– Många områden är ganska små. Det är svårt att få tillräcklig översyn för att fatta beslut om hur många älgar som ska skjutas, säger Sofia Wennberg DiGasper som studerat problemet i sin doktorsavhandling vid Avdelningen för statsvetenskap, Luleå tekniska universitet.

Sofia Wennberg DiGaspers arbete ingår i ett stort forskningsprojekt finansierat av Naturvårdsverket med rubriken ”Adaptiv förvaltning av fisk och vilt”. Adaptiv innebär i det här sammanhanget anpassning till hela ekosystemet.

Hon har samlat in drygt 600 älgskötselplaner där markägarnas uppgifter om antal älgar, hur många man vill skjuta, uppskattning av betesskador, hur inventeringen gjorts bland annat ingår. All information finns nu tillgänglig i en databas.

– Det finns stora brister. De klarar inte av att få den storlek på älgstammen de vill ha, säger Sofia Wennberg DiGasper.

Hon har också intervjuat ett 20-tal aktörer i den regionala förvaltningen i två län, skogsbolag, jaktintresseorganisationer, Svenska naturskyddsföreningen, med flera. Hon har även skickat en enkät till jaktansvariga vid landets alla länsstyrelser.

Även skogsmarken förvaltas enskilt, vilket påverkar älgförvaltningen. Älgen har en preferenslista på vad den betar, till exempel ädla lövträdsslag som asp. Om älgen äter upp vissa trädsorter hotas rödlistade fågelarter som är beroende av dessa för sin överlevnad. Frågan är mao komplex.

– Det borde finnas en ekosystemsförvaltning, där alla delar ingår och där man får en helhetssyn. När vi rubbar balansen är det omöjligt att räkna ut alla konsekvenser. Vi kan inte kontrollera naturen på det sätt vi trott. Vi måste inse att vi aldrig kan få tillräckliga kunskaper om sambanden, säger hon.

Frågan Sofia Wennberg DiGasper ställer i sin avhandling är ”Kan vi överlämna allt ansvar för naturresurserna på nyttjarna?”

– Svaret är nej. Det är väldigt komplext och problematiskt, säger hon.

Sofia Wennberg DiGasper föreslår att förvaltningen hjälper enskilda markägare genom att hålla utbildningar och låta dem delta i större samlingar, exempelvis.

Älgförvaltningssystemet byggdes upp i början av 1900-talet.

– Alla har roller i systemet sedan årtionden tillbaka. Det är svårt att ändra i systemet bara genom att införa en lagförändring. Älgjakten är förknippad med starka känslor, vare sig det är hängivna jägare eller skogsägare som är upprörda över betesskador.

– Det finns ganska stora konflikter i skogslän som till exempel Norrbotten.

Kontaktinformation
Kontakt: Sofia Wennberg di Gasper, tel
0920-124 94.

Allt större vårdbehov, ökade svårigheter att rekrytera personal och en pressad ekonomi i den svenska vården, säger Maria Hägglund är några orsaker till att de satsat på att utveckla ett IT-stöd som möjliggör informationsdelning inom hemsjukvården.

– Hemtjänsten har tidigare inte haft något IT-stöd alls, utan har haft det mesta på papper. Genom att ge dem mobil tillgång till både generell administrativ information och patientspecifik hälsoinformation får de en tryggare och säkrare arbetssituation, säger Maria Hägglund.

Genom att hämta information från olika journalsystem samordnas den kommunala hemtjänsten med sjukvården. IT-stödet som utvecklats i aktionsforskningsprojektet OLD@HOME kallas en virtuell patientjournal (VPJ) och har testats inom äldreomsorgen i Hudiksvall.

– Aktionsforskning genomförs i nära samarbete med deltagarna i en verksamhet; i detta fall hemtjänstpersonal, distriktssköterskor och läkare, samt vård- och omsorgstagare och deras anhöriga, för att skapa förändringar och förbättringar av en problemsituation, säger Maria Hägglund.

