129 år efter Edisons uppfinning dominerar glödlampan fortfarande vår vardagliga belysning – trots att den slösar bort 90 procent av energin. Om glödlamporna ersattes av lysdioder skulle energiförbrukningen kunna sänkas med en femtedel. Problemet är att befintliga lysdioder på marknaden är dyra och har ett kallare sken.
Det är här zinkoxiden kommer in i bilden.
Zinkoxiden har ett ”inneboende” ljussken, orsakat av defekter i oxidens struktur ungefär som en luftbubbla i ett kristallglas. Fenomenet har intresserat forskare i årtionden, dels för att lysdioder av zinkoxid är billigare att tillverka, dels för att dess vita ljus är varmare och mer likt solens.
En avhandling från Institutionen för fysik vid Göteborgs universitet har nu kartlagt ursprunget till zinkoxidens ljus – och resultaten öppnar för flera fantasieggande, framtida användningsområden.
Doktoranden Peter Klason har i laboratorium på ett systematisk och kontrollerat sätt lyckats skapa ljusalstrande defekter i zinkoxiden. Experimenten visar att det är avsaknaden av zink- och syreatomer som orsakar ljuset.
–Men framför allt visar min forskning att flera defekter är inblandade i ljusalstrandet. Den kunskapen kan användas både för att styra ljusintensiteten och lysdiodens färg, säger Peter Klason.
Av zinkoxid är det också relativt enkelt att skapa nanostavar, alltså stavar vars diameter eller längd är i storleksordningen en miljondels millimeter. Avhandlingen behandlar hur sådana nanostavar kan användas i lysdioder och lasrar – men också hur spänning alstras när dessa nanostavar knäcks.
Att veta vilka krafter nanostavar klarar innan de knäcks är avgörande för att kunna utnyttja zinkoxidens piezoelektriska egenskaper:
–Piezoelektricitet innebär att det alstras spänning när en nanostav av zinkoxid böjs. Spänningen blir så stor att en t-shirt av zinkoxidstavar skulle kunna driva en Mp3-spelare, genom att tröjan böjs när man rör sig, säger Peter Klason
Att använda ”energikläder” istället för batterier, och låta dioder av zinkoxid ersätta glödlampor, är bara några exempel på tillämpningar som öppnar sig genom Peter Klasons forsknig. På sikt handlar det om hur vi människor med enkla medel kan rädda miljön.
Avhandlingen Zinc Oxide Bulk and Nanorods. A study of Optical and Mechanical Properties försvaras vid en disputation den 3 juni 2008.
Kontaktinformation
Peter Klason, Institutionen för fysik, Göteborgs universitet:
peter.klason@physics.gu.se
031-772 2097
0706-164676
Professor Magnus Willander, handledare:
mwi@fy.chalmers.se
031-772 2093
011-36 31 67
Det beräknas att cirka 200 000 svenskar över 60 år är tandlösa i över- eller underkäken. Många av dessa är därför i behov av käkbensförankrande implantatbroar. När patienterna ska få sina implantat kan det ske antingen genom så kallad tvåstegs- eller enstegskirurgi. I det första fallet är implantaten, som senare ska fungera som stöd åt själva tandbron, täckta med slemhinna under inläkningen till käkbenet som tar fyra till sex månader. Efter inläkningen görs en andra operation för att ansluta kopplingar från implantaten till tandbron.
Vid enstegskirurgi förses implantaten med en koppling som penetrerar slemhinnan under inläkningen. Det innebär att det efter läkningen inte behöver genomföras en andra operation för att fästa tandbron. Göran Bergkvist har i sin avhandling ”Immediate loading of implants in the edentulous maxilla” jämfört behandlingsresultaten mellan de båda metoderna och sett att båda är lika framgångsrika.
– Det talar för att det är bättre med enstegsmodellen eftersom den ger ett mindre obehag för patienten, säger han.
I väntan på den nya tandbron, som alltså tar mellan fyra till sex månader, använder patienterna oftast en avtagbar protes. Göran Bergkvist har funnit att proteserna i vissa fall kan belasta implantaten ogynnsamt. I de fallen orsakas en onormalt stor nedbrytning av benet runt implantaten vilket kan försämra behandlingsresultatet. Han har därför utvärderat en ny metod som innebär att patienterna får sin nya tandbro inom 24 timmar efter operationen. En jämförelse mellan den vanliga metoden, där patienterna får använda sin gamla avtagbara protes under inläkningen, och direktmetoden visar att 96,6 procent av operationerna lyckades med den vanliga metoden och 98,2 procent med direktmetoden.
– Det var alltså små skillnader mellan den traditionella metoden och direktmetoden och skillnaderna är inte signifikanta.
