I det särskilda EU-direktivet under beteckningen CONSLEG:1992L0046-01/05/2004. fastläggs att ”Inga djur får vistas i utrymmen där mjölk eller mjölkbaserade livsmedel tillverkas och förvaras. Gnagare, insekter och alla andra skadedjur måste systematiskt utrotas i lokalerna eller på utrustningen”.
Regelverket tillkom efter farhågor att till exempel ladusvalor kunde vara bärare av salmonella som via mjölk och mjölkprodukter skulle kunna överföras till människor. Många svenska bönder satte sig emot direktivet och menade att ladusvalorna hade en oklanderlig historia i lantbruket som insektskonsumenter och dessutom utgjorde en värdefull del av lantbrukets kulturarv. Utsatte dessa lantbrukare därigenom svenska mjölk- och ostälskare för ökad risk för salmonellasmitta?
Något stöd för det får man inte i den aktuella undersökningen. Forskarna undersökte 503 ladusvalor. Ingen av svalorna var infekterad, inte ens svalor som häckade i gårdar med pågående salmonellautbrott.
-Det är lätt att fokusera på pseudofaktorer som exempelvis svalor när problemet med salmonella i lantbruket i mångt och mycket är ett problem med hur vi föder upp våra husdjur, säger Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar, Uppsala Universitet och Högskolan i Kalmar. Det är inte ofta man blir glad över negativa resultat, men i det här fallet var det en seger för ladusvalan.
Bara det får genomslag så att vi även i framtiden får se svalor jaga i ladugårdar och över ängar.
Haemig, P. D., Hernandez, J., Waldenström, J., Bonnedahl, J. & Olsen, B. 2008. Barn Swallows (Hirundo rustica) test negative for Salmonella. – Vector-borne and Zoonotic Diseases 8 (1): 1 – 3. DOI:10.1089/vbz.2007.0233.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Björn Olsen
tel: 0480-446225
mobil: 070-2384944
e-post: bjorn.olsen@medsci.uu.se
När man talar om de moraliska aspekterna av globaliseringen och de ekonomiska klyftorna i världen lyfts ökad fri handel ofta fram på en lösning på problemet.
– Det är antagligen sant att både fattiga och rika tjänar på ökad handel, men det betyder inte nödvändigtvis att handeln är rättvis, säger Jörgen Ödalen.
I sin avhandling Rolling Out the Map of Justice talar han för en ny syn på global rättvisa, där de som ingår handelsavtal även förbinder sig att följa vissa rättviseprinciper. Att vi i den rika delen av världen har plikter gentemot fattigare länder är en åsikt de flesta delar, men oftast har man tänkt sig att det endast är en fråga om att avhjälpa lidande och svält. Jörgen Ödalens modell omfattar mer än så.
– Om det istället är av rättviseskäl vi bör stödja länder i tredje världen måste vi göra det i betydligt högre grad än vad vi gör idag, säger han.
Det handlar framför allt om att ta hänsyn de stora skillnader i maktförhållanden som existerar mellan rika och fattiga länder, där det finns risker för att rika länder utnyttjar sin starkare förhandlingsposition för att vinna orättvisa fördelar när handelsavtalen ingås.
I avhandlingen presenterar Jörgen Ödalen ett antal principer som enligt honom bör reglera den internationella handeln för att skydda fattiga länder i deras särskilda utsatthet. Dessa principer handlar bland annat om hur vinsterna av den internationella handeln bör fördelas mellan rika och fattiga länder, och hur beslutsfattandet inom världshandelsorganisationen WTO bör vara utformat.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Jörgen Ödalen, 018-25 39 63, 073-378 57 51, e-post: Jorgen.Odalen@statsvet.uu.se
Det menar sjuksköterskan Jimmie Kristensson, som i sin avhandling studerat äldre människors vårdkonsumtion under månaderna innan de kommit in i det kommunala hemvårdssystemet. Han har funnit att den perioden i vissa fall fylls av upprepade besök hos vårdcentraler och akutmottagningar, och ofta även av sjukhusvistelser. Det han kallar ”sjukvårdens fragmentering” är ett viktigt skäl till detta.
– Man måste vara kraftfull eller ha starka anhöriga för att komma rätt i dagens sjukvårdssystem. Men en ensam gammal människa orkar inte t ex sitta en halvtimma i telefonkö till vårdcentralen. Då blir det lätt så att han eller hon söker sig till akuten i stället – eller också ger upp, vilket i förlängningen leder till ännu sämre hälsa och kanske en akut inläggning!
Hälso- och sjukvården är fragmenterad på flera sätt, menar Jimmie Kristensson. Organisatoriskt handlar det om uppdelningen mellan kommuner och landsting, på individnivå handlar det om läkare, sjuksköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, labbtekniker, psykologer med flera yrkesgrupper som den gamla patienten bollas mellan. Med alla dessa enheter och individer är det lätt hänt att information tappas bort och uppgifter faller mellan stolarna.
