Typ 2-diabetes, även känd som åldersdiabetes, är en vanlig sjukdom med fler än 300 000 drabbade i Sverige. Sjukdomen är i hög grad ärftlig och vissa släkter har en ansamling av insjuknade. Försök att klarlägga de inblandade generna har lett till att en stor mängd enskilda gener har föreslagits. Endast någon enstaka har dock visat samband med diabetes i flera oberoende befolknings- eller familjeundersökningar; den här publiceringen är ett exempel på detta.

I tidskriften European Journal of Human Genetics visar en forskargrupp vid GENOS-projektet under ledning av professor Dan Holmberg vid Institutionen för medicinsk biovetenskap, medicinsk och klinisk genetik, Umeå universitet, och docent Mats Eliasson, överläkare vid Sunderby Sjukhus i Luleå, ett samband med ett genområde på kromosom 10 hos 59 familjer från Norrbottens län – totalt 231 individer varav 148 med typ 2-diabetes. Hos dessa personer kartlades hela genuppsättningen, genomet. Det visade sig då att friska och drabbade individer skiljde sig markant när det gällde ett område på kromosom 10 som innehåller genen TCF7L2.

I ett stort befolkningsmaterial från Västerbottens län undersöktes 872 personer med och 857 utan diabetes. Även i denna studie påvisade forskarna klara samband med den mutation av genen som nyligen för första gången beskrevs i ett samlat material från Island, Danmark och USA. Denna bekräftelse av de tidigare fynden stärker stöde för hypotesen att en mutation i TCF7L2-genen verkligen spelar roll för risken att utveckla diabetes.

Det är känt att TCF7L2-genen har en viktig roll för kroppens sockeromsättning genom att påverka tarmhormonet GLP-1. Detta understryks av att läkemedel som behandlar diabetes genom GLP-påverkan nyligen har godkänts för diabetesbehandling i Sverige.

För mer information, kontakta professor Dan Holmberg, Inst. för medicinsk biovetenskap, medicinsk och klinisk genetik,
tel. 090-785 27 02, mobiltelefon 070-634 16 89 eller
e-post dan.holmberg@medbio.umu.se.

Mayans S, Lackovic K, Lindgren P, Ruikka K, Ågren Å, Eliasson M, Holmberg D. ”TCF7L2 polymorphisms are associated with type 2 diabetes in northern Sweden”. European Journal of Human Genetics advance online publication, 24 January 2007; doi:10.1038/sj.ejhg.5201773

Den första artikeln är ett bidrag till ren grundforskning medan de resultat som redovisas i artikel nummer två kan tillämpas i exempelvis modeller för teletrafik och finansiell matematik. Artiklarna tre och fyra beskriver båda modeller som särskilt kan komma att användas inom det biologiska området. Fokus här ligger på att med enkla modeller beskriva populationers dynamik, och hur individer i dessa populationer är släkt med varandra.

Därtill behandlar artikel nummer tre förgreningsprocesser, det vill säga modeller där man antar att individer inte påverkar varandras livslängd eller antal avkomma. Det huvudsakliga resultatet här beskriver hur populationens storlek fördelar sig vid en given framtida tidpunkt.

Perspektivet i artikel fyra sträcker sig istället bakåt i tiden. Om man tar ett stickprov individer från en stor population och spårar deras släkt tillräckligt långt tillbaka så finner man, under förutsättning att individer i populationen i någon mening har viss rörlighet eller att de beblandar sig med varandra, att de har gemensamma förfäder.

Koalescensprocesser beskriver hur släktlinjer slås samman och bildar således modeller för hur ”ätterna” förenas då man går allt längre tillbaka i tiden. För att få en matematiskt hanterbar modell gör man vanligtvis förenklande antaganden om hur individernas släktträd kan se ut. Dessa antaganden implicerar vissa egenskaper för hela populationens dynamik, det vill säga hur grupper blir större alternativt mindre, vilket också påverkar hela populationens dynamik. Huvudresultatet i artikeln beskriver vad dessa vanliga antaganden leder till, om man också antar att mutanter kan uppstå i populationen. Förenklat kan man säga att antaganden om hur släktträdet kan förgrena sig motsvarar antaganden om hur familjer i populationen växer i storlek.

Om man även antar att mutanter kan uppstå, så motsvarar det att familjernas storlek eroderas, genom att de mutanter som då och då uppstår inte hör till samma familj, det vill säga inte har samma genuppsättning, som sina förfäder.

Andreas Nordvall Lagerås kommer till hösten att fortsätta sin forskning kring förgreningsprocesser och koalescensprocesser vid Centrum för teoretisk biologi vid Göteborgs universitet.

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Andreas Nordvall Lagerås, Matematisk statistik och försäkringsmatematik, tfn 08-16 45 63, mobil 0709-51 67 81, e-post andreas_sukat@math.su.se

Avtal om kreditderivat är en ny avtalstyp inom bank- och finansieringsrätten som uppkom i början av 1990-talet och som numera tillämpas världen över tack vare sin flexibilitet. Fördelen med ett kreditderivatavtal är att kreditriskerna kopplade till en underliggande transaktion kan – mot betalning – överföras till en motpart utan att fordringarna byter ägare. Det innebär i praktiken att finansiella aktörer kan tjäna pengar på handel med avtalen utan att den ursprungliga fordringsägaren löper några risker.