Men med direktmetoden är risken liten att patienternas käkben ska brytas ned eftersom de inte behöver någon avtagbar protes under läkningsfasen. Det faktum att de får sina tänder inom 24 timmar innebär också att sjukskrivningstiden kan minska från tidigare 14, till ett till två dygn. Tidigare studier har visat att patienternas bentäthet har betydelse för behandlingsresultatet. I en av studierna som ingår i avhandlingen har patienternas bentäthet därför beräknats med datortomografiundersökning innan behandlingen och resultatet var överraskande.
– Vi har visat att skillnaderna i bentäthet inte har någon betydelse för behandlingsresultatet vilket innebär att även patienter med poröst ben i överkäken kan behandlas med direktmetoden, säger Göran Bergkvist.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Göran Bergkvist via e-post: goran.bergkvist@ptj.se eller via telefon 011-18 54 50.
eller
Jesper Liedholm
Informationsavdelningen
Malmö högskola
040-665 71 88
0708-655 240
Dioxiner är en grupp väldigt giftiga och svårnedbrytbara miljögifter som finns i stora delar av miljön. De bildas bl.a. vid förbränning av sopor och som en biprodukt vid tillverkningen av klororganiska ämnen vilka bl.a används för behandling av röta. Många gamla platser där trä impregnerats är starkt förorenade med dioxiner och för att dessa ska kunna saneras krävs information om halter och fördelning av dioxiner i jorden.
Det finns även välgrundade farhågor om att det finns många okända källor till dioxiner framförallt i U-länder där det är vanligt att sopor bränns utan någon som helst form av rening. Från dessa platser sprids sedan dioxiner över stora områden. Det finns därför ett behov av att undersöka dessa källor närmare för att kunna begränsa spridningen.
Eftersom dioxiner är så giftiga måste de kunna analyseras i relativt små nivåer. Detta ställer stora krav på analysmetoderna. Dagens metoder för analys av dioxiner sker normalt med många separata steg och kräver relativt stora mängder organiska lösningsmedel. Detta gör dessa metoder väldigt tidskrävande och väldigt dyra.
Erik Spinnel presenterar i sin avhandling en metod där flera av stegen kan kombineras vilket gör analyserna både snabbare och billigare. Jämförelse mellan denna metod och de traditionella metoderna visar att den nya metoden ger samma resultat som de traditionella men som är betydligt snabbare och har en mindre åtgång av organiska lösningsmedel.
Med hjälp av den nyutvecklade tekniken finns det stora möjligheter att utföra undersökningar av möjliga dioxinkällor. Den ger också möjlighet att med relativt små resurser göra en inventering av förorenade markområden. Metoden har även god potential för rutinmässiga dioxinanalyser av mat och foder.
Fredsagen den 13 juni försvarar Erik Spinnel, Kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”PLE with integrated clean up followed by alternative detection steps for analysis of dioxins and dioxin-like compounds”
Svensk titel ”Trycksatt vätskeextraktion med integrerad rening följd av alternativa detektions steg för analys av dioxiner och dioxin-lika ämnen”
Disputationen äger rum klockan 13.00 i sal N360 i naturvetarhuset.
Fakultetsopponent är Prof. Tuulia Hyötyläinen, Department of Chemistry, Helsingfors Universitet.
Erik Spinnel är född och uppvuxen i Piteå.
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta
Erik Spinnel
E-post: erik.spinnel@chem.umu.se
Telefon: 070-5944219
Skelettmuskler består av en mängd muskelfibrer, som svarar på nervsignaler genom att kontrahera. Signalerna går från hjärna och ryggmärg, det centrala nervsystemet, via nerver till musklerna och vi får en rörelse i muskeln.
Vid nervskada eller vid vissa sjukdomar kan nerverna ute i kroppen förstöras, vilket innebär att musklerna förlorar nervkontakten. Man säger att muskeln är denerverad och eftersom signalerna inte når fram till muskeln så förloras förmågan till kontraktion. Närliggande nerver börjar då sända ut utskott som växer mot de denerverade muskelfibrerna. Nya kontakter skapas mellan nervutskotten och de denerverade muskelfibrerna, vilket resulterar i en ny funktionell så kallad neuromuskulär förbindelse.
– Nervutskotten kontaktar företrädelsevis denerverade muskelfibrer på det ställe där den tidigare neuromuskulära förbindelsen fanns, säger Anna Svensson. Anledningen till detta kan vara att denerverade muskelfibrer frisätter någon faktor som attraherar nerver, företrädelsevis från det ställe där den tidigare kontakten fanns.
Det finns många faktorer som kan styra nervernas utväxt. Molekyler kan attrahera eller stöta bort växande nerver och faktorerna kan antingen frisättas eller finnas på ytan av muskelfibrer.
Flera gener har identifierats som verkar regleras annorlunda i denerverad muskel. En större så kallad microarraystudie, där tusentals gener studerades samtidigt, resulterade i identifiering av 32 gener som tidigare varit okända i dessa sammanhang. Tre proteiner som studerades i skelettmuskel, Sfrp 1, Galectin-1 och Midkine, kan ha en positiv effekt på nervutväxt i muskel.
