Kolerabakterien – Vibrio cholerae – är dödlig för rundmasken Caenorhabditis elegans. Forskargruppen i Umeå har med masken som modellsystem kunnat visa att enzymet PrtV har en väsentlig roll i sammanhanget medan andra besläktade ämnen, proteaser, inte verkade bidra till bakteriens skadeverkningar. Resultat från samma studie antyder att PrtV kan vara viktigt för bakteriens motståndskraft mot sina naturliga fiender i form av andra encelliga organismer (cilier och flagellater).
I avhandlingen redovisas experiment för att studera PrtV:s roll för sjukdom hos människor och djur. Via studier på blodplasma konstateras att det här ämnet skadar viktiga beståndsdelar i blodet, bl.a. det fibrinogen som är centralt för blodets koagulering. Fynden antyder därmed att PrtV kan störa läkningen och immunförsvaret i samband med sår- och tarminfektioner.
Eftersom V. cholerae orsakar en potentiellt dödlig diarrésjukdom är det viktigt att få kunskap om den. I sin naturliga vattenmiljö utsätts bakterien för angrepp från andra organismer, ändringar i temperatur och pH-värde, säsongvariationer i tillgång på plankton och andra omgivningsfaktorer. Att förstå dess sjukdomsframkallande egenskaper kräver därför kunskap om inte bara bakteriens samspel med människokroppen utan också med sin naturliga miljö.
Karolis Vaitkevičius är doktorand vid Inst. för molekylärbiologi, tel. 090-785 67 32, epost karolis.vaitkevicius@molbiol.umu.se. Han är engelskspråkig.
Avhandlingen läggs fram torsdagen den 10 januari vid Inst. för molekylärbiologi, Umeå universitet, och har titeln ”Effects of Vibrio cholerae protease and pigment production on environmental survival and host interaction”.
Disputationen äger rum kl. 10.00 i Major Groove, Inst. för molekylärbiologi.
Fakultetsopponent är prof. Timo Korhonen, Helsingfors universitet, Finland.
– Paradoxen är, något tillspetsats, att om var och en gör sitt eget arbete riktigt väl så blir helheten riktigt usel. Om t ex elnätet släcks kan det leda till att operationer inte fungerar, att hissen stannar och att åldringsvårdens dörrar inte går att öppna. Det får också konsekvenser på andra områden, t ex att vattenförsörjningen inte fungerar eller telefonnätet överbelastas. Att kunna planera för sådana här kaskadeffekter är svårt men viktigt, förklarar Bengt Sundelius, forskningschef på Krisberedskapsmyndigheten (KBM).
Kurt Petersen är professor i riskhantering på Lunds Tekniska Högskola vid Lunds universitet och projektledare för det KBM-finansierade forskningsprojektet FRIVA ”Framwork programme for Risk and Vulnerability Analysis”.
– Översvämningar, elavbrott, fågelinfluensa, terrorhot – vad krisen handlar om spelar mindre roll. Våra studier visar att det nästan alltid är samma funktioner som drabbas. Behovet av ökat samarbete är generiskt. Behovet förstärks av att samhället blivit allt mer sårbart eftersom vi blir allt mer beroende av komplexa system, vatten, el, IT, transport etc, som ofta saknar reserver när de går sönder, berättar han.
Projektet involverar sex olika discipliner vid Lunds universitet med en spännvidd från elektrovetenskap till sociologi.
– Det gäller ju att förstå vad som händer mellan olika tekniska system men även hur organisationer och individer beter sig vid sådana här situationer, poängterar Kurt Petersen som tillägger att träffar och övningar med kommuner och andra myndigheter är ett viktigt inslag i arbetet.
Upprinnelsen till KBM:s satsning är bl a en undersökning där myndigheter själva efterlyste hjälp med att utveckla krishanteringen, som många ansåg vara ett svårt område.
Kontaktinformation
Läs mer här: www.friva.lucram.lu.se/ eller kontakta Kurt Petersen, professor Brandteknik och Riskhantering, 046-222 42 59, mobil: 0045-614 619 70, Kurt.Petersen@brand.lth.se eller Bengt Sundelius, forskningschef Krisberedskapsmyndigheten, 08- 593 710 00, Bengt.sundelius@krisberedskapsmyndigheten.se
Plastpåsarna i handeln har fått mycket uppmärksamhet under det senaste året, både i England och USA. I Sverige har COOP och ICA beslutat att testa påsar av så kallad bionedbrytbar plast av olika slag i några butiker.
Bionedbrytbara plaster kan alltså vara på väg in på marknaden i större skala. Ett argument för att introducera dessa plaster är att de oftast baseras på förnyelsebara råvaror, men framförallt framhålls fördelen med bionedbrytbarheten. Den antas bland annat medföra minskad nedskräpning och minska skador på djur som försöker äta påsarna.
Men bionedbrytbar plast löser inte alla problem, om man ser till hela livscykeln. Det tar tre till sex månader för att påsarna skall brytas ned.
– Dessutom kan vetskapen om att påsarna bryts ner leda till att vi människor kommer att kasta fler påsar i naturen utan att tänka oss för. Detta gör att problematiken med nedskräpning och skador på djur snarare kommer att öka, säger professor Thomas Hjertberg på kompetenscentrumet PLUS, Plast för ett uthålligt samhälle, vid Chalmers i Göteborg.
