Somliga patienter har medfödda defekter som leder till svårläkta benbrott. Trots många operationer lyckas läkarna inte få benskadan att läka, och benet bryts gång på gång.
– Vi hade en patient som bröt underbenet första gången 1972. Sedan dess har hon gått igenom en följd av operationer utan att bli bra. För två år sedan kom hon till oss för att amputera benet, eftersom en protes skulle vara bättre än ett oanvändbart eget underben. Men nu kan den här patienten faktiskt gå på sina egna ben! säger Magnus Tägil.
Det är en kombination av olika läkemedel som gett detta goda resultat. Det ena, en protein kallad BMP, är dyrt och lämpar sig därför bara för särskilt svåra fall. Det andra, bifosfonater, används däremot redan för tusentals benskörhetspatienter i Sverige. Detta läkemedel skulle enligt Magnus Tägil kunna användas inte bara vid benskörhet utan också vid besvärliga frakturer som brott på handens båtben, armbågsbenet och underbenet, samt vid lossnade ledproteser och s k beninfarkt.
Benet i vårt skelett byts ut hela tiden. Hos en frisk person råder det balans mellan de bennedbrytande celler som tar bort gammal benvävnad och de benuppbyggande celler som skapar ny benvävnad. Men vid benskörhet, svårläkta frakturer och läkning efter beninfarkt är denna balans rubbad.
Magnus Tägil har studerat benläkningens processer med hjälp av en ”benkammare”, en sorts mycket liten ihålig skruv. När en sådan satts in i benet på försöksråttor kan man inuti benkammaren se hur läkningen sker under olika omständigheter.
Bifosfonater har i sådana djurförsök visat sig ge goda resultat. Magnus Tägil har nyligen avslutat – men ännu inte analyserat – en klinisk studie med 50 patienter, och ska nu gå vidare med att göra en pilotstudie av det dyrare medlet BMP.
Kenneth Jonsson i Uppsala arbetar med liknande studier av frakturläkning, fast med andra substanser.

Stiftelsen Konsul Thure Carlssons Minne startades 1968 av Thyra Carlsson, dotter till den framstående affärsmannen från Sölvesborg Thure Carlsson. Dess ursprungliga kapital var ca 800 000 kr, vilket genom god förvaltning ökat till 25 milj kr. Stiftelsen har sitt säte i Lund och delar ut anslag till medicinsk forskning, framför allt till unga lovande forskare som ännu inte är helt etablerade i forskarvärlden.

Magnus Tägil nås på magnus.tagil@med.lu.se och 0708-15 23 68.

Målet med studierna har varit att klarlägga vilka signalmolekyler som är inblandade i programmeringen av de celler som bidrar till att hjärnbarken och basala ganglierna bildas, samt att de celler som skall ge upphov till linsen och luktsinnescellerna bildas och separeras från varandra.

Storhjärnan (telencephalon) är den största och mest utvecklade delen av hjärnan. Den kan delas in i hjärnbarken (cortex) och de basala ganglierna. Hjärnbarken hos människor är associerad med avancerade funktioner såsom minneshantering och förmågan att bearbeta sensoriska intryck. Basala ganglierna är viktiga framför allt för att kontrollerar rörelser. Luktsinnescellerna i näsan och linsen i ögat kommer från två embroynala strukturer, luktplakoden och linsplakoden. Dessa bildas tidigt under embryonaltiden.

Avhandlingen visar vilka signalmolekyler som styr bildandet av de olika regionerna i storhjärnan under den embryonala utvecklingen. I avhandlingen beskrivs samspelet mellan dessa olika signaler och vid vilka tidpunker de är nödvändiga för bildandet av hjärnbarken och basala ganglierna.

My Sjödal har visat att samma signalmolekyl, proteinet BMP, styr bildandet av både luktsinnes- och linscellerna. Celler som utsätts för signalen under kort tid blir luktsinnesceller medan celler som exponeras för BMP under en lång tid blir linsceller. Upptäckten att skillnad i exponeringstid för samma signal styr bildandet av två fundamentalt olika sensoriska organ, har stor principiell betydelse för förståelsen av hur olika organ bildas under fostertiden.