Anna Svensson disputerar den 5 juni kl 09.00, sal N2007, Västergård, Kalmar med avhandlingen ”Denervated skeletal muscle – Alterations in gene and protein expression” Opponent är doktor David Tonge, Kings´s College London, England.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Anna Svensson
Tel: 0480- 44 62 61
Mobil: 070-48 50 614
E-post: anna.svensson@hik.se
MCI, mild kognitiv störning, är ett tillstånd då en person sviktar kognitivt, alltså vad gäller tankefunktionerna och kan vara ett förstadium till demenssjukdomar som Alzheimers sjukdom.
MCI präglas ofta av försämrad minnesfunktion, men leg psykolog Arto Nordlunds avhandling visar att så gott som alla personer med MCI också har andra symtom som försämrad uppmärksamhet eller rumsuppfattning, planeringssvårigheter eller språkliga symtom.
Arto Nordlund beskriver i avhandlingen hur en mera ”godartad” MCI ter sig, alltså MCI som inte är orsakad av förstadier till demens. Hos en hel del personer med MCI är försämringen orsakad av till exempel stress eller kroppsliga sjukdomar. I dessa fall kan personen oftast återvända till normal funktion.
Personerna med ”godartad” MCI hade störning av endast en tankefunktion som uppmärksamhetsstörning eller nedsatt planeringsförmåga. Däremot hade samtliga patienter som inom två år utvecklade demens störningar av flera funktioner, oftast minnesnedsättning och nedsatt funktion inom ytterligare två områden, till exempel språk och rumsuppfattning.
En ytterligare observation som Arto Nordlund gör är att patienterna som får diagnosen Alzheimers sjukdom är påfallande unga. Genomsnittsåldern på patienterna var drygt 64 år, vilket innebär att en mycket stor andel var i arbetsför ålder. En möjlig förklaring till detta kan vara att vi idag lever ett liv som ställer mycket stora krav på våra tankefunktioner.
– Det viktigaste kriteriet för demens är att tankefunktionerna är försämrade i sådan omfattning att det dagliga livets aktiviteter blivit tydligt påverkade. Kanske är det så att det dagliga livets aktiviteter med ett snabbt informationsflöde idag är så krävande att ribban för demens har sänkts, säger Arto Nordlund.
En annan nyhet i avhandlingen är att det redan i MCI-fasen utifrån symtomprofil går att urskilja de personer som så småningom kommer att insjukna i Alzheimers sjukdom från dem som insjuknar i den näst vanligaste demenssjukdomen vaskulär demens, alltså demens orsakad av sjukliga förändringar i blodkärlen i hjärnan.
– Detta fynd är viktigt med tanke på de ökande behandlingsmöjligheterna av demens, då det ger förutsättningar att sätta in behandling i ett tidigare skede av sjukdomen, säger Arto Nordlund.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för neurovetenskap och fysiologi
Avhandlingens titel: Cognitive profiles of vascular and neurodegenerative MCI
Avhandlingen är försvarad.
Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
Leg psykolog Arto Nordlund, telefon: 070-359 3500, e-post: arto.nordlund@neuro.gu.se
Handledare:
Professor Anders Wallin, telefon: 0705-939 551, e-post: anders.wallin@neuro.gu.se
– Att vara konsument innebär bland annat att fantisera och drömma om saker, något som får näring i det konkreta mötet med saker som utövar olika sorters lockelser och motstånd, säger Erik Ottoson, som har studerat hur vi söker efter saker vi vill skaffa oss.
Han har följt människors letande på loppmarknader, i grovsopcontainrar, längs shoppinggator och i gallerior. Genom sökandet lär vi oss enligt Erik Ottoson vad som finns och hur vi kan lokalisera det vi önskar oss. Samtidigt blir det ett tillfälle att rikta blicken inåt och utforska våra känslor inför det som är tillgängligt.
– Sökandet blir därför ett sätt att interagera med omvärlden, en erfarenhetshorisont där vissa aspekter hamnar i förgrunden medan andra trängs undan, förklarar han.
Studien fokuserar speciellt på vad det är som händer när vi ”fönstershoppar”, dvs går runt och ”bara tittar” på saker utan att ha en tydlig bild av vad vi söker. Personerna i avhandlingen letar tålmodigt efter vissa saker, men framför allt efter känslan av att ha hittat någonting som är bättre och finare än de kunde föreställa sig. Då har de tänjt på gränserna för vad som är rimligt att förvänta sig.
Studien visar att det som kallas att bara titta inte bara handlar om att söka med blicken utan att använda hela kroppen – att gå tills fötterna ömmar, att plocka upp och ställa tillbaka saker och känna med händerna.
– Under tiden väntar man på den särskilda aha-upplevelse man får när man hittar något man vill ha – en märklig blandning av bekräftelse och överraskning, säger Erik Ottoson.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Erik Ottoson, 018-471 70 26, 070-679 46 95, e-post: Erik.Ottoson@etnologi.uu.se
Med hjälp av intervjuer och en postenkät har Malin Swartling vid institutionen för neurovetenskap studerat allmänläkare och ortopeder i Mellansverige om deras syn på sjukskrivning.
