Problematiken runt Parkinsons sjukdom, en åldersrelaterad sjukdom där vissa nerver i hjärnan som producerar signalsubstansen dopamin bryts ner, kommer att öka då vi människor blir allt äldre. Det är därför av betydelse att studera olika faktorer som under utvecklingen kan påverka dessa celler (neuron) så att bättre nervutväxt och/eller ökad cellöverlevnad kan uppnås då de förlorade dopamin-producerande cellerna ersätts vid Parkinsons sjukdom.
Elisabet Berglöf har i sin avhandling visat att en viss typ av hjärnans stödjeceller, s. k. astrocyter, är viktiga för nervutväxten från dopamincellerna, samt att närvaron av noradrenalin, en annan molekyl som ger upphov till nervsignaler, ökar överlevnaden av dopamincellerna under utveckling.
Elisabet Berglöf har studerat effekten av blåbär i maten, och funnit att de celler som producerar signalsubstansen dopamin och som senare bryts ner vid Parkinsons sjukdom överlever bättre efter kosttillskott av blåbär. Blåbär innehåller antioxidanter som kan fungera skyddande för nervcellerna, och resultaten öppnar nya möjligheter för behandling av neurodegenerativa sjukdomar.
Andra behandlingsmetoder för Parkinsons sjukdom har utvärderats, till exempel att ersätta de förlorade dopamincellerna med nya celler. Denna transplantationsbehandling har länge betraktats som lovande, men tyvärr är det relativt få transplanterade celler som överlever. Dessutom växer inte alla transplanterade dopaminceller in i värdhjärnan. Det är därför viktigt att studera olika faktorer under utvecklingen som stimulerar bildandet av dopaminceller så att bättre transplantationsresultat kan uppnås.
Elisabet Berglöf har i sin avhandling studerat hur hjärnans stödjeceller (glia-celler) samverkar med dopamincellerna i cellodling och resultaten visar att en viss typ av dessa stödjeceller, s.k. astrocyter, verkar vara viktiga för dopamincellerna genom att leda nervutväxten.
I sin avhandling har Elisabet Berglöf studerat hur noradrenalinceller och dopaminceller samverkar under utvecklingen, samt effekten av antioxidantberikad mat för dessa celler. Två procent blåbär tillsattes i maten, vilket motsvarar en kopp blåbär om dagen för en människa. Fynden visar att närvaro av de celler som producerar signalsubstansen noradrenalin ökar överlevnaden av de dopamin-producerande cellerna, framförallt de dopaminceller som senare bryts ner vid Parkinsons sjukdom. Dessutom erhölls en minskning av de celler som är involverade vid inflammation (mikroglia) när noradrenalinceller transplanterades tillsammans med dopamincellerna. När blåbär tillsattes till maten erhölls samma resultat, mängden överlevande dopaminceller ökade och mängden celler involverade i inflammation minskade.
Vid Parkinsons sjukdom bryts de nervceller (neuron) som producerar signalsubstansen dopamin i mitthjärnan ner. Bristen på dopamin försämrar hjärnans styrning av kroppsrörelser. Motoriska symtom såsom muskelstelhet, skakningar och balansstörningar uppstår. Sjukdomsförloppet är långsamt och först när ungefär 50% av de dopaminproducerande cellerna är borta uppstår de första symtomen. Orsaken till sjukdomen är okänd. Parkinson drabbar främst personer över 50-60 år. I Sverige har ca 20 000 människor Parkinsons sjukdom. Sjukdomen kan inte botas men symtomen kan behandlas med läkemedel. Den vanligaste medicineringen är L-dopa som i hjärnan kan omvandlas till dopamin, men tyvärr förlorar medicinen effekt efter ett tag och mängden måste ökas. Dessutom uppkommer biverkningar, såsom ofrivilliga rörelser.
Torsdagen den 5 juni försvarar Elisabet Berglöf, Institutionen för integrativ medicinsk biologi, Umeå universitet sin avhandling med titeln Dopamine neurons in ventral mesencephalon Interactions with glia and locus coeruleus.
Svensk titel: Dopaminceller i mitthjärnan samverkar med hjärnans stödjeceller, och påverkas positivt av noradrenalin-celler samt blåbär.
Disputationen äger rum kl 09.00 i Biologihuset, sal BiA201. Fakultetsopponent är professor Stephen B. Dunnet, School of Biosciences, Cardiff University, Wales, UK.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://www.diva-portal.org/umu/abstract.xsql?dbid=1667<=sv.
Kontaktinformation
Elisabet Berglöf är uppvuxen i Falun och flyttade 1998 till Umeå för att studera molekylärbiologi. Hon kan nås på e-post elisabet.berglof@histocel.umu.se eller telefon 070-236 90 43.
Therése Skoog har skrivit en doktorsavhandling i psykologi om vad det innebär för flickor att gå in i puberteten mycket tidigare än sina jämnåriga kamrater. Den normala tidpunkten för den första menstruationen är någonstans mellan 12,5 och 13 år, men för de här flickorna inträffar det redan före elva års ålder.
Tidigare forskning har visat att tidigt utvecklade flickor har en högre risk att utveckla olika problem, och därför har man sett med oro att flickors pubertet startar allt tidigare i många länder. Orsaken är okänd. En tänkbar förklaring är de ökande viktproblemen hos barn, eftersom övervikt är en av de faktorer som kan leda till tidig pubertet. En annan möjlig orsak kan vara miljögifter som påverkar hormonerna.
