Problemet med idén om strypt blodtillförsel (anti-angiogenes) är att tumörcellerna inte dör godvilligt. I stället blir tumören ibland ännu aggressivare, när cellerna förändras för att försvara sig mot syrebristen.
Mattias Beltings forskargrupp vid Avdelningen för onkologi har undersökt vad som händer i tumörceller som har dålig syretillgång, s.k. hypoxi. Ett från början slumpmässigt fynd har lett till upptäckten av att det produceras mer polyaminer – en grupp tillväxtfrämjande substanser – i sådana celler.
– Att öka polyaminproduktionen är tydligen något cellerna gör för att överleva syrebrist. Genom att hindra den produktionen kan vi få många celler att gå i apoptos, det vill säga ”begå självmord”, menar Mattias Belting.
Att principen fungerar som tänkt har forskargruppen kunnat visa både i försök med cellkulturer och i försök med djur som försetts med tumörceller från mänskliga gliom, en typ av hjärntumörer. Resultaten publiceras nu i världens mest citerade cancertidskrift Cancer Research.
Det medel som får polyaminproduktionen i cancercellerna att hejdas används redan i andra sammanhang. Därför behövs ingen långdragen utveckling av nya läkemedel, utan principen är redo att testas på människor ganska snart. Mattias Belting hoppas redan nästa eller nästnästa år kunna göra en studie på patienter med glioblastom, en elakartad tumörform där vare sig kirurgi, strålning eller cellgifter är särskilt effektiva.
– Om vår idé håller vad den lovar, så kanske gliompatienter i framtiden allra först kunde behandlas med både tumörstrypande och polyaminhämmande medel. På så sätt skulle man kunna få en stor del av cancercellerna att dö, så att den återstående tumören blir lättare att behandla, hoppas Mattias Belting.
Han och hans medarbetare tycker det är extra spännande att ha kunnat gå från en oväntad grundforskningsuppgift till utvecklingen av en ny behandlingsprincip som ganska snart kan prövas i den kliniska verkligheten.
Kontaktinformation
Docenten och läkaren Mattias Belting nås på tel 046-178549 och e-adressen mattias.belting@med.lu.se. Artikeln i Cancer Research finns på http://cancerres.aacrjournals.org/cgi/content/full/68/22/9291.
– Under den äldre perioden, den så kallade äldre vendeltiden, byggdes Uppsala högar och många andra monumentala högar i Mälardalen vid strategiska knutpunkter i landskapet, särskilt där viktiga land- och vattenvägar korsades. Sådana lägen var viktiga att kontrollera för eliten, men de var också platser där högarna kunde exponeras och synliggöras mot många människor, säger Peter Bratt.
Sannolikt visar detta att regionala herravälden etablerades vid denna tid i Mälardalen där härskaren vid Uppsala tidvis kom att få en dominerade ställning, vilket avspeglas i myterna om Ynglingaätten.
Denna politiskt oroliga tid fick sin lösning genom grundandet av mötes- och handelsplatsen Birka som troligen tillkom som ett gemensamt företag för härskarna i Mälardalen. Birkas första tid förefaller ha varit en relativt lugn period, vilket bland annat omvittnas av att få stora högar byggs under denna tid.
Under 900-talet uppfördes dock fler gravhögar än någonsin tidigare, nu även av vanliga bönder. Därigenom bemöttes en politisk orolig situation som till viss del kan ha haft sin grund i den tidiga kristna missionen. En ny kungamakt med maktbas i Västergötland lät grunda Sigtuna i slutet av 900-talet som politisk stödjepunkt i Mälardalen. Genom att dela ut tomter i staden till den lokala eliten i området kunde kungen göra dessa härskare delaktiga i Sigtunas utvecklig. Därmed kunde Sigtuna på ett liknande sätt som tillkomsten av Birka två hundra år bidra till att konflikterna dämpades i Mälardalen. Kristnandet av området, och därmed accepterandet av en gemensam ideologi, under loppet av 1000-talet skapade också grund för ett politiskt lugnare klimat.
Järnålderns storhögsbyggande aristokrati i Mälardalen tycks till större delen gått under i den tidiga medeltidens återkommande maktkamper mellan olika stormannagrupperingar, vilka kännetecknade det medeltida Sveriges tillkomst.
– Att Uppsala högar och andra storhögar i Mälardalen byggts över forntida härskare har hållits levande i myter och sagor ända från järnåldern, säger Peter Bratt. Vid arkeologiska utgrävningar av stora gravhögar framkommer också ofta rika gravgåvor i form av statusfyllda föremål såsom svärd, brädspel, glaskärl och mängder av djur, bland annat dyrbara jaktfåglar.
I avhandlingen visar Peter Bratt att de stora högarna från järnåldern i princip innehåller två typer av sociala skikt. Det ena skiktet visar en professionell krigarklass med högar på 15-19 m i diameter. Det andra skiktet, med monumentala högar på mer än 20 m i diameter var till för det överordnade härskarskiktet.
Krigare och härskare i Mälardalen uppförde stora högar för att särskilja sig från andra grupper under järnåldern i Mälardalen och för att uttrycka maktanspråk. Särskilt tydligt var detta under tider när maktförhållandena var ifrågasatta. De stora högarna symboliserade stora resurser i form av jord och mänsklig arbetskraft, men påminde också om anrika förfäder. Bruket att uppföra flera stora högar på rad, som vid Gamla Uppsala och andra platser i Mälardalen och i Norden, var ett sätt att hävda ärftlig rätt till makten. Men upprepningen av högläggningarna visar också att makten aldrig var självklar, utan alltid förväntades vara ifrågasatt.
