Kolhydrater spelar en viktig roll i olika biologiska processer som styr vår kropp i hälsa och sjukdom. De är ofta kopplade till andra typer av strukturer som till exempel proteiner och lipider och bildar på så sätt olika glykokonjugat. Kolhydraterna i olika glykonjugat uppvisar en stor variation och har en förmåga att innehålla mycket information i få byggstenar. I flera sjukdomar till exempel cancer och infektioner spelar glykokonjugat en avgörande roll. Avhandlingsarbetet har varit särskilt inriktat på glykopeptider där kolhydraten sitter på en kortare sekvens av aminosyror.
Metoderna baserar sig på att kombinera traditionell syntes i lösning och moderna tekniker där målmolekylen framställs på en olöslig plastkula. Mellan kulorna och målmolekylen sitter ett handtag som har till uppgift att hålla fast målmolekylen under uppbyggnaden och sedan släppa ifrån sig den när den är färdig. Frisläppandet utförs med en slutlig reaktion som är specifik för handtaget.
För att enklare följa vad som händer på plastkulorna under reaktionerna, har Maciej Pudelko använt sig av en särskild sorts kärnmagnetisk resonans som gör det möjligt att mäta förhållandet mellan olika fluoratomer. Han har studerat uppbyggnaden av glykokonjugat genom att sätta fast fluoratomer på handtaget och på de olika byggstenarna för målmolekylen. Förhållandet mellan mängden fluor på handtaget och i målmolekylen ger besked om hur bra reaktionen har gått.
Lördagen den 24 maj försvar Maciej Pudelko, Kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Antigens derived from the mucin MUC1 – Solution and solid-phase synthesis of saccharides, peptides and glycopeptides”. Svensk titel: Antigen från mucinen MUC1– Lösning och fastfassyntes av kolhydrater, peptider och glykopeptider.?Disputationen äger rum kl. 10.00 i Stora hörsalen, KB3B1, KBC-huset.?Fakultetsopponent är professor Thisbe K. Lindhorst, Institut fuer Organische Chemie, Christian-Albrechts-Universität zu Kiel, Tyskland.
Maciej Pudelko är född och uppvuxen i Polen och har en Master of Science i teknisk kemi från The Silesian University of Technology i Gliwice (Polen).
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Maciej Pudelko
Telefonnummer 090-786 62 86
E-post maciej.pudelko@chem.umu.se.
Typ 2 diabetes är en kronisk sjukdom som kännetecknas av förhöjda blodsockervärden till följd av insulinbrist och/eller minskad effekt av insulinet på lever, muskel och annan vävnad. Eftersom de flesta av nuvarande terapier förlorar sin effekt med tiden finns det ett stort behov av att utveckla nya läkemedel mot denna sjukdom, som blir allt vanligare på grund av livsstilsförändringar och av att befolkningen blir äldre.
Under många år har matematiska modeller utvecklats för att beskriva växelverkan mellan glukos och insulin i kroppen. Dessa modeller ger värdefull kunskap om hur glukos-insulin-regleringen fungerar under olika förhållanden. De flesta av dessa modeller beskriver endast ett av ämnena, dvs. antingen glukos eller insulin (eller någon annan substans som är av betydelse för glukos-insulin-systemet). På grund av kontrollmekanismerna mellan glukos och insulin vore dock en simultan beskrivning av hela systemet att föredra.
Petra Jauslin-Stetina presenterar i sin avhandling en glukos-insulin-modell som kan användas för att beskriva och förutsäga glukos- och insulinprofiler baserat på data från flera olika typer av kliniska experiment, exempelvis glukostoeranstester där en glukosdos ges antingen intravenöst eller oralt, eller studier där flera på varandra följande måltider konsumeras under 24 timmar. Modellen består av flera delar och beskriver koncentrations- och tidsprofilerna på glukos, radioaktivt märkt glukos och insulin, samt kontrollmekanismer för regleringen av glukosproduktionen, insulinsekretionen och glukosupptaget i levern och andra vävnader.
Med hjälp av modellen var det möjligt att bestämma och förutsäga: 1) skillnaden i insulinsekretion och känslighet mot insulin mellan friska personer och typ 2 diabetiker, 2) effekten av hormoner, som utsöndras i tarmen efter oralt glukosintag, på insulinsekretionen, 3) variationer av insulinsekretionen under dygnet och 4) den korrekta verkningsmekanismen av en ny läkemedelssubstans mot diabetes som påverkar både bukspottkörteln och levern.
– Dessa lovande resultat visar att modellen skulle kunna spela en viktig roll i den kliniska utvecklingen av läkemedel mot diabetes i framtiden, säger Petra Jauslin-Stetina.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Petra Jauslin-Stetina (på engelska), tel: +41-61-688 73 34, e-post: petra.jauslin-stetina@roche.com
Den vanligaste diagnosmetoden idag är att i undersöka förekomsten i ryggvätskan av specifika antikroppar mot Borrelia, baserat på ett protein som kallas flagellin. Enligt en studie som barnläkaren Barbro Hedin Skogman presenterar i sin doktorsavhandling vid Linköpings universitet är det bara 41 procent av barnen med misstänkt neuroborrelios som får sin diagnos säkerställd med detta test. I stället föreslår hon nya testmetoder som kan leda till förbättrad diagnostik.
De vanligaste symtomen hos barn med Borreliainfektion i nervsystemet är huvudvärk, trötthet, dålig aptit, feber och ont i nacken. Ansiktsförlamning är det vanligaste specifika neurologiska symtomet.