– Allmänläkare förstår sjukskrivning på mycket olika sätt, från att bara fylla i ett intyg på begäran av patienten till att hjälpa patienten att ta eget ansvar för sin situation och ta itu med alla problem som hindra arbetsförmågan, såväl privat som i arbetslivet, berättar hon.
Sjukskrivning ökar risken för utslagning från arbetsmarknaden och förtidspension, samtidigt som det ibland är nödvändigt. En av de intervjuade allmänläkarna jämförde användningen av sjukskrivningar med penicillin – om man använder penicillin mot halsfluss gör man rätt, men om man använder penicillin mot förkylning gör man fel.
De intervjuade ortopedernas syn på sjukskrivning varierade beroende på hur de såg på sin egen roll i sjukvårdssystemet. Vissa såg ortopedkliniken som en ö och menade att sjukskrivning inte är en ortopeduppgift, medan andra såg ortopedkliniken som en av många stationer på patientens resa genom sjukvårdsystemet. För den senare gruppen var målet att få patienten att må bra och få tillbaka arbetsförmågan, och förståndig användning av sjukskrivning sågs som ett av flera medel för att uppnå detta.
Många läkare upplever att de har svårt att hantera patienternas önskan om sjukskrivning om de själva inte tycker det är befogat, vilket leder till att patienter sjukskrivs i onödan. Mer än hälften av alla intervjuade läkare och 80 procent av vårdcentralsläkarna sade sig ha detta problem. 10 procent av allmänläkarna kände sig även hotade av patienter eller rädda för att bli anmälda minst en gång i månaden då de inte ville sjukskriva patienter på deras begäran.
– I de här fallen är det till stor hjälp för läkarna ifall vårdcentralen eller kliniken har en gemensam linje för hur man hanterar sjukskrivningar, säger Malin Swartling.
– Socialstyrelsens riktlinjer om sjukskrivning kan nog vara ett stöd, men jag tror att läkarna för såväl sin egen som patienternas skull behöver träning i samtalsskicklighet med fokus på hur man hanterar motstridiga åsikter, menar hon.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Malin Swartling, 070-450 87 53, e-post: Malin.Swartling@rehab.uu.se
Det var inte samma folkgrupp som först befolkade Amerika och Grönland, som man tidigare trott. En ny studie av en internationell forskargrupp visar en mer komplicerad bild än vad tidigare genetiska studier indikerat.
Genom att bestämma gensekvensen i en hel mitokondrie från lämningar av en grönländsk eskimå, och jämföra den med DNA från moderna eskimåer och amerikaner, kunde forskargruppen visa att den grönländska mitokondrien skilde sig från båda grupperna. I stället har den likheter med sekvenser från grupper i Sibirien. Forskarna tolkar detta som att tidiga eskimåer på Grönland kom över Berings hav med en annan grupp än den som var ursprunget till dagens amerikanska urinnevånare.
Anders Götherström, Uppsala universitets avdelning för evolutionsbiologi, och en av forskarna bakom studien tycker att resultaten är spännande också ur ett tekniskt perspektiv.
– Det är ett helt, komplett mitokondriegenom från en förhistorisk människa vi sekvenserat. För bara några år sedan klarade vi inte ens att ta fram korta delar av mitokondriegenomet från förhistoriska människor, säger han.
Undersökningen leddes från Köpenhamns universitet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Anders Götherström: anders.gotherstrom@ebc.uu.se, mobil: 073-992 78 64
Aspirin och clopidogrel är de läkemedel som idag används i syfte att dämpa blodplättarnas aktivitet vid hjärt-kärlsjukdom. Blodplättarnas roll i friska kärl är att täppa till och läka skador i kärlväggarna – att få blodet att levra sig (koagulera). Men vid åderförkalkning kan de aktiveras på den sjuka kärlväggen, med risk för blodpropp och efterföljande hjärtinfarkt eller stroke.
Forskargruppen ledd av Tomas Lindahl (klinisk kemi) och Magnus Grenegård (läkemedelsforskning) har studerat hur stresshormonet adrenalin samverkar med koagulationsfaktorn trombin för att åstadkomma maximal aktivering av blodplättar. Ett överraskande fynd var att denna process frigör ATP – en molekyl som transporterar kemisk energi i cellerna. Närvaron av ATP sätter extra fart på blodplättarnas aktivitet.
– Dagens läkemedel som angriper blodplättarna har ingen som helst effekt på den mekanism vi beskrivit. Förekomsten av ”aspirinresistens” varierar beroende på vilken hjärt/kärlsjukdom man studerat, men olika studier antyder att fenomenet förekommer hos 10-40 procent av patienterna, säger Magnus Grenegård.
