Växten ögontröst (Euphrasia stricta) har fem undergrupper, så kallade varieteter, vilket betyder att de skiljer sig åt utseendemässigt och/eller ekologiskt. Två av dessa varieteter, svensk ögontröst och späd ögontröst, kan växa på näringsfattiga och välskötta ängar, och blir då långa och slanka för att kunna nå upp till ljuset i konkurrens från omgivande växter. Två andra varieteter, uddögontröst och vanlig ögontröst, växer å sin sida i betesmarker, längs vägrenar och vid stränder, där de blir kraftigare och grenigare.
På Gotland och Öland finns dessutom en speciell varietet, vätögontröst. Anna-Karin Kolseth visar i sin avhandling hur dessa varieteter inom samma art förhåller sig till varandra genetiskt.
– Det visade sig bland annat att de går att dela in i tre olika genetiskt skilda grupper och att dessa olika grupper har olika lång utvecklingshistoria, berättar hon.
Trots att de två ängsvarieteterna liknar varandra både till utseende och ekologi visar analysen att de tillhör två genetiskt olika grupper. De tre andra varieteterna tillhör samma genetiska grupp, trots att de skiljer sig mer från varandra både när det gäller utseende och ekologi.
– Det här betyder att de två ängsvarieteterna har olika ursprung. Det innebär också att de har en äldre historia än vanlig ögontröst och vätögontröst. Studien på Gotland visar att de här yngre varieteterna kan uppstå lokalt flera gånger om, antagligen som en anpassning till de olika miljöer de växer i, berättar Anna-Karin Kolseth.
Forskningsresultaten har bland annat använts i ett åtgärdsprogram som tagits fram på uppdrag av Naturvårdsverket för att bevara svensk ögontröst. Den här varieteten är mycket sällsynt i Sverige och växer bara på några få ängar på Gotland.
– Om man arbetar aktivt för att bevara svensk ögontröst innebär det också att många andra hotade växt- och djurarter som lever i näringsfattiga och välskötta ängsmarker kan bevaras, säger Anna-Karin Kolseth.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Anna-Karin Kolseth, 08-608 47 24, 070-570 97 49, e-post: anna-karin.kolseth@sh.se
Många minns säkert den uppmärksammade filmen Krigarens själ, i vilken bilden av den förstörda barndomen fyller en viktig funktion för skildringen av de svåra levnadsförhållanden som präglas av alkoholism och våld i Nya Zeelands fattigare förorter. Både i filmen och i romanförlagan, Once Were Warriors av Alan Duff, blir en våldtagen flickas självmord vändpunkten som motiverar de vuxna att återta sitt ansvar samt att återerövra den traditionella maoriska kulturen.
Detta mönster där ett barn framstår som särskilt utvalt att rädda sin familj eller by från upplösning och kaos, och där barnets död blir startpunkten för byggandet av en ny och bättre värld, förekommer i flera av de mest kända maoriska romanerna. Ulrika Andersson har i sin avhandling studerat offermotivet även i Keri Hulmes The Bone People, Patricia Graces Potiki samt i Witi Ihimaeras The Whale Rider för att försöka förstå varför idén om barnet som en frälsande kraft så ofta förutsätter att barnet reduceras till en ikon, vars död förverkligar snarare än avbryter dess öde.
Inom den barndomsforskning som ligger till grund för avhandlingens analyser har man visat hur barns underordnade ställning i samhället speglas i (och reproduceras av) sättet på vilket barn representeras i litteratur, konst och media. Barns maktlöshet framställs ofta som ett tilltalande drag, där deras bristande förmåga att förstå eller behärska vuxenvärlden romantiseras i en föreställning om barndomen som en sorgfri period som kännetecknas av naturlighet, oskuld och översinnlig intuition.
Avhandlingen visar att man i de maoriska romanerna kan se hur barnets funktion som symbol för dessa värden även innebär att barnet fråntas sin individualitet, integritet och eventuella makt. Barnens lidande skildras också i flera fall som en följd av en avsaknad av traditionella hierarkier och tydlig disciplin, och viljan att förbättra barns villkor sammanfaller då med en önskan att kontrollera barn och deras val. Trots att det finns en övertygelse om att barn är viktiga och värdefulla tillmäts inte deras känslor och åsikter samma betydelse som vuxnas. Barnens värde förläggs ofta snarare till en utopisk dröm om framtiden eller om en annorlunda verklighet – en dröm som skapats utifrån vuxnas – inte barns – villkor och behov.
Avhandlingens titel: The Sacrificial child in Maori Literature: Narratives of Redemption by Keri Hulme, Patricia Grace, Witi Ihimaera, and Alan Duff.
Disputationen äger rum lördagen den 26 april 2008 kl 14.15
Plats: Sal T 302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6, Göteborg
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Ulrika Andersson, 031- 786 1786, 0705-19 36 09 ulrika.andersson@eng.gu.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-786 48 65
barbro.ryder@hum.gu.se
Under en lång tid har granen betraktats som en sentida immigrant till de svenska fjällen.