Dessutom har användarcentrerade systemutvecklingsmetoder tagits fram och använts för att kartlägga behoven av informationsdelning och utveckla IT-stöd som möter dessa behov. Ett exempel på områden där informationsdelning kan underlätta är hanteringen av läkemedel. Många av de äldre som vårdas i hemmet lider av flera kroniska hälsoproblem och använder ett stort antal olika läkemedel.

– Det är ofta hemtjänsten som ger de äldre mediciner, men de har ingen information om läkemedlen och uppstår det då några oklarheter måste de ringa och försöka få tag på en distriktssköterska vilket skapar både osäkerhet och frustration, säger Maria Hägglund.

Med hjälp av mobiltelefon eller handdator, eller på webben får vårdpersonal, vård- och omsorgstagare och närstående den information de behöver, oavsett vilken vårdgivarorganisation som ”äger” informationen. IT-stödet gör aktuell information tillgänglig för vårdpersonal från olika vårdgivarorganisationer i mobila arbetssituationer, och ger även möjlighet att dokumentera ny information mobilt.

– Vård- och omsorgstagare och deras närstående får också tillgång till den information de behöver. Den delade informationen skapar förutsättningar för en mer patientcentrerad, samverkande hemsjukvård, säger Maria Hägglund.

Kontaktinformation
För mer information, vänligen kontakta Maria Hägglund, institutionen för medicinska vetenskaper på telefon 018-611 31 66 eller 070-425 02 97 eller e-post maria.hagglund@medsci.uu.se

Läxläsning, matlagning, fredagsmys, läggning. Vardagssysslorna i en svensk familj kretsar kring barnen. Om det inte är direkt umgänge med barnen, så tas tiden upp av arbete för dem, som att handla och laga mat, städa och plocka undan, tvätta.

– Tid med barnen och omsorg om dem går före allt annat, som egen rekreation eller träning.

Det säger Lucas Forsberg, som disputerar vid Tema barn. I sitt avhandlingsarbete har han undersökt vardagen hemma hos åtta svenska medelklassfamiljer med barn i skolåldern och där båda föräldrarna arbetar minst 75 procent. Förutom intervjuer har han också gjort s.k. deltagande observationer, dvs. vistats i hemmen och videofilmat vardagslivet mornar och kvällar, då alla är hemma.

Han finner en mycket barncentrerad tillvaro. Hela vardagen kretsar kring barnen. Höga förväntningar ställs på föräldrarna, inte bara från dem själva utan också från det omgivande samhället, inte minst skolan. Läxläsning är den dagliga syssla som orsakar mest konflikter mellan föräldrar och barn. Föräldrarna har här en svår balansgång: lärarna vill ha engagerade föräldrar, men inte så engagerade att de gör läxorna åt sina barn…

Den engagerade föräldern är ännu på 2000-talet en mamma, konstaterar Lucas Forsberg också, med en underton av besvikelse.

– Vi har tittat på några av de mest medvetna, engagerade och jämställda familjerna. Ändå är det fortfarande mammorna som tar huvudansvaret och gör det mesta av arbetet med och för barnen.

Fast mycket av hushållsarbetet görs med barnen närvarande, så uppfattas det inte som tid med dem. Föräldrarna vill ha s.k. kvalitetstid med sina barn.

– Föräldrarna har en idealiserad bild av hur de, avskärmade från allt annat, kan ge barnen sin odelade uppmärksamhet. Men det är svårt att få till med allt det praktiska arbete som måste göras, och det skapar dilemman och dåligt samvete för föräldrarna, säger Lucas Forsberg.

Hans studie ingår i ett större forskningsprojekt där vardagsliv i barnfamiljer jämförs mellan tre länder: Sverige, USA och Italien. Forskningen finansieras av den amerikanska Sloanstiftelsen och syftet är att utröna hur moderna familjer får ihop sin vardag.

– Sverige ses ofta som ett föregångsland, både när det gäller barnomsorg och jämställdhet. Men vår studie visar att svenska familjer fortfarande är ojämställda, säger Lucas Forsberg.