Avhandlingen analyserar den nya finansierings- och riskspridningsformen i förhållande till gällande lagstiftning, avtalens juridiska natur och jämför dem med liknande avtalstyper – kreditförsäkringar, borgen, bankgarantier, självständiga garantier, vadhållning och spel – i svensk och engelsk rätt.

Slutsatserna är att kreditderivatsavtalen på många sätt skiljer sig från befintliga försäkringsavtal och kreditriskavtal. Den innovativa avtalsformen utvecklar finansmarknaden genom att kombinera existerande juridiska begrepp och element på ett nytt sätt. Handel med kreditrisker möjliggörs utan att några större risker tas för den som äger fordringarna.

Zlatko Salcic är doktorand vid Juridiska institutionen vid Stockholms universitet, varifrån han också har en jur kand och magister. Dessutom arbetar han som senior jurist på Exportkreditnämnden i Stockholm.

Disputationen äger rum fredagen den 16 mars kl.10.00 i G-salen, Arrhenius-laboratorierna, vid Stockholms universitet, Svante Arrhenius väg 14-18.
Opponent är universitetslektor Torbjörn Ingvarsson, Uppsala universitet.

Kontaktinformation
Läs mer om avhandlingen på Juridiska institutionens hemsida: www.juridicum.su.se

Zlatko Salcic nås på zlatko.salcic@ekn.se eller mobil 073—350 78 64. Du kan även kontakta redaktör Suzanna Nilson, 070—422 57 11, suzanna.nilson@juridicum.su.se.

Naturbetesmarker är näringsfattiga och artrika miljöer som ofta hyser rödlistade (hotade) arter. Arealen naturbetesmark har dock minskat drastiskt sedan mitten av 1800-talet. Många beten har gödslats för att ge bättre avkastning, och på andra har det planterats skog. Där betet upphört har igenväxning av träd och buskar efter hand minskat växtrikedomen.

För naturvården är det viktigt att veta hur betesmarker ska skötas för att den biologiska mångfalden ska kunna bestå. Aina Pihlgren har undersökt två faktorer som påverkar artrikedomen. Den första var betestrycket, dvs. hur mycket vegetation som betas bort. Avhandlingen visar att ett hårt utnyttjat bete ger en mindre mängd blommor och frukter än ett bete med färre djur.

Den andra frågan var vad betesmarkens småskaliga strukturer betyder för artrikedomen. För att ta reda på detta undersökte Aina Pihlgren växtsammansättningen och frösättningen på olika avstånd från björkar, tallar, enar, nyponrosor, komockor, rator (obetade fläckar) och betade fläckar.

Långlivade strukturer som träd och buskar påverkade artsammansättningen, vilket kortlivade strukturer som komockor och rator inte gjorde.

Nyponbuskar hade en positiv effekt på beteskänsliga och högväxta arter som stor blåklocka och häckvicker och en negativ effekt på lågväxta, beteståliga arter som röllika och vitklöver. Blomning och fruktsättning var högre i strukturer som kan fungera som betesrefuger (buskar, komockor och rator) än under träd och i betade fläckar.

Betydelsen av strukturer studerades också för fyra ärtväxter och deras fröpredatorer, små skalbaggar som lägger sina ägg i ärtväxtenas baljor. Ärtväxterna hade fler blommor och frukter i rosbuskar och i komockor och därmed fler tillgängliga baljor för de fröätande skalbaggarna, som är beroende av baljor för att fullfölja sin livscykel.

Sammanfattningsvis kan man säga att både växter och växtlevande insekter i naturbetesmarker gynnas av ett måttligt betestryck och förekomst av buskar.

Kontaktinformation
Mer information:
Aina Pihlgren, 018-67 25 58, Aina.Pihlgren@nvb.slu.se

Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001344/

Detta och övriga pressmeddelanden från SLU:
http://www.slu.se/page.cfm?page=102

I en supernova frigörs väldiga mängder energi som får stjärnorna att explodera. Kvar bli så kallade neutronstjärnor, de forna stjärnornas kärnor som komprimerats i explosionen. Neutronstjärnor är bara två mil i diameter men deras massa överstiger solens. En kubikcentimeter material i en neutronstjärna har en massa som kan uppgå till några tusen miljarder kilo.

– Det motsvarar en täthet som om alla människor på jorden trycks ihop till en jordnöts storlek, säger Fredrik Sandin, doktorand vid Luleå tekniska universitet som den 16 mars disputerar med avhandlingen Exotiska materietillstånd i kompakta stjärnor.

– Det är okänt vilka egenskaper materien har vid så här höga densiteter och genom att studera dessa objekt får vi därför värdefulla pusselbitar i sökandet efter en fullständigt beskrivning av naturen och universums utveckling.

Forskningen om neutronstjärnor är genuint tvärvetenskaplig och existerar i symbios med forskningen inom partikelfysik och andra områden inom astrofysiken – detta eftersom makrokosmos och mikrokosmos är så starkt sammanflätade på den fundanmentala nivå där viktiga oklarheter uppenbarar sig.

I avhandlingen presenteras teoretiska modeller och resultat från omfattande datorberäkningar av vissa materietillstånd som kan finnas i neutronstjärnor. Speciellt handlar det om supraledande kvarkmateria, ett tillstånd där materien har kollapsat till en homogen soppa av kvarkar, de hittills minsta, kända partiklarna.