I aktuell forskningen framhålls ofta att tings- och kultplatserna under yngre järnåldern låg på samma platser och att dessa var kontrollerade av eliten och lokaliserade till härskarnas gårdar. Peter Bratt visar i sin avhandling det sannolikt var på det sättet vid de stora centrala samlingsplatserna i Norden, som till exempel vid (Gamla) Uppsala, men däremot inte i övrigt i Mälardalen. Där låg tings- och kultplatserna oftast på skilda platser.
– Medan tingsplatserna antas ha varit knutna till härskarnas bosättningar visar min avhandling att kultplatserna ytterst sällan varit det. De låg istället på angränsande gårdar. Det tyder sannolikt på att eliten inte haft full kontroll över vare sig de politiska och rättsliga besluten på tingsplatserna eller den offentliga religionsutövningen på de heliga platserna, säger Peter Bratt.
Avhandlingens namn: Makt uttryckt i jord och sten. Stora högar och maktstrukturer i Mälardalen under järnåldern. Avhandlingen distribueras och säljs av Stockholms läns museum, tfn 08-586 194 00, butiken@lansmuseum.a.se.
Ytterligare information: Peter Bratt, Stockholms museum, tfn 076-526 94 10, 08-586 194 10, peter.bratt@lansmuseum.a.se.
– Vi har för första gången skapat proteiner som leder ström mycket bra, men också kan fungera som halvledare till exempel i transistorer, säger Mahiar Hamedi, som utvecklat tekniken tillsammans med Anna Herland och medarbetare vid avdelningen för biomolekylär och organisk elektronik. Den beskrivs i hans doktorsavhandling som läggs fram på fredag.
Förra året skapade Mahiar Hamedi rubriker med sin uppfinning av ledande textilfibrer, som kan användas för att framställa elektroniskt tyg. Nu har han skalat ned den tekniken ungefär tusen gånger.
Tillverkningen av nanotrådarna sker i vanliga provrör. Den ena komponenten är amyloidfibrer, långa, stabila proteintrådar som förekommer naturligt i levande organismer och bland annat kan orsaka nervsjukdomar hos människor och djur. Den andra en konjugerad polymer (PEDOT-S), ett plastmaterial som leder ström. När de bägge blandas i vattenlösning fäster plasten vid fibrerna och bildar ett ledande skal som bara är en handfull atomer tjockt.
”Skönheten i den självorganiserande processen är hur enkelt PEDOT-S binder till amyloidfibrerna direkt i vatten, utan att det behövs någon värme, på bara några få minuter”, skriver Hamedi i avhandlingen.
Genom att förse fibrerna med laddade utskott kan man styra molekylerna till att själva bygga ihop sig till önskade strukturer. Detta kan vara ett billigt och effektivt sätt att bygga extremt små, tredimensionella elektroniska kretsar.
Mahiar Hamedi och hans medarbetare har med sina nanotrådar som kanalmaterial konstruerat fullt funktionella elektrokemiska transistorer, som arbetar i området 0-0,5 volt.
I avhandlingen beskrivs också en metod för att skapa nanomönster i ledande plast. I och med att det organiska materialet börjar användas för alltmer avancerade elektroniska kretsar, ställs krav på att rymma ett stort antal komponenter på en liten yta. Lösningen är att forma plasten i en gjutform med strukturer som är mindre än det synliga ljusets våglängd – och därmed osynliga!
Avhandlingen Organic electronics on micro and nano fibers – from e-textiles to biomolecular nanoelectronics försvaras vid disputation fredag 21 november 2008 kl 10.15 i sal Planck, Fysikhuset, Linköpings universitet Campus Valla. Opponent är professor George Malliaras, Cornell University, USA.
——————————————————————————–
Kontaktinformation
Kontakt:
Mahiar Hamedi, 0734-069775, mahiar@ifm.liu.se
Grönsöö slott byggdes på 1610-talet på ön Grönsö i Mälaren utanför Enköping. Den första parken, en fruktträdgård, anlades troligen 1622. Sedan 1820-talet har Grönsöö varit i familjen von Ehrenheims ägo. Grönsöö är idag uppmärksammat med en sedan länge hävdad status som kulturmiljö.
Anna Tandre har i sitt doktorsarbete vid SLU undersökt parkens olika karaktärer under tiden 1820–1925. Avhandling är på över 450 sidor plus bilagor och bilder och är i första hand en empirisk studie. I Grönsöös arkiv har Anna Tandre studerat växtlistor från 1840–1842 och självbiografiska texter skrivna av olika medlemmar i släkten Ehrenheim. Även material om fruktodlingen, som drevs av Alice von Ehrenheim under tidigt 1900-tal, ingår i hennes källor.
Avhandlingen pekar på hur människor och plats har samverkat i byggandet av ett kulturarv och vilka drivkrafter som funnits bakom agerandet. Anna Tandre har bland annat funnit att familjemedlemmarna inte bara lade fokus på parkens arkitektoniska uppbyggnad, utseende och odlingar, utan i hög grad använde den som en ram för andra aktiviteter. Familjemedlemmarna använde park, omgivande öar och vatten som ett sceneri och en plats för privata tankar och sociala evenemang.