LiU-forskarnas studie är grundvetenskaplig och genomförd på blod från friska blodgivare. Resultaten publiceras i artikeln ”The ATP-gated P2X1 receptor plays a pivotal role in activation of aspirin-treated platelets by thrombin and epinephrine”, Journal of Biological Chemistry (onlineversionen maj 2008).
Kontaktinformation
Kontakt:
Magnus Grenegård 013-221082, 0730-363656, magnus.grenegard@imv.liu.se
Tomas Lindahl 013-223227, 0708-818377, tomas.lindahl@lio.se
Vid ett experiment som genomfördes i Göteborg andra halvåret 1988 fick hälften av befolkningen (försöksgruppen) ett minskat krav på läkarintyg vid sjukfrånvaro. Det ökade försöksgruppens sjukfrånvaro jämfört med dem som inte fick förändrade krav (jämförelsegruppen).
Studien visar att även jämförelsegruppens sjukfrånvaro påverkades genom sociala interaktioner, dvs. påverkan från människor i omgivningen som ingick i försöksgruppen. Då sjukfrånvaron ökade med 0,18 dagar som ett direkt resultat av experimentet så ökade sjukfrånvaron med ytterligare 0,12 dagar p.g.a. sociala interaktioner. På lång sikt skattas effekten till att vara mer än dubbelt så stor.
Då det inte finns några register på vilka som umgås med vilka så använder sig rapporten av tidigare resultat som visar att etnisk samhörighet är viktig. Invandrade från samma födelseland (som antas kunna vara med i samma invandrarföreningar eller religiösa samfund) definierar ett nätverk eller omgivning. I denna analys tas inte individer som är födda i Sverige med, men mönstret antas vara detsamma för dem.
– Ju större andel av ett sådant nätverk som ingick i försöksgruppen, desto mer ökade jämförelsegruppens korta sjukfrånvaro, säger Patrik Hesselius en av forskarna bakom rapporten.
– Våra resultat visar på en något högre effekt än de fåtal andra studier som finns av sociala interaktioner i Sverige. Eftersom rapporten bygger på ett experiment och resultaten dessutom är testade på flera olika sätt är resultaten trovärdiga, menar han vidare.
Rapport 2008:11 ”Påverkas individen av sin omgivnings sjukfrånvaro?” är skriven av Patrik Hesselius, Per Johansson och Johan Vikström vid IFAU och Nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet. Rapporten är en sammanfattning av Working Paper 2008:8.
Kontaktinformation
Vill du veta mer kontakta
Patrik Hesselius, telefon: 070-725 19 13, e-post: patrik.hesselius@ifau.uu.se.
I maj publicerade den vetenskapliga tidskriften Neues Jahrbuch für Geologie und Palaeontologie Abhandlungen en artikel* som handlar om en utdöd art av ett rovdjur som levde för cirka 14 miljoner år sedan i Östafrika.
Fort Ternan i västra Kenya där detta exceptionella fossilfynd gjorts av en mycket välbevarad skalle, har sedan tidigare förknippats med människans ursprung eftersom man även gjort fossilfynd av våra tidiga släktingar i dessa trakter.
I samband med utgrävningar av hominoidfossil så har man bland annat även funnit fossil av utdöda rovdjur, däribland denna organism som har fått det vetenskapliga namnet Kanuites lewisae. Kanu betyder litet rovdjur på swahili, lewisae är efter en amerikansk forskare, Margaret E. Lewis, som ägnat en stor del av sin tid åt att studera utdöda afrikanska rovdjur.
I sin avhandling har Reihaneh Dehghani vid Zoologiska Institutionen, Stockholms universitet, bland annat studerat och beskrivit anatomin hos Kanuites lewisae och försökt att sätta in djuret i ett evolutionärt sammanhang genom att jämföra fossilfynden med andra rovdjur, både utdöda och nulevande. Kanuites lewisae är för närvarande endast känd från tidsepoken mellersta miocen från Fort Ternan.
Resultaten tyder på att Kanuites lewisae förmodligen tillhörde rovdjursfamiljen Viverridae, som idag består av sibetkatter och genetter med förekomst i Afrika och Sydvästra Asien.
Även ur ett ekologiskt perspektiv så påminde den förmodligen om genetter, ett litet allätande rovdjur med viss övervikt för kött i sin diet. Huruvida denna organism var trädlevande eller inte har däremot inte gått att testa enligt Reihaneh Dehghani eftersom andra skelettdelar än kraniet inte hittats.
Fokus i Reihaneh Dehghanis forskning har varit på fossila former av små östafrikanska rovdjur.
Disputationen sker den 29 maj i G-salen i Arrheniuslaboratorierna, Frescati.
Avhandlingens titel: Aspects of carnivoran evolution in Africa
* Artikeln är skriven av Reihaneh Dehghani och docent Lars Werdelin.
