– Assimilering är den typ av inkluderande identitetspolitik som bidrar till att stärka staten mest. Samtidigt visar mina resultat att en multikulturell politik som enbart erkänner en typ av etniska skiljelinjer tenderar att leda till allvarligare interna konflikter än en multikulturell politik som erkänner flera olika etniska skiljelinjer, säger Anna Persson.
Aldrig tidigare i världshistorien har det funnits så många suveräna stater som i dag. I början av 1900-talet fanns 55 internationellt erkända nationalstater. Nu är de 192. Men trots internationellt erkännande är långt ifrån alla stater legitima i de egna medborgarnas ögon. Enligt Anna Persson är inhemsk legitimitet viktig för statens förmåga att föra utvecklingen framåt.
– Utan legitimitet går statens krafter mest åt till att kontrollera den egna befolkningen och att hindra andra grupper från att försöka ta över makten. Om vi vill veta varför vissa stater är starkare än andra behöver vi förstå varför vissa stater har mer inhemsk legitimitet än andra, säger hon.
I sin avhandling har Anna Persson undersökt hur olika typer av identitetspolitik påverkar staters legitimitet och styrka. Det har hon gjort genom att jämföra i vilken utsträckning ledarna i Botswana, Zambia och Uganda erkände de etniska grupperingar som fanns inom statens gränser vid tiden för självständigheten. Därefter har hon jämfört hur de olika typerna av identitetspolitik har påverkat förmågan att samla in skatter i de tre länderna.
– Ur ett teoretiskt perspektiv är det egentligen ganska otroligt att folk betalar skatt. Man vet inte med säkerhet om man kommer att få igen för pengarna man betalar och dessutom betalar man inte bara till sig själv utan även för andra i samhället. På så sätt reflekterar en stats förmåga att samla in skatter statens legitimitet väl.
Assimilering stärkte staten
Slutsatsen av studien är att det inte spelar någon avgörande roll för en stats utveckling hur många etniska grupper som lever inom statens gränser. Det är snarare den identitetspolitik som förs under omvälvande perioder i staters utveckling som påverkar utvecklingen en lång tid framöver. I Botswana bidrog assimilering under de första åren av självständigheten till att stärka staten i betydligt högre grad än vad en multikulturell politik gjorde i Zambia och Uganda.
Samtidigt visar avhandlingen att en multikulturell politik som erkänner flera olika typer av etniska skiljelinjer ger en starkare stat än en multikulturell politik som enbart bygger på en skiljelinje, exempelvis region. Det vill säga, om en stat vill föra en multikulturell politik, så tyder resultaten på att en sådan som erkänner flera skiljelinjer fungerar bättre än en multikulturell politik som enbart erkänner en etnisk skiljelinje.
– Har medborgarna flera olika politiska identiteter att agera efter så är risken lägre att det uppstår konflikter eftersom etniska identiteter så som till exempel språk och region ofta bara delvis överlappar varandra.
Avhandlingens titel: The Institutional Sources of Statehood – Assimilation, Multiculturalism, and Taxation in Sub-Saharan Africa
Tid och plats för disputation: Fredagen den 30 maj 2008, kl. 13.15, Sal 10, Universitetsbyggnaden, Vasaparken, Göteborg.
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Anna Persson, 0733-609805 031-7861537
anna.persson@pol.gu.se
Karin Grahn har analyserat de läromedel som används för att utbilda ungdomstränare i fotboll, friidrott, gymnastik, handboll, innebandy och simning.
– Jag tror att det finns en bra medvetenhet om jämställdhet och att man försöker arbeta aktivt med det inom idrotten. Men det betyder inte att läromedlen alltid säger samma sak, säger Karin Grahn som gjort både en kvalitativ och en kvantitativ analys av läromedlen.
Där slår ofta kollektiva föreställningar om genus, det sociala könet, i idrotten igenom. Att männen är de huvudsakliga idrottarna visas av att män är oftare på bild och bland annat av att pojkar nämns mer som generella idrottare medan flickor ses som könsspecifika idrottare.
– Dessutom är det den manliga kroppen som tas som utgångspunkt för hur idrottare generellt ska bedriva sin träning.
Karin Grahn har en bakgrund som utbildad idrottspedagog och har även jobbat som idrottstränare och ledare. Genom att visa hur mycket och på vilket sätt flickor och pojkar framställs i läromedlen ger hennes avhandling nya perspektiv på hur genus skapas inom idrotten.
– Jag insåg när jag började läsa om genusfrågor hur mycket jag egentligen redan arbetat med det under min tid som konståkningstränare, säger hon.
Vilket genomslag den manliga normen får i läromedlen beror bland annat på vilken typ av idrott som texten handlar om – lagidrott eller individuell idrott – ålder och nivåanpassning och om läromedlet behandlar idrotten i stort eller är specialiserat på ett visst ämnesområde, som metodik eller träningslära.
Allra tydligast visar sig den manliga normen i lagidrotternas material. Inte i något av materialen är kvinnorna normen på motsvarande sätt. I exempelvis gymnastikens och simningens material gäller dock en mer neutral hållning till kön.
Läromedlen ger en ganska ensidig bild av att pojkar är ämnade för idrott.
– Utbildningsmaterialet utesluter exempelvis pojkar som inte är prestationsinriktade, eller som upplever problem inom idrotten, säger Karin Grahn.
