Afrikansk sömnsjuka är en dödlig sjukdom som drabbar de fattigaste afrikanska länderna söder om Sahara. Den orsakas av två underarter av trypanosomer: T.b. gambiense och T.b. rhodesiense. Båda är parasiter och sprids mellan människor av tsetse-flugor. Eftersom parasiterna ständigt ändrar sin yta kan de undvika människans immunförsvar och invadera centrala nervsystemet vilket leder till personlighetstörningar, sömnrubbningar och slutligen döden. För patienter som drabbats av den allvarliga T. brucei-infektionen i centrala nervsystemet finns det för tillfället inga mediciner som kan behandla båda underarterna utan mycket allvarliga biverkningar.
I ett projekt lett av professor Lars Thelander har man tidigare upptäckt att parasiternas CTP-syntetas, ett enzym ansvarigt för produktion av CTP – en av de fyra byggstenarna för mRNA-syntes, en process som är livsnödvändig för parasiten – skulle kunna vara ett bra mål för behandling av sjukdomen. I den aktuella publikationen har man kunnat visa att med rätt halt av acivicin, ett välkänt cellgift som tidigare använts som cancermedicin, kan man inhibera parasitens CTP-syntetas och därmed permanent döda trypanosomerna i cellodlingar. Med dagliga doser av acivicin har även trypanosominfekterade möss kunnat hållas symtomfria till skillnad från de obehandlade, som dog inom några få dagar.
– Fördelen med acivicin är att det redan använts på människor. Alla kliniska studier är gjorda och man vet att drogen kan tränga in i centrala nervsystemet vilket inte är fallet med många andra mediciner mot trypanosomer. Dessutom kan den ges i tablettform, vilket är ytterst viktigt i länder med begränsade sjukvårdsresurser säger Artur Fijolek, medförfattare till den publicerade artikeln.
Forskargruppen vid Umeå universitets institution för medicinsk kemi och biofysik hoppas att inom en snar framtid kunna hitta rätt dos av acivicin som kan bota de smittade mössen permanent.
Expression, Purification, Characterization and in Vivo Targeting of Trypanosome CTP Synthetase for Treatment of African Sleeping Sickness Artur Fijolek, Anders Hofer och Lars Thelander. The Journal of Biological Chemistry Vol. 282, No. 16, pp. 11858-11865, April 20, 2007.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Artur Fijolek på e-post artur.fijolek@medchem.umu.se eller telefon 090-786 52 63 eller Lars Thelander på e-post lars.thelander@medchem.umu.se eller telefon 090-786 67 42.
Tid: Torsdagen den 26 april 2007, kl 13.00-16.00
Plats: I institutionens aula, Sveavägen 160, Sveaplan
Program:
13:00-13:15 Forskardagen inleds av docent Marie Sallnäs
13:15-13:45 Vi och dom i skola och stadsdel. Barns identitetsarbete och sociala geografier.
En presentation av en etnografisk studie om barns uppväxtvillkor och identitetsarbete i en segregerad förort, med fokus på hur barn agerar i och berättar om olika platser i sin skola och stadsdel.
Katarina Gustafsson, Filosofie doktor i pedagogik och lärare vid Institutionen för socialt arbete – Socialhögskolan.
13:45-14:15 Skolsituationen för ungdomar i samhällsvård.
En presentation om skolsituationen för ungdomar som placeras i dygnet-runt-vård genom socialtjänsten, samt om skolans betydelse för socialt utsatta barn och ungdomar.
Ylva Weitz, doktorand vid Institutionen för socialt arbete – Socialhögskolan.
14:15-14:45 Paus med kaffe till självkostnadspris
14:45-15:15 Elevvårdens resurser och organisering.
En presentation om grundskolors tillgång till resurser för skolsocialt arbete, om den särskilda elevvårdspersonalens arbete och centrala organisatoriska inslag i elevvårdsarbetet.
Åsa Backlund, doktorand vid Institutionen för socialt arbete – Socialhögskolan.
15:15-15:45 Utbildning på (o)lika villkor? – Om kön och etnicitet i grundskolan.
En presentation av resultaten från en studie vid fyra grundskolor avseende motsättningar kring utbildningsinnehåll mellan hem och skola.
Sara Högdin, doktorand vid Institutionen för socialt arbete – Socialhögskolan.
15:45-16:00 Forskardagen sammanfattas och avslutas av docent Marie Sallnäs
För anmälan och mer information, kontakta Hélène Lagerlöf, Institutionen för socialt arbete – Socialhögskolan, Stockholms universitet, tfn 08-674 79 53, 0705- 22 52 62, e-post helene.lagerlof@socarb.su.se.
Beethovens pianomusik är något av ett specialfall för undersökningar i uppförandepraxis. Man vet att han inte alltid var nöjd med sina pianon. Man vet att han skrev sina verk inte bara för sin egen publik utan för ”framtiden”. Och det faktum att han så småningom blev döv innebar troligen att han till slut hade svårt att bedöma vad han egentligen gjorde.