För att se om det går att råda bot på problemet har lundaforskarna gjort ett experiment i Eslövs kommun. En grupp äldre med hög vårdkonsumtion har fått hjälp av närsjuksköterskor, som haft regelbunden kontakt med alla patienter, gett dem råd om deras sjukdomar och hjälpt dem att hitta fram till rätt vårdinstanser.
Försöket pågår fortfarande, och det är för tidigt att i detalj säga hur stora skillnaderna är mellan experimentgruppen som haft tillgång till en närsjuksköterska och kontrollgruppen som inte haft det. Men att närsjuksköterskan kunnat ge viktig hjälp till somliga personer är helt klart.
– Hon har t ex i ett par fall upptäckt infektioner i fotsår som inte noterats tidigare, och som gett svåra smärtor. Även en del andra patienter har visat sig dras med smärtor som inte gjorts något åt, säger Jimmie Kristensson.
Problemet med att samordna kommunens vård och omsorg och landstingets hälso- och sjukvård är välkänt för alla inom vården. Ändå har inte många studier gjorts av hur detta slår mot de äldsta och svagaste patienterna. Lundastudien är också en av de få i Sverige som provat ett sätt att överbrygga klyftan.
Kontaktinformation
Jimmie Kristensson disputerar den 27 mars. Han träffas på tel 046-222 19 74 eller 0708-43 61 40, jimmie.kristensson@med.lu.se. En engelsk sammanfattning av avhandlingen finns på www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=1040773.
Bakgrunden till fysikernas intresse för Grid-teknologin är CERNs nya partikelaccelerator LHC. Denna kommer att producera enorma datamängder som måste lagras och bearbetas. I dagarna har den svenske forskningsministern Lars Leijonborg besökt CERN och då sagt att Sverige bör satsa Grid-teknologin och att landet ska ta täten internationellt i utvecklingen av denna. I den forskningsproposition som kommer till hösten ska nya pengar tillföras vad som kallas ”e-science”. Med andra ord ska satsningen inte gå ut över medel till annan forskning.
Internet revolutionerade hur vi utbyter information och stimulerade på så sätt tillkomsten av digital teknik för alla möjliga områden av tillvaron. Mängder av data kan tack vare Internet förflyttas och göras tillgänglig. Men det räcker inte när data också ska bearbetas, t ex i samband vetenskapliga beräkningar.
Dagens teknik bygger på att data och de resurser som krävs för att behandla dem finns på ett och samma ställe. Grid-teknologin strävar efter att på ett genomskinligt sätt tillåta att processorkraft, lagringsutrymme och datainsamlingsverktyg i form av vetenskapliga instrument samverkar trots att de är utspridda geografiskt.
Användaren behöver inte ens veta var beräkningskapaciteten och de datamängder som utnyttjas är belägna. Denna teknologi har rönt stora framsteg de senaste åren. Man har utvecklat olika mjukvarulösningar för att stödja “lagarbete” mellan applikationer på olika datorer. Teoretiska modeller och testuppställningar har gradvis ersatts av praktiskt fungerande och effektiva distribuerade datorinfrastrukturer både inom och mellan länder.
Den tekniska utvecklingen och koordineringen inom KnowArc leds av Balázs Kónya på Fysiska institutionen i Lund. Den lokala lundagrupp som arbetar med Grid-teknologin leds av Oxana Smirnova som säger:
– Internet kan liknas vid transportvägar; Grid-nätet är både transportväg och fabrik. För oss fysiker är Grid-teknologin nödvändig nu när LHC kommer att producera enorma mängder data. Andra vetenskaper som också producerar stora datamängder står i tur som biomedicin, genetik, proteomik och radioastronomi. Men i förlängningen hoppas vi att Grid-teknologin ska vara till nytta för alla datoranvändare precis som World Wide Web har varit.
Kontaktinformation
Mer information: http://www.knowarc.eu, http://www.nordugrid.org, http://www.ndgf.org, http://www.hep.lu.se, http://www.cern.ch För ytterligare kommentarer nås Oxana Smirnova på tel 046 222 76 99, e-post Oxana.Smirnova@hep.lu.se
I artikeln visas att personcentrerad omvårdnad till personer med demenssjukdom innebär:
– att man stödjer personens upplevelse av att vara en fullvärdig människa
– att man ser personligheten mer som instängd än förlorad
– att man uppmuntrar till delaktighet och medverkan i beslut
– att svårtolkade beteenden förstås utifrån personens/individen perspektiv
– att relationen mellan vårdare och vårdtagare är av stor betydelse för kvalitén i vården
– att man anpassar både den fysiska miljön och omvårdnadens innehåll till de behov som personen med demenssjukdom har.
Artikeln analyserar den vetenskapliga litteraturen med avseende på innehåll och bakgrund till begreppet, går igenom vilket vetenskapligt stöd som finns för denna typ av omvårdnad, samt belyser områden i behov av fortsatt forskning.