– Våra resultat visar tvärtom att granen är ett av de tidigast invandrade träden till fjällkedjan, säger Leif Kullman, professor i naturgeografi vid Umeå universitet.
Under kronan på ett träd i Fulufjället i Dalarna hittades ett fascinerande fynd då fyra ”generationer” av granrester i form av kottar och ved preparerades fram ur det översta markskiktet.
Fynden visade sig vara 375, 5660, 9000 och 9550 år gamla och allt tyder på att de tillhör samma genetiska individ som trädet ovanför dem. Eftersom granar kan föröka sig med rotslående grenar kan de skapa exakta kopior, eller kloner, av sig själva. Trädet som nu växer ovanför fyndplatsen och vedbiten på 9550 år är alltså samma genetiska individ. Åldern har fastställts genom kol-14-datering på ett laboratorium i Miami, USA. I Nordamerika har man tidigare inrapporterat tallar som är kring 4000 till 5000 år gamla.
Vid trädgränsen i den svenska fjällkedjan, från Lappland i norr till Dalarna i söder, har forskarna funnit upp mot ett 20-tal granar som är över 8000 år gamla. Trots att somrarna har blivit kallare de senaste 10 000 åren har dessa träd lyckats överleva tack vare sin förmåga att ändra växtform från upprätta träd till krypande buskar, som bättre tål ett ogynnsamt klimat.
– Sommarens genomsnittliga uppvärmning under se senaste hundra åren har ökat med en grad i fjällområdena. Därför kan vi nu också se att fjällens krypgranar börjat räta på sig. Mycket talar också för att granen är den art som tydligast kommer att ge oss ledtrådar om klimatförändringar, förklarar Leif Kullman.
Granens förmåga att överleva svåra förhållanden ställer också andra frågor på sin spets. Har granen verkligen spridits hit som frö 1000 kilometer från öster över den inlandsis som då täckte Skandinavien? Kommer den verkligen österifrån, så som det lärs ut i skolorna?
– Mina undersökningar tyder på att granen har övervintrat istiden på platser väster eller sydväst om Norge där klimatet inte var lika hårt för att sedan snabbt spridas norrut längs den tidigt isfria kustremsan. På vissa håll har den också lyckats ta sig till de svenska fjällen, säger Leif Kullman.
Studien har genomförts i samarbete med Länsstyrelserna i Jämtland och Dalarna.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Leif Kullman, professor i naturgeografi vid Umeå universitet
Telefon: 090-786 68 93, 070-5641848
E-post: leif.kullman@emg.umu.se
Forskare vid Karolinska Institutet och Umeå universitet har visat att det finns ett samband mellan allmänintelligens och förmågan att trumma en enkel rytm med så jämn takt som möjligt. Forskarna betonar att uppgiften inte har med musikalisk rytmkänsla att göra, utan bara mäter förmågan att vara exakt i tiden. De personer som presterade bäst på intelligenstest uppvisade också minst variation i den jämna rytm de trummade i forskarnas experiment.
– Det är intressant eftersom uppgiften inte innefattar någon form av problemlösning. Oregelbundenheterna i takten uppstår förmodligen på en mer grundläggande biologisk nivå, på grund av ett sorts brus i hjärnans aktivitet, säger Fredrik Ullén som har lett studien i samarbete med Guy Madison vid Umeå universitet.
Enligt Fredrik Ullén tyder resultaten på att den tidsmässiga precision i hjärnans aktivitet som syns när personen bara håller en jämn puls också är av betydelse för de problemlösningsförmågor som mäts med intelligenstest.
– Vi vet att precision på millisekundnivå i nervcellers aktivitet är viktigt både för informationsbearbetning och för processer som har med inlärning att göra, säger han.
Forskarna kunde dessutom visa ett samband mellan hög intelligens, god förmåga att hålla takten, och stor volym vit substans i delar av hjärnans pannlob som är inblandade i problemlösning, planering och hantering av tid.
– Sammantaget tyder det på att en faktor bakom det vi kallar intelligens har en biologisk grund i mängden nervförbindelser i hjärnans pannlob och den stabilitet i hjärnans nervaktivitet som detta ger, säger Fredrik Ullén.
Publikation: “Intelligence and variability in a simple timing task share neural substrates in the prefrontal white matter”, Fredrik Ullén, Lea Forsman, Örjan Blom, Anke Karabanov och Guy Madison, The Journal of Neuroscience, 16 april 2008.
För mer information, kontakta
Docent Fredrik Ullén
Institutionen för kvinnors och barns hälsa
Tel: 08-517 773 55
E-post: Fredrik.Ullen@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
Mobil: 070-2243895
E-post: Katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
– Det handlar om en mycket liten förhöjning av nivåerna som kan innebära att kvinnorna får lättare att bilda muskelmassa och har en något högre syreupptagningsförmåga. Detta kan ha bidragit till att de snabbare sett resultat av sin träning, och kanske därmed tyckt att det var roligt att satsa mer, säger Magnus Hagmar, doktorand vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa.
Polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) är en vanlig orsak till mensstörningar hos kvinnor. Orsaken är ett ärftligt tillstånd, som bland annat kan ge något ökad produktion av det manliga könshormonet testosteron. I sin avhandling visar Magnus Hagmar att PCOS är en vanlig förklaring till mensstörningar bland Olympiska elitidrottare. Avhandlingen visar också att polycystiska äggstockar – som är en del av PCOS – var vanligare bland de Olympiska elitidrottarna (37 procent) än kvinnor i genomsnitt (20 procent).
– Det är särskilt intressant att andelen kvinnor med polycystiska äggstockar var högre inom kraftidrotter som ishockey och brottning än inom tekniska idrotter av typen bågskytte och curling, säger Magnus Hagmar.
Han understryker att resultaten inte har någon koppling till dopning. De 90 elitidrottskvinnor som deltog i studierna har genomgått frekventa dopningstester, samtliga negativa. Istället anser Magnus Hagmar att studierna vänder upp och ner på det man tidigare trott om kvinnlig idrottsprestation och risk för ohälsa.
En central fråga inom den kvinnliga elitidrotten har på senare år varit den så kallade kvinnliga idrottstriaden, där tuff träning i kombination med lågt energiintag har antagits bidra till mensrubbningar och därefter benskörhet (osteopeni) till följd av låga nivåer av det kvinnliga könshormonet östrogen. Men den nu presenterade avhandlingen visar att elitidrottskvinnorna trots mensstörningar hade ett mycket starkt skelett. I de idrotter där det var en fördel med låg kroppsvikt hade kvinnorna över lag också ett mer hälsosamt sätt att kontrollera sin vikt än männen.
– Man kan inte helt utesluta lågt energiintag som orsak till mensstörningar hos elitidrottskvinnor, det förekommer något enstaka fall även i de här studierna. Men det är långt ifrån den vanligaste orsaken. Det faktum att inte en enda av kvinnorna hade benskörhet slår också undan en av de faktorer som ingår i den kvinnliga idrottstriaden, säger Magnus Hagmar.
Magnus Hagmar är verksam som biträdande överläkare vid Kvinnokliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna. Arbetet med avhandlingen har skett i samarbete med Sveriges Olympiska kommitté (SOK). I en av delstudierna ingick 223 män och kvinnor som deltog i OS 2002 och 2004. I en annan delstudie ingick 90 kvinnor, samtliga deltagare i SOK:s träningsgrupper inför OS.
Avhandling: Menstrual status and long-term cardiovascular effects of intense exercise in top elite athlete women, Magnus Hagmar, Institutionen för kvinnors och barns hälsa. Disputation sker fredag den 18 april 2008.
För frågor, kontakta:
Magnus Hagmar, biträdande överläkare, doktorand
Tel: 070-666 99 81
E-post: magnus.hagmar@karolinska.se
Katarina Sternudd, pressekreterare
Tel: 08-524 838 95 eller 070-2243895
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Platons förslag har stått sig ganska bra genom historien och platonisternas skara är fortfarande talrik. Platon tänker sig att något, som finns i sinnevärlden, har en viss egenskap i kraft av att det har del i den idé som är egenskapen. Eftersom flera saker kan ha del i en och samma idé samtidigt och över tid, kan det finnas ett stort antal som har en och samma egenskap – t.ex. att de alla är röda.
Christer Svennerlind behandlar inte det platonistiska förslaget utan istället två andra förslag, som båda skiljer sig från det platonistiska på bl.a. en väsentlig punkt: egenskaper tänks inte finnas i någon idévärld. I den mån de alls finns är det i den vanliga världen.
Som avhandlingstiteln antyder är det ena förslaget moderat realism. Det är en realism i kraft av att det erkänner existensen av universalia, med vilket avses något som flera saker kan ha samtidigt; t.ex. kan flera saker vara röda och detta alltså i kraft av universalet rödhet. Det är en moderat realism i kraft av att universalia tänks existera som egenskapsinstanser. Två föremål som båda är röda har varsin rödhetsinstans som konstituent. Att dessa är just rödhetsinstanser förklaras, i sin tur, av att var och en av dem har universalet rödhet som konstituent. I den specifika version av moderat realism som diskuteras tänks en rödhetsinstans bestå av två aspekter. En av dessa aspekter är universalet rödhet; den andra är en predikativ aspekt, som inte är något universale.
Det andra diskuterade förslaget är en nominalism. Liksom alla övriga former av nominalism utgår det ifrån att allt som existerar är individuellt. Det är en moderat nominalism i kraft av att den erkänner existensen av egenskaper. Även dessa kan sägas vara egenskapsinstanser, men inte i kraft av att de har universalia som konstituenter. De tänks vara alltigenom individuella.
Varför över huvud taget intressera sig för vad egenskaper är? En anledning kan vara en önskan att bringa något slags klarhet i vad en del andra storheter är för något – t.ex. fakta, sakförhållanden, händelser, processer etc. Dessa tas alla för givna i vardagligt och vetenskapligt tal. Men hur skall deras beståndsdelar och strukturer bäst förstås? Det visar sig omgående att egenskaper – liksom relationer – åberopas när dessa skall analyseras. Återstår sedan, om inte förr, att redogöra för vad egenskaper och relationer är. En annan anledning, som inte behöver vara skild från den föregående, kan vara en önskan att redogöra för vad naturlagar handlar om. Ett förslag är att de beskriver, i någon mening, nödvändiga relationer som råder mellan egenskaper.
