Under de senaste åren har det förts en livlig debatt om invandring och integration. Diskussionen rör sig om allt från sociala problem, arbetslöshet, utbildning och bostadspolitik till etnicitet och nationell identitet. Ibland påtalas brister i det svenska samhället som försvårar integrationen, ibland beskylls skilda invandrargrupper för att vilja isolera sig eller för företräda ”ickesvenska” värderingar.

Att diskussionen blir mer intensiv i en tid av omfattande flyktinginvandring kanske inte förvånar men problematiken är inte ny. Per Hammarström visar i sin avhandling i historia att det finns en hel del beröringspunkter mellan dåtid och nutid. Han beskriver en grupp judar som under slutet av 1800-talet lämnade Östeuropa för att söka sig en bättre framtid i dåtidens Fattigsverige. Både i sin samtid och i äldre historieverk har denna judiska invandrargrupp − sammantaget kan det röra sig om 3 000-4 000 individer − beskrivits i rätt kritiska och ibland antisemitiska ordalag. Nyare forskning och litteratur har å andra sidan målat en bild av exotiska ”östjudar” som byggde upp ett traditionellt judiskt liv i ghetton på olika håll i landet.

Per Hammarström försöker synliggöra de judiska invandrarna bakom myterna. Genom en socialhistorisk undersökning beskrivs hur livet gestaltade sig för judarna i några städer i mellersta Norrland, framför allt Sundsvall, en handelsstad där nära två procent av stadens befolkning var judar under 1890-talet. ”Vanliga” män och kvinnor − och även barn − synliggörs. Somliga blev med tiden framgångsrika genom ett intensivt företagande, familjer som blev en del av den lokala eliten. Andra förblev fattiga med yrken som gårdfarihandlare och småhantverkare, bosatta i stadens arbetarkvarter.

Det samhälle som de judiska invandrarna mötte erbjöd flera möjligheter till ekonomisk och social framgång, men det fanns naturligtvis också bekymmer och begränsningar. Den vänskap och delaktighet många judar upplevde står i kontrast till ständiga antisemitiska gliringar de utsattes för i tidningar, litteratur och ibland på öppen gata.

– Erfarenheten av såväl delaktighet som uteslutning liknar erfarenheter som dagens invandrare möter. Kanske kan avhandlingen bidra till perspektiv åt vår egen tid och ge kunskap om hur etniska relationer ska hanteras och diskriminering motverkas, säger Per Hammarström.

Avhandlingen, Nationens styvbarn. Judisk samhällsintegration i några Norrlandsstäder 1870-1940, kan beställas från Carlsson bokförlag

Kontaktinformation
Per Hammarström nås på telefon 0611-265 64, 070-661 95 74 eller på e-post: per.hammarstrom@hist.uu.se

I avhandlingen granskar Kerstin Andersson tre teologers försök att möta den utmaning som miljöproblemen innebär. Socialetikern Larry Rasmussen, befrielseteologen Leonardo Boff och den ekofeministiska teologen Rosemary Radford Ruether är samtliga inflytelserika forskare, som på var sitt sätt har kritiskt granskat de idéer i den kristna trosläran som de anser har haft negativa konsekvenser för människans relation till naturen. Men de har också lyft fram element inom den kristna idétraditionen som kan bidra till att hantera miljöproblemen.

– Till exempel har idéer om människan som skapelsens krona och människans herrvälde över naturen haft negativa konsekvenser. Men mötet mellan modern ekologi och kristen idétradition kan öppna upp för nya positiva tolkningar av relationen mellan människan och naturen inom teologin, säger Kerstin Andersson.

Efter att ha analyserat och granskat de andras idéer har hon utarbetat ett eget förslag till hur den moderna människan kan möta den ekologiska krisen. En särskilt viktig fråga är hur människan idag kan bli motiverad att handla miljömedvetet.