Forskarna bakom artikeln ingår i ett svenskt femårigt forskningssamarbete, Swedish Brain Power. Samarbetet har 20 miljoner per år i forskningsmedel från de största forskningsfinansiärerna i Sverige.
Kontaktinformation
David Edvardsson, forskarassistent vid Inst. för omvårdnad på e-post david.edvardsson@nurs.umu.se eller telefon 090-786 91 43.
Per-Olof Sandman, professor vid samma institution på e-post po.sandman@nurs.umu.se, mobiltelefon 070-647 50 08 eller telefon 090-786 92 55.
Bengt Winblad, projektledare på e-post Bengt.Winblad@ki.se eller telefon 08-58 58 54 74.
Under 1967–68 var det tillåtet att sälja starköl i vanliga livsmedelsaffärer i Göteborgs och Bohus län samt Värmlands län. Det ledde till att konsumtionen av starköl ökade med 1 100 procent. Barnen till de unga kvinnor (under 21) som var gravida under försöket har i vuxen ålder i genomsnitt 0,3 år kortare utbildning och betydligt lägre sysselsättning än jämförbara grupper. De unga var också den grupp som under försöket rapporterades öka sin konsumtion mest. Barn till äldre mammor påverkades inte. Det beror troligen på att de redan innan försöket kunde köpa alkohol på Systembolaget.
Försök i Göteborgs och Bohus län samt Värmlands län
I november 1967 inleddes ett försök med fri starkölsförsäljning. Försöket var beräknat att pågå i 14 månader men avbröts redan efter 8,5 månader. Orsaken var oroande rapporter om ett tydligt ökat missbruk, särskilt bland ungdomar. För att skilja den direkta effekten av att dricka alkohol under graviditeten från andra faktorer (som uppväxtmiljö och inkomst) studeras de barn som fortfarande var foster under försöket. Rapporten jämför samtliga förstfödda barn i de båda försökslänen (cirka 3 500) med barn födda samtidigt i andra län.
Resultaten är i linje med tidigare forskning
Flera studier visar att det finns ett tydligt samband mellan en hög konsumtion av alkohol under graviditeten och spädbarns hälsa, beteende och inlärningsförmåga. Kunskapen om de långsiktiga konsekvenserna är dock bristfällig. Resultaten i rapporten tyder på att investeringar i barns hälsa redan i fosterstadiet har betydande effekter för utbildning och inkomster senare i livet
Rapport 2008:6 ”De långsiktiga konsekvenserna av alkoholkonsumtion under graviditeten” är skriven av Peter Nilsson vid IFAU och Nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet.
Kontaktinformation
Vill du veta mer kontakta Peter Nilsson på telefon: 018-471 60 52, 070-237 67 00 eller via e-post: peter.nilsson@ifau.uu.se
Det visar en träningsstudie som gjorts på ambulanssjukvårdare, av forskare vid CBF, Centrum för belastningsskadeforskning.
Före själva träningsstudien testades alla 35 anställda vid en ambulansstation i Västerbotten med 25 olika tester. De fick en personlig fysisk kapacitetsprofil som beskrev kondition, styrka, balans och koordination. Varje person kunde också se sin profil i förhållande till hela gruppen.
24 personer valde sedan att delta i studien, som började med att de under tre månader fick hjälp av en personlig tränare att lära sig träna rätta muskler med rätt teknik. Därefter skulle de fortsätta träna tre dagar i veckan i ett års tid, och under tiden föra träningsdagbok.
Träningsinnehållet byggde helt på de krav ambulansyrket ställer och inbegrep därför både specifik styrketräning och konditionsövningar. Träningen skulle utföras på fritid eller när möjlighet gavs, under arbetstid. Efter ett år var 19 personer som fyllt i träningsdagboken kvar i studien. Av dessa hade nio tränat tre dagar i veckan medan de övriga hade tränat mindre regelbundet.
Personalen vid en ambulansstation i Västernorrland utgjorde kontrollgrupp. De testades innan studien påbörjades och uppmanades sedan leva och träna som vanligt. Efter ett år testades de igen.
Vid jämförelser mellan grupperna fann forskarna ingen minskad trötthet vid det ansträngande arbetsmomentet bårbärning i trappa, hos träningsgruppen. Det fanns heller ingen skillnad vad gäller kondition eller styrka. Den enda skillnaden var att träningsgruppen i Umeå hade förbättrat balansen och koordinationen.
Hade då träningen ingen effekt på kondition och styrka? Jo, forskarna fann att de nio personer som hade tränat regelbundet tre gånger i veckan blev mindre trötta vid bårbärning. En viktig slutsats är därför att träning verkligen kan vara effektiv för att minska trötthet vid bårbärning, men det krävs att träningsprogrammet är anpassat utifrån arbetets krav och att det följs.
– Det räcker inte med att rekommendera träning för ambulanspersonal, trots att de har ett tungt yrke, säger Ulrika Aasa, projektledare för studien som genomförts på CBF. De tester och genomgångar vi gjorde var inte tillräcklig motivation för de som verkligen behövde öka sin kapacitet för att klara arbetsuppgifterna. Vi lyckades bara få de redan vältränade att lättare klara bårbärningen.
