Idag byggs vårt samhälle alltmer upp kring digitala tjänster och de kommer att spela en central roll i vår vardag. Patrik Brandt och Louise Östlund har med en konfigurerbar metodologi utveckla kvalitetssäkrade system som stödjer tjänstebaserade arbetsflöden. Viktiga aspekter att uppnå i dessa sammanhang är informationskvalitet och tillitsfulla system. I sin forskning har Apotekets kundcentrum använts som fallstudieobjekt.
Eftersom en stor del av syftet med digitala tjänster handlar om att förmedla information, har just information satts i fokus i bägge avhandlingarna men ur olika perspektiv.
– Min forskning har främst fokuserat på en ökad förståelse kring fenomenet information, säger Patrik Brandt. Vad är information och informationsflöden och hur uppstår dessa flöden? Men den viktigaste frågan har egentligen varit vad är information i användning? Resultatet av mitt arbete kan ses som ett bidrag till de gemensamt framtagna riktlinjerna av analys, implementation och användning av digitala tjänster i arbetsflöden men sett ur ett informationskvalitetsperspektiv.
Patrik Brandt har på ett strukturerat sätt analyserat mycket komplexa system ur ett informationsperspektiv. Analysen kan också användas för att kommunicera med exempelvis utvecklare och användare av digitala tjänster och system.
– I min avhandling tittar jag på in- och outsourcing aspekter på digitala tjänster och hur det påverkar ett företag, säger Louise Östlund. Framförallt så handlar det om hur man i outsourcing sammanhang hanterar risken att ett företag töms på sin kärnkompetens, sina kärntjänster och till slut kanske hela verksamheten.
Louise Östlund ser tjänsterna som ett resultat av ett arbetsflöde inom verksamheten och det är viktigt att tjänsterna är kvalitetssäkrade, framförallt ur kundens perspektiv. Det kan vara mycket svårt att uppnå om tjänsterna outsourcas utan eftertanke.
Disputationerna sker den 30 april i Teknikum, Stora Hörsalen, Norra vägen 47, Kalmar. Klockan 10.15 lägger Patrik Brandt fram sin avhandling ”Information in use: Aspects of information quality in workflows”. Opponent är professor Keith Devlin, CSLI, Stanford University, USA. Klockan 13.15 lägger Louise Östlund fram sin avhandling ”Information in use: In- and outsourcing aspects of digital services”. Opponent: Professor Gloria Mark, Donald Bren School of Information and Computer Science at University of California, USA.
Kontaktinformation
Patrik Brandt
tel: 0480-44 63 41
mobil: 070-5154660
Louise Östlund
tel: 0480-44 67 24
mobil: 073-442 12 82
Som pristagare kommer Gustav att delta i ett av världens ledande forum för globala debatter, The St. Gallen Symposium i Schweiz, som i år hålls på temat ”The Power of Natural Resources” den 31 maj till 2 juni. Där kommer han att få presentera sin uppsats för beslutsfattare från hela världen, som bland andra ABB:s vd Fred Kindle, Shells vd Jeroen van der Veer, Toyotas styrelseordförande Fujio Cho och Irans ex-president Seyed Mohammad Khatami.
− Den här chansen att tala inför så många betydelsefulla människor får man bara en gång i livet. Jag ska fundera på hur jag kan använda det här tillfället för att få fram mina åsikter och kanske bidra till en bättre värld, säger Gustav Borgefalk.
Ytterligare 200 studenter från Harvard, Yale, Princeton, Cambridge och andra toppskolor världen över, ges chansen att åka till symposiet, där 600 CEO:s, ministrar och akademiker deltar. Alla har de skrivit en uppsats på temat ”The Power of Natural Resources”. Gustav Borgefalks vinnande uppsats “Paving a better way to the future”, tar bland annat upp ohållbara konsumtionsmönster, det västerländska levernet som förebild och förutspår konflikter om jordens begränsade resurser.
I uppsatsen föreslår Gustav två lösningar för att övergången till ett hållbart samhälle ska kunna ske med en minimering av lidande och konflikter. Ett av förslagen går ut på att arbeta proaktivt i utvecklingsländerna för att bygga en hållbar infrastruktur från grunden och undvika att västvärldens problem någonsin uppstår där.
− Bland annat måste man räkna in kostnaderna för miljön i projektkalkyler istället för att de kommer i efterhand i form av reparationer på miljön, säger Gustav Borgefalk. Det är också viktigt att forma hållbara konsumtionsmönster från början för att undvika att den destruktiva konsumtionskulturen vi har i väst uppstår.
Utöver ära och berömmelse får de tre vinnarna dela på 20,000 EUR.
− Jag tänker använda en del av pengarna som startkapital till mitt nystartade företag EasyPR, en PR-byrå som hjälper entreprenörer och småföretagare att synas i media. Sedan tänker jag spara en del till höstterminens studier och resa någonstans i sommar, säger Gustav Borgefalk.
Kontaktinformation
Mer information:
Den vinnande uppsatsen“Paving a better way to the future” finns att läsa på http://www.hhs.se/Press/Pressreleases/2007/sv_070425.htm
Där finns också bild på Gustav Borgefalk.
Läs mer om forumet på www.stgallen-symposium.org
eller på Gustavs blogg http://stgallen.borgefalk.com/.
