– Läkemedlet rosiglitazon används i regel som komplement till andra diabetestabletter först när dessa inte längre klarar att kontrollera blodsockret. Medlet borde dock användas mycket tidigare. Då skulle patienternas betaceller bli mindre stressade och behålla sin kapacitet att producera insulin en längre tid, konstaterar docent Albert Salehi.
Betacellsstress är ett välkänt begrepp inom diabetesforskningen. Det innebär att cellerna arbetar för högtryck för att kompensera de höga blodsockerhalterna. Detta fungerar en tid, men på sikt tar cellen skada av stressen och dör. Det är därför typ 2-diabetes ofta blir svårare att kontrollera med tiden.
– Flera av de diabetestabletter man börjar med vid nyupptäckt diabetes bidrar till den här stressen, då de stimulerar cellerna att arbeta hårdare, säger Albert Salehi.
Betacellerna läser kontinuerligt av sockerhalten i blodet, och reagerar med att frisätta insulin när sockerhalten stiger. Men även fetthalten i blodet stimulerar betacellerna att frisätta insulin. Det är här som den upptäckta receptorn – GPR40, en mottagare för fettmolekyler på betacellens yta – gett nya viktiga insikter i hur kroppens blodsockerhalt regleras.
– Tidigare trodde man att fettet måste tränga in i betacellen för att insulin ska frisättas. Men så är det inte: processen sker i stället på cellens yta. När fettmolekyler satt sig på fettreceptorn GPR40 tar det bara några minuter innan insulin frisätts, förklarar Albert Salehi.
Betacellsstress orsakas alltså av både höga blodsockerhalter och höga blodfettshalter, två rubbningar som båda är mycket vanliga vid typ 2-diabetes. Ett sätt att minska stressen vore att blockera GRP40-receptorn, och det gör diabetesmedlet rosiglitazon (t ex preparaten Avandia och Avandamet).
– Det har tidigare inte varit känt att medlen fungerar på det här sättet. Vår upptäckt sätter GRP40-receptorn i fokus för forskning, vilket öppnar vägen för nya preparat med färre biverkningar än dagens rosiglitazon, menar Albert Salehi.
En viktig slutsats är att patienter med typ 2-diabetes och höga blodfettshalter skulle ha nytta av behandling med rosiglitazon tidigare i sjukdomsförloppet. Idag ges medlet i regel först när andra diabetestabletter inte längre räcker för att kontrollera blodsockret.
Albert Salehi och hans forskargrupp har visat att en av mekanismerna bakom förstörelsen av de hårt arbetande betacellerna är bildandet av skadliga mängder av kväveoxid och fria syreradikaler. I ett parallellt forskningsprojekt har gruppen visat att de nya diabetesmedel som imiterar eller ökar koncentrationen av tarmhormonet GLP-1 (t ex preparaten Byetta och Januvia) och ökar insulinutsöndringen från betacellerna får sin effekt genom att motverka den skadliga bildningen av dessa ämnen.
Kontaktinformation
För mer information: Albert Salehi, 040 – 39 11 62 och albert.salehi@med.lu.se.
Artiklarna är publicerade i tidskriften PLOS ONE (Public Library of Science) och nås på länkarna nedan.
– Makten är inte auktoritär, den är mer osynlig och bygger istället på förhandling, säger hon.
För drygt tio år sedan satte sig Gunilla Granath på skolbänken och blev sjundeklasselev. Hon skrev den uppmärksammade boken ”Gäst hos overkligheten. En 48-årig sjundeklassares dagbok”, följd av ”Redo för fronten? Reportage från Lärarhögskolan”.
I sin avhandling undersöker hon hur disciplinering, formande och styrning av elever går till i dag. Nu talar retoriken om eget val, eget ansvar, egna projekt och självvärdering och arbetet tycks pågå i ett klimat främst präglat av frihet.
– Det obligatoriska utvecklingssamtalet går att se som en av skolans disciplinerande tekniker, på samma sätt som den så vanliga loggboken. Båda verktygen bygger på kommunikation och dialog. I dialogerna märks ingen ordergivning, inga höjda pekpinnar, inga hot eller någon dödande ironi, säger Gunilla Granath.
I avhandlingen visar hon hur utvecklingssamtalet och loggboken påverkar elevers förhållningssätt till sig själva, sitt skolarbete, sina liv och sin framtid. Den milda makten tenderar att skapa elever som ständigt granskar sig själva, som blickar inåt samtidigt som de värderar hur de bör vara ur ett lärarperspektiv.
– Det finns ett glapp mellan det man anser att man borde kunna åstadkomma, och det man kan åstadkomma. Det framträder en presentationskultur där eleven visar upp ett kapabelt och starkt jag medan det svaga eller osäkra tycks vara bannlyst, säger Gunilla Granath.
Både utvecklingssamtal och loggböcker formar olika ”skoljag” på skiftande, men ändå tydligt normerande sätt. I loggboken skapar eleverna ett ”idealt jag” medan utvecklingssamtalet ett möte mellan lärare, elev och föräldrar i högre grad formar ett ”korrigerat jag”.
