Martin Lundin har bland annat studerat ifall kommunernas satsningar på sysselsättningsskapande åtgärder påverkas av vilket politiskt block som har makten i kommunen. Resultaten visar att partipolitik spelar roll, men bara i stora kommuner. Ju starkare vänstersidan är, desto mer pengar går till arbetsmarknadspolitik när man tagit hänsyn till en rad andra faktorer som arbetslöshet och befolkningsstruktur.

– Men hur starkt det här sambandet mellan parti och arbetsmarknadspolitik är beror på kommunstorleken. Effekten ökar med invånarantalet och i riktigt små kommuner spelar det ingen roll vem som sitter vid makten, berättar han.

De arbetsmarknadspolitiska målsättningarna är delvis olika för stat och kommun. Enligt studien ökar samarbetet mellan kommun och arbetsförmedling om de båda parterna dels känner förtroende för varandra, dels har liknande målsättningar. Båda kraven måste dock uppfyllas om man ska nå ett bra samarbete – att vilja samma sak räcker inte ifall parterna inte litar på varandra. Hur mycket man samarbetar beror också på hur mycket arbetsförmedling och kommun verkligen behöver varandra, visar avhandlingen.

Även om arbetsförmedlingen samarbetar aktivt med kommunen leder det inte automatiskt till att arbetsförmedlingen kan genomföra politiska beslut som stämmer bättre överens med nationella beslutsfattares idéer.

– Det sker bara om det är en verkligt komplex uppgift som ska genomföras, säger Martin Lundin.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Martin Lundin, 018-471 11 23, e-post: martin.lundin@statsvet.uu.se

Efter terroristattackerna den 11 september 2001 har FN:s säkerhetsråd – med USA i spetsen – radikalt utvidgat sina egna befogenheter. Genom två resolutioner i säkerhetsrådet – 1373 och 1540 – har de i praktiken lagstiftat om vilka åtgärder som andra stater måste vidta för att bekämpa terrorism och spridning av massförstörelsevapen. Anette Ahrnens visar att USA, den enda kvarvarande supermakten, på detta sätt utnyttjade FN och säkerhetsrådet för att nå snabba resultat och skapa legitimitet kring sin egen säkerhetspolitik. Och strategin lyckades:

– Särskilt strax efter den 11 september tyckte en stor majoritet av FNs medlemsstater att säkerhetsrådets handlande var legitimt eftersom man var överens om att hoten från terrorismen var så stora att det fanns ett starkt behov av effektiva åtgärder, säger Anette Ahrnens, som menar att hotbilden utplånade alla invändningar om bristande legalitet och brott mot juridiska principer.
Det traditionella tillvägagångssättet ansågs alltså inte vara tillfredställande eftersom det tog alldeles för lång tid.
– Det kan ta många år att enas om nya folkrättsliga regler, sedan följer ytterligare väntan på ett tillräckligt antal ratificeringar för att en konvention ska träda i kraft, vilken i sin tur enbart binder de stater som ratificerat den, säger Anette Ahrnens.

Men genom att anta juridiskt bindande resolutioner har FN:s säkerhetsråd utmanat staternas lagstiftningsmonopol och dessutom revolutionerat processen, då de nya reglerna omedelbart binder alla 192 medlemsstater.
– Med tiden har det hörts alltfler protester mot en utvidgad användning av säkerhetsrådet som lagstiftande organ, säger Anette Ahrnens. Man menar att mänskliga rättigheter, staternas suveränitetsprincip och andra traditionella rättsprinciper kommer i kläm.
Och hittills har inga fler resolutioner av samma karaktär som resolutionerna 1373 och 1540 antagits, vilket tyder på att den allmänna legitimitetsuppfattningen spelar roll.

Anette Ahrnens studie visar dock tydligt att legitimitet – även i folkrättsliga sammanhang – inte är beroende av legalitet i juridisk mening, utan kan även formuleras i mer politiska termer som samtycke och effektivitet. Att politiska faktorer delvis anses kunna uppväga juridiska resulterar inte bara i en potentiell ny och starkare roll för säkerhetsrådet. Det innebär också, enligt Anette Ahrnens, en potentiell genväg för stormakter, vars resurser ofta gör det lättare att manipulera samtycke och effektivitet än mer statiska faktorer som legalitet och rättsliga principer.

Kontaktinformation
Anette Ahrnens disputerade den 2 juni med avhandlingen A Quest for Legitimacy. Debating UN Security Council Rules on Terrorism on Non-proliferation. Hon nås på telefonnummer 046-222 89 32, 0707-33 53 14, Anette.Ahrnens@svet.lu.se

Det visar vetenskapsjournalisten Annika E. Nilsson i en avhandling från Tema vatten vid Linköpings universitet.

– Kunskap om miljön och hur den påverkar oss är en nyckel till hur vi ska hantera förändringar. Därför måste vi också undersöka förutsättningarna för att skapa användbar kunskap, säger hon.