De problem forskarna har kopplat till tidig pubertet är många: depressioner, normbrytande beteenden som kriminalitet och missbruk, övervikt och ätstörningar. Inom den psykologiska forskningen har det ofta hävdats att en tidig pubertet är stressande för flickorna och att det är anledningen till att de får fler problem än andra. Men studier har visat att den teorin inte stämmer.
Therése Skoog kan nu slå fast att tidig pubertet i sig inte räcker som förklaring, utan att det krävs ytterligare faktorer för att det ska uppstå problem.
– Visst spelar det en roll vid vilken ålder tjejer utvecklas jämfört med sina jämnåriga, men det är långt ifrån allt. Det är bara under särskilda omständigheter som en tidig pubertetsutveckling verkar få negativa konsekvenser. I vissa fall är tidigt utvecklade tjejer i stället bland dem som har minst problem i tonåren.
Hennes undersökning visar att det som kan skapa problem är när de tidigt utvecklade flickorna även uppfattar sig som mentalt mer mogna än sin jämnåriga och därför söker sig till äldre kamrater och pojkvänner tidigt i tonåren och hamnar i relationer som de kanske inte riktigt kan hantera. När det gäller övervikt, är det bara de som har en stor aptit som riskerar att få problem
– När vi vet vilka omständigheter vi ska vara vaksamma för, är det också i förlängningen möjligt att förebygga problemen innan de uppstår, och det kommer att vara till hjälp för alla som arbetar med ungdomar, och inte minst tonårsföräldrar, säger Therése Skoog.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Therése Skoog, 019-30 10 91 eller e-post therese.skoog@bsr.oru.se
Bröstcancer är den vanligaste formen av cancer bland kvinnor i västvärlden. Men det går att behandla den, inte minst om den upptäcks i tid. Därför erbjuds kvinnor mellan 40 till 74 år regelbunden kontroll genom mammografi. För att underlätta screeningen och för att läkarna ska kunna ställa en så felfri diagnos som möjligt måste de bilder som tagits via mammografi hålla diagnostisk hög kvalitet. I annat fall måste kvinnan komma tillbaka och ta om bilden. Detta tar tid, kostar pengar men är framför allt jobbigt för kvinnan.
Christina Olsén har, under sina forskarstudier, studerat metoder för att automatiskt kunna bedöma kvalitén hos mammogram. I dag granskas varje bild av två röntgenläkare. Om bedömningen gjordes automatiskt skulle det räcka med att en läkare fick datorstöd och bilder som var av dålig kvalitet skulle dessutom snabbt kunna fångas upp via datorn.
I sitt arbete har Christina Olsén tagit fram robusta algoritmer som helautomatiskt beräknar och segmenterar nödvändiga anatomiska särdrag, så som bröstmuskel, bröstkant, bröstvårta och körtelvävnad, i en bild. Dessa bildanalysproblem är mycket komplicerade. Särdragen kan vara ganska svåra att urskilja, även för en yrkesvan röntgenläkare. När Christina Olsén har låtit experter på mammografi bedöma samma bild visar det sig att de långt ifrån alltid är överens. Flera experter som ser samma bild kan göra olika bedömningar om de får i uppgift att rita ut körtelvävnadens utbredning eller markera bröstvårtans position. I sitt arbete har hon därför även utvecklat en metod som givet en mängd subjektiva mallar, t.ex. fem stycken av experternas markeringar, omformar dessa till en mall som kan användas som en referens för utvärdering av algoritmerna, ett surrogat för den objektiva ideala sanningen.
Christina Olsén började sin bana på vårdlinjen, men sökte sig till datavetenskap under de eftergymnasiala studierna. Idag kombinerar hon de två kompetenserna i sin forskning kring medicinsk bildanalys och kvalitetsbedömning av mammogram. Christina Olsén är född och uppvuxen i Umeå.
Torsdagen den 5 juni försvarar Christina Olsén, Institutionen för datavetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Towards Automatic Image Analysis for Computerised Mammography. Svensk titel: Framsteg mot automatisk bildanalys för datorstödd mammografi.
Disputationen äger rum kl 13.15 i sal MA121, MIT-huset.
Fakultetsopponent: Professor Gunilla Borgefors, Centrum för bildanalys, Uppsala universitet, och Skogsfakulteten, SLU, Uppsala, Sverige.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Christina Olsén
Institutionen för datavetenskap
Tele Arbete: 090-7867788
Mobil: 070-3133704
E-post: colsen@cs.umu.se
– Vissa sidor av arbetslivet har individualiserats och andra inte, samtidigt som graden av individualisering skiljer sig mellan olika grupper av anställda, i stor utsträckning beroende på vilken klassposition de har, säger Mattias Bengtsson i en ny avhandling från Sociologiska institutionen.
– Vissa sidor av arbetslivet har individualiserats och andra inte, samtidigt som graden av individualisering skiljer sig mellan olika grupper av anställda, i stor utsträckning beroende på vilken klassposition de har, säger Mattias Bengtsson i en ny avhandling från Sociologiska institutionen.
Med individualisering avses att traditionella gemenskaper som religion, klass och familj minskar i betydelse samtidigt som individen i högre grad uppmanas ta egna beslut och planera sitt liv. Inom arbetslivet kan det ta sig uttryck i att anställda inte upplever sig behöva facket i förhandlingar med arbetsgivaren, att lönekulturen ”privatiseras”, att lönen kan påverkas genom egna arbetsinsatser eller att de anställda får större inflytande över hur, när eller var arbetet utförs.