För ytterligare information, kontakta gärna:
Gustav Borgefalk, student vid HHS
Tel. 070-566 91 70
E-post: gustav@borgefalk.com
För ungefär 50 år sedan kom de första rapporterna om att antalet rovfåglar minskat och att den troligaste orsaken till detta var skalförtunning. De tunnare skalen resulterade i att äggen gick sönder eller torkade ut i samband med ruvning. Skalförtunningen antogs bero på miljögifter som de vuxna fåglarna fick i sig via födan.
Sedan dess har studier visat att många miljögiftklassade substanser liknar östrogen, ett viktigt hormon hos både människor och djur. Substanserna kan därmed störa viktiga östrogenberoende processer i kroppen. Vidare är många miljögifter fettlösliga vilket gör att de är svåra för kroppen att utsöndra. Istället lagras de in i fettvävnad där de anrikas med tiden.
Husdjursagronom Alexandra Hermansson har i sin avhandling vid SLU studerat hur reproduktionsorganen hos höns och tuppar av en vit värphönsras påverkades av miljögifter. De exponerades för två olika östrogena substanser som finns i naturen och som klassas som miljögifter. Etinylöstradiol (EE2) är ett syntetiskt östrogen som används i p-piller och o,p´-DDT är en form av insekticiden DDT.
Olika doser av EE2 och o,p´-DDT injicerades i gulan på befruktade ägg för att efterlikna den naturliga exponeringen. Äggen ruvades och de nykläckta kycklingarna könssorterades. De fick därefter växa upp till könsmognad, då ägg respektive sperma samlades in för kontroll av äggskalens kvalitet samt spermans mängd och kvalitet.
Redan vid könssorteringen sågs en skillnad då nästan alla kycklingar som exponerats för o,p´-DDT såg ut som honor på grund av förändringar i kloaken. När kycklingarna blev könsmogna var förhållandet mellan honor och hannar emellertid normalt. Deformationer i kloaken kvarstod dock hos tupparna, vilket medförde att sperman rann ut på ett onormalt sätt vid ejakulation. Mängden sperma var också kraftigt reducerad hos flera individer. Tupparna hade en lägre kamvikt samt en förminskad diameter på höger sporre, det senare observerades även hos de EE2-exponerade tupparna.
Hönor som exponerats för EE2 eller o,p´-DDT under embryoutvecklingen lägger ägg med tunnare skal när de blir vuxna. Hos dessa syntes en tydlig minskning av enzymet karbanhydras i skalkörteln, dvs. i den del av äggledaren där skalet bildas. Äggskal består till 96 procent av kalciumkarbonat och karbanhydras behövs för tillförseln av främst karbonat. Det är därför troligt att den observerade minskningen av karbanhydras är en viktig orsak till det tunnare skalet.
____________
Husdjursagronom Alexandra Hermansson, institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi, SLU, försvarar sin avhandling med titeln Effects on the Reproductive System in Domestic fowl (Gallus domesticus) after Embryonic Exposure to Estrogenic substances. Disputationen avser agronomie doktorsexamen.
Plats: FU 26, SLU, Ultuna, Uppsala
Tid: Fredag den 27 april 2007, kl. 09.15.
Opponent: Dr Jean-Pierre Brillard, Station de Recherches Avicoles, France
Pressbilder:
(får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen, fotograf ska anges)
Bild 1: Alexandra Hermansson. Foto: Johanna Dernfalk http://www2.slu.se/aktuellt/2007/pressbilder/AlexandraHermansson/Alexandra.jpg
Bild 2: Normal tupp av rasen vit leghorn som användes i försöket. Foto: Lena Holm http://www2.slu.se/aktuellt/2007/pressbilder/AlexandraHermansson/Normaltupp.jpg
Kontaktinformation
Alexandra Hermansson, mailto:Alexandra.Hermansson@afb.slu.se, 018-67 21 29
Avhandlingen med svensk sammanfattning: http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001375/
Institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi, SLU: http://www2.afys.slu.se/?sve=1
FOI:s generaldirektör Madelene Sandström skrev på tisdagen under ett övergripande avtal om forskningssamverkan, ett så kallat MOU (memorandum of understanding) med sin motpart ADD (Agency for Defence Development) i Daejeon i Sydkorea. I avtalet finns det ramverk som reglerar vidare projektavtal. Dessa kan vara av olika karaktär, som forskningssamverkan, uppdragsforskning, informationsutbyte och personalutbyte. I avtalet regleras också säkerhetsskyddsfrågor i en speciell bilaga.
Intresset har varit stort från båda sidor, vilket har realiserats i ett samarbete gällande mätning av ädelgasförekomst i samband med Nordkoreas kärnvapenprov förra året. FOI sände då en mobil utrustning som kan detektera Xenon-isotoper i luft. Förekomsten av dessa används för att verifiera ett eventuellt kärnvapenprov.
Samarbetet sker i detta fall med KINS (Korean Institure for Nuclear Safety), och FOI avser att begära ytterligare tillstånd från regeringen att ingå MOU även med denna organisation.
FOI:s verksamhet kan bli en viktig del i att ytterligare utveckla relationerna med Sydkorea och på så sätt positivt påverka möjligheterna för industriell samverkan. Bland annat har försvarsindustrin visat ett stort intresse för att utveckla samarbetet med Sydkorea. För FOI innebär ett utökat internationellt samarbete att man kan stärka viktiga forskningsområden.
Kontaktinformation
Kontakt:
Dick Sträng, internationell samordnare FOI, dick.strang@foi.se, 070-9277 011.