När Barbro Hedin Skogman arbetade vid Barn- och ungdomsmedicinska kliniken på Universitetssjukhuset i Linköping stötte hon på många fall av misstänkt neuroborrelios hos barn. Osäkerheten i diagnosen väckte många frågor och skapade oro hos föräldrarna. Det blev startpunkten för hennes avhandlingsarbete där hon studerat symtom, laborativa provsvar och tillfrisknande hos 250 barn i sydöstra Sverige under åren 1998-2005.
69 procent av barnen behandlades med antibiotika, vare sig diagnosen var säkerställd eller inte. En uppföljning efter sex månader visade att de flesta symtomen läkt ut. Inget barn hade återkommande eller allvarliga neurologiska symtom. Däremot hade en del av barnen med ansiktsförlamning kvarstående besvär även två år efter insjuknandet. Någon speciell faktor av betydelse för god utläkning kunde Barbro Hedin Skogman inte finna i sina studier.
Kroppens eget immunförsvar är viktigt för att bekämpa infektionen. När man jämför de immunologiska signalämnena hos barn och vuxna ser man skillnader som kan förklara varför neuroborrelios läker ut bättre hos barn.
Avhandlingen läggs fram fredag 23 maj 2008 kl 13.00 i Berzeliussalen, Campus US, Linköping. Opponent är docent Birger Trollfors, Göteborgs universitet.
Kontaktinformation
Kontakt:
Barbro Hedin Skogman, 070-3091101, Barbro.HedinSkogman@ltdalarna.se
Pia Forsberg, handledare och professor i infektionsmedicin, 013- 221398, pia.forsberg@imk.liu.se
Raggning och flirt på krogen är ett ständigt aktuellt ämne. För män är samtalsämnet raggning snarast en sorts minsta gemensamma nämnare. I delat samförstånd utbyter män gärna erfarenheter, teorier och anekdoter, medan kvinnor sällan är lika frispråkiga om sitt raggande. Krogmiljön – nattklubbar och pubar – är miljöer där sexuella kontakter mellan män och kvinnor ofta etableras. Ändå är ingående observationsstudier av dessa miljöer och fenomen sällsynta.
Hans Anderssons doktorsarbete Spelets regler ger en inblick i den snåriga terräng av förväntningar på män och kvinnor som odlas i samspelet mellan könen på krogen. Här beskrivs ”parningsritualer” och strategier för sexuella inviter och avvisanden.
På krogen speglas könsideal och sexualnormer i vår kultur. Trots de senaste decenniernas diskussioner kring jämställdhet och den utbredda föreställningen att kvinnor ”tar för sig” på samma villkor som män ser verkligheten annorlunda ut. Kvinnors strategier i relationen till män, bygger på en väntande och väljande inställning, där förmågan att välja man med omsorg och avvisa olämpliga män tolkas som ett mått på självkontroll och självrespekt.
Det handlar om en sexualmoral där kvinnor förväntas vara ”lagom” sexuella. Kvinnor raggar inte, de flirtar. Flirten är en lättsam och lekfull handling med anknytning till den ”goda” sexualiteten – romantik, kärlek och tvåsamhet. Raggning förknippas istället med kroppsliga drifter. Därför omtalas också raggning som något mer smutsigt. Att ragga är en moraliskt lågt stående, manlig handling.
Män talar om raggning i termer av ”erövring”. Att ragga är en bedrift eller en prestation. För män bygger raggning på tanken på kvinnor som svårfångade; det är upp till männen att ragga på rätt sätt och vara kvinnorna till lags. På det sättet fungerar raggning som en utmaning, men raggandet kan också vara en källa till maktlöshet och brist på kontroll, eftersom det förmodas ske på kvinnors villkor. Vissa män uppskattar ”jaktens tjusning”, medan andra mer tillbakadragna män känner sig osäkra och handfallna i mötet med kvinnor.
Boken Spelets regler bygger på ingående intervjuer samt fältstudier av nattklubbar och pubar. Studien bidrar med nya perspektiv kring män och manlighet i mötet mellan mikrosociologi och genus- och mansforskning.
Fredagen den 9 maj försvarade Hans Andersson, sociologiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Spelets regler – raggning och flirt på krogen. Fakultetsopponent var professor Ulf Mellström, Luleå tekniska universitet.
Kontaktinformation
Kontakta Hans Andersson på:
e-post: hansasson@hotmail.com
tel: 073-800 90 18
Hans Andersson nås säkrast på kvällar (kl.18.00–22.00) och på helger. Övrig tid går det att sms:a och lämna meddelanden.
För recensionsexemplar, kontakta Maria Svallfors, Boréa Bokförlag:
http://www.borea.nu/
Nickel är det ämne som har störst betydelse för utveckling av kontaktallergier, både hos ungdomar och vuxna. Begränsningar i metallens användning är fastlagda i EU:s s.k. nickeldirektiv. Nickelallergierna anses ha ökat inte minst till följd av ungdomskulturen med håltagning, ”piercing”, men betydelsen av detta är osäker.
En stor andel unga exponeras för nickel i de metallegeringar som ingår i ortodontisk apparatur, dvs. tandställningar av olika slag. Mot bakgrund av allergier efter piercing finns en oro för allergier pga. sådan behandling, men avhandlingen visar ingen ökad risk för nickelallergi hos ungdomar med tandställning trots att de uppenbarligen har exponerats för nickel via munhålan.