Avhandlingen stödjer inte uppfattningar om att individualiseringen omfattar alla anställda.
– Faktorer såsom kön och ålder, arbetsplatsens storlek, offentlig eller privat anställning och inte minst klassposition påverkar förekomsten av individualiserade förhållanden och individualistiska förhållningssätt, säger Mattias Bengtsson.
Avhandlingen visar också att det finns resultat som talar både för och emot arbetslivets individualisering. Exempelvis instämmer två av tre anställda i att facket behövs för att anställda ska nå resultat i förhandlingar med arbetsgivaren samtidigt som nästan hälften instämmer i att ens intressen tillgodoses bäst om man själv sköter förhandlingarna med arbetsgivaren.
I motsats till uppfattningen om att klass har förlorat sin förklaringskraft påverkar den anställdes klassposition tydligt människors villkor och attityder.
– Jämfört med anställda i en arbetarklassposition har tjänstemannaklassen ett klart större inflytande över arbetet och lönen, samtidigt som de är lojalare mot arbetsgivaren, mer benägna att vara fackligt oorganiserade, positivare till individuella förhandlingar med arbetsgivaren och i lägre grad talar öppet om löner, säger Mattias Bengtsson.
Materialet till avhandlingen bygger dels på tidigare forskning, dels på en enkätundersökning från 2003, vilken besvarades av 3286 svenska arbetstagare och som var del av ett forskningsprojekt under ledning av professor Bengt Furåker.
Avhandlingens titel: Individen stämplar in. Arbetet, facket och lönen i sociologisk belysning.
Fakultetsopponentens namn: Professor Jan Ch Karlsson, Karlstad.
Tid och plats för disputation: Fredagen den 23 maj 2008, kl. 10.15, Hörsal Sappören, Sprängkullsgatan 25, Göteborg.
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Mattias Bengtsson, 031-786 4820 Mattias.Bengtsson@sociology.gu.se
Allt fler arbetar idag i tidsbegränsade projekt, och i samband med denna utveckling har det också skett en förändring av på vilket sätt projekten används. Trots detta används ofta traditionella och generella modeller för hur man ser på och arbetar med projekt.
Andreas Nilsson vid Umeå universitet har i sin avhandling observerat projektledares dagliga arbete. Under studien har han bland annat följt med två projektledare under deras projekt som handlade om systemutveckling och att utveckla mjukvara. Han menar att villkoren för projektledare ofta ändras, något som gör det svårt att följa en tidsplan och arbeta mot tidigt uppsatta mål.
För projektledare handlar arbetet till stor del om att hantera ändrade förutsättningar, utan att kunna förutse när förändringarna kommer, vad de innebär eller hur de påverkar projektet. Det enda som är säkert är att förändringarna kommer. Enligt Andreas Nilsson påverkas och formas projektledarnas vardag av tre utmaningar; att Förstå, Ordna och Hinna.
I den traditionella synen på projektledning läggs planer fast i ett tidigt skede för att sedan styra hela projektarbetet. Men Andreas Nilsson menar att planerna diskuteras, förhandlas och tolkas under hela projektet. Projektledarnas utmaning är då att kontinuerligt Förstå, det vill säga skapa mening och gemensam förståelse för planerna och projektet.
Under projektets gång dyker det ständigt upp olika situationer som projektledarna ska hantera och Ordna. Ofta blir lösningarna kreativa, som till exempel när resurser flyttas om för att möta olika teams förändrade arbetsbelastning. I denna process spelar även mötena en central roll, något som blir extra tydligt under perioder av stress och ökad arbetsbelastning.
Att Hinna i tid är centralt för projektledarna, eftersom projekt per definition har en början och ett slut. I mitten av projekten börjar gruppen ofta känna sig pressad, och i korta projekt skapas en närmast konstant känsla av tidsbrist och stress. För att kunna hantera de förändringar som annars skulle förstöra tidplanen, använder sig projektledarna av tidigare erfarenheter och skapar utrymme för de förändringar som eventuellt, men troligtvis, kommer.
De studerade projekten inom mjukvaruutveckling varade tio till tolv veckor, och var delprojekt långt ner i en projekthierarki där de övergripande huvudprojekten pågick i ungefär ett år.
Torsdagen den 5 juni försvarar Andreas Nilsson, Handelshögskolan vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln Projektledning i praktiken: Observationer av arbete i korta projekt.
Disputationen äger rum kl. 15.15 i hörsal B, Samhällsvetarhuset
Fakultetsopponent är Professor Erling S. Andersen, Handelshøyskolen BI, Oslo, Norge.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Andreas Nilsson,
Handelshögskolan,
Umeå universitet,
tel: 090-786 77 30, 070-66 581 55
e-post: andreas.nilsson@usbe.umu.se
För att bakterier ska kunna anpassa sig och överleva i ständigt skiftande miljöer måste de känna av signaler från omgivningen. När en förändring upptäcks — i t.ex. temperatur, pH-värde eller näringstillgång — ändrar bakterien sitt levnadsätt genom att justera genuttrycket (transkriptionen). För att rätt gener för en given situation ska uttryckas krävs ett samspel mellan flera faktorer.
I avhandlingen studeras hur små molekyler, som snabbt produceras och bryts ner vid olika stress-situationer, påverkar genuttrycket hos både sjukdomsframkallande och mer harmlösa bakterier. I fokus står stressmolekylen ppGpp. I avhandlingen klargörs hur ppGpp fungerar som en regulator av strukturer som är viktiga för att bakterier ska kunna fästa till olika ytor och dess effekt på genuttrycket i kolibakterien Escherichia coli (E. coli).