– Man har redan sett signaler i partikelfysikexperiment som tyder på att materien intar detta tillstånd vid höga densiteter och temperaturer, men det är oklart om neutronstjärnorna innehåller kvarkmateria. I mitt forskningsarbete presenterar jag detaljerade modeller av neutronstjärnor som innehåller kvarkmateria och jag påvisar att sådana modeller kan förklara vissa observationer som är svåra att förklara med andra modeller.

I Fredrik Sandins avhandling presenteras också en hypotes om en helt ny typ av kompakta stjärnor – preonstjärnor – som skulle kunna existera om kvarkarna innehåller ännu mindre byggstenar, så kallade ”preoner”.

– Preonstjärnorna skulle kunna utgöra ett fönster till en mikroskopisk värld som ligger bortom räckhåll för experiment baserade på jorden. Jag presenterar en teoretisk modell för preonstjärnor och beskriver en rad olika sätt att observera dem på.

Idén om preonstjärnor har redan uppmärksammats av en rad populärvetenskapliga tidskrifter, exempelvis Populär Astronomi, Forskning & Framsteg, Teknik & Vetenskap och New Scientist.

Fredrik Sandin kommer från byn Östavall, två mil väster om Ånge. Han tog sin civilingenjörsexamen i teknisk fysik vid Luleå tekniska universitet och gjorde sitt examensarbete vid forskningsanläggningen CERN i Genève. Fredrik Sandins doktorandstudier har skett inom ramen för Luleå tekniska universitets nationella forskarskola i rymdteknik.

Kontaktinformation
Upplysningar: Fredrik Sandin, tel. 0920-49 20 56, fredrik.sandin@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se

Avhandlingen består av ett antal fallstudier av huvudsakligen svenska turistläggningar, bland annat Astrid Lindgrens Värld, Icehotel i Jukkasjärvi, Piratbyn på Daftö camping och Stora Hotellet i Fjällbacka. Per Strömberg har studerat hur historien och andra berättelser har använts som immateriella resurser i skapandet av de här anläggningarna under de senaste tjugo åren, och hur man med hjälp av arkitektur, inredning och stadsplanering kan projicera dessa värden i en affärsverksamhet med vinstdrivande strategier. Han visar också hur termer som theming, storytelling, design program, branding och place marketing tagit sig in i turistnäringens vokabulär och konkretiserats i hotellanläggningar, stugbyar, skidorter och köpcentra.

– Ordet “upplevelse” har fått en tilltagande attraktionskraft sedan 1990-talet, och Icehotel i Jukkasjärvi har blivit upplevelseindustrins galjonsfigur. En del turistorter tar ett helhetsgrepp på miljön och utarbetar lokala designprogram för att särprägla ortens arkitektur, medan andra satsar på spektakulära turistanläggningar för att få medial uppmärksamhet, berättar han.

Per Strömberg identifierar en rad processer genom vilka turistmiljöerna knyts till berättelser. Syftet med processerna är att involvera konsumenterna och upprätta band mellan dem och produkterna. Han konstaterar att vissa miljöer är ideala för varumärkessamverkan, inte bara för att de är välbesökta och figurerar i media utan även för att de bär på berättelser och är förenade med starka upplevelser. Icehotels samverkan med Absolut Company är ett sådant exempel.

– Upplevelseindustrins turistmiljöer har två huvudsakliga karaktärsdrag. Dels strävar man efter att dra till sig uppmärksamhet och uttrycka kreativitet med hjälp av spektakulär arkitektur och design, dels använder man sig av fiktiva, eskapistiska och scenografiska miljöer för att skapa allomfattande miljöupplevelser, säger han.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Per Strömberg, 018-471 37 89, 070-664 93 39, e-post: Per.Stromberg@konstvet.uu.se

Men den hästuppfödare som vill satsa på avel av bra dressyrhästar har en svårare uppgift framför sig än den som väljer att föda upp hopphästar. Det visar forskning vid SLU som har gjorts av husdjursagronom Elisabeth Olsson vid institutionen för husdjursgenetik.

Just hoppförmågan hos halvblodiga hästar har hög arvbarhet, mer än 50 procent, och egenskapen går att urskilja redan hos unghästar genom löshoppning. Många hästar som löshoppar bra som unga, hoppar även bra under ryttare när de kommer ut på tävlingsbanan.
Men när det gäller möjligheten att se en framtida karriär för en dressyrhäst är det svårare. Det räcker inte med att hästen har bra gångarter. Det genetiska arvet, cirka 40 procent, måste här kombineras med skicklig förmåga att träna upp hästen för dressyr.

I en licentiatavhandling visar Elisabeth Olsson att den modell av bruksprov för urval av halvblodshingstar som används i Sverige fungerar mycket bra och att avelsvärderingen ger ett rättvist utslag. Bruksprovet är den enskilt viktigaste faktorn för en framgångsrik avel av hästar. Vid bruksprovet bedöms hingstens hälsa, exteriör, hoppförmåga och gångarter. Hästarna visas såväl för hand som ridna. Endast 25-30 procent av deltagande hingstar blir godkända för avel.

– Hingstar som presterar bra på bruksprov är genetiskt bra individer och har förutsättningar att lämna bra avkommor, säger Elisabeth Olsson. Det visar de höga arvbarheterna för alla egenskaperna bedömda i bruksprovet och de höga genetiska sambanden mellan resultat i proven och resultat vid tävlingar. Det är grunden för ett bra framtida avelsarbete.