Men ska man verkligen tro på hans elev Carl Czerny, när han i 1842 skriver att tidiga fortepianon inte kunde stå emot Beethovens våldsamma sätt att spela? Vilka pianon menar han, och vilken Beethoven?
Tilman Skowroneck har studerat Beethovens biografi för att lista ut i vilken mån den välbekanta bilden av pianisten Beethoven verkligen stämmer. I början av sin karriär var Beethoven mest känd som klaversolist, och bara i andra hand som tonsättare. Men hur kunde han bygga upp ett rykte som en av de främsta virtuosena, om han samtidigt spelade otydligt och så starkt att strängarna sprack?
En analys av de bevarade ögonvittnesskildringarna visar att negativa berättelser om hans spelande saknas nästan helt precis under den period, då Beethoven var mest aktiv som pianist och fram till ungefär 1805. Först då finner vi information om att han började spela slarvigare och för starkt. Tills dess hade han hunnit skriva mer än hälften av sina pianosonater. Dessa stycken var således skrivna för instrument som han kände väl som virtuos, och som han faktiskt kunde höra; hans dövhet blev störande för honom ungefär år 1802.
I Beethovens brev och andra dokument kan man läsa hans kritik av olika typer av pianon. Men pianots utveckling kring 1800 gick väldigt snabbt; vart och ett av dessa dokument syftar på specifika instrument eller specifika situationer. Beethovens kritik måste tolkas i samband med en analys av Wienerflygelns utveckling, samtidigt som vi också måste fråga oss om det finns kriterier för att bedöma idag vilka äldre pianon som var bättre eller sämre.
Idag är vi vana vid att höra Beethovens pianomusik spelad på den moderna flygeln. Det finns dock fler och fler som spelar Beethoven på historiska hammarklaver. Skowronecks avhandling tillhandahåller fakta och bakgrundsinformation på de olika områden som kan hjälpa musikern och publiken med att forma sig en åsikt om Beethovens pianomusik: hans biografi, instrumentets historia och den samtida uppförandepraxisen.
Avhandlingens titel: Beethoven the pianist: Biographical, organological and
performance-practical aspects of his years as public performer.
Disputationen äger rum lördagen den 5 maj 2007 kl. 13.00
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Tilman Skowroneck, 033-29 53 70 (hem),
schnober@swipnet.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-786 48 65, barbro.ryder@hum.gu.se
Nematoder (rundmaskar) är sannolikt den individrikaste gruppen av flercelliga djur. På varje kvadratmeter mark kan det finnas miljontals nematoder. Dessa är viktiga för markprocesser som mineralisering* och nematoderna är en av de viktigaste djurgrupperna i markens näringsväv. Maria Viketoft har i sin avhandling undersökt hur markens växtlighet påverkar nematodsamhället nere i jorden i ett fältförsök, ett växthusförsök och i en naturlig betesmark. Det har dels handlat om vad enskilda växtarter har för betydelse, dels om vad antalet växtarter betyder.
Växter kan påverka markdjur genom att förändra strukturen i jorden och påverka mikroklimatet, men också genom det organiska material som de tillför marken i form av förna och rotutsöndringar. Maria Viketoft har arbetat med 12 olika växtarter, och undersökningarna visade att det är vanligt med växtartseffekter på nematoder i gräsmarker. Typen av växtart hade större inverkan på nematodsamhällets sammansättning än diversiteten (antalet växtarter). Växt- och bakterieätande nematoder gynnades vanligen av förekomst av klöver och gräs, medan svampätande nematoder fanns i större antal under örter.
Fältförsöket användes även för att studera hur nematodsamhället förändras när man gör permanent ängsmark av tidigare åkermark. Innan fältförsöket anlades användes fältet för odling av främst korn. Efter insådden av gräsmarken togs nematodprover i fältet vartannat år för att studera successionen i nematodfaunan, dvs. hur olika nematodarter blir mer vanliga eller ovanliga i takt med att växtligheten och jorden förändras. Efter åtta år hade de nematodarter som är beroende av mer stabila miljöer ökat i antal, men endast någon enstaka ny nematodart hade tillkommit. Maria Viketoft såg också att växtätande nematoder ökade i antal med tiden, att svampätare gynnas av örter och att koloniseringshastigheten var låg. Detta har praktisk betydelse bland annat vid omvandling av före detta jordbruksmark till gräsmark, eftersom vegetationens utveckling kan påverkas av mängden växtätande nematoder. Dessutom kan den låga koloniseringshastigheten innebära att det behövs kompletterande metoder för att återställa marksamhället.
Avhandlingen har bidragit till en ökad förståelse av hur olika organismgrupper ovan och i mark samverkar med varandra. Resultaten visar att både enskilda växtarter och växtlighetens artrikedom har betydelse för markfaunan och att rumsliga och tidsmässiga aspekter är viktiga för vår förståelse av de processer som styr organismsamhällens sammansättning.