Kontaktinformation
Ytterligare information: Reihaneh Dehghani, tfn 08-51954171, 070-7667496, e-post: reihaneh.dehghani@nrm.se
För bild: press@su.se eller tfn 08-16 40 90
Kvävet i nordliga barrskogar kommer till stor del från cyanobakterier som lever på väggmossans blad. Bakterierna kan fixera luftkväve och tillför på så sätt stora mängder kväve till skogsekosystemen.
Kväve utgör en starkt begränsande faktor för all tillväxt i boreal barrskog. Kvävets ursprung i dessa skogar var länge en gåta. För några år sedan kunde forskare från bland annat SLU för första gången visa på cyanobakteriernas centrala roll.
Några av de forskare som gjorde den ursprungliga upptäckten, som publicerades i tidskriften Nature, har nu också kunnat klargöra hur den övergripande regleringen av kvävefixering går till. De har också klarlagt varför den huvudsakliga kvävefixeringen sker i gammal skog och inte i unga skogsbestånd.
Den nya studien, som publiceras i veckans nummer av prestigefyllda tidskriften Science, har genomförts av forskarna Thomas DeLuca vid The Wilderness Society, Montana, USA (tidigare gästforskare vid SLU), och Olle Zackrisson, Michael Gundale och Marie-Charlotte Nilsson vid SLU i Umeå.
Resultaten visar att det är den mängd kväve som hamnar på väggmossan från nederbörd, träddropp och förnafall från träd och bärris som reglerar hur mycket kväve som cyanobakterierna fixerar.
I unga trädbestånd omsätts mycket kväve internt, och kvävenedfallet blir stort, vilket hämmar cyanobakteriernas kvävefixering. I äldre skogsbestånd omsätts däremot en mindre mängd kväve via trädkronor och bärris, och endast små kvävemängder hamnar i den mossmiljö där cyanobakterierna lever. I sådana skogar stimuleras bakteriernas kvävefixering. Det finns således en biologisk regleringsmekanism som styr kväveuppbyggnaden i mosslagret i naturliga skogsmiljöer.
Varför är då denna upptäckt viktig? Kväve är en starkt tillväxtreglerande faktor för stora delar av jordens skogar. Kunskaper om hur kvävet byggs upp och regleras under ett skogsbestånds utveckling ger forskningen en viktig grund för att kunna skapa modeller för skogarnas tillväxt. Eftersom väggmossa dominerar markvegetationen över stora arealer av norra halvklotet, är kunskapen är också mycket intressant i dagens klimatdebatt, som ju bland annat handlar om hur ökande mängder koldioxid ska kunna byggas in i skogsekosystemen.
Resultaten från denna studie understryker behovet av försiktighet vid skogsgödsling, eftersom kvävegödsling kan störa skogens naturliga uppbyggnad av kväve under skogens utveckling. Den naturliga kvävefixeringen i gamla skogar slås ut i områden med mycket luftföroreningar och i områden där skogen gödslats.
Kontaktinformation
Dr. Michael Gundale, institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU Umeå. Tel 090-786 84 27, 070-618 69 46.
Michael.Gundale@svek.slu.se
Professor Marie-Charlotte Nilsson Hegethorn, institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU Umeå. Tel 090-786 84 40, 070-556 66 04.
Marie-Charlotte.Nilsson@svek.slu.se
De första medeltida mynten i norra och östra Östersjöområdet började präglas på Gotland i början av 1100-talet. De användes över ett stort område runt Östersjön under början av medeltiden och var till och med vanligare än de kungliga mynten i sydöstra Sverige. De hade förebilder från nordvästra Tyskland och Friesland, men en egen viktstandard och blev i sin tur standard för de första baltiska myntningarna. Men varför uppstod denna myntning överhuvudtaget?
– Det var inte främst av ekonomiska skäl utan som en del av ett nätverksbygge som gotlänningarna ägnade sig åt under 1100-talet. Ön låg klämd mellan flera starka viljor och makter i området, så det var nödvändigt att bygga en egen plattform, säger Nanouschka Myrberg, arkeolog vid Stockholms universitet.
Genom läget i Östersjön var Gotland under 1100-talet en viktig anhalt både för ryska och tyska handelsmän, och för alla de korstågsfarare som var på väg över havet under den här tiden då svenskar, danskar och tyskar tävlade om att ta för sig av ”hedningarnas” områden.
– Gotlänningarna själva verkar ha varit måttligt intresserade av att delta i korstågen, de var alldeles för tätt knutna till sina grannar i öst. Men de lät korstågen passera över ön, samtidigt som de själva producerade vapen till dem som skulle omvändas, säger Nanouschka Myrberg.
I det vikingatida hamnläget vid Vi växte därför den medeltida staden Visby snabbt fram under 1100-talet. Där möttes alla de som färdades över haven, på ett (oftast) fredligt sätt, under gotlänningarnas beskydd. Hamnen befästes med ett vakttorn, en så kallad kastal, idag kallad Kruttornet, men lika viktigt var att man kunde erbjuda en trygg handelssituation där mynten utgjorde en del. Genom mynten markerades vilka som hade rätten till Visby och de användes förmodligen också för att utnyttja de besökande ekonomiskt.