Avhandlingens titel: Moderate Nominalism and Moderate Realism.
Disputationen äger rum lördagen den 19 april 2008 kl 13.00
Plats: Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Christer Svennerlind, tel. 0510-248 09,
mobiltel. 0705-65 55 36, e-post: christer.svennerlind@filosofi.gu.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
Tel. 031-786 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se
I en ny avhandling från Växjö universitet har Johan Sjödin studerat lastkapacitet och fuktaspekter för förband i limträkonstruktioner. Det specifika förbandet som studerats består av stålplåtar som är inslitsade i träet och förbinds med ett antal ståldymlingar. Dessa så kallade dymlingsförband är vanliga i olika typer av fackverkskonstruktioner av limträ, Elmiahallen i Jönköping är ett exempel.
Förband är en viktig komponent i träkonstruktioner där stora statiska och dynamiska krafter skall överföras mellan anslutande element. Konstruktionens totala lastkapacitet är starkt beroende av kapaciteten hos enstaka förband. Betydelsen av ett förbands egenskaper har aktualiserats på senare tid efter att två större limträkonstruktioner rasade i Norden under 2003. Trenden mot längre spännvidder och mer komplicerade konstruktioner ökar betydelsen av säkra förbandslösningar.
Johan Sjödin har i sin avhandling påvisat att lastkapaciteten för dymlingsförband påverkas negativt av uttorkning. Förklaringen till detta är att fuktinducerade spänningar uppstår i limträet vid uttorkning. En mindre studie har även gjorts för att undersöka om lastkapaciteten hos sadelbalkar också påverkas av uttorkning. Resultaten här visade liknande lastreduktion på grund av uttorkning, som konstaterats för förbanden.
Det som är av särskilt intresse är att de klimat som har använts i undersökningarna motsvarar den naturliga variationen i vanligt inomhusklimat, dvs. motsvarande klimatklass 1 enligt EC5 (Eurocode 5 2004) eller klimatklass 0 (eller 1) enligt BKR (Boverkets konstruktionsregler 2003). Dessa regler tar endast hänsyn till lastvaraktighet och fuktinnehåll i en konstruktion, dvs. inte till den påvisade reduktionen av lastkapaciteten när en byggnadsdel utsätts för uttorkning i ett torrt klimat.
Johan Sjödin har också i sin avhandling utvecklat två numeriska metoder för beräkning av lastkapaciteten i ett dymlingsförband. Han har uppnått bra överensstämmelse med experimentella resultat samt resultat beräknade med traditionella beräkningsregler. Det finns flera fördelar med att införa numeriska metoder vid dimensionering av förband. En fördel är att komplicerade lastsituationer lätt kan beaktas. En annan fördel är att man kan utforma förbandet relativt fritt, med till exempel oregelbundet placerade dymlingar. Med hjälp av de traditionella beräkningsregler som används idag är detta svårt.
Johan Sjödin är civilingenjör och anställd av Skanska som industridoktorand vid Växjö universitet sedan 2003. Avhandlingsarbetet har skett i nära samarbete med limträindustrin och Skanska.
Avhandlingen ”Strength and Moisture Aspects of Steel-Timber Dowel Joints in Glulam Structures ? An Experimental and Numerical Study” försvaras den 18 april 2008 kl. 10:00 i Södrasalen, Växjö universitet. Opponent är professor Per Johan Gustafsson, Lunds Tekniska Högskola.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Johan Sjödin på telefon 070-480 44 83 eller e-post: johan.sjodin@skanska.se eller johan.sjodin@vxu.se
Avhandlingen går att beställa genom Kerstin Brodén, Växjö University Press, telefon: 0470-708267 eller e-post: vup@vxu.se.
Risken för illegal avlyssning av information, till exempel vid penningtransaktioner, tvingar fram allt mer avancerade tekniker för kryptering.
När man skickar krypterade meddelanden via datornätverk är ett av de svårlösta problemen hur nyckeln ska överföras. Ett sätt är att skicka den med kurir (vanlig post eller, som i agentfilmer, en person med attachéväska fastlåst vid handleden). Ett annat är ”public key” som används för Internetbank och säkerhetsfunktioner i webbläsare (https).
En kurir måste förstås vara pålitlig, annars finns risken att nyckeln omärkligt kopieras på vägen. Public key anses säker, eftersom det krävs stora beräkningar för att knäcka de långa strängar av databitar – omkring 2 000 – som nyckeln består av.
Men en ny teknik som kallas kvantkryptografi ska vara garanterat säker. Än så länge är det dock mycket få som använder den. Det behövs en speciell hårdvara med till exempel en typ av laser som sänder ut polariserade ljuspartiklar (fotoner) via optisk fiber eller genom luften. Några företag och banker i Österrike provar systemet och försök pågår med satellit-tv-överföring.