Tidig behandling med tandställning, som påbörjas före piercing, verkar snarare minska risken för nickelallergi. Graden av minskad risk har samband med den beräknade mängden nickel som frisatts från apparaturen och med behandlingstidens längd. Förklaringen ligger troligen i att immunsystemets tolerans för metallen utvecklas genom tidig tillförsel av nickel via munhålan.
Avhandlingens resultat bygger på en tvärsnittsstudie med svenska skolungdomar, där ca 6 000 skolelever i Umeå och Örebro besvarade en enkät med frågor om bl.a. livsstil och tidigare exponering för nickel samt nära 4 500 testades för nickelallergi med epikutantest (lapptest).
Exponering för ortodontisk apparatur bekräftades med tandvårdsjournaler och förekomsten av nickel i tandbeläggningar (plack) och saliv undersöktes kliniskt.
Nickel kunde påvisas i högre mängd i dentalt plack hos ungdomar med tandställning jämfört en kontrollgrupp utan sådan. En högre andel flickor än pojkar, 13.3 % mot 2.5 %, visade positivt test för nickelallergi.
Nickelallergierna var vanligast på yrkesinriktade skollinjer och minst vanliga på naturvetenskaplig linje, något som sannolikt speglar skillnader i elevernas livsstil och exponering för nickel.
Fler flickor än pojkar rapporterade piercing, vegetarisk eller vegankost samt rökning. Dubbelt så många flickor som pojkar rapporterade att de hade minst en tatuering, vilket antyder ett ändrat könsmönster på det området.
Det finns ett starkt samband mellan livsstil och nickelallergi, men trots förändringar i livsstil bland ungdomar kan ingen större motsvarande förändring noteras i andelen nickelallergi jämfört äldre svenska data.
Avhandlingens resultat kan nu tjäna som basdata för framtida studier kring konsekvenserna av begränsningar av nickelexponeringen, t.ex. via Nickeldirektivet, men också för studier av i vilken mån förändringar i ungdomars livsstil inverkar på nickelallergierna.
Torsdagen den 22 maj försvarar Ronny Fors, Inst. för odontologi, enheten ortodonti, samt Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, dermatologi och venereologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Nickel allergy in a Swedish adolescent population and its relation to orthodontic treatment and lifestyle factors.
Svensk titel: Nickelallergi i en svensk ungdomspopulation och dess samband med ortodontisk apparaturbehandling och några livsstilsfaktorer.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.
Fakultetsopponent är professor Arne Hensten, Tandläkarutbildningen, Universitetet i Tromsö.
Kontaktinformation
Ronny Fors kommer ursprungligen från Sandsund i Pedersöre kommun, Finland, där han tog studentexamen 1988. Han tog tandläkarexamen vid Umeå universitet 1994, erhöll specialistkompetens i ortodonti (tandreglering) 2006 och arbetar sedan dess som övertandläkare vid specialistkliniken i ortodonti vid Tandläkarhögskolan i Umeå. Han kan nås på tel. 090-785 61 94 (expedition), 090-785 62 00 (reception), epost: ronny.fors@odont.umu.se
– Vi har upptäckt en metod där vi kan kontrollera det mönster som nanopartiklarna organiserar sig i, säger fysikern Dinko Chakarov, som är en av artikelförfattarna. De komplexa nanostrukturer som bildas skulle kunna användas vid tillverkning av fiberoptik, sensorer och avancerade lysdioder och lasrar.
Forskarna har utgått från ett lager av oordnade nanopartiklar av guld eller silver på ett membran av nanometer-tjocklek. När partiklarna träffas av en laserpuls fångar de in en del av ljuset, genom en excitation som kallas för plasmon-resonans. Det innebär att partiklarnas fria elektroner svänger fram och tillbaka tillsammans i takt med ljusets frekvens.
Plasmon-resonansen gör att ljuset effektivt sprids och fångas in i det tunna membranet. På grund av reflektion från membranets kanter, och resonans med resten av ljuset från laserpulsen, bildas en stående elektromagnetisk våg. Resultatet blir ”heta” och ”kalla” zoner på membranets yta. De ”heta” zonerna uppnår så hög energi att guld- eller silverpartiklarna smälter och flyttar sig enligt ett givet mönster. Allt detta händer inom loppet av några få nanosekunder.
Forskarna har visat att man kan styra mönstret genom att variera olika parametrar. Det handlar om laserljusets vinkel, våglängd och polarisering, samt membranets tjocklek och vilken typ av partiklar man använder.
Upptäckten bidrar till förståelsen av den grundläggande växelverkan mellan ljus och materia. Artikeln visar också hur plasmon-resonansen kan utnyttjas för att fånga in ljus på ett sätt som kan leda till bättre solceller.
Läs även tidigare pressmeddelande: ”Energiska nanopartiklar svänger solljus till elektricitet”:
http://chalmersnyheter.chalmers.se/Article.jsp?article=11017
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Dinko Chakarov, Kemisk fysik, Institutionen för teknisk fysik, Chalmers tekniska högskola.
Tel: 031-772 3375
dinko.chakarov@fy.chalmers.se
I den första studien fördelades 38 kvinnor med depression slumpvis till bildpsykoterapi alternativt samtalsbaserad psykoterapi. Den andra är en pilotstudie med 6 kvinnor med vulvavestibulit, dvs smärtor i och runt slidmynningen. Den tredje är en studie där 41 kvinnor som var nyinsjuknade i bröstcancer slumpvis fördelades till krisintervention i form av bildterapi respektive en kontrollgrupp.