*mineralisering = frigörande av organiskt bunden växtnäring
Kontaktinformation
Fil Mag Maria Viketoft, institutionen för ekologi, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Soil nematode communities in grasslands – effects of plant species identity and diversity”.
Plats: Loftets hörsal, SLU, Ultuna, Uppsala.
Tid: Fredag den 27 april 2007 kl. 9.30
Opponent: Docent Katarina Hedlund, ekologiska institutionen, Lunds universitet.
____________
Mer information:
Maria Viketoft, 018-67 25 26, Maria.Viketoft@ekol.slu.se
Kontrollgruppen med skolor som inte infört särskilda regler för godis och livsmedelsval hade istället fått en ökning av överviktiga eller feta barn med tre procent. Resultatet av det så kallade STOPP-projektet (Stockholm Obesity Prevention Project) presenteras idag vid en internationell vetenskaplig konferens om fetma i Budapest.
– Våra resultat visar att insatser mot den ökande barnfetman kan genomföras inom skolans befintliga resurser. Vi tolkar också resultaten så att tydliga regler i skolan kan hjälpa föräldrarna med gränssättning och bättre kostvanor i hemmet, säger professor Claude Marcus som lett forskningsprojektet.
Andelen överviktiga och feta barn har ökat både i Sverige och globalt de senaste åren. Forskarna räknar med att mellan 15 och 20 procent av alla svenska barn är överviktiga. Mellan tre och sex procent lider av allvarlig fetma.
I den nu presenterade studien ingick barn i åldrarna 6-10 år vid tio grundskolor med fritidshem i Storstockholm. Skolorna valdes ut så att de hade en jämn fördelning vad gäller föräldrarnas inkomster, invandrarbakgrund och antal barn i skolan. Hälften av skolorna genomförde en satsning på mer hälsosam kost. Bland annat togs bullar, saft och godis bort helt från skol- och fritidsmiljön. Barnen fick också möjlighet att välja magrare och mer fiberrika alternativ vid skollunch och mellanmål.
Resultatet i de skolor som satsade på bättre kost blev att andelen överviktiga barn sjönk från 22 till 16 procent. I kontrollskolorna ökade andelen överviktiga barn från 18 till 21 procent. Siffrorna är statistiskt säkerställda.
STOPP-projektet har till stora delar finansierats av Stockholms läns landsting, men också med bidrag från Vetenskapsrådet och Stiftelsen för Frimurarebarnhuset i Stockholm.
Studie:
Stockholm Obesity Prevention Project
Claud Marcus et al. Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Enheten för pediatrik, Karolinska Institutet, Huddinge
Presenteras vid europeiska fetmakongressen 15th ECO 2007 i Budapest, måndag 23 april 2007.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Professor Claude Marcus (nås från klockan 11.30)
Mobil: 070-748 61 59
E-post: claude.marcus@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
Mobil; 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Joanna Sendecka har sökt svar på frågan varför vissa individer lever längre än andra genom att studera åldrande hos halsbandsflugsnappare på södra Gotland. Populationen, som består av 500 par, har studerats med hjälp av ringmärkning sedan 1980 och är därför idealisk för den här typen av undersökning.
Fåglar med hög status, det vill säga god kondition i kombination med bra gener och en gynnsam uppväxtmiljö, visade sig ha bättre förutsättningar för ett långt liv och bättre reproduktionsförmåga än andra.
– De honor som blev långlivade hade från födseln större kroppsstorlek och var mindre feta än de kortlivade, vilket tyder på att uppväxtvillkoren har en avgörande effekt. Det är möjligt att ett begränsat kaloriintag i början av livet gav dem längre livslängd, säger Joanna Sendecka.
Halsbandsflugsnappare med hög status känns igen på att de har en stor vit fläck i pannan, och avhandlingen visar att de honor som hade en far med stor pannfläck också blev långlivade. Däremot förkortades livslängden för de honor som valde storfläckade partners.
– De här honorna arbetar mer med matningen av ungarna, eftersom storfläckande hanarna är förhållandevis lata. Den ökade arbetsbördan leder till ökad dödlighet för honorna, förklarar hon.
Hur fåglarna prioriterar sin egen respektive sina ungars överlevnad då de fördelar sina resurser påverkar också livslängden i hög grad. När halsbandsflugsnapparna börjar åldras försämras bland annat deras immunfunktioner, och i det skedet väljer de flesta att satsa en stor del av sina sista resurser på en sista kull ungar och därmed förkorta sin egen livslängd. Det finns dock ett fåtal gamla individer som inte gör det.
– De här undantagen är svåra att förklara. De kan vara exempel på så kallade darwinska demoner, som försöker trotsa grundläggande teorier om det naturliga urvalet, säger Joanna Sendecka.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Joanna Sendecka (på engelska), 018-471 26 62, 073-390 86 89, e-post: Joanna.Sendecka@ebc.uu.se
Insulinresistens, dvs. att kroppens celler blir okänsliga för hormonet insulin, är starkt förknippat med hjärt- kärlsjukdom och typ 2-diabetes, tidigare kallad åldersdiabetes. Det är också kopplat till fetma. Avhandlingen studerar de mekanismer som bidrar till insulinresistens i fettceller, med fokus på effekterna på cellnivå av de höga blodnivåer av socker (glukos) och insulin som är typiska för denna diabetes.