Flickorna beskrivs följaktligen som att de utvecklas till kvinnor som kanske idrottar under tiden, medan pojkar beskrivs som att de utvecklas till idrottare. Samtidigt ges en mångtydig bild av vad det innebär att vara flicka inom idrotten, där både prestation och sociala värden formar föreställningar om flickor.
Trots det dominerar bilden av att det är flickor som är de problematiska inom idrotten, vilket kan få konsekvenser för hur man ser på idrottande flickor i den praktiska verksamheten.
Kontaktinformation
Författare: Karin Grahn, Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet
Titel: Flickor och pojkar i idrottens läromedel. Konstruktioner av genus i ungdomstränarutbildningen
Disputation: Fredagen den 30 maj 2008, kl. 13.15 i Kjell Härnqvistsalen, Pedagogen hus A, Göteborgs universitet
Kontakt: karin.grahn@ped.gu.se, 073-5113181
Stamceller är unika, icke-specialiserade celler med evigt liv, som kan mogna till många olika celltyper. Forskare hoppas därför att stamceller ska kunna ersätta celler som på olika sätt gått sönder i kroppen. Exempelvis kan kanske stamceller reparera hjärtmuskelvävnad som skadats efter hjärtinfarkt och ersätta nervceller som bryts ned vid Alzheimers sjukdom.
När stamceller mognar till en viss celltyp, och får en bestämd funktion, börjar de åldras på ett kontrollerat och förutbestämt sätt.
– Man kan säga att stamceller stämplas med ett ”bäst före datum” under mognadsprocessen. Alla specialiserade celler i vår kropp har därför begränsad livslängd. Anledningen till detta är att kromosomernas ändar, telomererna, fungerar som en DNA-klocka som mäter cellens ålder. Var gång en specialiserad cell delar sig krymper telomerernas DNA. När telomererna blivit för korta slutar cellen dela sig och dör, säger docent Tomas Simonsson, som är en av författarna till forskningsartikeln.
Till skillnad från specialiserade celler kan stamceller genom ett speciellt enzym förlänga telomerernas DNA under celldelningen. På så sätt nollställs DNA-klockan kontinuerligt i stamceller och stamcellerna får evigt liv.
I senaste numret av Nature Structural and Molecular Biology rapporterar ett europeiskt forskarlag med forskare från Sahlgrenska akademin att de lyckats avslöja hur det i detalj går till när den inbyggda DNA-klockan nollställs. Forskarna har undersökt de proteiner som utgör DNA-klockans centrala urverk och kartlagt de molekylära förändringar som styr förlängningen av telomerernas DNA, samt hur dessa förändringar är kopplade till cellcykelns olika faser.
– Forskningen förklarar för första gången den molekylära bakgrunden till stamcellers eviga liv och vi hoppas nu att kunskapen ska underlätta utvecklandet av kliniskt fungerande stamcellsterapi, säger docent Tomas Simonsson
Tidskrift: Nature Structural and Molecular Biology
Artikel: Telomerase recruitment by telomere end-binding protein ß facilitates G-quadruplex DNA unfolding in ciliates
Författare: Katrin Paeschke, Stefan Juranek, Tomas Simonsson, Anne Hempel, Daniela Rhodes och Hans Joachim Lipps
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Docent Tomas Simonsson, telefon: 031–786 3497, 0730–247 257 e-post: tomas.simonsson@gu.se
För att bättre förstå vår förhistoria, de migrationsmönster som finns och för att komma närmare dem som levde i Sverige på stenåldern genomförde Anna Linderholm genetiska undersökningar på individer från olika delar av landet över en period som sträcker sig över mer än 5 000 år. Genom att studera en så pass lång period av förhistorien framträder migrationsmönster mer tydligt, samt att man kan hitta genetiska kopplingar mellan stenåldern via bronsåldern in i modern tid
Ett av de mest tydliga resultaten i undersökningen var den tydliga genetiska skillnaden mellan den Gropkeramiska kulturen och Trattbägarkulturen, som var de två mest framträdande under stenålderskulturen.
– Tidigare kände vi till att de skiljde sig i genom vad de ätit, bott och i sitt begravningssätt. Men nu kan vi också för första gången se att de skiljer sig åt rent genetiskt, säger Anna Linderholm. I över hundra år har man inom arkeologin diskuterat huruvida det funnits två kulturgrupper under stenåldern eller om det är en vidareutveckling av kulturer vi ser i det arkeologiska materialet från stenålder. I och med denna studie kan vi säga att det rör sig om två genetiskt skilda populationer.
DNA-analyser av människor från båda grupperna har också gjorts för att undersöka mjölkanvändningen i vuxen ålder.
– Här finns det en klar skillnad mellan människorna i den Gropkeramiska kulturen som var fiskare och jägare och i Trattbägarkulturen som var jordbrukare. En större andel av den jordbrukande populationen kunde utnyttja mjölk som vuxna, vilket måste anses vara en stor överlevnadsfördel, menar Anna Linderholm.
I en av de största dietundersökningarna som gjorts på ett arkeologiskt skelettmaterial, har nya kunskaper framkommit. Materialet kommer från Öland och representerar hela stenåldern och en del av järnåldern i ett tidsspann på över 5 000 år.
– Undersökningen är spännande på flera sätt menar Anna Linderholm, då den representerar ett stort tidsspann men också att den omfattar en stor mängd individer, över 100 stycken. Dessutom visare den att övergången till jordbruk från ett fiskar- och jägarsamhälle på Öland kommer mycket senare än vad många tidigare ansett.