Bionedbrytbara plaster går också i regel att kompostera.
– Utnyttjas detta i stor utsträckning, innebär det att färre plastpåsar kommer att förbrännas med energiåtervinning. Det innebär ett stort resursslöseri, säger Thomas Hjertberg.
Betydlig minskning av koldioxidutsläpp
LCA analys (livscykelanalys) visar att koldioxidutsläppen från plastpåsar gjorda på polyeten som baseras på fossila råvaror är ungefär lika stora som från de bionedbrytbara alternativen, om hänsyn tas till att en påse av polyeten förbrukar mindre material.
Om förnyelsebara råvaror till polyeten används, så kallad grön polyeten, kan utsläppen av koldioxid sänkas med 70-75 procent, visar ett av projekten inom kompetenscentrumet PLUS.
Energiåtervinning kan ske utan att det ger ett nettoutsläpp av koldioxid, man kan betrakta materialet som ett biobränsle. På så sätt kommer den ursprungliga biomassan utnyttjas två gånger, först i form av ett material och sedan som ett biobränsle.
– Därför menar vi att en plast tillverkad av grön polyeten är ett bättre och miljömässigt mer hållbart alternativ än de bionedbrytbara plasterna, säger Thomas Hjertberg.
Aspekter på materialåtervinning
För att en plast skall bli bionedbrytbar och brytas ned snabbt, måste den innehålla svaga länkar i materialet. Det innebär däremot att materialåtervinning oftast inte fungerar. Om bionedbrytbar plast introduceras, kommer dessa material oundvikligen hamna i existerande återvinningsströmmar som domineras av polyeten. Försök har visat att redan fem procents inblandning av bionedbrytbar plast i polyeten leder till en stor försämring av det återvunna materialets egenskaper vilket gör återvinning omöjlig.
Grön polyeten är samma material som polyeten från fossila råvaror. Det innebär att materialåtervinning inte påverkas negativt.
Att grön polyeten är samma material som dagens polyeten, gör också att de som tillverkar produkter kan använda sin nuvarande utrustning. Det går alltså inte åt extra pengar och resurser för att använda materialet.
Grön polyeten kommer industriellt
Polyeten är idag det helt dominerande materialet för plastpåsar. Grön polyeten, framställd av förnyelsebara råvaror via etanol, kommer att börja framställas industriellt i slutet av 2009 av Braskem i Brasilien.
Det pågår flera andra projekt, och inom tio år förväntas produktionen av grön polyeten vara i storleksordningen två miljoner ton/år. Ett av projekten drivs inom PLUS av Thomas Hjertberg i samarbete med flera företag. Det är inriktat på att utveckla förutsättningarna att tillverka grön eten i Sverige, för att sedan framställa grön polyeten. Ett av företagen inom projektet är Trio Plast, en av Europas dominerande tillverkare av plastpåsar.
För mer information, kontakta:
Professor Thomas Hjertberg, Chalmers tekniska högskola, Göteborg
Tel: 031-772 34 10
thomas.hjertberg@chalmers.se
Grunda, solbelysta havsområden fungerar, förutom som barnkammare, även som filter för näringsämnen som kommer från land ut i havet. Dessa näringsämnen påverkar de miljögifter som läcker ut via land, eller sprids från fartygsutsläpp i havet. I sin avhandling presenterar Dorthe Groth Petersen resultat som visar att giftigheten hos de undersökta miljögifterna klart påverkades av näring.
Grunda havsområden utsätts även för ultraviolett ljus från solen, något som påverkar havsbottnar på olika sätt. Men de ultravioletta strålarna ger effekter även på vissa miljögifter, visar avhandlingen. Dorthe Groth Petersen har studerat hur arktiska grunda havsbottnar påverkas av aromatiska kolväten från olja, i kombination med ultraviolett ljus. Hon visar att miljögifterna blev giftigare när UV-ljus tillfördes, och att såväl alger som bakterier och djur påverkades.
Effekten av miljögifter som tillsattes vid ett enda tillfälle kvarstod i upp till två månader, vilket berodde på en så kallad födokedjeeffekt. Det innebär att de direkta effekter som giftet hade på vissa organismer i sin tur ledde till indirekta effekter hos andra grupper.
Tidigare studier har framför allt fokuserat på effekter av näringsutsläpp, miljögifter eller UV-ljus, men sällan på kombinationseffekterna av dessa. Avhandlingen visar dock att det är viktigt att undersöka effekten av många faktorer i kombination, för att till fullo kunna förstå de konsekvenser som miljögifter har i våra hav.
Kontaktinformation
För mer information
Dorthe Groth Petersen (befinner sig just nu på Aarhus Universitet)
Institutionen för marin ekologi
Göteborgs universitet
Tel: +45-2211 3627
E-post: dgp@dmu.dk
Handledare: Ingela Dahllöf, tel: +45 4630 1317 ind@dmu.dk, Kristina Sundbäck, tel: 031-786 2703 kristina.sundback@marecol.gu.se
Avhandlingen har titeln: “Effects on Contaminant – Environment Interactions on Shallow-water Sediment Communities”
Disputationen har ägt rum.