Studierna visar att insulinets förmåga att stimulera sockerupptaget i fettceller från människa kraftigt försämras vid långvarigt höga insulinnivåer. Exponering för både höga glukos- och insulinnivåer, som vid typ 2-diabetes, resulterar i minskad mängd av proteinet IRS-1 (insulinreceptorsubstrat-1). Det är ett nyckelprotein i den komplexa signaleringskedja som aktiveras i cellen när insulin binder till sina målceller.
Avhandlingen visar dock, i fettceller från både råtta och människa, att minskningen av cellernas IRS-innehåll sker först efter det att insulinresistensen har uppstått. Det tyder på att den minskade mängden IRS-1 i fettceller från personer med insulinresistens och typ 2-diabetes är en följd av, inte en orsak till, insulinresistensen även om den kan bidra till att ytterligare försämra cellernas förmåga att ta upp socker. Upptagningsförmågan i odlade fettceller från människa verkar inte påverkas nämnvärt av hög glukoskoncentration i omgivningen. Eftersom det är väl dokumenterat att höga sockernivåer i blodet försämrar insulinets förmåga att stimulera glukosupptaget tyder detta på att den bakomliggande orsaken inte är en effekt på den enskilda fettcellen.
Vid insulinresistens störs regleringen av energiomsättningen vilket också leder till ökad frisättning av fettsyror från fettvävnaden och försämrar insulinets förmåga att stimulera sockerupptaget. Idag vet man att fettvävnaden inte bara fungerar som ett energilager utan också producerar hormoner och inflammationsämnen, s. k. adipokiner, som medverkar i regleringen av energibalansen. Vid övervikt rubbas den och mycket tyder på att det kan bidra till utvecklingen av insulinresistens. Vid fetma uppstår en kronisk inflammation i fettvävnaden vilket ökar produktionen av inflammationssubstanser, s. k. cytokiner. Ökade mängder av två sådana, TNF-α och IL-6 har visat sig försämra fettcellernas sockerupptagsförmåga och även minska mängden IRS-1. En mängd olika faktorer under utvecklingen av typ 2-diabetes kan således bidra till insulinresistensen. Preliminära resultat i avhandlingen tyder på att det finns ännu okända faktorer – utöver socker, insulin, fettsyror, TNF-α och IL-6 – i blodet hos individer med typ 2-diabetes som direkt kan hämma cellernas förmåga att svara på insulin. Sådana nya faktorer skulle kunna bli måltavlor för framtida läkemedel mot diabetes.
Frida Renström är doktorand vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för medicin,
tel. 090-785 14 89, e-post: Frida.Renstrom@medicin.umu.se
Fredagen den 27 april försvarar Frida Renström, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Fat cell insulin resistance – an experimental study focusing on molecular mechanisms in type 2 diabetes.
Svensk titel: Insulinresistens i fettceller – en experimentell studie med fokus på molekylära mekanismer vid typ 2-diabetes.
Disputationen äger rum kl. 9.00 i sal Betula, By. 6M, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå.
Fakultetsopponent är docent Anna Krook, Karolinska Institutet, Solna.
Kontaktinformation
Porträttbild kan hämtas via
http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/
Personer som har bukfetma har oftare högt blodtryck och förhöjda värden av kolesterol och blodsocker. Fetma i buken innebär också att produktionen av tillväxthormon minskar.
– I förlängningen kan våra forskningsresultat leda till förbättrade behandlingsalternativ för bukfeta kvinnor med hög kardiovaskulär risk, men än så länge är det ingen etablerad behandling att ge tillväxthormon till kvinnor som passerat klimakteriet. Det krävs fler studier som pågår under längre tid innan tillväxthormon kanske kan ges till patienter, säger specialistläkaren Celina Franco.
I studien ingår 40 kvinnor mellan 50 och 65 år med bukfetma. Hälften av kvinnorna fick en låg dos tillväxthormon under ett år, resten fick placebo.
– Vi såg förbättring hos alla kvinnor som fick det riktiga läkemedlet. De fick mindre fett i buken, muskelmassan ökade och det onda kolesterolet i blodet minskade. Våra analyser av kvinnornas blodvärden visade också att två markörer för inflammation minskade av behandlingen, säger Celina Franco.
Även kvinnornas insulinkänslighet blev något bättre av behandlingen.
När kvinnornas resultat jämfördes med 15 bukfeta män som också behandlats med tillväxthormon visade det sig att kvinnorna hade ett sämre svar på tillförsel av tillväxthormon.