Säkerheten är garanterad enligt kvantmekanikens grundlagar. Kvantmekaniska objekt har den mystiska egenheten att de inte tål att mätas eller manipuleras utan att förändras. Om någon försöker kopiera en kvantkrypterad nyckel på vägen, så kommer det att märkas i form av brus.
En avlyssnare kan ställa till problem, men inte få ut någon användbar information.
Men Jan-Åke Larsson, docent i tillämpad matematik vid LiU, har tillsammans med studenten Jörgen Cederlöf visat att inte ens ett kvantkrypto är 100-procentigt säkert. Det finns en teoretisk möjlighet att en obehörig person kan få ut nyckeln utan att upptäckas genom att samtidigt manipulera både den kvantmekaniska och den vanliga kommunikation som behövs i ett kvantkrypto.
– Bekymret gäller autentiseringen, som ska säkerställa att det meddelande som kommer fram är detsamma som det man skickade. Vi har granskat systemet som helhet och kommit fram till att autentiseringen inte fungerar som tänkt. Säkerheten i den nuvarande tekniken är inte tillräcklig, säger Jan-Åke Larsson.
I artikeln som publiceras i den välrenommerade tidskriften IEEE Transactions on Information Theory föreslår författarna en förändring som löser problemet.
– Det var förstås oväntat att hitta ett problem i kvantkrypto, men det är svårt att överblicka ett så komplicerat system. Med vår förändring blir kvantkrypto en säker teknik, säger Jan-Åke Larsson.
Kontaktinformation
Kontakt:
Jan-Åke Larsson 013-281468, jalar@mai.liu.se
På grund av de effekter användandet av fossila bränslen har på klimatet, har intresset för alternativa energislag ökat. Att använda solenergi för att producera värme eller kyla kan utgöra en del av lösningen när fossila koldioxidgenererande energislag ska ersättas med miljömässigt hållbara alternativ.
Linda Brus har i sin avhandling utvecklat metoder för att simulera och styra solvärme- och solkyleanläggningar. Sådana anläggningar kan användas för uppvärmning eller luftkonditionering av såväl småhus som kontorsbyggnader. Syftet med metodutvecklingen är att kunna utnyttja den tillgängliga solenergin så effektivt som möjligt för att producera värme eller kyla, trots de variationer i solinstrålning som följer av väder med växlande molnighet.
– Ett effektivt utnyttjande av solenergin är en förutsättning får att den här typen av energilösningar ska kunna konkurrera med mer konventionella energislag, säger Linda Brus.
Metoderna kan både utnyttjas i anläggningarnas utvecklingsfas och för att styra befintliga system. Men flera av metoderna är generella och kan därmed även användas för att lösa problem inom andra tekniska områden än solenergi.
– Avhandlingen bidrar både till att utöka ”verktygslådan” för andra forskare och förhoppningsvis även till en fortsatt utveckling av solenergi som ett reellt alternativ till fossila bränslen, säger Linda Brus.
Arbetet har delvis skett i samarbete med forskare vid universitetet i Sevilla, där den undersökta solvärme- och solkyleanläggningen finns.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Linda Brus, tel: 018-471 33 97, 070-693 89 88, e-post: Linda.Brus@it.uu.se
Om i vilken utsträckning och i vilka former 16-åringar idrottar handlar avhandlingen ”Ungdomarna och idrotten – tonåringars idrottande i fyra skilda miljöer” av Bengt Larsson vid Institutionen för utbildningsvetenskap med inriktning mot tekniska estetiska och praktiska kunskapstraditioner, Stockholms universitet. Han har studerat ungdomars idrottsvanor i och utanför en förening och fokus har varit på att relatera idrottsvanorna till boendeort, socioekonomiska omständigheter och kön.
Idrott intar en central position i ungdomars fritidsvanor. Resultaten visar att det är i det lokala perspektivet man bäst kan förstå idrotten.
– De idrottsvanor ungdomar utvecklar är följden av ett komplext samspel mellan egna önskningar, uppväxtvillkor, lokala traditioner, utbud, livsvillkor och rådande genus- och statusordningar, säger Bengt Larsson.
Avhandlingen visar även att möjligheterna att delta i idrott är begränsade för stora grupper ungdomar idag.
– Föreningsidrotten, det vill säga den idrott som stöds med offentliga medel, är den idrottsform av de jag studerat som i störst utsträckning är villkorad i den bemärkelsen att en hög socioekonomisk position ökar benägenheten att föreningsidrotta, säger Bengt Larsson.
I avhandlingen sätts frågor om idrottens tillgänglighet i centrum och den belyser ungdomars möjligheter att bedriva och delta i idrott mot bakgrund av de egna livsvillkoren. Avhandlingens perspektiv är huvudsakligen sociokulturellt.
Kontaktinformation
Ytterligare information:
Bengt Larsson, Institutionen för utbildningsvetenskap med inriktning mot tekniska, estetiska och praktiska kunskapstraditioner, Stockholms universitet, tfn 08-12076530, mobil 070-2378790, e-post Bengt.larsson@utep.su.se.