Kommunikationen mellan lärare och elever har starkt intimiserande drag; inom ramen för kommunikationens familjära uttrycksformer blir det möjligt för lärarna att granska, inte bara skolprestationer, utan också elevens karaktär, attityd och sociala relationer.
– Den auktoritära läraren är historia. Idag kommer makten till uttryck i mild och förtrolig form, säger Gunilla Granath.
Disputationen den 23 maj streamas som ett försök och kan därför följas på Internet med start kl 13.15, på den länk som hittas på adress:
http://www.ufn.gu.se/forskarutbildning/disputationer/ipd/
Kontaktinformation
Disputation: Fredagen den 23 maj 2008, kl 13.15 i Kjell Härnqvistsalen, Pedagogen, Hus A,Västra Hamngatan 25, Göteborg
Opponent: Docent Ulf Ohlsson, Stockholms universitet
Kontakt: gunilla.granath@ped.gu.se, tel.nr: 031-7862274, 0704-989624
Precis som vanliga växter på land, är växtplankton inte bara en viktig födotillgång för andra organismer utan de är ansvariga för den största delen av den globala primärproduktionen.
Ibland kan gifterna i växtplankton i havet vara så pass kraftfulla att de ger människor bestående skador och kan till och med orsaka dödsfall. Då de utgör en fara, är myndigheter, förvaltare och forskare intresserade av snabba metoder som kan hitta de skadliga växtplanktonarterna.
Eftersom växtplankton är små, 1-100 hundradels mm och ser likadana ut är det svårt att skilja arterna åt när man tittar på dem i mikroskop. Ett sätt att komma runt detta är att istället analysera deras arvsmassa (DNA).
– DNA är artspecifikt och påminner om ett fingeravtryck vilket gör det möjligt att skilja olika arter åt, säger Holly A. Bowers. Ett sätt att analysera DNA är genom så kallad realtids-PCR, där man färgar in den enskilda artens DNA med ett självlysande preparat. Ljuset kan sedan mätas och ju mer ljus som uppmätts desto mer av den enskilda arten finns det i proverna.
Holly A. Bowers avhandling beskriver hur realtids- PCR har anpassats för att, på ett snabbt och säkert sätt, kunna identifiera och uppskatta mängden av ett antal skadliga växtplanktonarter.
DNA testerna som Holly A. Bowers har utvecklat i sin avhandling används nu på flera håll runt om i världen, speciellt i Chesapeakebukten, Maryland, USA. Resultaten ifrån DNA testerna har hjälpt forskare, myndigheter och förvaltare att förstå utbredningen av skadliga växtplanktonarter.
Den del av avhandlingsarbetet som utförts i USA har i huvudsak inriktats på identifiering av skadliga arter men i Kalmar har DNA testerna använts för att studera födobeteende hos ”Mördaralgen” som dödar fisk i kustnära vatten över hela världen, även här i Östersjön!
Holly A. Bowers disputerar den 21 maj, 09.15, Landgången 4, Kalmar med avhandlingen ”Development and application of real-time PCR assays for the study of Harmful Algal Bloom (HAB) species”. Opponent är professor Lisa Campbell, Texas A&M University, USA.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Professor Edna Granéli
Tel: 0480- 44 73 07
Mobil: 070-6749415
E-post: edna.graneli@hik.se
Krabbarten Goneplax romboides har sin normala nordgräns utanför Skottland och Shetlandsöarna. Två spektakulära fynd av arten på Bohuskusten antyder att den nu flyttat till svenska vatten.
–Det första fyndet gjorde några elever på vår kurs i fiskekologi, som dissekerade torsk trålad utanför Gullmarsfjorden. I magen på en mindre torsk hittade de en konstig krabba. De gav krabban till sin lärare, som i sin tur gav den till mig, säger Matz Berggren, forskare vid Institutionen för marin ekologi vid Göteborgs universitet och verksam vid Sven Lovén centrum för marina vetenskaper, Kristineberg.
Krabban visade sig vara ett exemplar av Goneplax romboides, en art som tidigare inte fångats norr om Shetland, och aldrig i Skagerrak. Exemplaret studenterna fann var i stort sett intakt, vilket innebär att torsken måste ha fångat och ätit krabban just innan den trålades. Det i sin tur betyder att krabban måste ha blivit torskens byte på botten någonstans utanför Gullmarsfjordens mynning.
Bara några veckor senare gjordes under provtagningar ännu ett fynd av samma art, på samma plats.
–Det tyder på att det första fyndet inte var en isolerad händelse, utan att krabban kan ha etablerat sig i mjukbottnar på västkusten, säger Matz Berggren, som också är ansvarig för kräftftdjur i arbetet med Nationalnyckeln.
Goneplax romboides är en relativt liten krabba, men skiljer sig tydligt från våra inhemska krabbor med sin rektangulära ryggsköld, långa ögonstjälkar och klor, samt svagt gulvita eller rödaktiga färg över kroppen. De infångade exemplaren har nu överlämnats till Göteborgs Naturhistoriska museum.