Växtlistorna innehåller namn och noteringar om hundratals växter, varav många var exotiska och för dåtiden oprövade prydnadsarter, importerade som plantor eller frön från Hamburg. Den här typen av plantor var en signifikativ del av svenska parker vid denna tid, men svåra att hålla vid liv.
Grönsöö driver i dag fortfarande en kommersiell fruktodling. Alice von Ehrenheims för dåtiden moderna tankar om fruktodling har betytt mycket för denna verksamhet, men även för den pomologiska kunskapen i Sverige.
Landskapsarkitekt Anna Tandre, institutionen för stad och land, SLU försvarade sin avhandling med titeln Grönsöö park och trädgård 1820-1925. Tre familjemedlemmars odling, upplevelser och dokumentation i förhållande till dagens anläggning. Disputationen avser filosofie doktorsexamen.
Tid: onsdagen den 19 november 2008 klockan 13.00
Plats: Loftets hörsal, Ultuna, Uppsala
Opponent: AgrD Kjell Lundquist, Landskapsarkitektur, SLU, Alnarp
Pressbilder
(Får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen, fotograf ska anges)
Grönsöö terrasser med vy ut mot vattnet. Bilden är tagen från huvudbyggnadens andra våning. Foto: Anna Tandre http://www2.slu.se/aktuellt/2008/pressbilder/AnnaTandre/Gronsoo.jpg
Kontaktinformation
Mer information
Anna.Tandre@sol.slu.se, 018-67 19 98
Abstract och avhandlingen i sin helhet
http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001860/
Institutionen för stad och land http://www.sol.slu.se/
Anna Tandres sida http://www.sol.slu.se/la/personal/tandre.asp
Den del av befolkningen som arbetade inom jordbruket utgjorde över 90 procent av landets invånare under större delen av Sveriges historia. Trots det så vet vi ganska lite om förhållandena inom denna grupp.
– Enligt en vanlig uppfattning präglades livet i byn av nära relationer, solidaritet och ekonomisk jämlikhet. Villkoren kan många gånger ha varit hårda, men både inom forskningen och bland allmänheten finns en föreställning om en gemenskap inom byn som gått förlorad i det moderna samhället, menar Jonas Lindström.
Resultaten i hans avhandling Distribution and Differences, utmanar denna bild av bondesamhället, en bild som allt som oftast får utgöra en motbild till dagens samhälle, som vi uppfattar som hårdare och opersonligare.
– Det fanns stora ojämlikheter bland bönderna, menar Jonas Lindström. Det finns en grupp rika bönder som äger bra gårdar, som de också kanske betalade relativt lite skatt för. De bor kvar på sina gårdar, medan fattigare bönder som brukar sämre jordar betydligt oftare flyttar runt från gård till gård.
Jonas Lindström visar i sin avhandling också att de välbärgade bönderna oftare har politiskt eller samhälleligt betydelsefulla poster, som riksdagsmän, nämndemän, kyrkvärdar och fjärdingsmän.
– Under 1700-talet minskar skillnaderna mellan de jordägande bönderna. Men samtidigt ökar den tidigare lilla klassen jordbruksarbetare som inte äger sin jord, som torpare, backstugusittare och jordbruksarbetare.
För att få en samlad bild har Jonas Lindström följt enskilda familjer och individer över tid genom att gå igenom ett stort antal typer av källor, som skattelängder, kyrkböcker, kartor, häradsrättsprotokoll och riksdagslistor.
– Tidigare liknande studier har huvudsakligen tittat på förmögenhetsskillnader vid enstaka tidpunkter. Men uppfattningarna går isär om skillnaderna där avspeglar bestående ekonomiska ojämlikheter eller bara tillfälliga variationer i en ständig omfördelning av resurser.
Jonas Lindström har följt bondebefolkningen i Björskogs socken i Västmanland under 200 år, 1620–1820.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta Jonas Lindström på 018-471 15 57, 070-686 26 61, eller jonas.lindstrom@hist.uu.se.
Strålning från solen och kosmiska strålar utgör ett dödligt hot mot astronauter i rymden. Stora mängder av dessa energipartiklar uppstår, ofta helt utan förvarning, för att bilda solstormar. Ny forskning, som publicerats i Plasma Physics and Controlled Fusion, visar hur det går att minska hotet från solstormarna. Det ökar möjligheten att vi ska kunna besöka Mars.
Naturen hjälper till att försvara vår jord mot solstormar genom en enormt stor ”magnetisk bubbla” – magnetosfären. De enda människor som rest utanför magnetosfären är de Apollo-astronauter som gick på månen. En resa till månen varar ungefär åtta dagar och då är det också möjligt att undvika en sammandrabbning med en solstorm. En resa till mars tar däremot ungefär 18 månader och under den tiden är det nästintill säkert att astronauter skulle bli angripna av en solstorm. Sedan 1960-talet har det funnits en idé om att bygga en portabel miniatyr av jordens magnetosfär runt rymdfarkoster, en idé som också anammats i Star Trek-filmerna. Forskare ansåg dock att detta vara väldigt opraktiskt eftersom de trodde att endast en väldigt stor ”magnetisk bubbla”, som var över 100 km i diameter, skulle kunna fungera.