Transkription innebär att ett stort proteinkomplex, RNA-polymeras, läser av den genetiska koden (DNA) och producerar en kopia i form av RNA som sedan används som mall vid bildandet av proteiner, byggstenarna för alla levande celler. ppGpp interagerar direkt med RNA-polymeras och påverkar därigenom transkriptionen av ett stort antal gener.
I avhandlingen studeras hur ppGpp påverkar uttrycket av typ 1-fimbrier, ett slags hårliknande utskott som bakterierna använder för att fästa vid ytor och bilda beläggningar, s.k. biofilmer.
Tidigare forskning har visat att typ 1-fimbrierna är viktiga för att sjukdomsframkallande E. coli ska få fäste i urinvägarna. Avhandlingen visar nu att ppGpp stimulerar bildandet av biofilm hos dessa bakterier genom att direkt reglera uttrycket av fimbrierna.
I avhandlingen ges en möjlig förklaring till hur genuttrycket i E. coli anpassas under infektionsförloppet i urinvägarna. Under den första delen av infektionen minskas tillväxthastigheten, vilket kan leda till ökad mängd av ppGpp i bakterien. Det i sin tur kan öka uttrycket av faktorer, t.ex. typ 1-fimbrier, som är viktiga för bildandet av biofilmstrukturer för att bl.a. skydda bakterien från immunförsvaret.
Studierna av mekanismen bakom hur ppGpp reglerar transkriptionen av typ 1-fimbrierna visar på ett mer dynamiskt sätt att se på hur RNA-polymeraset fungerar.
Onsdagen den 4 juni försvarar Anna Åberg, Inst. för molekylärbiologi, Umeå Universitet, sin avhandling med titeln New insights into the role of ppGpp and DksA through their effect on transcriptional regulation of housekeeping and colonization related genes of Escherichia coli.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Major Groove, by. 6L, Norrlands Universitetssjukhus.
Fakultetsopponent är doc. Anne Farewell, Göteborgs Universitet. Avhandlingen försvaras på engelska.
Kontaktinformation
Anna Åberg, som är född och uppvuxen i Umeå, är doktorand vid Inst. för molekylärbiologi. Hon kan nås på tel. 090-785 67 35, e-post anna.aberg@molbiol.umu.se
Alunskiffer innehåller så kallade sulfider som, då de vittrar, bildar svavelsyra vilket kan göra att kraftigt försurat och förorenat lakvatten bildas. Ulf Lavergren har studerat området kring Degerhamn på södra Öland, en plats där alunskiffer under 1700- och 1800-talen bröts och brändes för att tillverka alun. På platsen användes skiffern även för kalktillverkning långt in på 1900-talet.
– Alunskiffern och den brända så kallade rödfyren i området innehåller höga halter av kadmium, molybden, nickel, zink och uran, säger Ulf Lavergren. De kan lätt frigöras vid vittring och spridas till grundvattnet.
Generellt innehåller grundvattnet i området förhöjda halter av de studerade metallerna, ofta överskridande de internationella riktlinjerna för dricksvattenkvalitet. Skiffermaterialet innehåller också mycket höga halter av arsenik, men resultaten visar att detta ämne inte läcker i någon större omfattning till grundvattnet. I mindre delar av det gamla gruvområdet är grundvattnet kraftigt försurat till följd av vittringsprocesserna, och metallhalterna är då också särskilt höga.
– Att grundvattnet där är olämpligt som dricksvatten är inte förvånande, eftersom vittringen och metalläckaget kraftigt har förstärks av den tidigare förekommande gruvdriften och det avfall den har lämnat efter sig i form av rödfyrsdeponier, säger Ulf Lavergren. Resultaten visar dock att även den ”naturliga” alunskifferberggrunden läcker metaller till grundvattnet på ett sätt som kan göra det olämpligt för konsumtion.
Då det finns många områden med liknande berggrund, både i Sverige och i andra länder, kan detta vara en betydande källa till förorening av både grund- och ytvatten i vissa områden, något som tidigare inte har uppmärksammats särskilt mycket.
Ulf Lavergren disputerar den 30 maj vid Högskolan i Kalmar med avhandlingen ”Metal dispersion from natural and processed black shale”. Opponent är docent Roger Herbert Uppsala universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Ulf Lavergren
Tel: 0480- 44 62 52
E-post: ulf.lavergren@hik.se
Under de sju år som studien pågick drabbades 3 714 av männen cancer i någon form och 1 153 avled av sin sjukdom. Men studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften British Journal of Cancer, visar samtidigt att de män som gick/promenerade eller cyklade minst 30 minuter om dagen ökade sin chans att överleva cancer med 33 procent, jämfört med män som motionerade mindre eller inte alls.
Bland de män som cyklade eller gick minst 60 minuter om dagen minskade förekomsten av cancer med 16 procent. Däremot räckte det inte med en halvtimmes motion om dagen för att se några tydliga resultat vad gäller minskad risk att drabbas av cancer.
Studien bygger på enkätsvar om livsstil från män i Västmanland och Örebro län. Männen fick svara på frågor om allt från ålder, vikt och längd till rökning, kost- och motionsvanor. Forskarna jämförde sedan svaren med data från det svenska nationella cancerregistret under en sjuårsperiod.
