Litet tillspetsat kan man säga att materialet nu kan designas samtidigt med den komponent man tar fram, i en integrerad process. Att på detta sätt teoretiskt förutsäga egenskaperna hos ett material är möjligt tack vare de senaste årens utveckling inom materialvetenskap, fysik och matematik.

Inom det nya centret Hierarkisk Design av Industriella Material, HERO-M, som nu startas på KTH, kommer forskarnas arbete vara inriktat på utveckla nya designmetoder och tillämpa dem på industrirelevanta material. Konkret innebär detta att man räknar ut hur atomerna arrangerar sig i olika typer av atomanordningar, hur dessa bygger upp strukturen hos ett visst material och vad som händer vid framställning, värmebehandling och användning av materialet.

– Den viktigaste vetenskapliga utmaningen består i att fastställa sambandet mellan struktur och egenskaper ur grundläggande principer om atomer och materialets struktur, istället för med de i huvudsak empiriska metoder som används i dag, säger John Ågren, professor i metallografi och föreståndare för det nya forskningscentret.

Den viktigaste ingenjörsmässiga utmaningen är tvådelad. Dels måste de grundläggande metoderna förbättras så att de kan hantera verklighetens mycket komplexa material och processer, dels måste de nya metoderna anpassas så att de kan användas som verktyg i industrielll miljö för att utveckla nya material.

– Det nära samarbetet mellan högskole- och industriforskare inom centret blir nyckeln till att möta den ingenjörsmässiga utmaningen, fastslår John Ågren.

Centret HERO-M på KTH är ett av de 15 VINN Excellence Center som VINNOVA och medverkande parter nu startar. Centret engagerar svenska storföretag inom materialområdet, till exempel stål- och hårdmetalltillverkare, specialiserade programvaruföretag och utvecklingsbolag samt flera olika forskargrupper på KTH. Centret kommer att knytas till institutionen för materialvetenskap vid KTH.

VINNOVAs VINN Excellence Center-program ska skapa ny, internationellt konkurrenskraftig forskning som leder till ny kunskap, ny teknik och därmed även nya produkter, processer och tjänster. Varje centrum är organisatoriskt kopplat till ett universitet eller högskola, och bygger på en intensiv samverkan med näringsliv, forskningsinstitut, andra forskningsorganisationer och offentlig verksamhet.
Totalt kommer varje centrums FoU-verksamhet omfatta ungefär 210 miljoner kronor under tio år genom engagemanget från medverkande parter. VINNOVA står för 70 miljoner kronor.

I samband med centrets kick-off onsdagen den 30 maj har media möjlighet att träffa inblandade forskare och industrirepresentanter för att närmare höra om den planerade forskningen.

Tid: onsdag 30 maj 2007, kl 17.15
Plats: Salongen, KTHs bibliotek, Osquars backe 25, Campus Valhallavägen, Stockholm

Kontaktinformation
Kontakt
John Ågren, föreståndare för HERO-M, 08-790 9131, john@mse.kth.se

Stor förändring för kvinnor, liten för män
Rapporten visar att föräldraskap innebär större förändringar för kvinnor än för män. Kvinnor som fick sitt första barn 1999 arbetade två år senare i mindre utsträckning än andra jämförbara kvinnor. De arbetade också kortare tid, bytte arbete och avancerade till högkvalificerade arbeten i mindre utsträckning, samt hade en sämre löneutveckling. Mammorna minskade sitt långa (>50 km) pendlande till förmån för det relativt korta (5-20 km) när de fick barn.

För männen innebar föräldraskapet inte alls lika stora förändringar. Anpassningen verkar mest ha handlat om att de män som inte hade ett arbete skaffade ett jobb när de fick barn. Papporna minskade i huvudsak sitt korta pendlande men i viss mån också det långa och de flyttade också mer än andra jämförbara män.

Metod och datamaterial
I rapporten studeras hur föräldrars situation på arbetsmarknaden förändras i samband med att de får sitt första barn. I ett första steg utreds om föräldrarna i studien förvärvsarbetade två år efter barnet föddes. Därefter studeras de arbetande föräldrarnas arbetstid, pendlingsavstånd, karriär- samt löneutveckling. Föräldrarna jämförs med en grupp män och kvinnor med exakt samma bakgrund och löneutveckling som inte blir föräldrar under samma tid. Uppgifter om personerna hämtas från SCB-register och täcker hela Sveriges befolkning i åldern 20-40 år under åren 1997-2001.

