– När brödet först dyker upp i östra Mälardalsområdet under yngre romersk järnålder på 200-talet e.Kr. verkar det ha utgjort en maktsymbol vid offentliga tillfällen såsom fester eller offerceremonier. Brödet framstod som symbol för någonting nytt och avvikande från den traditionella kosthållet, och visade även på dåtidens sociala skillnader. Brödets introduktion tycks vara knuten till införandet av vridkvarnen, som i sin tur är starkt kopplat till fornborgar i Skandinavien, berättar Liselotte Bergström vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur vid Stockholms universitet.
Genom att undersöka de små brända resterna i mikroskop har Liselotte Bergström kunnat identifiera de olika sorters mjöl som bröden bakats av. Brödbitarnas former har studerats och jämförts med fynd av stekpannor, ugnskonstruktioner och andra föremålsgrupper. Även bakexperiment har genomförts för att återskapa järnåldersbrödens former. Resultaten visar att samtliga de sju sädesslag som odlades under järnåldern använts till att baka med, men i olika utsträckning.
– Särskilt intressant är att de tunnare kakorna innehåller vete medan de grövre, tjockare bröden mest innehåller korn och havre. Troligen beror den ökade andelen tunna bröd senare under järnåldern på en ändring av tillagningsmetod med ökad gräddning på stekjärn eller bakhäll. De äldre bröden, av vilka ett flertal är tjockare bullar, tillagades i ugnar eller i härdaskan, berättar Liselotte Bergström.
De flesta brödfynden under yngre järnålder har påträffats i brandgravar. Genom att jämföra i vilka gravar brödfynden har påträffats anser sig Liselotte Bergström kunna se vilka som fick med sig bröd som gravgåva.
– Endast ett litet fåtal personer inom en speciell elit fick med sig bröd på gravbålet. I många fall verkar denna sed fortlöpa under flera århundraden. Bröden utgjorde sannolikt en viktig social symbol vid gravläggningsceremonin, tydlig för den deltagande gårdsbefolkningen men osynlig efter igenläggningen för främmande, säger Liselotte Bergström.
Avhandlingens titel: Gräddat – Brödkultur under järnåldern i östra Mälardalen
Ytterligare information
Liselotte Bergström, FD vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur, mobil 0703326617, e-post belibe@arklab.su.se
Kronisk lymfatisk leukemi (KLL) – den vanligaste formen av leukemi hos vuxna – uppstår ur en särskild typ av vita blodkroppar, B-lymfocyter, som normalt producerar antikroppar mot bakterier och virus som vi utsätts för. Vi vet idag inte vilka olika händelser som ger upphov till sjukdomsutvecklingen.
Ett forskarlag med Anders Rosén, professor i cellbiologi vid LiU, i spetsen har för första gången klarlagt att de antikroppar som KLL-cellerna producerar, är ytterst högspecialiserade för att känna igen vissa strukturer på ytan av bakterier och kroppsegna proteiner (autoantigen).
Fynden publiceras på måndagen i den välrenommerade hematologiska tidskriften Blood. Det viktigaste är att KLL-antikropparna även binder till skadade och döende (apoptotiska) celler, vilket tyder på att de B-lymfocyter som ger upphov till KLL kan tillhöra första linjens försvarsceller. Dessa tycks alltså ha den oerhört viktiga uppgiften att med sina antikroppar snabbt avslöja minsta lilla kryphål i skadad slemhinna eller hud, orsakat av bakterier eller andra mikroorganismer.
Men vid långvariga infektioner kan B-lymfocyterna börja dela sig alltför mycket och snabbt. Då ökar risken för kromosomskador, som i sin tur kan leda till att de omvandlas till leukemiceller. Den nu publicerade studien bidrar till ny förståelse av hur dessa B-lymfocyter fungerar och varför de kan bli tumöromvandlade.
KLL drabbar varje år 400-500 personer i Sverige, främst i 65-70-årsåldern och fler män än kvinnor. Sjukdomen har ett mycket varierande förlopp där många patienter lever tiotals år med näst intill ingen behandling alls, medan andra dör inom några år trots behandling.
I forskargruppen bakom studien ingår också doktoranderna Eva Hellqvist och Anna Lanemo-Myhrinder, Linköpings universitet, samt Sohvi Hörkkö, Oulu, Finland, och Richard Rosenquist, Uppsala.
Artikeln A new perspective: molecular motifs on oxidized-LDL, apoptotic cells, and bacteria are targets for chronic lymphocytic leukemia antibodies publiceras i Blood´s First Edition Papers.
Kontaktinformation
Kontakt:
Anders Rosén 013-222794, 0707-303460, anders.rosen@ibk.liu.se
Förhöjda blodfetter är en av orsakerna till åderförkalkning som i sin tur kan leda till allvarliga hjärt-kärlsjukdomar som hjärtinfarkt och stroke. Blodfetterna består av flera olika delar som LDL, som brukar kallas det onda kolesterolet, HDL, det goda kolesterolet, och triglycerider.
