Sedan 1989 har FN:s fredsoperationer utvecklats från att ha primärt militära, fredsbevarande, uppgifter till att inkludera civilt fredsbyggande. Under samma period har FN också alltmer arbetat med att främja jämställdhet och föra in genusfrågor på den internationella arenan. Frågan om hur FN:s egna operationer påverkar jämlikheten i en värdstat har dock inte studerats förrän i denna avhandling.

I sin avhandling systematiserar Louise Olsson tidigare forskning och utvecklar verktyg för att kunna analysera effekterna av fredsbevarande operationer som tar hänsyn till män och kvinnors olika situationer. Hon formulerar det nya begreppet ”säkerhetsjämlikhet”, vilket utökar förståelsen av jämlikhet i termer av skydd från våld. Denna nya kunskap används sedan i en analys av hur den internationella närvaron påverkat jämlikheten i Östtimor.

– Analysen visar att den initiala effekten av operationen var negativ. Men denna trend vändes sedan genom ett samarbete mellan operationens jämlikhetsenhet och lokala intressegrupper – under denna period bestående av östtimoresiska kvinnogrupper – säger Louise Olsson.

Dessa två aktörer påverkade först operationens ledarskap och lyckades ändra attityden hos denna centrala enhet. Med ledarskapets stöd kunde sedan enheten för jämlikhet tillsammans med de lokala grupperna införa förändringar gällande politisk representation, samt inkorporera frågor kring våld mot kvinnor – utöver det våld som främst drabbar män – i operationens arbete. Avhandlingen breddar förståelsen av effekter av fredsbevarande operationer, vilket är användbart vid konstruerandet av framtida internationella insatser, och visar att viktig kunskap kan komma fram när fredsforskningen inkluderar ett bredare spektrum av aktörer i den krigshärjade staten än de (ofta mansdominerade) aktörer som oftast studeras.

– Operationerna har under senare år kommit att solkas av fall av våld mot lokalbefolkningen, främst våldtäkt och våld mot kvinnor, samt att operationerna anklagats för att bidra till ökad ojämlikhet genom att kvinnornas situation försämras. Studien visar att detta på intet sätt är oundvikligt utan att det finns möjligheter att hantera dessa problem, säger Louise Olsson.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Louise Olsson, tel: 018-471 63 07, mobil: 0730 97 86 21, e-post: Louise.Olsson@pcr.uu.se

Njuren spelar en mycket viktig roll inte bara för utsöndringen av avfallsprodukter från kroppens ämnesomsättning via urinen, utan också för blodtrycksnivån i hela kroppen. Blodtrycksreglering sker genom att kroppens vätskevolym bestämmer blodtrycket; ju större volym desto högre blodtryck. Regleringen av kroppens vätskevolym sker i njuren. Detta sker genom att njuren, via specialiserade blodkärlsnystan (glomeruli) filtrerar en stor mängd vätska, cirka 180 liter per dygn, från blodbanan till ett speciellt rörsystem i njuren där urinen bildas (tubuli). På ett lika kontrollerat sätt bestäms mängden vätska som skall återtas till kroppen från tubuli som så småningom leder ut ur njuren mot urinblåsan. Av de 180 liter som filtreras varje dygn återtas normalt cirka 178 liter. Detta leder till en urinproduktion av 2 liter per dygn, men denna varierar naturligtvis beroende på vätskeintagets storlek.

En noggrann kontroll av vätskeutsöndringen sker med hjälp av det så kallade tubuloglomeruära återkopplingssystemet. I detta system kontrolleras tubulusvätskans mängd när den åter passerar förbi sin egen glomerus. Enyin Lai har i sin avhandling undersökt hur detta komplexa återkopplingssystem fungerar. En hypotes är att det lilla blodkärlet som leder till glomerulus (afferent arteriole) i njuren dras ihop (kontraheras), så att en mindre mängd blod kan nå fram och filtreras. Enyin Lai har funnit att två ämnen som finns i kroppen, nämligen angiotensin II och adenosin, kraftfullt samverkar för att sköta denna viktiga reglering.

Ökande mängder av det ena ämnet kan kraftfullt förstärka kontraktionseffekten av det andra, på det till glomerulus ledande blodkärlet. Denna samverkan har en mycket viktig roll då den ena av dessa substanser, adenosin, utgör signalsubstans i detta reglersystem och den andra, angiotensin II, också har stor betydelse i kroppen och är det ämne som de flesta läkemedel mot högt blodtryck blockerar. Om denna samverkan mellan adenosin och angiotensin II blir för kraftfull kommer för mycket vätska att behållas i kroppen och detta i sin tur leder till ett för högt blodtryck. Förhoppningen är att substanser som riktar sig mot samspelet mellan dessa ämnen kan bli nya effektiva läkemedel mot högt blodtryck i framtiden.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Enyin Lai (på engelska) på tel: 018-471 44 09, 073-587 09 46, e-post: Enyin.Lai@mcb.uu.se

Avhandlingen utvärderar hur den svenska klimat- och energipolitiska agendan och dess styrmedel påverkar den svenska basindustrin och energiproducenterna. Analysen bygger på djupintervjuer med representanter för basindustrin, energiproducenter samt industriella och miljöfokuserade organisationer. Intervjuerna illustrerar hur dessa aktörer ser på den politiska agendan och vilka ändringar som de anser nödvändiga. Resultatet ges i form av förslag till förbättringar i utformningen av den svenska klimat- och energipolitiken.