Studier av stabila isotoper kan också bekräfta olika migrationsmönster. Genom att mäta svavelhalten i kollagenet, som utgör huvuddelen av skelettet hos människorna, får man en indikation på var ifrån maten kommit som människorna har ätit. Därmed har man kunnat bekräfta att den berömda skelettåkern i Björned i Ångermanland med största säkerhet var en kristen koloni och begravningsplats.
– Analysen visade att variationen i svavelhalten hos människorna indikerar på att de kommer från olika områden, säger Anna Linderholm.
Avhandlingens namn: Migration in Prehistory. DNA and stable isotope analyses of Swedish skeletal material. Avhandlingen finns att ladda ner som pdf på http://www.diva-portal.org/su/theses/abstract.xsql?dbid=7479.
Kontaktinformation
Ytterligare information:
Anna Linderholm, Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet, tfn 08-16 21 76, e-post anna.linderholm@arklab.su.se
För bild, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.
– Genom att pröva olika narkosmedel och olika doser av olika sorters smärtlindring, ser jag hur tecknen på smärta förändras och kan så småningom få fram den bästa smärtlindringsmetoden, säger Patricia Hedenqvist, doktorand vid institutionen för fysiologi och farmakologi.
Det var när hon jämförde olika narkosmedel på råtta – gasanestesi kontra injektionsanestesi – och sedan undersökte deras smärtupplevelser efter operation, som hon fann att de råttor som sövts ner med gas visade mindre smärtbeteende och återhämtade sig snabbare än de som sövts ner med injektion. Det var ett välkommet fynd eftersom gasanestesi har många andra fördelar. Till exempel påverkar narkosgasen inte leverfunktionen lika mycket och därmed inte heller nedbrytning av andra substanser som tillsatts i forskningssyfte.
Kaniner däremot reagerar inte bra på inandning av narkosgaser. De är mycket känsligare än möss och råttor och reagerar med flyktförsök och långa andningsuppehåll. Ett mål var därför att hitta ett medel som kaniner kan tolerera. Hon fann att gasen desfluran var den som gav kaninen minst problem vid sövning. Men injektionnarkos undersöktes också på kaniner och en jämförelse mellan olika injektionssätt visade att injektion under huden, som kan vara skonsammast för djuret och ge minst smärta, gav lika bra effekt som efter en intramuskulär injektion.
Små djur som mus, råtta och kanin behöver vakna snabbt efter narkos eftersom de har högre ämnesomsättning än större djur och människa och måste äta oftare. Patricia Hedenqvist har därför även undersökt en typ av injektionsnarkos, som kan hävas genom att injicera ett motgift. Metoden fungerade väl på råttor. De vaknade upp snabbt efter att ha fått motgiftet men det visade sig att den här typen av narkos hämmade andningen så mycket att råttorna behövde få syrgas. Hon prövade också att ge en morfinliknande smärtlindringsmedicin redan före sövning, den här gången med en annan typ av injektionsnarkos. Det har fungerat bra för andra slags djur men på råttorna fungerade det inte så bra.
– Att upptäcka smärta hos gnagare kan vara svårt, eftersom de är byten för andra djur, maskerar de sin smärta. Om de visar sig svaga blir de ett lättare byte för det jagande djuret. Men tittar man noga så går det att upptäcka tecken på smärta hos råtta, till exempel efter en bukoperation. Råttan skjuter rygg, får sammandragningar i bukmusklerna eller ryckningar i huden på ryggen, säger Patricia Hedenqvist.
Forskning om djurs smärta har ökat i omfattning sedan början av 90-talet men forskningen har främst berört husdjur och lantbruksdjur. Även smärtbehandling har blivit vanligare, men på försöksdjur är det fortfarande ovanligt internationellt sett. Här ligger Sverige före många andra länder på grund av en strikt djurskyddslagstiftning.
Avhandling: Anaesthesia and analgesia for surgery in rabbits and rats: A comparison of the effects of different compounds, Patricia Hedenqvist, Karolinska Institutet, institutionen för fysiologi och farmakologi. Disputationen sker den 30 maj 2008.
Ladda ner: http://diss.kib.ki.se/2008/978-91-7357-578-2/
Med anledning av disputationen anordnas ett seminarium om hur man kan upptäcka att djur, framför allt gnagare, har ont samt hur man kan mäta och lindra smärtan.
Tid: Torsdag 29 maj kl. 13
Lokal: Karolinska Institutet Solna, Institutionen för fysiologi och farmakologi, Nanna Svarz väg 2, Föreläsningssalen.
Anmälan: sabina.bossi@ki.se
För frågor, kontakta:
Patricia Hedenqvist, veterinär
via pressekreterare Sabina Bossi
Telefon: 08-524 860 66
Mobil: 070-614 60 66
E-post: sabina.bossi@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och samverkan bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Livsmedlet, som kallas för tempe, är dessutom en fullkornsprodukt med ett högt innehåll av folat. Att fullkorn minskar risken för hjärt/kärlsjukdomar är medicinskt vedertaget, och man tror att det också skyddar mot åldersdiabetes och vissa former av cancer. B-vitaminet folat är den naturliga formen av folsyra, och behövs bland annat för normal fosterutveckling.
– Tempe är tänkt för vegetarianer, men också för människor som vill äta mindre kött av till exempel miljöskäl, säger Charlotte Eklund-Jonsson. Vi tänkte också på miljön när vi valde att utgå från korn och havre, som passar bra att odla i Sverige och därmed inte kräver några långa transporter.