Johan Axell, kommunikationsdirektör FOI, johan.axell@foi.se, 08-5550 3018 eller 070-2770 362.
Spindeltråd är lika stark som stål och dessutom elastisk. Det leder till att den kan absorbera mer rörelseenergi än exempelvis den syntetiska fibern Kevlar. Spindeltråd skulle därför kunna vara speciellt lämplig till att exempelvis fånga upp kulor i skottsäkra västar.
Till skillnad från många av de syntetiska fibrerna består spindeltråd av proteiner och är därför biologiskt nedbrytbar. Annat som gör spindeltråd miljövänlig är att den bildas under så kallade fysiologiska förhållanden, dvs. förhållanden som råder i levande varelser vad gäller salthalt, temperatur, pH etc. Lösningsmedlet är vatten.
I djurförsöksstudier har spindeltråd visat sig tolereras väl av kroppen. Det möjliggör en lång rad medicinska applikationer som exempelvis suturer (kirurgiska sömmar), konstgjorda blodkärl och diskar, eller matriser för vävnadsodling. Andra tänkbara användningsområden är skottsäkra västar, starka rep och supertextilier.
Eftersom spindlar är rovdjur och har revir går det inte att föda upp dem på samma sätt som exempelvis silkesmaskar. Produktion av tråden utgör således ett stort problem.
Ett flertal forskargrupper och företag har under lång tid försökt producera spindeltrådsproteiner – man försöker få bakterier eller andra celler att framställa stora mängder protein. En del av spindelns arvsmassa som kodar för spindeltrådsprotein sätts då in i en annan organism, t.ex. bakterie, för att den ska producera proteinet i fråga.
Dessa försök har dock misslyckats, förmodligen för att spindeltrådsproteinerna har ovanligt repetitiva sekvenser, dvs. de byggs upp av ett fåtal beståndsdelar som återkommer många gånger. Bakterierna kan få brist på dessa beståndsdelar och därmed ha svårt att producera proteinet. Spindeltrådsproteinet är också ovanligt långt vilket kan vara svårt att hantera för bakterierna.
Veterinär Anna Rising har i sin avhandling vid SLU beskrivit ett nytt sätt på vilket delar av spindeltrådsprotein kan framställas i stora mängder. Produktionen sker med hjälp av den vanliga tarmbakterien Escherischia coli, vilket är fördelaktigt eftersom man relativt enkelt och kostnadseffektivt kan utöka produktionen. Bitarna av spindeltrådsproteiner kan sedan på ett kontrollerat sätt fås att själva bilda meterlånga trådar som överträffar senor i styrka.
Det är första gången som man lyckats framställa konstgjorda spindeltrådar utan att använda starka lösningsmedel och speciella metoder för att spinna tråden. Trådarna som producerats har även visat sig tolereras väl av odlade humanceller, varför det finns gott hopp om att även människokroppen kan komma att tolerera materialet. Sammantaget innebär detta att Anna Rising och hennes kollegor har lyckats framställa ett nytt biomaterial med mycket stor framtida potential inom flera användningsområden.
____________
Veterinär Anna Rising, institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Spider dragline silk – molecular properties and recombinant expression”. Disputationen avser veterinärmedicine doktorsexamen.
Plats: Loftets hörsal, SLU, Ultuna, Uppsala
Tid: Fredag den 27 april 2007, kl 13.30.
Opponent: Professor Pankaj Vadgama, University of London, UK
Pressbilder:
(får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen, fotograf ska anges)
Bild 1: En spindel av arten Euprosthenops australis. Spindeln är en hona vilket kan ses eftersom hon bär på en äggsäck. Bilden är tagen i Sydafrika där vi fångade dem. Foto: Anna Rising http://www2.slu.se/aktuellt/2007/pressbilder/AnnaRising/spindelhona.jpg
Bild 2: Konstgjord spindeltråd. Rörets diameter är 3 cm. Foto: Anna Rising http://www2.slu.se/aktuellt/2007/pressbilder/AnnaRising/konstgjordspindeltrad1.jpg
Bild 3: Konstgjord spindeltråd. Rörets diameter är 3 cm. Foto: Anna Rising http://www2.slu.se/aktuellt/2007/pressbilder/AnnaRising/konstgjordspindeltrad2.jpg
Bild 4: Elektronmikroskopibild av frakturytan på en konstgjord spindeltråd som dragits av. http://www2.slu.se/aktuellt/2007/pressbilder/AnnaRising/frakturyta.jpg
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU: http://www.slu.se/?id=102
Kontaktinformation
Mer information:
Anna Rising, 018-471 41 35, 070-974 48 88, mailto:Anna.Rising@bvf.slu.se
Avhandlingen: http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001380/
Spiderman – silk for biomedical application: http://www.spidersilk.org
Afrikansk sömnsjuka är en dödlig sjukdom som drabbar de fattigaste afrikanska länderna söder om Sahara. Den orsakas av två underarter av trypanosomer: T.b. gambiense och T.b. rhodesiense. Båda är parasiter och sprids mellan människor av tsetse-flugor. Eftersom parasiterna ständigt ändrar sin yta kan de undvika människans immunförsvar och invadera centrala nervsystemet vilket leder till personlighetstörningar, sömnrubbningar och slutligen döden. För patienter som drabbats av den allvarliga T. brucei-infektionen i centrala nervsystemet finns det för tillfället inga mediciner som kan behandla båda underarterna utan mycket allvarliga biverkningar.