För studien visade att de nio personer som fortsatte träna hela året, var vältränade redan innan studien startade. Det är alltså viktigt att fundera på hur man får alla att börja träna och att fortsätta. Att individuella träningsprogram som anpassas efter arbetets krav och tillgång till personliga tränare ger resultat är helt klart, men måste träningen exempelvis schemaläggas?
Kontaktinformation
Mer information: Ulrika Aasa, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet 070-625 08 28, uaa@hig.se
Ulrika disputerade 2005 med avhandlingen: Ambulance work – relationships between occupational demands, individual characteristics and health-related outcomes.
Om CBF
Centrum för belastningsskadeforskning är en forskningsenhet inom Högskolan i Gävle. Verksamheten finns i Umeå och Gävle. CBF:s forskning, utveckling och utbildning ska bidra till att minska den belastningsrelaterade ohälsan i arbetslivet, förklara dess orsaker och begränsa dess konsekvenser. Läs mer: www.cbf.hig.se
Hälsningar
Lena Åminne
informatör
CBF, Centrum för belastningsskadeforskning
090-10 60 68
070-380 72 14
Det var när Elisabeth Jansson arbetade med nyföretagarrådgivning som hon började intressera sig för begreppet entreprenör. När hon och hennes kolleger beslutade vilka som skulle få starta-eget-bidrag eller inte upplevde hon att fokus låg på tillväxtfrågor. Det fick henne att fundera på varför det var så.
I avhandlingen ”Paradoxen (s)om entreprenörskap: En romantisk ironisk historia om ett avvikande entreprenörskapande” har Elisabeth Jansson, försökt ”omfamna paradoxen entreprenörskapande”.
Entreprenörskap är, konstaterar hon, ett svårfångat och mångfacetterat fenomen som inte går att definiera.
Hennes slutsats är att det i själva begreppet entreprenör ligger en inbyggd, men nödvändig motsättning. I entreprenören finns en kreativitet och en inneboende frihetslängtan – en strävan bort från normerna. Samtidigt finns ett behov att legitimera sig i normerna, för annars finns inget att bryta med.
Man kan aldrig vara en entreprenör, bara sträva efter att bli en. I samma stund som man ser sig själv som entreprenör upphör man att vara det. Det är paradoxen i den eviga strävan att både vara avvikande och att ha en tillhörighet i det normala som utmärker entreprenörskapet.
De empiriska resultaten i Elisabeth Janssons avhandling bygger på historier berättade av personer verksamma i upplevelseindustrin.
– Det var ett medvetet val att studera entreprenörskap i en annan typ av verksamhet än vi kanske är vana vid. Jag ville vidga perspektivet och få bort fokus på tillväxtfrågor, säger Elisabeth Jansson.
– Min avsikt har inte varit att ta fram en handbok i entreprenörskap utan att ge ett teoretiskt och metodologiskt bidrag till hur vi kan se på fenomenet ur ett mer filosofiskt perspektiv.
Elisabeth Janssons avhandling ”Paradoxen (s)om entreprenörskap: En romantisk ironisk historia om ett av-vikande entreprenörskapande” är framlagd vid Stockholms universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Elisabeth Jansson: tel 0520 – 22 36 58, mobil: 0733 – 97 50 89, elisabeth.jansson@hv.se
Ben är en levande vävnad som ständigt omvandlas för att möta kroppens behov. Det sker i två skilda processer, dels nedbrytning av gammalt ben av flerkärniga s.k. osteoklaster, dels bildande av nytt ben av s.k. osteoblaster. Om processerna sker i samklang förblir benmassan i kroppen konstant medan störd jämvikt kan leda till flera sjukdomstillstånd, bl.a. benskörhet.
Avhandlingen beskriver effekterna i det här sammanhanget av calcitoninfamiljen, en grupp peptider (ämnen som är uppbyggda av två eller flera aminosyror) med sex kända medlemmar. Det är tidigare känt att vissa av dem kan påverka nybildning eller nedbrytning av ben. Även om medlemmarna i calcitoninfamiljen är väldigt olika har de strukturlikheter som är viktiga för deras förmåga att stimulera en effekt. Peptiderna binder till en av två receptorer: calcitoninreceptorn (CTR) och den calcitoninreceptor-liknande receptorn (CRLR). Vilken peptid som binder till vilken receptor påverkas genom att receptorerna kan bilda komplex med en av tre olika receptoraktivitetsmodifierande proteiner (RAMP1-3).