Uppgifter inhämtades från deltagarna vid tre tillfällen: före, omedelbart efter och tre alternativt fyra månader efter bildterapin. Bilderna har analyserats ur ett fenomenologiskt perspektiv, dvs med utgångspunkt i de idéer som ligger till grund för vetenskapen om vad tingen och företeelserna verkar vara.
Resultaten talar för att bildpsykoterapi är likvärdig med samtalsbaserad psykoterapi. Metoden hjälper deprimerade kvinnor att bearbeta de upplevelser som lett till depression. Kvinnor med vulvavestibulit uppfattar sig själva på ett nytt sätt vilket tycks minska upplevelsen av smärta. Kvinnor med nyupptäckt bröstcancer kan uttrycka sina upplevelser av att ha insjuknat i cancer på ett sätt som möjliggör en lättare återgång till det vanliga livet efter cancerbehandlingen.
Slutsatsen är att bildpsykoterapi är en vitaliserande behandlingsform genom att den på ett robust sätt processar känslor som ibland är helt uppenbara, ibland först förnekade. Dessutom möjliggör terapiformen att sambandet mellan kroppen och känslorna tydliggörs på ett nytt sätt. Patientens upplevelse av sig själv och andra blir också tryggare allt eftersom gränsen mellan själv och andra blir tydligare.
Torsdag 22 maj försvarar Karin Egberg Thyme, Inst. för klinisk vetenskap, psykiatri, Umeå universitet sin avhandling med titeln ”What do you see? Studies on time-limited psychodynamic art psychotherapy”.
Disputationen äger rum i Rosa salen, Tandläkarhögskolan 9 tr, NUS. Fakultetsopponent är professor emeritus Töres Theorell, Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet.
Kontaktinformation
Karin Egberg Thyme nås på telefon 090-785 64 92, mobiltelefon 070-774 59 88 eller e-post Karin.Egberg.Thyme@vll.se.
Föreställningar om goda och dåliga förhandlare hänger ihop med stereotypa föreställningar om manliga och kvinnliga egenskaper: Goda förhandlare anses, liksom män, vara bestämda, starka och självhävdande. Dåliga förhandlare, och kvinnor, anses vara eftergivna, emotionella och alltför relationsinriktade.
När stereotypa föreställningar förutsäger att ens grupp kommer att prestera dåligt på en uppgift, kallas det inom psykologin för ”stereotyphot”. I dessa situationer har det visat sig att gruppmedlemmar presterar sämre på den uppgift som de enligt stereotypen förväntas att prestera dåligt på. De uppfyller alltså tillfälligt stereotypen. T ex har svarta amerikaner visats prestera sämre på intelligenstest när man säger att testet går ut på att mäta deras intelligens (stereotyphot) jämfört med när man inte säger det.
Samma situation kan uppstå för kvinnor som löneförhandlar, vilket Una Gustafsson har undersökt i sin avhandling.
I en av avhandlingens studier arrangerade hon verklighetstrogna löneförhandlingar med drygt 100 ekonomistuderande vid Lunds universitet. Varken ”löneförhandlaren” eller studenterna visste vad testet egentligen gick ut på. Hälften av deltagarna fick information om att deras förhandlingsförmåga skulle testas (stereotyphot) och hälften att deras förhandlingsförmåga inte kunde bedömas. Själva förhandlingssituationen var exakt densamma.
Bland dem som inte trodde att deras förmåga kunde bedömas fanns det inga könsskillnader. Men bland dem som fått höra att denna förmåga skulle mätas begärde kvinnorna drygt 2000 kronor lägre i månadslön än männen. De hade sänkt sin målsättning. När de skulle uppge sin dröm-månadslön låg den nästan 6000 kronor lägre än männens. Detta trots att det saknades könsskillnader i målsättning och lönekrav när studenterna löneförhandlade ovetande om att det var deras förhandlingsförmåga som skulle bedömas.
Men hur ska då kvinnor kunna hävda sig bättre i löneförhandlingar?
– Jag tror att om kvinnor blir medvetna om hur stereotyphot fungerar, så kan de bestämma sig för att sikta ordentligt över medellönen och därigenom undvika att begära för låg lön, säger Una Gustafsson.
Det har nämligen visat sig att vissa kvinnor som fått tydlig information om det generella mönstret – att kvinnor brukar förhandla sämre än män – plötsligt kan förhandla bättre än männen. Troligen har dessa kvinnor blivit förbannade, och lyckats med att medvetet ta avstånd från stereotypen.
Men Una Gustafsson varnar också för att lägga hela skulden på kvinnans eget beteende:
– Det finns diskriminering, säger hon. Män har lättare att få det som de begär. Undersökningar har visat att män helst inte arbetar tillsammans med kvinnor som kräver mycket i löneförhandlingarna. De anses vara otrevliga och krävande medan män som begär hög lön inte alls får den stämpeln.
Kontaktinformation
Una Gustafsson disputerar den 29 maj med avhandlingen Why women ask for less salary than men: Mediation of stereotype threat in salary negotiations. Disputationen äger rum klockan 15.00 i Palaestra, Paradisgatan, Lund.
Una Gustafsson nås på telefonnummer 070-203 52 03, una.gustafsson@psychology.lu.se
Studien visar att telomerlängden i blodceller är kopplad till prognos vid bröstcancer. Blodcellerna hos cancerpatienterna i studien hade något längre telomerer än kontrollerna. Intressant är att inom tumörgruppen visade patienter med långa telomerer (= längre än medellängden för telomererna) signifikant sämre prognos än patienter med kortare telomerer. Denna skillnad i överlevnad sågs framförallt hos patienter med mer avancerad sjukdom, d.v.s de med stora tumörer och spridning till lokala lymfkörtlar.