My Sjödal har växt upp i Sollefteå men studerat biomedicin vid Umeå universitet, där hon sedan fortsatte sina forskarstudier. En högupplöst porträttbild i färg av henne finns att ladda ned från http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/index.html.

Fredagen den 5 oktober försvarar My Sjödal, Umeå centrum för molekylär medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Specification of the lens and olfactory placodes and dorsoventral patterning of the telencephalon. Svensk titel: Specificering av lins- och luktplakoderna samt dorsoventral regionalisering av telencephalon.
Disputationen äger rum kl 13.00 i sal Major Groove, By 6L. Fakultetsopponent är Dr Juha Partanen, Institute of Biotechnology, University of Helsinki, Finland.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta My Sjödal på e-post my.sjodal@ucmm.umu.se eller telefon 090-785 44 22.

– Läkemedel som Tamiflu ska bara användas när det är medicinskt motiverat, säger Björn Olsen professor i infektionsmedicin vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och Högskolan i Kalmar. Att använda Tamiflu mot banala influensainfektioner hos friska personer som inte tillhör riskgrupperna kan riskera att preparatet blir uddlöst den dagen det verkligen behövs.

Forskarna har visat att oseltamivir, den aktiva substansen i läkemedlet Tamiflu, går i princip opåverkat genom våra reningsverksystem. Oseltamivir bryts inte ned i de kemiska processerna, binder inte till partiklar och påverkas dessutom inte av solljus.
– Att substansen är så svårnedbrytbar betyder att den går rakt igenom reningsverket och ut i det omgivande vattnet, säger Jerker Fick, doktor i kemi vid Umeå Universitet som lett studien.

Forskarlaget har räknat ut att halten av oseltamivir i utloppsvatten i vissa länder kan vara så stor att den potentiellt kan göra att influensavirus i naturen utvecklar resistens mot läkemedlet.
– Förskrivningen av Tamiflu är generellt sett låg i det flesta länder med vissa undantag. I Japan behandlas exempelvis en tredjedel av alla influensapatienter med Tamiflu, säger Jerker Fick.

Influensavirus finns hos olika våtmarksfåglar och är särskilt vanliga bland simänder. Dessa fåglar letar ofta föda i grunda vatten och är inte ovanliga omkring reningsverk. De virus som änder bär kan om halten oseltamivir i vattnet är tillräckligt hög börja utveckla resistens.

– Det stora hotet är om resistens blir vanligt bland influensavirus hos vilda änder, säger Björn Olsen. Dessa skulle då kunna byta gener med virus som ger sjukdom hos människa och skapa virus som är motståndskraftiga mot ett av de få strategiska läkemedel som vi har till vårt förfogande för att dämpa effekterna vid en framtida pandemi.

Forskarna anser att problemet måste tas på allvar och att försiktighetsprincipen bör råda så att inte vår framtida hälsa påverkas av oförsiktig och onödig förskrivning av läkemedel idag.

Studien publiceras av forskare vid Högskolan i Kalmar, Umeå universitet och Akademiska sjukhuset i Uppsala i den högt rankade tidskriften PLoS ONE.

Kontaktinformation
Jerker Fick nås på:
Tfn; 090-786 93 24
070-261 65 56
E-post; jerker.fick@chem.umu.se

Björn Olsen nås på
Tfn: 0480-44 62 25
070-238 49 44
E-post; bjorn.olsen@hik.se

Malaria är en av världens vanligaste och mest allvarliga sjukdomar. Uppemot 500 miljoner människor insjuknar varje år. Malaria är spridd i världens alla tropiska områden, men de flesta fallen inträffar i Afrika.
– I Sydostasien och i andra delar av världen har parasiterna blivit resistenta mot många läkemedel. I dessa områden rekommenderas nu att ge piperakin tillsammans med andra läkemedel, men hittills har det saknats grundläggande förståelse för hur kroppen tar upp, fördelar och gör sig av med substansen, säger farmakologen Joel Tärning.

