För att intensifiera forskning kring hur granbarkborren bäst kan stoppas, har SLU:s ledning beslutat om två miljoner kronor i extra anslag. Forskarna vid institutionen för ekologi vid SLU, kommer under våren att studera granbarkborrens naturliga fiender, undersöka hur olika bekämpningsmetoder fungerar samt hur de påverkar miljön i skogen.
Ett tiotal personer kommer under 2007 att studera granbarkborren utifrån olika frågeställningar. I huvudsak kommer arbetet att göras i södra och västra Sverige där stormarna härjade värst.
Granbarkborren hör till skogsägarnas värsta gissel. Under gynnsamma år kan insekterna orsaka stor skada och i värsta fall döda träd. Efter stormen Gudrun i början av 2006 skadades 1.5 miljoner kubikmeter stående träd. Forskarna vid SLU räknar med att flera miljoner kubikmeter skog blir angripna under 2007 och att kvaliteten snabbt går förlorad på grund av granbarkborrens angrepp. Granbarkborren kan föröka sig mångfalt i vindfällena och mängden baggar öka ytterligare med risk för fortsatta angrepp på träd som inte har fällts av stormen.
BEHÖVS MER KUNSKAP
Forskning kring granbarkborren har pågått under lång tid, såväl i Sverige som i andra länder, men fortfarande är det mycket man inte vet om dess naturliga fiender och hur dessa påverkar förloppet av granbarkborrarnas härjningar. En betydande del av de nya resurserna kommer därför att satsas på ökad förståelse av de naturliga fiendernas betydelse och hur fienderna påverkas av olika bekämpningsåtgärder.
SLU-forskarna har tidigare rekommenderat metoden ”sök och plock” av stående angripna träd för att minska antalet granbarkborrar. Metoden innebär att man avverkar och för ut de stående träd som angripits av skadegöraren innan den nya generationen granbarkborrar hunnit kläckas. Denna metod rekommenderas nu av Skogssstyrelsen som huvudstrategi mot granbarkborren, förutom att ta bort nya vindfällen, efter stormen Per.
Kunskapsläget är dåligt när det gäller hur effektiva olika bekämpningsåtgärder faktiskt är. SLU ska i årets satsning utvärdera sök & plock-metoden. nom skogsbruket görs bedömningen att sök & plock inte kommer att räcka till och därför planerar man att även använda fångstvirke som betas med feromoner(doftämnen) och behandlas med insekticider för att locka och döda granbarkborrar.
Metoden är kontroversiell men anses billigare och effektivare, dvs fångar fler baggar per feromonenhet, än feromonfällor. Det är angeläget att denna metod utvärderas, såväl bekämpningseffekten som påverkan på de naturliga fienderna. Forskarna vid SLU kommer därför att jämföra olika sätt att fånga granbarkborrar och dess fiender. I samverkan med skogsbruket ska forskarna studera bekämpningseffekten på lokal nivå, dvs hur mycket angreppen på stående träd reduceras av de motåtgärder som har gjorts.
Mer information om granbarkborren, se http://www.slu.se/?id=551&puff=107 http://www.entom.slu.se/konferens.htm
Åke Lindelöw, fältentomolog, institutionen för ekologi, SLU 018-67 23 37 ake.lindelow@entom.slu.se
Bo Långström, professor, institutionen för ekologi, SLU 018-67 23 35 bo.langstrom@entom.slu.se
Martin Schroeder, forskare, institutionen för ekologi, SLU 018-67 23 32 Martin.Schroeder@entom.slu.se
Forskningen om hormoner och hormonterapi gav under första hälften av 1900-talet upphov till lika stora förväntningar som forskningen om gener och genterapi gör idag. Liksom vissa molekylärbiologer idag, hävdade vissa endokrinologer då, att den egna vetenskapen ”inom en snar framtid” inte bara skulle kunna förklara utan också förbättra människan och därmed samhället. Dessa fascinerande men idag närmast bortglömda hormonvisioner analyseras i en studie av idéhistorikern Christer Nordlund vid Umeå universitet. Nordlund påpekar också hur svårt det är att förutsäga vilken betydelse nya forskningsresultat kommer att få utanför laboratoriet. Insikten att hormonbehandlingar kan ge upphov till allvarliga biverkningar etablerades först efter flera år av klinisk praktik.
Hormonforskningen utvecklades på olika sätt i olika länder, delvis beroende på vilka problem som ansågs mest angelägna att angripa. I Sverige relaterades forskningen bl.a. till befolkningsfrågan. Tanken var att befolkningsutvecklingen hämmades på grund av att många par var ofrivilligt barnlösa, och därför satsades stora resurser på att frambringa ett botemedel just mot sterilitet. Det första svenska originalhormonpreparatet Gonadex hade detta syfte. Gonadex, som bestod av hormoner som utvanns från gravida kvinnors urin, lanserades 1948. I en uppföljande studie har Nordlund undersökt hur det gick till när Gonadex togs fram och marknadsfördes genom ett intimt samarbete mellan företaget Leo och forskare vid Karolinska sjukhuset. Nordlund visar även hur Gonadex blev en nyhet i dagspressen och hur läkare och potentiella användare reagerade på denna nyhet.