Kontaktinformation
Kontaktuppgifter
Rapport 2007:9 ”Hur förändras kvinnors och mäns arbetssituation när de får barn?” är skriven av Louise Kennerberg. Vill du veta mer kontakta författaren på telefon 070-237 67 00, 018-471 70 90 eller via e-post: louise.kennerberg@ifau.uu.se.

Syftet med Ann-Charlott Wikströms doktorsavhandling ”Knowing in practice – a tool in the production of intensive care” är att från ett etnografiskt, sociokulturellt perspektiv beskriva hur intensivvård bedrivs inom svensk sjukvård. Huvudfokus har varit att studera hur samspelet ser ut på avdelningen, både vårdpersonalen sinsemellan och mellan människorna och den tekniska utrustningen.

Avhandlingen visar att intensivvård till stor del är uppbyggd på rutiner. Det finns en kollektiv förståelse för arbetet som ska utföras. Summan av kunskapen som finns i arbetslaget, inte minst när det gäller den tekniska utrustningen, är en viktig förutsättning för att arbetet ska fungera. Bland annat visade det sig vara vanligt att man samrådde med en kollega när man kände sig osäker och tillsammans löste de frågor som uppstod. Och diskussioner kring etik och moral hade en mer framträdande plats i det dagliga arbetet än Ann-Charlott Wikström trott.

Vad gäller inställningen till den tekniska utrustningen kunde hon se att personalen såg teknologi som en självklar, inbäddad del av vårdandet – en syn som inte delas av alla inom vården. Det betyder inte att man blint förlitade sig till tekniken. När man inte litade på exempelvis det blodtrycksvärde maskinen visade tog man ett manuellt blodtryck för att vara säker.
– Intensivvård sker i nätverk mellan människa och teknik, där man ser att båda delarna behövs, sammanfattar Ann-Charlott Wikström.

Hon ser sin forskning som ett viktigt bidrag till att vi får insyn i hur sjukvården fungerar.
– Det känns särskilt viktigt när det gäller arbetet på en intensivvårdsavdelning, där patienternas liv verkligen ligger i händerna på personalen, säger hon.
– Dessutom är det viktigt att studera kunskap som sådan och hur den förändras i ett samhällsperspektiv när nya behandlingsmetoder och tekniker införs.

Ann-Charlott Wikström är själv utbildad sjuksköterska med egen erfarenhet från intensivvårdsarbete, men lämnade det arbetet för många år sedan för att bli vårdlärare. Idag är hon verksam som avdelningsledare för specialistsjuksköterskeutbildningen på Högskolan Väst.
– Med min forskning om intensivvård känns det som jag sluter cirkeln, säger hon.
Ann-Charlott Wikström är bördig från Trollhättan och bor numera i Vänersborg.

Avhandlingen ”Knowing in practice – a tool in the production of intensive care”, lades fram i vårdpedagogik den 23 maj vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Ann-Charlott Wikström, tel: 0520 – 22 39 59, mobil: 0733 – 97 51 61, e-post: anncharlott.wikstrom@hv.se

Rebecca Lawrence har i sin forskning tittat på hur Samerådet, en urbefolknings NGO (Non-Governmental Organisation), och Greenpeace har kämpat mot skogsavverkning på sköra samiska renbetesmarker i finska Lappland. Stora Enso har historiskt varit den största uppköparen av virke i finska Lappland. Fram till november 2005 köpte Stora Enso virke från Metsähallitus, det finska statliga skogsavverkningsföretaget, tvärt emot önskemålen från de lokala renskötande samerna. Samtidigt var Stora Enso förbundet till att respektera samernas rättigheter enligt företagets egen hållbarhetspolicy och regler för de etiska index som företaget ingår i. För två år sedan tog Samerådet kontakt med de största indexen för hållbarhet och etik i Storbritannien och Europa, Dow Jones Sustainability Index och FTSE4Good, och framhöll motsättningen i hur Stora Enso förvärvar sitt virke.