Forskare vid Sahlgrenska akademin har nu i samarbete med forskargrupper från flera andra länder kartlagt de genetiska varianter som påverkar hur blodfetterna är sammansatta hos olika människor. Vissa varianter finns hos stora delar av befolkningen, andra hos betydligt färre. I studien, som i dagarna publiceras på Nature Genetics webbplats, beskriver forskarna 18 olika genetiska varianter som ger skilda sammansättningar av blodfetter som i sin tur gör olika individer olika benägna att drabbas av hjärt-kärlsjukdomar.
Forskargruppens upptäckter har rönt stort intresse i forskarkretsar eftersom gruppen i detalj visar hur olika blodfettsrubbningar påverkar kolesterolmönstret.
– Förhöjda kolesterolvärden är mycket vanliga i alla befolkningsgrupper. Behandling med kolesterolsänkande läkemedel är allmänt accepterat för att minska framtida risk för hjärt-kärlsjukdomar. Idag är sådan behandling mycket vanlig världen över och erkänt kostandseffektiv, säger professor Thomas Hedner, Sahlgrenska akademin och en av forskarna i studien.
I det fortsatta arbetet kartlägger nu forskargruppen i vilken utsträckning de genetiska varianterna enskilt och inbördes påverkar risken för framtida hjärt-kärlkomplikationer.
– Målet med arbetet är att hitta bättre möjligheter att identifiera högrisksindivider och på så sätt skapa ett bättre underlag för långtidsbehandling för den stora grupp av patienter som har förhöjda blodfetter, säger doktorand och läkare Björn Wahlstrand, Sahlgrenska akademin.
I samarbetet ingår forskare från Finland, Singapore, Spanien, Storbritannien, Sverige och USA.
Tidskrift: Nature Genetics
Artikelns titel: Six new loci associated with blood low-density lipoprotein cholesterol, high-density lipoprotein cholesterol or triglycerides in humans
Författare: Sekar Kathiresan, Olle Melander, Candace Guiducci, Aarti Surti, Noël P Burtt, Mark J Rieder, Gregory M Cooper, Charlotta Roos, Benjamin F Voight, Aki S Havulinna, Björn Wahlstrand, Thomas Hedner, Dolores Corella, E Shyong Tai, Jose M Ordovas, Göran Berglund, Erkki Vartiainen, Pekka Jousilahti, Bo Hedblad, Marja-Riitta Taskinen, Christopher Newton-Cheh, Veikko Salomaa, Leena Peltonen, Leif Groop, David M Altshuler, Marju Orho-Melander
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
professor Thomas Hedner, telefon: 031-342 8524, 0705-20 51 99 , e-post: thomas.hedner@pharm.gu.se
Doktorand/läkare Björn Wahlstrand, telefon:031-342 7472, 0731-51 00 42, e-post: bjorn.wahlstrand@gu.se
– Sprutbytet nyttjas av olika kategorier missbrukare och nyttjandemönstren varierar i mycket hög grad. Det gäller både hur länge man deltar, hur ofta man gör sina besök och vilken service man efterfrågar, konstaterar Nils Stenström. Ett överraskande resultat var att en stor del av besökarna, nära hälften, besökt mottagningen utan att byta sprutor. Dessa besök har en social karaktär – ändå sammanhänger de med minskade smittrisker. Det visar att sambanden mellan sprutbyte, riskbeteende och smittrisker är komplexa, säger Stenström.
I studien följs 3660 injektionsmissbrukare som deltar i sprutbytesprogrammet i Malmö under 15 år. Närmare 180 000 besök ligger till grund för omfattande analyser av hur programmet används samt utvecklingen när det gäller smittspridning, HIV- och hepatittestning, vaccinationer och social utveckling. Studien är troligen den hittills största i världen av långtidsförlopp i sprutbytesprogram.
Analyser av besöksdata visar att ju längre tid man deltar i programmet desto oftare besöker man mottagningen. Men förhoppningen att sprutbytet ska utgöra en språngbräda till samhällets reguljära vård och behandlingsutbud för narkotikamissbrukare infrias dock inte i någon större utsträckning. Däremot har mottagningen i sig själv genom omfattande testning, vaccinering och rådgivning fått en viktig roll i ett allmänt preventionsinriktat hälsoarbete.
Titeln på avhandlingen är ”Sprutbyte vid Intravenöst Narkotikamissbruk: En longitudinell studie av deltagarna i sprutbytesprogrammet i Malmö”. Nils Stenström disputerade vid Institutionen för socialt arbete i Östersund den 24 januari 2008.