”Endocrinology and expectations in 1930s America: Louis Berman’s ideas on new creations in human beings”. Nordlund, C. British Journal for the History of Science, Vol 40 Number 1 (Cambridge University Press, March 2007), pp. 83-104.
”Hormones for life? Behind the rise and fall of a hormone remedy (Gonadex) against sterility in the Swedish welfare state”. Nordlund, C. Studies in History and Philosophy of Science Part C: Biological and Biomedical Sciences, Vol 38 Number 1 (Elsevier, March 2007), pp. 191-216.
Christer Nordlund är docent i idéhistoria vid Umeå universitet och ingår i det nationella forskningsprogrammet Pro Futura II, som finansieras av Riksbankens Jubileumsfond tillsammans med STINT och SCAS.
Kontaktinformation
Ytterligare upplysningar:
Docent Christer Nordlund, Institutionen för historiska studier, Umeå universitet och Kollegiet för avancerade studier (SCAS) i Uppsala
tel. 070-7412740
e-post christer.nordlund@histstud.umu.se
Att leva med svår kronisk hjärtsvikt med tillgång till palliativ avancerad hemsjukvård är att vara i ”dödens väntrum” och trots allt överleva. Det innebär att aldrig veta vad som väntar i morgon, eftersom man lider av komplexa, mångfacetterade och oförutsägbara symtom som varierar i intensitet och varaktighet. Sjukdomsförloppet tvingar en att leva ett liv i ”berg- och dalbana”, dvs att pendla mellan att må bättre och sämre.
Att leva med döden så nära gång på gång väcker känslor av både osäkerhet och förtröstan hos den sjuke och de närstående. Patienterna med svår kronisk hjärtsvikt är å ena sidan medvetna om sin nära förestående död, de tar inte framtiden för given eftersom de ständigt påminns av sin oförutsägbara försämrade kropp. Å andra sidan; att ha överlevt livshotande tillstånd som t.ex. hjärtstillestånd och svår andnöd, frambringar en sorts förtröstan till sin förmåga att överleva försämringar och viljan att leva är stark. Känslor av osäkerhet väcks hos närstående som slits mellan att vara medveten om att den sjuke kan dö när som helst och tilliten till att den sjuke kan leva i åratal. Denna studie visar att, trots att man levt under lång tid med rädsla över att livet ska ta slut är det svårt att dela denna insikt och samtala om det med make/maka och andra.
Att vara sjuksköterska i palliativ avancerad hemsjukvård för patienter med svår kronisk hjärtsvikt är att vara djupt rotad i och vägledd av den palliativa kulturens värderingar. Sjuksköterskorna blir ”trängda i ett hörn” när palliativa värderingar krockar och inte överensstämmer med deras egen tolkning av vad som är gott för personen med svår hjärtsvikt. Sjuksköterskorna finner det svårt att hantera den oförutsägbara processen i döendet hos personer med svår kronisk hjärtsvikt. De beskriver hur personer med hjärtsvikt har ett mer oförutsägbart förlopp i döendet än cancerpatienter, vilket kan göra det svårt att hjälpa patienterna att förbereda sig inför döden, dvs att tala med dem om döden.
Resultaten i avhandlingen pekar mot att avlastning i hemmet anpassat efter den närståendes behov och önskemål är en fråga som behöver lösas skyndsamt. Att vara sjuksköterska och möjliggörare för att patienterna ska leva ett så rikt och självständigt liv som möjligt är svårt och utmanande, men framförallt positivt. I sjuksköterskornas berättelser framträder en rädsla för att fokusering på symtomkontroll och medicinsk behandling till patienter med svår hjärtsvikt ska skymma patientens sociala och existentiella behov.
Tolkning av intervjuer med patienter, närstående och sjuksköterskor visar att palliativ avancerad hemsjukvård möjliggör för patienter med svår kronisk hjärtsvikt att leva ett så gott vardagsliv som möjligt. Av erfarenhet har patienterna och närstående lärt sig att de alltid kan nå en sjuksköterska i teamet, att de blir trodda och att de får hjälp i tid vilket väcker känslor av trygghet. Trots att de närstående får planerad och akut hjälp av teamet när den sjuke försämras är det tungt att vara den som i första hand är ansvarig för vården av den sjuke. Det innebär att alltid vara redo 24 timmar per dygn för att förmedla trygghet och glädje dvs. att balansera aktivitet och vila, och att assistera vid aktiviteter i dagligt liv, vid medicinsk behandling och med tekniska hjälpmedel.
För mer information, kontakta Margareta Brännström på e-post margareta.brannstrom@nurs.umu.se, mobiltelefon 073-800 34 25 eller telefon 0910-58 57 23.
