Under 80- och 90-talet har det ställts ökade krav på forskare att nyttiggöra sin forskning i förhållande till samhället. Ur ett samhälleligt perspektiv kan detta ibland verka oproblematiskt och självklart. Men signalerna från politiskt håll är dubbla.

I sin avhandling ”Forskningens nytta” fokuserar Anders Jörnesten på problematiken som uppstår då det ur ett politiskt perspektiv ställs krav på excellens och inomvetenskaplig relevans, samtidigt som kraven ökar gällande forskningens praktiska nytta.

Syftet är att problematisera senare tids utveckling vad gäller relationen mellan forskaren, forskningspolitiken och forskningen. Han har bland annat kartlagt denna spänning i politiska dokument och intervjuat forskare. Dessa upplever ofta en konflikt i sin yrkesroll då kraven som ställs är motstridiga

– Man ska vara inomvetenskapligt excellent och kunna visa många vetenskapliga artiklar, men det kan stå i motsättning till att vara till praktisk nytta för samhället, säger Anders Jörnesten.

Han har valt att studera just t sociologer för att det är ett ämne med mycket stor spännvidd mellan praktiskt användbara studier och långa teoretiska monografier. Det leder också till en strid om vad som värderas högst, både mellan forskare och inom forskaren.  

För att beskriva dubbelheten som forskare ställs inför har Anders Jörnesten försökt identifiera de normer som reglerar vad som är nyttig och onyttig forskning.

– Jag kom fram till att normerna är relaterade till sitt eget sammanhang. En forskare från ett större universitet kan till exempel upplevas som onyttig ur en mindre regional högskolas perspektiv och tvärtom.

Anders Jörnesten har också tittat på forskningspolitiken i ett historiskt perspektiv och kommer fram till att kommersialiseringen ökat sedan efterkrigstiden.

– Men spänningen mellan utom- och inomvetenskapliga ideal har funnits i alla tider, både i politiken och bland forskarna.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Anders Jörnesten, tel: 070-994 72 60, e-post: Anders.Jornesten@mdh.se

I en ny avhandling från Handelshögskolan vid Göteborg universitet studerar ek dr Pål Sjöberg konkurrensförhållandena på den omdanade svenska bankmarknaden. Den visar bland annat att kommersiella banker är mer konkurrensutsatta än sparbanker.

Avhandlingen ”Esseys on Performance and Growth in Swedish Banking” består av tre delstudier.

Den första, som bygger på data för ett 90-tal svenska banker från perioden1996-2002, undersöker den genomsnittliga konkurrensgraden. Den koncentrerade marknadsstrukturen till trots visar studien att konkurrensen är god. I studien framgår också att de kommersiella bankerna är mer konkurrensutsatta än sparbankerna, vilket den andra delstudien tar fasta på.

I den andra delstudien undersöks konkurrensen på lokala bankmarknader där sparbankerna ofta har en dominerande roll. I studien skattas så kallade inträdeströsklar, den minsta marknadsstorlek som fordras för att inhysa ett givet antal banker på en marknad. Resultaten visar att inträdeströsklarna per bank alltid ökar med stigande antal aktörer. Vinstmarginalerna är störst i de mest koncentrerade marknaderna, men krymper också mest då nyetablering sker i dessa marknader.

I avhandlingens tredje delstudie undersöks sambandet mellan bankers storlek (balansomslutning) och tillväxt i Sverige. Studien baseras på data för 79 svenska banker från perioden 1995-2002. Gibrats lag, som säger att ett företags tillväxt är proportionell mot dess storlek, testas empiriskt.

Resultaten visar att Gibrats lag inte kan förkastas.
– Gibrats lag erbjuder en förklaring till att koncentrationen på marknaden är hög, trots att större banker generellt sett inte växer fortare än små. Jag hade hypotesen att den nya tekniken skulle ha gynnat de större bankerna, men det kunde jag inte belägga i studien, säger Pål Sjöberg, avhandlingens författare.

Avhandlingen presenterades den 14 december 2007.
Författare: Ekonomie doktor Pål Sjöberg
Titel: Esseys on Performance and Growth in Swedish Banking
Institution: Institutionen för nationalekonomi med statistik, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta Pål Sjöberg
031-786 1356, 0739-86 72 33
pal.sjoberg@handels.gu.se

Föreningar som arbetar med antirasism har ofta en bred utgångspunkt. Det konstaterar Jenny Malmsten, som disputerar vid Tema etnicitet, LiU. Hon har studerat antirasistiska aktörer, dels de antirasistiska filmdagarna, ARF, som ordnas i Malmö varje år, dels den statliga satsningen Arm i arm, där 45 olika antirasistiska projekt fick pengar från Allmänna arvsfonden 2001-2004.