I Sverige hålls bruksprov för hingstar under åtta dagar i slutet av februari. I många andra länder, såsom Danmark och Tyskland, pågår proven under betydligt längre tid, upp mot hundra dagar. Men Elisabeth Olsson tycker att den svenska modellen, som infördes 1977, och under åren genomgått en del mindre förändringar, fungerar väl så bra. Proven är tillräckligt omfattande för att välja ut rätt individer och är mindre påfrestande, såväl fysiskt som psykiskt, för de unga hingstarna.
– Dessutom innebär ett kortare bruksprov en mindre kostnad för hingstägarna vilket gör att fler har råd att pröva om hingsten håller måttet, säger hon.

I sina studier har hon analyserat 801 hingstar som visats sedan 1977. Hingstarna kan visas för bedömning vid tre, fyra och fem års ålder.
Målet med avhandlingen var att undersöka om det är möjligt att ytterligare öka säkerheten i urvalet av varmblodshingstar som prövas i bruksprovet.

STOR MÄNGD DATA VIKTIGT
I materialet har Elisabeth Olsson förutom hingstens eget resultat i bruksprovet, dessutom tagit med släktingars resultat i kvalitetsbedömningar och på tävlingar för att få ännu större säkerhet i bedömningen. Hon fanns då att störst säkerhet får man för hingstar som är födda i Sverige jämfört med de importerade, eftersom det finns mer tillgängliga data för den förstnämnda gruppen.
Men även säkerheten för de utländska hingstarna förbättrades i viss mån när släktingars resultat vägdes in. Eftersom den internationella hästaveln har stort inflytande i Sverige har många av de utländska hingstarna som prövas i bruksproven släktingar här.


-När man väger in alla data som finns tillgängliga från hingstens eget bruksprov och släktingarnas resultat vid olika unghästbedömningar så ökade säkerheten i urvalet för hoppegenskaperna med 13 procent för de svenskfödda hingstarna och fem procent för importerade hingstar. För bedömning av gångarterna blev det ännu större ökning, 34 procent, när jag tog med alla tillgängliga data för de svenskfödda hingstarna och för importhingstar 11 procent.
– Till viss del tas det i dagens bruksprov hänsyn till hingstens släktingars resultat då domarna ger varje hingst en poäng för härstamning och lämplighet för dressyr respektive hoppning. Min undersökning visar att det är rätt att ta hänsyn till släktingars resultat men jag ser också att det finns möjlighet att göra denna bedömning ännu bättre med hjälp av våra stora databaser med resultat från kvalitetsbedömning och tävling.

Elisabeth Olsson såg också att det fanns ett klart genetiskt samband mellan gångarterna trav och galopp. Det vill säga, den hingst som bedömdes ha en bra trav, visade också en bra galopp. Tidigare har man påstått att det finns ett samband mellan bra skritt och bra galopp, men så är alltså inte fallet.

– Det är väldigt viktigt att göra rätt urval av hingstar vid ett bruksprov. Att godkänna en hingst som inte håller måttet skulle ge negativ påverkan under lång tid. Mina resultat tyder på att bruksprovets domare är ytterst kvalificerade och gör korrekta bedömningarna av hingstarna.

En annan viktig faktor för ett framgångsrikt avelsarbete är att de ston som bedöms lovande vid 3-årstest eller kvalitetsbedömning vid fyra år, tidigt sätts in i aveln. I dag finns det möjlighet för treåriga ston att få ta del av ett ”stimulanspaket” där betäckningsavgifterna blir lägre än i normalfallet. Detta för att lovande ston ska få ett eller flera föl innan de sätts in i sporten och börjar tävla. Den strategin tillför ytterligare data för hur olika hingstar nedärver sina egenskaper samt ökar avelsframsteget i populationen.

För mer information elisabeth.olsson@hgen.slu.se

De vanligaste orsakerna till akut njursvikt är dåligt blodflöde till njuren och allvarliga bakterieinfektioner. Minst en av tjugo sjukhuspatienter drabbas. Tillståndet kan bland annat leda till försämrad hjärt- och lungfunktion. Trots noggrann övervakning och dialys är dödligheten bland intensivvårdspatienter med akut njursvikt mycket stor.
– Idag finns ingen effektiv läkemedelsbehandling mot akut njursvikt. Det kan bero på att vi idag vet väldigt lite om hur akut njurskada uppstår hos människa, säger läkaren Nicoletta Nitescu.

Acetylcystein är ett vanligt läkemedel som bland annat ges till patienter med en viss typ av akut leversvikt. Preparatet har mycket få biverkningar och har använts länge inom patientvården. I djurstudien dämpade läkemedlet inflammationen i njuren. Den oxidativa stressen, som anses orsaka en stor del av njurskadan, minskade också signifikant.
– Eftersom oxidativ stress kan öka dödligheten hos patienter med akut njursvikt skulle acetylcystein kunna förbättra chansen för överlevnad hos patienter, men först måste läkemedlet testas kliniskt. Först om flera år kan vi få ett svar på om läkemedlet är effektivt vid akut njursvikt hos människa, säger Nicoletta Nitescu.