Kontaktinformation
Nils Stenström, 063-16 59 04, 070-368 5832, E-postadress nils.stenstrom@miun.se
En vanlig tanke inom den internationella statsvetenskapen är att man blir ”snällare” av att samarbeta. I forskningsprojektet ”En mänskligare demokrati?” har Lewin och hans medarbetare studerat en av de grupper som enligt den holländsk-amerikanske statsvetaren Arend Lijphart får det bättre i ”samarbetsdemokratier” än i ”majoritetsdemokratier”, nämligen de funktionshindrade. Stödet till funktionshindrade varierar starkt mellan Sveriges kommuner. Somliga ger tio gånger mera stöd per 10 000 innevånare än andra.
– Men det beror inte på om partierna samarbetar med varandra i kommunledningarna och faktiskt inte heller på om kommunens har goda ekonomiska resurser, säger Leif Lewin.
Stödets omfattning förklaras istället av sådana förhållanden som traditioner (kommuner som tidigare haft vårdhem fortsätter att ha en större omsorgsvolym), regional kultur att vända sig till staten (den så kallade Norrlandsfaktorn), små landarealer med närhet till omsorgsförvaltningen samt politiskt vänstersyre (socialdemokrater, vänsterpartiet och miljöpartiet).
Lijpharts idé är ett utflöde av 1800-talets socialkonservatism med samarbete och välgörenhet som honnörsord. Lewin avslutade sin föreläsning med en hänvisning till skildringen av välgörenhetsdamerna i Strindbergs Röda rummet. Välfärdsstatens värdegrund är inte snällhet, menade Lewin. Men den är heller inte egoism, menar han.
– En generös välfärdspolitik ligger i alla medborgares långsiktiga egenintresse, något som bland andra den brittiske samhällsforskaren Richard Titmuss betonar.
Kontaktinformation
För mera information om projektet ”En mänskligare demokrati?”, kontakta skytteanske professor Leif Lewin, tel: 018-471 34 12, e-post Leif.Lewin@statsvet.uu.se
Bokens författare är forskare i sociologi, socialt arbete och nationalekonomi som i olika studier undersökt hur vi i jämställdhetens Sverige beter oss i våra nära relationer och hur vi lyckas förena arbete och familj.
Resultaten visar att jämställdhet i familjen eller parrelationen är slitsamt och ställer många invanda föreställningar på huvudet. Många par som försöker skapa en jämställd familjesituation måste omformulera det kontrakt de ingått och det kan medföra negativa konsekvenser i form av missnöje, konflikter, stress och en plågsam osäkerhet.
I boken presenteras nya rön i en rad frågor om jämställdhet och familjeliv:
* Kan jämställdhet bidra till stabilare relationer och ökat barnafödande?
* Vad betyder inkomst och utbildning för partnerval och skilsmässor?
* Hur rationellt beter vi oss egentligen när vi ska dela på arbete och pengar inom hushållet?
* Leder strävan efter jämställdhet till mer vardagsbråk?
* Hur gör egentligen svenska par för att hitta lösningar på vardagens problem?
* Kan flexibla arbetstider bidra till ett mer jämställt och harmoniskt familjeliv?
* Har jämställdhetspolitiken gjort att vi i Sverige har lättare att förena arbete och familj än människor i mer konservativa länder?
* Har välfärdsstatens utveckling lett till att vi inte längre är beroende av familjeband och privata relationer?
Bokens redaktörer Anne Grönlund och Björn Halleröd svarar på övergripande frågor om boken, och kan hänvisa vidare till de forskare som ansvarar för respektive tema. Den 13 februari presenteras också boken av flera författare under ett seminarium vid den sociologiska institutionen, Umeå universitet.
Kontaktinformation
Anne Grönlund,
sociologiska institutionen,
Umeå universitet,
e-post: Anne.Gronlund@soc.umu.se,
tel: 090-786 68 14
Björn Halleröd
sociologiska institutionen,
Umeå universitet,
e-post: Bjorn.Hallerod@soc.umu.se
tel: 090-786 56 52
Kina har under de senaste 30-40 åren konsekvent satsat på utveckling i Afrika i form av jordbruk. Västerländska biståndsarbetare har under tiden hoppat från än den ena än den andra strategin:
På 50-talet satsade man på att bygga upp tunga industrier, på 60-talet satsades på uppbyggnad av institutioner för utbildning och demokrati, på 80-talet handlade det om strukturanpassning och marknadsekonomi. Mot slutet av 90-talet insåg man att man var fel väg och nu, 30 år efter kineserna, börjar västerlandet inse att vägen till Afrikas utveckling går genom jordbruk.
Kinas satsningar har alltså inte bara varit konsekventa utan också framgångsrika. Yahia Mohamed-Mahmoud har studerat två projekt, i Mali och i Mauretanien, för att hitta nyckeln till kinesernas framgång.
– Kineserna har varit otroligt duktiga på att känna av och studera marknaden innan de sätter in en åtgärd, säger Yahia Mohamed-Mahmoud. De har också valt att satsa sitt bistånd på odling av produkter som var viktiga för Kinas egen väg ut ur fattigdomen.