– Antirasism förknippas ofta med radikala militanta organisationer som AFA, säger hon. Jag ville utforska en del av den antirasismen som arbetar med ickevåldsmetoder, och som är ganska ouppmärksammad i media.

Hon konstaterar att det inte existerar en enhetlig syn på vad rasism är, och därmed inte heller på vad antirasism innebär.

– De som arbetar med antirasism har retoriska svårigheter, säger hon. Begrepp som rasism, ras och etnicitet ställer till problem. De tolkas olika och det gör dem svåra att använda.

Inom den föreningsdrivna antirasismen finns en bred ingång till problematiken. Det gäller att motarbeta förtryckande strukturer i största allmänhet, eller rasism i dess vidaste bemärkelse. Det innebär att antirasism också kan handla om kvinnoförtryck och homofobi.

Detta arbete beskrivs som ett påverkansarbete och riktar sig till utvalda målgrupper, exempelvis skolungdomar, men inte direkt till motståndarna, ”rasisterna”. Syftet är snarare att förebygga rasistisk åsiktsspridning genom ökad kunskap.

Att öka kunskapen lyfts fram som en central metod av den föreningsdrivna antirasismen. Rasism motarbetas bäst av att människor lär sig mer och med hjälp av kunskapsbaserade argument kan bemöta rasistiska åsikter.

Det handlar också om att bli medveten om sina egna fördomar.

– Alla har fördomar, också de som arbetar med antirasism, säger Jenny Malmsten. Det är de mycket medvetna om. De talar mycket om att reda ut var de själva står, att förankra kunskapen hos sig själva, för att själva vara trovärdiga.
– All förändring börjar inom dig själv.

Kontaktinformation
Jenny Malmsten disputerar den 11 januari. Avhandlingen heter Den föreningsdrivna antirasismen i Sverige. Telefon till Jenny Malmsten: 040-665 7782, 0733-598403, e-post: jenny.malmsten@mah.se

I sin avhandling vid Stockholms universitet har Lisbeth Segerlund undersökt utvecklingen av nya organisationer och initiativ som drivit frågan om företagens samhällsansvar fram till idag. Frågan är inte ny, men har förändrats sedan 1970-talet berättar Lisbeth Segerlund. Då var frågan först och främst en mellanstatlig affär, starkt påverkad av kalla kriget och avkolonialiseringen, med bara delvis medverkan av några stora fackföreningar och de transnationella företagen själva. I fokus var de nya självständiga staternas självbestämmande.

– Idag genomsyrar diskussionen alla nivåer i samhället, både nationellt och internationellt, där vi som enskilda individer möts av frågan om ”Vad gör dina pensionspengar nu?” i annonser i morgontidningen eller på bussen på väg till jobbet och där förslag om ett nytt internationellt dokument på området diskuteras inom FN, säger Lisbeth Segerlund.

Förändringen kan enligt Lisbeth Segerlund förstås utifrån idéer kring internationell normbildning och normcykler där frivilligorganisationer i ett inledande skede ifrågasätter de transnationella företagens agerande och introducerar ett nytt synsätt, företagens samhällsansvar, som efter enträget och inte sällan konfliktfyllt arbete så småningom leder till att synsättet vinner gehör hos viktiga aktörer.

– När det sker, kommer en vändpunkt och till synes helt plötsligt ses företagens samhällsansvar som en accepterad uppfattning. Alla vill med på tåget, vilket leder till en kaskad av nya organisationer och initiativ på området, säger Lisbeth Segerlund.

I förlängningen medför denna förändring en utveckling mot att många företag och organisationer samlas kring ett begränsat antal initiativ, som med tiden bildar legitima institutioner och på sätt formas en till en början kontroversiell fråga till en ny vedertagen internationell norm.

– De transnationella företagen förväntas nu ta ansvar för situationen för mänskliga rättigheter och de arbetsrättsliga förhållanden i de länder de är verksamma, även om de inte själva står som ägare till fabrikerna eller företagen där aktiviteterna bedrivs – ett ansvar som tidigare allmänt ansetts enbart vila på landets regering, menar Lisbeth Segerlund.