I ett projekt lett av professor Lars Thelander har man tidigare upptäckt att parasiternas CTP-syntetas, ett enzym ansvarigt för produktion av CTP – en av de fyra byggstenarna för mRNA-syntes, en process som är livsnödvändig för parasiten – skulle kunna vara ett bra mål för behandling av sjukdomen. I den aktuella publikationen har man kunnat visa att med rätt halt av acivicin, ett välkänt cellgift som tidigare använts som cancermedicin, kan man inhibera parasitens CTP-syntetas och därmed permanent döda trypanosomerna i cellodlingar. Med dagliga doser av acivicin har även trypanosominfekterade möss kunnat hållas symtomfria till skillnad från de obehandlade, som dog inom några få dagar.
– Fördelen med acivicin är att det redan använts på människor. Alla kliniska studier är gjorda och man vet att drogen kan tränga in i centrala nervsystemet vilket inte är fallet med många andra mediciner mot trypanosomer. Dessutom kan den ges i tablettform, vilket är ytterst viktigt i länder med begränsade sjukvårdsresurser säger Artur Fijolek, medförfattare till den publicerade artikeln.
Forskargruppen vid Umeå universitets institution för medicinsk kemi och biofysik hoppas att inom en snar framtid kunna hitta rätt dos av acivicin som kan bota de smittade mössen permanent.
Expression, Purification, Characterization and in Vivo Targeting of Trypanosome CTP Synthetase for Treatment of African Sleeping Sickness Artur Fijolek, Anders Hofer och Lars Thelander. The Journal of Biological Chemistry Vol. 282, No. 16, pp. 11858-11865, April 20, 2007.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Artur Fijolek på e-post artur.fijolek@medchem.umu.se eller telefon 090-786 52 63 eller Lars Thelander på e-post lars.thelander@medchem.umu.se eller telefon 090-786 67 42.
Tid: Torsdagen den 26 april 2007, kl 13.00-16.00
Plats: I institutionens aula, Sveavägen 160, Sveaplan
Program:
13:00-13:15 Forskardagen inleds av docent Marie Sallnäs
13:15-13:45 Vi och dom i skola och stadsdel. Barns identitetsarbete och sociala geografier.
En presentation av en etnografisk studie om barns uppväxtvillkor och identitetsarbete i en segregerad förort, med fokus på hur barn agerar i och berättar om olika platser i sin skola och stadsdel.
Katarina Gustafsson, Filosofie doktor i pedagogik och lärare vid Institutionen för socialt arbete – Socialhögskolan.
13:45-14:15 Skolsituationen för ungdomar i samhällsvård.
En presentation om skolsituationen för ungdomar som placeras i dygnet-runt-vård genom socialtjänsten, samt om skolans betydelse för socialt utsatta barn och ungdomar.
Ylva Weitz, doktorand vid Institutionen för socialt arbete – Socialhögskolan.
14:15-14:45 Paus med kaffe till självkostnadspris
14:45-15:15 Elevvårdens resurser och organisering.
En presentation om grundskolors tillgång till resurser för skolsocialt arbete, om den särskilda elevvårdspersonalens arbete och centrala organisatoriska inslag i elevvårdsarbetet.
Åsa Backlund, doktorand vid Institutionen för socialt arbete – Socialhögskolan.
15:15-15:45 Utbildning på (o)lika villkor? – Om kön och etnicitet i grundskolan.
En presentation av resultaten från en studie vid fyra grundskolor avseende motsättningar kring utbildningsinnehåll mellan hem och skola.
Sara Högdin, doktorand vid Institutionen för socialt arbete – Socialhögskolan.
15:45-16:00 Forskardagen sammanfattas och avslutas av docent Marie Sallnäs
För anmälan och mer information, kontakta Hélène Lagerlöf, Institutionen för socialt arbete – Socialhögskolan, Stockholms universitet, tfn 08-674 79 53, 0705- 22 52 62, e-post helene.lagerlof@socarb.su.se.
Beethovens pianomusik är något av ett specialfall för undersökningar i uppförandepraxis. Man vet att han inte alltid var nöjd med sina pianon. Man vet att han skrev sina verk inte bara för sin egen publik utan för ”framtiden”. Och det faktum att han så småningom blev döv innebar troligen att han till slut hade svårt att bedöma vad han egentligen gjorde.
Men ska man verkligen tro på hans elev Carl Czerny, när han i 1842 skriver att tidiga fortepianon inte kunde stå emot Beethovens våldsamma sätt att spela? Vilka pianon menar han, och vilken Beethoven?
Tilman Skowroneck har studerat Beethovens biografi för att lista ut i vilken mån den välbekanta bilden av pianisten Beethoven verkligen stämmer. I början av sin karriär var Beethoven mest känd som klaversolist, och bara i andra hand som tonsättare. Men hur kunde han bygga upp ett rykte som en av de främsta virtuosena, om han samtidigt spelade otydligt och så starkt att strängarna sprack?
En analys av de bevarade ögonvittnesskildringarna visar att negativa berättelser om hans spelande saknas nästan helt precis under den period, då Beethoven var mest aktiv som pianist och fram till ungefär 1805. Först då finner vi information om att han började spela slarvigare och för starkt. Tills dess hade han hunnit skriva mer än hälften av sina pianosonater. Dessa stycken var således skrivna för instrument som han kände väl som virtuos, och som han faktiskt kunde höra; hans dövhet blev störande för honom ungefär år 1802.