Den internationella och nationella klimatpolitiska agendan har under de senaste åren hamnat i allt större fokus. För många företag, särskilt inom basindustrin och energiproducenterna, har utvecklingen på området en mycket stor betydelse för verksamheten. Påverkan sker genom de styrmedel som regeringen använder sig av för att uppfylla nationellt antagna politiska mål samt internationella utsläppsåtaganden med ursprung i internationella överenskommelser eller EU-beslut. Det är viktigt att dessa styrmedel och den politiska agendan är förenliga med de krav på långsiktiga perspektiv som klimatförändringar och en omställning av energisystemet ställer. För att skapa stabila och tillförlitliga incitament är det viktigt att den politiska agendan också tar hänsyn till företagens långsiktiga drifts- och investeringsförhållanden. Detta är nödvändigt för att skapa de ekonomiska förutsättningar som gör att företagen ser positivt på att genomföra investeringar som resulterar i utsläppsminskningar.

Avhandlingen visar däremot att verkligheten ofta är den motsatta, med kortsiktiga och oberäkneliga beslut. En sådan klimat- och energipolitik ökar risken i utsläppsreducerande investeringar genom en försämrad investeringskalkyl. Detta medför en negativ påverkan på styrmedlens möjlighet att effektivt styra mot uppsatta politiska mål.

Avhandlingen lyfter även fram ett antal andra viktiga frågor. Huvudslutsatsen är att det finns en stor potential för utsläppsminskningar inom bas- och energiindustrin men att den politiska agendan kan utformas annorlunda för att främja investeringar i utsläppsminskande åtgärder. Ett stort bekymmer är det nationellt påtagna utsläppsmålet som bör omformuleras eller avskaffas. En viktig punkt är utsläppshandeln och hur utsläppsrätterna skall fördelas till de olika företagssektorerna. Ett medel för att förbättra den politiska agendan är att arbeta för en hög grad av stabilitet genom en stärkt aktörsdialog.

Avhandlingen inkluderar även bakgrundsinformation till vilka möjligheter för minskade utsläpp som finns inom basindustrin och energiproducenterna. Därmed riktar sig avhandlingen till en bred grupp läsare som är intresserade av en hållbar omställning av energisystem så väl som till politiker och svenska aktörer.

Kontaktinformation
Peter Stigson
institutionen för samhällsteknik
telefon: 08-716 95 22 eller 070-601 09 49
e-post: pstigson@telia.com

Whiplashrelaterade besvär är en typ av nackbesvär som förekommer efter bilkollisioner, men även efter annat yttre våld. De allra flesta drabbade blir återställda inom några veckor efter olyckan, men för en del dröjer sig smärtan kvar och blir långvarig.

Lena Holm, forskare vid Karolinska Institutet, visar nu i sin avhandling att psykosociala faktorer spelar stor roll för tillfrisknandet efter en whiplashskada. Personer som i ett tidigt skede efter skadan har låga eller osäkra förväntningar på att bli helt återställda har oftare funktionsnedsättning sex månader efter skadetillfället, jämfört med personer som har höga förväntningar på att bli återställda. Detta samband kvarstår även när hänsyn har tagits till skadans omfattning.

– Vid det tidiga omhändertagandet vid whiplashrelaterade besvär är det viktigt att vårdpersonalen inte enbart fokuserar på skadans fysiska komponenter. Man måste även betrakta patientens förväntningar som en del av tillståndet, säger Lena Holm.

En tänkbar förklaring till resultaten är enligt Lena Holm att negativa förväntningar kan leda till onda cirklar. Personen vågar inte röra sig ordentligt, vilket kan ge ett felaktigt rörelsemönster som i sin tur kan leda till att smärtan inte går tillbaka eller i vissa fall ökar.

– Det finns en utbredd föreställning om att whiplashrelaterade besvär är mycket svåra och långvariga, vilket oftast inte är fallet. Det visar både våra och flera andra studier. Olika typer av informationsinsatser som syftar till att stärka människors förväntningar på att tillfriskna kan ha stor betydelse för prognosen, säger Lena Holm.