Torsdagen den 15 mars försvarar Margareta Brännström, Institutionen för omvårdnad samt Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Ett liv i berg och dalbana: Innebörder av att leva med svår kronisk hjärtsvikt i palliativ avancerad hemsjukvård utifrån patienters, närståendes och sjuksköterskors berättelser.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i aulan, Vårdvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Bengt Fridlund, Institutionen för hälsovetenskap och socialt arbete, Växjö universitet.
Sofia Kälvemark Sporrong diskuterar hur moraliska dilemman ska kunna hanteras på ett sätt som leder till etiskt riktiga beslut, men som också gör det möjligt för vårdpersonalen att leva med de etiska problem som oundvikligen uppstår. Hon tar också upp frågor som berör moralisk stress: i vilka situationer uppstår den, och kan den förhindras ifall personalen har högre kompetens i etikfrågor? Hon redovisar en ny definition av begreppet moralisk stress och en ny skala för att mäta den.
Enligt Sofia Kälvemark Sporrong förekommer etiska dilemman och moralisk stress inte bara vid dramatiska situationer, utan även i det vardagliga arbetet inom hälso- och sjukvården.
– Orsakerna är bland annat bristande resurser, intressekonflikter samt att lagar och riktlinjer kan vara svåra att tillämpa i praktiken. Legala och etiska krav är inte heller alltid förenliga med varandra och med verkligheten.
I avhandlingen ingår en empirisk undersökning som gick ut på att man gjorde en utbildningsinsats i etik, inklusive etikronder, på en sjukhusklinik och ett apotek. Sofia Kälvemark Sporrong har sedan jämfört dem med andra motsvarande arbetsplatser för att se om den moraliska stressen minskade efter utbildningen.
– Så var inte fallet, vilket kan bero på att kopplingen mellan etisk kompetens och moralisk stress inte är så stark som man tidigare har antagit. Andra förklaringar kan vara att utbildningen var för kort eller behöver justeras på andra sätt, att mätinstrumentet inte var tillräckligt känsligt eller att cheferna på arbetsplatserna inte var tillräckligt involverade, förklarar hon.
För att etiska dilemman ska kunna hanteras på bästa möjliga sätt behöver vårdpersonalen enligt henne få mer stöd.
– Detta gagnar personalen, men också patienterna och samhället i stort, säger Sofia Kälvemark Sporrong.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Sofia Kälvemark Sporrong, 070-633 55 36, e-post: sofia.kalvemark@pubcare.uu.se
Priset gäller boken The Rise of Bronze Age Society. Travels, Transmissions, and Transformations (Cambridge University Press) som han skrivit tillsammans med Thomas Larsson, professor i arkeologi vid Umeå universitet. Det är första gången någonsin som priset går till svenska forskare och endast ett fåtal europeiska forskare har tidigare fått priset.
Kristiansen och Larsson är två av de ledande experterna inom europeisk bronsåldersarkeologi. I boken ar författarna återskapat den förflyttning och omvandling av kunskap som skedde mellan Östeuropa, Medelhavsområdet och Europa. Med hjälp av arkeologiska fynd och historiska källor visar de hur bronsåldermänniskornas religiösa, politiska och sociala föreställningar upprätthölls genom långväga kontakter och allianser mellan lokala eliter. Ett exempel på dessa långväga kontakter är Tanums hällristningar där man kan finna färdvagnar som härstammar från Främre Orienten.
The Society for American Archaeology är världens största arkeologiska förening och har funnits i över sjuttio år. Priset som består av ett prestigefyllt diplom delas ut i samband med föreningens årsmöte som äger rum den 28 april 2007 i Austin, Texas.
Kontaktinformation
Mer information: kontakta professor Kristian Kristiansen, tel 031-786 46 13,
mobil 0704-18 57 67, e-post kristian.kristiansen@archaeology.gu.se
Demens innebär att psykiska funktioner kraftigt försämras till följd av att hjärnan har drabbats av någon demenssjukdom, varav Alzheimers är den vanligaste. Det finns idag inget botemedel mot Alzheimers, men det är möjligt att bromsa sjukdomsförloppet om behandlingen sätts in tidigt. Med dagens diagnosmetoder är det dock mycket svårt att identifiera personer med tidig Alzheimers.
Johanna Lind, forskare vid Karolinska Institutet, visar nu i sin doktorsavhandling att en kombination av genetisk kartläggning och hjärnavbildning kan användas för att identifiera personer som är på väg att drabbas av demens, redan innan de har utvecklat några kliniska symptom.
– Det är ett viktigt steg på vägen mot en bättre diagnostisering av Alzheimers. Om metoden utvecklas kan den hjälpa oss att i god tid hitta de personer som skulle gynnas mest av en behandling, säger Johanna Lind.
Metoden bygger på den väletablerade kunskapen att proteinet APOE har betydelse för risken att drabbas av Alzheimers. APOE är ett fett-transporterande protein som bland annat är viktigt för reparation av hjärnans nervceller. Ungefär en femtedel av befolkningen bär på en genetiskt bestämd variant av APOE som är förknippad med en förhöjd Alzheimers-risk.