En annan framgångsfaktor är den ömsesidiga nyttan; båda parter måste gynnas för att ett projekt ska falla väl ut.
– Många västerländska biståndsprojekt har stupat på dålig uppföljning, säger Yahia Mohamed- Mahmoud. Först satsas pengar och experthjälp men när allt är på plats lämnar man landet. Den som har intresse av egen vinning på det ena eller andra sättet stannar kvar.
Nu har Kinas kontakter med Afrika kommit in i en annan fas där de ekonomiska investeringarna på kontinenten intensifieras. Kinas behov av råvaror växer i takt med den ekonomiska utvecklingen och i väst finns en nyvaknad insikt om att vi är på väg att bli omsprungna när det gäller inflytande i Afrika.
– Tack vare flera decenniers samarbete och goda kontakter föredrar många afrikanska regeringar att samarbeta med Kina, säger Yahia Mohamed-Mahmoud. Det har visat sig att västerländska näringsidkare i Afrika har mycket svårt att hävda sig i konkurrensen.
Kontaktinformation
Förutom forskning och undervisning vid Lunds universitet arbetar Mohamed Mahmoud Yahia som konsult åt i El Salvador. Han disputerade den 19 december med avhandlingen Chinese Development Assistance and West African Agriculture: A Shifing Approach to Foreign Aid?
Han nås på 046-222 84 06, Yahia.Mohamed-Mahmood@keg.lu.se
Rapporten ”Lindriga psykiska symtom och risk för psykisk sjukdom” visar att personer med milda psykiska symtom som exempelvis oro, ängslan och sömnstörningar har en upp till fem gånger högre risk att drabbas av allvarlig psykisk sjukdom. Det finns även ett samband mellan vissa psykiska problem av mer allvarlig karaktär – bland annat självmordstankar – och konsekvenser i form av ytterligare allvarliga psykiska problem hos personen i fråga. Slutsatserna belyser en individnivå och dras efter en systematisk genomgång av det aktuella forskningsläget på området.
– Kunskapen om vad som påverkar risken för en person att drabbas av psykiska problem är viktig. Vi hoppas att rapporten blir ett viktigt bidrag i utvecklingen av området och kompletterar nuvarande perspektiv, säger Sven Bremberg, läkare och avdelningschef på Folkhälsoinstitutet.
Lindriga psykiska symtom som oro, ängslan och sömnstörningar är vanliga i befolkningen. I en nationell intervjuundersökning från Statistiska centralbyrån 2004/2005 anger 23 procent av kvinnorna och 13 procent av männen att de har känslor av ängslan, oro eller ångest. I samma undersökning uppger 29 procent av kvinnorna och 19 procent av männen att de har sömnbesvär.
Att av och till vara nedstämd eller orolig är en naturlig del av livet och symtom av detta slag behöver inte följas av allvarliga konsekvenser. Men det finns en risk för att lindriga symtom varslar om en ökad risk för allvarliga psykiska problem hos den drabbade.
När det gäller mer allvarliga psykiska problem så beräknas mellan två och fem procent av den vuxna befolkningen lida av depression och ungefär 12-17 procent av någon form av ångestsjukdom. En studie från 2007 uppskattar att samhällskostnaden för depression i Sverige har fördubblats mellan 1997 och 2005, från 16,1 till 32,9 miljarder kronor per år.
Hela rapporten ”Lindriga psykiska symtom och risk för psykisk sjukdom” finns tillgänglig på www.fhi.se.
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Sven Bremberg, avdelningschef, Statens folkhälsoinstitut, 063-19 97 53, e-post: sven.bremberg@fhi.se
Sofia Ljungdahl, utredare, Statens folkhälsoinstitut, 063-19 96 77, e-post sofia.ljungdahl@fhi.se
För Grass är det viktigt att knyta samman historiska händelser med människor och det mänskliga perspektivet. Detta gäller även för hans syn på konst. Det visade sig nämligen under arbetets gång att Grass´ förståelse av konst utgår ifrån det som för honom utgör grunden för mänskligt handlande, dvs. det konkreta, pauserna och tvivlet.
Dessa tankegångar återkommer inte bara i hans romaner, dikter och essäer utan syns även tydligt i hans bilder, skulpturer och grafik. Men text och bild har inte enbart samma tematik utan kompletterar varandra, för varandra vidare, svarar och frågar varandra, ja är rent utav beroende av varandra.
Katja Standfuss´ avhandling öppnar för nya perspektiv av förståelsen av Grass´ verk, där hans bildkonst inte längre kan tolkas som illustrationer till texterna utan snarare förklarar, fördjupar, motsäger etc. texternas innehåll. Dialogen mellan text och bild förenar de båda till en enhet som blir till ytterligare en berättelse i sig samtidigt som den ger en möjlighet att samla olika konstnärliga uttryck.
Avhandlingens titel: Gegenständlichkeit der ”neuen, alle meine Möglichkeiten versammelnden Form”. Die Text-Bild-Bände von Günter Grass
Disputationen äger rum: Lördagen den 2 februari kl. 10.00 i T302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6.