Oxidativ stress innebär att reaktiva syreföreningar skadar celler och vävnader. Studierna visar att den oxidativa stressen kan vara viktig för uppkomsten av akut njursvikt hos råtta. Avhandlingen pekar också på att ett blodproppsbildande protein som kallas trombin och ett blodflödesreglerande hormon som kallas endotelin är faktorer som kan orsaka akut njurskada.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för kliniska vetenskaper, avdelningen för anestesi och intensivvård
Avhandlingens titel: Studies on pathophysiological mechanisms in experimental models of acute renal failure

Avhandlingen är försvarad.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Nicoletta Nitescu, leg. läkare, telefon: 031-342 81 91, 0702-16 32 14, e-post: nicoletta.nitescu@vgregion.se

Handledare:
Gregor Guron, leg. läkare, telefon: 031- 342 10 00, e-post: gregor.guron@sahlgrenska.gu.se

Samtidigt som fjärrvärmeanvändningen i Sverige växer ökar avfallsförbränningen. Dessutom diskuterar man nya naturgasledningar. I en nyligen publicerad rapport har forskare från bland annat KTH studerat hur dessa alternativ står sig vid en jämförelse med biobränslen.

Olika bränslen i fjärrvärmesystemen har olika för- och nackdelar beroende på vilket slags elproduktion kraftvärmen konkurrerar med och vilken alternativ användning bränslena har. Naturgaseldad kraftvärme är ett intressant alternativ om elproduktionen ersätter el producerad från andra fossila källor. Men i andra fall är naturgas ett betydligt sämre alternativ, enligt rapportförfattarna.

– Om vi följer svensk klimatpolitik, som innebär att utsläppen av växthusgaser ska minska med hälften till 2050 och därefter fortsätta att minska, kommer naturgasen i huvudsak att konkurrera med biobränslen och andra förnybara källor. Då blir naturgas ett sämre alternativ ur klimatsynpunkt, säger Göran Finnveden, chef för avdelningen för miljöstrategisk analys på KTH och projektledare för studien som ligger till grund för artikeln.

Han konstaterar att en satsning på naturgas är bra endast om man inte följer svensk klimatpolitik, och snarast blir en signal om att man inte tror på klimatpolitiken.

Studien omfattar även användning av avfall som bränsle, och inte heller där är resultaten entydiga. Om förbränningen ersätter deponering av avfallet har den fördelar, men om alternativet är återvinning är förbränning inte det bästa alternativet.

Sammantaget pekar resultaten mot att förbränning av biobränsle i kraftvärmeverk är miljömässigt fördelaktigt i de flesta fall, samtidigt som det är mindre känsligt för osäkra omvärldsfaktorer. En annan slutsats forskarna drar efter studien är att det finns fördelar med att återvinna det avfall som kan återvinnas, snarare än att förbränna det.

Studien är finansierad med forskningsanslag från Energimyndigheten och MISTRA:
“Life Cycle Assessment of fuels for district heating. A comparison of waste incineration, biomass and nature gas combustion.” Energy Policy, 35, 1346-1362, (Eriksson, O., Finnveden, G., Ekvall, T. and Björklund, A)

Kontaktinformation
Kontakt
Göran Finnveden, avd. för miljöstrategisk analys på KTH,
08–790 7318, goran.finnveden@infra.kth.se

Ordet natur har getts många olika definitioner. De allra flesta av dessa innebär på något sätt att naturen är det som är opåverkat av människor, både vad gäller dess upphov och dess fortsatta existens. Vad betyder då detta för människors del? Om människor inte ingår i naturen, och dessutom gör naturen onaturlig genom sin inblandning i naturen, hur ska vi då se på människor? Frågeställningen blir än mer komplicerad av att människor anses ha moraliska skyldigheter gentemot naturen, på grund av att människor anses vara beroende av att det finns och fortsätter att finnas fungerande ekosystem på jorden. Detta leder till det paradoxala förhållandet att det är människor som är moraliskt förpliktade att bevara naturen därför att människor är beroende medlemmar av naturen, samtidigt som naturen avnaturaliseras just av mänsklig inblandning. Hur ska då naturvård i praktiken kunna gå till, så fort människor befattar sig med naturen upphör den ju att vara natur?

Förutom att naturen förstås som det som är orört av människor, anses det också vara just denna orördhet som gör att naturen är värd att bevara. Det är alltså naturligheten som ger naturen dess moraliska status, eller värde.
I den huvudsakligen amerikanska filosofiska debatt som granskas i avhandlingen, framförs ofta åsikten att naturen ska bevaras just därför att den är naturlig. Resonemanget har mötts av allvarlig kritik, då det sägs vara alltför likt vad som kan kallas ”ekofascism” och som sådant alltför misantropiskt.

Istället för att driva den kritiken vidare, tar avhandlingen upp alternativa tolkningar av de idéer som förekommer i debatten. Här öppnas flera möjligheter för fortsatt debatt. En möjlighet är att istället för att betona vikten av naturens naturlighet, närmare undersöka begreppet integritet som grund för människors relation till de omgivande landskapen. Om integritet är vad som värdesätts och eftersträvas, möjliggörs betydligt mer samröre mellan människa och natur, utan att naturen för den skull nödvändigtvis går miste om något betydelsefullt.

Vill man ändå rädda vad som räddas kan av naturlighetsidealet, förefaller det fruktbart att tala om naturlighet som något önskvärt, snarare än som något som bidrar till moralisk status. Många människor tycker om att veta att det fortfarande finns något kvar på jorden som inte är ett resultat av människors verksamheter, och det kan kanske räcka som grund för bevarande?