I avhandlingen studeras läkemedlets omsättning både hos råtta och hos människa. I en studie ingick nästan 100 malariapatienter i nordvästra Thailand. Farmakologiska analyser av patienternas blod visade att barn troligen omsätter läkemedlet annorlunda än vuxna.
– För att vara helt säkra på att det är så behöver vi genomföra ännu större studier, men om resultaten kan bekräftas behöver barnens dos troligen ökas, säger Joel Tärning.
Barn som inte får tillräckligt mycket av läkemedlet riskerar att inte bli friska. Låga halter av läkemedlet i kroppen under lång tid kan även öka resistensens utveckling.

Den kombinationsbehandling med piperakin som analyserades i studien visade sig vara en säker och effektiv behandling mot malaria. Substansens omsättning i kroppen blev inte annorlunda om standardbehandlingen gjordes enklare.
– Om vi kan förenkla behandlingen borde den bli mer effektiv eftersom vi tror att fler patienter då skulle följa behandlingsinstruktionerna bättre, säger Joel Tärning.

I avhandlingen presenteras även en ny bioanalytisk metod som förenklar läkemedelsbestämningen. Med den nya metoden är det inte längre nödvändigt att ta blodprov på patienterna, istället räcker det ett enkelt urinprov.
– Det minskar risken för smitta och infektioner, som annars kan vara ett problem med blodprover på landsbygden i tropikerna, säger Joel Tärning.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för neurovetenskap och fysiologi, sektionen för farmakologi
Avhandlingens titel: Piperaquine – Bioanalysis, drug metabolism and pharmacokinetics

Avhandlingen försvaras fredagen den 5 oktober, klockan 13.00, hörsal Arvid Carlsson, Academicum, Medicinaregatan 3, Göteborg.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Joel Tärning, farmakolog, telefon: 031-786 32 40, 070-851 48 49, e-post: joel.tarning@pharm.gu.se

Handledare:
Professor Michael Ashton, telefon: 031-786 34 12, e-post: michael.ashton@pharm.gu.se
Docent Niklas Lindegårdh, telefon: +66 23 54 60 17, e-post: niklas@tropmedres.ac

Biosensorer har möjlighet att följa snabba förändringar i koncentrationer av sockerarter ifall interaktionen med den biologiska molekylen i sensorn är tillräcklig snabb. Henrik Engström har studerat interaktioner som med hjälp av biosensorerna är snabbare än vad som är normalt i många andra instrument, vilket ger möjligheten att kontinuerligt följa förändringar av sockerkoncentrationen.

– Genom att designa olika biosensorer har antikroppar med förmåga att interagera och binda olika sockerarter studerats, säger Henrik Engström. Jag har fokuserat på att utveckla biosensorer som kan mäta förändringar av halten maltsocker. Maltsocker används i bryggerinäringen och övrig livsmedelsindustri. Den är den huvudsakliga sötman i havredryck.

Henrik Engström har forskat på biosensorer för koncentrationsbestämning av olika sockerarter med hjälp antikroppar och fluorescensteknik. Biosensorerna kan kontinuerligt mäta förändringar i koncentration genom att antikropparna interagerar med sockerarterna och därmed ger biosensorerna direkta mätdata. Biosensorer som baseras på antikroppar har idag möjligheten till att anpassas för invärtes bruk, till exempel för placering under huden, och tillsammans med fluorescensteknik är det möjligt att genom huden avläsa mätdata från biosensorn.

– Tillsammans med industrin har vi utvärderat en typ av antikropp som har potential för framtida blodsockeranalyser hos diabetiker, säger Henrik Engström. Idag finns det behov hos diabetiker att slippa fingerstick för att mäta blodsockret och istället följa den aktuella koncentrationen med hjälp av en sensor som inte kräver blodprover. Forskning inom detta område har möjlighet att avsevärt förbättra situationen med ökad levnadskvalité hos diabetiker.

Avhandlingen heter ”Development of Fluorescence-based Immunosensors for Continuous Carbohydrate Monitoring – Applications for Maltose and Glucose”. Disputationen äger rum fredagen den 5 oktober kl 09.00 i hörsalen N2007 på Norrgård, Smålandsgatan 24, Kalmar. Opponent är professor Christopher Lowe, University of Cambridge, England.

Kontaktinformation
Henrik Engström
tel: 0480-44 62 61
mobil: 0706-433004
e-post: henrik.engstrom@hik.se