För bild, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.
Övergödningen av sjöar beror främst på avloppsutsläpp och avrinning från jordbruksområden. På många håll har övergödningen minskat efter hand, tack vare förbättrad reningsteknik men också för att man idag allt bättre kan avgöra vad övergödningen beror på och varför sjöar reagerar olika på miljöstörningarna. Här har prognosmodeller för algblomning spelat en stor roll, eftersom de har gjort det möjligt att bedöma hur ekosystemet kommer att reagera på olika planerade åtgärder mot övergödning.
Andreas Bryhn vid institutionen för geovetenskaper har i sin avhandling utvecklat en prognosmodell som kan tillämpas på ett stort antal sjöar med olika utseende och miljöförutsättningar, från norra Lappland till centrala Florida.
– Det enda man behöver ändra på för varje sjö är lättillgängliga data som sjöyta, maximalt djup, medeldjup, nederbörd och breddgrad. Osäkerheten i modellen är förhållandevis låg, cirka 17 procent, oberoende av vilken typ av sjö den tillämpas på, berättar han.
Prognosmodellen är tänkt att användas i det praktiska miljöarbetet. Många sjöar har blivit varmare på grund av klimatförändringar, och denna utveckling kommer troligtvis att fortsätta.
– Vi vet till stor del hur temperaturökningar påverkar algblomningar, vilket gör att det även går att göra prognoser för hur framtida klimatförändringar inverkar på övergödningen, säger Andreas Bryhn.
Ett annat användingsområde är EU:s vattendirektiv som kräver ”god” vattenkvalitet, dvs begränsad mänsklig påverkan, i sjöar. Här kan prognosmodeller användas som verktyg, dels för att bestämma vad ”god” vattenkvalitet innebär när det gäller halten av alger, dels för att avgöra vilka åtgärder som är mest kostnadseffektiva för att uppnå en sådan vattenkvalitet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Andreas Bryhn, 018-471 71 91, 073-696 44 62, e-post: Andreas.Bryhn@geo.uu.se
Gymnasieelever på yrkesinriktade program ska, enligt regeringens utredning om en ny gymnasieskola, få en ökad specialisering inom respektive yrkesområde men också utveckla bland annat kommunikativ förmåga. I sin avhandling Samspel och solostämmor har Anne Palmér undersökt vilka möjligheter dagens gymnasieskola ger eleverna att utveckla sin muntliga förmåga, en viktig del av den kommunikativa förmågan.
Hon analyserar den muntliga kommunikationen i två klasser, en på omvårdnadsprogrammet (OP) och en på fordons- och hantverksprogrammen (FP/HV). Framför allt undersöks lärares och elevers samspel i svenska men också i yrkesförberedande karaktärsämnen. Studien fokuserar på två aspekter som är viktiga för framgång i både skola och samhällsliv: Att kunna delta i och bygga upp resonemang och att kunna inta rollen som talare inför en grupp. När och hur utvecklas resonerande samtal i undervisningen? Vilket stöd får eleverna att växa som talare?
Avhandlingen visar att gymnasieskolans yrkesförberedande program kan ge elever mycket olika förutsättningar att utveckla sin muntliga kompetens. Eleverna på OP deltog överlag i en mer varierad och utmanande kommunikation än eleverna på FP/HV. Men skillnaderna beror enligt Anne Palmer inte främst på ämne eller gymnasieprogrammen i sig, utan snarare på hur undervisningen organiseras på olika nivåer.
– Lärarens sätt att lägga upp undervisningen och samspela muntligt med eleverna har väldigt stor betydelse, säger Anne Palmér.
Svenskundervisningen i OP-klassen innehöll få resonemang men mycket förberett tal och i FP/HV-klassens svenska var situationen den motsatta. Också inom karaktärsämnena var variationen stor. Medan en fordonslärare bara använde resonemang under praktiska uppgifter, fick eleverna i en annan fordonsgrupp resonera också under teorilektioner och när de i grupp pratade om praktiken.
Anne Palmér har också analyserat ett urval elevers muntliga nationella prov. Hur klarar elever att individuellt bygga upp ett resonemang i ett muntligt anförande på 5 minuter?
– Min studie visar att uppgiften blir en stor utmaning för ovana talare. Om kursplanens mål för gymnasieelevers kommunikativa förmåga ska uppnås behöver den muntliga kommunikationen uppmärksammas och tas till vara i alla ämnen, säger hon.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Anne Palmér, 018-471 68 73, e-post: Anne.Palmer@nordiska.uu.se
Tvångsvården inom psykiatrin har varit och är föremål för debatt, både inom och utom Sverige och regeringen har nyligen (17/1 2008) föreslagit att en ny vårdform införs inom den psykiatriska tvångsvården – öppen psykiatrisk tvångsvård.