I Beethovens brev och andra dokument kan man läsa hans kritik av olika typer av pianon. Men pianots utveckling kring 1800 gick väldigt snabbt; vart och ett av dessa dokument syftar på specifika instrument eller specifika situationer. Beethovens kritik måste tolkas i samband med en analys av Wienerflygelns utveckling, samtidigt som vi också måste fråga oss om det finns kriterier för att bedöma idag vilka äldre pianon som var bättre eller sämre.
Idag är vi vana vid att höra Beethovens pianomusik spelad på den moderna flygeln. Det finns dock fler och fler som spelar Beethoven på historiska hammarklaver. Skowronecks avhandling tillhandahåller fakta och bakgrundsinformation på de olika områden som kan hjälpa musikern och publiken med att forma sig en åsikt om Beethovens pianomusik: hans biografi, instrumentets historia och den samtida uppförandepraxisen.
Avhandlingens titel: Beethoven the pianist: Biographical, organological and
performance-practical aspects of his years as public performer.
Disputationen äger rum lördagen den 5 maj 2007 kl. 13.00
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Tilman Skowroneck, 033-29 53 70 (hem),
schnober@swipnet.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-786 48 65, barbro.ryder@hum.gu.se
Nematoder (rundmaskar) är sannolikt den individrikaste gruppen av flercelliga djur. På varje kvadratmeter mark kan det finnas miljontals nematoder. Dessa är viktiga för markprocesser som mineralisering* och nematoderna är en av de viktigaste djurgrupperna i markens näringsväv. Maria Viketoft har i sin avhandling undersökt hur markens växtlighet påverkar nematodsamhället nere i jorden i ett fältförsök, ett växthusförsök och i en naturlig betesmark. Det har dels handlat om vad enskilda växtarter har för betydelse, dels om vad antalet växtarter betyder.
Växter kan påverka markdjur genom att förändra strukturen i jorden och påverka mikroklimatet, men också genom det organiska material som de tillför marken i form av förna och rotutsöndringar. Maria Viketoft har arbetat med 12 olika växtarter, och undersökningarna visade att det är vanligt med växtartseffekter på nematoder i gräsmarker. Typen av växtart hade större inverkan på nematodsamhällets sammansättning än diversiteten (antalet växtarter). Växt- och bakterieätande nematoder gynnades vanligen av förekomst av klöver och gräs, medan svampätande nematoder fanns i större antal under örter.
Fältförsöket användes även för att studera hur nematodsamhället förändras när man gör permanent ängsmark av tidigare åkermark. Innan fältförsöket anlades användes fältet för odling av främst korn. Efter insådden av gräsmarken togs nematodprover i fältet vartannat år för att studera successionen i nematodfaunan, dvs. hur olika nematodarter blir mer vanliga eller ovanliga i takt med att växtligheten och jorden förändras. Efter åtta år hade de nematodarter som är beroende av mer stabila miljöer ökat i antal, men endast någon enstaka ny nematodart hade tillkommit. Maria Viketoft såg också att växtätande nematoder ökade i antal med tiden, att svampätare gynnas av örter och att koloniseringshastigheten var låg. Detta har praktisk betydelse bland annat vid omvandling av före detta jordbruksmark till gräsmark, eftersom vegetationens utveckling kan påverkas av mängden växtätande nematoder. Dessutom kan den låga koloniseringshastigheten innebära att det behövs kompletterande metoder för att återställa marksamhället.
Avhandlingen har bidragit till en ökad förståelse av hur olika organismgrupper ovan och i mark samverkar med varandra. Resultaten visar att både enskilda växtarter och växtlighetens artrikedom har betydelse för markfaunan och att rumsliga och tidsmässiga aspekter är viktiga för vår förståelse av de processer som styr organismsamhällens sammansättning.
*mineralisering = frigörande av organiskt bunden växtnäring
Kontaktinformation
Fil Mag Maria Viketoft, institutionen för ekologi, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Soil nematode communities in grasslands – effects of plant species identity and diversity”.
Plats: Loftets hörsal, SLU, Ultuna, Uppsala.
Tid: Fredag den 27 april 2007 kl. 9.30
Opponent: Docent Katarina Hedlund, ekologiska institutionen, Lunds universitet.
____________
Mer information:
Maria Viketoft, 018-67 25 26, Maria.Viketoft@ekol.slu.se
Kontrollgruppen med skolor som inte infört särskilda regler för godis och livsmedelsval hade istället fått en ökning av överviktiga eller feta barn med tre procent. Resultatet av det så kallade STOPP-projektet (Stockholm Obesity Prevention Project) presenteras idag vid en internationell vetenskaplig konferens om fetma i Budapest.
– Våra resultat visar att insatser mot den ökande barnfetman kan genomföras inom skolans befintliga resurser. Vi tolkar också resultaten så att tydliga regler i skolan kan hjälpa föräldrarna med gränssättning och bättre kostvanor i hemmet, säger professor Claude Marcus som lett forskningsprojektet.
Andelen överviktiga och feta barn har ökat både i Sverige och globalt de senaste åren. Forskarna räknar med att mellan 15 och 20 procent av alla svenska barn är överviktiga. Mellan tre och sex procent lider av allvarlig fetma.