Johanna Lind visade i sin studie att en del av personerna inom denna riskgrupp hade en nedsatt nervaktivitet i hjässloben som kunde upptäckas med magnetkamera, och att just dessa personer drabbades av minnessvikt två till tre år senare.
– Det är fortfarande svårt att säkert diagnostisera Alzheimers, men det underlättar om man vet vilka som löper störst risk. Om både genetisk kartläggning, magnetröntgenundersökning och kognitiva test tyder på en annalkande Alzheimer kan det vara idé att sätta in behandling, säger Johanna Lind.
Avhandling: ”Memory, genes, and brain imaging: relating the APOE gene to brain function and structure”
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Med dr Johanna Lind
Institutionen för Klinisk Neurovetenskap
Tel: 08-51776108
Mobil: 070-5396979
E-post: johanna.lind@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
Mobil: 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Dementia involves a serious deterioration of mental function caused by some kind of dementia disease of the brain, of which Alzheimer’s is the most common. Although there is currently no cure for Alzheimer’s, it is possible to inhibit its development if the treatment is given early enough. However, with today’s diagnostics, it is very difficult to identify people with early Alzheimer’s.
A new doctoral thesis by Johanna Lind, Karolinska Institutet, now shows that genetic mapping and brain imagery can be used to identify people who will develop dementia even before any clinical symptoms appear.
“This is a crucial step towards the better diagnosis of Alzheimer’s,” she says. “If the method is developed it can help us find the people who’d benefit most from treatment in good time.”
The method is based on the well-established fact that the APOE protein affects the risk of developing Alzheimer’s. APOE is a lipid-transporting protein important in, amongst other things, the repair of cerebral neurons. Roughly one person in five carries a genetically determined variant of APOE that is associated with an increased risk of Alzheimer’s.
In her study, Ms Lind was able to show that some of the people in this risk group had reduced parietal lobe activity, detectable using an MR camera, and that these same people were the ones who went on to suffer memory deterioration two to three years later.
“It’s surprisingly difficult to diagnose Alzheimer’s with any certainty, but things are made easier if you know who runs the greatest risk,” she says. “If genetic mapping, MRI and cognitive tests all suggest approaching Alzheimer’s, it might be an idea to start a course of treatment.”
Thesis: Memory, genes, and brain imaging: relating the APOE gene to brain function and structure
Kontaktinformation
For further information, please contact:
PhD Johanna Lind
Department of Clinical Neuroscience
Tel: +46 (0)8-51776108 or +46(0)70-5396979 (mobile)
Email: johanna.lind@ki.se
Press Officer Katarina Sternudd
Tel: +46 (0)8-524 838 95 or +46 (0)70-224 38 95 (mobile)
Email: katarina.sternudd@ki.se
Karolinska Institutet is one of the leading medical universities in Europe. Through research, education and information, Karolinska Institutet contributes to improving human health. Each year, the Nobel Assembly at Karolinska Institutet awards the Nobel Prize in Physiology or Medicine. For more information, visit ki.se
Program:
Moderator: Anna Thoursie, fil. dr. i nationalekonomi och chef för tankesmedjan Agora
13.30 – 14.40
• Ung och utanför – vad innebär det på lång sikt?
Olof Bäckman, docent i sociologi, Institutet för Framtidsstudier
Anders Nilsson, docent i kriminologi, Institutet för Framtidsstudier
• Samordna insatserna för arbetslösa ungdomar
Jonas Olofsson, docent i ekonomisk historia, Socialhögskolan, Lunds universitet
• Ungdom, social exkludering och motstånd
Aleksandra Ålund, sociolog och professor vid Tema Etnicitet, Linköpings universitet
Catarina Lundqvist, doktorand vid Tema Etnicitet, Linköpings universitet
Kaffepaus 14.40 – 15.10
15.10 – 15.30
• Åldersdiskriminering – från Mangold till Paris
Susanne Fransson, docent i rättvetenskap vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet
15.30 – 16.15
• Paneldebatt
Erland Olauson, förste vice ordförande LO
Karin Pilsäter, folkpartiet
Mona Sahlin, socialdemokraterna
Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef SACO
Tid: Torsdagen den 22 mars 2007 kl. 13.30 – 16.15
Plats: Kulturhuset, Hörsalen (plan 3), Stockholm
Anmälan: Via e-post: fokus@framtidsstudier.se, fax 08-24 50 14 eller telefon 08-402 12 44
senast torsdag 15 mars.
Se även Institutets hemsida: www.framtidsstudier.se respektive
Agoras hemsida: www.arenagruppen.se
Seminariet är kostnadsfritt, men förhandsanmälan krävs då deltagarantalet är begränsat.