Man tillverkar tempe genom fermentering med hjälp av mikrosvampen Rhizopus oligosporus. Tempe-fermentering har sitt ursprung i Indonesien, men där används i stället sojabönor som råvara. Charlotte Eklund-Jonsson har samarbetat med Svalöf Weibull, som har hjälpt henne att välja korn- och havresorter med ett högt innehåll av lösliga kostfibrer, mineraler och vitaminer.
– Jag har också samarbetat med Lantmännen Foods, som förhoppningsvis kommer att lansera spannmålstempe i sitt Go Green-sortiment som riktar sig till vegetarianer. Det skulle i så fall bli en köttersättning som liknar produkten Quorn, och som består av både svamp och spannmål.
Under avhandlingen har hon tagit fram metoder för att bevara spannmålets höga fiberinnehåll, och samtidigt öka dess halt av lättillgängligt järn. Dessa saker står normalt i motsats till varandra.
Charlotte Eklund-Jonsson har visat att järnupptaget fördubblades efter en måltid med korntempe jämfört med ofermenterat korn, i en studie på friska människor. I ytterligare studier gav både havre- och korntempe dessutom låga blodsockersvar och insulinsvar hos försökspersonerna, vilket är karaktäristiskt för fullkornsprodukter. Halterna av folat ökade 2,5 gånger under tempe-fermentering av korn.
Hon har också undersökt motsvarande måltider i en datorstyrd mag/tarm-modell, och gjort ljusmikroskopi-studier av prover som togs ut från den simulerade matsmältningen. Dessa undersökningar bekräftade resultaten från studierna på människa.
Avhandlingen, ”Nutritional properties of tempe fermented whole-grain barley and oats –
Influence of processing conditions on the retention and availability of iron, starch and folates” försvaras vid en offentlig disputation den 5 juni.
Tid: 10.00.
Plats: Sal KB, Kemigården 4, Chalmers tekniska högskola, Göteborg.
Avhandlingens abstract i Chalmers publikationsdatabas, CPL:
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Charlotte Eklund-Jonsson, Institutionen för kemi- och bioteknik, Livsmedelsvetenskap, Chalmers
Tel: 031-772 3816
charlotte.eklund-jonsson@chalmers.se
Huvudhandledare: Docent Marie Alminger, Institutionen för kemi- och bioteknik, Livsmedelsvetenskap, Chalmers
Tel: 031-772 3817
marie.alminger@chalmers.se
Biträdande handledare: Professor Ann-Sofie Sandberg, Institutionen för kemi- och bioteknik, Livsmedelsvetenskap, Chalmers
Tel: 031-772 3826
ann-sofie.sandberg@chalmers.se
I avhandlingen har Pelle Åberg studerat ett tjugotal samarbetsprojekt mellan det svenska studieförbundet ABF (Arbetarnas bildningsförbund) och uppbyggnaden av den estniska organisationen AHL (Avatud Hariduse Liit). Projekten finansierades till största delen via Olof Palmes Internationella Centrum och i förlängningen av SIDA. I avhandlingen studerades projekt som genomfördes mellan 1991 och 2004, dvs perioden mellan den estniska frigörelsen från Sovjetunionen och EU-inträdet, och fokus i studien låg på samarbeten mellan frivilliga organisationer, vilka kan ses som en del av det civila samhället, och aktiviteter som faller under den typ av stöd som getts ut till Östeuropa och före detta Sovjetunionen sedan dess sammanbrott.
– Det resultat som framträder tydligast i studien är att de idéer som är förknippade med svensk folkbildning, till exempel studiecirkelsmetoden, inte bara exporterats och tillämpats på plats hos mottagarna, utan de har också anpassats till de lokala förhållandena, säger Pelle Åberg. Avhandlingen visar dessutom att förhållandet mellan samarbetspartners och de strategier som svenska organisationer valt påverkar både hur projekten upplevts och koms ihåg likväl som de resultat de lett till.
Pelle Åbergs studie pekar också på att möjligheten att identifiera sig med samarbetspartnern är viktig. ABF har en stark koppling till arbetarrörelsen och den svenska socialdemokratin medan AHL har haft betydligt mer varierande typer av medlemsorganisationer som inte knutit an till samma typ av gemensam värdegrund. Detta har också i vissa fall inneburit komplikationer i samarbetet. Dessutom visas tydligt att också de svenska organisationerna har fått ut en hel del av dessa internationella projekt. Det rör sig med andra ord ofta inte om en ensidig process utan även de som väntas stå för biståndet kan lära sig mycket.
Avhandlingen visar att förändringar i det som sprids genom denna typ av projekt är en viktig del av processen och inte minst den översättning av idéer och metoder som sker genom den mottagande partnerns ansträngningar att anpassa innehållet till den egna miljön. Dessutom identifieras ett antal aspekter som är viktiga för väl fungerande samarbeten och demokratistödjande insatser såsom närhet, både geografiskt och kulturellt, vilket är nära förknippat till möjligheten att finna gemensam mark och gemensamma värderingar samt att det är viktigt att involvera samarbetspartnern i alla steg av projekten.
Disputationen äger rum fredagen den 30 maj 2008 kl.13.00 i sal MB 503 på Södertörns högskola. Opponent är Professor Mikko Lagerspetz från Åbo Akademi.
Avhandlingens namn: Translating Popular Education – Civil Society Cooperation between Sweden and Estonia. Avhandlingen finns att ladda ner som pdf på http://www.diva-portal.org/su/theses/abstract.xsql?dbid=7424.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Pelle Åberg, tfn 08-608 49 55 mobil 070-978 20 60 eller e-post pelle.aberg@sh.se.