Tidigare forskning har lyft fram hur forskning kan påverka politiska beslut på miljöområdet. Annika E. Nilsson har vänt på frågan och visar att politiskt samarbete spelar en viktig roll för den vetenskapliga kunskapen om miljön. Under det kalla kriget fanns det ingen samordning av miljöarbetet i Arktis och även efter att det kom igång hade klimatarbetet låg prioritet eftersom det sågs som en global fråga. Genombrottet för en samlad analys av klimatförändringarna i Arktis kom först när globala och regionala intressen möttes.

Avhandlingen bygger på en studie av den första fullskaliga analysen av hur klimatförändringarna kommer att slå på regional nivå: Arctic Climate Impact Assessment (ACIA). Annika E. Nilsson visar att det regionala politiska samarbetet ledde till att nya aktörer kom till tals, framför allt de arktiska urbefolkningarna. Det förstärkte också bilden av Arktis som väckarklocka för miljön.

De regionala politiska förhandlingarna var däremot färgade av samma intressekonflikter som de globala klimatförhandlingarna. Här visar avhandlingen hur valet av skala för att diskutera en miljöfråga har politiska dimensioner som också får konsekvenser för samhällets kunskap. Klimatförändringarna ses ofta som en global fråga medan den regionala analysen av Arktis också lyfte fram lokala perspektiv där många olika faktorer påverkar samhällets sårbarhet. Även här visar hon hur normerna för internationellt samarbete kan ha en avgörande roll för vilken kunskap som kommer med i en samlad analys.

– Resultaten väcker frågor om hur formerna för miljöpolitiken kan bidra till att vi får bättre kunskap där beslutsunderlaget fortfarande är skralt, till exempel när det gäller anpassning. En av de stora utmaningarna blir att länka samman de globala och lokala perspektiven, säger hon.

Kontaktinformation
Annika E. Nilsson disputerar den 18 juni. Hon nås på telefon 070-6731400, e-post: annika.nilsson@vetani.se.

Bodil Sandén, nybliven doktor i företagsekonomi vid Centrum för tjänsteforskning på Karlstads universitet, har studerat kunders betydelse vid framtagning av nya tjänster och produkter. I sin avhandling ”The Customer’s Role in New Service Development” pekar hon på vikten av att involvera kunderna i ett tidigt skede, och genom hela utvecklingsprocessen, för att en tjänst ska tas väl emot på marknaden. Resultat från studien visar också att ”den vanliga kunden” är duktig på att komma på både kreativa och användarvänliga tjänster. I många fall bättre än professionella tjänsteutvecklare.

Med sin forskning vill Bodil Sandén bidra till att öka kunskapen om kundens roll som bidragsgivare och medskapare i tjänsteutveckling.

– Kundinvolvering i utvecklingsprocesser handlar om att bygga upp djup kunskap om bland annat användares behov, krav, önskemål och beteende vid användning av varor och tjänster. Många marknadschefer förstår fördelarna, men när det gäller faktiskt beteende är det få som engagerar sina kunder tidigt och djupt i processen, säger hon.

I sin avhandling betonar hon vikten av att utveckla kunskap om dolda behov som kunden har. Behov som finns men som är svåra att klä i ord, så kallad ”sticky information”. Svårigheten är att det kräver tid, engagemang och resurser hos produktutvecklaren. Kunden behöver agera i sin naturliga miljö för att behoven ska bli tydliga.

– Genom att låta konsumenterna själva arbeta med utveckling kommer ofta många nya idéer fram. Produktutvecklaren kan också utföra gemensamma aktiviteter med kunden för att få djupare insikt om dolda behov.

Men att delegera delar av utvecklingsprocessen till kunden kräver ett helt nytt tankesätt. Kunden bör ses och behandlas som en jämlik partner, som en medutvecklare genom hela förloppet. Företag som vågar tänka i nya banor har mycket att vinna.

– Särskilt för konkurrensutsatta organisationer är latenta behov mycket attraktiva. Det är en stor konkurrensfördel för den organisation som först upptäcker och tillgodoser dessa behov, säger Bodil Sandén.

För mer information, kontakta Bodil Sandén på telefon 070-362 35 90.

Många svenskar har ett förhållande till idrott på ett eller annat sätt; som deltagare, förälder eller ledare. Det gör idrotten till en viktig del av vårt samhälle och vår vardag – närmare 650.000 personer har valt att engagera sig frivilligt i den svenska idrottsrörelsen. Det frivilliga ledarskapet diskuteras i många olika sammanhang, såväl hemma vid köksbordet som i fikarummet på jobbet eller i massmedia. Många har en eller annan berättelse att dela med sig av när det gäller den här typen av ledarskap.

– Jag har valt att studera barnfotbollen, dels för att fotboll är den största idrotten i Sverige, dels för att barnfotbollen enligt officiella dokument ska präglas av lek och tävlingen ska vara av underordnad betydelse. I studien följer jag ett fotbollslag med tioåriga barn och deras ledare under en säsong och studerar dels hur ledarskapet kommer till uttryck, dels hur ledarna formas av detta ledareskap, säger Krister Hertting.