I den nu presenterade studien ingick barn i åldrarna 6-10 år vid tio grundskolor med fritidshem i Storstockholm. Skolorna valdes ut så att de hade en jämn fördelning vad gäller föräldrarnas inkomster, invandrarbakgrund och antal barn i skolan. Hälften av skolorna genomförde en satsning på mer hälsosam kost. Bland annat togs bullar, saft och godis bort helt från skol- och fritidsmiljön. Barnen fick också möjlighet att välja magrare och mer fiberrika alternativ vid skollunch och mellanmål.
Resultatet i de skolor som satsade på bättre kost blev att andelen överviktiga barn sjönk från 22 till 16 procent. I kontrollskolorna ökade andelen överviktiga barn från 18 till 21 procent. Siffrorna är statistiskt säkerställda.
STOPP-projektet har till stora delar finansierats av Stockholms läns landsting, men också med bidrag från Vetenskapsrådet och Stiftelsen för Frimurarebarnhuset i Stockholm.
Studie:
Stockholm Obesity Prevention Project
Claud Marcus et al. Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Enheten för pediatrik, Karolinska Institutet, Huddinge
Presenteras vid europeiska fetmakongressen 15th ECO 2007 i Budapest, måndag 23 april 2007.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Professor Claude Marcus (nås från klockan 11.30)
Mobil: 070-748 61 59
E-post: claude.marcus@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
Mobil; 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Joanna Sendecka har sökt svar på frågan varför vissa individer lever längre än andra genom att studera åldrande hos halsbandsflugsnappare på södra Gotland. Populationen, som består av 500 par, har studerats med hjälp av ringmärkning sedan 1980 och är därför idealisk för den här typen av undersökning.
Fåglar med hög status, det vill säga god kondition i kombination med bra gener och en gynnsam uppväxtmiljö, visade sig ha bättre förutsättningar för ett långt liv och bättre reproduktionsförmåga än andra.
– De honor som blev långlivade hade från födseln större kroppsstorlek och var mindre feta än de kortlivade, vilket tyder på att uppväxtvillkoren har en avgörande effekt. Det är möjligt att ett begränsat kaloriintag i början av livet gav dem längre livslängd, säger Joanna Sendecka.
Halsbandsflugsnappare med hög status känns igen på att de har en stor vit fläck i pannan, och avhandlingen visar att de honor som hade en far med stor pannfläck också blev långlivade. Däremot förkortades livslängden för de honor som valde storfläckade partners.
– De här honorna arbetar mer med matningen av ungarna, eftersom storfläckande hanarna är förhållandevis lata. Den ökade arbetsbördan leder till ökad dödlighet för honorna, förklarar hon.
Hur fåglarna prioriterar sin egen respektive sina ungars överlevnad då de fördelar sina resurser påverkar också livslängden i hög grad. När halsbandsflugsnapparna börjar åldras försämras bland annat deras immunfunktioner, och i det skedet väljer de flesta att satsa en stor del av sina sista resurser på en sista kull ungar och därmed förkorta sin egen livslängd. Det finns dock ett fåtal gamla individer som inte gör det.
– De här undantagen är svåra att förklara. De kan vara exempel på så kallade darwinska demoner, som försöker trotsa grundläggande teorier om det naturliga urvalet, säger Joanna Sendecka.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Joanna Sendecka (på engelska), 018-471 26 62, 073-390 86 89, e-post: Joanna.Sendecka@ebc.uu.se
Insulinresistens, dvs. att kroppens celler blir okänsliga för hormonet insulin, är starkt förknippat med hjärt- kärlsjukdom och typ 2-diabetes, tidigare kallad åldersdiabetes. Det är också kopplat till fetma. Avhandlingen studerar de mekanismer som bidrar till insulinresistens i fettceller, med fokus på effekterna på cellnivå av de höga blodnivåer av socker (glukos) och insulin som är typiska för denna diabetes.
Studierna visar att insulinets förmåga att stimulera sockerupptaget i fettceller från människa kraftigt försämras vid långvarigt höga insulinnivåer. Exponering för både höga glukos- och insulinnivåer, som vid typ 2-diabetes, resulterar i minskad mängd av proteinet IRS-1 (insulinreceptorsubstrat-1). Det är ett nyckelprotein i den komplexa signaleringskedja som aktiveras i cellen när insulin binder till sina målceller.
Avhandlingen visar dock, i fettceller från både råtta och människa, att minskningen av cellernas IRS-innehåll sker först efter det att insulinresistensen har uppstått. Det tyder på att den minskade mängden IRS-1 i fettceller från personer med insulinresistens och typ 2-diabetes är en följd av, inte en orsak till, insulinresistensen även om den kan bidra till att ytterligare försämra cellernas förmåga att ta upp socker. Upptagningsförmågan i odlade fettceller från människa verkar inte påverkas nämnvärt av hög glukoskoncentration i omgivningen. Eftersom det är väl dokumenterat att höga sockernivåer i blodet försämrar insulinets förmåga att stimulera glukosupptaget tyder detta på att den bakomliggande orsaken inte är en effekt på den enskilda fettcellen.