I avhandlingen visas att celler som har förmåga att utvecklas till bennedbrytande osteoklaster uttrycker CRLR och alla tre RAMP-proteinerna och att dessa celler är känsliga för fyra av peptiderna i calcitoninfamiljen. Om cellerna stimuleras för att utvecklas till bennedbrytande osteoklaster börjar de uttrycka CTR och blir känsliga också för de övriga två. Av någon anledning förlorar celler som utvecklas till osteoklaster förmågan att reagera på adrenomedullin, en av de sex peptiderna. Alla medlemmar i calcitoninfamiljen utom just adrenomedullin förhindrar bildandet av flerkärniga osteoklaster i cellodlingar och minskar bennedbrytningen i odlad benvävnad genom att förhindra aktiviteten hos mogna osteoklaster.
Torsdagen den 27 mars 2008 försvarar Susanne Granholm, Inst. för odontologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Calcitonin gene family of peptides: Receptor expression and effects on bone cells.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal D, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.
Fakultetsopponent är prof. Göran Andersson, Karolinska Institutet/Huddinge sjukhus.
Kontaktinformation
Susanne Granholm är doktorand vid enheten för oral cellbiologi,
tel. 090-785 60 76, mobil 070-319 80 17,
Epost susanne.granholm@odont.umu.se
Hennes viktigaste slutsatser är att alla förutsättningar, både tekniskt och kunskapsmässigt, finns för att bygga väl fungerande passivhus i Sverige, att projektledaren har en viktigare roll än i traditionella byggen samt att utbudet av vissa viktiga komponenter bör blir större.
– Byggbranschen har längre hävdat att Boverkets nya regler om att nyproduktioner får förbruka max 110 kWh/m2 är på tok för svåra att nå. Men gränsvärdena för passivhus är tre gånger lägre än Boverkets rekommendationer. Att bygga energieffektivt är inte så märkvärdigt, hävdar Ulla Janson.
En annan slutsats är alltså att byggprocessen underlättas med rätt projektledare.
– Projektledaren i passivhusprojekt måste vara öppen och lyhörd för när snickare och andra i projektet behöver information och hjälp. I traditionella byggprojekt vet ju oftast redan de flesta vad som ska göras och kan jobba mer självständigt. Dåligt pålästa och inte så lyhörda projektledare riskerar att försena och fördyra projektet, framhåller hon.
Ett tredje område som behöver förbättras är utbudet av byggnadskomponenter. Framförallt tillgången på ventilationsdon och värmeväxlare är för begränsat idag.
Trots det ökade intresset stöter hon och hennes kollegor fortfarande på flera myter om passivhus och vissa frågor dyker nästan alltid upp.
– Ett exempel är att välisolerade och täta hus, som passivhus är, riskerar att bli ”sjuka hus” – för det var ju det som hände på 70-talet när husen skulle spara värme i oljekrisens spår. Då får vi förklara att dagens passivhus har en god ventilation, vilken i regel saknades helt i 70-talshusen, berätta r Ulla Janson och tillägge r att husen självklart ska vara noggrant projekterade för att undvika framtida fuktproblem.
När Ulla Janson började forska om passivhus 2005 var marknaden helt tyst. Nu börjar det byggas passivhus på flera håll i landet. En förklaring till att utvecklingen av energieffektiva byggnader inte kommit igång tidigare är enligt Ulla Janson att energin varit förhållandevis billig.
– Men med tanke på att uppvärmning och varmvatten till kontor och bostäder står för 36 procent av Sveriges energianvändning finns stora samhällsekonomiska vinster att göra. Och för att klara EU:s nya miljömål måste Sverige energieffektivisera, påpekar hon.
Projekten som har studerats:
40 hyreslägenheter i Värnamo, en villa utanför Lidköping, 12 hyreslägenheter i Frillesås utanför Göteborg samt renovering och ombyggnad av 18 lägenheter i Alingsås, byggda 1970.
I avhandlingens andra fas kommer Ulla Janson att studera faktiskt uppmätt energiförbrukning i byggnaderna, operativa temperaturer samt brukaraspekter och komfort.
Kort om passivhus:
Ett passivhus är ett välisolerat och lufttätt hus med mekanisk till- och frånluft. Tanken är att den luft som ändå används för ventilation kan värma fastigheten, något som ställer höga krav på klimatskalet. Ett passivhus har ett effektbehov för uppvärmning på 10 -16 watt/m2 den kallaste dagen, varierande beroende på i vilken klimatzon huset byggs samt husets yta.
De första passivhusen byggdes i Sverige 2001 och ligger i Lindås utanför Göteborg.
Internationellt sätt leder Tyskland utbyggnaden och nyutvecklingen av passivhus.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta: Ulla Janson, doktorand, Energi och Byggnadsdesign, 046-2227347, Ulla.Janson@ebd.lth.se eller Maria Wall, universitetslektor, Energi och Byggnadsdesign, 046-222 96 62, Maria.Wall@ebd.lth.se
Genen LRP5 kodar för proteinet lipoprotein receptor-related protein 5, som via en komplex signaleringsväg reglerar celltillväxt. Det är tidigare känt att mutationer i LRP5-genen orsakar såväl osteoporosis pseudoglioma, ett syndrom som är förknippat med blindhet och låg bentäthet, som high bone mass syndrome, som innebär extremt hög bentäthet. Experimentella studier har senare visat att detta signalsystem påverkar funktionen hos benuppbyggande celler, osteoblaster. Ett antal mindre studier har även visat att vanliga varianter av LRP5-genen är relaterade till bentäthet.