1992 ersattes den tidigare psykiatriska tvångsvårdslagstiftningen Lagen om sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV) av Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och Lagen om rättpsykiatrisk vård (LRV). Syftet med den ändrade lagstiftningen var att minska användandet av tvång i den psykiatriska vården, att stärka patienternas självbestämmande och delaktighet och att öka rättsäkerheten. Målet var att patienten skulle medverka frivilligt i vården och även om omgivningens skydd skulle beaktas skulle detta inte tillmätas samma betydelse som den tidigare lagstiftningen.
Tuula Wallsten har i sin avhandling studerat patienters och närståendes upplevelser av den psykiatriska vården och även jämfört tiden före och efter den nya lagstiftningen. Majoriteten av både tvångs- och frivilligt vårdade patienter, och deras närstående, ansåg att tvångsvård behövs. Studien visar också att få patienter hade upplevt att de var delaktiga i sin egen vård och här fanns ingen skillnad mellan patienterna som vårdades enligt den gamla (LSPV) och den nya lagstiftningen (LPT).
1992 stärktes också patienternas juridiska inflytande medan läkarnas möjligheter att besluta om tvångsvård begränsades. De flesta patienter och närstående i Tuula Wallstens studie ansåg dock att läkaren ska ha störst påverkan vid beslut om tvångsvård. Att känna sig väl bemött av personalen och att ha minst en kontaktperson var viktigt för att huruvida patienterna upplevde en förbättring, medan tvångsvård eller tvångsåtgärder inte hade någon avgörande betydelse.
Men studien visar också att patienternas minnesbild inte alltid stämde med journalanteckningarna. Medan nitton patienter beskrev att de varit fastspända i bälte fanns endast dokumentation i journalen på elva av patienterna. Och fyra patienter uppgav att de inte varit utsatta för fastspänning trots att det fanns dokumenterat i journalen.
– Att minnas tidigare händelser kan generellt vara svårt, men minnet kan sannolikt också grumlas av den psykiatriska sjukdomsbilden och medicineringen, säger Tuula Wallsten.
Tuula Wallstens slutsats är att samhällets försök att förändra tvångsvården har haft mycket begränsad effekt på patientens och anhörigas upplevelse av den. Den psykiatriska vården är en av de få medicinska specialiteter som har både skyldigheter och rättigheter att vårda människor mot deras vilja.
– I den psykiatriska tvångsvården finns en etisk konflikt. Det är svårt att samtidigt tillgodose principen att ”göra gott”, ”inte skada” och att respektera patientens behov av och rätt till självbestämmande, säger Tuula Wallsten som konstaterar att psykiatrisk tvångsvård förutsätter en genomtänkt balans mellan juridik, etik, forskning och praktik.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Tuula Wallsten, tel: 021-17 62 50, 070-533 64 59, eller e-post: Tuula.Wallsten@ltv.se
Berättelser har länge betraktats som yttringar från en tradition, som om de vore fristående fenomen.
I sin avhandling studerar Coppélie Cocq berättaren som en socialt medveten samhällsmedlem. Texterna blir ställningstaganden i en tid av social förändring. Det politiska klimatet vid sekelskiftet 1900 innebar att den samiska kulturen och den samiska etniciteten blev ifrågasatt – en konsekvens av koloniseringsprocessen, av nationalism och assimileringsåtgärder.
Genom att sätta berättaren i fokus visar avhandlingen visar hur folkloristisk forskning kan ge en större förståelse av hur samhällsmedlemmarna kan ha upplevt sin kontext.
– Äldre material utgör en oersättlig och ovärderlig källa, trots bristande information om insamlingsprocessen och trots dåtida forskares vinklade perspektiv. När texterna gavs ut på början av 1900-talet negligerades de subjektiva aspekterna i berättandet. Min strävan har varit att ge tillbaka dessa bortglömda berättare sina röster, säger Coppélie Cocq.
I de nordsamiska sägnerna aktualiseras frågor som var centrala i dåtiden, t.ex. relationer inom och utanför samhället. Berättartraditionen var identitetsstärkande och betydelsefull för utvecklingen och bevarandet av hela gruppens identitet. I berättelserna kan rådande maktförhållanden uttryckas, ifrågasättas och omvandlas. Samerna, i realitet en minoritet i Norden, framställs inte sällan som överordnade och som de som har övertaget.
Fokus och utgångspunkt för studien är fyra berättare från sekelskiftet 1900. En av dem är Johan Turi, som måste betraktas som den första samiska författaren.
Analysen av hans verk ”Muitalus sámiid birra” (1910) (Svensk titel: En bok om samernas liv) visar att han utvecklat strategier för att förmedla personliga åsikter och ställningstaganden via ett traditionellt berättande. Boken följer ett berättarmönster som hämtats från den samiska berättartraditionen. Turi får auktoritet som medlem i samhället och innehavare av traditionella kunskaper, men lyckas även förmedla sin politiska ställning.
De övriga tre berättarna är Ellen Utsi, Per Bær och Isak Eira från Kautokeino-området i Norge. Deras repertoarer innehåller berättelser med både traditionella och nyskapande inslag; samiska traditioner sammanfogas med en mängd influenser både vad gäller språk och genrer. Berättelserna samlades in på 1920-talet av norrmannen Just K. Qvigstad och är resultatet av ett samspel: en förhandling och anpassning mellan berättarens egen vilja och norrmannens förväntningar.