Datorsimuleringar har visat att en betydligt mindre ”magnetisk bubbla” på bara några 100 meter i diameter, rent teoretiskt skulle vara tillräckligt för att skydda en rymdfarkost. Nu har dessa resultat också bekräftats av forskare vid Rutherford Appleton Laboratory i Storbritannien då de använt sig av utrustning som egentligen är avsedd för fusionsforskning. De har i miniatyr återskapat en liten bit solvind i en ”flaska” och på så sätt kunnat bekräfta att ett litet ”hål” i solvinden är allt som behövs för att astronauterna ska kunna vara säkra under sin resa till våra närmaste grannar.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Carol Norberg, docent i rymdfysik
Telefon: 070-279 39 99
E-post: carol.norberg@irf.se
Lena Wennberg har ur ett genusperspektiv studerat hur rätten på det sociala trygghetsområdet sätter gränser för vilka som inkluderas och vilka som utestängs i den svenska välfärdsstaten och inom EU.
Enligt Lena Wennbergs doktorsarbete i rättsvetenskap präglas pågående förändringar i svensk lagstiftning av liberala föreställningar om aktivt deltagande, ekonomiskt oberoende och valfrihet i en tvåförsörjarfamilj. Exempelvis lyfts familjens fria val fram genom att införa vårdnadsbidrag och en jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen den 1 juli 2008. Lena Wennberg menar att ensamstående mammor passar dåligt in i bilden av den ”normala” familjen.
– Ensamstående mödrars ekonomiska och sociala trygghet riskerar att försämras om rätten till sociala trygghetsförmåner och bidrag huvudsakligen baseras på arbete. Samtidigt erkänns inte de behov som följer av kvinnors lågavlönade arbete och oavlönade omsorgsarbete.
Omfördelning av resurser mellan olika grupper har under lång tid varit en vägledande princip i den svenska välfärdsmodellen. En omfördelande socialförsäkring, generella bidrag och en väl utbyggd samhällsservice, som t ex föräldraförsäkring, ekonomiska familjestöd och barnomsorg, har möjliggjort ensamstående mödrars inkludering och aktiva deltagande i det svenska samhällslivet.
– I motsats till att omfördela resurser mellan olika grupper är målet med lagändringarna istället att motverka så kallat bidragsberoende, anser Lena Wennberg.
Inom EU är en gemensam målsättning idag att bekämpa fattigdom och social utestängning genom aktiva åtgärder och en stark arbetslinje i de sociala trygghetssystemen, det vill säga att det ska löna sig att arbeta. Medlemsstaterna har också enats om en gemensam strategi för att uppnå jämställdhet mellan könen, och att alla politiska beslut ska präglas av ett jämställdhetsperspektiv.
Fredagen den 28 november försvarar Lena Wennberg, juridiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling i rättsvetenskap med titeln Social Security for Solo Mothers in Swedish and EU Law. On the constructions of normality and the boundaries of social citizenship. Disputation äger rum kl. 10.15 i hörsal D, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Karsten Åström, Rättssociologiska enheten, Lunds universitet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Lena Wennberg,
juridiska institutionen,
Umeå universitet,
Tel: 090-786 9937
E-post: lena.wennberg@jus.umu.se
Studien publiceras i den väl ansedda tidskriften PLoS ONE och beskriver en tidigare okänd mekanism i kroppens fettomsättning. Forskarna har visat att så kallade LDL-partiklar, de partiklar i blodet som bär det ”onda kolesterolet”, kan binda till receptorer på kroppens fettceller. Detta får i sin tur effekten att nedbrytningen av fett i dessa celler drastiskt minskar.
Det är sedan tidigare känt att nedbrytningen av fett i fettvävnad påverkar halten av fria fettsyror i blodet, och att dessa i sin tur påverkar leverns produktion av VLDL-partiklar som i blodet omvandlas till LDL-partiklar.
– Vi har visat att det även sker en reglering i den motsatta riktningen, levern reglerar halten av LDL-partiklar i blodet som sedan har en hämmande effekt på fettnedbrytningen i de perifera depåerna, säger studiens initiativtagare Johan Björkegren.
Upptäckten öppnar för nya möjliga förklaringar till de kända sambanden mellan blodfettsrubbningar och det metabola syndromet. Enligt Johan Björkegren kan resultaten också innebära att vanliga läkemedel kan ha hittills okända bieffekter.
– Om detta fenomen har någon större betydelse för kroppens totala energiomsättning återstår att se. Men om så är fallet kan det innebära att vanliga kolesterolsänkande läkemedel som statiner också indirekt påverkar fett- och energiomsättningen, säger Johan Björkegren.
Studien har skett i samarbete mellan två forskargrupper, som har påvisat mekanismen i mänsklig vävnad, i mänskliga cellodlingar och i möss. Den hämmande effekten är beroende av att fettcellerna har en särskild receptor på sin yta, den så kallade LDL-receptorn, som LDL-partiklarna binder till.
– Det återstår nu att klarlägga den exakta signalvägen inne i fettcellen som styr fettnedbrytningen, säger projektledaren Josefin Skogsberg.
Publikation: ”ApoB100-LDL Acts as a Metabolic Signal from Liver to Peripheral Fat Causing Inhibition of Lipolysis in Adipocytes”, Josefin Skogsberg, Andrea Dicker, Mikael Rydén, Gaby Åström, Roland Nilsson, Hasanuzzaman Bhuiyan, Sigurd Vitols, Aline Mairal, Dominique Langin, Peteris Alberts, Erik Walum, Jesper Tegnér, Anders Hamsten, Peter Arner, Johan Björkegren, PLoS ONE, 20 november 2008
För mer information, kontakta:
Docent Johan Björkegren
Institutionen för medicin, Solna
Tel: 08-517 703 14, 073-356 81 81
E-post: johan.bjorkegren@ki.se
Forskare Josefin Skogsberg
Institutionen för medicin, Solna
Tel: 08-517 731 39
E-post: josefin.skogsberg@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.