Fakta Goneplax rhomboides
Namn: Arten saknar svenskt namn, men kallas i Tyskland för Quadratkrabbe och i England för Angular crab
Storlek: Kan bli upp till 37 mm över ryggskölden
Färg och mönster: Ryggskölden är gulaktig till svagt röd/skär, ibland med en violett anstrykning och ofta delad i ett ljust och ett mörkare fält. Klor och ben gulaktiga till blekt orange.
Lever: Påträffas i sitt normala utbredningsområde från strandzonen (sällsynt) och ner till nästan 600 meters djup. Lever normalt på lerbotten eller sandblandad lera där den gräver grunda gångar i sedimentet
Geografisk utbredning: Från brittiska öarna (men är sällsynt i Nordsjön) och söderut ända till Sydafrika. Finns dessutom i hela Medelhavet.
Kontaktinformation
Matz Berggren, Institutionen för Marin Ekologi, Göteborg Universitet:
0523-18532
matz.berggren@marecol.gu.se
En obalans mellan ansträngning och belöning är starkt kopplad till störd sömn och dagtrötthet. Dessa två former av ohälsa är i sin tur starkt kopplade till stress.
– Jag har i min avhandling studerat en modell, Effort-reward imbalance, ERI. Modellen har en stor potential när det gäller att förutsäga en rad negativa konsekvenser som exempelvis hjärt-kärlsjukdom, säger Göran Fahlén, forskare vid Mittuniversitetet.
Modellen bygger på att individen för att må bra måste uppleva en ömsesidighet i sina relationer till omgivningen. När det gäller arbetslivet handlar det om en balans mellan vad individen satsar i arbetet i form av ansvar och ansträngning. I den andra vågskålen finns vad hon får ut i form av uppskattning, lön samt utvecklingsmöjligheter och trygghet i anställningen.
Göran Fahlén disputerar i Sundsvall den 23 maj med avhandlingen ”Aspects Of The Effort Reward Imbalance Model Of Psychosocial Stress In The Work Environment.”
Kontaktinformation
Frågor kan ställas till:
Göran Fahlén, telefon 060-14 85 02 eller 070-246 3230, E-postadress Goran.Fahlen@miun.se
Enligt Lotta Jons möjliggörs ett sådant pedagogiskt förhållningssätt genom att läraren inte utgår ifrån föreskrifter som säger henne hur hon bör handla, så kallade pedagogiska recept, eller från teorier som säger henne varför hon bör handla på ett visst sätt, så kallade pedagogiska läror, – utan istället ifrån en pedagogisk ledstjärna.
– En ledstjärna säger inte en människa hur eller varför hon bör handla på ett visst sätt, utan vem hon vill vara. En ledstjärna utgör med andra ord ett hägrande mål för vem människan moraliskt sett vill vara och vill bli som person, säger Lotta Jons.
Genom att låta sig ledas av en ledstjärna kan läraren utforma sitt pedagogiska förhållningssätt i samstämmighet med sin personliga värdegrund, och på så sätt blir hennes förhållningssätt mer hållbart.
– Nu finns det många olika ledstjärnor en människa kan välja att leva efter, beroende på vem hon vill vara. I den här avhandlingen har jag valt att prova Martin Bubers tanke om tillvaron som en existentiell dialog, en tanke som innebär att vi tilltalas av tillvarons skeenden och har att ansvara dessa med våra förehavanden, mycket därför att jag anser att den erbjuder en möjlighet just att undvika såväl ett auktoritärt som ett abdikerande förhållningssätt, säger Lotta Jons.
Det pedagogiska förhållningssätt som skrivs fram i avhandlingen bygger således på tanken att tillvaron förstås som en fråga om tilltal och ansvar.
– Att vara blir då en fråga om att bli tilltalad och att ansvara, vilket ska förstås både i bemärkelsen besvara och ansvara, dessa tilltal, dock i existentiell bemärkelse. Därmed ska allt som händer en lärare, till exempel en elevs förehavanden men också hennes belägenhet, tillkortakommanden, styrkor etc, förstås som något som tilltalar läraren i den mening att det säger henne något och ställer krav på henne att ansvara, berättar Lotta Jons.
Det pedagogiska förhållningssätt som beskrivs konstrueras i avhandlingen i tre analytiskt skilda faser. Den första är en receptiv fas som handlar om att hörsamma, om att ”ställa sig till förfogande och förnimmande mottaga”, som Buber säger. Att hörsamma förstås i sin tur som en fråga om att vara sann och att tjäna. Den andra fasen är en reaktiv fas som rör sig om att ansvara, med andra ord om att avge ett existentiellt svar på så sätt att man företar sig något som besvarar elevens tilltal och samtidigt tar ansvar för detta svar. Denna fas förstås som en fråga om att leda kärleksfullt. Den tredje fasen är en aktiv och produktiv fas där läraren i sin tur tilltalar eleven på så sätt att hon företar sig något som har en inverkan på eleven, som ”tillfogar henne öde”, som Buber säger. Detta är en fas som ställer krav på att provocera och att våga.