– Människans existentiella utsatthet och främlingskap inför sig själv, Gud och naturen blir, tillsammans med den kristna idén om kärleken till sin nästa och en princip om ekologisk rättvisa, modellens byggstenar. Naturen ges ett egenvärde utan att människovärdet nedprioriteras, förklarar hon.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Kerstin Andersson, 018-471 22 95, 076-205 01 59, e-post:
kerstin.andersson@teol.uu.se

Mångfaldsbarometern är en rikstäckande enkätundersökning vid Uppsala universitet som årligen kartlägger attityderna till etnisk mångfald bland befolkningen i Sverige. Den första rapporten publicerades 2005. Årets rapport baserar sig på uppgifter från ett slumpmässigt urval av den svenska populationen (1065 individer) och jämför årets resultat med tidigare år. Mångfaldsbarometern undersöker bland annat följande: Vad tycker den svenska befolkningen om den kulturella mångfalden i Sverige? Vilken typ av individer är mer benägna att acceptera det som är annorlunda?
Liksom förra året visar Mångfaldsbarometern 2007 att många svenskar har goda erfarenheter av nära kontakt och samarbete med personer med invandrarbakgrund (över 80%). Andelen minskar dock något år 2007. Kvinnors attityder har varit och är fortfarande mer positiva än mäns, men denna skillnad minskar.
Religionen verkar vara den dimension som väcker mest negativa attityder i förhållande till mångfalden. Ett exempel är de intervjuades förhållningssätt gentemot påståendet ”Muslimska kvinnor som lever i Sverige är i större grad förtryckta än andra kvinnor i Sverige” som varje år har fått många (över 60 %) att instämma. Påståendet ”Det borde vara förbjudet att bära slöja i skolan eller arbetet” får ökat stöd i årets undersökning jämfört med 2005, där mindre än hälften (43%) instämde helt eller delvis. Stödet för detta påstående ökade till 45,4% år 2006 och är i år 49,8%. Med andra ord är det nästan hälften som anser att slöjan borde förbjudas i arbete eller skola. Den trend man kan se i denna ökning är att den negativa opinionen mot slöjan växer.
Ett påstående som får stort stöd är att ”Alla invandrare skall ha precis samma sociala rättigheter som de som är medborgare i Sverige” (över 70%) men samtidigt lyfts också fram att anpassning till vårt lands vanor är alla invandrares skyldighet (över 80%). Det tycks alltså finnas en öppenhet för att acceptera andra kulturella inslag, men dessa måste integreras i en gemensam svensk kultur. Vissa invandrargrupper har dock svårare att anpassa sig till det svenska samhället, anser 66,9% av de intervjuade i årets studie. De som inte anpassar sig till svenska lagar är alltså mindre välkomna. Procentandelen av dem som instämmer helt eller delvis med påståendet ”Alla utlänningar som begår brott i Sverige bör tvingas att lämna landet” har inte visat någon märkbar förändring sedan Mångfaldsrapporten 2005 och ligger på 63-64%.
Det finns också en ökande trend när det gäller extrema negativa attityder mot mångfalden. Det är personer med enbart grundskoleutbildning som ger uttryck för mest negativa attityder. Men även personer med gymnasieutbildning står för en markant ökning. Personer med högskoleutbildning visar lägsta nivåer av extrema negativa attityder, men även här ses i år en liten ökning av extrema negativa attityder.
En omdiskuterad fråga i den offentliga debatten har varit åsikten att ”Många utlänningar kommer till Sverige bara för att utnyttja svenska sociala förmåner”. I denna fråga illustreras en intressant trend till minskning av denna negativa attityd mellan åren 2005, 2006 och 2007. År 2005 var det 40,2% som instämde i påståendet, vilket minskade till 38,7% år 2006 och minskade ytterligare till 36,8% år 2007.
Mångfaldsbarometern undersöker också vilka som anses vara invandrare och i likhet med tidigare år, betraktas följande grupper som invandrare: irakier, araber, kurder, iranier, turkar, somalier, bosnier, serber, kroater, romer, chilenare, ryssar, kineser, greker, judar, polacker och thailändare. Grupper som inte betraktas som invandrare är norrmän, finländare, engelsmän, tyskar och amerikaner.

Kontaktinformation
För mer information om studien, kontakta docent Orlando Mella, tel: 018-471 11 89 eller docent Irving Palm, tel: 018-471 11 92.

Traditionellt har varumärken utgjorts av ord och figurer som applicerats på varor och förpackningar. I dagens varumärkestäta samhälle har man emellertid sökt nya sätt att skilja sig från mängden för att fånga konsumenternas uppmärksamhet. Några exempel är kuvert med lakritssmak, känslan av sammet på en vinflaska och jasmindoftande sytråd.