– Männens bukfetma minskade mer och det kan bero på att testosteron förstärker tillväxthormonets effekter, säger Celina Franco.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för medicin, avdelningen för invärtesmedicin
Avhandlingens titel: The GH-IGF-1 Axis in Postmenopausal Women with Abdominal Obesity
Avhandlingen är försvarad.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Celina Franco, leg. läkare, telefon: 031-342 70 59, e-post: celina.franco@medic.gu.se
Handledare:
Docent Gudmundur Johannson, telefon: 031-342 70 52, e-post: gudmundur.johannsson@medic.gu.se
Docent Johan Svensson, telefon: 031-342 10 00, e-post: johan.svensson@medic.gu.se
Docent Lars Lönn, telefon: 031-342 71 77, e-post: lars.lonn@vgregion.se
Studien baseras på enkätundersökningar, som genomfördes bland talare av darfuriska språk i Nyala år 2002 och bland talare av sydsudanesiska språk i Khartoum år 2003. Idris presenterar dessutom en redogörelse för Sudans språkpolitik och språkforskning samt diskuterar flerspråkighet, språkattityder, språkbyte och förhållandet mellan språk, nation, etnicitet och identitet.
De fler än hundra sudanesiska språken är alla minoritetsspråk både i numeriska och funktionella termer. Arabiskans ställning har förstärkts sedan Sudans självständighet 1956 genom språkpolitiska åtgärder och socioekonomiska förändringar, såsom urbanisering och migration. Det har resulterat i att talare av andra sudanesiska språk i ökande grad går över till arabiska som förstaspråk.
Undersökningarna i Nyala och Khartoum visar att en majoritet av respondenterna är tvåspråkiga i arabiska och ett annat sudanesiskt språk. Arabiska talas som förstaspråk av de flesta i Nyala, medan sydsudaneserna i Khartoum behåller sina modersmål som förstaspråk i större utsträckning. Respondenterna i Nyala talar sina ursprungliga darfuriska språk huvudsakligen på landsbygden i Darfur, men inte i Nyala, där arabiska dominerar.
Undersökningarna visar också att många barn och ungdomar i både Nyala och Khartoum är enspråkiga i arabiska. Detta bekräftar tendensen av språkbyte till arabiska bland många minoritetsgrupper i Sudan. Ett intressant forskningsresultat är att flickor och kvinnor verkar vara mer benägna att använda arabiska än pojkar och män. Språkanvändning och språkattityder påverkas – förutom av demografiska faktorer såsom ålder, kön och etnicitet – också av externa faktorer, såsom graden av integration i den dominerande arabisktalande nordsudanesiska kultursfären.
De sydsudanesiska respondenterna uppvisar däremot en högre grad av positiva attityder till sina språk än till arabiska. De bevarar sin sociala särprägel och sitt kulturella arv genom att motsätta sig assimilation i den nordsudanesiska kulturen. Inbördeskriget i södra Sudan och den sociala segregationen av sydsudaneser i norra Sudan har förstärkt och politiserat denna attityd. I motsats till sydsudaneserna, har darfurierna assimilerats socialt, kulturellt och ekonomiskt genom utbredd användning av arabiska samt giftermål och ekonomiskt samarbete med arabisktalande.
Avhandlingens titel: Status and use of languages in Sudan: Data and results from surveys in Nyala and Khartoum.
Disputationen äger rum lördagen den 5 maj 2007 kl. 10.30
Sal L 100, Etnologen, Lennart Torstenssonsgatan 8, Göteborg
Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Helene Fatima Idris, 031-786 41 82 (arb.),
031-57 23 79 (hem), 0737-51 20 41, helene.fatima.idris@african.gu.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-786 48 65, barbro.ryder@hum.gu.se
I spåren efter Skandia-skandalen och den pågående bolagsstyrningsdebatten har frågan om personligt skadeståndsansvar i aktiebolag kommit i fokus.
Carl Svernlöv behandlar i sin avhandling olika perspektiv på frågan om ansvarsfrihet, som är ett obligatoriskt beslut på årsstämman i alla svenska aktiebolag och internationellt ett mycket ovanligt fenomen. Bolagsstämman fattar ofta rutinmässigt beslut om att bevilja styrelseledamöter och vd ansvarsfrihet för det gångna räkenskapsåret. Och med reservation för att en majoritet eller en minoritet om minst tio procent av samtliga aktier motsätter sig beslutet är huvudregeln att ingen skadeståndstalan väcks mot personen i fråga – styrelseledamot eller vd – från bolagets sida.
Denna huvudregel har dock många undantag. För det första får talan ändå väckas om det i årsredovisningen eller revisionsberättelsen utelämnats fakta eller rapporterats oriktiga eller ofullständiga uppgifter till bolagsstämman om det beslut eller den åtgärd som talan grundas på. För det andra får styrelsen – trots beviljad ansvarsfrihet – föra en skadeståndstalan som grundas på brott, och för det tredje är ansvarsfriheten begränsad vid konkurs.