Kontaktinformation
Lucas Forsberg disputerar den 27 februari. Han har telefon 013-282888, 0731-545940, och e-post: lucas.forsberg@liu.se

Hon disputerade i lördags med avhandlingen Nationen på spel – Kropp, kön och svenskhet i populärpressens representationer av olympiska spel.

Själv kallar hon sin avhandling ett möte mellan genusforskning, historia och idrottsforskning och syftet är att analysera de kulturella betydelserna av kropp, kön och svenskhet så som de förmedlas till läsaren i text och bild.

Helena Tolvhed har gått grundligt till väga; hon har gått igenom allt som skrivits om olympiska spel, sommar som vinter, mellan 1948 och 1972 i Vecko-Revyn, Vecko-Journalen, Se, Bildjournalen och Idun eller drygt 1 100 sidor.

– Jag har använt idrotten som ett kulturellt prisma och valt efterkrigstiden eftersom det händer så ofantligt mycket i samhället då; folkhemmet och den framväxande välfärdsstaten, förändrade genusrelationer i Sverige och samtidigt internationellt avkolonialiseringen i världen, vilket betyder fler självständiga stater i OS liksom i FN, det kalla kriget, rasfrågan i USA, 60-talsradikaliseringen m m.

– Olympiska spelen är en delvis motsägelsefull arena. De omgärdas av ett tal om fred och folkförbrödning och en ambition att människor ska mötas. Samtidigt frodas kampen mellan individuella prestationer som stärker den nationella äran.

Vilka är då de viktigaste resultaten?

– Att män i text och bild lyfts fram som Sveriges hjältar i framställningar som bekräftar nationell gemenskap. Det gör de genom att fysiskt prestera och stärka sin maskulinitet. Det talas om OS-männens slitsamma träningsvardag, uppoffringar och tävlingsprestationer. Det är en form av nationellt hjälteskap som kvinnor i stort sett uteslutits från. Samtidigt får svarta män och män från öststaterna agera motpoler och förstärka bilden av målmedveten, framåtriktad svensk maskulinitet.

– Analysen visar att kvinnor som deltar i Olympiska spel oftast avbildas leende, passiva och poserande på ett sätt som trivialiserar kvinnlig idrott.

– Intressant är också att bilden av den manlige OS-deltagaren blir mer komplex på 60-talet med en ”playboymaskulinitet”. Däremot framställs kvinnorna på ett relativt stabilt sätt över den undersökta tiden, vilket jag ser som en kulturell eftersläpning där kvinnor fortfarande knyts till hemmet, att vara behagfulla, respektabla och vackra. Kvinnors idrottsarbete och -engagemang osynliggörs.

– Jag menar att det nationella ”vi”-et är starkt könat och att könen hålls isär utifrån olika kulturella normer. Men det finns undantag som exempelvis de kvinnliga längdskidåkarna Sonja Edström och Barbro Martinsson, som man faktiskt vid några tillfällen ser skida fram på bild. Nationen blir här viktigare än kön, eftersom OS-medaljer är så starkt prestigeladdade. Här ser jag ett frö till kvinnoidrottens senare expansion – den har inte skett på grund av jämställdhetsivran utan i kraft just av nationell ära.

Hur ska din avhandling användas?
– Avhandlingen kan läsas av den som är intresserad av 1950- och 1960-talens kulturhistoria eller specifikt veckopressen. I akademiska sammanhang hoppas jag att det intersektionella perspektivet och metoden för text- och bildanalys kommer att uppmärksammas. Mediesportens kulturhistoria kan förhoppningsvis intressera såväl kulturhistoriker som genus-, medie- och idrottsforskare.

Kontaktinformation
Helena Tolvhed
e-post: helena.tolvhed@mah.se
telefon: 0734-20 64 69

– Musiken utvecklar nämligen inte bara ungdomarnas förmåga att samarbeta, utan också deras ”öppensinnighet” och kreativitet, säger Manfred Scheid som i dagarna lägger fram sin doktorsavhandling i pedagogiskt arbete.