Rebecca Lawrence har studerat hur analytiker vid etiska index, samt socialt ansvarstagande investerare i Sverige, har uppmuntrat dialoger mellan Stora Enso och Samerådet. Dessa dialoger, kombinerat med offentliga kampanjer från Samerådets och Greenpeaces sida, har pressat Stora Enso till att de inte längre ska köpa konflikttimer från Metsähallitus.

– När jag började forska om detta hade inte Stora Enso någon detaljerad policy över sitt förvärv av virke från konfliktområdena i finska Lappland. Företaget gav blandade signaler angående sin förvärvspolicy till etiska utredare, etiska analytiker, kunder, intressegrupper och sin egen leverantör. När konflikterna stod på sin spets kommunicerade Stora Enso flera olika versioner av deras definition av ”konfliktområden”. De senaste två åren har Stora Enso emellertid utvecklat en mer omfattande policy som kräver tillåtelse från samiska renägare innan skogsavverkning kan äga rum. Det finns dock utmaningar kvar när det gäller att säkerställa att policyn baseras på principer av fritt, tidigt och informerat samtycke från samiska renägare, säger Rebecca Lawrence.

Forskningen har också visat att samiska protester framhäver en paradox i Skandinavien. Medan de nordiska staterna och företagen påstår sig upprätthålla en social rättvisemodell på den internationella arenan har de traditionellt sett varit tveksamma till att erkänna samernas krav på deras egen hemmafront.

– De senaste två åren har jag sett en positiv utveckling i Stora Ensos engagemang med frågor gällande urbefolkningens rättigheter i Finland. Stora Enso har traditionellt betonat rättigheter hos urbefolkningar i länder utanför Europa, till exempel i Brasilien och Uruguay. Efter kampanjerna från Samerådets sida har det dock blivit klart att konflikterna om skogsavverkning på samiska renskötselområden kräver ett djupare engagemang från företagets sida med samiska rättighetsfrågor som urbefolkningsrättigheter. Stora Enso har varit aktiv med att initiera samråd med samtliga intressegrupper, men det är fortfarande en utmaning för företaget att inse att renskötande samer har särskilda rättigheter, säger Rebecca Lawrence.

I de 92 000 hektar av konfliktområden i finska Lappland har ingen skog avverkats av Metsähallitus sedan november 2005. Förra veckan återupptog emellertid Metsähallitus sin skogsavverkning där.

– Det återstår att se vilket företag som kommer att vara uppköpare av detta timmer nu när Stora Enso vägrar att köpa från konfliktområdena. Det återstår också att se hur den nyvalda finska regeringen kommer att hantera övre lapplandsfrågan. Som min forskning visat, är samerättsfrågan en utmaning för såväl skogsindustrin som för den finska regeringen. Varje lösning på frågan kommer att kräva engagemang från både den finska skogsindustrin och den finska staten, säger Rebecca Lawrence.

Resultaten har publicerats av Blackwell i en specialutgåva om urbefolkningens rättigheter i den internationella tidskriften ”Geographical Research”.

Ytterligare information
Rebecca Lawrence, Sociologiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-164621, 070-695 6931, e-post rebecca.lawrence@sociology.su.se.

Även bland de avvikande finns exkluderande normer. I en idéhistorisk avhandling från Umeå universitet undersöks hur Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) mellan 1950 och 1970 försökte underlätta för den företrädda gruppen genom att ta avstånd från sådant som avvek allt för mycket från samhällets normer.

När RFSL bildades 1950 präglades samhället av intolerans mot personer som avvek från den heterosexuella normen. Inte minst i dagspressen sammankopplades homosexualitet med kriminalitet, förförelse av ungdomar och den undre världen. Det fanns också olika föreställningar om homosexualitetens natur.

– Läggningen förklarades bero på kulturellt förfall, till exempel försvagade familjer, berättar Andréaz Wasniowski. Det ansågs också kunna bero på det motsatta: konstlade samhällsnormer som hindrade sexualdriften att fritt få utlopp, vilket resulterade i att den förträngdes och sexuella avvikelser uppstod. Det fanns också mer biologiskt orienterade teorier. Homosexualiteten orsakades av någon medfödd komponent som vanligen återfanns hos det motsatta könet, exempelvis att en homosexuell man hade kvinnliga könshormoner eller en kvinnas perceptuella schema.