För bild
08-16 40 90 eller press@su.se.
De nya rönen beskrivs i majnumret av den vetenskapliga tidskriften Molecular and Cellular Proteomics. Människans proteiner är involverade i det närmaste alla viktiga fysiologiska funktioner och små förändringar hos proteiner kan ge upphov till sjukdom.
Det svenska HPA-projektet (Human Protein Atlas) arbetar med att kartlägga människans proteiner och alla resultat presenteras i en publik databas där för närvarande 3014 proteiner finns listade. I höst beräknas 6000 proteiner vara inlagda i databasen. För varje protein finns en sammanställning med bilder som visar hur proteinet förekommer i 48 olika normala vävnader och i 20 olika typer av cancervävnader. Tidigare har det endast varit möjligt att genomsöka databasen med hjälp av namnet på en gen eller en kromosom, men med den nya avancerade funktionen förbättras sökmöjligheterna avsevärt.
– Man kan söka utifrån hur proteinet uttrycks i olika vävnader, till exempel en frisk vävnad i förhållande till en tumör. Det går också att söka på proteiner som finns i stor mängd i en cancervävnad, men inte i en annan och man kan ange flera kriterier samtidigt, säger Cecilia Lindskog, doktorand inom projektet.
Atlasen kommer att kunna användas för att finna proteiner som kan vara intressanta ur en diagnostisk eller prognostisk synvinkel. Proteiner kan exempelvis användas för att ”leta upp” en skadlig förändring i en cell eller vävnad. Tidig diagnostik, liksom bättre möjlighet att göra en riktig prognos, är en mycket viktig framtidsfråga för sjuk- och hälsovården eftersom det innebär att behandlingsresurserna kan användas för de mest behövande och på ett tidigare stadium.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Fredrik Pontén, 018-611 38 46, 073-041 39 91, e-post: Fredrik.Ponten@genpat.uu.se eller Cecilia Lindskog, tel: 018-471 50 33, 073-314 54 47, e-post: Cecilia.Lindskog@genpat.uu.se
Gruppen innehåller även forskare från Karolinska Institutet, Center for Inflammation and Metabolism i Köpenhamn, Cambridge- and Heriot Watt-universiteten i Storbritannien, samt Scripps Institute i Florida, USA. Resultaten är webbpublicerade i tidskriften FASEB Journal.
Forskarna har studerat genen PINK1 (PTEN-induced Kinase 1) hos personer från Skandinavien och Storbritannien. Mutationer i den här genen har tidigare visats orsaka sällsynta, ärftliga former av Parkinsons sjukdom.
Till att börja med identifierade forskarna flera vanliga förändringar i PINK1-genen som hämmar bildandet av budbärar-RNA (mRNA) och visade att låga halter av just mRNA ökar risken för typ 2-diabetes. Nästa steg var att påvisa att förändringar i PINK1-genen har samband med diabetes, vilket de kunde göra via prover från 50 000 personer i den genetiska DIAGRAM-databasen.
Eftersom typ 2-diabetes är en så komplex sjukdom ville forskarna söka mer precist efter de mekanismer som ligger bakom kopplingen mellan gendefekter i PINK1 och diabetes.
PINK1-proteinet, som genen kodar för, anses skydda cellens mitokondrier från oxidationsskador och med ledning av detta studerades om personer som bär på den muterade genformen har problem med att oxidera energisubstanser som blodfetter (lipider) och glukos.
Misstanken visade sig riktig: PINK1-defekterna som störde mRNA-bildandet och orsakade diabetes var också kopplade till höjda halter av blodfetter och störningar i syreomsättningen.
I fettceller från möss kunde forskargruppen därefter visa att den hämmade produktionen av PINK1-proteinet orsakar nedreglering av en annan gen som är inblandad i lipidtransporter, ”fatty acid binding protein 2”. Denna observation kan förklara varför defekter i PINK1-genen medför ökade blodfetthalter och diabetes.
Referens: PW Franks, C Scheele, RJF Loos, AR Nielsen, FM Finucane, C Wahlestedt, BK Pedersen, NJ Wareham, JA Timmons. “Genomic variants at the PINK1 locus are associated with transcript abundance and plasma NEFA concentrations in European Whites”. FASEB Journal 2008.
Kontaktinformation
Paul W. Franks är gästlärare vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för medicin, Umeå universitet. Han kan nås på tel. 090-785 33 54, epost paul.franks@medicin.umu.se
Djurs hälsa, välbefinnande och välfärd är begrepp som började diskuteras allmänt på 1960-talet och som sedan dess vuxit i betydelse. Hur dessa begrepp definieras har förstås stor betydelse för frågor kring djurskötsel och djuretik.
Henrik Lerner, biolog, filosof och doktorand vid Tema hälsa, har undersökt hur dessa tre begrepp definieras i olika sammanhang: i den vetenskapliga litteraturen, bland några veterinärer, och i lagstiftningen i några olika länder.
Hans övergripande slutsats är att ingen enighet finns om hur begreppen ska tolkas.
– Vi tror att vi är överens om vad vi menar med uttryck som ”djurens välfärd”, säger han, men så är det inte alls. Det här behöver diskuteras mycket mer.
Han tar ett exempel från den tyska grundlagen som säger att djuren är våra medvarelser. Men dessa formuleringar har ännu inte fått några praktiska konsekvenser.