Genom att följa en ledstjärna som innebär att läraren på detta sätt i sitt varande hörsammar, ansvarar och tilltalar sin elev, kan hon varken abdikera från sitt ansvar eller tillämpa en distanserad auktoritet, menar Lotta Jons.
– Genom att fokusera mer på lärarens förhållningssätt än på hennes handlingar, vill jag samtidigt prova att komma åt ett sätt att tala mer om hur vi som pedagoger är, än om vad vi gör, säger Lotta Jons.
Avhandlingens namn: Till-tal och an-svar. En konstruktion av pedagogisk hållning.
Avhandlingen finns att ladda ned som pdf på http://www.diva-portal.org/su/theses/abstract.xsql?dbid=7534
Kontaktinformation
Ytterligare information
Lotta Jons, Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-540 669 63, 073-650 39 03, e-post lotta.jons@ped.su.se.
För bild, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.
I sin avhandling utvärderar Björn Lindberg partiernas betydelse för EU:s demokratisering. I representativa demokratier har politiska partier framgångsrikt fungerat som överförare av väljarnas åsikter till politik. Vissa forskare hävdar därför att ökad konkurrens mellan partier i EU skulle göra unionen mer demokratisk, medan andra menar att de europeiska partierna skulle kunna kollapsa av det offentliga trycket som skulle bli resultatet av ökad politisk konkurrens.
Eftersom sammanhållna partier är en förutsättning för en fungerande representativ demokrati har Björn Lindberg analyserat hur partigrupper i EU-parlamentet skulle kunna åstadkomma sammanhållet röstbeteende över nationsgränserna. Hans analys visar att de två största partigrupperna har disciplinära åtgärder att ta till mot individuella medlemmar som röstar illojalt. Men den visar också att partiguppens ledning inte kan bestraffa de nationella partidelegationerna. Sammanhållna partier är därför beroende av ett frivilligt samarbete mellan nationella partidelegationer inom varje partigrupp.
Hans slutsats är att det blir svårt för partigrupperna att upprätthålla sammanhållna val om det offentliga trycket på parlamentsledamöterna ökar genom en mer öppen politisk ordstrid på en europeisk nivå.
– Ansvaret för en framgångsrik demokratisering av den europeiska unionen genom partikonkurrens ligger alltså i de nationella partiernas händer, säger Björn Lindberg.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Björn Lindberg, mobilnummer: 073-634 62 68, eller e-post: Bjorn.Lindberg@statsvet.uu.se
Niklas Snis beskriver i sin avhandling två trådlösa mikrorobotar, MiCRoN och I-SWARM, som han varit med och utvecklat. Särskilt har han ägnat sig åt deras så kallade aktuatorer som används för att förflytta robotarna och eventuella mikroverktyg. Utöver dessa består robotarna av enheter för kommunikation, energiförsörjning och elektronik och utgör således avancerade mikrosystem.
För att kunna framställa mycket små trådlösa system måste varje enhet ha en så låg effektförbrukning som möjligt eftersom det bara får plats en begränsad mängd energi inom systemets volym. Därför har alla aktuatorer utvecklats för att konsumera minimalt med effekt.
– Bland annat har de tillverkats med en multilagerteknik som medför att drivelektroniken förenklas och systemet som helhet kräver mindre effekt, säger Niklas Snis.
Vidare har han använt så kallade piezoelektriska material, en polymer och en keram. Om man applicerar ett elektriskt fält över ett piezoelektriskt material förändras materialets struktur och man får en liten töjning (~0.1 %) i materialet. Materialen har olika fördelar – keramiken kan användas för att bygga aktuatorer med större kraft jämfört med polymeren medan polymeren är flexibel, vilket kan utnyttjas för att åstadkomma mer komplicerade geometrier. En ny multilagerteknik för att bygga och strukturera multilager i polymeren presenteras i avhandlingen och den används för att bygga en förflyttningsenhet till I-SWARM-robotarna.
Utöver aktuatorerna presenteras även en trebent förflyttningsenhet som använder sig av en rörelsemekanism där benen försätts i resonans. Multilagertekniken och resonansdrivningen gör att enheten kräver lite effekt och kan bära upp till fyra gånger sin egen vikt. Slutligen presenteras en teknik för att montera ihop massfabricerade mikrosystem. Den användes för att sätta samman alla modulerna i I-SWARM-robotarna och utnyttjar ytmonteringsteknik från industrin.
– Med denna teknik kan komplicerade geometrier för mikrosystem förverkligas, som den hopvikta I-SWARM-roboten till exempel, säger Niklas Snis.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Niklas Snis, mobil: 0730-238 960, e-post: Niklas.Snis@angstrom.uu.se
Stora delar av Europa är präglade av mänsklig markanvändning sedan tusentals år. Denna har lett till att en del arter har försvunnit helt. Uroxen och den europeiska vildhästen blev exempelvis utrotade i Polen 1627 respektive 1880, medan andra arter har försvunnit lokalt. Ju längre bort från det urbana och ekonomiska centrat i norra Europa, t.ex. Holland, desto mindre blir den mänskliga påverkan. Det är därför inte förvånande att uroxen försvann 1 200 år senare från Polen jämfört med Holland.