Avhandling: Epidemiological Aspects on Pain in Wiplash-Associated Disorder, Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet

Kontaktinformation
För mer information, Kontakta:

Med dr Lena Holm
Tel: 08 524 870 23, 070 482 74 79
E-post: Lena.Holm@ki.se

Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95, 070-224 38 95
E-post: Katarina.sternudd@ki.se

Idag är den totala ängsarealen i Sverige endast tre promille av vad den var på 1800-talet. Cirka 3000 hektar äng hävdas på det traditionella viset, varav ungefär 350 hektar finns på Gotland. Lotta Wallin har under fyra säsonger ökat hävdintensiteten i tre gotländska ängar som med dagens mått mätt är välhävdade, och sedan jämfört resultatet med den naturliga hävden.

– Mängden förna, det vill säga markens översta skikt som huvudsakligen består av fjolårsgräs och -löv, minskade i en av ängarna, och vegetationsmängden minskade i två av tre undersökta ängar. Det styrkte min misstanke om att hävden i dagens ängar kan vara alltför svag, förklarar hon.

Ängsväxterna reagerade på olika sätt. Ängsväddens populationer blev större tack vare den förbättrade hävden, medan slåtterfibblan inte alls påverkades av förändringen och rosettjungfrulinet reagerade negativt, möjligen på grund av den ökade räfsningen eftersom just dessa plantor lätt fastnar i räfsan och blir uppdragna.

För att kunna följa samma växtindivid under flera växtsäsonger behövde hon en metod som gjorde att hon enkelt och snabbt kunde hitta tillbaka till den.

– Genom att utveckla ett elektroniskt mätinstrument som med hjälp av ultraljud kunde mäta koordinater i mina fasta provrutor lyckades jag göra mätproceduren snabbare och samtidigt minimera antalet felmätta koordinater. Instrumentet kallar jag ”Plantastic”, berättar Lotta.

I och med att ängarna idag är få och ofta ligger långt från varandra är det svårt för fröna att sprida sig mellan dem. Därför prövade hon också att sprida frön på konstgjord väg med hjälp av två metoder, frösådd och plantering av småplantor. Båda sätten fungerade väl, men när det gällde etablering på längre sikt var de planterade småplantorna mer framgångsrika än de frösådda plantorna.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Lotta Wallin, 018-471 28 82, 073-029 22 91, e-post: lotta.wallin@ebc.uu.se

Genom att simulera olika uppväxtmiljöer har Lisa Gustafsson studerat mekanismerna bakom vissa skydds- och riskfaktorer som kan påverka alkoholkonsumtionen. En trygg uppväxtmiljö innebar att råttungarna separerades från mamman i femton minuter åt gången, vilket liknar en naturlig situation då mamman till exempel är ute och letar efter föda, medan en längre separation på sex timmar användes för att skapa en mer otrygg miljö. När råttorna blivit vuxna undersökte hon deras frivilliga alkoholkonsumtion genom att låta dem välja fritt mellan dels alkohol och vatten, dels tre olika koncentrationer av alkohol samt vatten.

Hon har också undersökt hur råttornas hjärnor påverkades av uppväxtmiljön och av alkoholintag. Alkohol aktiverar hjärnans belöningssystem med hjälp av en sorts morfinlika ämnen som finns naturligt i kroppen, så kallade opioider. På råtthonorna visade sig separationen från mamman inte ha någon större effekt vare sig när det gällde alkoholkonsumtionen eller hjärnans opioida system, men däremot hade den alkohol råttorna drack effekt på olika hjärnregioner hos de honor som växt upp i en trygg respektive otrygg miljö.

– Det här kan tyda på att honor från olika uppväxtmiljöer ändå har olika känslighet för alkohol, förklarar Lisa Gustafsson.

Hanarna påverkas tydligare än honorna av separationen från mamman, visar studien. De hanar som hade vuxit upp i en trygg miljö konsumerade både mindre och svagare alkohol än de som hade haft en otrygg uppväxt. En jämförelse av opioidnivåer i hjärnan visade också att de råtthanar som vuxit upp i en otrygg miljö hade lägre nivåer och att deras hjärnor även påverkades mer av alkohol än de som hade haft en trygg uppväxt. Av detta kan man dra slutsatsen att de hanar som kom från en otrygg miljö löpte större risk att börja konsumera mer alkohol.

– Uppväxtmiljön spelar en viktig roll både som skyddsmekanism och för individens sårbarhet för att utveckla en hög alkoholkonsumtion. I framtida studier är det också viktigt att beakta att det finns skillnader mellan könen, säger Lisa Gustafsson.

För mer information, kontakta Lisa Gustafsson, 018-471 41 28, 070-515 99 96, e-post: lisa.gustafsson@farmbio.uu.se

Den unika amningsstudien är en av världens största någonsin och resultaten har publicerats i European Journal of Public Health. Den omfattar drygt 37 000 mammor, med data från Barnhälsovårdens register på amning i Örebro och Uppsala län, Medicinska födelseregistret samt Statistiska Centralbyrån.