– De här resultaten visar för första gången klart att regelbunden motion i så enkla och basala former som att gå eller cykla även har en effekt för att minska risken för canceruppkomst och förbättrar prognosen hos dem som drabbats av cancer, i alla fall för medelålders och äldre män, säger professor Alicja Wolk, som lett studien.
Pulikation: “Association of physical activity with cancer incidence, mortality, and survival a population-based study of men”, N Orsini, CS Mantzoros and A Wolk, British Journal of Cancer, 27 maj 2008.
För frågor, kontakta:
Professor Alicja Wolk
Tel: 08-52486170
E-post: alicja.wolk@ki.se
Doktorand Nicola Orsini
Mobil: 076-2382285
E-post: Nicola.orsini@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
Mobil: 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och samverkan bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Svenska gårdar med mjölk- eller grisproduktion har blivit allt färre i antal, men större med hänsyn till besättningsstorlek. Samtidigt har det införts mer teknik i stallarna. Lösdriftsstallar med mjölkning i grop eller i karusell har blivit vanligare på gårdar med många mjölkkor. I grisstallarna har avancerad teknik och mer automatik i utfodrings-, utgödslings- och ventilationssystemen introducerats.
Christina Kolstrup vid SLU i Alnarp har i sin doktorsavhandling undersökt arbetsmiljön bland anställda djurskötare på stora moderna gårdar med mjölk- och grisproduktion. Hon har även studerat om arbetsmiljön påverkade djurskötarnas fysiska och mentala hälsa.
Djurskötarna på både mjölk- och grisgårdar rapporterade många belastningsbesvär (MSD) i rörelseorganen. Besvären satt främst i armarna och ryggen, speciellt bland de kvinnliga djurskötarna. Repetitivt arbete och ringa kroppslängd är potentiella risker för MSD i de övre extremiteterna bland djurskötare i mjölkproduktionen. Bland djurskötarna på grisgårdarna var damm och besvärliga arbetsställningar möjliga riskfaktorer för MSD i de övre extremiteterna.
Arbetsuppgifter såsom maskinmjölkning på mjölkgårdarna och manuell skrapning av gödsel i grisboxar på grisgårdarna var de mest tidskrävande arbetsuppgifterna.
Mjölkningsarbete i karusellsystem var fysiskt krävande för händer och handleder med hög hastighet och återkommande rörelser. Dessutom fanns det nästan ingen tid för att vila händerna under mjölkningspassen.
Djurskötarna överlag värderade sin psykosociala arbetsmiljö och mentala hälsa som god och de var nöjda med sitt arbete som djurskötare. Det var sannolikt fysiska arbetsmiljöfaktorer i stället för psykosociala som orsakade den höga förekomsten av MSD bland djurskötarna.
Något oväntat visade det sig också att djurskötare som arbetade med mjölkkor med bra hälsostatus, hade sämre fysisk och mental hälsa än de som arbetade med sjuka kor. För att upprätthålla en god djurhälsa krävs det noggrannhet, omsorg om djuren och mycket arbete, vilket kan vara en orsak till att djurskötarens kropp belastas hårt.
—————————-
Husdjursagronom Christina Kolstrup, Arbetsvetenskap, ekonomi och miljöpsykologi, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Work environment and health among Swedish livestock workers”. Disputationen avser agronomie doktorsexamen.
Plats: Crafoordsalen, Navet, SLU, Alnarp.
Tid: Fredag 30 maj 2008 kl. 10.00
Opponent: Assistant Professor Risto Rautiainen, Department of Occupational & Environmental Health, College of Public Health, The University of Iowa, Iowa City, Iowa, USA.
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU: http://www.slu.se/page.cfm?page=102
Kontaktinformation
Mer information:
Christina Kolstrup, 040-41 54 94, 0737-36 14 27, christina.kolstrup@ltj.slu.se
Christina Kolstrup är bosatt i Skivarp.
Svensk sammanfattning och avhandlingen i sin helhet: http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001758/
Arbetsvetenskap, ekonomi och miljöpsykologi: http://www.ltj.slu.se/8/index.html
Metabola syndromet är namnet på ett tillstånd där flera riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom och diabetes har ansamlats hos en och samma individ. Risken att utveckla syndromets komponenter – bukfetma, högt blodtryck, blodfettsrubbning och glukosintolerans – påverkas av flera livsstilsfaktorer, varav kostens sammansättning tros höra till de viktigare.
Forskare vid Karolinska Institutet har nu för första gången visat att också måltidernas frekvens, oberoende av deras innehåll, påverkar risken för metabolt syndrom. Studien, som bygger på enkätsvar och hälsoundersökningar av över fyra tusen 60-åriga män och kvinnor, visar att oregelbundet ätande är kopplat till ökad risk för det metabola syndromet.
Studiedeltagare som angav att de sällan äter regelbunden frukost, lunch, och middag hade i genomsnitt större midjemått och mer blodfettsrubbningar än personer som äter mer regelbundet. Personer som äter oregelbundet visade också i större utsträckning tecken på insulinresistens, vilket tros vara en underliggande orsak till det metabola syndromet.
Forskarna tror att resultaten kan få betydelse för kostråd med syfte att förebygga eller behandla metabolt syndrom. Resultaten presenteras på ett presseminarium om mat och hälsa som hålls i dag på Karolinska Institutet.
