomar, exempelvis Alzheimers sjukdom, schizofreni och ADHD. Viktiga verktyg för denna forskning är högpresterande beräkningsresurser för simulering och bildanalys.

SBI ska också i samverkan med industrin driva utveckling av innovationsprojekt som berör läkemedel, avancerad datorteknologi, minnesforskning, medicinsk bildbearbetning och rehabiliteringsprogram för hjärnskadade.

– Blue Genes uppgift blir att tillföra extrem datorkraft och därmed hjälpa forskarna till fördjupad förståelse av hjärnans funktioner för att kunna förbättra diagnostiken och behandlingen av sjukdomar i nervsystem och hjärna. Blue Gene har etablerat sig som den ledande superdator arkitekturen i världen och passar SBIs behov väl, säger Ajay Royyuru, chef för IBM Computational Biology Center, IBM Research.

– Dessutom etablerar vi två nya forskningstjänster, en på IBM Research utanför New York och en på SBI i Stockholm. Dessa forskare ska utveckla nya algoritmer och metoder för att bättre utnyttja Blue Genes kapacitet, fortsätter han.

I samarbetet kring Blue Gene ingår, förutom Karolinska Institutet och KungligaTekniska högskolan, även AstraZeneca och OECD-organet International Neuroinformatics Coordination Facility (INCF).

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

Hans Forssberg, prorektor KI och föreståndare för SBI
Tel: 0708-730830
E-post: hans.forssberg@ki.se

Tommy Auoja, IBM-ansvarig för samarbetet IBM och KI.
Tel: 070-793 1704
E-post: tommy auoja@se.ibm.com

Gert Svensson, chef för Parallelldatorcentrum på KTH
Tel: 08-790 78 84
E-post: gert@pdc.kth.se

Presskontakter:

Barbro Lådö, presschef IBM
Tel: 070-793 4710
E-post: barbro.lado@se.ibm.com

Katarina Sternudd, pressekreterare KI
Tel: 08-524 838 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se

Lissa Nordin har i sin avhandling som nyligen lades fram vid Socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet, följt ensamstående, medelålders, heterosexuella män i norra Sverige och deras sökande efter kontakt med kvinnor och i vissa fall, ryska kvinnor. Resultaten baserar sig på två år av antropologiskt fältarbete i det glest befolkade Västerbottens inland i norra Sverige och i St. Petersburg, Ryssland, i sällskap med de män som sökte kontakt med kvinnor där.

– De män jag mötte ville undslippa ensamheten och de sociala inskränkningar det innebar att leva ensam. De försökte dessutom att ta plats som ”riktiga” män genom att leva upp till det mest centrala kravet på manlig heterosexualitet, nämligen att finna en kvinnlig partner, säger Lissa Nordin.

Genom att träffa den ”rätta” kvinnan, på det ”rätta” sättet, ville männen själva kunna bli den ”rätte” mannen. Men det var inte alltid så lätt. Lissa Nordin menar att de rådande uppfattningarna om att norrländska män är traditionella och bakåtsträvande gjort att männen inte var intressanta för lokala kvinnor. En del män valde därför att söka kontakt med ryska kvinnor på plats i Ryssland.

– Problemet var bara att männen genom att kontakta ”fel” slags kvinnor på ”fel” slags sätt, riskerade att utmana det regelsystem som styr hur kärlek och sexuella handlingar ska göras, tolkas och upplevas för att kunna räknas som giltiga och genuina. Detta påverkade hur männen kom att uppfattas, nämligen som omoderna och ojämlika män, oförmögna till att ha en jämställd relation med en kvinna, säger Lissa Nordin.

I avhandlingen tar Lissa Nordin också upp synen på vad ”riktig” kärlek och tvåsamhet är och vad de kan tänkas göra med människor.