– Dessa register möjliggör att vi i Sverige, som första land någonsin, kan publicera resultat om effekter av familjens socioekonomiska status på amning upp ett års ålder, baserat på en totalpopulation, säger Renée Flacking.

Det är också den första populationsbaserade studien där amningstidens längd kan studeras hos mammor till för tidigt födda barn, det vill säga före den 37:e graviditetsveckan. Studien omfattar mammor till barn födda 1993-2001 i Örebro och Uppsala län, varav 35 250 mammor till fullgångna barn och 2 093 mammor till för tidigt födda barn. Genom en matchning på barnets personnummer mellan Barnhälsovårdens register på amning i Örebro och Uppsala län och Medicinska födelseregistret kunde data hämtas även från Statistiska Centralbyrån.

Resultatet, för både gruppen fullgångna och för tidigt födda barn, visar att mammor som hade lägre socioekonomisk status; hade kortare utbildning än högskola och universitet, fick arbetslöshetsersättning eller socialbidrag eller hade en lägre disponibel inkomst, ammade i lägre utsträckning än mammor med hög socioekonomisk status vid 2, 4, 6, 9 och 12 månaders ålder.

– Risken för att sluta amma före sex månaders ålder var till exempel dubbelt så hos mammor med kortare utbildning än för de med högre utbildning, berättar Renée Flacking.

Vidare visar studien att för tidigt födda barn ammar länge i Sverige, jämfört med andra länder; 86% vid 2 mån, 72% vid 4 mån, 60% vid 6 mån, 28% vid 9 mån och 9% vid 1 års ålder. Oberoende av socioekonomisk status ammade mammor till för tidigt födda barn kortare tid än mammor till fullgångna barn.

– Sammantaget visar studien att den socioekonomiska statusen har betydelse för ett hälsobeteende som amning trots att vi i Sverige har en generös föräldraförsäkring, i stort sett gratis sjukvård för barn och ett samhälle som kännetecknas av små inkomstskillnader och minimal absolut fattigdom, säger Renée Flacking.

En förklaring till resultaten tror hon kan vara att lägre status ger mindre möjligheter att ha kontroll över och kunna styra sitt liv, vilket resulterar i stress och en negativ självkänsla.
– Sambandet mellan socioekonomisk status och amningstidens längd tyder på att det är viktigt att förbättra stödet till familjer, med särskild prioritering av behoven hos mer sårbara grupper.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Renée Flacking, tel: 023-183 31, 0070-46 46 236, e-post: renee.flacking@ltdalarna.se

Möbius sekvens, CHARGE syndrom och Oculo-Auriculo-Vertebralt spektrum är medfödda tillstånd som inkluderas i Socialstyrelsens förteckning över små eller mindre kända handikappgrupper. De drabbade har ofta flera funktionshinder. Symptombilden varierar mellan de olika tillstånden, men kan bland annat innebära syn- och hörselskador, begränsad mimik, motoriska funktionshinder, beteendestörningar och psykisk utvecklingsstörning.
– Många av dessa funktionshinder kan ge upphov till svårigheter som liknar symptom vid autismspektrumstörning. För att kunna ge barn med dessa tillstånd rätt habilitering och pedagogik, exempelvis alternativ kommunikativ träning, är det viktigt att veta om de har svårigheter inom autismområdet, säger läkaren Maria Johansson.

I studien fick totalt 76 personer med dessa tre tillstånd genomgå en omfattande neuropsykiatrisk undersökning. Resultaten visar att autismspektrumstörning förekom hos en tredjedel av personerna med Möbius sekvens och Oculo-Auriculo-Vertebralt spektrum och hos hälften i CHARGE-gruppen. Svår syn- och hörselnedsättning, ofta i kombination, liksom avvikelser på röntgen av hjärnan var vanligare hos personer med autismspektrumstörning och förekom ofta hos dem med CHARGE syndrom och Oculo-Auriculo-Vertebralt spektrum.
– Detta tyder på att ”autismliknande symptom” i dessa grupper inte enbart kan förklaras syn- och hörselnedsättning, utan också har samband med hjärnskador, säger Maria Johansson.

Avhandlingen visar också att svårigheter inom autismområdet hos personer med dessa tre tillstånd kan bero på hjärnskador som uppstått mycket tidigt under graviditeten. Diagnostiken av autismspektrumstörning försvårades av att de ofta hade flera olika funktionshinder samtidigt.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för neurovetenskap och fysiologi, sektionen för psykiatri och neurokemi
Avhandlingens titel: Autism syndromes in three behavioural phenotype conditions

Avhandlingen försvaras fredagen den 27 april, klockan 09.00, hörsal Arvid Carlsson, Academicum, Medicinaregatan 3, Göteborg.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Maria Johansson, examinerad läkare, telefon: 031-17 21 55, e-post: maria.johansson@pediat.gu.se

Handledare:
Docent Maria Råstam, telefon: 031-17 21 54, e-post: maria.rastam@pediat.gu.se
Professor Christopher Gillberg, telefon: 031-17 21 51, e-post: christopher.gillberg@pediat.gu.se

De nya beräkningarna baseras på ett uppskattat antal demenssjuka i världen på 29,3 miljoner människor. Av den totala kostnaden spenderas 77 procent i världens mer utvecklade regioner, där 46 procent av de dementa finns.

