Installationsarbetet, som är en del av det omfattande Vågraftsprojekt Islandsberg, inleddes förra veckan och kommer att fortsätta även denna vecka.
– Vi är mycket nöjda med resultatet hittills, säger projektkoordinatorn Jan Sundberg.

Bakom projektet står Centrum för förnybar elenergiomvandling, avdelningen för elektricitetslära och åskforskning vid Uppsala universitet. Uppsalatekniken i fråga består av att man istället för en roterande generator använder en linjär men specialdesignad modell som står på havets botten. Vågornas lyftkraft höjer bojarna, som är kopplade till en generator som omvandlar vågenergin till elenergi. Denna analyseras sedan via en kabel vid mätstationen på Hermanö utanför Orust.

Den generator som nu används har varit på plats i över ett år, och under 2007 kommer projektet att utvidgas med ytterligare två generatorer samt bottenställverk. Fram till år 2009, då anläggningen ska vara klar, kommer sammanlagt 10 generatorer och upp till 30 bojar att installeras. Därefter har man tillstånd för en driftsfas fram till år 2014.

Den nya generatortekniken, framtagen av professor Mats Leijon som leder projektet, bygger på ny teknologi som direkt kan ta till vara långsamgående rörelser utan mekaniska mellansteg. Genom ett tvärvetenskapligt samarbete inom universitetet finns goda förhoppningar om att vågkraftskonceptet kan bli en miljövänlig men samtidigt ekonomiskt försvarbar framtida energikälla att räkna med.

– Vi har fått många intressanta resultat från stormen förra helgen. Nu ligger ett tungt analysarbete av resultaten framför oss, inklusive DC-inkoppling vid mätstationen, berättar Mats Leijon.

Läs mer om projektet på http://www.el.angstrom.uu.se under fliken Vågkraftsprojekt Islandsberg.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta projektledaren, professor Mats Leijon, 018-471 58 08, 070-425 06 65, e-post: mats.leijon@angstrom.uu.se, eller projektkoordinatorn Jan Sundberg, 018-471 58 20 , 070-425 08 99, e-post: jan.sundberg@angstrom.uu.se

För att bevara arter måste vi bevara miljöer som är viktiga för dessa arter. Inom naturvården antar man ofta att man kan identifiera de bästa miljöerna för en viss art genom att jämföra antalet individer i olika miljöer. Men är det alltid så? Och hur gör djur när de väljer var de ska bo? Sådana frågor undersökte Debora Arlt i en population stenskvättor i ett brutet jordbrukslandskap utanför Uppsala.

– Om man ska dra paralleller till våra egna erfarenheter vet vi ju att de mest besökta affärerna inte alltid har de bästa varorna, säger Debora Arlt.

Stenskvättan är en av de mest spridda fågelarterna i Sverige fastän den svenska populationen har minskat med ca 60 procent sedan 1970-talet. Födan består i huvudsak av insekter som håller till på eller nära marken. Bona byggs i stengärdsgårdar, under stenar, eller i jordhålor. Debora Arlt och hennes kollegor har följt stenskvättornas häckning i undersökningsområdet i över 10 år och har därmed haft långa mätserier. Genom att märka fåglar har de också kunnat följa enskilda individer från år till år.

De miljöer som var bäst för stenskvättor i området, dvs. där de producerade flest ungar, var beteshagar och bondgårdar. Men trots det tycktes inte fåglarna föredra dessa miljöer. Lika ofta valde de att häcka på åkrar eller ensilagevallar trots att de oftare misslyckades med att producera ungar i dessa miljöer. En orsak kan vara att fåglarna faktiskt inte lyckas att identifiera de bästa miljöerna när de väljer sina häckningsplatser tidigt på våren. En annan orsak kan vara att fåglarna tvingas häcka på nya platser som de har dålig kunskap om.

Som många andra fågelarter återkommer stenskvättor ofta till sina tidigare häckningsplatser. Debora Arlts studier visar dock att förra årets häckningsplats eller en annan önskad häckningsplats ofta är upptagen vid ankomsten. Fåglarna får då ta närmaste lediga häckningsplats, som kan vara av lägre kvalitet.

– Regeln först till kvarn får först mala gäller med andra ord lika mycket för stenskvättor som ivriga köpare vid den stora rean, säger Debora Arlt.