Avhandlingens titel: Humanity and Nature. Towards a Consistent Holistic Environmental Ethics.
Disputationen äger rum fredagen den 23 mars 2005 kl. 13 i Lilla hörsalen,
Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg

Hemsida:
http://hum.gu.se/institutioner/filosofi/forskarutbildning/doktorander/petra-andersson
Avhandlingen kan beställas via Filosofiska institutionen, tel 031- 786 45 70,
annmari.teiffel@phil.gu.se

Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Petra Andersson tel. 031-786 42 87 (arb),
031-14 92 47 (hem), 0732-05 30 69 (mobil)
petra.andersson@filosofi.gu.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-786 48 65, barbro.ryder@hum.gu.se

En neutronstjärna är ett av flera möjliga slut för en stjärna. Den är näst efter svarta hål det mest kompakta vi känner till i universum, så kompakt att en enda tesked av den skulle väga en miljard ton.

Forskare vid Umeå Universitet har upptäckt en ny kraft som kan skapas tack vare en snurrig egenskap hos elektroner, en av byggstenarna i atomer. För att kraften ska uppstå måste en stor samling elektroner befinna sig i en miljö som liknar neutronstjärnornas, d.v.s. i ett starkt magnetfält och i en väldigt kall miljö, nära absoluta nollpunkten. Beräkningar som Umeåfysikerna gjort visar att energi i närheten av neutronstjärnor transporteras mellan de magnetiska polerna på ett tidigare okänt sätt Krafterna kan också uppstå i nanosystem. Precis hur dessa olika system påverkas av de nya upptäckterna är för tidigt att säga, men fortsatta studier pågår.

Krafterna uppkommer tack vare en särskild egenskap som materiens minsta beståndsdelar äger och som kallas för spinn. För elektroner är spinnet dock av ett märkligt slag. Om elektronen roteras ett varv så återfår man inte det ursprungliga tillståndet. Man måste istället rotera elektronen två varv för att komma tillbaka till utgångsläget. Detta fenomen är nära besläktat med egenskaperna hos det så kallade Möbiusbandet, en yta med bara en sida, där man måste gå två varv för att komma tillbaks till utgångspunkten.

I en andra studie har Umeåfysikerna visat att oväntade saker kan hända i miljöer där elektriskt ledande gaser, plasmor, påverkas av starka magnetfält. En sådan miljö återfinns i neutronstjärnor. När vakuum genomkorsas av starka magnetfält kan t.ex. ljusstrålar delas. Är ett plasma samtidigt närvarande, som t.ex. i neutronstjärnor, kan denna effekt förstärkas och ge upphov till observerbara processer. Sådana stjärnor avger strålning, och denna strålning kan genom magnetfältet få en ny så kallad polarisering. Det innebär att magnetfältet kommer att fungera som ett slags polaroidglasögon, som utestänger vissa typer av ljus. Grundförutsättningen är att man tar hänsyn till att vakuum enligt modern fysikteori inte bara är ett enkelt tomrum, utan har egenartade egenskaper.

Det förväntas att resultaten kommer att öppna upp för en mängd intressanta problemställningar, både inom grundläggande och tillämpad forskning. De två studierna publiceras i facktidskriften Physical Review Letters.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Professor Mattias Marklund
Telefon: 090-786 96 82, 070-5177 286
E-post. mattias.marklund@physics.um.se

Professor Gert Brodin
Telefon: 090-786 57 71
E-post: gert.brodin@physics.umu.se

Avhandlingen är en del av Umeå 85+-studien, som vill beskriva ”det goda åldrandet”, och av en större tröststudie vid Inst. för omvårdnad. Resultaten baserar sig på djupintervjuer med personer över 85 år bosatta i Umeå kommun.

Begreppet tröst kan tänkas ha en särskild innebörd för de mycket gamla. Att leva i tröst innebär att komma i kontakt med det heliga, med godhet, ljus, glädje, skönhet, liv och hopp. Det sker genom att odla eller att utveckla ett öppet och närvarande förhållningssätt till livet och till sitt åldrande. Kontakt med andra människor, både nu levande och döda, samt med naturen kan därför vara av betydelse i vården av äldre människor.

Att bli uppemot hundra år gammal innebär att efterhand förlora allt mer av sina kroppsliga, själsliga och sociala resurser. Det är också en fas av utveckling och mognad, men förlusterna orsakar lidande. Trösten kan finnas hos Gud, hos andra människor, hos en själv och hos saker som bär på tröstande minnen. Att vara tröstad är att känna sig hel, att leva i en omslutenhet, buren av förtröstan till och trohet mot en högre makt (ofta kallad Gud) och även omsluten och stöttad av ömsesidig kärlek mellan sig själv och andra. De flesta intervjuade uppfattade tröst som religiös. Det kan förstås av att de flesta var uppvuxna under en tid och i ett område där religiositeten var starkt förankrad. Ordet ”tröst” var därför för dem nära kopplat till religion.

Att vara mycket gammal innebär att leva i stillhet och i rörelse. Kroppen är inte så rörlig längre, men tankar och minnen rör sig livligt i sinnet. Samtidigt är döden nära, ofta betraktad som något ljust, som att flytta till ett bättre land. Man är på väg i förtröstan trots det som är skrämmande i själva döendet.