Bara åtta av världens länder har en statsbudget som överskrider siffran 315,4 miljarder dollar. Enligt CIA World Factbook är det bara USA, Japan, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Italien, Kina och Spanien som har en större statsbudget.

– Den totala kostnaden för demens i världen är enorm, och det ökande antalet gamla innebär en utmaning för vården och samhället i sin helhet världen över. Forskning inom det här området är därför viktig och kan påverka livet för ett mycket stort antal människor, säger Anders Wimo, professor vid Karolinska Institutets Alzheimercentrum och studiens huvudförfattare.

Vid en internationell konferens om Alzheimer i Madrid förra sommaren presenterade samma forskare betydligt lägre kostnader för demensvården i världen. De uppskattade då totalkostnaden till omkring 250 miljarder dollar. En orsak till att man nu kommit fram till en högre siffra är det ökade antalet dementa, särskilt i utvecklingsländerna (från cirka 27,7 miljoner 2003 till över 29 miljoner 2005).

I studien uppskattas den indirekta kostnaden för demensvården vara 105 miljarder dollar i hela världen för året 2005. De direkta vårdkostnaderna samma år uppskattas vara 210 miljarder dollar. Enligt forskarna kostar vården mest i Nordamerika och Europa. Av enskilda länder bär USA de största kostnaderna, 76 miljarder dollar, följt av Japan med 34 miljarder dollar, och Kina med 28 miljarder dollar.

I artikeln i presenteras siffror för antalet dementa och vårdkostnad för alla länder med mer än 10 000 personer med demens.


Publikation:
“An Estimate of the Total Worldwide Societal Costs of Dementia in 2005,” av Anders Wimo, Bengt Winblad och Linus Jönsson, Alzheimer’s & Dementia: The Journal of the Alzheimer’s Association, April 2007.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

Professor Anders Wimo
Tel: 070 579 5383
E-post: anders.wimo@ki.se

Professor Bengt Winblad
Tel: 070 632 6771
E-post: bengt.winblad@ki.se

Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08 524 838 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se

Glyfosat är det aktiva ämnet i många kommersiella ogräsmedel, till exempel Roundup. Under vissa omständigheter har det visat sig att glyfosat kan spridas med vattenströmmar och även röra sig genom marken ned till grundvattnet. Väl där kan det föras vidare, långt ifrån den plats där det använts.
– Om allt går som det ska bryts glyfosat snabbt ned av mikroorganismer, men blir det ett överskott av ämnet kan det spridas till oönskade områden och ta död på växtligheten, säger Caroline Jonsson.
Hon presenterar i sin avhandling datamodeller för att förutsäga vad som händer med glyfosat i vattenlösningar men även vid gränsytor mellan vattenlösningar och mineralpartiklar.

De kemikalier som har vidsträckt geografisk spridning och som är svårnedbrytbara och därför ligger kvar länge i naturen utgör de största riskerna för miljön. Glyfosat bildar kemiska föreningar med tungmetaller i vattenlösningar och kan på så sätt bli mer svårnedbrytbart. Både glyfosat och föreningar mellan metall och glyfosat kan dessutom fastna på ytan av mineralpartiklar, något som kallas för adsorption.
– Adsorption kan leda till att att glyfosat blir mer svårnedbrytbart. Det kan också föra med sig att både glyfosat och metaller inte sprids så lätt i mark och vatten, eftersom fastläggning i jordar och sediment ökar om ämnet fastnar vid en mineralpartikel, säger Caroline Jonsson.

Caroline Jonsson har i sin avhandling studerat de reaktioner som sker mellan glyfosat och metallerna kadmium och aluminium i vattenlösning. Dessutom har hon undersökt hur glyfosat och kadmium adsorberas på tre olika mineralytor: götit (ett järnmineral), åldrad gamma-alumina (ett aluminiummineral) och manganit (ett manganmineral).

Generellt tyder resultaten på att glyfosat binder starkt till mineralytor i såväl sura som basiska miljöer. Ju mer basisk miljön är, t ex i mark och vatten med kalkrik berggrund, desto mindre benägenhet har glyfosat att fastna på en mineralyta. Detta beror på att en basisk yta blir mer negativt laddad och det blir då svårare för den negativt laddade glyfosatmolekylen att fastna på ytan. Finns det däremot positivt laddade metaller närvarande är det enklare för glyfosat att fastna på mineralytan, eftersom glyfosat då binds tillsammans med metallen till ytan.