– Jag vill förstå skivbolagets roll i musikindustrins förändring genom att beskriva och tolka dess utveckling, säger Kjell Arvidsson som är ansvarig för Music & Event Management programmet i Hultsfred/Kalmar sedan starten år 2000. Mitt intresse väcktes i samband med den stora förändring som musikindustrin gick igenom med Internet och digitala produktions – och distributionsformer. Avhandlingen har jag skrivit enligt samma form som en traditionell schlager.
Föreställningen om skivbolaget som den dominerande formen av musikföretagande skapades när de första fonogrambolagen kommer till Sverige i början av förra seklet. Det hänger intimt samman med tillkomsten av fonografen och de möjligheter som den skapade. Musikföretagandet antog då samma former som så många andra i den tidens mycket genomgripande industrialisering där nya innovationer skapade nya företag. Organisationerna genomsyrades av en stark branschidentitet med informella strukturer.
Vid millennieskiftet var det återigen en innovation som skapade nya organisationsformer; tekniken att skapa och sprida musik digitalt. Men det var inte innovationen i sig som var hela förklaringen. Under den hundraåriga berättelsen har andra ganska genomgripande innovationer tillkommit utan att förändra den institutionella föreställningen om skivbolaget. Vid millennieskiftet har vi kommit in i det postmoderna samhället med en ny typ av kultur och näringsliv vilket också kan vara en del av förklaringen. I denna fas bryts den tidigare starka branschidentiteten och dess spelregler.
De nuvarande skivbolagen har stora likheter med de första grammofonbolagen i hur de organiseras. Utöver det som gäller generellt för småföretagande i tjänstesektorn finns en balansgång mellan musik och företagande, mellan kultur och kommers som tycktes påverka organiseringen.
– Nu är det istället nya former av musikföretagande som skapas i en mängd olika varianter, säger Kjell Arvidsson. Troligen kommer ingen av dem att kunna dominera så som skivbolagen gjort i den svenska musikindustrins hundraåriga historia.
Kjell Arvidsson disputerade den 18 december vid Göteborgs universitet med avhandlingen ”Skivbolagen i Sverige Musikföretagandets 100-åriga institutionalisering”.
Kontaktinformation
Kjell Arvidsson
tel: 0480-49 7140
mobil: 070-370 0402
e-post: kjell.arvidsson@hik.se
Det sistnämnda är speciellt viktigt när företag börjar erbjuda sina produkter som tjänster, alltså när den fysiska produkten som tidigare såldes till kunden i stället utgör en tjänst som företaget utvecklar och ansvarar för.
Ett annat sätt att närma sig utmaningen med konstruktörers helhetssyn på produkten när man utvärderar den så kallade tillverkbarheten, är genom kunskapsdrivet ingenjörsarbete. Det är en metodik för att återanvända tidigare resultat och att göra företagskunskap tillgänglig i konstruktörsteamens datormiljö.
Men är då inte allt konstruktörsarbete kunskapsdrivet?
– Här handlar det om att göra kunskap och information tillgänglig och om att stimulera återanvändning av tidigare lösningar genom att i datorerna automatisera vissa delar av konstruktionsarbetet och spara kunskap, säger Marcus Sandberg som den 19 december disputerade med sin avhandling Design for manufacturing – methods and applications using knowledge engineering.
– Kunskapsdrivet ingenjörsarbete är inspirerat av hur människor jobbar när de ställs inför ett problem. Ofta relaterar man då till hur liknande problem har lösts tidigare och man kan använda erfarenheterna från dessa lösningar och applicera dem på de nya problemen.
Upplysningar: Marcua Sandberg, tel. 0920-49 30 72, 070-675 18 26, marcus.sandberg@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
I en ny doktorsavhandling från Luleå tekniska universitet tydliggörs att kunders behov, och de krav de ställer på en produkt eller tjänst, kan vara av olika karaktär och därmed påverka produktutvecklingen på skilda sätt.
I dag blir det t ex allt vanligare att kunden vill ha hjälp med att effektivisera en process eller att öka välbefinnandet för sina användare.
En konsekvens av detta är att dagens produktutvecklare, som i huvudsak arbetar med att utveckla fysiska produkter, sannolikt kommer att sammanföra tjänster och produkter till sk funktionella produkter i allt högre omfattning samt att detta kommer att ske så tidigt som möjligt i produktutvecklingsprocessen.
För att kunna ta in ett tjänsteperspektiv tidigt under produktutvecklingsprocessen krävs att förståelsen för kundens krav och behov blir än viktigare. En ökad förståelse för kundens miljö och problematik möjliggör nya och innovativa produkter, detta är väl känt.
Praktiken för hur kundbehov kan identifieras är dock oklar. En förutsättning för att ta fram nya produkter är att låta frågeställningen om vad det är som ska utvecklas vara mer öppen i början av produktutvecklingsarbetet.
I en kravfokuserad utvecklingsprocess är det viktigt att minska andelen oklar information i ett tidigt skede av processen.
Detta görs genom att information från kunder relateras och kopplas ihop till existerande produkter. Kravspecifikationer spelar en viktig roll för att göra kundens förväntningar tydliga för produktutvecklingsteamet.
Är då behov och krav samma sak?
– Att skilja mellan behov och krav gör det möjligt att åtminstone kunna se två sidor av samma mynt, säger forskaren Åsa Ericson vid Luleå tekniska universiet vars forskning om kundbehov och produktutveckling presenteras i doktorsavhandlingen ”A Need-based approach to product development”.