– I grunden utgår vi fortfarande ifrån att djur är saker, säger han. De kan köpas, säljas och avlivas utifrån våra behov.
I Sverige regleras människors relationer till djur i en lång rad olika lagar t ex: Brottsbalken, djurskyddslagen, miljöbalken, jaktlagstiftningen och artskyddsförordningen. Synen på djur varierar, inte bara beroende på art, utan också på vilken roll de spelar för människan. Därför föreskrivs olika sätt att behandla laboratoriedjur, husdjur, slaktdjur, utrotningshotade djur och djur som jagas, exempelvis.
Många är idag överens om att vissa djur kan känna smärta och ångest, och därmed lidande. Men därifrån är steget fortfarande stort till att definiera vad som karakteriserar välbefinnande hos djur och vad som menas med välfärd för dem. Ofta landar man i diskussioner om utformning av stall, ytor, temperaturer och luftkvalitet.
– Veterinärer anser sig kunna avgöra om en ko lider genom att studera dess hållning, säger Henrik Lerner. Men en älg som inte är social på samma sätt visar aldrig om den lider.
För att komma vidare i de här frågorna krävs en mer nyanserad syn på djur, menar han. Det går inte att klumpa ihop dem i en enda stor grupp.
Vi behöver också definiera vad vi menar med djur, fortsätter han, och påpekar att människan ju också är ett djur. Ingen har ännu hittat en definition som på ett avgörande sätt skiljer ut oss från alla andra djur. Vi delar våra egenskaper med en eller flera andra arter, så vilka egenskaper vi än väljer att lyfta fram i en definition, kommer flera andra arter att hamna i samma grupp som vi.
Kontaktinformation
Henrik Lerner nås på telefon 013-285771, 0768-539373, e-post: henle@ihs.liu.se. Han disputerar den 4 juni.
Genom att använda resultat från bland annat vattenståndsmätare och geoelektriska sensorer, tillsammans med hastighetsfält från datormodeller har Jenny Nilsson i sin avhandling vid Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet, kunnat uppskatta havscirkulationen i Östersjön. I det aktuella fallet är observationssystemet baserat på en telekommunikationskabel mellan Västervik och Visby, lokaliserat i hjärtat av Östersjön. Jämfört med andra mätsystem i området är detta enligt Jenny Nilsson klart överlägset med sin räckvidd, höga tidsupplösning och låga driftskostnader. I en av studierna i avhandlingen undersöks vindens inflytande på havsströmmarna i Östersjön.
– Resultaten visade att på vintern orsakar de kraftiga vindarna en storskalig ”skvalpande” rörelse över hela Östersjön. Det torde inte råda tvivel om att dessa nya geoelektriska observationer kommer att vara en viktig informationskälla om tillståndet i Östersjön, nu och i framtiden, säger Jenny Nilsson.
Traditionella metoder (som till exempel mätbojar) för att mäta havsströmmar har många begränsningar för Östersjön och den typen av innanhav, dels eftersom Östersjön är kraftigt trafikerat men även på grund av det aktiva fisket. Risken är stor att utplacerade mätsystem fastnar i trålar och försvinner. Andra metoder för att undersöka havscirkulationen baseras på direkta fartygsmätningar. Dessa är dock både ekonomiskt och tidsmässigt kostsamma och ger endast tids- och rumsbegränsade uppskattningar av havets tillstånd. Sedan 1950-talet har en alternativ teknik utvecklats för att uppskatta oceanernas vattentransport, och i början av 1980-talet rapporterades om lyckade mätförsök på Floridaströmmen utanför USA:s sydöstra kust. Tekniken är baserad på mätningar av de elektriska fält som uppkommer då havsvattnet rör sig genom jordens magnetfält; dessa observationsdata omvandlas sedan till volymtransport. Studier har visat att det till och med är möjligt att studera havsrörelser på väldigt långt avstånd, till exempel från rymden med hjälp av satellitmätningar.
– I min avhandling har vi dock hållit oss på jorden och tillämpat tekniken på vårt närmaste farvatten – Östersjön, säger Jenny Nilsson.
Avhandlingens titel: On methods for estimating oceanic flow
Avhandlingen kan laddas ner som pdf via http://www.diva-portal.org/su/theses/abstract.xsql?dbid=7343.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Jenny Nilsson, Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 2413, 0733-563 562, e-post jennyn@misu.su.se
För bild, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.
SLU-forskarna Kjell Johansson och Staffan Åkerblom visar att kvicksilverhalten i fisk har ökat med i genomsnitt några procent per år under de senaste tio åren. Grundorsaken till ökningen är att luftnedfallet fortfarande har en sådan storlek att kvicksilverhalterna i marken fortsätter att byggas på. Därmed ökar också utläckaget av kvicksilver från marken till våra vattensystem vilket ger ökande halter i fisk. Det kvicksilver som faller ned över Sverige kommer främst från utsläpp i samband med förbränningsprocesser i andra europeiska länder.
– För att ekosystemen ska få en återhämtning där kvicksilverhalterna sjunker krävs att luftnedfallet minskar med 80 procent jämfört med dagens nivå, säger Kjell Johansson, professor vid SLU.
Även om det är luftnedfallet av kvicksilver som är huvudorsaken till ökningen av kvicksilverhalterna i fisk, kan den pågående klimatförändringen vara en bidragande orsak.