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Katja Standfuss, 031-786 46 65, katja.standfuss@tyska.gu.se
Kontaktperson: Petra Platen, 031-786 48 65, petra.platen@hum.gu.se
Sjögräs är ängbildande blomväxter som återfinns i kustområden världen över. Samtidigt som de är viktiga genom att t ex producera syre och utgöra yngel- eller ”barnkammare” för kommersiella fiskarter, är sjögräsens framtid hotad av övergödning, fiske och muddring.
I sin avhandling har Johan Eklöf studerat hur nyttjandet av naturresurser i östafrikanska kustsamhällen påverkar sjögräsängar. Den första fallstudien fokuserar på kustnära fiske, som bedrivs med enkla medel som kanoter och träfällor. Resultaten från 20 års fältdata och experiment gav en skrämmande bild över komplexiteten:
– Om du fiskar ut rovfiskarna leder detta på sikt till att de sjöborrar de äter ökar i antal, och börjar beta ner sjögräsen. Även om vissa sjögräsarters förmåga att hantera betningen bättre än andra till viss del bromsar förloppet, kan fisket i värsta fall leda till att sjögräsen blir helt nedbetade och försvinner, säger Johan Eklöf.
För att minska fisketrycket har man på flera platser på bl a den populära turistön Zanzibar introducerat algodling som en ny och alternativ inkomstkälla. Även om algerna inte kräver några gödningsmedel eller bekämpningsmedel, utgör algerna en främmande komponent i havsmiljön. Tillsammans med lokala kollegor odlade Johan själv alger för att undersöka eventuella miljöeffekter.
– Även om algodlingen miljömässigt sett är att föredra framför t ex intensivt fiske eller räkodling, så skuggar algerna ut sjögräsen och de försvinner. Eftersom sjögräsen i sig är så viktiga för andra organismer kan dessa sidoeffekter därför fortplanta sig genom näringsväven hela vägen upp till fiskefångster, säger han.
Just dessa indirekta effekter är något som han under slutfasen av sin doktorandperiod varit speciellt intresserad av. En syntes av egna och andras resultat visade att när sjögräs försvinner på grund av exempelvis övergödning kan de ersättas av andra organismer som alger, musslor och kräftdjur därför att de är bättre anpassade till de nya förutsättningarna.
– När nya arter blir funtionellt sett dominerande kan hela systemet så att säga gå i baklås: den naturliga återväxten av sjögräs blir i stort sett noll, och manuell transplantering av plantor från friska områden har små chanser att lyckas. Detta kan ge långsiktiga och rent av katastrofala förändringar i t ex fiskproduktion, säger Johan Eklöf.
Lösningen till problemen är, enligt författaren, lika komplex som systemen han studerat. Framförallt krävs det en helhetssyn som tar hänsyn till hur länkade sjögräsängar och det mänskliga samhället är, inte bara i Östafrika utan även här hemma i Sverige.
För att kunna nyttja de viktiga resurserna på ett hållbart sätt krävs bl a teknologiska förbättringar av algodlings- och fiskemetoder, lagligt skydd av särskilt viktiga habitat eller arter, miljöövervakningsmetoder som signalerar förändring i nyckelprocesser innan sjägräs försvinner, samt att man ser över och reglerar de socio-ekonomiska drivkrafter som till stor del ligger bakom utarmningen av dessa viktiga ekosystem.
Avhandlingens titel: Anthropogenic disturbances and shifts in tropical seagrass ecosystems. Doktorsavhandling i marin ekotoxikologi vid Systemekologiska institutionen, Stockholms universitet.
Disputationen är fredagen den 8 februari, kl 09.00 i Nordenskiöldsalen, Geovetenskapens hus, Frescati.
Kontaktinformation
Disputationen är fredagen den 8 februari, kl 09.00 i Nordenskiöldsalen, Geovetenskapens hus, Frescati.
Kontaktuppgifter: Johan Eklöf kan nås på e-post johane@ecology.su.se eller på telefon (arb) 08 16 44 84 / (mobil) 070 738 43 15
De effekter som gått att mäta är förbättrad benmuskelstyrka, balans och gånghastighet – främst på lång sikt.
– Många deltagare uppfattar också att de blivit mindre trötta och att de kan röra sig säkrare och tryggare. När de beskriver hur de upplevt träningen säger de exempelvis att de klarar saker som de inte kunde innan träningen – exempelvis att kunna gå bättre – och att förbättringarna påverkar aktiviteter i det dagliga livet positivt, säger Nina Lindelöf.
– Träningen kan också ge gemenskap, ökat självförtroende och mentala förbättringar. Kroppsliga begränsningar kan utgöra ett hinder för att träna, medan tro på den egna förmågan och stöd från kunniga tränare underlättar deltagandet. Intensiv träning kan för äldre människor med funktionsnedsättningar innebära att de övervinner begränsningar för att uppnå ökad vitalitet till kropp och själ.