– Om krav och behov är samma sak, är det oklart vad som kommuniceras in i produktutvecklingsteamet. Genom att skilja på begreppen får produktutvecklarna en bredare bild av kundens förväntningar. Att skilja på behov och krav gör helt enkelt att produktutvecklarna får ett språk som förtydligar den oklara informationen från kunderna.
– Ibland kan kunderna uttrycka och förklara de förväntningar de har på företagets produkter och ställa krav på förbättringar av den befintliga produkten. Ibland, speciellt när det inte finns existerande lösningar att relatera till, är det inte lika lätt för kunden att tydliggöra behoven.
– Det är inte enkelt att identifiera, analysera och kommunicera kundernas outtalade förväntningar in i utvecklingsprocessen. Produktutvecklare som är kunniga i att studera människor och inte bara fokuserar på produkten, behövs för att man bättre ska kunna identifiera kundbehov som sedan kommer till nytta i produktutvecklingsarbetet.
Upplysningar: Åsa Ericson, 0920-49 20 61, asaeri @ltu.se eller informatör Åsa Svedjenholm, 070 – 339 16 28, asse@ltu.se
Forskaren Ossi Pesämaa har tittat på nätverk av turistföretag i Minnesota och i Norrbotten samt nätverk av byggföretag i Sverige. I sin doktorsavhandling presenterar han en samverkansmodell för så kallade interorganisatoriska nätverk, det vill säga nätverk som bygger på ömsesidiga relationer mellan medverkande företag.
Ossi Pesämaa har intervjuat mer än 200 företagsledare och ytterligare ett 50-tal personer med anknytning till regional företagsutveckling i Minnesota och Norrbotten. Utifrån intervjusvaren drar han bland annat slutsatser om vad som gör att företag som samarbetar i nätverk lyckas med att utveckla sin verksamhet och öka lönsamheten.
I Minnesota betalar företagen i nätverken en medlemsavgift. Nätverken där har visat sig vara en viktig faktor för den kraftigt stigande tillväxten i regionens turistföretag.
– Tvånget att betala en avgift för medlemskapet i nätverket tillsammans med en stark styrelse som sköter nätverket, är två viktiga framgångsfaktorer. Nätverk som styrs från en punkt är produktivt inom turism eftersom det skapar en bättre kommunikation mot de som besöker nätverket, säger Ossi Pesämaa.
– Mina studier visar att den avgift på tre procent som företagen i Minnesota betalar bidrar till att stärka känslan av att man ingått ett ”förbund” som förpliktigar till handling. I ett sådant nätverk lovar de medverkande företagen att utbyta och binda resurser samt att bidra operativt till varandras utveckling.
Förutom medlemsavgiften är orsakerna till varför man väljer att förbinda sig med en viss partner av stor betydelse för hur framgångsrikt samverkan i nätverken utvecklas.
– Tidigare studier visar att 70 procent av all typ av samverkan i nätverk fallerar. Många av företag som medverkar i nätverk är små, vilket ytterligare ökar sannolikheten att misslyckas, eftersom kvoten för misslyckande bland små företag är mycket hög. Totalt sätt bidrar kvoten för misslyckande i nätverk och kvoten för misslyckande i små företag till en ”multiplikatoreffekt” för misslyckande. Därför behövs en större kunskap inom området som kan bidra till starkare nätverk och en utveckling av företagen. I det sammanhanget är insikten hos den enskilde företagaren, om varför man vill medverka i nätverk, viktig. Det handlar bland annat om att klargöra sina egna och motpartens mål och förväntningar på samarbetet, att man har förtroende för varandra och att det måste finnas en tydligt uttalad vilja av att ge och ta.
Svensk turism- och besöksnäring ser i dag inte samverkan i nätverk som viktigt för branschens utveckling och överlevnad. Enligt Ossi Pesämaa måste man bestämma sig för vad man vill, och han jämför med den positiva utvecklingen av den finska turistnäringen, bland annat i Levi, där företagsnätverket utformats som ett bolag.
Till grund för de slutsatser Ossi Pesämaa drar om vilka faktorer som bidrar till nätverkens framgång ligger bland annat studier av olika scenarior för samverkan där han bland annat använt sig av spelteoretiska principer, studier av miljöer som kännetecknas av problem med att etablera en varaktig samverkan samt vilka behov som uttryckts av företagen vid etableringen av samarbetet och hur dessa styrt valet av samverkanspartner.
Upplysningar: Ossi Pesämaa, tel. 070-370 68 68, ossi.pesmaa@telia.com eller informatör Åsa Svedjeholm, tel. 070-339 16 28, asse@ltu.se
Problemet med hormonella störningar hos djur började uppmärksammas i slutet av 90-talet. Nu finns det mängder med exempel: isbjörnshonor i Arktis med maskulika drag, sälar i Nordsjön med sänkta nivåer av honligt könshormon, alligatorhannar i Florida med förkrympta penisar, tvekönade fiskar i England och Sverige med både ägg och spermier i testiklarna… Och även människor drabbas.