Enligt SLU-forskarna påverkar ett förändrat klimat bland annat de processer som styr vilka mängder av kvicksilver som frigörs till vattensystemen totalt och vilken mängd som är direkt tillgängligt för upptag i organismer.
Möjligen kan skogsbruket också ha bidragit till en viss ökning i läckaget av kvicksilver från mark, genom att grundvattennivåerna stigit i områden som inte dikesrensats på länge.
– Vi kommer att gå vidare med en fördjupad analys av datamaterialet för att om möjligt reda ut orsakssambanden kring den pågående ökningen av kvicksilver i fisk, berättar Kjell Johansson.
Källa: Staffan Åkerblom och Kjell Johansson (2008). Kvicksilver i svensk insjöfisk – Variationer i tid och rum. Rapport från institutionen för vatten och miljö nr 8 2008, SLU. ISSN 1403-977X.
Läs rapporten: http://publikationer.slu.se/Filer/Hg_Fisk.pdf
SLU-forskarnas utvärdering bygger på data om kvicksilver i fisk som samlats från den nationella datavärden IVL, myndigheters databaser och andra tillgängliga datakällor (regionala och lokala). Sammanställningen av data och forskarnas utvärdering har finansierats med medel inom SLU:s Fortlöpande miljöanalys www.slu.se/foma, program Organiska risksubstanser och metaller www.slu.se/foma/orgriskmetaller.
Pressbild
Kjell Johansson (Foto: Ann-Katrin Hallin)
Kontaktinformation
Kjell Johansson, institutionen för vatten och miljö, SLU. Tel 0705-67 31 05. kjell.johansson@ma.slu.se
Insättning av knäledsproteser visar i alllmänhet mycket goda resultat när de utvärderas, men de flesta studier är gjorda på äldre patienter. Knäledsförslitning blir emellertid allt vanligare hos yngre personer, dvs. före 60—65 års ålder. För att kunna erbjudas också till dessa patienter måste proteserna hålla och sitta fast i minst 25 år.
Undersökningar av yngre patienter som fått knäledsprotes visar i allmänhet sämre resultat än motsvarande hos äldre. Det har lett till att många ortopeder är tveksamma till att operera den här gruppen, som därmed inte kunnat erbjudas en typ av behandling som ger avsevärd smärtlindring och bättre funktion.
I avhandlingen testas nya beläggningar på protesdelarna med avsikten att protes och ben skall ”växa” ihop och ge tillförlitlig fastsättning över lång tid hos yngre patienter. Det förefaller också som om konceptet ger stabil och bestående fastsättning av knäledsproteserna.
Utvärderingarna av de nya knäledsproteserna har visat lovande resultat i studier vid Norrlands universitetssjukhus och Falu lasarett. De moderna knäledsproteserna, som insätts utan s.k. bencement, har följts upp med en speciell röntgenmetod med hög upplösning. Metoden, radiostereometrisk analys, har mer än tio gånger högre noggrannhet än vanlig röntgen och kan mäta rörelser mellan protes och ben med en exakthet på upp till 0,05 mm och 0,1 grad.
Fredagen den 30 maj försvarar Anders Henricson, Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Total Knee Arthroplasty. Aspect on improved fixation in the younger patient. Svensk titel: Aspekter på förbättrad fixation av knäledsproteser hos yngre patienter.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Föreläsningssalen, Falu lasarett.
Fakultetsopponent är docent Sören Toksvig-Larsen, Ortopedkliniken, Hässleholms sjukhus.
Kontaktinformation
Anders Henricson är verksam som ortoped vid Falu Lasarett, Dalarna, och doktorand vid Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet. Han kan nås på tel. 070-523 69 86, epost anders.henricson@ltdalarna.se
Att skilja mellan olika typer av satsdelar är en viktig komponent i denna process. I det avseendet bjuder de nordiska språken vissa utmaningar eftersom de har möjlighet till variation i ordföljden, samtidigt som den morfologiska markeringen är begränsad. Subjektet i en mening kan till exempel placeras både före och efter verbet (jfr Ida läste igår och Igår läste Ida), utan att subjektsfunktionen markeras formellt (jfr Ida läste boken och Boken ligger på bordet där boken har samma form oberoende av om det är subjekt eller objekt).
Lilja Øvrelid undersöker i sin avhandling vilka språkliga faktorer som bidrar till att man kan göra skillnad mellan olika typer av satsdelar som subjekt och objekt. Hon använder sig av generaliseringar som gäller för en rad språk om hur vi människor gör detta. En av de faktorer som har visat sig ha betydelse är animathet, som i huvudsak uttrycker huruvida något är levande eller inte. Ordet doktorand refererar till exempel till något animat, nämligen en människa, medan avhandling betecknar ett inanimat objekt.
Øvrelid hävdar att den nära kopplingen mellan betydelse och språkligt uttryck kan utnyttjas vid bruket av datadrivna metoder. Stora mängder språkliga data analyseras automatiskt med hjälp av så kallade maskininlärningstekniker. Avhandlingsförfattaren undersöker hur den semantiska egenskapen animathet kan tillämpas automatiskt, och därefter hur denna och andra språkliga faktorer påverkar automatisk syntaktisk analys av svenska.
Resultaten visar att en rad faktorer som är viktiga för mänsklig språkförståelse också bidrar till bättre automatiska system. Vidare visar resultaten att datadrivna metoder kan användas för att studera mänskligt språkbruk och de faktorer som bidrar till syntaktisk analys.
Avhandlingens titel: Argument Differentiation. Soft constraints and data-driven Models.