Genom musikval visar och konstruerar ungdomar sin identitet och livsstil. Det är viktigt att vara äkta och att kunna visa det. Avhandlingen visar att eleverna kopplar samman musik-, känslor och identitet och att dessa förändras över tid, beroende på sammanhang och intentioner.

Manfred Scheid framhåller att musik i skolan skapar stunder för eftertänksamhet och möjlighet att reflektera. Musik speglar olika kulturer och värderingar och den stora tillgången på olika typer av musik skapar möjligheter till perspektivövertagande, d v s att sätta sig i andras situation.

– Ungdomar tar med sig och spelar musik från fritiden i skolan som därmed blir en arena för identitetsutveckling och samspel, säger Manfred Scheid. Musikämnet i skolan skapar möjligheter för ungdomar att prova kulturella identiteter, det vill säga identiteter som inte enbart grundar sig på kön, etnicitet eller religion.

Ungdomarnas kunskaper och medieerfarenheter från fritiden kommer till användning i skolans musikaktiviteter. Medieteknologin har utvecklats och marknadsestetiken blivit mer inflytelserik; information och budskap bearbetas och sprids till allt fler personer. Ungdomar är snabba att ta till sig och använda ny teknik utifrån egna intressen. I denna medieutveckling ingår också musik.

Studien bygger på en enkätundersökning, observationer och intervjuer med tredje årets elever från tre olika gymnasiemiljöer och flera olika gymnasieprogram.

Fredagen den 6 februari försvarar Manfred Scheid, institutionen för estetiska ämnen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Musiken, skolan och livsprojektet – Ämnet musik på gymnasiet som en del i ungdomars identitetsskapande.

Disputationen äger rum kl 10.15 i Hörsal B, Lindellhallen. Opponent är professor Bengt Olsson, Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet.

Kontaktinformation
För ytterligare information eller intervju, kontakta gärna Manfred Scheid,
tel 070-334 55 66 eller e-post manfred.scheid@educ.umu.se.

Familjelivet efter skilsmässa kännetecknas i hög utsträckning av förändring och omförhandling, men hur dessa omförhandlingar ser ut skiljer sig mellan olika familjer.

Medan vissa skilsmässobarn har goda möjligheter att påverka, tycks andra ha mycket lite att säga till om. Om föräldrarna har många konflikter och svårt att kommunicera tvingas barnen agera medlare eller budbärare mellan föräldrarna.

Eftersom barnen är rädda att såra någon av föräldrarna, väljer flera av dem att inte säga vad de tycker utan låter i stället föräldrarna bestämma, vilket leder till att de själva inte har något inflytande över situationen.

– Något som förvånar mig är hur starka de lojalitetskänslor är som kommer fram i skilsmässobarnens berättelser, vilket ibland också präglar deras liv i vuxen ålder. Det är ett uttryck för ett tydligt rättvisetänk mot föräldrarna och de vill vara rättvisa mot dem även i dag. Alltså inte ta någons parti, att fira varannan jul med föräldrarna och så vidare, säger Jenny Ahlberg.

Samtidigt växer ett könstypiskt mönster fram när familjen organiseras efter skilsmässan. Modern beskrivs ofta som den huvudansvariga för barnens vardagliga omsorg. Det är hos henne som barnen känner sig mest hemma och de står henne känslomässigt närmare.

Faderns delaktighet i föräldraskapet beskrivs som begränsad och förknippad med till exempel fritidsaktiviteter.

– Modern framstår som den ovillkorliga föräldern medan faderns föräldraskap tycks mer förhandlingsbart – trots att Sverige anses vara ett jämställt land, säger Jenny Ahlberg.

Avhandlingen behandlar inte familjen som en fast och färdig enhet utan som något som “görs” i vardagliga handlingar och genom att man tillbringar tid tillsammans.