Tobias Edman vid institutionen för sydsvensk skogsforskning, SLU, har i sin doktorsavhandling undersökt hur skillnader i ekonomiska och politiska förutsättningar kan påverka i grunden väldigt lika landskap. Fyra områden i Karpaterna studerades för att klarlägga hur landskapen utvecklats under 1900-talet. De fyra områdena ligger idag i Polen, Ukraina och Rumänien, men tillhörde alla under slutet av 1800-talet det Habsburgska riket.
Det rumänska landskapet har ändrats i långsam takt under hela 1900- talet, medan de andra landskapen har börjat med en långsam förändringstakt för att accelerera denna mellan 1950 och 1980, vilket ligger i linje med utvecklingen i övriga Europa.
I Rumänien är stora delar av den brukade marken slåttermark med stor artrikedom av framförallt kärlväxter. I ängarna finns det mycket träd och buskar, vilket ger förutsättningar för arter som är anpassade till att leva i skogen att också överleva i odlingslandskapet. De landskap som upplevt kraftig landskapsomvandling, dvs. de i Polen och Ukraina, visade sig endast ha rester av de artrika träd och buskmarkerna kvar.
Forskare och skogsförvaltare i områden från Frankrike till Uralbergen fick svara på en enkät om förekomst av större skogslevande djur, trädslagssammansättning och markanvändningshistorik. Det visade sig finnas ett tydligt samband mellan antalet artgrupper, antalet arter inom varje grupp och grad av mänsklig påverkan.
Tobias Edman undersökte också utbredningen av vitryggig hackspett i de polska landskapen. Två olika metoder för att förutsäga förekomsten av vitryggig hackspett testades. Den som fungerade bäst tog hänsyn till hur skogsområdena låg i förhållande till varandra. Resultaten visar att det är viktigt att ta hänsyn till hur habitat är fördelade i ett landskap och inte bara till hur stor areal av lämpligt habitat som finns.
Fil.Mag i biologi Tobias Edman, institutionen för sydsvensk skogsforskning, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Biodiversity patterns and the importance of landscape-level land-use intensity and fragmentation of forest habitats in Europe.” Disputationen avser filosofie doktorsexamen.
Tid: fredagen den 23 maj 2008, klockan 13.00
Plats: Craafordsalen, Alnarp
Opponent: Professor Harto Lindén, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, Helsingfors, Finland
Detta och andra pressmeddelanden från SLU http://www.slu.se/?id=102
Kontaktinformation
Mer information:
Tobias Edman, 08-57 99 72 90, Tobias.Edman@ess.slu.se
Abstract och avhandlingen i sin helhet http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001771/
Institutionen för sydsvensk skogsforskning http://www.ess.slu.se
Fornskog http://www2.ess.slu.se/Fornskog/
Ammoniak till dagens kvävegödselmedel framställs främst från naturgas, vilket tär på de fossila resurserna och bidrar till den globala uppvärmningen. Väte utvinns idag ur naturgasen och bildar ammoniak tillsammans med kväve från luften.
I en systemstudie har forskare vid SLU och JTI i Uppsala funnit att det istället skulle kunna gå att använda biomassa, t.ex. halm eller Salix, som utgångsmaterial. I så kallade livscykelanalyser har man tittat på hela processen för att producera kvävegödsel. Genom att jämföra produktion baserad på naturgas och på halm eller Salix har forskarna konstaterat att utsläppen av växthusgaser kan minska med ca 80 procent med den nya metoden.
Biomassan måste då förgasas, vilket innebär att man bränner upp den, fast med ett noga reglerat underskott av syre. Istället för att bli till värme omvandlas biomassan till en energirik så kallad syntesgas. Ur denna utvinns vätgas som processas vidare till ammoniak på liknande sätt som för naturgas. Förgasning av biomassa är än så länge en pilotteknik, men mycket forskning och medel satsas inom området eftersom syntesgas även kan användas för tillverkning av framtida drivmedel.
– Rätt utformade system skulle ge möjlighet att uthålligt producera kvävegödsel från enbart förnybara energikällor, en möjlighet som ger helt nya perspektiv på framtida livsmedelsproduktion, menar Serina Ahlgren vid institutionen för energi och teknik vid SLU.
– Enligt våra beräkningar går det att få ungefär 4 ton kväve per år från 1 hektar Salixodling. Det skulle räcka för att gödsla 33 hektar vete. Med 1 hektar halm kan man gödsla ungefär 13 hektar vete.
Användningen av kvävegödsel står för en tredjedel av jordbrukets totala energianvändning. När naturgas används motsvarar energimängden ungefär 1 liter diesel (ca 10 kWh) för att få fram 1 kilo kväve.