De positiva resultaten innebär, inte oväntat, att Nina Lindelöfs slutsats blir att äldre personer med funktionsnedsättning bör erbjudas intensiv, funktionell träning. Det träningsprogram som studierna grundar sig på är lätt att använda och förstå och är direkt tillämpbart inom äldrevården och äldreomsorgen.
Doktorsavhandlingen Effects and experiences of high-intensive functional exercise programmes among older people with physical or cognitive impairment har gjorts i samarbete mellan Luleå tekniska universitet och Umeå universitet.
Nina Lindelöf, uppvuxen i Umeå, tog sin sjukgymnastexamen 1995 och en magisterexamen i sjukgymnastik 2005. Hon har sedan 1996 varit verksam som sjukgymnast vid Geriatriskt centrum i Umeå och är sedan våren 2005 anställd som doktorand vid Institutionen för hälsovetenskap vid Luleå tekniska universitet.
Kontaktinformation
Upplysningar: Nina Lindelöf, tel. 070-597 41 06, nina.lindelof@germed.umu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
Zahia Bouaissi har undersökt följande romaner: La Soif (1957), Les Impatients (1958), Les Enfants du nouveau monde (1962) och Les Alouettes naïves (1968). Böckerna publicerades i Frankrike men skrevs i Algeriet där en dominerande ideologi om kvinnornas ställning och situation rådde.
Studiens analys koncentrerar sig på de kvinnliga huvudpersonerna eftersom de förmedlar textens budskap och dess ideologiska innebörd.
Analysen visar att kvinnorna i Assia Djebars romaner visserligen trotsar samhällets normer: Deras rätt att tala, att upptäcka den egna kroppen och den egna sexualiteten, deras strävan efter en dialog med män framhävs och understryks i alla romaner. Samtidigt ger dock alla huvudpersoner upp i slutet av romanerna och avstår från sina ursprungliga anspråk: En söker frigörelse, men hennes emancipation överskrider aldrig samhällets förbud, en annan gör uppror mot familjen och traditionerna, men återförenas slutligen ändå med båda. Dessutom måste de flesta av kvinnorna låta sig vägledas av mannen, som egentligen bär ansvaret för deras ”uppfostran”.
Bland alla kvinnliga personer finns egentligen endast en som till fullo utmanar traditionerna. Men hon straffas med döden i det litterära verket precis som hon skulle ha straffats i det verkliga livet.
De kvinnor som ger upp skildras dessutom som positiva figurer, medan den figur som ifrågasätter den rådande ideologin presenteras som en negativ gestalt och beskrivs med nedsättande och föraktfulla uttryck.
De kvinnliga huvudpersonerna håller sig således inom de gränser som traditionerna fastställer och romanerna bekräftar därmed den dominanta ideologins diskurs som författarinnan haft som avsikt att kritisera och ifrågasätta.
Avhandlingens titel: Femmes aux frontières de l’interdit. Étude des premiers romans d’Assia Djebar (1957-1968)
Disputationen äger rum lördagen den 2 februari, kl. 10.00 i Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta: Zahia Bouaissi, 031-786 18 13, zahia.bouaissi@rom.gu.se
Kontaktperson: Petra Platen, 031-786 48 65,
petra.platen@hum.gu.se
Attityderna mot invandring är mer positiva i norra Sverige men invandrare tenderar trots detta att flytta söderut.
– Man skulle kunna tro att detta beror på att attityderna inte påverkar valet av bostadsort, men om man systematiskt studerar invandrarnas flyttbeslut förstår man att de påverkas starkt av negativa attityder. Kommunens arbetsmarknad och klimat spelar också roll när invandrarna väljer bostadsort, säger Gisela Waisman.
Gisela Waisman och hennes medförfattare, Birthe Larsen, har studerat en speciell grupp av invandrare, flyktingar, som placerades av regeringen när de kom till Sverige mellan 1987 och 1991. Placeringen hade som mål att sprida flyktingarna i landet och underlätta integrationen. I praktiken fick emellertid flyktingarna bo där det fanns tillgängliga bostäder och de var fria att flytta om de kunde hitta någon annan bostad. Många flyktingar flyttade de första åren efter placeringen och Waisman och Larsen har studerat deras flyttbeslut för att förstå hur de påverkas av attityder gentemot invandrare.
– Vi konstaterar att invandrarna är mer benägna att stanna i kommuner där svenskarna är mer positiva, då hänsyn tagits till arbetsmarknaden och geografiska villkor i kommunerna. Invandrare från Afrika och u-länderna i Asien påverkas mer än de från Latinamerika och Östeuropa, säger Gisela Waisman.
Studien visar dessutom att välutbildade invandrare får lägre lön om de bor i kommuner där svenskarna är negativa mot invandrare. En välutbildad invandrare tjänar 12 procent mindre i en kommun med attityder som ligger på genomsnittlig nivå än han eller hon skulle ha gjort om attityderna varit de mest positiva.