EG:s varumärkesdirektiv från 1988 öppnar upp för att vilken sinnesförnimmelse som helst kan varumärkesskyddas, förutsatt att den kan återges grafiskt på ett sätt som är begripligt, exakt och lättillgängligt. En melodi kan återges med notskrift. Svårare är det med till exempel Metro Goldwyn Mayers rytande lejon. Rytandet kan visserligen återges som en grafisk bild av ljudvågorna, ett ljudspektrogram, men det är varken särskilt begripligt eller lättillängligt.

– Det borde vara krav på att bifoga en klickbar fil till spektrogrammet, alternativt vara möjligt att registrera ljudet enbart i digital form. Här är lagstiftningen inte riktigt i fas med den tekniska utvecklingen, säger Erika Lunell.

Direktivet kräver även att sinnesförnimmelsen uppfattas som ett varumärke av konsumenterna, dvs. att den har förmågan att särskilja ett företags produkter eller tjänster från andra företags. De flesta är nog överens om att formen på Coca-Cola-flaskan uppfyller dessa kriterier. Lika självklart är det inte att citrondoften på ett par joggingskor ska uppfattas som ett varumärke.

När det gäller färger uppstår lätt problem ur konkurrenshänseende, enligt Erika Lunell. Antalet färgnyanser som genomsnittskonsumenten kan komma ihåg och särskilja är begränsat. Därför finns en risk att den som först lyckats skydda en viss färgnyans blockerar för andra företag att använda likartade nyanser. Registreringspraxis har varit mycket restriktiv. I Sverige är det bara en färg som har lyckats få varumärkesskydd, nämligen Löfbergs lila.

– Det kan också finnas fall där vissa färger helt borde nekas varumärkesskydd. Ett exempel är den väl synliga oranga färgen på flytvästar. En sådan signalfärgs funktion är för viktig för att monopoliseras, säger Erika Lunell.

Avhandlingen om okonventionella varumärken baseras främst på EG-domstolens avgöranden och registreringspraxis från den europeiska varumärkesmyndigheten, OHIM, i Alicante och på nationell registreringspraxis.

Erika Lunell är doktorand på Juridiska institutionen vid Stockholms universitet. Hon har en jur kand från Uppsala universitet och har tidigare bl.a. författat avsnittet om svensk immaterialrätt i handboken ”Gemeinschaftsmarke und Recht der EU-Mitgliedstaaten”, München, 2006.

Disputationen äger rum torsdagen den 27 oktober klockan 10.00 i sal G, Arrheniuslaboratorierna, Stockholms universitet. Opponent är professor Per Jonas Nordell på Handelshögskolan i Stockholm.

Läs mer om avhandlingen på Juridiska institutionens hemsida: www.juridicum.su.se

Kontaktinformation
Erika Lunell nås på erika.lunell@juridicum.su.se eller mobil 070 – 938 13 20 Du kan även kontakta redaktör Staffan Westerlund, 073 – 784 5031, staffan.westerlund@juridicum.su.se.

För bild kontakta: 08-16 40 90 eller press@su.se

Varför är det bekvämt?
Det beror på vem man frågar – kvinnor eller män.

Malin Sundströms forskning visar att kvinnorna i hög grad prioriterar att spara tid och därmed kan använda den personliga tiden till andra saker än att shoppa. Kvinnorna menar också att bekväma nätbutiksköp är sådana där de sparar fysisk ansträngning. Det kan röra sig om att slippa bära hem tunga och skrymmande saker, givet att nätbutiken erbjuder hemleverans.
Männen i studien värderar möjligheten att göra sina inköp när som helst. Männen menar också att bekväma nätbutiksköp är sådana där de sparar mental ansträngning. Det är enklare och mer strukturerat att samla information via Internet, jämföra olika alternativ och därefter välja ett alternativ som passar.

Malin Sundström är 39 år, företagsekonom, konsumentforskare och verksam som forskare och lärare vid Institutionen för data- och affärsvetenskap, Högskolan i Borås. Hon har under lång tid intresserat sig för distanshandlande kunder, varför de väljer att handla på distans samt vilka attityder och uppfattningar som finns till distanshandelskanaler. I avhandlingen som försvaras vid Handelshögskolan i Göteborg den 5 oktober fördjupas intresset kring distanshandlande kunder som väljer att köpa i nätbutik. Opponent vid disputationen var professor Peter Björk, verksam vid Svenska Handelshögskolan i Wasa, Finland.