Regina Santamäki Fischer är född i Nykarleby, Finland, och har varit bosatt på flera orter i Svenskfinland. Hon utbildade sig till sjuksköterska och hälsovårdare (distriktssköterska) i Helsingfors och arbetade både inom skolhälsovård och som vårdlärare innan hon 1991 flyttade till Umeå och bildade familj. Hon har där arbetat vid NUS, inom äldreomsorgen i Umeå kommun, drivit företag och varit jourhavande distriktssköterska.

Från 2001 engagerades hon i Umeå 85+-studien vid Inst. för omvårdnad. Hon kan där nås på tel. 090-786 91 54, mobil 070-552 31 87, e-post regina.santamaki.fischer@nurs.umu.se

Avhandlingen läggs fram fredagen den 16 mars vid Inst. för omvårdnad, Umeå universitet, och har titeln Living in consolation while growing very old. Svensk titel: Att leva i tröst när man blir mycket gammal.
Disputationen äger rum kl 09.00 i Aulan, i Vårdvetarhuset.
Fakultetsopponent är professor Anneli Sarvimäki, The Age-institute, Helsingfors, Finland.

– Denna möjlighet är ett enormt framsteg inom ämnet miljöhistoria eftersom det leder till mycket värdefulla tillämpningar inom klimat-, arkeologisk- och naturvårdsforskning, säger Marie-José Gaillard-Lemdahl professor i paleoekolgi vid Högskolan i Kalmar.

Inom klimatforskningen är rekonstruktioner av den forna vegetationen ett sätt att testa modeller som uttrycker processerna som styr klimatförändringarna. Vegetationsrekonstruktioner ger arkeologerna en möjlighet att testa hypoteser om orsaker bakom människans liv och agerande i forntiden. Och inom naturvård är detaljerade
vegetationsrekonstruktioner nödvändiga för att förstå till exempel hur biologisk mångfald kan uppstå och bevaras. Detta behövs för att kunna bygga upp skötsel strategier som möter naturvårdens mål.

– Den nya metoden innebär att det är nu möjligt att, med hjälp av pollenkorn bevarade i sjö och torvmossar, rekonstruera den forna vegetationen på jorden säger Marie-José Gaillard-Lemdahl.

Det som skiljer denna metod från tidigare metoder är att man nu kan rekonstruera vegetationen kvantitativt det vill säga antal hektar eller km2 av en viss växtart eller en viss vegetationstyp – skog, öppen betad mark eller öppen odlad mark, på en viss yta. De traditionella metoderna kan enbart rekonstruera vegetationen på ett kvalitativt sätt, det vill säga ifall det finns mer eller mindre av vissa växtarter eller vegetationstyper.

Kontaktinformation
Marie-José Gaillard-Lemdahl
tel: 0480-446174
mobil: 073-0292663


– Trots att vården av dem som kategoriserades som ”sinnesslöa” har vållat så stor debatt de senaste åren har den organisation som bland annat initierade en stor del av steriliseringarna inte ägnats någon större uppmärksamhet, säger Sara Hansson.

Den förändring i sinnesslövården som hon har studerat fick sin början av en upprörd debatt i början av 50-talet, då dagstidningarna rapporterade om missförhållanden på anstalterna. Den utbredda kritiken ledde till att man beslöt att genomföra en rikstäckande inventering av vården, och 1955 reste läkaren Hans Forssman ut i landet för att personligen träffa närmare 13 000 ”sinnesslöa”. Utrustad med geléhallon och förtryckta stenciler för registrering av de intagna skulle han avgöra om den svenska sinnesslövården var rättssäker.

– Cirka 200 anstalter ingick i det jättelika projektet. De var mycket olika och vården bedrevs ibland utifrån helt olika förutsättningar. Sinnesslövården var en planlös organisation där stat, landsting, stiftelser och privatpersoner delade på ansvaret, menar Sara Hansson.

Omplaceringar av patienter som inte ansågs passa in var vanliga, och med tiden växte sig koordinationsproblemen allt större. Detta blev särskilt tydligt när man under 1950-talet började betona individernas rätt till behovsanpassad vård, och den dåliga koordinationen fick kännbara konsekvenser för dem som togs in.

– Många tvingades till ständiga uppbrott och kom på grund av anstalternas skiftande villkor att behandlas mycket olika, berättar hon.

När inventeringsprojektet slutfördes 1959 hade sinnesslövården förändrats, men inte till följd av inventeringen.

– Det är tydligt hur synen på vården förändrades under 1950-talet. Det blev en första uppgörelse med föreställningen om sinnesslöanstalten som ett nödvändigt inslag i det svenska samhället, som småningom innebar början till slutet för anstaltsbunden sinnesslövård, säger Sara Hansson.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Sara Hansson, 018-471 15 32, 073-594 21 37, e-post: Sara.Hansson@hist.uu.se

Höftfrakturer inträffar vanligen i hög ålder, och rehabiliteringen måste därför ta hänsyn till att en demenssjukdom kan finnas med i bilden. Patienter som är dementa kan till exempel behöva extra hjälp med att förstå instruktioner, bli påminda om aktiviteter eller behöva positiv uppmuntran för att komma igång med övningar.