Idag förekommer en uppsjö av tänkbara framtida drivmedel, till exempel etanol, biogas, el och vätgas. De innebär olika kombinationer av råvaror, produktionsprocesser, bränslen och drivlinor, med teknik som befinner sig på olika mognadsstadier. Hur bringa ordning i vad som är värt att satsa på?
Karl Hillman vid Chalmers gör ett försök i sin färska doktorsavhandling, där han studerar förnybara drivmedel utifrån ett livscykelperspektiv. Hans forskning visar att det är oerhört viktigt att göra en helhetsbedömning av de långsiktiga konsekvenser som ett visst drivmedel innebär.
– Vi behöver se tekniken som en del i ett socio-tekniskt system. Förutom teknik, består det också av kunskap, lagar, värderingar och beteenden kopplade till aktörer som till exempel företag, användare och politiker. Hela systemet behöver utvecklas för att på sikt få till stånd en övergång från dagens bensin och diesel, säger Karl Hillman.
Det är alltså inte bara teknik för produktion av fordon och bränslen som är viktig, utan även hur den används.
– Tekniken behöver introduceras tidigt i liten skala, för att kunna utvecklas, höra talas om sig och få fäste. Däremot ska den totala miljöbedömningen aldrig bara begränsas till dagens situation, utan lyftas till en tänkt framtid med introduktion i stor skala och långsiktiga konsekvenser för miljön.
Man kan idag inte säga exakt vilken teknik som blir framgångsrik, och därför ska många alternativ främjas samtidigt. En mångfald gör också att tidig teknik banar väg åt sina efterföljare. Karl Hillmans resultat visar på olika typer av samverkan mellan alternativa drivmedel genom åren. Erfarenheter från metanol var till exempel till hjälp vid introduktionen av etanol i Sverige, som i sin tur gynnade biogas. I avhandlingen visas speciellt hur tidiga beslut rörande etanol från sulfit och överskottsvin bidragit till etanol från andra råvaror, samt ökad användning av etanol som ersättning för bensin och diesel.
– Dagens satsningar behöver nu bygga på den positiva utvecklingen för att driva på ny lovande teknik, som till exempel eldrift, drivmedel från vedråvara och vätgas, avslutar Karl Hillman.
Avhandlingen ”Environmental Assessment and Strategic Technology Choice: The Case of Renewable Transport Fuels” försvaras den 21 november kl 13:15 i sal HC3, Hörsalsvägen 14, Chalmers tekniska högskola, Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Karl Hillman, Miljösystemanalys, Institutionen för energi och miljö, Chalmers tekniska högskola
Tel: 031-772 86 01, mobil: 0708 -22 18 58
karl.hillman@chalmers.se
Handledare: Björn Sandén, Miljösystemanalys, Institutionen för energi och miljö, Chalmers tekniska högskola
Tel: 031-772 86 12
bjorn.sanden@chalmers.se
En person av tio som gör ett självmordsförsök tar senare sitt liv. Men kunskapen om vilka faktorer som påverkar risken för ett fullbordat självmord är begränsad, något som gör det svårt att identifiera och ge särskild hjälp till personer med den högsta självmordsrisken.
En forskargrupp vid Karolinska Institutet presenterar nu långtidsuppföljning av nästan 40 000 personer som har vårdats på sjukhus efter ett självmordsförsök. Resultaten visar att risken för senare fullbordat självmord skiljer sig tydligt mellan olika diagnosgrupper. Risken var särskilt hög för personer som vid det första självmordsförsöket hade diagnostiserad schizofreni, bipolär sjukdom eller svår depressionssjukdom.
Studien, som följde personerna under 21 år eller längre, visar också att en stor del av de fullbordade självmorden skedde inom de första åren efter det första självmordsförsöket. Också korttidsprognosen var särskilt dålig för personer med schizofreni, bipolär sjukdom och allvarlig depression.
– Resultaten kan vara till hjälp i den akuta riskbedömningen efter självmordsförsök. Den psykiska sjukdomen är en viktig faktor när man planerar eftervård och uppföljning. Både den medicinska behandlingen och det psykosociala stödet behöver ta hänsyn till diagnosen och individualiseras, säger professor Bo Runeson som har lett studien.
Publikation: “Suicide risk after a suicide attempt by psychiatric disorder: Long-term total population follow-up of 39,685 suicide attempters”, Dag Tidemalm, Niklas Långström, Paul Lichtenstein, Bo Runeson, British Medical Journal, online 19 oktober 2008.
För mer information, kontakta:
Professor Bo Runeson
Institutionen för klinisk neurovetenskap
Tel: 070-203 44 58
E-post: bo.runeson@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Den svenska ideella sektorn växer och förändras. När det gäller ideella organisationer som aktivt samlar in medel från allmänheten, så kallade insamlingsorganisationer, har ett fåtal stora organisationer länge dominerat i Sverige.
Röda korset, Rädda Barnen, Cancerfonden, Diakonia och Läkare Utan Gränser tillhör de största organisationerna. De får nu allt mer konkurrens från nya, mindre aktörer och från större, internationella organisationer som försöker etablera sig på den svenska marknaden.
På 15 år har antalet insamlingsorganisationer i Sverige trefaldigats. Om Sverige skulle införa avdragsrätt på donationer skulle konkurrensen öka ytterligare. Ökad kunskap om vad som motiverar givande och vad som påverkar vad man väljer att ge till är därför angelägen för en allt större del av den ideella sektorn.