Den nu publicerade studien, som omfattar 35 552 personer och är världens hittills mest omfattande genetiska osteoporosstudie, bekräftar fynden och visar dessutom att dessa genvarianter är förknippade med en signifikant ökad risk (15-20 %) för kotfrakturer och andra typer av osteoporosfrakturer oberoende av bentäthet. LRP5-genen är därmed den första gen som uppvisar genome-wide signifikans för en fenotyp relaterad till osteoporos. Resultaten var konsistenta i de olika populationerna och oberoende av kön och ålder. LRP5 kan komma att bli en kliniskt användbar genetisk markör för osteoporos och frakturrisk. En identifiering av fler sådana riskgenvarianter skulle sannolikt förbättra möjligheterna att hittade de individer som löper störst risk att drabbas av osteoporosfrakturer och är i störst behov av preventiva insatser. I förlängningen kan denna forskning också komma att leda till nya läkemedel mot osteoporos.
Den aktuella studien ingår i GENOMOS-projektet som är en stor prospektiv multicenter-studie, inkluderande forskare och data från 18 forskningscenter. Från Sverige ingår 4 center. Projektet syftar till att identifiera de sjukdomsgener som är involverade i uppkomsten av osteoporos. Umeå bidrar med data från Medicinska biobanken i det så kallade UFO-projektet som leds av Ulrika Pettersson. I forskargruppen ingår även professor Olle Svensson, ortopedi, professor Göran Hallmans, näringsforskning, docent Peter Nordström, geriatrik samt docent Ingvar Bergdahl, yrkesmedicin, samtliga Umeå universitet.
De umeåforskare som deltagit i den aktuella studien är Ulrika Pettersson, Inst. för farmakologi och klinisk neurovetenskap, klinisk farmakologi och Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, idrottsmedicin och Göran Hallmans, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, näringsforskning.
Osteoporos är en sjukdom som karakteriseras av låg bentäthet och försvagad benstruktur som leder till en ökad risk att drabbas av frakturer. Sverige har bland de högsta frakturincidenserna i världen och man beräknar idag att varannan svensk kvinna och var fjärde man får en benskörhetsfraktur under livet. Genetiska faktorer spelar en mycket viktig roll för uppkomst av osteoporos men hittills har man inte kunnat klarlägga vilka gener som är av avgörande betydelse.
Referens: vanMeuers JBJ, Trikalinos TA, Ralston SH et al. Large-scale analysis of association between osteoporosis and polymorphisms in the LRP5- and -6 genes. JAMA 2008 March 19 [Epub ahead of print] http://jama.ama-assn.org/
Kontaktinformation
Ulrika Pettersson, Med Dr, Inst för farmakologi och klinisk neurovetenskap, klinisk farmakologi på telefon 090-785 38 87, mobiltelefon 070-231 36 79 eller e-post ulrika.pettersson@pharm.umu.se.
Pär Comstedts avhandling handlar nästan uteslutande om B. garinii, en av tre europeiska Borrelia-arter som även infekterar människor. Arten är speciell på flera sätt; bakterierna är mycket heterogena, dvs. bakterierna skiljer sig mycket åt även om de tillhör samma art, de förekommer hos havsfåglar och andra fåglar och när de infekterar människor ger de ofta upphov till neuroborrelios, d. v. s. infektion av det centrala nervsystemet. Pär Comstedt visar i sin avhandling att fåglar kan fungera som reservoardjur för B. garinii-bakterier liknande de som även infekterar människor och orsakar Lyme borrelios.
Under vår och höst när fåglar flyttar sprider de mängder med infekterade fästingar som senare kan komma att bita människor. Dessutom visar Comstedt att B. garinii sprids med havsfåglar runt hela jorden och att detta är en trolig anledning till heterogeniteten. En del av de Borrelia-bakterier som finns i en och samma havsfågelkoloni i östra Ryssland visar större likhet med Borrelia-bakterier från europeiska Lyme borrelios-patienter än med andra Borrelia-bakterier från samma koloni. Havsfåglar och andra fåglar har därför stort inflytande på spridningen av B. garinii-bakterier.
B. garinii-bakterier som finns hos havsfåglar kan även infektera möss. Detta visar att den marina och den landassocierade infektionscykeln kan vara sammankopplade. Borrelia-bakterier från havsfåglar är dock mycket känsliga för människans komplementsystem (ett av de första skydden mot infektioner) och verkar därför inte kunna infektera människor. Denna känslighet beror troligen på att Borrelia-bakterier från havsfåglar inte kan binda de skyddande proteiner som finns i blodet på samma sätt som sjukdomsframkallande Borrelia-bakterier kan.