– Kärleken och den tvåsamhet den ska realiseras i, förväntas inte bara kunna göra kvinnor och män till dem de innerst inne är, utan även aktivera och skapa framtid. Den som i vissa sammanhang och i en viss ålder står utan detta riskerar att varken tillskrivas en meningsfull framtid eller förändringsmöjligheter och kan därför inte heller framstå som en vuxen, självständig och lyckad människa. Det är en tillvaro utan lyckligt slut och därmed utan löftet om en början på något, säger Lissa Nordin.

Ett centralt tema i avhandlingen är platsens betydelse för sexualitet och sexuella identiteter och avhandlingen belyser hur heterosexualitet och heterosexuella identiteter skapas och iscensätts på landsbygden eller glesbygden i norra Sverige. Det bidrar dessutom med en etnografisk skildring av kärlekens, känslornas och sexualitetens betydelse, förutsättningar och konsekvenser för heterosexuella män i ett västerländskt sammanhang, något som sällan har behandlats.

Avhandlingens titel: Man ska ju vara två: Män och kärlekslängtan i norrländsk glesbygd
Avhandlingen är utgiven av förlaget Natur och Kultur.

Ytterligare information
Lissa Nordin, socialantropolog, verksam vid Centrum för genusstudier, Stockholms universitet, tfn 070-244 56 95, e-post Lissa.Nordin@kvinfo.su.se

– På bara några år har vårt innovationssystem genererat fyrtiotalet nya småbolag. Vi bedömer att vi på sikt kommer att skapa många hundra nya jobb. Byggandet av Karolinska Institutet Science Park blir nästa steg i utvecklingen av vårt innovationssystem, säger universitetsdirektör Rune Fransson.

Den nya forskningsparken kommer att byggas granne med universitetsområdet i Solna. Tre ovala huskroppar, där nystartade bioteknikföretag ska erbjudas lokaler med toppmodern infrastruktur, beräknas stå färdiga hösten 2009. Byggherre är Akademiska Hus. I samband med nybygget har även Novum Forskningspark i Flemingsberg gått in som en del i innovationssystemet.

– Våra enheter i norra respektive södra Storstockholm kommer att samarbeta nära och dra nytta av varandra. Vi samarbetar även med andra universitet i Sverige och övriga Norden, där flera nyetablerade bolag inom LifeScience växer med vårt stöd, säger Rune Fransson.


Tid för presskonferens: tisdag den 20 februari 2007, klockan 10.00

Plats: sal Cyber, Karolinska Institutet, Nobels väg 5 (Administrationshuset), Solna

Träffa: Harriet Wallberg-Henriksson, rektor KI, Rune Fransson, universitetsdirektör KI, Conny Bogentoft, vd Karolinska Development, Lennart Karlsson, regionchef Akademiska Hus.

Direkt efter presskonferensen på Karolinska Institutet arrangerar Akademiska Hus en ceremoni i samband med att första spadtaget tas på byggarbetsplatsen. Journalister är välkomna att närvara även vid detta evenemang.

Kontaktinformation
För frågor, kontakta:

Rune Fransson
Tel: 08-524 865 65
Mobil: 070-553 02 30
E-post: rune.fransson@ki.se

Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
Mobil: 070-224 38 95
E-post: Katarina.sternudd@ki.se

Kvarkarna och deras motsvarighet i antimateriavärlden, antikvarkarna, binds samman av en kraft som förmedlas av en sorts kraftbärande partiklar, så kallade gluoner. För att bättre förstå hur dessa fungerar har forskarna under de senaste tjugo åren letat efter exciterade gluonfält, så kallade hybrider och gluonbollar, men man har fortfarande inte med säkerhet lyckats hitta några. Agnes Lundborg har i sitt arbete mätt sönderfallet hos några av de tänkbara gluonbollar man har hittat. Hon har också, med hjälp av en datorsimulerad partikelkollision, undersökt hur man skulle kunna hitta en så kallad hybrid.