Utifrån nationalekonomiska studier och experiment genomförda i samarbete med svenska insamlingsorganisationer visar fil. dr. Anna Breman att givandet är ett resultat både av altruistiskt beteende och av att människor mår bra av att dela med sig, så kallat warm glow.
Anna Breman diskuterar vidare hur olika faktorer – såsom skatteavdrag för donationer, paternalism (det vill säga att man vill påverka hur pengarna används) och rädsla för korruption – påverkar människors vilja att skänka pengar.
Anna Breman är filosofie doktor. Hon disputerade vid Handelshögskolan i Stockholm och är nu verksam som forskare och lärare vid The University of Arizona, i USA. Hennes forskning fokuserar på ekonomisk psykologi och filantropi.
Skriften finns att beställa via efi.publications@hhs.se. Den kommer också bland annat att delas ut på konferensen Ideellt forum, den 19 november, som arrangeras av Öhrlings PricewaterhouseCoopers och Swedbank.
Forskning i Fickformat är en vetenskaplig skriftserie i samarbete mellan EFI vid Handelshögskolan i Stockholm och Öhrlings PricewaterhouseCoopers. Syftet med skriftserien är att sprida aktuell forskning om ekonomi och samhälle. Författarna är huvudsakligen nydisputerade forskare verksamma vid Handelshögskolan i Stockholm.
Kontaktinformation
För mer information, vänligen kontakta:
Anna Breman
Tel: +1 520 621 3165
E-post: breman@email.arizona.edu
Alla skrifter i serien går att beställa via efi.publications@hhs.se. För mer information om serien Forskning i Fickformat, vänligen kontakta Ilinca Benson, tel: 0709-669453, e-post: ilinca.benson@hhs.se.
Förr skapades inspelningar med symfoniorkestrar på direktgraverade skivor eller i slingrande ”bandsallader”, gjort med hjälp av en eller två mikrofoner, som placerades runt en påse med broccoli som ljuddämpare. Idag görs ofta avancerade studioproduktioner på ett enkelt sätt via datorn i vardagsrummet. Men för inte så länge sedan var musikinspelningar i vissa avseenden ett mycket komplicerat och resurskrävande hantverk. Det experimenterades med olika mikrofonplaceringar och effekter, och den manuella redigeringen av inspelningarna krävde både utrustning, skarpa ögon, bra öron och nerver av stål.
Ett fåtal – men passionerade och kunniga – ljudspecialister spelade in den klassiska musiken i Sverige. Det skedde i svala radiostudior, i kyrkor, konserthus, i ljudlaboratorier med otympliga datorer och med inspelningsbussar, som färdades på de svenska landsvägarna mellan orkestrar och inspelningslokaler.
Vad som skyndade på utvecklingen av den inspelade klassiska musiken var LP-skivan och den moderna bandspelaren, som uppfanns av tyska ingenjörer under andra världskriget. Bandspelaren gjorde att man kunde experimentera och laborera med den inspelade musiken, t.ex. med klipp i banden, precis som i film. Den inspelade musiken behövde inte låta som vid inspelningstillfället utan var en helt egen ljudvärld, som producenten och teknikern kunde leka och laborera med, kliva in och ut ur hur många gånger som helst, innan den slutligen nådde lyssnarens öron från grammofonen eller radion.
Toivo Burlin har själv erfarenheter av musicerande inom olika genrer och av musikinspelningar, bl.a. från EMS och Sveriges Radio. Utifrån både humanistiska och tekniska perspektiv har han skrivit denna avhandling i musikvetenskap.
Avhandlingens titel: Det imaginära rummet.
Inspelningspraxis och produktion av konstmusikfonogram i Sverige 1925-1983.
Disputationen äger rum fredagen den 5 december 2008 kl. 13.00
Plats: Vasa B, Vera Sandbergs Allé 8
Opponent: Professor Gunnar Ternhag, Falun
Avhandlingen kan beställas från Institutionen för kultur, estetik och medier, katarina.moro@kultur.gu.se
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Toivo Burlin, 0730-45 79 02,
toivo.burlin@musicology.gu.se
På senare år har den psykiatriska forskningen varit starkt inriktad på tidig upptäckt och behandling av psykoser. Särskilt stort intresse har ägnats åt prodromer, initiala fenomen och tecken som av många experter anses som förebud till en kommande psykos, särskilt schizofreni.
I sin doktorsavhandling visar nu beteendevetaren Anna-Karin Neubeck att sådana psykiatriska tillstånd också kan uppstå på grund av tidiga svåra trauman.
– Schizofreni framställs ofta som en hjärnsjukdom som inte går att bota, och som saknar koppling till trauman. Den stora risken med en tidig schizofrenidiagnos är att patienten kan föras in på en stigmatiserande bana som i sig kan vara självuppfyllande. I diagnosen schizofreni ingår ett mått av hopplöshet. Om man skulle börja identifiera prodromala fenomen som begynnande schizofreni förstärks hopplösheten, säger Anna-Karin Neubeck.
Om man i stället behandlar dessa patienter med hänsyn till deras erfarenheter, så finns det en chans att de tillfrisknar.
– Detta gäller naturligtvis inte för alla patienter med diagnosen schizofreni, men där det finns ett trauma kan det vara avgörande att man tar hänsyn till den koppling mellan orsak och verkan som faktiskt föreligger, säger Neubeck.