Sammanfattningsvis konstaterar Pär Comstedt i sin avhandling att fåglar är viktiga reservoardjur för B. garinii-bakterier i Europa och att de infekterade fästingar som fåglarna sprider även kan smitta människor.
Lyme borrelios (vanligtvis kallad Borrelia) är den vanligaste fästingburna bakteriesjukdomen på norra halvklotet. Sjukdomen Lyme borrelios är en zoonos, vilket betyder att den förekommer hos djur i naturen men ibland av misstag kan spridas även till människor. I Europa är gnagare och fåglar de vanligaste reservoardjuren. Borrelia-bakterier förekommer även bland havsfåglar men då sker spridningen med en särskild fästing som i regel inte biter människor.
Fredagen den 28 mars försvarar Pär Comstedt, Inst. för molekylärbiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Biology of Borrelia garinii Spirochetes.
Disputationen äger rum klockan 9.00 i hörsal Major Groove, byggnad 6L, Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är Wolfram R Zückert, University of Kansas Medical Center, USA.
Kontaktinformation
För mer informtion, kontakta Pär Comstedt via e-post par.comstedt@molbiol.umu.se eller mobiltelefon 076-847 00 99.
Hans konstsamlande ägnades i första hand ung, svensk konst. Christina Wistman undersöker prinsens konstsamlande i sin avhandling, vilket tidigare inte gjorts inom forskningen.
Som konstnär, konstsamlare, mecenat och konstpolitiker hade den okonventionelle prins Eugen (1865?1947) flera roller att fylla i svenskt konstliv. Med tiden blev hans ställning där helt central och han stod livet igenom i kontakt med både äldre och allt yngre konstnärskretsar. I Christina Wistmans avhandling står prinsens konstsamlande i fokus och hon berättar om en i svensk konsthistoria unik insats för samtida konst.
Eugen var en samlare av svensk samtidskonst och han köpte konst av fler yngre än äldre konstnärer. Detta avviker från den vedertagna bilden av prins Eugen som samlare av sin egen konstnärsgenerations verk. Det är snarast märkligt att forskningen bortsett från denna viktiga samlarinsats, vilket sannolikt beror på att samlaren var prins. Prinsens avancemang i konstlivet var heller inte så enkelt som det har kunnat beskrivas och Christina Wistmans ambition har varit att närmare undersöka detta. Hennes syfte har varit att inte bara att ge en presentation av ett kungligt samlande utan också visa på hur en aktör kunde ta sig fram i det svenska konstlivet mellan åren 1887 och 1947.
Tidigare undersökningar av samlare, samlande och samlingar har i stor utsträckning inriktats på samlingarna i sig eller på samlarens betydelse för den konst denne köper. Wistman har undersökt vad konstköpen betyder för samlaren. Som alla pretendenter fick prinsen strida för sina avancemang inom konstfältet och hans avancemang komplicerades av prinsrollen. Men starkt bidragande till hans allt starkare ställning var hans eget konstsamlande.
Prins Eugen gjorde inte sina konstförvärv för att i första hand bidra till konstnärernas försörjning, utan konstköpen ingick i en självständig samlarplan och inriktades i första hand på svensk konst. Det handlade framför allt om nytt måleri i en föreställande tradition, utfört av en levande svensk manlig konstnär och förvärvat i direktkontakt med konstnären. Samlingen innehåller få verk av kvinnliga konstnärer och den dominerande motivkategorin är landskap. Prinsens samlande är med detta i överensstämmelse med ett traditionellt konstsamlarmönster. Men i övrigt bröt Eugen mot etablerade mönster; han köpte ung konst och även av oetablerade konstnärer. Vid Eugens bortgång år 1947 var den yngste företrädde konstnären i hans samling endast 26 år gammal.
Eugen önskade ett levande konstmuseum utan personfixering och det Prins Eugens Waldemarsudde som öppnade sina portar år 1948 kan per definition ses som det första svenska museet för modern och samtida svensk konst. Men Eugens museigrundande handlar även om självmanifestation. Det har varit av synnerlig vikt för analysen av prinsen och av museigrundandet att inse att prins Eugen med sitt museum också skapade ett permanent utställningsrum för sin egen konstnärliga produktion.
Avhandlingens titel: Manifestation och avancemang. Eugen: Konstnär, konstsamlare mecenat och prins.
Disputationen äger rum fredagen den 28 mars 2008 kl 13.15
Plats: Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Christina Wistman,
0702-17 57 17
c.wistman@waldemarsudde.se
Det finns många olika djur som går under samlingsnamnet mask, och alla maskar är inte speciellt nära släkt med varandra. Kedjemaskarna tillhör gruppen plattmaskarna och är närmare besläktade med blötdjur som musslor, snäckor och bläckfiskar än med många andra maskar. I Sverige lever kedjemaskarna fritt till exempel i dammar, bäckar, myrar och kärr. Namnet kedjemask syftar på deras sätt att fortplanta sig genom att bilda kedjor av nya maskar (zooider) i kroppens bakända. När de nya maskarna är färdigutvecklade knoppas de av och på så sätt ”klonar” masken sig själv.