– Kanske tvingades besökarna betala tull, hamnavgift eller växla in sina egna mynt för att kunna handla och skaffa förråd i staden, säger Nanouschka Myrberg.
En av mynttyperna har inskriften ”Pax Porta Nova” som syftar på hamn- eller portfred, vilket visar att just möjligheten att skapa en fredlig situation för besökarna var bland det viktigaste som gotlänningarna kunde erbjuda sina besökare. Att använda en tydligt kristen bildvärld på mynten var också ett sätt att få den katolska kyrkan att acceptera den gotländska handeln, som i stor utsträckning verkar ha baserats på slavar och vapen.
– Under den här turbulenta tiden använde gotlänningarna både gamla och nya nätverk i öst och väst för att skapa sig ett eget värde i både ekonomisk och immateriell bemärkelse. De egna mynten och en trygg hamn för besökare var viktiga delar av den strategin, säger Nanouschka Myrberg.
Avhandlingens namn: Ett eget värde. Gotlands tidigaste myntning, ca 1140-1220.
Ett abstract finns att ladda ner på http://www.diva-portal.org/su/abstract.xsql?dbid=7546
Kontaktinformation
Ytterligare information:
Nanouschka Myrberg, Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, tfn 070-4941144, e-post nanouschka.myrberg@ark.su.se
För bilder på mynten eller Nanouschka Myrberg, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.
Det är välkänt att motion är bra för hälsan, men det är till stor del oklart vilka hälsovinster man kan förvänta sig från specifika fysiska aktiviteter. Ett forskarlag från Karolinska Institutet presenterar nu en undersökning av hälsoeffekterna av golf – en lågintensiv fysisk aktivitet som drygt 600 000 svenskar ägnar sig åt.
Studien, som bygger på uppgifter om 300 000 svenska golfare visar att golf är förknippat med positiva hälsoeffekter. Dödligheten bland golfspelare är 40 procent lägre än i övriga befolkningen, vilket motsvarar en ökad förväntad livslängd med fem år för en golfspelare jämfört med en icke-golfspelare.
Professor Anders Ahlbom, som har lett studien tillsammans med Bahman Farahmand, är inte förvånad över resultaten. Han menar att golf innehåller flera moment som är bevisat hälsosamma.
– En golfrunda brukar innebära att man är ute fyra till fem till timmar och promenerar i rask takt sex till sju kilometer, något som man vet ger goda hälsoeffekter. Man spelar golf högt upp i åldrarna och det finns även positiva sociala och psykologiska inslag i golfspelandet som kan bidra, säger Anders Ahlbom.
Studien utesluter inte att andra faktorer än själva golfspelandet, exempelvis en allmänt sund livsstil, är orsak till en del av den minskade dödlighet som ses bland golfspelare. Forskarna bedömer det dock sannolikt att golfspelandet i sig har stor betydelse.
Golfspelare har lägre dödlighet oberoende av kön, ålder samt vilken socialgrupp de tillhör. Effekten är större för golfspelare med arbetaryrken än för golfspelare med tjänstemannayrken. Allra lägst är dödligheten i den grupp golfspelare som har lägst golfhandikapp, alltså de skickligaste spelarna.
– För att behålla ett lågt handikapp måste man spela ganska mycket, så det talar för att det till stor del är själva golfspelandet som ligger bakom de goda hälsoeffekterna, säger Anders Ahlbom.
Publikation: “Golf – a game of life and death. Reduced mortality in Swedish golf players”, Fahramand B, Broman G, de Faire U, Vågerö D & Ahlbom A., Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports, maj 2008.
För mer information, kontakta:
Professor Anders Ahlbom
Institutet för Miljömedicin (IMM)
Tel: 08-524 874 70
Mobil: 070 324 74 70
E-post: Anders.Ahlbom@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
Mobil: 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och samverkan bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Partiklar i dieselavgaser är en betydande orsak till de negativa hälsoeffekter som ses av luftföroreningar, framför allt i trafikmiljöer. Dieselavgaserna innehåller en mängd ytterst små partiklar på ca 1/10 000 mm i diameter med kemiska ämnen bundna till ytan vilket föreslagits ligga bakom partiklarnas förmåga att ge skadliga hälsoeffekter.
Individer med lung- eller hjärtkärlsjukdom är särskilt sårbara och påverkas mest negativt under perioder med höga halter av luftföroreningar. Håkan Törnqvist har i sitt avhandlingsarbete studerat effekter av dieselavgaser på friska personer samt patientgrupper med kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) respektive hjärtinfarktsjukdom med åderförkalkning i hjärtats kranskärl.