– Kostråd brukar vara inriktade på vilken sorts mat vi ska äta. Men den här studien visar att även sättet vi äter på kan vara en viktig hälsofaktor, säger professor Mai-Lis Hellénius som har lett studien.
Publikation:
Eating Meals Irregularly: A Novel Environmental
Risk Factor for the Metabolic Syndrome
Justo Sierra-Johnson, Anna-Lena Undén, Madeleine Linestrand, Magdalena Rosell, Per Sjögren, Maria Kolak, Ulf De Faire, Rachel M. Fisher & Mai-Lis Hellénius
Obesity, 3 april 2008
För mer information, kontakta:
Professor Mai-Lis Hellénius
Institutionen för medicin
Tel: 08-524 887 91
Mob: 070-439 01 92
E-post: mai-lis.hellenius@ki.se
Pressekreterare Sabina Bossi
Tel: 08-524 860 66
Mob: 070-614 60 66
E-post: sabina.bossi@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och samverkan bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Engelska är ett av de skolämnen som lämpar sig bäst för diskussioner av dessa frågor. Samtidigt finns det bland såväl yrkesverksamma engelsklärare som lärarstuderande en stor osäkerhet om hur man ”ska” hantera förhållandet mellan språk och kultur. Till viss del beror denna osäkerhet på att ett flertal kunskapstraditioner samverkar inom lärarutbildningen. Anna Greek sätter in den språkdidaktiska traditionen i ett sammanhang, där olika förhållningssätt till kultur diskuteras utifrån kulturanalytiska och litteraturvetenskapliga perspektiv.
Avhandlingens tyngdpunkt ligger i diskussionen av begreppen kultur, identitet, likhet och olikhet så som de kan komma till uttryck i skönlitterär text. I det sammanhanget understryks att nyckeln till kulturmöte, alltså till interkulturell kommunikation, ligger i mötet mellan olika sätt att förstå världen. Kulturmöte kan förstås som en process varigenom olika uppfattningar om kulturell och personlig identitet, om likhet och olikhet aktiveras och transformeras.
Engelskspråkig skönlitteratur är, på gott och ont, bärare av ett nästintill oändligt antal uttryck för kulturella identiteter. Många romaner på engelska har mötet mellan personer med olika kulturell och etnisk bakgrund som tema. Mot denna bakgrund, söker avhandlingsförfattaren visa att medvetet arbete med skönlitterära texter som på olika sätt tematiserar kulturmöte kan vara en framkomlig väg att tillämpa interkulturell pedagogik i gymnasieskolans engelskundervisning. I avhandlingen görs också en analys av två romaner som används i gymnasiets engelskundervisning, Across the Barricades av Joan Lingard och Fruit of the Lemon av Andrea Levy, där texternas gestaltningar av begreppen kultur, identitet, likhet och olikhet lyfts fram.
Avhandlingens titel: Reading Cultural Encounter. Literary Text and Intercultural Pedagogy.
Disputationen äger rum lördagen den 7 juni 2008 kl. 10.15.
Plats: Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Anna Greek, 0480-44 64 56, anna.greek@hik.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-786 48 65, barbro.ryder@hum.gu.se
Svenska staten betalar nästan en miljard kronor per år i ersättning till markägare för att skydda skog i form av reservat och biotopskyddsområden eller för att teckna naturvårdsavtal med markägare. Därtill kommer de kostnader som enskilda skogsägare har för naturhänsynen på sina marker, till exempel för att lämna trädgrupper på hyggen. Trots dessa satsningar finns det mycket som tyder på att ännu mer naturhänsyn och fler skyddade områden skulle behövas för att långsiktigt säkerställa den biologiska mångfalden. Det är därför väldigt viktigt att naturvården utförs på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt. Man bör alltså se till att få så mycket naturvårdsnytta som möjligt för de medel som finns att tillgå.
För att kunna göra ett kostnadseffektivt val av områden att skydda är det viktigt att bilda sig en uppfattning om hur mycket naturvärdet och det ekonomiska värdet varierar mellan områdena. Att ta fram sådan information är billigt i förhållande till vad det kostar att avstå från skogsbruk i ett område. Karin Perhans visar i avhandlingen att det ekonomiska värdet ofta varierar lika mycket som naturvärdet och därför spelar en stor roll för kostnadseffektiviteten. När man väljer områden att skydda är det alltså väl motiverat att använda information om både naturvärden och ekonomiska värden. På så vis kan en enskild markägare som väljer vilka trädgrupper som ska sparas vid en avverkning få upp till 11 procent högre naturvårdsnytta till samma kostnad.
Karin Perhans har också undersökt hur kostnadseffektiva olika avsättningsformer är när man ser till naturvärdet, det ekonomiska värdet och kostnaden för att ta fram information om dessa värden. Nyckelbiotoper (små kärnområden med rik biologisk mångfald), naturreservat (ofta stora områden) och sparade trädgrupper på hyggen ingick i studien. Nyckelbiotoperna var den mest kostnadseffektiva avsättningsformen för de olika mått på biologisk mångfald som användes. Avsättningsformerna fyller dock delvis olika funktioner, särskilt på lång sikt, och det viktigaste är därför att välja rätt områden att sätta av inom varje avsättningsform.
Karin Perhans har samarbetat med en grupp forskare och doktorander från SLU i Uppsala och Alnarp och från Skogforsk. Utgångspunkten har varit två stora fältstudier i Hälsingland, Medelpad och Ångermanland. Som mått på biologisk mångfald har man använt artrikedom av mossor och lavar, men också mängden döda träd, gamla lövträd och annat som har stor betydelse för mångfalden.