Caroline Jonsson (född Norgren) kommer ursprungligen från Lerums kommun i Västergötland. Hon studerade kemi vid Göteborgs universitet och flyttade därefter till Umeå där hon påbörjade sina forskarstudier i kemi.

Fredagen den 27 april försvarar Caroline Jonsson, Kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Modeling of glyphosate and metal-glyphosate speciation in solution and at solution-mineral interfaces”. Svensk titel: Modellering av glyfosat och metall/glyfosat-föreningar i vattenlösning och vid gränsskiktet mellan vattenlösning och mineralytor. Disputationen äger rum kl 10.00 i sal KB3B1, KBC-huset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är Dr. Bernd Nowack, Technology and Society Laboratory, EMPA – Materials Science & Technology, St. Gallen, Schweiz. Avhandlingen försvaras på engelska.

Kontaktinformation
För mer information kontakta gärna Caroline Jonsson:
Telefon: 090-786 60 72
E-post: caroline.jonsson@chem.umu.se

Det är känt att Ljunganvirus kan orsaka diabetes, hjärtmuskel-inflammation, inflammation i det centrala nervsystemet och fosterskador hos sork och mus. Utbrott av sjukdomssymptom ser ut att utlösas av höga stressnivåer, i alla fall bland gnagare. Det är fortfarande oklart om Ljunganviruset kan infektera människa. Men observationer som stödjer detta är att förhöjda mängder av antikroppar mot Ljunganvirus har hittats hos barn som insjuknat i diabetes typ 1, och för bara några veckor sedan rapporterades att Ljunganvirus har påvisats från fall av intrauterin fosterdöd.

– Om sjukdom på grund av Ljunganvirus bryter ut kan det ske lång tid efter smittotillfället, kanske efter flera år, säger Jens-Ola Ekström. Det är i alla fall vad man kan se hos gnagare, och det är ett mönster som stämmer bra med mina studier av viruset i cellkultur. Mycket små mängder virus i vävnaderna kan vara en förklaring till att viruset inte har kopplats till sjukdom i människa tidigare. Det saknas helt enkelt tillräckligt bra metoder för att kunna upptäcka Ljunganviruset.

Humant parechovirus är det virus som genetiskt är mest likt Ljunganvirus och de flesta människor blir infekterade av humant parechovirus inom de första två åren i livet. Det kan spridas inom sjukhusmiljöer, men viruset orsakar oftast bara lindriga magproblem eller förkylningssymptom.

– Ett anmärkningsvärt resultat är att Ljunganvirus inte effektivt avdödas av desinfektionsmedlet Virkon, säger Jens-Ola Ekström. Detta desinfektionsmedel används i många sammanhang för att inaktivera virus, bland annat inom sjukvården. Att Ljunganviruset motstår Virkon ger anledning att ifrågasätta medlets effektivitet mot humant parechovirus och kanske även mot andra virus.

Ljunganviruset tillhör picornavirusfamiljen. Andra och sedan tidigare välkända picornavirus är till exempel poliovirus, mul- och klövsjukevirus, det vanliga förkylningsviruset rhinovirus och hepatit A-virus. I de flesta fall är infektioner av picornavirus helt symptomfria, eller ger bara lätta magbesvär eller förkylningssymptom, men kan i undantagsfall ge upphov till allvarliga sjukdomar med ibland även dödlig utgång.

Avhandlingen heter ”Ljungan Virus Replication in Cell Culture”. Disputationen äger rum fredagen den 20 april kl 09.30, Hörsalen Norrgård, Smålandsgatan 26, Kalmar. Opponent är Professor Glyn Stanway, University of Essex, United Kingdom.

Kontaktinformation
Jens-Ola Ekström
tel: 0480-446778
mobil: 070-5280497
e-post: jens-ola.ekstrom@hik.se

Nederländska språkanvändare förlitar sig i de fallen på sin språkkänsla, men det kan ju inte utländska studenter göra. Mona Arfs, själv mångårig lärare i nederländska vid Göteborgs universitet, undersöker i sin doktorsavhandling en konstruktion som uppvisar stor variation, nämligen ordföljden i tvåverbskomplex med ett perfekt particip och ett hjälpverb i bisatser.

Både Ik weet dat hij de brief heeft gelezen och Ik weet dat hij de brief gelezen heeft är korrekt nederländska. Modern nederländska har i princip fri variation när det gäller den interna ordföljden hos tvåverbskomplex med ett perfekt particip och ett hjälpverb i bisats. I modern tyska är däremot endast ordföljden med hjälpverbet sist korrekt. Ordföljden med hjälpverbet först kallas inom nederlandistiken för ”röd ordföljd” och ordföljden med hjälpverbet sist ”grön ordföljd”. Dessa termer introducerades redan 1953 av A. Pauwels som använde röda och gröna prickar på sina dialektkartor för att åskådliggöra regionala skillnader i valet av ordföljd.