– Att spermieantalet minskat hos danska unga män tros delvis bero på hormonstörande ämnen. Och i England blir det allt fler män som måste opereras för att de har fått bröst med kvinnlig bröstvävnad! berättar professorn i bioteknik Bo Mattiasson. En medlem i hans forskargrupp, Mathieu Le Noir, la nyligen fram en avhandling som beskriver en teknik för att fånga in och oskadliggöra dessa ämnen i avloppsvatten och dricksvatten.
Det finns ca 120 ämnen som är kända för att kunna påverka hormonsystemet hos djur och människor. Vart och ett av dessa ämnen finns i mycket små mängder i vattnet, så att fånga upp dem ett i taget har ansetts omöjligt.
Lundaforskarna har i stället angripit problemet från ett annat håll. De 120 ämnena påverkar kroppen för att de har delvis samma molekylära form som östrogen, vilket gör att de kan binda till kroppens östrogenreceptor (en sorts mottagare på cellytan).
– Vi har nu gjort en syntetisk receptor med rätt form, som fångar upp dessa ämnen på samma sätt som kroppens östrogenreceptor. Receptorn binder alla ämnen som kan tänkas ha hormonell effekt, så vi behöver inte i förväg veta exakt vilka hormonstörande ämnen som finns i ett visst vatten, säger Bo Mattiasson.
Den syntetiska receptorn består av en polymer i form av en gel. Denna kan placeras i små skyddande plaströr som hälls ut i en reningsverksdamm och fångar upp de farliga ämnena i det avloppsvatten som ska renas. Gelen kan också byggas in i de reningssystem som finns för blivande dricksvatten.
När gelen blivit full av hormonstörande ämnen, så kan dessa ”tvättas ut” ur gelen. De kan sedan oskadliggöras genom att behandlas med UV-bestrålning och mikroorganismer i en teknik som lundaforskarna också utvecklat.
– Eftersom den renande gelen kan återanvändas, så behöver tekniken inte bli alltför dyr, hoppas Bo Mattiasson. Han har redan kontakt med reningsverk som är intresserade av att göra försök i halvstor skala, och ska ta kontakt också med leverantörerna av dricksvatten.
Mathieu Le Noirs avhandling heter Removal of endocrine-disrupting compounds from wastewater using molecular imprinting. En sammanfattning finns på www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=604871.
Kontaktinformation
Bo Mattiasson träffas på tel 046-2228264 eller 070-6059830, e-post Bo.Mattiasson@biotek.lu.se.
Nobel Direct lanserades 2004 av Nobel Biocare AB. Implantatet var en stor nyhet, eftersom det kunde skruvas direkt in i patientens käkben, ibland utan att slemhinnan först lyfts bort.
– Vi har följt upp 48 patienter som var bland de första att få implantatet. För varje år som gått har vi kunnat se att problemen med implantaten blivit större och större, säger tandläkaren Pär-Olov Östman som presenterar studien vid sin disputation imorgon.
Efter ett år hade cirka fem procent av implantaten förlorats och tjugo procent av de kvarvarande implantaten visade mer än tre millimeter benförlust. Den nya rapporten visar att åtta procent av implantaten gått förlorade efter tre år; 25 procent av de kvarvarande implantaten hade mer än tre millimeter benförlust.
– Vi tror att problemen med Nobel Direct beror på både implantatets design och en rå yta upp i mjukvävnaden i kombination med den behandlingsmetod som företaget rekommenderar, säger professor Lars Sennerby.
Nobel Direct marknadsfördes länge som ett implantat som var lätt att använda och därför lämpligt för ovana tandläkare. Enligt företagets information skulle implantatet också motverka marginal benförlust.
– Om man sätter in implantatet på ett mer konservativt sätt och undviker direktbelastning tycks resultaten bli bättre. Vi tror att det finns fler implantat med liknande design som också kan ge problem om de sätts in på samma sätt som Nobel Direct, men om dem kan vi inte dra några säkra slutsatser, säger professor Tomas Albrektsson, chef vid avdelningen för biomaterialvetenskap vid Sahlgrenska akademin.
På begäran av Läkemedelsverket arbetar nu Nobel Biocare AB med att förtydliga vissa uppgifter i produkternas informationsmaterial. Företaget marknadsför även flera andra titanimplantat som vetenskapligt bevisats vara mycket säkra, bland annat ett Brånemarkimplantat med samma patenterade yta som det kritiserade implantatet Nobel Direct.
FAKTA DENTALA IMPLANTAT
Implantatet är en slags artificiell tandrot av titan. Titanskruven opereras in i käkbenet och får oftast växa fast där för att efter flera månader användas som fäste för kronor, broar eller proteser. Metoden uppfanns av professor Per-Ingvar Brånemark vid Sahlgrenska akademin under 1960-talet. Det finns flera typer av titanfixturer, men alla bygger på att titanmetallen har den unika egenskapen att kunna osseointegreras.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Pär-Olov Östman, leg. tandläkare, telefon: 070-247 89 50, e-post: po@holmgatan.se
Professor Lars Sennerby, telefon: 031-786 29 65, e-post: lars.sennerby@biomaterials.gu.se
Professor Tomas Albrektsson, telefon: 031-786 29 50, e-post: tomas.albrektsson@biomaterials.gu.se
Mats Hellman, leg. tandläkare, käkkirurg, telefon: 070-648 94 50, e-post: mats.hellman@edentatio.se
I Danmark och på Island har till exempel ungdomar mycket goda etableringsvillkor på arbetsmarknaden. Finland och Sverige är däremot exempel på länder med höga arbetslöshetstal och betydligt lägre sysselsättningsgrad – något som också gäller vid en bredare internationell jämförelse. Norge hamnar någonstans mitt emellan, men med betydligt gynnsammare villkor för unga på arbetsmarknaden jämfört med Finland och Sverige.