Speciellt viktigt är att blodcellernas telomerlängd visade sig utgöra en prognostisk markör som är oberoende av andra välkända prognostiska markörer (tumörstorlek, tumörspridning). Denna nya biologiska markör verkar med andra ord kunna säga något mer om bröstcancerpatienters framtidsutsikter än vad tidigare kända prognosmarkörer kan.
Kromosomernas ändpartier, telomererna, är viktiga för våra cellers genetiska stabilitet. I normala celler förkortas telomererna för varje celldelning medan cancerceller i regel har stabil telomerlängd. Denna stabilitet bidrar till att ge cancercellen evigt liv. En cells telomerlängd bestäms av balansen mellan positiva och negativa faktorer, varav många är okända.
Varför bröstcancerpatienter med längre telomerer i normala blodceller har sämre prognos än andra patienter är i nuläget oklart. Ett antal tänkbara förklaringar diskuteras i arbetet. En sannolik hypotes är att telomerlängden hos patienterna är en spegling av hittills okända funktioner hos immunförsvaret. Preliminära opublicerade data från forskargruppen visar att denna biologiska markör kan ge prognostisk information även vid andra tumörsjukdomar. Detta gör det än viktigare att bättre förstå mekanismerna bakom de iakttagna skillnaderna i telomerlängd.
Studien är gjord i samarbete med kollegor vid onkologiska och medicinska klinikerna vid Norrlands universitetssjukhus och Malmö akademiska sjukhus. Undersökningen omfattar 265 patienter som lämnat blod direkt efter att bröstcancerdiagnosen fastställts och 446 kontroller.
Referens:
Svenson U, Nordfjäll K, Stegmayr B, Manjer J, Nilsson P, Tavelin B, Henriksson R, Lenner P, Roos G. Breast cancer survival is associated with telomere length in peripheral blood cells. Cancer Research 2008, published May 15.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta professor Göran Roos, Inst. för medicinsk biovetenskap, patologi på telefon 090-785 18 01, mobiltelefon 070-630 86 92 eller e-post goran.roos@medbio.umu.se.
Trots välutvecklade sjukvårdssystem och god materiell levnadsstandard finns fortfarande stora sociala hälsoskillnader i västerländska samhällen, däribland Sverige. Detta har ökat intresset för hälsans sociala bestämningsfaktorer. I sin avhandling undersöker Mikael Rostila vid Centrum för forskning om ojämlikhet i hälsa, CHESS, vid Stockholms universitet och Karolinska Institutet, socialt kapital som en sådan social bestämningsfaktor.
– Enligt den amerikanske statsvetarens Robert Putnams bok ”Bowling Alone” minskade det sociala kapitalet i USA under efterkrigstiden. Jag kan dock inte se en sådan utveckling i Sverige – snarare umgås vi i större utsträckning med vänner, familj och släktingar idag än för 30 år sedan. Deltagandet i föreningsliv har dock minskat under vissa perioder. Det verkar därmed som att våra sociala relationer ändrat karaktär snarare än minskat, säger Mikael Rostila.
Avhandlingen visar att det finns stora skillnader mellan invandrares och svenskföddas sociala umgänge. Invandrare umgås i mindre utsträckning med vänner och släktingar och deltar i mindre omfattning i föreningsliv jämfört med svenskfödda. Liknande skillnader finns även mellan sociala klasser.
– Eftersom sociala relationer har betydelse för vår hälsa så förklarar sådana skillnader även hälsoojämlikheter mellan olika grupper i samhället, menar Mikael Rostila.
Sverige ligger enligt avhandlingen i topp i Europa när det gäller tillit till andra människor i samhället. Goda välfärdssystem som minskar ojämlikheter i samhället kan mycket väl vara en förklaring till höga nivåer av tillit menar Mikael Rostila.
– När människor känner förtroende för staten och välfärdssystemen så tenderar de även att lita mer på andra människor. Tillit är viktigt eftersom det bland annat har en positiv inverkan på vår hälsa. Länder med höga nivåer av tillit, däribland Sverige har en bättre folkhälsa, säger Mikael Rostila.
Det är dock viktigt att även uppmärksamma de negativa sidorna av sociala relationer menar Mikael Rostila. Sociala nätverk i Sverige är segregerade då svenskar och invandrare umgås med varandra i liten utsträckning. Avhandlingen visar att invandrare som till övervägande del umgås med andra invandrare i slutna nätverk har en sämre hälsa än andra invandrare.
– En förklaring är att invandrare i sådana nätverk har sämre möjligheter på arbetsmarknaden. En annan förklaring är att skadliga hälsobeteenden och sociala förhållanden sprids och upprätthålls i sådana nätverk. Hälsa är därmed inte enbart ett individuellt fenomen utan även ett socialt – som kan spridas i sociala nätverk. Minskad segregation skulle kunna innebära mer heterogena sociala nätverk. Om du invandrar till Sverige och flera av dina grannar är svenskar så kommer sannolikheten att umgås med svenskar förmodligen att öka, säger Mikael Rostila.
Avhandlingens titel: Healthy bridges – Studies of social capital, welfare, and health
Kontaktinformation
Ytterligare information
Mikael Rostila, Centrum för forskning om ojämlikhet i hälsa, CHESS, Stockholms universitet och Karolinska Institutet, telefon 08-16 44 16, 070-779 98 94, e-post mikael.rostila@chess.su.se
För bild, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, telefon 08-16 40 90.