Kontaktinformation
Tel: +46 8 402 12 00
Fax: +46 8 24 50 14
E-mail: info@framtidsstudier.se
Box 591, SE-101 31 Stockholm
Drottninggatan 33, 4 tr.
www.framtidsstudier.se
Organisationsnummer: 802013-3198
Människor och andra däggdjur har två sorts fettvävnad – den vita och den bruna. Den vita fettvävnaden är den som allmänhet brukar avses som ”fett”, den som många tycker de har för mycket av. Den bruna däremot är en fettvävnad som har till uppgift att bränna fett, så att energin omvandlas till värme – antingen för att hålla oss (som nyfödda) varma, eller kanske för att balansera ett för stort energiintag.
– Detta är ett svar på många års diskussioner inom området där två uppfattningar varit framförda: att cellerna kan ha två olika öden, brunt eller vitt, eller att de var förhandsbestämda att bli det ena eller det andra. Ett mycket oväntat resultat även för oss – som alltid har trott att cellerna var från början olika – var att det tydligt kunde konstateras att de mycket unga cellerna som skulle bli brunfettceller hade karakteristika som om de var unga muskelceller, säger Barbara Cannon, professor i fysiologi vid Wenner-Grens Institut, Stockholms universitet.
Upptäckten förklarar till viss grad den egenskap som främst utmärker brunfettet jämförd med vittfettet, nämligen dess möjlighet att använda energi, något en muskelcell gör för att kunna arbeta.
Upptäckten har inte enbart vetenskaplig betydelse eftersom det finns ett intresse för att kunna använda den bruna fettvävnadens potential för fettförbränning och därmed kunna göra feta människor smala – eller kanske främst för att kunna motverka att fetma uppstår.
– Våra upptäckter utesluter inte att det skulle kunna vara möjligt att påverka unga celler att utveckla sig åt det ena eller det andra hållet. Det verkar också som om det finns vilande brunfettceller runt om i kroppen som givet rätta stimuli skulle kunna förmås utveckla sig och bli till aktiva, fettförbrännande celler. Normalt anses det att vuxna människor har ganska lite brunfettvävnad, men nya undersökningar med nya tekniker håller på att även förändra denna bild. Vi ser nya möjligheter att förstå de mekanismer som leder till att celler utvecklar sig till olika vävnader. Och med nytt vetande öppnar sig alltid nya möjligheter, säger Barbara Cannon.
För ytterligare information:
Barbara Cannon, professor i fysiologi, Wenner-Grens Institut, tfn 08-16 4120, mobil 070-7500198, e-post barbara.cannon@wgi.su.se
Jan Nedergaard, professor i fysiologi, Wenner-Grens Institut, tfn 08-16 4128, mobil 070-4948955, e-post jan@metabol.su.se
Studien baserar sig på fem veckors fältarbete i en klass med 22 elever i årskurs 8 på en friskola i en mellanstor svensk universitetsstad. Skolans elever hade exceptionellt höga prov- och betygsresultat. Med hjälp av observationer, samtal och djupintervjuer gjordes en analys av dessa resursstarka barns strategier för att nå framgång, såväl ur ett genusperspektiv som ur ett klassperspektiv.
– Studien synliggör bland annat den betydelse familjen och hemmen har som resurs för eleverna, säger etnologen Göran Nygren, som är ansvarig för studien.
Studien visar att eleverna genomgående har stort stöd och får mycket hjälp hemifrån. De har också en positiv klassbaserad självkänsla som baserar sig på jämförelser med omvärlden, framför allt i relation till kommunala skolor. Men det finns en mycket tydlig skillnad mellan flickors pojkars val av strategi. Flickor sköter sitt skolarbete ambitiöst och disciplinerat och följer strikt läroplanen i form av läroböckers och lektioners innehåll. Deras mål är förhållandevis kortsiktiga, främst till och med gymnasietiden, och tankarna om framtiden är mer luddiga. De upplever också mer stress och konkurrens, både i skolarbetet och i sina sociala relationer.
– De fokuserar mer på här och nu och de har en mer plikt- och regelinriktad hållning till skolan, säger Göran Nygren.
Pojkarna utgår däremot mer från ett bredare och mer långsiktigt perspektiv där deras uppfattning om ”det goda livet” och behovet av allmänbildning står i fokus. Visserligen tycker de att skolarbetet är viktigt, men det är även exempelvis umgänget med kompisarna. Killgänget fungerar som ett socialt nätverk och en tolkningscentral för skolarbetet. Man diskuterar genvägar och smarta strategier, genomskådar läroplaner och koder. Den verbala förmågan värderas högt, man eftersträvar ett rikt och varierat ordförråd för att kunna argumentera och resonera snabbt och avancerat. Pojkarna har tydligare föreställningar om sin framtid och eftersträvar en helhetssyn där skolan bara utgör en del. Det fanns en risk med för höga betyg. Det kan signalera att man är plugghäst och kanske saknar social kompetens, vilket anses negativt för det framtida arbetslivet, bland annat för chefsjobb.
– Man kan säga att de strävar efter bästa möjliga framgång med minsta möjliga arbetsinsats. De hushåller med de egna resurserna, förklarar Göran Nygren.