Kontaktinformation
Vill du ha ett exemplar av avhandlingen, beställ den från förlaget BAS, antingen via e-post eller telefon: BAS@handels.gu.se eller 031-786 54 16

För mer information och kommentarer:
Malin Sundström via e-mail malin.sundstrom@hb.se eller telefon +46 734 33 80 97.

– Trots att Brasilien är det land i världen som tog emot flest slavar under slavepoken så har det inte tidigare förekommit någon institutionaliserad rasism, säger Örjan Bartholdson, som i sitt avhandlingsarbete själv arbetade som biståndsarbetare i Salvador, Brasilien. En starkt bidragande faktor till de förändringar som vi nu ser i Brasilien är det stora flödet av biståndsmedel och alla utländska aktivister som dras till landet.

Ledande forskare har varit starkt kritiska till att nordamerikanska sitftelser och biståndsgivare bidrar till att sprida de inhemska, amerikanska föreställningarna om ras och etnicitet. De menar att det ofta bidrar till att skapa starka gränser mellan människor baserade på hudfärg. Det är en tydlig utveckling i den riktiningen menar Örjan Bartholdsson som dock inte lägger all skuld på USA.

– Även biståndsgivare och aktivister från Europa och Sverige har en stor roll i detta. Och en förklaring till den här utvecklingen är att allt fler unga människor från västerlandet söker sig till organisationer i Syd och blir då ofta en del av transnationella nätverk. De här nätverken sprider bestämda föreställningar om ras och etnicitet, som påverkar de samhällen som omfattas av nätverken.

Den afrobrasilianska rörelsen anpassar dessutom ofta sina målsättningar och strategier för att kunna få bistånd. Konsekvensen av detta är bland annat att rörelsens medlemmar gradvis förändrar sin syn på ras och etnicitet och förstärker dem.

Allra mest påverkningsbara är organisationer som drivs av relativt välbärgade personer. Dessa är beroende av ekonomiskt stöd från flera håll för att kunna skapa långsiktig trygghet och vill därför inte riskera att utmana biståndsgivarnas krav och föreställningar.

Europeiska och svenska biståndsgivare tar sällan hänsyn till att biståndet sprider och skapar bestämda föreställningar och diskurser om bland annat ras, etnicitet och genus, som många gånger går i stick i stäv mot lokala föreställningar och sedvänjor.

Biståndsgivare och aktivister är ofta övertygade om att de bidrar med något positivt och bortser helt enkelt från att analysera ursprunget till de föreställningar som sprids via det egna engagemanget, påpekar Örjan Bartholdson.

Örjan Bartholdsson disputerade den 14 september 2007 på sin doktorsavhandling med titeln ”From Slaves to Princes: The roles of NGOs in the Construction of Race and Ethnicity in Salvador, Brazil”. Opponent var Dorothea Hilhorst från universitet Wageningen i Holland.

Kontaktinformation
För ytterligare information:
Örjan Bartholdsson, Socialantropologiska Institutionen, Stockholms universitet, mobil 0708-34 57 24. Arbete: 08-. E-post: obartholdsson@comhem.se
För bild kontakta universitetets presstjänst:
Tfn 08-16 40 90, e-post press@su.se

Stockholms skärgård är unik och det finns endast några få liknande skärgårdar i världen – den i Nordamerika, runt Grönland, västra Skottland och i södra Chile. Ihop med Skärgårdshavets, Åbos och Ålands skärgårdar är detta ett av världens mest örika områden.

– Ambitionen med den här boken är att ge en översikt över skärgården även om den ena ön inte är den andra lik. Det är stor skillnad mellan Gamla stan, Lidingö, Vaxholm, Dalarö och Långviksskär, säger växtekologen professor Lenn Jerling, en av bokens två författare.

– Skärgården flyttar sig också över tiden och öarna växer på grund av landhöjningen. Närke som var skärgård under stenåldern kan inte räknas dit idag. Infrastrukturen påverkar också vår uppfattning om vad skärgård är. Djurö och Värmdö kan väl knappast klassificeras som skärgård idag då de allt bättre kommunikationerna gjort dessa öar till satelliter på pendlingsavstånd till andra delar av Stockholmsregionen.