Hon intervjuade elva patienter som nyligen haft sin första psykotiska episod. Intervjuerna som ingick i en studie vid en psykiatrisk klinik i Nordnorge relaterades till två sammanställningar av prodromer. Listorna innehåller fenomen som försämrad koncentrationsförmåga, sömnsvårigheter, ångest, vanföreställningar och perceptionsstörningar.
Samtliga patienter hade upplevelser av nästan alla dessa fenomen. Men samtidigt avslöjade djupintervjuerna att tio av de elva hade upplevt svåra trauman i sin uppväxt. I åtta fall handlade det om sexuella övergrepp. Mycket tyder på att de prodromliknande fenomenen hos dessa personer helt eller delvis orsakats av deras tidigare erfarenheter. Sju av patienterna fick senare diagnosen schizofreni.
– Schizofrenidiagnosen kommer nog omdefinieras dramatiskt i framtiden. Om den inte snävas in kommer den förhoppningsvis inte längre att fylla något syfte, säger Anna-Karin Neubeck.
Avhandlingen: The Prodromal Phase of What? A Metapsychiatric Analysis of the Prodromal Phase of Schizophrenia läggs fram vid disputation fredag 21 november 2008 kl 10.00 i Aulan, Hus 240, Campus US, Linköping.
Kontaktinformation
Kontakt:
Anna-Karin Neubeck, 0708-777908, anna.karin.neubeck@telia.com
Ett viktigt område inom läkemedelsforskningen handlar om att hitta metoder för att se till att läkemedlet hittar till rätt plats och verkar så specifikt som möjligt i kroppen. Det vore till exempel en stor fördel om ett läkemedel som administrerats ut i hela kroppen kunde bli verksamt bara vid ett visst målorgan.
Miranda Varedian har i sin forskning använt sig av biologiskt aktiva peptider som ändrar sin geometriska form när de utsätts för bestrålning av ljus med olika våglängder.
– Om aktiveringen av läkemedlet kunde regleras med hjälp av ljus skulle man kunna bestråla målområdet selektivt med fiberoptik och därmed få effekt på önskad plats, säger hon.
I sin forskning har hon byggt in ”strömbrytare” i modellpeptider och noterat ändringar i strukturens geometri vid bestrålning av ljus. Bland annat studerade hon en modellpeptid med över 40 aminosyror som kunde katalysera den kemiska omvandlingen av estrar. Genom att bygga in en strömbrytare i mitten av denna peptid kunde hon med hjälp av ljus reglera avstånden mellan molekylens ändar.
– Därmed påverkas även den katalytiska effekten, eftersom den är mycket känslig för molekylens totala utseende, säger Miranda Varedian.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Miranda Varedian på 073-994 14 46, eller miranda.varedian@biorg.uu.se
Leg sjuksköterska Mona Ringdal har i sin avhandling studerat patienters minnen i samband med en svår olycka. Resultaten baseras på studier av olycksfallspatienter på fem sjukhus i Västra Götaland.
Patienterna har vid två tillfällen besvarat frågor om vilka minnen de har från olyckan och intensivvården samt skattat sin fysiska och mentala hälsa cirka ett och fem år efter olyckshändelsen.
Hela en av fyra berättar att de minns att de hade otäcka mardrömmar, att de hallucinerade och att de trodde att personalen försökte skada istället för att hjälpa. De kände sig dessutom rädda och panikfyllda under vistelsen på intensivvårdsavdelningen.
– Dessa patienter skattar även sin hälsorelaterade livskvalitet lägre och har mer ångest och depression fem år efter olyckan jämfört med patienter utan dessa minnen, säger Mona Ringdal.
Vissa patienter i gruppen deltog även i en djupintervju två år efter olyckan där de beskrev sina upplevelser av olyckshändelsen, vården på sjukhuset och hur det var att komma hem igen efter olyckan.
– Vid intervjuerna framkom att patienterna mindes olyckan och den efterföljande vården som att de var i en overklig värld med en skadad kropp som upplevdes som främmande, säger Mona Ringdal.
Dessa obehagliga minnen balanserades dock upp av minnen av god vård, anhöriga och tacksamhet för livet. Ett gott bemötande inom vården samt närhet och stöd från anhöriga och vänner hade stor betydelse för att patienten kunde känna tacksamhet över livet och gå vidare mot en framtid som många upplevde mer osäker än innan olyckan.
Vid olycktillfället var de flesta aktiva i yrkeslivet och fem år efter olyckan hade tre av fyra återgått till arbete på hel- eller deltid. Att komma tillbaka till arbetet upplevdes av de flesta som oerhört viktigt. Många berättade också att rehabiliteringen tog mycket längre tid än vad de hade tänkt och att de fick för lite hjälp från samhället med praktiska saker.
Resultaten har betydelse för hur vården bör organiseras på sjukhuset, men även efter det att patienten har kommit hem. På sjukhuset direkt efter olyckan är det på en intensivvårdsavdelning en hög teknisk och personaltät nivå på vården. Patienten har ofta svårt att kommunicera på grund av skadorna och behandlingen. Vården bör följaktligen starkt präglas av empati och lyhördhet för patientens behov samt uppmuntra engagemang av familj och vänner.
Information till anhöriga om att patienten kan ha overklighetsupplevelser är betydelsefullt för att anhöriga ska förstå situationen både på sjukhuset, men även efter hemkomsten.