Vid insulinresistens störs regleringen av energiomsättningen vilket också leder till ökad frisättning av fettsyror från fettvävnaden och försämrar insulinets förmåga att stimulera sockerupptaget. Idag vet man att fettvävnaden inte bara fungerar som ett energilager utan också producerar hormoner och inflammationsämnen, s. k. adipokiner, som medverkar i regleringen av energibalansen. Vid övervikt rubbas den och mycket tyder på att det kan bidra till utvecklingen av insulinresistens. Vid fetma uppstår en kronisk inflammation i fettvävnaden vilket ökar produktionen av inflammationssubstanser, s. k. cytokiner. Ökade mängder av två sådana, TNF-α och IL-6 har visat sig försämra fettcellernas sockerupptagsförmåga och även minska mängden IRS-1. En mängd olika faktorer under utvecklingen av typ 2-diabetes kan således bidra till insulinresistensen. Preliminära resultat i avhandlingen tyder på att det finns ännu okända faktorer – utöver socker, insulin, fettsyror, TNF-α och IL-6 – i blodet hos individer med typ 2-diabetes som direkt kan hämma cellernas förmåga att svara på insulin. Sådana nya faktorer skulle kunna bli måltavlor för framtida läkemedel mot diabetes.
Frida Renström är doktorand vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för medicin,
tel. 090-785 14 89, e-post: Frida.Renstrom@medicin.umu.se
Fredagen den 27 april försvarar Frida Renström, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Fat cell insulin resistance – an experimental study focusing on molecular mechanisms in type 2 diabetes.
Svensk titel: Insulinresistens i fettceller – en experimentell studie med fokus på molekylära mekanismer vid typ 2-diabetes.
Disputationen äger rum kl. 9.00 i sal Betula, By. 6M, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå.
Fakultetsopponent är docent Anna Krook, Karolinska Institutet, Solna.
Kontaktinformation
Porträttbild kan hämtas via
http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/
Personer som har bukfetma har oftare högt blodtryck och förhöjda värden av kolesterol och blodsocker. Fetma i buken innebär också att produktionen av tillväxthormon minskar.
– I förlängningen kan våra forskningsresultat leda till förbättrade behandlingsalternativ för bukfeta kvinnor med hög kardiovaskulär risk, men än så länge är det ingen etablerad behandling att ge tillväxthormon till kvinnor som passerat klimakteriet. Det krävs fler studier som pågår under längre tid innan tillväxthormon kanske kan ges till patienter, säger specialistläkaren Celina Franco.
I studien ingår 40 kvinnor mellan 50 och 65 år med bukfetma. Hälften av kvinnorna fick en låg dos tillväxthormon under ett år, resten fick placebo.
– Vi såg förbättring hos alla kvinnor som fick det riktiga läkemedlet. De fick mindre fett i buken, muskelmassan ökade och det onda kolesterolet i blodet minskade. Våra analyser av kvinnornas blodvärden visade också att två markörer för inflammation minskade av behandlingen, säger Celina Franco.
Även kvinnornas insulinkänslighet blev något bättre av behandlingen.
När kvinnornas resultat jämfördes med 15 bukfeta män som också behandlats med tillväxthormon visade det sig att kvinnorna hade ett sämre svar på tillförsel av tillväxthormon.
– Männens bukfetma minskade mer och det kan bero på att testosteron förstärker tillväxthormonets effekter, säger Celina Franco.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för medicin, avdelningen för invärtesmedicin
Avhandlingens titel: The GH-IGF-1 Axis in Postmenopausal Women with Abdominal Obesity
Avhandlingen är försvarad.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Celina Franco, leg. läkare, telefon: 031-342 70 59, e-post: celina.franco@medic.gu.se
Handledare:
Docent Gudmundur Johannson, telefon: 031-342 70 52, e-post: gudmundur.johannsson@medic.gu.se
Docent Johan Svensson, telefon: 031-342 10 00, e-post: johan.svensson@medic.gu.se
Docent Lars Lönn, telefon: 031-342 71 77, e-post: lars.lonn@vgregion.se
Studien baseras på enkätundersökningar, som genomfördes bland talare av darfuriska språk i Nyala år 2002 och bland talare av sydsudanesiska språk i Khartoum år 2003. Idris presenterar dessutom en redogörelse för Sudans språkpolitik och språkforskning samt diskuterar flerspråkighet, språkattityder, språkbyte och förhållandet mellan språk, nation, etnicitet och identitet.
De fler än hundra sudanesiska språken är alla minoritetsspråk både i numeriska och funktionella termer. Arabiskans ställning har förstärkts sedan Sudans självständighet 1956 genom språkpolitiska åtgärder och socioekonomiska förändringar, såsom urbanisering och migration. Det har resulterat i att talare av andra sudanesiska språk i ökande grad går över till arabiska som förstaspråk.
Undersökningarna i Nyala och Khartoum visar att en majoritet av respondenterna är tvåspråkiga i arabiska och ett annat sudanesiskt språk. Arabiska talas som förstaspråk av de flesta i Nyala, medan sydsudaneserna i Khartoum behåller sina modersmål som förstaspråk i större utsträckning. Respondenterna i Nyala talar sina ursprungliga darfuriska språk huvudsakligen på landsbygden i Darfur, men inte i Nyala, där arabiska dominerar.
Undersökningarna visar också att många barn och ungdomar i både Nyala och Khartoum är enspråkiga i arabiska. Detta bekräftar tendensen av språkbyte till arabiska bland många minoritetsgrupper i Sudan. Ett intressant forskningsresultat är att flickor och kvinnor verkar vara mer benägna att använda arabiska än pojkar och män. Språkanvändning och språkattityder påverkas – förutom av demografiska faktorer såsom ålder, kön och etnicitet – också av externa faktorer, såsom graden av integration i den dominerande arabisktalande nordsudanesiska kultursfären.