Det senaste århundradet har temperaturen stigit med drygt en grad. En flertusenårig naturlig avkylningstrend är bruten och detta har framkallat förändringar i flora, fauna och landskap. I viktiga avseenden liknar tillståndet de förändringar som skedde direkt efter den senaste istiden.
– Mest påtagligt, vid sidan av glaciärernas avsmältning, är en höjning av trädgränsen med drygt 200 meter. Kalfjället krymper och den typiska nordiska fjällbjörkskogen förlorar mark till förmån för gran och tall, som är mer konkurrenskraftiga i ett varmare och torrare klimat, säger Leif Kullman.
Fjällandskapet ter sig generellt grönare och mer inbjudande. Många av fjällvärldens växter har under senare år bjudit på en överdådig blomning och därefter en riklig frö- och fruktsättning.
Växter som tidigare varit begränsade till gränslandet mellan skogsband och fjäll avancerar nu i rask takt uppför fjällsluttningarna.
– Förändringarna är så snabba att växter som mjölkört och rönn till och med slagit rot i gruset uppe på smältande glaciärer. Även vitsippa klättrar allt högre upp på fjället, berättar Leif Kullman.
Högfjällsfloran och biodiversiteten ökar på detta sätt högst dramatiskt. Fler och fler växter invandrar också till högfjället eftersom de gynnas av det varmare klimatet, bland annat contorta- och cembratall som ursprungligen inte finns i Skandinavien.
Fördelningen mellan fjällens olika växtsamhällen förändras. Vissa växter som mossor och lågvuxna örter är anpassade till en kort växtperiod efter snösmältningen. I och med att snön smälter bort allt tidigare har dessa växter i stället ersatts av ris- och gräshedar, vilket har gett fjällsluttningarna ett stäppliknande utseende.
Fjällmyrarna torkar med följden att starr- och gräsvegetationen tätnar, nya arter vandrar in och i vissa lägen bildas prunkande fjällängar. På riktigt höga nivåer, där tidigare sterila grus- och blockmarker härskade, nybildas myrmarker.
Växtlighetens förändringar påverkar förutsättningarna för fjällens djurliv. Leif Kullman har observerat nya fågel- och fjärilsarter, till exempel gärdsmyg och amiral, på allt högre nivåer.
Den kunskap som skapas i det aktuella övervakningssystemet är en förutsättning för modeller som beskriver utvecklingen i en möjlig varmare framtid.
– Fjällvärlden visar upp väldigt stora förändringar trots en blygsam temperaturökning. Nuvarande prognoser på en temperaturökning med tre grader fram till 2100 kommer att leda till betydligt större förändringar. Vi kan förvänta oss ännu färre kalfjäll, en än frodigare växtlighet och rikare flora, säger Leif Kullman.
Undersökningarna är främst gjorda på Sveriges sydliga fjäll i Jämtland, Härjedalen och Dalarna. Data från över 200 platser har lästs av vid olika tillfällen sedan 1915, en undersökning med liknande omfattning saknar motstycke i världen.
Referenser och fler bilder finns på:
http://www.teknat.umu.se/aktuellt/kullman.html
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Leif Kullman, professor i naturgeografi
Telefon: 090-786 68 93, 070-5641848
E-post: leif.kullman@emg.umu.se
Patienter med de inflammatoriska tarmsjukdomarna ulcerös kolit och Crohns sjukdom har en kronisk eller återkommande inflammation i tarmen. Under sitt avhandlingsarbete har Brita Ardesjö fokuserat på att söka de bakomliggande orsakerna till dessa sjukdomar. Hon tarmen fann att 84 procent av de undersökta patienterna med inflammatorisk tarmsjukdom hade antikroppar mot de slemproducerande bägarcellerna i tarmen.
– Vi såg också att dessa bägarceller saknas i inflammerad tarm från patienter med ulcerös kolit, vilket skulle kunna tala för att kroppens immunförsvar förstört dessa celler, säger Brita Ardesjö.
Bägarcellernas slem skyddar tarmen från bland annat infekterande bakterier. Om dessa celler förstörs kommer skyddet mot bakterier att minska i denna del av tarmen och orsaka inflammation.
Den rådande uppfattningen om inflammatoriska tarmsjukdomar idag är att en samverkan mellan genetiska anlag, miljöfaktorer, den bakteriella floran i tarmen och immunförsvaret leder till utveckling av sjukdomen. Det finns dock vissa aspekter av dessa sjukdomar som inte kan förklaras av denna modell, nämligen förekomsten av symptom från andra vävnader än tarmen t ex hud, leder, ögon, gallgång och lunga. En möjlig förklaring till detta skulle kunna vara att kroppens immunsystem reagerar mot ett kroppseget protein som finns både i tarmen och i de vävnader där man har symptom. En celltyp där man skulle kunna identifiera ett sådant protein är de bägarceller som finns i magtarmkanalen så väl som i ögon, gallgång och lunga.
– Våra resultat tyder på att antikroppar mot bägarceller skulle kunna förklara uppkomsten av inflammatoriska tarmsjukdomar, säger Brita Ardesjö.