I stort visar resultaten att många individer gör medelmåttiga val av boplatsmiljö. Antalet individer i en viss miljö kommer därför inte att avspegla miljöns kvalitet. För att bevara viktiga miljöer för en art räcker det därför inte att uppskatta förekomsten ? vi måste också veta hur miljön direkt påverkar reproduktion och överlevnad. Bara med kunskap om olika miljöers kvaliteter och hur de väljs kan vi förutsäga hur framtida landskapsförändringar påverkar de organismer som bor i dem.

Kontaktinformation
Debora Arlt, institutionen för ekologi, SLU, försvarar torsdagen den 29 mars 2007 kl. 9.00 sin avhandling Habitat Selection: Demography and Individual Decisions. Disputationen äger rum i Aulan, Genetikcentrum, SLU, Ultuna, Uppsala. Opponent är Dr. Jane Reid, School of Biological Sciences, University of Aberdeen, Aberdeen, Storbritannien.
____________

Mer information:
Debora Arlt, 018-67 11 71, Debora.Arlt@nvb.slu.se

Vid kontroll av säkerhetskritiska datorsystem räcker det inte med vanlig systematisk testning, istället behövs en ännu säkrare metod. Ofta använder man sig av modellkontroll, vilket innebär att man skapar en matematisk modell som är en förenklad bild av systemet. Därefter låter man en dator undersöka modellen för att bevisa att den är korrekt.

De flesta modeller av system innehåller tillstånd och övergångar, där tillstånden utgörs av tänkbara situationer och övergångarna anger på vilket sätt situationerna kan följa varandra. En modell för ett system som styr ett trafikljus kan till exempel använda de tre tillstånden rött, gult och grönt, samt övergångarna mellan dessa. Ett viktigt verktyg för att verifiera sådana modeller av system är spelteori.

– Man kan se det som ett spel, där det gäller att reglera flera par trafikljus i en korsning så att trafikanterna aldrig krockar. Ifall man lyckas hitta en vinnande strategi kan den användas för att skapa ett system som bevisbart är helt säkert, förklarar Sven Sandberg, som har arbetat med att utveckla metoder för hur man hittar den bästa strategin i ett givet spel.

I avhandlingen har han undersökt två olika kategorier av modeller – spelmodeller och slumpmässiga modeller, där antalet tänkbara tillstånd är oändligt. Slutligen förenar han dessa områden och studerar spel som innehåller dels slumpmässiga moment, dels oändligt många tillstånd.

– Just de här modellerna kan användas för att beskriva datorer eller andra maskiner som kommunicerar på avstånd. Vi vill fastställa att ingen illasinnad utomstående kan få vår maskin ur balans genom att skicka felaktiga meddelanden till den, och det gör vi genom att undersöka ett spel mellan vår egen maskin och en tänkt ”motståndare”. Ifall det finns något sätt för maskinen att vinna över motståndaren kan den vinnande strategin användas för att skapa en beskrivning av hur maskinen ska fungera, berättar han.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Sven Sandberg, 018-471 10 49, e-post: svens@it.uu.se

– Jag säger ofta att jag är läkare och att mina patienter är broar och dammar. Tyvärr kan inte mina patienter söka hjälp i tid på egen hand. Mitt arbete har därför delvis gått ut på att ta fram ett språk för att kommunicera med olika konstruktioner, säger Arvid Hejll.

De flesta konstruktioner runt om i landet finansieras med skattemedel och det finns därför ett gemensamt ansvar att se till att kostnaderna för dessa hålls så låga som möjligt. Doktorsavhandlingen ”Tillståndsbedömning av konstruktioner med hjälp av avancerade mätmetoder”, med vilken Arvid Hejll disputerar den 29 mars, omfattar kunskapen att vårda och ta hand om befintlig infrastruktur genom mätning och diagnos.
Med hjälp av moderna metoder kan underhåll och eventuell förstärkning optimeras med avseende på tid, ekonomi och behov.

LTU har under en längre period varit internationellt framstående inom området vilket också märks i avhandlingen och inte minst det stora internationella intresset för arbetet. Opponent på avhandlingen är professor Aftab Mufti från Kanada, en man som också leder en världsomspännande organisation inom tillståndsbedömning.

– Kombinationen av mätning och förstärkning gör att vi kan förlänga livslängden på konstruktioner vilket inte varit möjligt tidigare, säger Arvid Hejll.