——————–
Ammonium nitrate fertiliser production based on biomass – Environmental effects from a life cycle perspective: http://www.sciencedirect.com/science/article/B6V24-4SC5PJJ-5/1/43be924b84a27e952dd4057cf7a5b94e?&zone=raall
(Bioresource Technology, april 2008)
Kontaktinformation
Mer information
Serina.Ahlgren@et.slu.se, 018-67 18 87, 073-683 93 40
Intresset för fiberlasrar har ökat dramatiskt det senaste årtiondet. Den främsta anledningen är intresset från industrin. Där används dessa lasrar vid olika typer av materialbearbetning. Det visar sig dock att glasmaterialet i den optiska fibern försämras med tiden vilket förkortar livslängden avsevärt.
– Detta märks främst vid riktigt höga effekter eller vid tillämpningar som kräver en pulsad laserkonfiguration, säger Magnus Engholm, doktorand i fiberoptik.
Men glasmaterialet kan optimeras så att livslängden förlängs för dessa lasrar. Genom att preparera glasmaterialet på ett speciellt sätt kan högre effekter och längre livslängder uppnås. Detta öppnar för nya användningsområden inom industrin.
Fiberlaser används främst för skärning, borrning och svetsning inom metall- och bilindustri, men även för märkning. Fiberlasern har flera fördelar jämfört med konventionella lasrar. De har bättre strålkvalitet, lägre pris och en mer kompakt design.
Problemet som forskarna nu har löst är att glaset i den optiska fibern blir ogenomskinlig efter en viss tids användning och måste bytas ut. Detta fenomen kallas ”photodarkening”. Det blir extra tydligt när fiberlasern används för märkning, där en del av ytmaterialet på märkobjektet ska brännas bort.
Magnus Engholm disputerar i Sundsvall den 22 maj med avhandlingen ”Materials Optimization for Optical Fiber Amplifiers and Fiber Lasers.”
Forskningen har gjorts i ett samarbete mellan Mittuniversitetet och Acreo FiberLab.
Kontaktinformation
Frågor kan ställas till:
Magnus Engholm, 060-14 87 37, 070-483 8183. E-postadress Magnus.Engholm@miun.se
Smärta kan påverka positions- och rörelsesinnet på olika sätt och störa känslan för var vi har våra kroppsdelar i förhållande till varandra. Den kan också inverka negativt på hur rörelser planeras och kontrolleras.
I avhandlingen visas att graden av nedsatt precision samvarierar med självupplevd fysisk funktion, hälsa och smärta, mätt med olika frågeformulär. Problem med att röra nacken är starkt korrelerade med precisionen i pekrörelser mot synliga mål. Också balansproblem och smärta i nacken har betydelse för precisionen hos personer med whiplashskada.
I avhandlingen jämförs rörelseprecisionen i armarna hos personer med nacksmärta, både med traumatisk orsak (whiplashskada) och med ospecifik bakgrund, med friska försökspersoner. Båda grupperna med nacksmärta visade sig ha nedsatt precision både när de pekar mot synliga mål och vid positionsbestämning med förbundna ögon.
Nacken verkar ha en central roll i det mycket komplexa samspelet mellan sensorisk information och motorisk muskelstyrning som ligger bakom även de till synes enkla rörelser som vi utför dagligen. Avhandlingen visar att nacksmärta kan påverka känslan för kroppens positioner och rörelser i förhållande till varandra men också till omvärlden och den bild som framför allt förmedlas via synen. Nacken fungerar då som en referenspunkt när de inre och yttre referenssystemen samordnas.
Flera rapporter på senare år har uppmärksammat att kvaliteten på rörelser kan påverkas vid olika smärttillstånd, men rörelseprecision i armarna är en tidigare outforskad aspekt vid nack-skuldersmärta.
Att kunna testa och objektivt mäta rörelseprecision är ett intressant och nytt område för denna typ av besvär. Det kan, som studierna i avhandlingen visar, ha en klinisk betydelse och återspeglas i patienternas självupplevda besvär.
Nacksmärta är ett hälsoproblem i hela världen, men systematiserad kunskap om vad som orsakar besvären och hur man bäst behandlar dem är mycket begränsad och objektiva mått för att diagnostisera nack-skuldersmärta är en bristvara.
Att träna precisionsrörelser och medvetet fokusera på förnimmelsen eller känslan av hur rörelser utförs kan vara ett viktigt inslag i träningen vid smärtproblem. Nedsatt precision innebär ofta ett ineffektivare rörelsemönster och kan leda till onödiga muskelspänningar som i sin tur ger mer besvär. Även till synes marginella precisionsnedsättningar kan ur det perspektivet innebära en risk för att utveckla eller vidmakthålla nack-skuldersmärta.
Torsdagen den 22 maj försvarar Jonas Sandlund, Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln Position-matching and goal-directed reaching acuity of the upper limb in chronic neck pain – association with self-rated characteristics.
Disputationen äger rum kl 09.00 i Hörsalen, entréplanet, f.d. Arbetslivsinstitutet, Umeå.