Undersökningen är gjord med utgångspunkt i den diskussion om företagens samhällsansvar som var aktuell under 1970-talet och genom fördjupade studier av fem icke-statliga organisationer (så kallade NGOs) som driver dessa frågor. Dessa organisationer har genom sina aktiviteter i någon mening skapat nya förväntningar om vilket ansvar de transnationella företagen har för de negativa, direkta såväl som indirekta, effekterna av deras verksamhet.

Avhandlingens titel: Making Corporate Social Responsibility and International Concern – Norm Construction in a Globalizing World

Ytterligare information
Lisbeth Segerlund, doktorand vid Ekonomisk-historiska institutionen, 08-16 3018, e-post lisbeth.segerlund@ekohist.su.se

För bild, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se tfn 08-164090.

I sin avhandling har Annica Djup studerat livscykelspraktiker och föreställningar kring människa-anderelationer bland yuracaré, ett tämligen outforskat ursprungsfolk i de södra delarna av Amazonas regnskogar i Bolivia.

Studien bygger på närmare ett års fältarbete i ett antal yuracarébyar i Isiboro-Sécureregionen och presenterar en mer detaljerad beskrivning av denna ritual och en analys görs av dess innebörd och syften utifrån en vidare kulturell kontext av livscykelspraktiker. Analysen blottlägger framför allt en kulturell syn på kropp och genus/kön som betonar dessa aspekter som i hög grad performativt och relationellt konstituerade – med andra ord som formade genom vissa aktiviteter – snarare än som förutbestämda av ”inre”, naturgivna egenskaper.

– Rituella tekniker, såsom de som ingår i ceremonikomplexet kring en flickas första mens, tillskrivs i detta sammanhang en viktig roll för formandet av individer till starka och kapabla, genuspecificerade personer som förkroppsligar idealen av manlighet och kvinnlighet bland yuracaré, säger Annica Djup vidare.

– Även om en hel del kristna element och trosföreställningar inkorporerats av yuracaré har många också bevarat en i grunden animistisk världsbild där personers hälsa och välmåga ses som avhängig de relationer som var och en upprättar med de andeväsen som anses befolka den naturliga omgivningen, framför allt med djurens och markens rådare.

Annica Djups avhandling låter oss få inblick i denna för oss annorlunda tanke- och erfarenhetssvärld, och stifta bekantskap med några av de grundläggande antaganden som enligt aktuell, interpretativ teoribildning inom antropologi mer generellt utmärker så kallade animistiska världsåskådningar.

Avhandlingens titel: Personhood and human-spirit relations among the Yuracaré of the Bolivian Amazon

Tid och plats för disputation: Lördag den 12  januari 2008, kl. 10.15, Annedalsseminariet 204, Seminariegatan 1, Göteborg.

Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Annica Djup, tel 031-21 52 47(bost.), 031-786 43 03(arb.)
annica.djup@globalstudies.gu.se

Deltagare i en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning var arbetslösa drygt 20 % kortare tid än jämförbara arbetslösa arbetssökande. Det är en stor effekt och gäller i stort sett alla grupper och kursinriktningar under åren 2002-04.

Ett respektive två år efter att deltagarna börjat programmet ger utbildningen högre sysselsättning, högre inkomster och minskat socialbidragstagande. Att effekten kommer först efter ett år beror troligen på att deltagarna när de deltar i programmet söker färre arbeten än jämförbara arbetslösa arbetssökande, den så kallade inlåsningseffekten. Färre sökta arbeten gör att deltagarna har lägre chans att få ett arbete under programtiden.

Ett drygt år (ca 400 dagar) efter att deltagarna började sin utbildning uppväger nyttan av att gå en utbildning inlås-ningen i programmet.

Personer längre ifrån arbetsmarknaden har mest nytta
Personer med högst grundskoleutbildning och personer födda utanför Norden har större nytta av en arbetsmarknadsutbildning än andra.

Rapporten visar också att ungdomar under 25 år samt universitets- och högskoleutbildade har mindre nytta av en arbetsmarknadsutbildning.

Kontrast till tidigare studier
Resultaten står i skarp kontrast till tidigare studier. Det kan bero på att arbetsmarknadsutbildning är mer effektiv idag än under 1990-talet. Men det kan också bero på att vi, till skillnad från många tidigare studier, endast utvärderar yrkesinriktad och inte förberedande arbetsmarknadsutbildning.