Fredagen den 18 april 2008, kl. 10.00 försvarar Coppélie Cocq, institutionen för språkstudier, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Revoicing Sámi narratives. North Sámi storytelling at the turn of the 20th century. Disputationen äger rum i hörsal F, Humanisthuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Richard Jones-Bamman, Eastern Connecticut State University, USA.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta gärna Coppélie Cocq via
e-post: coppelie.cocq@samiska.umu.se.
”Det är folkets röst som skall höras när man läser dessa anteckningar”. Citatet från 1930 syftar på de framväxande samlingarna vid Västsvenska folkminnesarkivet i Göteborg.
Under 1900-talets första hälft införlivades hundratusentals uppteckningar om folkets liv, leverne och minnen i de stora folklivs- och folkminnesarkiven runt om i landet. Från och med 1970-talet ändrade många forskare inställning till uppteckningsmaterialet och idag uppfattas samlingarna ofta som resultatet av ett enhetligt och borgerligt projekt, som ett uttryck för de äldre traditionsforskarnas egna ideologier och syn på det förflutna.
Fredrik Skott har i sin avhandling kritiskt undersökt den nu rådande bilden och menar att dessa föreställningar är förenklade. Målsättningen är att fördjupa förståelsen för traditionsarkivens material.
Var insamlingen ett enhetligt nationalistiskt projekt, som stod nära samtida politiskt konservativ ideologi? Hur gick insamlingen till? Vems bild av det folkliga kulturarvet är det vi idag möter genom samlingarna? Var insamlingen primärt ett idealiserande projekt, ett uttryck för nostalgiskt tillbakablickande?
Fredrik Skotts avhandling visar att dokumentationen av folkets minnen var ett ytterst heterogent projekt. Flera uppfattningar om vad som var en ideal uppteckning rymdes inom verksamheten. Likaväl som kritik kunde riktas mot samtiden genom dokumentationen av det förgångna kunde folktraditionen nyttjas för framtidsbygget.
– Traditionsinsamlingen kan inte ses som ett politiskt konservativt projekt, säger Fredrik Skott. Det var snarare radikalt och motsvarande den politiska vänsterns syn på en folkligare, fredligare och mer demokratisk historieskrivning, menar han.
Också i praktiken gavs upptecknarna mycket stora möjligheter att förmedla sin egen bild av det förgångna till framtiden. Således kan traditionssamlingarna knappast ses som att de huvudsakligen återspeglar de äldre forskarnas syn på det förflutna. Snarare är det insamlarnas – och deras meddelares – bild av det förgångna som återspeglas i samlingarna. Den här tanken överensstämde med det tidiga 1900-talets politiska vänsters önskan om en folkligare historieskrivning.
Avhandlingens titel: Folkets minnen. Traditionsinsamling i idé och praktik
1919-1964.
Disputationen äger rum fredagen den 18 april 2008 kl 10.00
Plats: Stora hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Fredrik Skott 031-10 75 34 (arb)
031-775 99 84 (hem)
0703-01 17 75
fredrik.skott@sofi.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-786 48 65
barbro.ryder@hum.gu.se
Blodkärl har inte bara en livsuppehållande funktion utan kan också agera kollaboratörer med fienden. De förser tumörer med näring så att dessa kan växa och hjälper metastaser att sprida sig via blodet. Genom att begränsa de biologiska processer som ligger bakom bildandet av nya blodkärl, finns därför möjligheter att öka cancerpatientens chanser till överlevnad.
För att blodkärl ska kunna bildas behövs så kallade endotelceller, som utgör blodkärlets väggar. Dessa celler rekryteras redan under fosterstadiet ur stamcellerna, men för att endotelcellerna ska kunna mogna behövs också en specifik receptor (VEGFR-2), som fungerar som en huvudkontakt, visar Dan Edholms studier.
– Genom att använda muterade stamceller, som saknar huvudkontakten, har jag funnit att den receptorn är nödvändig för endotelcellernas förmåga att bilda blodkärl, men inte för att endotelcellerna ska bildas, säger Dan Edholm vid institutionen för genetik och patologi.
Dan Edholm har också studerat en hjälpreceptor, Neuropilin-1, som även den är nödvändig för att endotelcellerna ska kunna bilda nya blodkärl.
– Ju mer vi vet om vilka processer som reglerar blodkärlsbildningen, desto bättre chans har vi att designa behandlingar i syfte att begränsa blodtillförseln till tumörer, säger Dan Edholm.
Det finns också hopp om behandlingar som syftar till att stimulera blodkärlsnybildning vid sårläkning. Kunskap om hur blodkärl bildas kan även komma att användas för så kallad ”tissue engineering” i framtiden. Med denna teknik vill man på konstgjord väg få patientens egna stamceller att bilda organ eller vävnader som sedan kan transplanteras in i patienten.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Dan Edholm, 073-812 66 10, e-post: dan.edholm@genpat.uu.se