De sydsudanesiska respondenterna uppvisar däremot en högre grad av positiva attityder till sina språk än till arabiska. De bevarar sin sociala särprägel och sitt kulturella arv genom att motsätta sig assimilation i den nordsudanesiska kulturen. Inbördeskriget i södra Sudan och den sociala segregationen av sydsudaneser i norra Sudan har förstärkt och politiserat denna attityd. I motsats till sydsudaneserna, har darfurierna assimilerats socialt, kulturellt och ekonomiskt genom utbredd användning av arabiska samt giftermål och ekonomiskt samarbete med arabisktalande.
Avhandlingens titel: Status and use of languages in Sudan: Data and results from surveys in Nyala and Khartoum.
Disputationen äger rum lördagen den 5 maj 2007 kl. 10.30
Sal L 100, Etnologen, Lennart Torstenssonsgatan 8, Göteborg
Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Helene Fatima Idris, 031-786 41 82 (arb.),
031-57 23 79 (hem), 0737-51 20 41, helene.fatima.idris@african.gu.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-786 48 65, barbro.ryder@hum.gu.se
I spåren efter Skandia-skandalen och den pågående bolagsstyrningsdebatten har frågan om personligt skadeståndsansvar i aktiebolag kommit i fokus.
Carl Svernlöv behandlar i sin avhandling olika perspektiv på frågan om ansvarsfrihet, som är ett obligatoriskt beslut på årsstämman i alla svenska aktiebolag och internationellt ett mycket ovanligt fenomen. Bolagsstämman fattar ofta rutinmässigt beslut om att bevilja styrelseledamöter och vd ansvarsfrihet för det gångna räkenskapsåret. Och med reservation för att en majoritet eller en minoritet om minst tio procent av samtliga aktier motsätter sig beslutet är huvudregeln att ingen skadeståndstalan väcks mot personen i fråga – styrelseledamot eller vd – från bolagets sida.
Denna huvudregel har dock många undantag. För det första får talan ändå väckas om det i årsredovisningen eller revisionsberättelsen utelämnats fakta eller rapporterats oriktiga eller ofullständiga uppgifter till bolagsstämman om det beslut eller den åtgärd som talan grundas på. För det andra får styrelsen – trots beviljad ansvarsfrihet – föra en skadeståndstalan som grundas på brott, och för det tredje är ansvarsfriheten begränsad vid konkurs.
Carl Svernlöv är advokat och delägare vid Baker och McKenzie Advokatbyrå, en av världens ledande advokatbyråer, och arbetar med bolagsstyrning, associationsrätt och företagsförvärv. Han undervisar även i associationsrätt vid Stockholms universitet och har publicerat ett tiotal böcker och över hundra artiklar om svensk och internationell affärsjuridik.
Disputationen äger rum fredagen den 27 april kl.10.00 i sal D7 vid Stockholms universitet, Universitetsvägen10. Opponent är docent Katarina Olsson, Lunds universitet.
Läs mer om avhandlingen på Juridiska institutionens hemsida: www.juridicum.su.se.
Ytterligare information
Carl Svernlöv nås på Baker och McKenzie Advokatbyrå, på tfn 070-867 67 07, eller på carl.svernlov@bakernet.com.
Du kan även kontakta Juridicums redaktör Suzanna Nilson, tfn 070-422 57 11, suzanna.nilson@juridicum.su.se.
I ett samarbetsprojekt mellan Europeiska fotbollsförbundet (UEFA) och Linköpings universitet har skaderisken hos fotbollsspelare på högsta nationella och internationella nivå studerats i en serie undersökningar mellan 2001 och 2005.
Läkaren Markus Waldén, doktorand vid Avdelningen för socialmedicin och folkhälsovetenskap, har följt klubbar i Allsvenskan, Damallsvenskan och Champions League liksom flera Europamästerskap för landslag.
Avhandlingen visar att skaderisken i elitfotboll är hög, särskilt under matchspel, och är som högst på landslagsnivå. Muskelbristning i lårets baksida är den enskilt vanligaste skadan medan andelen fotledsstukningar verkar ha minskat.
Engelska och holländska toppklubbar hade säsongen 2001-02 totalt sett fler matchskador och dessutom fler allvarliga skador än klubbar från Frankrike, Italien och Spanien.
En jämförelse av Europamästerskapen för herrar 2004 och damer 2005 visar att skaderisken i turneringarna var lika stor. Lagen som slogs ut i gruppspelet under dam-EM hade emellertid betydligt fler matchskador än de lag som kvalificerade sig för semifinalspel.
I Sverige har 15-17 procent av spelarna i Damallsvenskan ådragit sig en främre korsbandsskada någon gång tidigare under karriären, jämfört med endast 5-8 procent av männen i Allsvenskan. Kvinnliga elitfotbollsspelare är yngre när de skadar sitt främre korsband än manliga spelare. En främre korsbandsskada hos en spelare i Allsvenskan innebär 3-4 gånger ökad risk för nya knäskador i framtiden.
Avhandlingen Epidemiology of injuries in elite football läggs fram fredag 4 maj kl. 13.00 i Aulan, Hälsans Hus, Campus US, Linköping.
Kontaktinformation
Markus Waldén
0733-920720
markus.walden@telia.com