Han tror att studien kan bidra till ökad förståelse för kamratkulturers betydelse för skolarbetet, och till att uppmärksamma elevers dolda resurser.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Göran Nygren, 018-471 73 71, 070-626 90 69, e-post: Goran.Nygren@etnologi.uu.se
Ett företags konkurrenskraft är ofta beroende av en ständig utveckling av nya produkter och tjänster. Genom att sätta samman personer med olika kompetens, så kallade gränsöverskridande grupper, skapas förutsättningar att tänka nytt och skapa innovationer. I vår allt mer globaliserade värld arbetar gruppens deltagare över stora avstånd, vilket i sin tur ställer stora krav på informations- och kommunikationsteknik. Under vilka förutsättningar gränsöverskridande grupper verkligen arbetar har varit lite av ett oskrivet blad och ofta tas enbart hänsyn till det tekniska behovet för att underlätta gruppernas samarbete.
Marita Holst har i sin forskning börjat från andra hållet och undersökt hur kunskap skapas och delas i dessa gränsöverskridande grupper, som ett inledande steg för att skapa ett bättre IT-stöd.
– Gränsöverskridande grupper blir allt vanligare. Det räcker inte längre att skapa ett optimalt tekniskt system. Det är också viktigt att ställa frågor om hur kunskapsdelning och kunskapsskapande ser ut i den aktuella gruppen och hur deras situation påverkar behovet av IT-stöd, säger Marita Holst.
I doktorsavhandlingen Enabling boundary-crossing collaboration for innovation – Issues for collaborative working environments visar Marita Holst att det finns tre saker som är viktiga att ta hänsyn till när en samarbetsmiljö skapas. Processer för kunskapsintegrering, förståelse för behovet av IT-stöd samt IT-stöd. Dessa delar bildar en dynamisk treenighet – förändras förutsättningarna i en del påverkas de andra delarna.
– Om det uppstår kommunikationsproblem i en grupp som använder ett visst IT-stöd förändras behovet. Då behövs i stället ett IT-stöd som möjliggör en direkt dialog, en gemensam plats för att rita och diskutera, trots att några av deltagarna sitter på andra sidan jordklotet, säger Marita Holst.
– Det kan till exempel vara viktigt att de förändringar som görs kan ses direkt av alla så att man inte ”arbetar förbi varandra”, och att det går att spara olika varianter på den skissade idén. Ett sådant IT-stöd ger gruppen en helt ny arbetssituation där kunskaper kan delas på ett sätt som inte var möjligt utan det nya stödet. Behovet påverkar IT-miljön som påverkar möjligheten att skapa ny kunskap, och så vidare.
Samarbetsmiljön är alltså ett system som ständigt förändras beroende på vilka aktiviteter som sker där. Den nya helhetssynen gör att det är möjligt att förstå och skapa hela samarbetsmiljön, inte bara teknikstödet. Genom at designa både själva grupprocessen och IT-stödet kan goda förutsättningar ges för kreativa samarbeten.
Marita Holst är född i Kiruna men har bott i Luleå i större delen av sitt liv. Hon tog sin magisterexamen i informatik vid Luleå tekniska universitet 2001 för att sedan gå direkt vidare till forskarstudier.
Den 7 mars försvarar hon sin doktorsavhandling.
Upplysningar: Marita Holst, tel. 0920-49 24 53, 070-646 54 14, marita.holst@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
Marcus Aldéns arbete har inneburit en ökad förståelse och kunskap om olika förbränningsfenomen, vilket i många fall haft en direkt avgörande betydelse för möjligheterna att utveckla miljövänliga energiomvandlare, bl a förbränningsmotorer. Marcus Aldén är initiativtagare till CECOST, Centre of Combustion Science and Technology, som är ett nationellt forskningscenter inom förbränningsområdet. Syftet är att bedriva forskning, framför allt inom grundläggande områden, men också att bedriva en integrerad forskarskola och erbjuda doktorander relevanta kurser inom förbränningsområdet.
Marcus Aldén initierade därutöver bildandet av den Skandinavisk-Nordiska sektionen av ”the Combustion Institute”, och är sedan 1999 dess ordförande. Sedan 2002 är Aldén också medlem i styrelsen för ”the Combustion Institute”.
Priset delas ut av Håkan Frisingers stiftelse vid en prisceremoni som äger rum på AB Volvo 14 mars 2007. Håkan Frisinger var vd för Volvo 1983-1987 och styrelseordförande 1997-1999.
2007-03-06
Ett enkelt foto på Marcus Aldén ska finnas på Volvos fotosida, se nedan:
Kontaktinformation
För ytterligare information, vänligen kontakta professor Bengt Kasemo, ordförande i stiftelsens vetenskapliga råd, 031-772 33 70.
Professor Aldén själv nås på 046-2227657, Mobil: 0708-107657, Mail: Marcus.Alden@forbrf.lth.se
Programstöden syftar till att förstärka och bygga ut forskarmiljöer. Det är en form av basstöd som ska göra det möjligt för forskargrupper att ta upp nya, angelägna frågeställningar och bearbeta dem under en längre tid. Programstöden utgår med två miljoner kronor per år och söks för en period av sex år. Endast etablerade forskargrupper kan få stödet. Det är positivt om yngre forskare ingår i gruppen eftersom en målsättning med programstöden är att stärka forskningsområdena på sikt.