Vilka faktorer som påverkar valet av ordföljd i verbkomplexet är ett gammalt forskningsområde inom nederlandistiken. Stor regional variation har konstaterats i åtskilliga undersökningar, liksom stora skillnader mellan talspråk och skriftspråk. Därtill kommer individuella preferenser och mycket starka normfaktorer. Flera forskare har dock på senare tid påvisat att även rytmiska faktorer tycks vara av stor vikt för variationen. Det är här Mona Arfs undersökning tar vid.

Avhandlingsförfattaren undersöker i vilken mån tio olika variabler leder till avvikelser från den genomsnittliga fördelningen mellan de båda ordföljderna. Undersökningsmaterialet består av ett stort antal skrivna texter av olika slag. Genom att statistiskt kartlägga frekvenserna och betingelserna för dessa avvikelser kan Mona Arfs förklara varför man ibland föredrar den ena ordföljden framför den andra och därmed i viss mån även förutsäga valet av ordföljd.

Den rytmiska faktorn är den mest avgörande för valet av intern ordföljd i tvåverbskomplexet, menar hon, och det är betoningen i själva perfekt participet som är den utslagsgivande rytmiska variabeln som avgör placeringen av hjälpverbet före eller efter perfekt participet. En språkanvändare strävar medvetet eller omedvetet efter jämvikt mellan betonade och obetonade stavelser. Därför placeras hjälpverbet oftare före perfekt participet om detta har betoningen i början (t.ex. opgebeld) och oftare efter perfekt participet om betoningen ligger i slutet (t.ex. gepubliceerd). Om betoningen ligger i mitten av perfekt participet (t.ex. gekomen) finns redan jämvikten och placeringen av hjälpverbet avgörs då av andra externa variabler.

Avhandlingens titel: Rood of groen? De interne woordvolgorde in tweeledige werkwoordelijke eindgroepen met een voltooid deelwoord en een hulpwerkwoord in bijzinnen in het hedendaags Nederlands.
(ung. Röd eller grön? Intern ordföljd hos verbkomplex med perfekt particip och hjälpverb i nederländska bisatser.)
Disputationen äger rum (på svenska) lördagen den 28 april 2007 kl. 10.00
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg

Avhandlingen kan beställas från Göteborgs universitetsbibliotek, jan.ahman@ub.gu.se

Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Mona Arfs, tel. 031-786 45 92 (arb.), 070-6727 099 (mobil), 031-68 11 42 (hem), e-post: mona.arfs@tyska.gu.se

Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-786 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se

Stödet till FAS-centra är ett komplement till universitetens basresurser och möjliggör långsiktiga och strategiska satsningar på forskning som har förmågan till vetenskaplig förnyelse.

– Syftet med FAS-centra är att stödja forskning som är av högsta kvalitet och som kan konkurrera med internationell forskning. En förutsättning för att få stöd är att högskolorna själva deltar i finansieringen och därmed prioriterar dessa forskningsområden, säger FAS ordförande Lars Anell. Vi kan konstatera att det är en stor spridning på ämnesområden, likaså när det gäller den geografiska spridningen. Göteborg, Linköping, Lund, Stockholm och Umeå är de universitetsstäder som blir hemvist för FAS-centra.

Mer information om de tio forskningsmiljöerna som får dela på 57 miljoner kronor per år finns på www.fas.se/pressmeddelanden .

Kontaktinformation
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS, är en statlig myndighet som initierar
och finansierar grundläggande och behovsstyrd forskning för att främja människors arbetsliv,
hälsa och välfärd.
___________________________________________________
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS.
Annie Rosell, pressansvarig, tfn 08-775 40 96, annie.rosell@fas.se
Postadress: box 2220, 103 15 Stockholm.
Tfn vx: 08-775 40 70, e-post: fas@fas.se – www.fas.se
Org.nr: 202100-5240.

En av många skillnader mellan kvinnor och män under 1700- och 1800-talen var att ogifta kvinnor inte hade någon myndighetsålder. De skulle därför ha förmyndare: sin far, modern som änka eller någon annan man, utsedd av en domstol. Att ersätta döda fäder var viktigt i ett patriarkalt samhälle, där många barn hann mista en eller båda sina föräldrar innan de blev vuxna, och där de ogifta kvinnorna hade svårt att inta en självständig position.

Vid 1800-talets mitt inleddes ett avkönande av förmyndarskap och omyndighet. Denna process var en viktig ­del i genomgripande föränd­ringar av genus­relationer och ekonomiska spelregler. Såväl äganderätt som medborgarskap påverkades.

Avhandlingen pekar på att förmyndaransvaret hade kommit att upplevas som allt mer betungande. Lagstiftningen från det sena 1600-talet hade gjort förmyndaren till ett slags bankir, som kunde låna och förväntades förränta sina myndlingars egendom. För vissa hade detta kunnat vara en ekonomisk fördel, för andra var förmynderskapet en börda.