Disputationen äger rum lördagen den 31 maj 2008 kl. 10.15.
Plats: Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Lilja Øvrelid, e-post: lilja.ovrelid@svenska.gu.se
Ulrika Pöders avhandling vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap är en del av ett större projekt om förekomsten och utvecklingen av posttraumatiskt stressyndrom som pågår vid Uppsala universitet. Förutom att studera förekomsten av posttraumatiskt stressyndrom hos föräldrar till barn som genomgår cancerbehandling har hon också undersökt hur föräldrar uppfattar barnets vård och det känslomässigt stöd de själva fått i samband med behandlingen. Föräldrar till barn som behandlas vid fyra barncancercentra i Göteborg, Linköping, Umeå och Uppsala har intervjuats med hjälp av frågeformulär och öppna frågor på telefon. Data samlades in vid tre tillfällen under de första fyra månaderna av behandlingen, samt vid ett tillfälle efter avslutad behandling.
Föräldrarna beskriver många olika reaktioner, erfarenheter och sätt att handskas med sin nya situation. Ungefär en fjärdedel av föräldrarna rapporterade att de hade symtom som motsvarar posttraumatiskt stressyndrom, vilket till exempel kan innebära att man återupplever svåra minnen som är kopplade till barnets cancersjukdom, känner sig känslomässigt avtrubbad, är extra vaksam, samt har sömn- eller koncentrationssvårigheter. Mammor rapporterade mer besvär av posttraumatisk stress än pappor. De föräldrar som inte arbetat före barnets diagnos och de som upplevt en svår händelse tidigare i livet rapporterade också mer besvär. Färre än hälften av de föräldrar som uppgav att de hade behov av att prata med psykolog sade sig ha fått tillfälle att göra det.
När det gällde den vård barnen fick var föräldrarna överlag nöjda, framför allt med de tekniska aspekterna. De vanligaste symtomen hos barnen var enligt föräldrarna känslomässiga besvär, trötthet, aptitlöshet och illamående samt smärta.
– Föräldrarna till cancersjuka barn borde ses som potentiella vårdtagare. För att förebygga posttraumatiskt stressyndrom borde de få praktisk hjälp med att åtminstone till en viss del upprätthålla sitt vanliga liv, till exempel så att de kan fortsätta arbeta, fortsätta med sociala och fysiska aktiviteter och få tillräckligt med vila, säger Ulrika Pöder.
Hennes uppskattning är att föräldrarna i två av fem familjer behöver mer omfattande psykosocialt stöd för att handskas med den posttraumatiska stress de upplever i samband med sitt barns sjukdom.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Ulrika Pöder, 018-471 53 09, 073-655 03 74, e-post: Ulrika.Poder@pubcare.uu.se
I en avhandling vid Rikscentrum för Arbetslivsinriktad Rehabilitering, RAR, har psykologen Mats Liljegren studerat sambanden mellan anställdas beteenden och hälsa vid en större förändring på arbetsplatsen. Han har tidigare arbetat bl.a. inom företagshälsovård och reflekterat över hur olika människor agerar i samband med organisationsförändringar. Många som initialt var helt emot kunde vända helt och så småningom konstatera att ”det här är det bästa som hänt mig”.
– Jag ville veta mer om vad det är som gör att folk mår bra eller dåligt i samband med förändringar, säger han.
Han studerade ca 1 000 anställda vid Arbetsmarknadsverket som har gått igenom en rad organisationsförändringar de senaste åren. Med hjälp av omfattande frågebatterier har han undersökt sambanden mellan hur människor beter sig vid förändringar och hur de mår.
Han fann att de som är aktivt negativa till förändringen mår sämst och har störst grad av utbrändhet. Ett sätt för dem att må bättre kan vara genom att byta arbetsgivare. Om de stannar kvar riskerar deras hälsa försämras. Detta är också något man har sett i samband med studier av utbrända. Det fungerar oftast bäst om de kan byta, inte bara arbetsuppgifter utan också arbetsgivare, när de kommer tillbaka till arbetsmarknaden.
Här spelar de s.k. inlåsningseffekterna roll. Ofta upplevs det mycket svårt att byta jobb. Och Mats Liljegren håller med om att många skulle ha lättare för att byta om det fanns starkare positiva incitament för rörlighet på arbetsmarknaden.
– Det handlar om att bli lockad mer än att bli knuffad, mer om morot än piska, säger han. De som tvingas till en förändring mår sällan bra, men de som själva kan välja mår betydligt bättre sedan. Men då behövs system som underlättar det.
Mats Liljegren har också tittat på hur människors upplevelse av att bli rättvist behandlade påverkar deras hälsa. Sambanden mellan rättvisa och hälsa är ett nytt forskningsområde, och detta är den första större studien i Sverige.
Rättvisa har flera aspekter; distributiv, procedural och relationell. Mats Liljegren visar att även om den distributiva rättvisan tillgodoses, dvs. att utfallet av en förändring upplevs som rättvist, så kan människor kränkas starkt av procedural orättvisa – att det inte gick rätt till – eller relationell – att chefen behandlar dem dåligt.
Att kränkta människor mår dåligt är inte nytt, men att de kan kränkas på flera sätt, som var för sig är lika viktiga, förbises ofta.
– Anställda kan acceptera att de blir uppsagda om de känner att det gick rätt till, konstaterar Mats Liljegren.
Kontaktinformation
Mats Liljegren nås på telefon 013- 224570, 0734-416646, e-post: mats.liljegren@ihs.liu.se