Figurtext: Figur A visar antikroppsbindning till bägarceller i tarmen som en brun färgning av dessa celler. Framförallt färgas cellerna närmast tarmens yta. Samma antikroppar binder dock inte till cellerna i inflammerad vävnad, se figur B. De celler nära ytan som färgas i figur A verkar saknas, vilket tyder på att de kan ha förstörts av en immunreaktion mot dessa celler.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta, Brita Ardesjö, tel: 018-611 29 79, 070-361 11 72, e-post: Brita.Ardesjo@medsci.uu.se
Catrine Kostenius forskning har fokus på barns hälsa och välbefinnande – ett angeläget ämne för människor på en personlig och professionell nivå, både för föräldrar och för dem som arbetar med barn. Även om det redan finns ett flertal forskningsrapporter som uppmärksammar en nedgång när det gäller barns psykosociala hälsa och välbefinnande, är barnens perspektiv sällsynt på området.
– Jag har därför valt att beskriva barns erfarenheter av hälsa, välbefinnande, stress och stresshantering. De 128 barn mellan tio och tolv år som jag mött fick skriva brev och rita teckningar, sedan lyssnade jag på dem när de diskuterade i grupper och jag gjorde också enskilda intervjuer med dem.
– Allt det insamlade materialet har jag sedan beskrivit, och dessutom försökt förstå deras erfarenheter.
Resultatet visar bland annat att vänner är en extra fallskärm och att barn mår bra av relationer där man får mötas som ett ”vi”. Det är också tydligt att barn är kompetenta och kapabla att hantera stress och att vi som är vuxna kan lita på deras förmåga att ge uttryck för sina erfarenheter.
– Vår utmaning som vuxna är att se barnen som trovärdiga, kapabla och kompetenta i relationer som bygger öppenhet och respekt.
Hur gör man det?
– Kanske en början kan vara att bygga på det goda, att förstärka det som gör att barn mår bra, och bemöda oss om att inkludera barnen i processen?
Kontaktinformation
Upplysningar: Catrine Kostenius, tel. 0920-49 32 88, 070-200 04 64, catrine.kostenius@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22 eller lena.edenbrink@ltu.se
Människans mag-tarmkanal är hemvist för en enorm mängd bakterier som bland annat hjälper till med nedbrytning av födoämnen, produktion av vitaminer och utvecklingen av kroppens immunförsvar. Under vissa omständigheter kan dock bakteriefloran i mag-tarmkanalen vara inblandad i olika sjukdomstillstånd, bland annat inflammationer, cancer, allergier och övervikt. Forskningen befinner sig dock fortfarande i sin barndom och kunskapsluckorna är stora.
En del av avhandlingen rör bakteriefloran hos tvillingar med Crohn’s sjukdom, en kronisk inflammation i tarmen. Denna sjukdom kan beröra hela matsmältningssystemet, men vanligast är att inflammationen är lokaliserad till tjocktarmen, tunntarmen eller till bägge dessa ställen. Orsaken till sjukdomen är okänd, men tidigare studier har visat att både genetiska och mikrobiella faktorer är viktiga för sjukdomsutvecklingen.
Johan Dicksved har studerat tarmfloran hos såväl sjuka som friska tvillingpar och dessutom hos tvillingpar där bara den ene är sjuk. Studien är den första i världen som beskriver tarmfloran hos tvillingar med Crohn’s sjukdom och den stora fördelen gentemot andra studier är att tarmflorans betydelse för sjukdomen kunde studeras oberoende av individernas genetiska skillnader.
Varje individ hade en unik tarmflora, men hos friska tvillingpar syntes stora likheter i sammansättningen. Hos tvillingpar där bara den ene var sjuk fanns däremot stora olikheter i tarmflorans sammansättning, vilket visar att tarmfloran hos Crohn’s patienter skiljer sig från den hos friska individer.
Den mest avvikande tarmfloran hade patienter med inflammationen lokaliserad i tunntarmen. Dessa patienter hade en minskad mångfald av grampositiva bakterier, med en nästan total avsaknad av Faecalibacterium prausnitzii. Denna bakterie är en av få som har visat sig finnas hos nästan alla människor och den tros spela en funktionell nyckelroll då den producerar fettsyror som är en viktig energikälla för tarmslemhinnan och för kommunikationen mellan immunförsvaret och tarmfloran. Istället hade dessa patienter ökade nivåer av Escherichia coli, en tarmbakterie som kan vara sjukdomsframkallande.
Dessa resultat tyder på att tarmfloran har en särskilt viktig roll för patienter med inflammationen lokaliserad i tunntarmen och att vissa nyckelarter, exempelvis F. prausnitzii eller E. coli, spelar en viktig roll för att skydda mot respektive initiera sjukdomen.
Johan Dicksved har också undersökt tarmfloran hos barn vars föräldrar är antroposofer eller lantbrukare, grupper som mindre ofta drabbas av allergier, och sedan jämfört med kontrollgrupper.
Antroposofbarnen visade sig ha rikast mångfald i tarmfloran, vilket anses ge motståndskraft mot störningar. Lantbrukarbarn hade däremot en mindre artrik tarmflora, men det är möjligt att förekomsten av vissa nyckelorganismer kan kompensera för den mindre mångfalden.
—–
Teknologie Magister Johan Dicksved, institutionen för mikrobiologi, SLU, försvarar sin avhandling Exploring the human intestinal microbiome in health and disease.
Tid: Fredag den 23 maj 2008 kl. 09.30
Plats: Aulan, Genetikcentrum, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Dr. Joel Doré, INRA, Frankrike.