– Vi kan använda våra beräkningar för att bedöma hur stora välfärdsförluster som genereras av negativa attityder mot invandrare. Välfärdsförlusterna kan beräknas till mellan 10 och 30 procent av lönen beroende på invandrarens bakgrund och ursprung. Invandrare från i-länderna som kom under samma period påverkas däremot inte av attityder, varken när det gäller deras val av bostadsort eller deras löner, säger Gisela Waisman.
Tillsammans med Birthe Larsen har Gisela Waisman även studerat hur diskriminering på arbetsmarknaden påverkar de inföddas och invandrarnas löner och arbetslöshet i en teoretisk modell där de som blir arbetslösa riskerar att bli mindre produktiva. Studien visar bland annat att diskriminering sänker lönerna och ökar arbetslösheten för alla, men att den har störst effekt för invandrarna.
Gisela Waismans avhandling innehåller även en studie av korruption och dess relation till institutionella faktorer såsom mediernas oberoende, domstolarnas självständighet och politiska förhållanden.
Ytterligare information
Gisela Waisman. Nationalekonomiska institutionen och Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet, tfn 08-163072, mobil 0731-421363, e-post gisela.waisman@iies.su.se
För att möjliggöra operation av grå starr (katarakt) behöver ögats pupill utvidgas. I avhandlingen presenteras intrakamerala mydriatika (ICM), som är en ny metod för att utvidga pupillen inför operation av grå starr (katarakt). Metoden går ut på att man sprutar in en mindre mängd pupillvidgande läkemedel tillsammans med ett bedövningsmedel i främre delen av ögat i början av operationen. Pupillen utvidgas då på ca 20 sekunder och man kan sedan fortsätta att operera direkt. Detta ska jämföras med den traditionella droppmetoden för pupillvidgning, som tar ca 30-45 minuter. ICM har därför en potential att underlätta en ökning av operationsvolymerna och metoden används nu på flera ögonkliniker i och utanför Sverige.
ICM kan också minska risken för biverkningar i övriga kroppen jämfört med nuvarande metod, och den totala mängden läkemedel vid kataraktoperationen reduceras. Med ICM visar det sig att pupillstorleken ökar under operationens gång, vilket oftast är en fördel. Det är också visat att ICM inte har några skadliga effekter på ögat och att patienterna inte har mera obehag vid operationen jämfört med den traditionella droppmetoden. En nackdel med ICM är att pupillen blir mindre jämfört med när man använder droppar innan operationen. Detta påverkar dock inte själva kataraktoperationen eller patientens synskärpa efteråt negativt.
Pupillvidgning innan kataraktoperation sker traditionellt genom att pupillvidgande läkemedel droppas på ögat innan operationen. Denna rutin har flera nackdelar. För det första måste droppen passera genom ögats hornhinna innan den kan ha effekt inne i ögat. Detta tar lång tid, vanligtvis ca 30-45 minuter. Man skall då jämföra med själva kataraktoperationen, som tar ca 10 minuter. För det andra kan läkemedlen i vissa fall ge biverkningar i övriga kroppen, t.ex. på hjärtat. För det tredje tenderar den pupillvidgande effekten med droppar att minska under kataraktoperationen.
I avhandlingen konstateras även att en kraftigare svullnad av hornhinnan efter kataraktkirurgi är kopplat till en kraftigare skada på hornhinnans innersta cellager.
På insidan av ögats hornhinna finns ett lager av celler (endotelcellslagret) som har en pumpfunktion, vilken ska förhindra hornhinnesvullnad. Svullnad av hornhinnan leder till suddig syn. Efter en kataraktoperation svullnar ibland hornhinnan tillfälligt. Det är också känt att hornhinnans endotelceller minskar i antal efter operationen. Tidigare har man dock inte säkert känt till om graden av hornhinnesvullnad efter kataraktoperationen och graden av långvarig skada på endotelcellslagret har ett samband.
Katarakt, även känt som grå starr, är en ögonsjukdom som innebär att den normalt helt genomskinliga ögonlinsen grumlas. Detta är en åldersförändring och ses därmed oftast bland äldre. Symptomen är en långsamt uppträdande synnedsättning samt ökad ljuskänslighet.
För mer information, kontakta Björn Lundberg på e-post bjorn.lundberg@ophthal.umu.se eller telefon 090-785 24 23. En porträttbild av honom återfinns på http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/index.html
Fredagen den 1 februari 2008 försvarar Björn Lundberg, Institutionen för klinisk vetenskap/Oftalmiatrik, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln Safety and efficacy of intracameral mydriatics in cataract surgery. Svensk titel: Säkerhet och effektivitet med intrakamerala mydriatika vid kataraktkirurgi.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i föreläsningssal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan. Fakultetsopponent är professor Charlotta Zetterström, Avd. för oftalmiatrik, Ullevåls universitetssjukhus, Oslo.