Vad beror de stora skillnaderna på?
– Förklaringen finns framför allt inom den gymnasiala yrkesutbildningen. I Sverige och Finland är den skolbaserad, medan Danmark, Island och Norge har lärlingsutbildningar med ett reglerat system för yrkeslicenser. Dessutom är uppföljningen av dem som hoppar av skolan mer omfattande och åtgärdsinriktad, säger Jonas Olofsson.
Rapporten utgör ett viktigt underlag för den pågående diskussionen om organisering av och innehåll i den svenska gymnasieskolan. Författarna avslutar med några förslag till en organisering av den svenska yrkesutbildningen. De tar upp såväl gränsdragningen mellan yrkesutbildning och arbetsmarknadsutbildning som unga vuxnas rätt till en grundläggande yrkesutbildning. Rapporten kan antingen laddas ned som en pdf-fil eller beställas på www.fas.se/bokhandel.
För ytterligare information kontakta:
Kenneth Abrahamsson, programchef
Tfn: 08-775 40 91, mobil: 070-546 83 53.
E-post: kenneth.abrahamsson@fas.se
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS, är en statlig myndighet som initierar och finansierar grundläggande och behovsstyrd forskning för att främja människors arbetsliv, hälsa och välfärd.
__________________________________________________________________
Annie Rosell, pressansvarig, tfn 08-775 40 96, annie.rosell@fas.se
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS.
Postadress: box 2220, 103 15 Stockholm.
Tfn vx: 08-775 40 70, e-post: fas@fas.se – www.fas.se – org.nr: 202100-5240.
I sin avhandling har Karen Nowé Hedvall studerat hur en svensk ungdomsförening i fredsrörelsen arbetar med information och kommunikation. Hon har bland annat granskat hur värderingarna i föreningen påverkar strategier för att nå ut med föreningens budskap.
– För små ideella organisationer som ofta saknar kapital och infrastruktur är kommunikationen med omvärlden, till exempel med politiker och via media, helt avgörande, säger Karen Nowé Hedvall.
Trots det saknar många ideella ungdomsorganisationer strategier för hur de ska kommunicera med omvärlden.
– De flesta har försökt lösa problemet genom att utgå från ny informations- och kommunikationsteknik som till exempel internet. Men utan en bredare förståelse för hur traditioner och värderingar i organisationen påverkar informationsarbetet kan det lätt slå fel.
Genom observationer och intervjuer har Nowé Hedvall följt styrelsen i en svensk ungdomsförening. Fallstudien har sedan kompletterats med enkäter till styrelsemedlemmarna i nio svenska ungdomsorganisationer som arbetar med fred, demokrati och hållbar utveckling.
Platt arbetsfördelning, små resurser och långa avstånd mellan aktiva medlemmar påverkade i stor utsträckning hur styrelsen arbetade med information och kommunikation.
– Även en stark intern tilltro till demokratiska värderingar och målet att alla medlemmar ska vara med och påverka organisationen styrde vilka informationsstrategier som var möjliga att genomföra.
En av slutsatserna i rapporten är att arbetet med att diskutera kommunikationsproblemen i organisationen trots allt är en viktig del av de unga styrelsemedlemmarnas lärandeprocess.
– Det skulle gå förlorat om informationshanteringen lades ut på vuxna professionellt skolade specialister, säger Karen Nowé Hedvall.
Avhandlingens titel: ”Tensions and Contradictions in Information Management: An Activity-theoretical Approach to Information Activities in a Swedish Youth/Peace Organisations”
Tid och plats för disputation: onsdagen den 19 december 2007, kl. 13:15, Sal 514, Annedalseminariet, Seminariegatan 1A, Göteborg
Avhandlingen kan beställas hos boel.bissmarck@hb.se. En elektronisk version finns utlagd på http://hdl.handle.net/2320/1813
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Karen Nowé Hedvall, tel 031- 14 31 64 (bost), 033- 435 44 81 (arb), e-post: karen.nowe@hb.se
Anna KlerfeltAnna Klerfelts avhandling ”Barns multimediala berättande. En länk mellan mediakultur och pedagogisk praktik” bygger på studier av hur datorn kan användas i förskola, förskoleklass, fritidshem och skola för att skapa berättelser.
Valet av avhandlingsämne har styrts av att hon under många år arbetat med barns berättande, både som pedagog och som biträdande forskare.
Mer eller mindre motståndare
– Datorns intåg i pedagogiska verksamheter har inte varit okomplicerat. Många pedagoger har varit mer eller mindre motståndare till att använda dator för skapande, säger Anna Klerfelt. Hennes studier visar hur pedagoger kan möta barns mediaintresse och använda datorn som ett verktyg för barns berättande.
Anna Klerfelt har under två års tid studerat 17 grupper av barn i åldrarna 3-9 år och 40 pedagoger, på förskola, fritidshem och i de tidiga årskurserna i grundskolan.