Arvid Hejll är född i Stockholm och uppvuxen i Falun. Han tog sin civilingenjörsexamen i väg- och vattenbyggnad vid Luleå tekniska universitet och fortsatte därefter direkt med sina doktorandstudier. Nära nog hälften av sin utbildning har Arvid Hejll fått vid det schweiziska forsknings- och materialprovningsinstitutet i Zürich. Efter disputationen kommer Arvid Hejll att flytta till Gävle och ett väntande jobb vid Vattenfall Research and Development i Älvkarleby.

Kontaktinformation
Upplysningar: Arvid Hejll, tel. 0920-49 23 56, 070-588 85 35, arvid.hejll@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se

Uttern är svår att studera eftersom den mest är aktiv om natten och dessutom rör sig över stora områden. Snöspårning används ofta för att uppskatta antalet uttrar, nackdelen med metoden är dock att den inte fungerar ifall det är brist på snö och is. Då kan genetisk analys, där man analyserar DNA i till exempel uttrarnas spillning, vara ett effektivt komplement.

– När vi jämförde resultaten av de båda metoderna kom vi fram till att bara hälften av de uttrar som hittades med hjälp av DNA-analys kunde hittas genom snöspårning. Eftersom DNA-analyser är ganska dyra är det bästa alternativet att kombinera metoderna, berättar Johanna Arrendal.

Med hjälp av DNA-analys har hon också undersökt den genetiska variationen hos utterpopulationer på olika håll i landet. Genetisk variation är viktig om populationen ska kunna anpassa sig till förändringar i miljön och på så sätt överleva. Det visade sig att variationen är relativt hög i Norrland, men betydligt lägre i södra Sverige som en följd av att uttrarna har minskat mest i antal där. Utplanteringen av uttrar i Uppland och Södermanland har haft en viss effekt på den genetiska variationen men har knappt fått någon spridning till andra områden, visar avhandlingen.

Med hjälp av modeller och simuleringar har forskningsgruppen gjort en sårbarhetsanalys för att ta reda på vilka faktorer som är av störst betydelse för en utterpopulations livskraftighet.

– Med data från en utterpopulation i Uppland kom vi fram till att överlevnaden bland unga honor fram till att de föder ungar för första gången är av stor vikt. Därför är det bra att begränsa mänsklig påverkan som drabbar denna grupp, till exempel genom att försöka minska antalet uttrar som dör i trafiken, fiskeredskap och fällor, säger Johanna Arrendal.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Johanna Arrendal, 018-471 29 30, 0703-78 72 75, e-post: Johanna.Arrendal@ebc.uu.se

Ett stort antal villor och flerbostadshus planeras i känsliga och sjönära naturområden. Kommunen vill upphäva strandskyddet för tre sjöar i området för att skapa attraktiva bostäder. Detta utgör ett hot mot växter och djur i naturområdena runt Väsjön, hävdar studenter från Stockholms universitet.

De planerade naturreservaten Rösjöskogen och Södra Törnskogen förväntas bli mer isolerade och kan på sikt få en minskad mångfald av växter och djur. Runt Väsjön finns det idag möjlighet till spontanidrott och lek i naturmiljö för områdets invånare, vilket kommer försämras i och med en urbanisering av området. Biltrafiken i området påverkar också hälsa och miljö på ett negativt sätt genom buller och utsläpp.

Som alternativ utformning och omfattning föreslår studenterna en reducering av antalet bostäder till 1 500 samt att bebyggelsen koncentreras i form av flervåningshus med max åtta våningar för att bevara områdets värdefulla grönytor och friluftsliv.

En omfattande utredning av den planerade bebyggelsens konsekvenser för miljön finns presenterad i en miljökonsekvensbeskrivning – ”Väsjöområdet, Naturnära eller stadskärna”.

Fredagen den 23 mars kl. 10.00 presenteras rapporten i Sollentuna församlingshus i salen Lilla himlen, Sköldvägen 10, Sollentuna Centrum av studenterna på kursen Miljökonsekvensbeskrivningar vid institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet.

Kontaktinformation
Bo Eknert, kursansvarig lärare, tfn 08-16 48 01, mobil 073 – 766 93 08, e-post bo.eknert@natgeo.su.se