Målsättningen med studierna i avhandlingen har varit att genom kontrollerade exponeringsstudier försöka klarlägga de mekanismer som ligger bakom varför dieselavgaspartiklar i luftföroreningar ger upphov till ökad sjuklighet i både lung- och hjärtsjukdomar. Studierna har genomförts i en exponeringskammare, där personerna har exponerats för dieselavgaser med en partikelkoncentration på 300 µg/m3 respektive filtrerad luft under en timme. De två exponeringarna har skett i slumpvis ordning, och personerna har således varit sina egna kontroller.
I avhandlingsarbetet undersöktes om exponering för dieselavgaser skulle kunna ge försämring av lungfunktionen och ökad luftvägsinflammation mätt i inducerat sputum (upphostningsprov) hos patienter med måttligt svår men stabil KOL. Analyser av upphostningsproven kunde inte påvisa någon ökad luftvägsinflammation, och inte heller noterades någon försämring av lungfunktionen. Studier av samma patienter fick även svara på om dieselavgasexponering kan ge ökad generell inflammation, påverkan på blodlevringsförmåga eller lungepitelskada mätt i blodet. Ingen generellt ökad blodlevringstendens eller tecken på ökad inflammation i blodet kunde påvisas.
Vidare undersöks i avhandlingen om exponering för dieselavgaser kan påverka kärlfunktionen hos en grupp av friska individer 2 och 6 timmar efter exponering. I denna grupp försämrade exponering för dieselavgaser två viktiga och kompletterande blodkärlsfunktioner: regleringen av blodkärlens vidd och kroppens egen förmåga att lösa upp blodproppar (fibrinolys). Dessutom klargjordes det sena förloppet av de dieselavgasutlösta blodkärlseffekterna hos friska försökspersoner. Även 24 timmar efter avgasexponering kvarstod en störning av blodkärlens vidgningsförmåga. Dessutom påvisades tecken till en systemisk inflammation mätt som ökning av inflammatoriska markörer i blod.
I avhandlingens sista studie undersöktes personer med kliniskt helt stabil kranskärlssjukdom. Frågeställningen var om dieselavgasexponering kan påverka hjärtat, ge försämrad kärlrörlighet och minskad blodproppsupplösande förmåga. Minskad blodproppsupplösande förmåga påvisades tillsammans med nedsatt förmåga att vidga sig hos blodkärlen. Det viktigaste fyndet var emellertid att de efter dieselexponering uppvisade ekg-tecknen överensstämde med syrebrist i hjärtmuskeln. Effekten var generell, dvs inte lokaliserad till något enskilt blodkärl i hjärtat, och noterades trots att patienterna var helt stabila i sin kranskärlssjukdom och hade optimal medicinsk behandling.
Avhandlingen klarlägger tidigare okända mekanismer som kan förklara varför luftföroreningar i partikelform ger hjärtinfarkter, stroke och ökad dödlighet. Den visar att dieselavgaser ger en snabb försämring av blodkärlsfunktionen som delvis kvarstår så sent som 24 timmar efter exponering. EKG- fynden hos hjärtpatienter indikerar akuta hjärteffekter, vilka överensstämmer med ökad risk för hjärtinfarkt i samband med trafikexponering.
Torsdag 5 juni försvarar Håkan Törnqvist, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, lungmedicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Respiratory and Cardiovascular Responses to Diesel Exhaust Exposure.
Svensk titel: Effekter på luftvägar samt hjärt-kärlsystemet av dieselavgas luftförorening.
Disputationen äger rum kl 13.00 i sal E06, Byggnad 6E, trappa R.
Fakultetsopponent är professor Joel Kaufman, University of Washington, Seattle, WA, USA.
Kontaktinformation
Håkan Törnqvist nås på telefon 090-785 18 23 eller e-post hakan.tornqvist@lung.umu.se.
Metoden kallas Tillämpad avspänning, TASP, och har utvecklats av Jan Lisspers, professor i psykologi vid Mittuniversitetet. Hittills har den främst använts för att minska stress- och smärtsymptom hos patienter inom vården.
I en ny studie har man undersökt om den kan höja prestationsförmågan hos skidskyttar på elitnivå.
Halva testgruppen fick träna i tio veckor på att integrera avslappningsövningen i skjutmomentet. Jämförelsegruppen tränade precis som vanligt.
Resultatet visade på en tydlig skillnad. Den grupp som använde sig av avslappningstekniken lärde sig skjuta bättre. De höll geväret stadigare och satte skotten inom en mindre träffyta. Jämförelsegruppen gjorde inga framsteg alls.
Studien kan betyda mycket för sporten, tror Marko Laaksonen, ansvarig för Mittuniversitetets idrottsvetenskapliga program.
– Träningsmetoden kan ha effekt i skidskytte där marginalerna på elitnivå är små, säger han.
Kontaktinformation
Frågor kan ställas till:
Marko Laaksonen, 070-212 30 09, e-post: marko.laaksonen@miun.se
Jan Lisspers, 063-16 53 69, e-post: jan.lisspers@miun.se