____________
Fil mag Karin Perhans, institutionen för ekologi, SLU, försvarar sin avhandling Cost-efficient conservation strategies for boreal forest biodiversity.
Tid: Fredag den 30 maj 2008
Plats: Loftets stora sal, SLU, Ultuna, Uppsala.
Opponent: Professor Reed Noss, Department of Biology, University of Central Florida, Orlando, USA.
____________
Mer information:
Karin Perhans, tel. 018-67 25 42, Karin.Perhans@ekol.slu.se
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen (med en svensk sammanfattning på s. 45–47):
http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001772/
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU:
http://www.slu.se/page.cfm?page=102
Kontaktinformation
http://www.slu.se/page.cfm?page=102
– Rebellerna är nästan alltid betydligt svagare än regeringen och saknar ofta de medel som krävs för att besegra regeringsstyrkorna militärt. Därför måste de söka alternativa sätt att pressa regeringen till eftergifter. Våld mot civila är en sådan alternativ strategi, förklarar Lisa Hultman vid institutionen för freds- och konfliktforskning.
I sin avhandling ” Targeting the Unarmed: Strategic Rebel Violence in Civil War” visar hon att rebellgrupper framför allt attackerar civila när de tror att det kan hjälpa dem att försvaga regeringen.
– Här finns en tydlig parallell till terroristdåd, nämligen att rebellgrupper som slåss mot en demokratisk stat är mer benägna att attackera civilbefolkningen, berättar hon.
Rebellgrupper utnyttjar det faktum att demokratiska stater är mer sårbara för sådana attacker än diktaturer, eftersom befolkningen i en demokratisk stat kan ställa regeringen till svars om den inte lyckas upprätthålla säkerheten i landet. Genom att attackera befolkningen som regeringen är beroende av, skadar rebellerna indirekt regeringen.
Den här typen av konfliktstrategi är vanligast när rebellgruppen är militärt försvagad. Lisa Hultmans forskning visar att de rebellgrupper som förlorar på slagfältet, och därmed inte lyckas pressa regeringen militärt, är mer benägna att döda civila. Rebellernas syfte med det extrema våldet är enligt henne att demonstrera att de är beredda att ta till vilka metoder som helst för att nå sina politiska mål. Med denna strategi hoppas rebellerna kunna övertyga regeringen om att en fortsatt konflikt skulle bli kostsam, och att det därför är billigare för regeringen att ge politiska eftergifter direkt.
– Våld mot civilbefolkningen ska förstås som en avsiktlig gruppstrategi, snarare än individuellt agerande av odisciplinerade rebeller. Om det internationella samfundet har kunskap om när och varför rebellgrupper riktar våld mot civila kan det också stå bättre rustat att förhindra sådant våld, säger Lisa Hultman.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Lisa Hultman, 018- 471 63 33, 070-962 92 40, e-post: Lisa.Hultman@pcr.uu.se
Många svenskar drömmer om att köpa en stuga i skärgården eller på landet i ett attraktivt område, men för en bofast befolkning kan en ökad efterfrågan på fritidshus innebära problem. Bland annat påstås huspriserna stiga, något som leder till högre taxeringsvärden och fastighetsskatt. Några menar till och med att de permanentboende riskerar att trängas undan, och fenomenet har påståtts vara ett av de allvarligaste hoten mot vissa landsbygdsområden.
Roger Marjavaara vid Umeå universitet har nu undersökt om den stora efterfrågan på fritidshus i attraktiva lägen påverkar antalet bofasta. Den omfattande studien är den största i sitt slag i Sverige, och baseras bland annat på data som omfattar alla fastigheter och alla individer boende i Stockholms skärgård under åren 1991–2001.
Resultaten visar att fritidshusturismen inte tränger undan lokalbefolkningen i någon större omfattning. Roger Marjavaara menar att befolkningsminskningen istället orsakas av en generell strukturomvandling i samhället, där möjligheterna till arbete, service och utbildning allt mer koncentreras till städer.
– Lokala företrädare borde inse att fritidshusboendet ökar den lokala efterfrågan på varor och tjänster, och på så sätt inkomstmöjligheterna för de bofasta. Ett fritidshus kan också ses som en möjlig framtida permanentbostad, säger Roger Marjavaara, och påpekar att situationen i attraktiva fritidshusområden trots allt är ganska bra om man jämför med de landsbygdsområden som inte ens är attraktiva för säsongsboende.
Torsdagen den 29 maj försvarar Roger Marjavaara, kulturgeografiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Second home tourism: the root to displacement in Sweden? Svensk titel: Fritidshusturism: orsak till undanträngning i Sverige?
Disputationen äger rum kl. 13.15 i hörsal s213 i Samhällsvetarhuset, Umeå universitet.
Fakultetsopponent är Professor Allan M. Williams, Institute for the Study of European Transformations, London Metropolitan University.
Kontaktinformation
Kontakta:
Roger Marjavaara,
kulturgeografiska institutionen,
Umeå universitet,
090-786 71 59, 073-811 77 92
roger.marjavaara@geography.umu.se
Genom förbränning av fossila bränslen, ökad djurhållning och användning av konstgödning har människan ökat tillgången på kväve. Det har inneburit en drastisk förändring av den globala kvävecykeln, vilket i sin tur har lett till en omfattande förändring av många ekosystem. Skälet är att många ekosystem är anpassade till att näringsämnen som kväve är begränsade. När nu mängden kväve ökar innebär det att den ursprungliga balansen rubbas. Detta har lett till en ökad näringsanrikning, s k eutrofiering, i stora områden i Europa och Nordamerika. Denna eutrofiering är ett av vår tids stora miljöproblem.