Komplext samtal
Pedagogerna använder olika strategier för att ge barnen möjligheter att använda sina erfarenheter från media. Platsen vid datorn visar sig vara en plats för en intensiv interaktion mellan pedagog och barn. Pedagogerna använder ord, men även olika former av gester när de samtalar med barnen vid datorn.
Anna Klerfelt visar att resultatet blir ett komplext samtal som erbjuder barnen möjligheter att utveckla sin språkliga förmåga. Barnen lär också av varandra både när det gäller att hitta på berättelser, rita och lägga till ljud, bildspel och animationer.
Motstridiga budskap
I barnens datorproducerade berättelser förenas lek, spel, drama och berättande, skapat genom datorns möjlighet till en produkt som går att manipulera; att leka med. I sina berättelser berättar barnen om sina liv. De skämtar, använder dubbeltydigheter och metaforer. Berättelserna fungerar som länkar mellan mediakultur och pedagogisk praktik.
Men det är inte alla barn som har någon vuxen att dela sina mediaerfarenheter med.
Pedagogen närvarande
– Barn kan lätt bli översköljda av motstridiga budskap från media. Då är det viktigt att barnen inte lämnas ensamma med sina funderingar, utan att barnen har någon att tala med. De behöver stöd för att själva bli aktiva och skapande i mediavärlden, säger Anna Klerfelt som trycker på vikten av pedagogens närvaro vid datorn.
– Det är viktigt att avlägsna fördomen att den vuxna interaktionen inte behövs vid datorn, säger hon.
Barnkonventionen
Anna Klerfelt tar avstamp i FN:s Barnkonvention artikel 13 när hon argumenterar för barns rätt att delta och utöva inflytande i vårt visualiserade och massmediala samhälle. Artikeln stipulerar att barn har rätt att söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.
Vuxnas tillgång ifrågasätts inte
– Att vuxna i vårt samhälle har tillgång till verktyg ifrågasätts inte, däremot att barn, och då i synnerhet små barn, får denna rättighet är ingen självklarhet. Frågan är om inte datorns inträde i verksamheten kan ifrågasätta sådana inställningar och därmed utmana förhärskande maktstrukturer, skriver Anna Klerfelt.
Anna Klerfelt lägger fram avhandlingen vid Institutionen för pedagogik och didaktik. Hon försvarar den fredag den 21 december kl 13.15 i Kjell Härnqvistsalen, Pedagogen hus A, Västra Hamngatan 25, Göteborg.
Kontaktinformation
Torsten Arpi, Utbildningsvetenskapliga fakulteten, Göteborgs universitet
031-786 21 61
0768-581187
torsten.arpi@ped.gu.se
– Vår nya sökmotor ger oss möjligheter till en smart kategorisering som kommer att underlätta sökandet för våra besökare, säger forskning.se:s redaktionschef Agneta Ringaby.
– Men det bästa är att allt mer av det material om forskning som finns samlat hos alla universitet och högskolor kommer att kunna sökas direkt via forskning.se med hjälp av vår nya sökmotor Autonomy.
– Genom åren har vi blivit allt skickligare på att producera eget pedagogiskt interaktivt material, som till exempel Planeten, som vi är både stolta och nöjda med. Våra egna produktioner har nu fått en mer framträdande plats än tidigare, fortsätter Agneta Ringaby.
Forskning.se är en nationell webbplats om forskning, där alla som vill kan ta del av senaste nytt från forskningen på svenska universitet och högskolor. Målet är att väcka intresse för forskning som källa till kunskap, insikt och utveckling för både individen och samhället.
Forskning.se ger både snabba svar om var forskningen står i aktuella frågor och fördjupningar via multimediapresentationer i faktabanker om allt från klimatfrågor till hjärnforskning.
Andra nyheter på den nya webben är att det nu blir enklare för olika målgrupper som lärare, elever och företag att snabbt hitta ”sitt” material.
En betydelsefull del av forskning.se är ”Forskningsguiden” där all information om det svenska forskningssystemet finns samlad. Den avdelningen har nu fått helt nya texter som producerats på initiativ av VINNOVA i samverkan med Vetenskapsrådet.
Forskning.se:s nya utseende har tagits fram i samarbete med webbyrån Tewonder.
Agneta Ringaby avlutar med att konstatera: Vi växer stadigt och förra året hade vi i snitt en bra bit över 100 000 besökare per månad!
Forskning.se drivs av:
Energimyndigheten, FAS, Formas, KK-stiftelsen, MISTRA, Naturvårdsverket, Riksbankens Jubileumsfond, Vetenskapsrådet, VINNOVA och Vårdalstiftelsen i samarbete med Sveriges universitet och högskolor.
Kontaktinformation
Kontakt: Agneta Ringaby tel. 08-546 44 164 eller e-post: agneta.ringaby@forskning.se
Tidigare forskning visar att kön och etnisk bakgrund har betydelse i anställningsprocessen. Därför framförs allt oftare krav på avidentifierade (anonyma) ansökningsprocedurer där dessa egenskaper inte avslöjas under rekryteringens inledande skede. Men kunskapen om hur detta fungerar i praktiken är liten och den nya studien är den första i sitt slag.