Vid partikelkollisioner omvandlas rörelseenergi till massa inuti en accelerator. I krocken skapas materia som har så hög energi att den direkt faller isär till lättare partiklar, som i sin tur skjuts ut i höga hastigheter. På vägen ut växelverkar partiklarna med det material de passerar igenom, och kan på så sätt detekteras.

– Målet är att förstå hur den ursprungliga materian var uppbyggd och vilka lagar den följde, berättar Agnes Lundborg.

I sina experiment lyckades hon mäta signaler från två tillstånd som man misstänker är gluonbollar. De händelser hon iakttog och deras fördelning i rummet ger ledtrådar om hur sönderfallsprocessen går till och vad dessa tillstånd egentligen är.

Agnes Lundborg har även varit med om att utvecklat ett framtida experiment i Tyskland, PANDA. Där har hon utrett egenskaper hos en hybrid som man hoppas kunna hitta någon gång efter 2013, när experimentet är klart att utföras.

– Genom att få veta vad som kan skapas i extrema kollisioner kan vi förstå hur världen fungerar, och vad en kraft, en massa och laddning är. Högenergikollisioner fungerar också som ett fönster till det som hände bråkdelen av en sekund efter Big bang, då tunga, energirika partiklar var i jämvikt med sina sönderfallsprodukter. Det kan i sin tur ge kunskap om hur dessa partiklars egenskaper har påverkat universums utveckling från dess fram till nu, säger Agnes Lundborg.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Agnes Lundborg, 018-471 32 53, 070-391 57 10, e-post: agnes.lundborg@tsl.uu.se

Vid en vanlig DNA-analys i samband med en brottsutredning analyserar man mellan tio och sexton olika markörer som finns i cellkärnans DNA. Om DNA från ett bevismaterial matchar DNA från en misstänkt person resulterar det ofta i ett mycket starkt bevisvärde. I vissa fall räcker dock inte mängden DNA till för den här typen av rutinanalys, och det är då den betydligt känsligare analysen av mitokondrie-DNA (mtDNA) kommer in i bilden. Mitokondrierna finns i cytoplasman runt cellens kärna och är cirka tusen till antalet – jämfört med cellkärnans DNA, som bara finns i två kopior. Därför kan en mtDNA-analys göras även på en del av en cell.

– Med tanke på att vi dagligen tappar tusentals celler genom bland annat hud, hår och saliv kan man förstå att det är näst intill omöjligt att inte lämna några DNA-spår efter sig till exempel på en brottsplats, säger Martina Nilsson.

I avhandlingen, som består av fem olika studier, har hon använt sig av de tekniker som redan finns för att ta fram snabbare och mer exakta analysmetoder. I utvecklingen och utvärderingen av metoderna har hon använt DNA från flera riktiga, avslutade brottsfall.

– För att bättre förstå hur många DNA-kopior olika typer av material innehåller har jag bestämt mängden av DNA i de typer av bevismaterial som ofta används, som hår, smycken och fingeravtryck, berättar hon.

Tidsperspektivet är viktigt vid brottsutredningar, och med hjälp av ett förtest har Martina Nilsson lyckats förkorta tiden för mtDNA-analyser avsevärt. Hon visar också hur man, genom att analysera en större del av mitokondriens DNA än vanligt kan få fram säkrare resultat. Slutligen har hon tagit fram en metod för att skilja blandningar av olika personers mtDNA från varandra.

– Det kan vara väldigt värdefullt om flera personer har kommit i kontakt med samma bevismaterial, till exempel en rånarluva, förklarar hon.

Bildtext till bifogad bild: Rotdelen av ett ryckt hårstrå, där kärn-DNA i cellerna syns som blå prickar. En vanlig DNA-analys görs med hjälp av kärn-DNA, men för att göra en mtDNA-analys kan man även använda tappade hårstrån som inte innehåller något kärn-DNA.

Fler bilder finns att få via Johanna Blomqvist (johanna.blomqvist@uadm.uu.se).

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Martina Nilsson, 018-471 48 01, 070-171 52 81, e-post: martina.nilsson@genpat.uu.se