Forskare uppskattar att de 20 000 kända arter av plattmaskar som finns idag endast utgör en liten del av alla arter som finns världen över. Karolina Larssons kartläggning av de svenska kedjemaskarna, som ingår i gruppen plattmaskar, har gjorts inom ramen för Svenska artprojektet, som har som mål att beskriva alla Sveriges djur, växter och svampar. Av de tretton arter hon har hittat är åtta nya för Sverige och fyra helt nya för vetenskapen.
– Det finns inte så många kännetecken som skiljer de olika arterna åt, vilket gör att det kan vara svårt att veta vilken art man har hittat, berättar Karolina Larsson, som har använt sig av DNA-sekvenser för att konstruerat ett släktträd och bestämma de olika arternas förhållande till varandra.
– Med hjälp av DNA-analys kan man gruppera ihop olika individer. Förhoppningsvis hittar man sedan någon unik morfologisk karaktär som passar in på gruppen, och kan utifrån det dra slutsatser om vilken art det rör sig om. Ibland kan en grupp ha karaktärer som inte finns beskrivna sedan tidigare och då kan man anta att det rör sig om en ny art, förklarar hon.
Pressbilder finns att ladda ner på adressen http://www.uu.se/nyheter/nyhet.php?id=110&typ=press
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Karolina Larsson, 070-412 41 99, e-post: karolina.larsson@ebc.uu.se
– Försommarbete på tall är ett relativt okänt fenomen, som kan skapa stora problem i ungskogarna. Betesskadorna drabbar ofta toppskottet och ger krokiga och buskiga träd av dålig kvalitet, säger Roger Bergström, Skogforsk.
Sommarbetet sker i huvudsak från slutet av maj till slutet av juni. Det är mestadels tallar mellan 0,5 och 2 meter som betas, men betning på lägre och högre träd förekommer också.
– Ett sätt att bli av med de betade träden är att röja bort dem. Men eftersom skadorna ofta uppträder fläckvis finns det risk att skogen då blir luckig, säger Roger Bergström.
För närvarande pågår inga studier av sommarbete på tall. Något som Roger Bergström tror skulle behövas.
– Eftersom sommarbete ger svåra tallskador finns det all anledning att hålla ett öga på utvecklingen. Vi vet till exempel inte hur omfattande den här typen av skador är på nationell nivå eller om nivån på sommarbete inom ett område är kopplad till tätheter av älg eller andra hjortdjur, eller till fodersituationen, säger han.
Läs mer i Resultat nr 1, 2008 som kan beställas på www.skogforsk.se.
Kontaktinformation
Kontakt
Roger Bergström, Skogforsk. Tel: 018-18 85 59, 070-518 85 06
Anna Franck, pressansvarig. Tel: 018-18 85 88, 076-128 85 88
Sara Monaco har undersökt några av de lokala boendeorganisationer som verkar i bostadsområden i Kapstaden med uppgift att värna om boendemiljön. Man kan jämföra dem med våra hyresgästföreningar och villaägarföreningar, med skillnaden att de sydafrikanska organisationerna är mer partipolitiska. Sara Monaco har bland annat tittat på vad det nya, demokratiska Sydafrika har inneburit för de organisationer som var involverade i anti-apartheidrörelsen, samt hur vita organisationer har reagerat på att förlora sin tidigare privilegierade ställning.
Trots att apartheid avskaffades för nästan femton år sedan lever svarta, vita och färgade i Kapstaden fortfarande åtskilda från varandra. Sara Monaco har bland annat gjort en enkätstudie av ett sextiotal organisationer samt intervjuat lokalpolitiker, tjänstemän och ledare för boendeorganisationer. I avhandlingen målar hon upp en komplex bild upp av relationerna mellan kommun och civilsamhälle.
– Det finns enorma svårigheter när det gäller att komma till rätta med de klyftor som apartheidregimen skapade. Problemen gäller inte minst omfördelning av resurser i samhället, som är mycket plågsam för de vita, säger hon.
Avhandlingen visar att resursstarka boendeorganisationer, oftast verksamma i vita områden, upplever att de fått betydligt mindre inflytande. Däremot anser organisationer i fattiga, svarta områden att de idag har större möjligheter än tidigare att påverka politiska beslut.
En fallstudie av ett svart så kallat township i ett i övrigt vitt bostadsområde visar dock att vita organisationer underskattar sina möjligheter att påverka, och att de fortfarande är mer inflytelserika.
– När det gäller organisationerna i svarta områden, med ledare som tillhör ANC, är situationen omvänd. De uttrycker en enorm tilltro till vad deras politiska ledare kan uträtta för dem, trots att arbetet verkar leda till mycket få konkreta fördelar, säger Sara Monaco.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Sara Monaco, 073-648 55 78, e-post: sara.monaco@sida.se