Carl Svernlöv är advokat och delägare vid Baker och McKenzie Advokatbyrå, en av världens ledande advokatbyråer, och arbetar med bolagsstyrning, associationsrätt och företagsförvärv. Han undervisar även i associationsrätt vid Stockholms universitet och har publicerat ett tiotal böcker och över hundra artiklar om svensk och internationell affärsjuridik.
Disputationen äger rum fredagen den 27 april kl.10.00 i sal D7 vid Stockholms universitet, Universitetsvägen10. Opponent är docent Katarina Olsson, Lunds universitet.
Läs mer om avhandlingen på Juridiska institutionens hemsida: www.juridicum.su.se.
Ytterligare information
Carl Svernlöv nås på Baker och McKenzie Advokatbyrå, på tfn 070-867 67 07, eller på carl.svernlov@bakernet.com.
Du kan även kontakta Juridicums redaktör Suzanna Nilson, tfn 070-422 57 11, suzanna.nilson@juridicum.su.se.
I ett samarbetsprojekt mellan Europeiska fotbollsförbundet (UEFA) och Linköpings universitet har skaderisken hos fotbollsspelare på högsta nationella och internationella nivå studerats i en serie undersökningar mellan 2001 och 2005.
Läkaren Markus Waldén, doktorand vid Avdelningen för socialmedicin och folkhälsovetenskap, har följt klubbar i Allsvenskan, Damallsvenskan och Champions League liksom flera Europamästerskap för landslag.
Avhandlingen visar att skaderisken i elitfotboll är hög, särskilt under matchspel, och är som högst på landslagsnivå. Muskelbristning i lårets baksida är den enskilt vanligaste skadan medan andelen fotledsstukningar verkar ha minskat.
Engelska och holländska toppklubbar hade säsongen 2001-02 totalt sett fler matchskador och dessutom fler allvarliga skador än klubbar från Frankrike, Italien och Spanien.
En jämförelse av Europamästerskapen för herrar 2004 och damer 2005 visar att skaderisken i turneringarna var lika stor. Lagen som slogs ut i gruppspelet under dam-EM hade emellertid betydligt fler matchskador än de lag som kvalificerade sig för semifinalspel.
I Sverige har 15-17 procent av spelarna i Damallsvenskan ådragit sig en främre korsbandsskada någon gång tidigare under karriären, jämfört med endast 5-8 procent av männen i Allsvenskan. Kvinnliga elitfotbollsspelare är yngre när de skadar sitt främre korsband än manliga spelare. En främre korsbandsskada hos en spelare i Allsvenskan innebär 3-4 gånger ökad risk för nya knäskador i framtiden.
Avhandlingen Epidemiology of injuries in elite football läggs fram fredag 4 maj kl. 13.00 i Aulan, Hälsans Hus, Campus US, Linköping.
Kontaktinformation
Markus Waldén
0733-920720
markus.walden@telia.com
Resultatet redovisas i den ansedda internationella vetenskapliga tidskriften Journal of Allergy and Clinical Immunology och kommer att presenteras i samband med Barnveckan som inleds i Linköping på måndag.
Flera studier under senare år talar för att en förändring av tarmfloran under spädbarnsåren kan vara en orsak till att allergier blivit allt vanligare under de senaste 50 åren.
Forskargruppen har utvärderat om uppkomst av allergi kan förebyggas med den probiotiska bakterien Lactobacillus reuteri. Undersökningen som genomfördes på barnklinikerna i Jönköping, Linköping, Motala och Norrköping omfattade 188 barn.
En grupp blivande mödrar började ta ett preparat fyra veckor före förlossningen. Hälften av dem fick Lactobacillus reuteri och den andra hälften placebo (en overksam produkt). Efter födelsen fortsatte deras barn dagligen med samma produkt som mamman, i form av oljedroppar, till ett års ålder. Barnen följdes sedan i ytterligare ett år avseende utveckling av allergisk sjukdom, till exempel spädbarnseksem och astma. Med hjälp av pricktest och blodprov undersöktes dessutom om barnen hade blivit överkänsliga mot allergiframkallande ämnen som ägg, mjölk, katt, gräs och björk.
Resultaten av tvåårsuppföljningen har nu analyserats. Någon allmän minskning av allergisk sjukdom, till exempel spädbarnseksem, kunde inte påvisas av behandlingen. Andelen barn som hade spädbarnseksem och samtidigt var överkänsliga mot allergen var däremot signifikant lägre i den grupp som fått probiotika än i kontrollgruppen. Effekten var särskilt tydlig hos de barn vars mamma var allergisk.
Resultaten är mycket spännande eftersom det är just sensibiliserade barn med eksem som löper störst risk att utveckla allergisk astma och hösnuva när de blir äldre. Eftersom allergisk astma och hösnuva är ovanliga vid två års ålder går det ännu inte att bedöma eventuella skyddande effekter av probiotika på dessa symptom.
Resultatet av studien skulle dock kunna tala för att barnen som fått Lactobacillus reuteri löper en lägre risk att utveckla dessa sjukdomar i skolåldern. En uppföljning när barnen fyllt sju år är därför planerad.