I rapporten görs en statistisk analys av 20 100 individer som börjat en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning under 2002-04. Dessa jämförs med en lika stor matchad kontrollgrupp av arbetslösa arbetssökande.

Till grund för utvärderingen ligger ett rikt datamaterial om samtliga inskrivna vid arbetsförmedlingen samt information om inkomster, sysselsättning, socialbidrag och lön.

IFAU-rapport 2008:1 ”Effekter av yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning för deltagare under perioden 2002-04” är skriven av Xavier de Luna, Anders Forslund och Linus Liljeberg.

Kontaktinformation
Vill du veta mer? Kontakta Anders Forslund på tel: 018-471 70 76, e-post: anders.forslund@ifau.uu.se eller Linus Liljeberg på tel 018-471 70 97, mobil 070-237 67 00, e-post: linus.liljeberg@ifau.uu.se.

Den privata tjänstesektorn är expansiv och förväntas växa i Sverige när industri och offentlig sektor krymper. Ofta ses den som en framtidsbransch där sysselsättningen kan öka kraftigt.

Men hur ser arbetsvillkoren i denna framtidsbransch ut? Paula Mulinari har studerat hotell- och restaurangnäringen i Malmö genom att intervjua anställda. Branschen sysselsätter av tradition många kvinnor och många som invandrat. Det är en låglönebransch där de flesta arbetar deltid, oftast mindre än 50 procent, och många har tidsbegränsade anställningar.

– De anställda förväntas vara mycket flexibla, både när det gäller arbetstider och arbetets innehåll, säger Paula Mulinari. De är mångsysslare.

Hon beskriver arbetet som både fysiskt tungt och ett omsorgsarbete, som också har inslag av löpande band och att kunna spela teater. Att vara servitris är ett synligt och därmed kontrollerat arbete. Kundens krav står i centrum och kravet är oftast att bli serverad snabbt och att känna sig ompysslad. Hon betonar dock att de hon intervjuat tycker om sitt arbete men upplever det svårt att göra ett bra jobb, som att ge kunderna den omsorg de vill.

Här finns också en stark yrkesidentitet och stolthet. Paula Mulinari beskriver en kollektiv känsla, en solidaritet med arbetskamraterna och en vilja att göra ett bra jobb.

– Jag kallar det för solidaritetsfällan, säger hon. Man ställer upp för varandra, man vill göra ett bra jobb och då anstränger man sig extra. Till exempel kommer man tidigare till jobbet utan att få betalt för det, för att hinna med allt som ska förberedas.

Det ger arbetsgivaren möjlighet till permanent underbemanning.

Att servicesektorn förväntas expandera beror delvis på en ökande turism men också på privatiseringar av den offentliga sektorn och den ökande polariseringen i samhället. När klyftorna ökar får fler rika råd att köpa tjänster som fler fattiga tvingas sälja till ett låg lön.

– I samhällsdebatten förutsätter man att ett lönearbete alltid är att föredra framför att inte arbeta. Jämställdheten sägs öka när kvinnor kommer ut på arbetsmarknaden. Men jag menar att man också måste synliggöra och diskutera villkoren i dessa arbeten. Risken är annars att ojämlikheten fortplantar sig i arbetslivet, varnar Paula Mulinari.

Och hon frågar sig om epitetet framtidsbransch för servicenäringarna är befogat.

– De upprepar mönster som alltid har funnits där: Det är en bransch som lever på invandrare och som alltid har gjort det. Man säger att framtiden kräver flexibel arbetskraft, men här har den alltid varit flexibel.

Kontaktinformation
Paula Mulinari disputerade den 14 december. Avhandlingen heter Maktens fantasier & servicearbetets praktik. Telefon till Paula Mulinari 040-978624, 0736-690008, e-post: paumu@tema.liu.se

Avhandlingen bygger på deltagande observationer och intervjuer med studenter och lärarutbildare på Lärarprogrammet vid Göteborgs universitet. Materialet till studien samlades under åren 2002-2005.

Detta var en turbulent period för lärarutbildningen som reformerades nationellt år 2001. Förändringsarbetet präglades av de förväntningar på nya lärare som kommer från många olika håll i samhället.

Avhandlingen undersöker några av de särskilt framträdande idealen för nya lärare och ställer frågor som: Varför förväntas blivande lärare vara personliga?