Fakultetsopponent är prof. Alf Thorstensson, Gymnastik- och idrottshögskolan.
Kontaktinformation
Jonas Sandlund är verksam vid Centrum för belastningsskadeforskning, Högskolan i Gävle samt enheten för idrottsmedicin, Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, och Alfta Rehab Center. Han kan nås på tel. 090-10 60 02, mobil 070-151 39 35,
e-post jonas.sandlund@hig.se
I avhandlingen ”Därför berör oss fåglarnas liv— Lennart Sjögrens poetiska livsförståelse” behandlar Peter Hultsberg centrala aspekter på Sjögrens lyriska författarskap.
Sjögrens världsbild är grundad i det som är och den kärva natursynen präglar också synen på liv och död. Tidsförloppet i berättelserna som dikterna bär fram är det uppförstorade ögonblickets tid. Något tredje låter sig anas. Lyriken möjliggör samtalet om tillvarons mest svårfångade frågor utan att begränsas till klichéer.
Avhandlingen berör tre av Sjögrens diktsamlingar Fågeljägarna, Havet och Dagen före plöjarens kväll. Analysen av Havet (1974) inriktas på Sjögrens natursyn och bildspråk. På vilket sätt skapar Sjögren autenticitet och hur görs texten kommunicerbar när de traditionellt kristna referenserna reduceras vid en jämförelse mellan dikten ”De flyger norrut om vårarna” och äldre flyttfågeldikter i svensk litteratur? Svaret kan sökas i den sjögrenska diskursen där diktens ekologiska förtecken synliggörs.
I Fågeljägarna (1997) framställs tre storheter språket inte förmår omsluta: det vackra, det outgrundliga och det grymma. I diktsamlingen ljuder en treklang: vattnet – livet – döden. Döden är något oundvikligt, men dikten tystnar inte inför konstaterat faktum. Sjögrens texter tillåter att vi samtalar om livet utan hänvändelser till vanetänkande, såsom det till exempel är vanligt att bejaka eller förneka de religiösa utsagorna. Läsaren ställs inte sällan med diktens jag vid en gräns. Orden och tankarna som dikten föder tillåts överskrida denna markering.
I avhandlingens kapitel fyra möter mytens Ikaros i Sjögrens dikt ”Dagen före plöjarens kväll” (1984) i samlingen med samma namn. Flykten över och fallet ner i havet kan tyckas förena flyttfåglarna och fågeljägarna med Ikaros i vissa hänseenden. Framställningen visar att flera beröringspunkter är intressanta att belysa, men också att den livssyn som är poetens följer den plöjande bonden efter avslutat dagsverke.
Peter Hultsberg har tjänstgjort som präst i Svenska kyrkan (1975-1992) och är sedan femton år adjunkt vid Stagneliusskolan i Kalmar (filosofi och svenska). Sedan våren 2006 har han varit doktorand i litteraturvetenskap vid Institutionen för humaniora, Växjö universitet. Peter Hultsberg har publicerat en handfull diktsamlingar och recenserar sedan 1986 nyutkommen lyrik i Skånska Dagbladet.
Avhandlingen Därför berör oss fåglarnas liv. Lennart Sjögrens poetiska livsförståelse försvaras fredagen 23 maj, kl. 13.15. Disputationen äger rum i sal Homeros, Växjö universitet. Opponent är fil. dr Håkan Sandgren, Högskolan i Kristianstad.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Peter Hultsberg, telefon 0480-278 55, e-post peter.hultsberg@telia.com.
Beställ boken av Kerstin Brodén, Växjö University Press, telefon 0470-70 82 67 eller e-post: vup@vxu.se
Vid höga breddgrader och på ca 83 kilometers altitud över den pol som har sommar bildas moln bestående av små, små ispartiklar. Eftersom partiklarna reflekterar solljuset som belyser den övre delen av atmosfären även på natten under sommaren, kallas detta fenomen för nattlysande moln. Varför moln bildas på ett sådant avstånd från jordytan har länge förbryllat forskare.
– Det område av atmosfären där nattlysande moln uppstår är den kallaste platsen på jorden. Detta beror på att luften över sommarpolen stiger och samtidigt kyls av, säger Bodil Karlsson vid Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet.
Med hjälp av den svenska satelliten Odin har Bodil Karlsson och hennes kollegor kunnat kartlägga de nattlysande molnens variation från år till år, samt identifierat skillnader mellan molnen över det norra- och södra halvklotet. Resultaten presenteras i Bodil Karlssons avhandling i meteorologi.
– Studien visar bland annat att det till stor del är vinterhemisfären som bestämmer hur sommarmolnen varierar från år till år. Detta beror på att den övre atmosfärens cirkulation styrs av gravitationsvågor som påverkar atmosfären från de nedre till de övre delarna och det är till stor del vinteratmosfären som bestämmer hur många vågor som når högre höjder, säger Bodil Karlsson.