I FAS senaste nyhetsbrev till forskare på www.fas.se finns mer information om utlysningarna. Beslut om programstöd kommer att fattas senast i november 2007.
För ytterligare information kontakta:
Kenneth Abrahamsson, programchef
Tfn: 08-775 40 91, mobil: 070-546 83 53
E-post: kenneth.abrahamsson@fas.se
Kontaktinformation
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS, är en statlig myndighet som initierar
och finansierar grundläggande och behovsstyrd forskning för att främja människors arbetsliv,
hälsa och välfärd.
_______________________________________________________________________
Annie Rosell, pressansvarig, tfn 08-775 40 96, annie.rosell@fas.se
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS.
Postadress: Box 2220, 103 15 Stockholm.
Tfn vx: 08-775 40 70, e-post: fas@fas.se – www.fas.se – org.nr: 202100-5240.
– De här verken är ett resultat av folkhemmets idéer om att konsten skulle bli allas egendom. Men trots det förbiser både vanliga betraktare och konsthistoriker ofta de offentliga skulpturerna, berättar Jessica Sjöholm Skrubbe, vars avhandling är den första vetenskapliga publikationen i ämnet.
Med hjälp av en mängd exempel ger hon en representativ bild av folkhemmets offentliga skulpturer, och sätter samtidigt in i dem sitt historiska sammanhang genom att undersöka bakomliggande idéer och institutioner. Hon konstaterar att den kulturpolitik som skulpturerna var en del av hade mycket gemensamt med andra folkhemspolitiska reformer. Man utgick från de borgerliga ideal och praktiker som redan existerade, och anpassade dem för att de skulle stämma överens med folkhemmets betoning på demokratisering och folkbildning. Ett av de vanligaste motiven under perioden är, något överraskande, den nakna kvinnokroppen.
– Det kan tyckas märkligt, eftersom det här motivet tidigare främst hade behandlats i konst som knappast var avsedd för en offentlig miljö. Skulpturerna förmedlar ofta en mycket konventionell kvinnobild, där föreställningen om kvinnan och hennes kropp på ett tydligt sätt länkas samman med begrepp som natur, tradition, passivitet, beständighet och nostalgi, berättar hon.
Jessica Sjöholm Skrubbe konstaterar att den offentliga skulpturens praktik i princip var ett manligt monopol under folkhemsperioden.
– Männen drog upp riktlinjerna och satt i de beslutande organen, och de konstnärer som fick de eftertraktade uppdragen var huvudsakligen män. Det här förklarar varför män och kvinnor avbildas på så olika sätt – kvinnorna framställs som anonyma, nakna kroppar medan männen presenteras som namngivna individer. Här sker ett trendbrott först i slutet av undersökningsperioden, då 60- och 70-talens kvinnorörelse börjar ge resultat.
Avhandlingen visar också att föreställningen om efterkrigstiden som en period då det svenska historiemedvetandet försvagades inte är helt sann. Den visuella minneskultur som skulpturerna ingår i fanns fortfarande kvar, däremot ändrade den karaktär under folkhemsperioden. I stället för de tidigare monumentala och vertikala statyerna över enskilda, oftast manliga individer mindes man nu en kollektiv historia, som berättades horisontellt i form av reliefer på brunnar och fontäner.
En annan viktig upptäckt är att konsthistorieskrivningens bild av den offentliga skulpturen inte stämmer överens med Jessica Sjöholm Skrubbes representativa urval av de verkliga skulpturerna.
– Konsthistorien har framför allt behandlat modernistiska, abstrakta skulpturer. Men under en stor del av den period jag har undersökt dominerar föreställande, figurativa skulpturer med ett mer eller mindre realistiskt formspråk, berättar hon.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Jessica Sjöholm Skrubbe, 018-471 37 77, 070-449 65 36, e-post: Jessica.Sjoholm@konstvet.uu.se
Svenska studier av hur barn lär sig läsa och skriva fokuserar oftast på skolpraktiken, vilket speglar uppfattningen att lärande sker i skolan. Carina Fast har studerat sju barn från andra hållet, via hemmet till förskola och skola. Barnen kommer från olika miljöer vad gäller kultur, modersmål och religion. Studien pågick i tre år, från barnens fjärde till sjunde levnadsår.
Avhandlingen visar tydligt att det sociala och kulturella sammanhang som barnen befinner sig i påverkar vilka läs- och skrivaktiviteter de möter hemma. Modersmålet ger tillträde till en social gemenskap, och för vissa barns språkutveckling spelar religionen en viktig roll i form av berättelser, sånger och böner. En överraskande upptäckt Carina Fast gjorde var att barn även i hög grad lär sig läsa och skriva med hjälp av populärkultur och medier, ofta långt före skolstarten.