Artikeln som pressmeddelandet refererar till är publicerad online i Journal of Allergy and Clinical Immunology: Probiotics in prevention of IgE-associated eczema: A double-blind, randomized, placebo-controlled trial” (Articles in press No 60).
Kontaktinformation
Thomas Abrahamsson, barnläkare och doktorand vid Linköpings universitet
070-9566815, thoab@telia.com eller thomas.abrahamsson@lio.se
Bengt Björkstén, professor vid Karolinska institutet
070-6486956, bengt.bjorksten@ki.se
De negativa miljö- och hälsoeffekterna av trafikrelaterade luftföroreningar som dieselavgaser och ozon uppmärksammas alltmer. Sedan 1950-talet har studier kopplat dessa luftföroreningar till ökad sjuklighet och dödlighet i lung- och hjärt-kärlsjukdomar. Experimentstudier har visat att både dieselavgaser och ozon ger inflammation i luftvägarna. Särskilt känsliga grupper är barn samt individer med astma, kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) eller hjärt-kärlsjukdom.
I avhandlingen undersöks vilka signaleringsvägar som reglerar inflammationen i luftvägsslemhinnan efter ozonexponering jämfört med de tidigare kända mekanismerna för luftvägsinflammation orsakad av dieselavgaser. Vidare studeras om en exponering för dieselavgaser följd av ozonexponering ger en kraftigare luftvägsinflammation. Exponeringen för de båda luftföroreningarna gjordes för att efterlikna det man finner i storstadstrafik; dvs. hög halt av dieselavgaser under rusningstrafiken på morgonen följt av ökad ozonhalt på eftermiddagen.
Experimenten utfördes i särskilda exponeringskammare. Luftvägseffekterna av såväl dieselavgaser som ozon jämfördes med effekterna av filtrerad luft. Analysmaterialet insamlades genom bronkoskopi med slemhinneprover och sköljvätska från luftrören, men också via upphostat slem. Koncentrationerna av ozon och dieselavgaser valdes för att efterlikna de nivåer som kan finnas i naturlig trafikmiljö och som i tidigare studier har visat sig ge inflammatoriska förändringar i luftvägarna. Två av delstudierna visar också att inflammationen i luftvägarna förstärks vid en sådan kombinerad exponering för dieselavgaser och ozon i strävan att efterlikna en realistisk trafikmiljö i storstad.
En annan delstudie visar en ökning av inflammationskopplade signalmolekyler hos astmatiker jämfört med friska individer inom sex timmar efter ozonexponering. Det innebär att en astmatiker kan försämras i sin sjukdom efter ozonexponering. I en fjärde delstudie noterades emellertid en tidig minskning av inflammationsreglerande signalmolekyler i luftvägarna hos friska personer efter ozonexponering. Denna hämning av signalvägarna är en tydlig skillnad mellan ozon och dieselavgaser när det gäller hur luftvägsinflammationen regleras.
Jenny Bosson är doktorand vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för lungmedicin, och kan nås på mobiltel. 070-657 94 36,
e-post jenny.bosson@gmail.com
Lördagen den 21 april försvarar Jenny Bosson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Ozone and Diesel Exhaust- Airway Signaling, Inflammation and Pollutant Interactions”. Svensk titel: ”Ozon och dieselavgaser – inflammationsreglerande signalvägar i luftvägarna samt luftföroreningsinteraktioner”.
Disputationen äger rum kl 9.00 i Sal B, 9 tr, Tandläkarhögskolan.
Fakultetsopponent är prof. John Balmes, Dept of Medicine, UCSF, San Francisco, USA.
Kunskapen om hur cancerpatienter hanterar vardagens problem och tankar under olika skeden av sjukdomsperioden är idag bristfällig. I sin avhandling har Elisabet Wasteson undersökt cancerpatienters anpassning och välbefinnande i relation till besvär som de själva fått beskriva i detalj. Studierna omfattar upp till 95 patienter med vanliga cancerdiagnoser. För patienter som nyligen fått diagnosen är fysiska besvär” tillsammans med ”vardagliga problem” vanligast. De cancerpatienter som står i begrepp att avsluta sin behandling besväras däremot mest av ”bieffekter av behandlingen”, men även av ”tankar/känslor” rörande t ex framtid och familj.
Hon visar att patienternas välbefinnande över tid hade samband med flera olika faktorer. Ångest och depression vid behandlingens avslutande, liksom tidigare psykiatriska svårigheter, inverkade negativt på välbefinnandet på sikt. Detsamma gjorde problem som uppfattades som ”mycket besvärande”, patienternas upptagenhet av tankar och känslor, samt brist på socialt stöd. Ett accepterande förhållningssätt till problem var positivt för välbefinnandet.
I de två vanliga situationer som studerades, dels direkt efter diagnos och dels vid avslutandet av en längre tids behandling, använde patienterna oftast så kallade emotionsfokuserade copingstrategier, dvs ett förhållningssätt som inriktar sig mer på att hantera en känsla snarare än på själva problemet.