Varför talas det så mycket om att nya lärare ska vara flexibla? Varför är ”individen” så central i lärarutbildningen? Varför ska lärarstudenter bejaka mångfald och människors olikheter?

Det fanns en strävan i utbildningen efter att forma lärare som visste att använda sin bakgrund och sina tidigare erfarenheter för att främja den pedagogiska och sociala verksamheten i klassrummet. Alla aspekter av lärarstudenternas personliga historia tillmättes dock inte samma betydelse i utbildningen.

Utländsk bakgrund uppfattades till exempel ofta som en tillgång, medan religiös bakgrund behandlades som om det vore något problematiskt. Detta skapade olika förutsättningar för studenterna.

Blivande lärare med utländsk bakgrund kunde uppfattas som värdefulla för utbildningen, men samtidigt blev också dessa studenter omfattade av ett nyttotänkande som strävade efter att synliggöra och iscensätta den olikhet som studenterna förväntades representera. Den välmenande strävan efter att dra nytta av olikhet, bidrog till att frågor om nationalitet, etnicitet, kön, sexualitet och klass undgick att problematiseras.

Den viktigaste och mest kritiska analytiska poängen i avhandlingen är paradoxal. För trots att mycket av arbetet i utbildningen handlade om att ge plats för mångfald och olikhet, var den blivande lärare som främst premierades i utbildningen den som representerade svensk heterosexuell medelklass. Då nationalitets-, sexualitets- och klassfrågor ofta undgick kritisk granskning i utbildningen, gjordes den ”svenska” läraren till en administratör av (andras) olikhet, snarare än till en person som kunde ifrågasätta legitimiteten i sin egen uppburna position.

Avhandlingens titel: Lärardrömmar. Om makt, mångfald och konstruktioner av lärarsubjekt

Disputationen äger rum fredagen den 11 januari kl. 13.00 i Lilla hörsalen, Renströmsgatan 6

Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Magnus Åberg, 070 -5799057,
magnus.aberg@kau.se
Kontaktperson: Petra Platen, 031 786 48 65,
petra.platen@hum.gu.se

Det visar Lena Hansson i sin avhandling som lagts fram vid Linköpings universitet. Hon har undersökt hur elevers grundläggande antaganden om världen går eller inte går att kombinera med fysikens grundantaganden.

– Elever förknippar ofta scientistiska synsätt med fysiken, säger hon.

Scientism innebär att ingenting utom det som är åtkomligt för naturvetenskapen existerar. Men fysiken säger ingenting om att gud inte finns, eller att gud finns. Det är en fråga bortom fysikens domäner, konstaterar Lena Hansson.

Hon konstaterar också att elever ofta inte har fysikens grundantaganden klara för sig. Det är något som behöver åtgärdas i skolan, anser hon.

– Vi behöver lyfta in och diskutera de grundantaganden som fysiken vilar på.

Dessa antaganden är att det finns en materiell värld, att vissa mönster och ordning existerar i denna värld och att fysikens lagar gäller alltid och överallt i den.

Om elever får möjlighet att förstå dessa antaganden kommer de också att få bättre chanser att förstå naturvetenskapliga modeller samt naturvetenskapens natur, säger Lena Hansson. De kan då också lättare inse att fysiken kan förstås utifrån olika världsbilder. Lena Hansson talar om ett ”antropologiskt synsätt”, där man kan studera en annan kultur, t.ex. naturvetenskapen, utan att själv bli en del av den. Att förstå ett synsätt innebär inte att man måste omfatta det.

Hon har specifikt studerat hur elever resonerar kring universums uppkomst och utveckling och de existentiella frågor det väcker. Många elever kan redogöra för teorin om Big Bang men tillägger att de själva inte tror på denna teori. Hur kan någonting uppstå ur ingenting?

Fysik och naturvetenskap förknippas också av många elever med teknikoptimism och ständiga tekniska framsteg, något som de själva ställer sig tveksamma till, då de fruktar för miljöförstörelse. Här är det också viktigt, säger Lena Hansson, att elever får se exempel på hur fysiken kan förstås utifrån olika världsbilder och ideologier.

Kontaktinformation
Lena Hansson disputerade den 7 december vid forskarskolan för naturvetenskapernas och teknikens didaktik, Fontd, Linköpings universitet. Hon är verksam som lärarutbildare vid Högskolan i Kristianstad. Telefon till Lena Hansson: 044-203454, e-post: lena.hansson@hkr.se