Avhandlingens titel: Noctilucent clouds in a coupled atmosphere
Kontaktinformation
Ytterligare information:
Bodil Karlsson, Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 0707-147370, 08-164340, e-post bodil@misu.su.se
För bilder på moln eller på Bodil Karlsson, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se eller tfn 08-164090.
Kolhydrater spelar en viktig roll i olika biologiska processer som styr vår kropp i hälsa och sjukdom. De är ofta kopplade till andra typer av strukturer som till exempel proteiner och lipider och bildar på så sätt olika glykokonjugat. Kolhydraterna i olika glykonjugat uppvisar en stor variation och har en förmåga att innehålla mycket information i få byggstenar. I flera sjukdomar till exempel cancer och infektioner spelar glykokonjugat en avgörande roll. Avhandlingsarbetet har varit särskilt inriktat på glykopeptider där kolhydraten sitter på en kortare sekvens av aminosyror.
Metoderna baserar sig på att kombinera traditionell syntes i lösning och moderna tekniker där målmolekylen framställs på en olöslig plastkula. Mellan kulorna och målmolekylen sitter ett handtag som har till uppgift att hålla fast målmolekylen under uppbyggnaden och sedan släppa ifrån sig den när den är färdig. Frisläppandet utförs med en slutlig reaktion som är specifik för handtaget.
För att enklare följa vad som händer på plastkulorna under reaktionerna, har Maciej Pudelko använt sig av en särskild sorts kärnmagnetisk resonans som gör det möjligt att mäta förhållandet mellan olika fluoratomer. Han har studerat uppbyggnaden av glykokonjugat genom att sätta fast fluoratomer på handtaget och på de olika byggstenarna för målmolekylen. Förhållandet mellan mängden fluor på handtaget och i målmolekylen ger besked om hur bra reaktionen har gått.
Lördagen den 24 maj försvar Maciej Pudelko, Kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Antigens derived from the mucin MUC1 – Solution and solid-phase synthesis of saccharides, peptides and glycopeptides”. Svensk titel: Antigen från mucinen MUC1– Lösning och fastfassyntes av kolhydrater, peptider och glykopeptider.?Disputationen äger rum kl. 10.00 i Stora hörsalen, KB3B1, KBC-huset.?Fakultetsopponent är professor Thisbe K. Lindhorst, Institut fuer Organische Chemie, Christian-Albrechts-Universität zu Kiel, Tyskland.
Maciej Pudelko är född och uppvuxen i Polen och har en Master of Science i teknisk kemi från The Silesian University of Technology i Gliwice (Polen).
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Maciej Pudelko
Telefonnummer 090-786 62 86
E-post maciej.pudelko@chem.umu.se.
Typ 2 diabetes är en kronisk sjukdom som kännetecknas av förhöjda blodsockervärden till följd av insulinbrist och/eller minskad effekt av insulinet på lever, muskel och annan vävnad. Eftersom de flesta av nuvarande terapier förlorar sin effekt med tiden finns det ett stort behov av att utveckla nya läkemedel mot denna sjukdom, som blir allt vanligare på grund av livsstilsförändringar och av att befolkningen blir äldre.
Under många år har matematiska modeller utvecklats för att beskriva växelverkan mellan glukos och insulin i kroppen. Dessa modeller ger värdefull kunskap om hur glukos-insulin-regleringen fungerar under olika förhållanden. De flesta av dessa modeller beskriver endast ett av ämnena, dvs. antingen glukos eller insulin (eller någon annan substans som är av betydelse för glukos-insulin-systemet). På grund av kontrollmekanismerna mellan glukos och insulin vore dock en simultan beskrivning av hela systemet att föredra.
Petra Jauslin-Stetina presenterar i sin avhandling en glukos-insulin-modell som kan användas för att beskriva och förutsäga glukos- och insulinprofiler baserat på data från flera olika typer av kliniska experiment, exempelvis glukostoeranstester där en glukosdos ges antingen intravenöst eller oralt, eller studier där flera på varandra följande måltider konsumeras under 24 timmar. Modellen består av flera delar och beskriver koncentrations- och tidsprofilerna på glukos, radioaktivt märkt glukos och insulin, samt kontrollmekanismer för regleringen av glukosproduktionen, insulinsekretionen och glukosupptaget i levern och andra vävnader.
Med hjälp av modellen var det möjligt att bestämma och förutsäga: 1) skillnaden i insulinsekretion och känslighet mot insulin mellan friska personer och typ 2 diabetiker, 2) effekten av hormoner, som utsöndras i tarmen efter oralt glukosintag, på insulinsekretionen, 3) variationer av insulinsekretionen under dygnet och 4) den korrekta verkningsmekanismen av en ny läkemedelssubstans mot diabetes som påverkar både bukspottkörteln och levern.
– Dessa lovande resultat visar att modellen skulle kunna spela en viktig roll i den kliniska utvecklingen av läkemedel mot diabetes i framtiden, säger Petra Jauslin-Stetina.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Petra Jauslin-Stetina (på engelska), tel: +41-61-688 73 34, e-post: petra.jauslin-stetina@roche.com