Kontaktinformation
Porträtt kan hämtas via
http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/index.html
I sin avhandling i pedagogik har Susanne Köpsén studerat lärande i en lokal fackföreningsstyrelse på en industriarbetsplats. Hon följde de fackliga företrädarna, som byttes ut flera gånger, under tre år. Hon ville se hur de skaffar sig de kunskaper som dagens lokala fack behöver för att klara sitt uppdrag.
– Mycket har hänt i arbetslivet sedan 1990-talets början, säger hon. Utmaningarna idag är av en annan karaktär. Det globala kliver in i det lokala. Arbetsgivaren kan finnas på andra sidan jordklotet. Samtidigt har stressen ökat, liksom förändringstakten.
Parallellt med denna utveckling har de fackliga organisationerna decentraliserats. Makt och ansvar har förts över på lokal nivå.
– De frågor som de lokala facken ska hantera är ofta komplexa och ställer omfattande krav på kunskaper och lärande. Det räcker inte med att söka i en avtalstext.
De lokala fackliga företrädarna förväntas ta ansvar för sitt eget lärande. Men det kräver att de kan identifiera vilken typ av kunskap de behöver. Susanne Köpsén beskriver hur otrivsel på produktionsgolvet blev en fråga för det fack hon studerade. Ständigt förändrade produktionsvolymer gjorde att folk kom och gick. Slitningar mellan arbetsledare förvärrade saken. Det var en komplex situation där många faktorer påverkade och problemets kärna inte var lätt att identifiera.
Det var inte heller tydligt hur mycket tid de fick sätta av till fackligt arbete. En uppgörelse fanns med företaget om en halv dag i veckan och lite extra timmar vid behov. Men missnöje uttalades från företagsledningen att för mycket tid gick till fackligt arbete och företaget krävde t.o.m. att de fackliga företrädarna skulle redovisa hur de använde sin fackliga tid.
Byten av folk i den lokala fackstyrelsen gjorde också att de ständigt fick börja om på nytt.
Susanne Köpsén talar också om ett multikontextuellt lärande, dvs. att de fackliga företrädarna måste behärska flera sociala sammanhang, inte minst arbetsgivarens. Hon beskriver ett möte där en konsult skulle presentera en omorganisation. Ingen information hade skickats ut i förväg och för de fackliga företrädarna blev det en ganska obegriplig tillställning, samtidigt om de drog sig för att ställa frågor.
Det finns fackliga kurser på central och regional nivå, och de var till stor hjälp när de väl användes. Men det behövs ett mer kraftfullt stöd, säger Susanne Köpsén, och kanske också nya organisatoriska former för att de lokala facken ska orka i längden.
– Fackföreningsrörelsen behöver hitta nya sätt att arbeta tillsammans och nya former för lärande.
Kontaktinformation
Susanne Köpsén disputerar den 25 januari. Avhandlingen heter Från revolution till reträtt. Lärande i en fackförenings vardag. Telefon till Susanne Köpsén 0705-955882, e-post: suanne.kopsen@liu.se
Arealen oröjda skogar som börjar växa in i gallringsålder ökar. Bestånden har en stor andel klena stammar och sådan skog är dyr att avverka. Men ju längre man väntar med gallringen, desto mer negativt påverkas beståndsutvecklingen.
– Beståndet blir också känsligare för skador i form av vindfällning och snöbrott när det väl gallras. Av skogsvårdsskäl behövs därför effektiva och skonsamma metoder att gallra de klena bestånden, säger Rolf Björheden, Skogforsk.
Här kan klenvirkesbuntaren vara ett alternativ. Fixteri producerar så kallade massa-bränslebuntar. De kan hanteras som vanlig massaved vid skotning och transport till massaindustrin. Buntarna matas sedan in i renseriets barktrumma tillsammans med konventionell massaved.
Bark, grenar och bräckage faller ut som en energifraktion och den rensade massaveden går vidare till flisning.
– Systemet har potential, men tekniska förbättringar krävs innan det kan slå igenom. Tidsstudier visar att prestationen är alltför låg i dagsläget, säger Rolf Björheden.
Fakta
De finska skogsforskningsinstituten Metla och Metsäteho har genomfört flera studier av Fixteri och resultaten visar att:
* Maskinen kan göra en skogsvårdsmässigt god avverkning.
* Transport och hantering av buntar kan ske rationellt och kostnadseffektivt.
* Tillskottet av biobränsle är betydande.
* Buntarna kan tas om hand i renseriet utan att äventyra massans kvalitet.
* Prestationen är oacceptabelt låg.
Läs mer i Resultat nr 19, 2007 som finns att beställa på www.skogforsk.se
Kontaktinformation
Kontakt
Rolf Björheden, Skogforsk. Tel: 018-18 85 09, 070-658 85 09
Anna Franck, pressansvarig. Tel: 018-18 85 88, 076-128 85 88