Det som visar sig är att verksamheten till stor del präglas av tävling, men det finns ett viktigt inslag av medmänsklighet i mötet mellan ledarna och barnen. Förhållandet mellan tävlingen och medmänskligheten är en skör balansgång där tävlandet tydligast kommer till uttryck i matchen som är resultatmässigt jämn.

– Ledarna upplever att det de gör är både meningsfullt och betydelsefullt, men de upplever även känslor av otillräcklighet där vardagens krav och upplevelsen av brist på tid och kunskap sätter hinder för den pedagogiska utvecklingen, säger Krister Hertting.

– Det begränsade utrymmet för reflektion och pedagogisk utveckling gör att ledarna riskerar att bli lämnade med bristfälligt stöd från fotbollsrörelsen, med enbart tidigare erfarenheter i bagaget för att möta de situationer som uppstår i mötena med barnen. Det leder till att synen på det sociala ansvaret i varje enskilt lag blir avgörande för hur ledarskapet kommer till uttrycker.

Kontaktinformation
Upplysningar: Krister Hertting, tel. 0920-49 15 59, krister.hertting@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22 eller lena.edenbrink@ltu.se

– Min avhandling utgår ifrån teaterhistorien. Enligt historieskrivningen är teaterkonsten sedan länge dominerad av män, liksom skådespelarens ”tysta”, praktiska kunskap har överförts från mästare till lärling. I skådespelarutbildningen samverkar vårt västerländska kulturarv med den klassiska dramatiken och skådespelarpraxis. Genus manifesteras genom tolkningar av kön, men också genom en praktik i mångfaldens tecken, säger Ulrika von Schantz. Kroppar tillskrivs egenskaper, ”genusbestäms”, men kroppar lever också sina egna liv och spränger gränser för genusordningen. I skådespelarutbildning pågår ett intrikat och mångfacetterat växelspel mellan ett uppfyllande av genusordningen och ett motstånd till den.

– I skärningspunkten mellan teaterhistoria och modern teori, trend och tradition, konstnärliga ideal och den kommersiella marknaden möts olika former av myter och makt med betydelse för genus, säger Ulrika von Schantz. För att diskutera komplexiteten i genusskapandet har avhandlingsförfattaren speglat skådespelarutbildningen genom sina egna upplevelser, d.v.s. använt sig själv som verktyg.

I avhandlingen synliggörs genus genom ett förkroppsligande av observatörens inre och en materialisering av erfarenheterna i mötet med utbildningspraktiken. Här glider fiktion och verklighet i och ur varandra, medvetet och omedvetet samspelar och skuggor ur det fördolda tar gestalt – den ”tysta” praktiska kunskapen talar genom genusobservatören.

Ulrika von Schantz försvarade sin avhandling ”Myt, makt och möte – om ett genuskulturellt rotsystem betraktat genom en skådespelarutbildning” torsdagen den 7 juni 2007.

För ytterligare information kontakta:
Ulrika von Schantz, tfn 08-445 42 32, mobil 0735-251310, e-post Ulrika.vonSchantz@teater.su.se, uvschantz@gmail.com

För bild, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.

Sedan 1970-talet har det varit känt att sexuellt överförbara infektioner kan spridas genom att det råder stor variation mellan hur många sexuella partners olika individer har. Trots detta har det visat sig svårt att hitta utmärkande drag hos individer som har många partners. I en studie som publiceras denna vecka i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS visar sociologen Fredrik Liljeros och matematikern Åke Svensson vid Stockholms universitet tillsammans med den danska fysikern Birgitte Freiesleben de Blasio vid Oslo universitet att sexuella kontakter i sig tenderar att öka sannolikheten för ännu fler sexuella kontakter.

– Resultatet är viktigt eftersom det ger en ledtråd till varför i princip alla mellan 18 och 25 år tycks riskera att få klamydia. Våra analyser tyder på att en signifikant del av variationen i antalet sexuella kontakter mellan olika individer kan förklaras av att små skillnader har en tendens att förstärkas över tid, säger Fredrik Liljeros.

Analysen är gjort på en norsk enkätstudie med hjälp av en statistisk metod speciellt utvecklad för att studera detta fenomen.

-Enkätstudier av denna typ innehåller i princip alltid mindre information än vad man vanligtvis behöver för denna typ av analys. Men genom att använda den ovanligt fylliga norska studien samt bygga in osäkerheten i modellen kan vi ändå vara relativt säkra på att vårt resultat stämmer, säger Fredrik Liljeros.

Studien kan dock inte ge svar på vad det är som gör att nya sexuella partners tenderar till att leda till ännu fler partners.

Ytterligare information:
Fredrik Liljeros, Sociologiska institutionen, Stockholms universitet, e-post fredrik.liljeros@sociology.su.se.