Avhandlingen visar också att det under 1700- och 1800-tal var ett slags medborgerlig plikt för män att ta sig an förmyndarskap. Vid 1800-talets mitt minskade dock bördan. Ogifta kvinnor fick en formell myndighetsålder och offentliga institutioner och ett institutionaliserat kreditväsende antog en del av förmyndarens tidigare uppgifter. Detta hängde samman med en ekonomisk moderniserings- och individualiseringsprocess.

Att studera kvinnors och mäns skilda rättsliga ställning har visat sig vara en viktig nyckel för att förstå varför kvinnor som grupp, vilken inte nödvändigtvis ägde mindre än gruppen män, ändå kontrollerade mindre resurser. I avhandlingen behandlas lagstiftningens utveckling, den politiska behandlingen av frågan i ståndriksdagen samt förhållanden i 1700- och 1800-talets Göteborg.

Avhandlingen presenterades den 13 april 2007.
Författare: Ann Ighe
Titel: I faderns ställe. Genus, ekonomisk förändring och den svenska förmyndarinstitutionen ca 1700 – 1860

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta: Ann Ighe, 031-7864743, ann.ighe@econhist.gu.se

Albert ter Vehns pris för bästa uppsats i ekonomistyrning 2006

Priset har tilldelats Åsa Högberg, Viktoria Johansson och Mia Nordblom för uppsatsen ”Aktieägarvärde i fokus. Svenska börsbolags uppfattningar om värdebaserad styrning”. Uppsatsen redovisar sex svenska koncerners syn på vad värdebaserad rapportering till ägare och investerare kan innebära. Den ger orientering i en svårforcerad problematik och avslutas med många idéer om hur företagen har förhållit sig till krav på att de skall rapportera om hur de bygger värde, både för koncernen och för dess aktieägare.

Albert ter Vehns pris för bästa uppsats i företagsanalys 2006

Priset har tilldelats Sofia Carlsson, Cecilia Uhrenfeldt och Maja Ytterell för uppsatsen ”Privat eller Landstingsdriven vård – en fallstudie av Allergimottagningen i Kungsbacka”. Uppsatsen presenterar ett nyanserat och djuplodande underlag som belyser förutsättningarna för att etablera kliniken som en enhet i privat regi. En särskild merit är att författarna har utvecklat argument för och emot detta och även redovisat egna slutsatser.

Ernst & Youngs pris för bästa uppsats i externredovisning 2006

Priset har tilldelats Tove Hagström, Per Myrbäck och Åsa Nordling för uppsatsen ”Nyckeltal för ett uthålligt företagande. En granskning av innehållet i svenska börsbolags hållbarhetsredovisningar”. Uppsatsen ger en orientering om hur 26 svenska koncerner redovisar om hur hållbar deras verksamhet är över tid. Uppsatsen kartlägger nuläget och visar därmed hur långt företagen har sträckt sig i sin rapportering av miljöfrågor.

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Maria Norrström, informatör
Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
Box 600, 405 30, Göteborg
031-786 1247
0709-22 66 89
maria.norrstrom@handels.gu.se
www.handels.gu.se

Program

Tid: fredagen den 20 april kl. 9.30-12.00

Plats: Celsiussalen, City konferenscenter, Ingenjörshuset, Malmskillnadsgatan 46

Moderator: Siv Näslund, Kanslichef Miljövårdsberedningen

9.30 Inledning och sammanfattning av Miljövårdsberedningens rapport
”Tillväxt och miljö i ett globalt perspektiv”
Erik Westholm, Institutet för Framtidsstudier

Den nya synen på miljöutvecklingen – om ekosystemtjänster och välfärd
Line Gordon, Stockholm Environment Institute (SEI)

Vatten, tillväxt och hållbar utveckling
Johan Rockström, föreståndare Stockholm Resilience Center, vd Stockholm Environment Institute

Klimatutmaningen och växande energiefterfrågan
– hur går det ihop?
Daniel Johansson, Institutionen för fysisk resursteori, Chalmers tekniska högskola

Blir det någon fisk kvar i haven?
Henrik Österblom, Miljövårdsberedningen

10.30 Kaffe

10.50 Institutionella utmaningar för tillväxt och miljö
Katarina Eckerberg, vice vd, Stockholm Environment Institute

– 12.00 Panelsamtal mellan inledarna och med publiken

———————

Anmälan: Via e-post: fokus@framtidsstudier.se,
fax 08-24 50 14
eller telefon 08-402 12 44 senast 13 april

Seminariet är kostnadsfritt, men förhandsanmälan krävs då deltagarantalet är begränsat.

Kontaktinformation
Tel: +46 8 402 12 00
Fax: +46 8 24 50 14
E-mail: info@framtidsstudier.se
Box 591, SE-101 31 Stockholm
Drottninggatan 33, 4 tr.
www.framtidsstudier.se
Organisationsnummer: 802013-3198