Avhandlingen beskriver hur RFSL argumenterande mot dessa föreställningar. Strategin var att framhålla de homosexuellas likhet med de heterosexuella. Förbundet framhöll att homosexuella var skötsamma och inte avvek från de rådande normerna, och att det inte fanns någon väsensskillnad mellan hetero- och homosexuella. RFSL talade ofta om sexuell inriktning som en fråga om grad, där alla ansågs vara placerade mellan rena poler. I praktiken var ingen helt hetero- eller homosexuell utan bara mer eller mindre.

– Det finns också en genusaspekt i detta, säger Andréaz Wasniowski. Genom att ta avstånd från transvestiter försökte RFSL visa att homosexuella inte uppförde sig oacceptabelt men också att de homosexuella männen var ”riktiga män”. Förbundet dominerades av män som hade ett intresse i att tillhöra det i samhället privilegierade könet.

Men det var skillnad mellan vad som visades upp och vad som accepterades internt. I de förbundsinterna publikationerna fanns kontaktannonser från transvestiter och på slutna fester förekom genusöverskridanden. Det viktiga var att det inte syntes utåt. I stadgarna angavs bekämpandet av prostitution, men i brev till ensamma personer ansågs sexköp vara oproblematiskt.

– RFSL var pragmatiskt inriktat och den politiska målsättningen, likaberättigandet, var överordnat, konstaterar Andréaz Wasniowski.

Fredagen den 1 juni försvarar Andréaz Wasniowski, institutionen för historiska studier, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Den korrekta avvikelsen: Vetenskapsanvändning, normalitetssträvan och exkluderande praktiker hos RFSL, 1950-1970. Disputationen äger rum kl 10:15 i hörsal S213, samhällsvetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är docent Torbjörn Gustafsson Chorell vid Uppsala universitet.

Recensionsexemplar kan beställas direkt från Förlaget Holzweg, e-post info@holzweg.se .

Kontaktinformation
För mer information eller intervju, kontakta gärna Andréaz Wasniowski
tel 090-786 6987, 076-8352738 eller e-post andreaz.wasniowski@histstud.umu.se

I antologin Genus och det akademiska skrivandets former vill författarna sätta fokus på de ofta förbisedda frågorna om relationen mellan skrivandets former, genrer och genus. Antologin är inte i första hand avsedd att vara en handbok. Den är mer av en bruksbok och en inspirationsbok som vill problematisera och kritiskt reflektera kring förhållandet mellan text och form, kropp och rum, i det vetenskapliga skrivarbetet.

Boken är indelad i de två huvudavsnitten Inblickar och Utblickar, som ger prov på både individuella och kollektiva skrivstrategier. Den röda tråden är hur – och om – ett feministiskt och genusteoretiskt perspektiv kan införlivas in i valet av skrivsätt, från studentuppsatsen till avhandlingstexten.Vad händer t ex med det ”spill” av tankar, känslor och levda erfarenheter som präglar den skrivandes vardag och ibland klottras ner i textens marginaler, men oftast utplånas med delete-knappen innan uppsatsen eller boken går i tryck? Och går det alls att skriva emancipatoriska och traditionskritiska texter i en konventionell akademisk form?
Exemplen hämtas från författarnas egna lästa och skrivna erfarenheter och flätas samman med en diskussion av den internationella forskningen på området.

Genus och det akademiska skrivandets former (Studentlitteratur, 2007) vänder sig till alla som är intresserade av kreativt och vetenskapligt skrivande, i och utanför de akademiska sammanhangen.

Bokens författare är – eller har – alla varit verksamma vid Umeå universitet. Från humanistisk fakultet medverkar litteraturvetarna Annelie Bränström Öhman och Maria Jönsson samt konstvetaren Ann-Catrine Eriksson. Från Kvinnovetenskapligt forum medverkar Mona Livholts, forskare i socialt arbete (numera Mittuniversitetet, Östersund).

Kontaktinformation
För mer information – kontakta gärna bokens redaktörer:
Annelie Bränström Öhman, e-post Annelie.Branstrom@littvet.umu.se
Mona Livholts, e-post Mona.Livholts@miun.se