Stor betydelse för första urvalet
I rekryteringar som använde vanliga anställningsförfaranden hade kvinnor och personer med bakgrund utanför västvärlden betydligt lägre chans att få komma på intervju. Avidentifieringen innebar att sannolikheten att intervjuas ökade med ca 8 procentenheter för båda dessa grupper. Eftersom ungefär 19 procent av det totala antalet sökande kallades till intervju är detta en stor effekt. Avidentifierade ansökningar ökade dessutom kvinnornas chans att till slut bli erbjudna anställningar. För sökande med utländsk bakgrund gick det dock inte att se någon motsvarande effekt på sannolikheten att erbjudas arbete.
Vissa problem i tillämpningen
Erfarenheterna från Göteborg visar att avidentifiering kan påverka rekryteringsprocessen i avsedd riktning. Men metoden kan också kräva att även relevanta egenskaper (som var man utbildat sig) måste döljas för att inte indikera t ex utländsk bakgrund. Dessutom uppfattade rekryterande chefer att avidentifiering innebar administrativt merarbete.
Bakgrund
Studien bygger på mer än 3 500 ansökningar till över 100 jobb i Göteborgs kommun. Försöken med avidentifiering pågick mellan oktober 2004 och juni 2006. Resultaten bygger på en statistisk analys som ställer frågan: om en person med givna kvalifikationer söker ett visst arbete, spelar det då någon roll om personen är man eller kvinna, eller har svensk eller utländsk bakgrund?
Författare
Rapport 2007:28 ”Leder anonyma jobbansökningar till lika möjligheter?” är skriven av Oskar Nordström Skans och Olof Åslund. Rapporten bygger på Working paper 2007:31.
Kontaktinformation
Om du vill veta mer kontakta Olof Åslund på tel: 018-
471 70 89, mobil: 070-237 67 00, e-post: olof.aslund@ifau.uu.se. eller Oskar Nordström Skans på tel: 018-471 70 79, e post: oskar.nordstrom_skans@ifau.uu.se
Med utgångspunkt i egna erfarenheter kan forskare och lärare tillsammans utveckla kunskap inom området mångkulturalism och autism. Det visar Fia Andersson i sin doktorsavhandling vid Stockholms universitet. I avhandlingen beskriver hon den kunskap som utvecklats i en så kallad forskningscirkel, i vilken sju pedagoger som arbetar med flerspråkiga barn som beskrivs ha någon problematik inom autismspektrum samt en forskarstuderande deltog.
– Forskningscirkeln kan beskrivas som en mötesplats där organiserat kunskapssökande och kunskapsutveckling sker i dialog mellan alla deltagare kring ett gemensamt problem. En inledande fråga löd: Vilka frågor ställer sig pedagoger i det vardagliga arbetet med flerspråkiga barn som har en problematik inom autismspektrum, berättar Fia Andersson vid Institutionen för individ, omvärld och lärande, Lärarhögskolan i Stockholm.
Deltagarnas samlade erfarenheter pekar enligt Fia Andersson på att deras kunskap om barnen inte alltid efterfrågas eller tas tillvara.
– Det råder en hierarkisk struktur när det gäller barn med problematik inom autismspektrum, där tas ett medicinskt/biologiskt tolkningsföreträde för givet. Deltagarna hävdade att de inte finner sig i detta utan är angelägna om att hitta mötesplatser där olika yrkesgrupper kan mötas och på likvärdiga villkor utveckla lärandemiljön för barnets bästa, säger Fia Andersson.
Avhandlingen visar också att i arbetet med flerspråkiga barn med autism ”tar diagnosen över” och att det därför sällan blir aktuellt med modersmålsundervisning eller studiehandledning på modersmålet.
– En viktig insikt för deltagarna under forskningscirkeln var att både pedagoger och andra ofta tog på ”autismglasögonen”, vilket innebar att man ansåg sig ha ringat in problematiken, något som i sin tur kunde leda till en begränsning i synen på barnets förmågor, säger Fia Andersson.
De frågor som undersökts i forskningscirkeln har utgått från frågor av vikt i deltagarnas vardagliga arbete. De knyter an till såväl individuella frågor och aktuella problem i deltagarnas verksamheter som till insikt om sammanhang i ett vidare samhälleligt perspektiv. Frågorna har gått utöver de egna intressena och bildat underlag för en mer samhällelig förståelse, samt gett deltagarna viss styrka och beredskap för sitt fortsatta yrkesliv. Kunskapsinnehållet i forskningscirkeln föll ut i fyra teman och rörde modersmålsfrågor, funktionshinder och diagnoser, strukturfrågor samt samarbete med föräldrar och samverkan med andra yrkesgrupper.
Avhandlingens titel: Att utmana erfarenheter. Kunskapsutveckling i en forskningscirkel.
Disputationen äger rum den 20 december kl 10.00 i Dahlströmsalen, Lärarhögskolan i Stockholm. Opponent är professor Jerry Rosenqvist, Högskolan i Kristianstad.
Ytterligare information
Fia Andersson, Institutionen för individ, omvärld och lärande, Lärarhögskolan i Stockholm. Avhandlingen läggs fram vid Stockholms universitet.
E-post: Fia.Andersson@lhs.se
Mobil: 070-336 44 42
För bild kontakta universitetes presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.