Studien visar också att det framför allt är tre faktorer som har samband med mer ångest eller depression hos patienten: Att de upplever att de har liten kontroll över problemet, att de använder många olika strategier för att hantera besvären, samt att det finns en stor diskrepans mellan vad de tycker är viktigt i livet och vad de i situationen kan uppnå av detta.
– Men patienterna mår, i motsats till sina närstående, bättre över tid och diskrepanserna minskar, säger Elisabet Wasteson.
Hon kommer också fram till att dagboksskrivande kombinerat med kvantitativa data, som inte används så ofta tillsammans, kan ha fördelar som metod eftersom det bidrar till ökad förståelse för hur cancerpatienter anpassar sig och mår i relation till specifika besvär under sjukdomsförloppet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Elisabeth Wasteson, tel: 070-644 04 05, 018-471 34 98, e-post: elisabet.wasteson@pubcare.uu.se
Globe Award är en världsomspännande prisutdelning och anses vara det mest etablerade nationella pris i sitt slag. För den vinnande forskargruppen är priset betydelsefullt.
– Vi är förstås hedrade av denna fina utmärkelse och det sporrar oss i vårt fortsatta arbete. Forskning med koppling mellan hållbar utveckling och företag är en oerhört viktig angelägenhet, både för företagen och i samhället.
Bakom priset och nomineringen står Globe Forum, en organisation med ett globalt nätverk som arbetar för att föra företag närmare varandra. Global Award-utmärkelsen ska uppmärksamma innovativa satsningar inom CSR som främjar hållbar utveckling och den globala ekonomin.
Förutom SuRe var fyra andra svenska forskargrupper nominerade till priset. Pris delades även ut till SKF för att det ansågs ha kommit längst med att integrera CSR-frågor i sin verksamhet. Scandinavian Biogas fick pris för bästa CSR-entreprenör. I juryn sitter landets i särklass ledande experter på Corporate Social Responsibility (CSR).
I kategorin forskare har juryn sökt efter vetenskapliga insatser som ökat kunskaperna om CSR och dess effekter, samt som går att kommersialisera. En avsikt med de tre kategorierna är att viga samman forskning, entreprenörskap och etablerat företagande.
Priset delades ut på Berns i Stockholm den 19 april i samband med konferensen Globe Forum. Konferensen samlar toppolitiker, entreprenörer och storföretag från Norden och Ryssland, Kina, Indien samt Östeuropa.
Forskargruppen SuRe vid Handelshögskolan i Stockholm drivs sedan 2003 av docent Susanne Sweet och doktoranderna Emma Sjöström, Jenny Ählström och Monica Macquet. Forskningen kretsar kring hur marknader påverkas, uppkommer och utvecklas relaterat till hållbar utveckling och företags sociala ansvar.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta gärna:
Susanne Sweet, docent vid Handelshögskolan i Stockholm
Tel. 08-736 95 42, 0707-14 28 28
E-post: susanne.sweet@hhs.se
Hemsida: www.hhs.se/DSection/research/sustainability.htm
Parul Sharma, Legal adviser CSR, Global Forum
Tel. 08-586 199 00, mobil 073-933 69 40
Hemsida: www.globeforum.com
Största enskilda anslaget går till My Hedhammar, institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi, som fått 3 440 000 kronor för forskning om konstgjord hud inom veterinärmedicin – ett nytt biomaterial baserat på spindelprotein.
Även forskning om olika typer av virus och utveckling av diagnostik har beviljats anslag på över två miljoner vardera för tre projekt. Exempel på andra områden som fått anslag är forskning kring skalbildning och skelettstyrka hos värphöns, förändringar av bindväv i hästars leder vid hård träning och hur lungmaskinfektion hos nötkreatur påverkar immunförsvaret.
-Vi tycker det är mycket glädjande att Formas nu har gjort en stor satsning på veterinärmedicinsk forskning. Den har tidigare kommit i skymundan på Formas då veterinärmedicinen inte har haft en egen beredningsgrupp med experter inom området, säger Ulf Magnusson, vicedekanus med ansvar för forskning vid SLU:s fakultet för veterinärmedicin och husdjursvetenskap.
-Veterinärmedicinen hamnar många gånger mitt emellan jordbruksforskning, humanmedicin samt biologi och det har därför varit svårt att hävda sig inom dessa stora grupperingar. Det är därför väldigt positivt att Formas nu uppmärksammat denna problematik och vidtagit åtgärder.
De forskare vid SLU som har beviljats anslag är Sandor Belak, Björn Ekesten, Stina Ekman, My Hedhammar, Lena Holm, Anne Lundén, Ulf Magnusson, Claudia Baule och Anna Rosander.
För mer information, kontakta Ulf Magnusson, vicedekanus vid fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap, SLU 018-672324 ulf.magnusson@kv.slu.se