Författarna visar hur skärgården är en del av en större värld, som även den utsätts för förändringar. Några påverkar skärgården och skärgårdsborna direkt, som när sillen går till på västkusten och konkurrerar ut strömmingen som basföda eller mer indirekt när kronan inför ett hotande världskrig köper in många öar och gör om dem till befästningar mot ett hotande anfall från havet. Eller då samma öar på grund av en förändrad hotbild kan komma att säljas ut till högstbjudande.

Boken vänder sig till skärgårdsbor och till dem som vill ha mer kunskap om varför och hur skärgården har bildats. Författarna Lenn Jerling och Urban Nordin är forskare och lever och granskar livets anpassning till skärgårdens speciella krav.

Bland skötar, kobbar och kor, 300 s., ill., kostar 295 kronor inkl moms och kan beställas i Formas nätbokhandel www.formas.se eller från Kundtjänst Formas, tel 08-690 9522, fax 08-690 9550, e-post: formas.ldi@liber.se.

För recensionsexemplar kontakta Maria Guminski, maria.guminski@formas.se, 08-775 40 08.

Boken finns att köpa i Formas monter B06:82 på Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg. Författarna signerar boken torsdag 27/9 klockan 10.30-11.00 och 15.00 – 15.30 samt fredag 28/9 klockan 10.00 -10.30 och 15.00-15.30.

Kontaktinformation
För mer information:
Informationssekreterare Jonas Förare, jonas.forare@formas.se, 08-775 4004, 0705 53 40 04
Presschef Emilie von Essen, eve@formas.se, 0733 50 31 61

I somras kom boken Läraryrkets många ansikten (Runa förlag) ut. Författarna heter Margrethe Brynolf, Inge Carlström, Kjell-Erik Svensson och Britt-Louise Wersäll, och alla är verksamma inom Högskolan Kristianstad.

Boken behandlar en rad aspekter av läraryrket, allt från lärarens samhällsansvar – och hur det vuxit fram i ett historiskt perspektiv – till den egna personliga professionalismen.

– Tanken är att boken ska vara strategisk och ge både positiva idéer och diskussionsunderlag. Den passar bra i lärarutbildningen och för lärares fortbildning. Dessutom är den intressant för skolpolitiker, menar Britt-Louise Wersäll som är sociolog och etikforskare i grunden.

De fyra författarna har olika bakgrunder som kompletterat varandra under skrivandets gång. Gemensamt för dem alla är att de har lång erfarenhet av undervisning, från grundskole- upp till högskolenivå.

Margrethe Brynolf, som även varit rektor för en grundskola, anser att ”det fullkomligt exploderat med förändringar” inom skolans värld de senaste 20 åren.

– Skolan har kommunaliserats och marknadsanpassats. Samtidigt har det skett en facklig utveckling med olika avtal som fått stor betydelse för hur lärarrollen gestaltas idag, säger Margrethe.

I boken beskrivs hur yrket både intensifierats och differentierats genom att lärare numera gör väldigt många olika saker på kort tid. Ökat fokus på dialog och många grupparbeten i skolan nämner författarna som positiva förändringar, medan ett minskat utrymme för kreativitet hos lärarna återfinns på minussidan.

– Från politikerna har lärarna nu så mycket krav på dokumentation att det knappt finns någon tid över för lekfulla och spontana diskussioner som gynnar kreativiteten, konstaterar Margrethe indignerat och fortsätter:

– Det ska skrivas riskanalyser, kvalitetsredovisningar, utvärderingar, verksamhetsberättelser… På det sättet har skolan blivit mer allvarlig än den var på 80-talet och följden blir att få lärare vågar släppa loss fantasin!

Men om lärarna tillåts skära ned åtminstone lite grann på all dokumentation tror Margrethe att skolan blir roligare, både för elever och för lärare. Om kreativitet i undervisningen handlar ett av kapitlen i Läraryrkets många ansikten.

Kontaktinformation
Boken kostar ca 245 kr och kan beställas via www.runa.se

För mer information kontakta Britt-Louise Wersäll, tfn: 044-20 33 38, e-post: britt-louise.wersall@husa.hkr.se, eller Margrethe Brynolf, tfn: 044-203827, e-post: margrethe.brynolf@bet.hkr.se