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen: http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001760/
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU: http://www.slu.se/page.cfm?page=102
Kontaktinformation
Mer information: Johan Dicksved, tel. 018-67 32 10, 073-635 76 62, johan.dicksved@mikrob.slu.se
Mellan 1988 och 2000 dömdes 93 kvinnor och 8500 män för sexualbrott i Sverige. Då tidigare forskning fokuserat på manliga förövare har kunskapen varit dålig om vilka riskfaktorer som utmärker kvinnor som begår sexualbrott.
En forskargrupp vid Karolinska Institutet har nu undersökt förekomsten av psykisk sjukdom och missbruk hos dessa 93 sexbrottsdömda kvinnor och jämfört dem med drygt 20000 slumpmässigt utvalda kvinnor i normalbefolkningen, samt med de drygt 13000 kvinnor som dömdes för icke-sexuella våldsbrott under samma period.
37 procent av de sexbrottsdömda kvinnorna hade vårdats på psykiatrisk klinik under perioden och 8 procent hade diagnostiserats med svår psykisk sjukdom (psykos). Förekomsten av psykisk sjukdom och missbruk skiljde sig inte mellan sexbrottsdömda och dem som begått andra våldsbrott.
– Detta är intressant eftersom män som begår sexualbrott oftast är mindre psykiatriskt belastade än män som begår andra våldsbrott. Kvinnliga sexualförbrytare tycks alltså mer än manliga vara psykiskt sjuka och ha missbruksproblem, säger Niklas Långström, docent vid Karolinska Institutets Centrum för Våldsprevention och en av författarna.
Siffrorna skiljer sig dock rejält från kontrollgruppen med kvinnor i normalbefolkningen. Förekomsten av psykossjukdom var 16 gånger högre bland de sexbrottsdömda än i kontrollgruppen, medan missbruk var 23 gånger vanligare. Enligt forskarna talar resultaten för att kvinnor som misstänks eller döms för sexualbrott rutinmässigt bör genomgå psykiatrisk bedömning, något som inte görs idag.
Som sexualbrott räknas i studien våldtäkt, sexuellt tvång, sexuella övergrepp på barn och sexuellt ofredande. Tidigare har samma forskargrupp genomfört en liknande studie på manliga sexbrottsdömda.
Publikation: ”Sexual Offending in Women and Psychiatric Disorder: A National Case-Control Study”, Seena Fazel, Gabrielle Sjöstedt, Martin Grann, & Niklas Långström, Archives of Sexual Behavior, online maj 2008, DOI 10.1007/s10508-008-9375-4.
För mer information, kontakta:
Docent Niklas Långström
Centrum för Våldsprevention
Tel: 08-517 705 60 (vx)
Mobil: 070 425 4133
E-post: Niklas.Langstrom@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
Mobil: 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Nackskador hos bilister som ett resultat av påkörning bakifrån är fortfarande ett stort problem för de drabbade och kostar försäkringsbolag och samhälle stora belopp. Bertil Jonssons avhandling visar att kvinnor har en trefaldigt ökad risk att få en invalidiserande skada i nacken jämfört med män. För både kvinnor och män visar resultaten att förarpositionen har dubbel risk jämfört med passagerarplatsen fram.
Avhandlingen belyser olikheter i sittställning mellan kvinnor och män i en bils olika säten som kan utgöra en delförklaring till de observerade riskskillnaderna. Kvinnliga förare justerar förarstolen annorlunda jämfört med manliga förare; kvinnor sitter högre och närmare ratten och med mera upprätt ryggstöd.
Män har större avstånd mellan bakhuvudet och nackskyddet (sk. backset) jämfört med kvinnor både då bilen står stilla och under körning. Om föraren håller händerna på rattens övre del ökar även (backset)-avståndet till nackstödet jämfört med i passagerarpositionen. Höga backset-värden är en känd riskfaktor för nackskada vid påkörning bakifrån.
Nackens rörelseomfång i horisontell förflyttning bakåt (sk. retraktion) är lika mellan könen, men påverkas av sittställningen. Hopsjunken sittställning ger ökat avstånd till nackskyddet och minskar samtidigt nackens fria rörelseförmåga bakåt (retraktion). När denna överskrids uppkommer sannolikt skadorna.
Nuvarande krockdocka som används vid utveckling av exempelvis fordonsstolar och nackskydd överensstämmer väl med normalstora män, dock ej med kvinnor. Detta gäller speciellt för kroppslängd. Inte heller testmetodiken beaktar skillnader mellan könen, samt skillnaderna i sittställning mellan och förarplats och passagerarplatsen fram.
Avhandlingen påvisar behovet av ytterligare forskning om sittställning och skaderisk, samt utveckling av testmetoderna och av en kvinnlig krockdocka vid bakpåkörning. Resultaten ger underlag till utvecklandet av nya testmetoder och skyddssystem i framtida fordon som ytterligare skulle kunna minska risken för nackskada vid påkörning bakifrån.
En högupplöst porträttbild finns att ladda ned från http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/index.html
Fredagen den 23 maj försvarar Bertil Jonsson, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, kirurgi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Interaction between Humans and Car Seats. Svensk titel: Samverkan mellan människor och bilstolar.
Disputationen äger rum kl. 9.00 i Sal D, 9 tr, Tandläkarhögskolan. Fakultetsopponent är docent Anders Kullgren, Institutionen för klinisk neurovetenskap, Personskadeprevention, Karolinska institutet, Stockholm.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=1636
Kontaktinformation
Bertil Jonsson nås på telefon 0660-37 90 49, mobil 070-250 47 54 eller e-post bertil.jonsson@ornsat.com.