Men nu visar ny forskning att vården inte anpassas till de särskilda behov som dementa patienter har efter en höftfraktur. Resultaten presenteras i en doktorsavhandling av Ann-Marie Rydholm Hedman, sjuksköterska och adjunkt vid Röda Korsets Högskola, som genom bland annat intervjuer och vårdregister har jämfört vården av dementa och icke-dementa patienter.

Avhandlingen visar att vårdresultatet sex månader efter frakturen är sämre för patienter med demens, jämfört med kognitivt friska patienter som vårdats för likartade frakturer. Närstående till dementa patienter är också i högre grad är missnöjda med vården än anhöriga till icke-dementa patienter. Bland annat upplever de oftare att rehabiliteringsinsatser, fysisk träning och smärtlindring uteblir.

– Det här är en fråga om attityder och gamla traditioner inom vården. Man tror inte att det går att rehabilitera patienter med demenssjukdom. Det gör det visst, men det kräver att rehabiliteringen ser annorlunda ut, säger Ann-Marie Rydholm Hedman.

Avhandling: Unequal opportunities for patients with and without cognitive impairment. Relatives’ and significant others’ views on care and rehabilitation after hip fracture, Institutionen för neurobiology, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

Med Dr Ann-Marie Rydholm Hedman
Tel: 08-587 516 54, 0730-47 40 44
E-post: heda@rkh.se

Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95, 070-224 38 95
E-post: Katarina.sternudd@ki.se

Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se

Spridningen av främmande arter är ett påtagligt hot mot biologisk mångfald och medför i många fall svårlösliga praktiska problem. När arter introduceras i områden där de aldrig tidigare har funnits finns risken att de etablerar sig och växer till explosionsartat. Daniel Larson har letat efter mönster i hur främmande växter etableras och sprids i sjöar och vattendrag, bland annat för att kunna göra riskbedömningar. Större delen av avhandlingen rör den främmande flytbladsväxten sjögull (Nymphoides peltata).

Sjögull, som introducerades i Sverige i slutet av 1800-talet, är en vattenväxt med små näckroslika blad och ganska små gula blommor. Arten finns idag i ett 30-tal svenska sjöar och vattendrag. Växten sprids ofta snabbt och kan bilda mycket täta bestånd, vilka kan vara ett hinder för bad, fiske och sjöfart. Det har till och med lagts fram en riksdagsmotion om utrotning av sjögull i Mälaren och dess tillflöden.

De praktiska besvär som sjögull för med sig har lett till att arten bekämpas på flera håll i landet, oftast genom slåtter, det vill säga avklippning några decimeter under vattenytan. Eftersom de avklippta växtdelarna inte tas omhand, kan de transporteras med vattenströmmar till nya områden, där de kan etablera nya bestånd. Tidigare visste man inte om spridningen av sjögull berodde på att växtdelar lossnat, transporterats och slagit rot, eller om spridningen skett med frön. Daniel Larsons undersökningar visar dock att den vegetativa förökningen dominerar kraftigt. Sjögullsplantor som växte nedströms om äldre lokaler var i de flesta fall genetiskt identiska med plantorna i det ursprungliga beståndet. Fröspridning förekom bara i ett vattensystem, och där endast i begränsad omfattning. Den vegetativa förökningens stora betydelse innebär att dagens bekämpningsmetoder påskyndar spridningen av sjögull.

Täta bestånd av sjögull för inte bara med sig besvär för människan, utan har troligen också en stor inverkan på ekosystemet, främst genom det mörkare ljusklimatet under vattenytan. Två av avhandlingens studier visar också att sjögull minskar tillväxten hos flera bottenlevande vattenväxter redan vid låga eller måttliga tätheter. För att undvika negativa miljöeffekter och igenväxning av vattensystem krävs bättre kontrollåtgärder.


Fil Mag Daniel Larson, institutionen för miljöanalys, SLU, försvarar måndagen den 12 mars 2007 kl. 13.00 sin avhandling ”Non-indigenous Freshwater Plants – Patterns, Processes and Risk Evaluation”. Disputationen äger rum i Loftets hörsal, SLU, Ultuna, Uppsala. Opponent är docent Mikael Lönn, institutionen för livsvetenskaper, Södertörns högskola, Huddinge.

Kontaktinformation
Mer information:
Daniel Larson, 018-67 31 41, 070-532 60 70, Daniel.Larson@ma.slu.se

Pressbilder: (får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen, fotograf ska anges))

Foto på Daniel Larson (fotograf: Magdalena Brzezinska)
http://www-nlfak.slu.se/pressbilder/larson/daniel_larson.jpg

Foton på sjögull (fotograf: Daniel Larson)

* Sjögullsblomma (ljus bakgrund)
http://www-nlfak.slu.se/pressbilder/larson/sjogullsblomma.jpg

* Sjögullsblomma (mörk bakgrund)
http://www-nlfak.slu.se/pressbilder/larson/sjogullsblomma2.jpg

* Sjögullsplantor
http://www-nlfak.slu.se/pressbilder/larson/sjogullsplantor.jpg

* Sjögullstäcke
http://www-nlfak.slu.se/pressbilder/larson/sjogullstacke.jpg

* Sjögullstäcke med vattenspegel
http://www-nlfak.slu.se/pressbilder/larson/sjogullstacke2.jpg

Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001339/

Länk till sida om främmande arter i vattenmiljöer:
http://aqualiens.tmbl.gu.se/