Resultaten i Magdalena Wiedermanns avhandling visar att en ökad tillgång på kväve leder till en förändring av myrens vegetation. I områden med låg kvävebelasting kännetecknas myren av en heltäckande matta av vitmossor samt sparsamt förekommande risväxter, t ex tranbär, och olika halvgräs, ull- och starrarter. När tillgången på kväve ökar kan vitmossorna inte längre monopolisera näringsämnena utan en allt större del av dessa blir tillgängliga för myrens andra växter. Detta leder till en förändring av vegetationen. Vitmossorna missgynnas och ersätts av halvgräs. Om det dessutom blir varmare förstärks effekten.
För det internationella arbetet med att komma till rätta med utsläpp av luftföroreningar är det viktigt att förstå hur naturen påverkas av mer kväve. Norra Sverige har ett lågt kvävenedfall och därför kan vi här studera effekten av ökat nedfall. Magdalena Wiedermann har arbetat med långliggande fältförsök i Vindelntrakten i Västerbotten för att på så sätt förstå vad som händer när man ökar tillgången på kväve. Hon har sedan jämfört dessa resultat med hur vitmossor påverkas av kväve i södra Sverige, i områden som under lång tid varit utsatta för högre kvävenedfall. Hon har på så sätt funnit att vitmossornas kväveupptag är en utmärkt indikator på miljötillståndet.
Människan ser ofta kväve som något bra, då det ökar produktionen inom jord- och skogsbruk. I ekosystem där kvävet är det begränsande växtnäringsämnet leder en liten ökning av kväve till att växtproduktionen ökar. Mer kväve innebär också att växternas olika naturliga fiender, svampsjukdomar och insekter, gynnas, vilket kan ledan till en motsatt effekt. Bland myrens växter hör olika risväxter, som tranbär och rosling, till de arter som missgynnas av detta skäl.
Varför är det så viktigt att förstå hur myrar reagerar på globala miljöförändringar? På norra halvklotet är myrar ett dominerande inslag i landskapet och här finns 95 procent av jordens torvreserver. Dessa torvmarker har stor betydelse för vårt klimat. Hur de påverkas av kvävenedfall och klimat kan få stor betydelse för det framtida klimatet, då en minskad torvtillväxt leder till en ökad avgång av koldioxid till atmosfären. En viktig pusselbit i denna kunskap är att förstå hur vegetationen påverkas och vad det i sin tur betyder för torvens tillväxt eller nedbrytning.
Torsdagen den 5 juni försvarar Magdalena Wiedermann, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln Responses of peatland vegetation to enhanced nitrogen. Disputationen äger rum kl 10.00 i KBC-huset, Lilla hörsalen. Fakultetsopponent är dr Juul Limpens, Universitetet i Wageningen, Nederländerna.
Kontaktinformation
Magdalena Wiedermann kan nås via:
Telefon: 090-786 64 59
E-post: lena.wiedermann@emg.umu.se
Västkustens torskbestånd har minskat med över 90 procent på tjugo år. Under samma period har västkustens klassiska ålgräsängar – som erbjuder skydd och utgör uppväxtplats för just ål, torsk och vitling – i princip halverats. Ålgräsets försvinnande kopplas till övergödningen, som fått fintrådiga alger att breda ut sig i mattor som kväver ålgräset. Men även den försvunna torsken kan spela en roll, tror forskare vid Institutionen för marin ekologi.
Kedjan är komplicerad. När torsken försvunnit har de arter som torsken äter ökat: småfisk, krabbor och räkor. Som en följd minskar dessa arters byten i antal, oftast små kräftdjur och snäckor. Eftersom de sistnämnda lever av alger finns det alltså inga djur som kan kontrollera fintrådiga algers tillväxt – som kan breda ut sig och så trycks ålgräset tillbaka. Denna rovdjurens indirekta effekt på växters biomassa kallas inom ekologin för en trofisk kaskad-effekt.
Forskarna Susanne Baden och Per-Olav Moksnes har de senaste fyra åren utfört en serie fältexperiment med burar, där de på olika sätt simulerat miljöer med överfiske och övergödning. Studien, som finansieras med medel från FORMAS och Naturvårdsverket, är den första som påvisat en trofisk kaskad-effekt i sjögräsängar. Rönen publiceras nu i den vetenskapliga tidskrifter Oikos, och stödjer hypotesen att torskens tillbakagång påverkat ålgräset negativt. Inte bara det:
–Eftersom ålgräset är ett viktigt uppväxthabitat för ung torsk kan ålgräset minskning också ge negativa effekter på återväxten, och därmed förstärka effekten av överfiske i en negativ spiral, säger Per Moksnes.
–Det räcker därför troligtvis inte med att minska övergödningen för att komma tillrätta med dessa problem. Åtgärder bör också vidtas för att få tillbaka stora rovfiskar till kustekosystemen.
Kontaktinformation
Per-Olav Moksnes, docent & forskarassistent vid Institutionen för marin ekologi, Göteborgs universitet
0732-576224
p.moksnes@marecol.gu.se
Susanne Baden, professor vid Institutionen för marin ekologi, Göteborgs universitet
0523-18536, 0708-339235
susanne.baden@marecol.gu.se