– Direkt efter olyckan, redan på intensivvårdsavdelningen, bör sjuksköterskan och övrig personal verka för en långsiktig uppföljning av patienten för att få bästa förutsättningar att lindra patienterna lidande efter en olycka. Uppföljande besök på IVA samt dagböcker som skrivs under vårdtiden på sjukhuset kan vara metoder för att skapa klarlägganden för den som varit svårt skadad i en olycka och har diffusa och obehagliga minnen av denna tid, säger Mona Ringdal.
Avhandling för filosofie doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institution för vårdvetenskap och hälsa
Avhandlingens titel: Memories and health-related quality of life – in patients with trauma cared for in an intensive care unit
Avhandlingen försvaras fredagen den 21 november klockan 9.00, Arvid Wallgrens backe, hörsal 2118, Göteborg
Opponent: professor Gerd Ahlström, Hälsohögskolan, Högskolan i Jönköping, Jönköping
Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
Leg sjuksköterska, fil mag Mona Ringdal, telefon: 0702-33 49 90, e-post: mona.ringdal@fhs.gu.se
Handledare:
Professor Ingegerd Bergbom 031–786 6070, e-post: ingegerd.bergbom@fhs.gu.se
Hon har tillsammans med amerikanska kollegor genomfört biofysikaliska studier av olika varianter av jästproteinet fet3p. Olika kopparjoner har avlägsnats i tur och ordning för att få fram pusselbitar som kan hjälpa dem att förstå hur varje enskild kopparjon påverkar jästproteinets stabilitet.
På detta sätt har de nu kunnat visa hur de olika kopparjonerna bidrar till att limma ihop jästproteinet i ändarna så att det formas till en triangel. Två av kopparjonerna i fet3p binder till proteinet via speciella aminosyror i både boll ett och tre, d.v.s. de syr ihop ändarna och finns själva i gränsytan därimellan.
Denna ihopveckade form behövs för att proteinet ska kunna utföra sina uppgifter i kroppen men forskarna fann till sin förvåning att detta arrangemang samtidigt minskar stabiliteten hos proteinet. När de i laboratoriet tog bort kopparn från det veckade proteinet och mätte stabiliteten, var den högre än då koppar var bundet till proteinet.
– Vi har fått lära oss att proteiner ska vara så stabila som möjligt. Den här studien visar tvärtom att hög stabilitet inte alltid är bäst, säger Pernilla Wittung-Stafshede.
Jästproteinet fet3p har en motsvarighet i form av ett mänskligt protein som heter ceruloplasmin. Den mänskliga proteinkedjan, som är hela 1065 aminosyror lång, veckar ihop sig till sex ”bollar” och sex kopparjoner binds till olika metallsäten. Det veckade jästproteinet är mindre och består av 560 aminosyror, i proteinet finns tre ”bollar” och fyra kopparjoner.
Det är metallerna som utför proteinets funktion: i första hand att oxidera järn men proteinet tros också vara viktig för koppartransporten i vårt blod. Om proteinet muteras och inte längre kan binda och transportera koppar kan det leda till en bristsjukdom som i förlängningen kan förstöra vår lever.
Patienter med kopparbrist kan också få problem med att ta upp järn eftersom järn måste oxideras av ceruloplasmin innan det tas upp i cellerna. Vi får i oss koppar genom bland annat skaldjur, nötter, lever, russin och choklad.
Den undersökta proteinkedjan bildas i cellen och Pernilla Wittung-Stafshedes studier på både det mänskliga proteinet och jästproteinet har visat att kopparn måste binda tidigt i veckningsprocessen.
Ihopkopplingen mellan första och sista ”bollen” är alltså viktig för att hjälpa proteinet att styra resten av veckningen rätt. Finns inte koppar på plats vid veckningen, eller om proteinet veckas upp på grund av yttre påverkan i kroppen, veckas det till en felaktig struktur som sen inte kan binda koppar.
– Det gäller därför att särskilda transportproteiner levererar koppar till ceruloplasmin vid rätt tidpunkt och att proteinet inte har någon mutation som hindrar kopparbinding om allt ska gå rätt. I detta fall med fet3p betyder det att naturen måste kompromissa: det måste förlora i stabilitet för att hålla kopparn på plats och upprätthålla proteinets funktion, förklarar Pernilla Wittung-Stafshede.
Forskarna misstänker att den minskade stabiliteten hos jästproteinet med inbunden koppar beror på att en spänning lagras på den plats där kopparjonerna håller ihop ändarna eftersom bollarna då inte kan röra sig fritt. De gissar att spänningen hjälper till att driva den kemiska reaktion som sker i kopparsätet när proteinet fungerar som det ska.
Forskarna har inte kunnat studera det mänskliga proteinet på samma detaljnivå som jästproteinet, eftersom de inte kan göra varianter av det i labbet. Därför är studierna på fet3p viktiga; det är en enklare modell av den mänskliga versionen.
– Vi har funnit att fet3p beter sig på det här sättet, men vi misstänker att detsamma gäller i det mänskliga proteinet och dessutom i andra proteiner som hör till denna stora familj av proteiner. Nu vill vi ta reda på varför det finns inbyggt i strukturen att proteinet måste förlora i stabilitet för att fungera, säger Pernilla Wittung-Stafshede.
Resultaten är publicerade i det senaste numret av den amerikanska vetenskapsakademiens tidskrift Proceedings from the National Academy of Sciences.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Pernilla Wittung-Stafshede, professor i biologisk kemi, Umeå universitet
Telefon: 090-786 53 47
E-post: pernilla.wittung@chem.umu.se