– I affären söker många hemvant upp varor som de är intresserade av, och skiljer den ena produkten från den andra långt innan de har fått någon formell undervisning i läsning och skrivning. Många barn tar också del av reklam, och redan som fyraåringar känner de väl till vissa varumärken och logotyper, berättar hon.
Inspirerade av populärkulturen tecknar barnen hjältar, ritar logotyper och skriver önskelistor. I data- och videospel tar de egna initiativ, och får makt då de kan förändra karaktärerna. Allt detta är enligt Carina Fast förenat med ett stort engagemang och stor glädje.
– En ny upptäckt var också att barnen i så stor utsträckning delar sitt engagemang för populärkulturella texter med andra barn, oberoende av social, kulturell och ekonomisk bakgrund. De dras in i en gemenskap av berättande, läsande och skrivande.
Då barnen kommer till förskolan och skolan har de med sina unika erfarenheter av skriftspråket som en ”ryggsäck”, som Carina Fast kallar det. Men där får de bara användning för vissa erfarenheter, visar studien. En viss bakgrund eller kunskap ses rentav som negativ av lärarna, och i många sammanhang måste barnen lämna centrala och viktiga kunskaper utanför klassrumsdörren. Religion och andra modersmål än svenska är exempel på kunskaper som inte värdesätts i skolan.
– Lärarna tycks anpassa sig till de mönster som de själva är förtrogna med, och den officiella skolkulturen speglar ofta en vit medelklasskultur. En del av barnen är hemmastadda med hur det går till i skolan och med vilken typ av kunskap som premieras, medan andra måste anpassa sig för att nå framgång och därmed eventuellt förändra sitt förhållande till familjen, berättar Carina Fast.
Barnens erfarenheter från den populärkulturella världen har lågt kulturellt värde i pedagogiska sammanhang, visar studien.
– En förklaring är att många lärare traditionellt har förknippat läsandet och skrivandet med böcker. Trots att de reviderade kursplanerna i svenska har jämställt film, teater och skönlitteratur tycks det inte ha satt många spår hos de lärare som intervjuades, säger Fast.
Carina Fast betonar i sin avhandling vikten av att det finns en kontinuitet mellan hem och skola. Om barnen får bygga vidare på tidigare erfarenheter och kunskaper blir de också mer benägna att investera, menar hon. Det här kan göras genom att man skapar ett ”tredje område”, där den populärkulturella världens texter och de typer av texter som traditionellt har förekommit i klassrummet förs samman i stället för att separeras.
– Att bejaka barnens erfarenheter och intressen behöver inte betyda att skolan låter sig köras över, eller att man överger det som tidigare stått i fokus för skolans intresse. Snarare skapar det möjligheter för barnen att dela med sig av sina kunskaper, påpekar hon.
– Om eleverna inte känner igen sig själva i skolans texter kan de utveckla en alienation inför läsandet och skrivandet. I förlängningen riskerar det att fördjupa de klyftor mellan kön och social klasstillhörighet som redan finns i samhället.
Bildtext till bifogad bild: En önskelista, skriven av en av flickorna som deltog i studien inför hennes sexårsdag.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Carina Fast, 018-471 24 72, 08-641 41 08, 070-747 41 08, e-post: Carina.Fast@did.uu.se
De flesta har någon gång upplevt turbulens och dess följder, till exempel kraftiga skakningar i flygplan under färd. Turbulens i vätskor och gaser är även ett problem av hög energirelevans eftersom det leder till ökade förluster i många industriella system och dessutom leder till ökad bränsleförbrukning vid framdrivning av fordon som bilar, båtar och flygplan.
Därför är det nödvändigt att förstå de grundläggande processer som leder till turbulens i olika strömningssituationer. Ett sätt att senarelägga eller förhindra omslaget till turbulens är att applicera sugning genom porösa ytor, vilket påverkar strömningen närmast ytan i det så kallade gränsskiktet.
I doktorsavhandlingen Stability and transition in the suction boundary layer and other shear flows presenterar Niklas Davidsson en studie där han med hjälp av numeriska datorsimuleringar studerat på vilka sätt vägg-sugning kan stabilisera gränsskiktet.
– Ett av resultaten är att väggsugning i vissa fall kan provocera fram omslaget till turbulens snarare än stabilisera gränsskiktet. Studien visar också att förloppen som leder till turbulens är snarlika – detta oberoende av om sugningen genom det porösa materialet är påslagen eller inte, säger Niklas Davidsson.
Niklas Davidsson är född och uppvuxen i Falun och tog sin civilingenjörsexamen i teknisk fysik vid Luleå tekniska universitet 2002. Samma år inledde han sina doktorandstudier vid Avdelningen för strömningslära vid LTU och har under doktorandtiden tidvis arbetat tillsammans med forskare på Kungliga tekniska högskolan, KTH. Niklas Davidsson disputerar den 16 mars.
Upplysningar: Niklas Davidsson, tel. 0920-49 12 68, niklas.davidsson@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