I titeln ”Efter kärnfamiljen – Familjepraktiker efter skilsmässa” använder Jenny Ahlberg ordet familjepraktiker i stället för familj, eftersom familj lätt förknippas med den heterosexuella kärnfamiljen.

Hon anser att det är angeläget att vidga familjebegreppet, eftersom familjer i dag kan se väldigt olika ut.  Familj kan betyda ensamstående förälder, familj med två mödrar eller två fäder, ombildade familjer med nya familjemedlemmar eller storfamiljer. När det gäller skilsmässobarnens tankar om sin egen framtid finns en tvetydighet.

– Å ena sidan är kärnfamiljen, mamma, pappa och barn, ett starkt ideal i berättelserna. De vill inte skilja sig eller utsätta sina egna barn för en skilsmässa utan ser en kärnfamilj som eftersträvansvärd. Å andra sidan problematiseras kärnfamiljsidealet genom
att de ifrågasätter att den ska fungera som familjenorm, berättar Jenny Ahlberg.

Kontaktinformation
Jenny Ahlberg
jenny.ahlberg@oru.se
Tel: 019-301399

Svaret på den första frågan är ja. Det finns asatroende, organiserade i sammanslutningar som Sveriges Asatrosamfund, Nätverket för Forn Sed, Götala blotlag och UrNauds blotlag. Men de är inte många. Fredrik Gregorius har följt diskussioner på Internet, deltagit i ceremonier och gjort intervjuer med en del av de asatroende, och gissar att de är runt 4-500 organiserade utövare.

Varför har dessa personer då valt att bli asatroende? Ur de svar som lundaforskaren fått kan man utläsa att det inte handlar om någon plötslig religiös uppenbarelse eller något skarpt brott mot en tidigare livsstil. Tron bygger i stället ofta på ett gammalt intresse, ett miljöengagemang och en känsla av ha hittat hem till rätt kulturellt och historiskt sammanhang.

Etnisk svenskhet är inget krav, enligt de flesta av dagens asatroende, som betonar att rörelsen är demokratisk och antirasistisk.

– De vet ju att nazisterna höll vikingatiden högt, och att högerextrema grupper gärna använt sig av torshammare och andra fornnordiska symboler. Just därför tar Asatrosamfundet i Sverige mycket klart avstånd från allt sådant, säger Fredrik Gregorius.

Det finns många asatroende med borgerliga sympatier, men om rörelsen lutar åt något håll så är det ändå inte åt högerkanten utan mot vänsterideologier som syndikalismen, menar han. Många av de asatroende opponerar sig mot hierarki och dogmer, både inom kristendomen och i samhället i stort.

Avhandlingen berättar bl.a. om blot, religiösa ceremonier där gudarna åkallas, horn eller bägare skickas runt och offer görs. Offren är aldrig djuroffer, men ofta mat eller dryck – allt från havregryn till whisky.

Sejd beskrivs också: fornnordisk magi, som i nutid använts bl.a. i försök att stoppa fågelinfluensa och skogsavverkningar. Runmagi används i upplysande syfte, ungefär som tarotkort. Pubmoot, slutligen, är regelbundna träffar för “nyhedningar” av alla slag i flera svenska städer, bland andra Lund.

Att offra havregryn, spå i runor och tro på Tor ter sig minst sagt udda. Men Fredrik Gregorius menar att merparten av de asatroende han träffat faktiskt är rätt vanliga människor:

– De är som alla andra i 90 procent av sitt liv, tror jag, fast de har detta speciella andliga intresse. Många är väldigt insatta i den senaste forskningen om fornnordisk kultur och religion, säger han och betonar att asatron inte alls utgör någon sekt:

– En asatroende kan mycket väl ha familj och vänner med en annan tro, och utomstående är välkomna till deras ceremonier. De utgör en mycket öppen gemenskap.

Kontaktinformation
Fredrik Gregorius disputerar den 30.1. Han har tel 046-2227768, 0739-67 41 66 och Fredrik.Gregorius@teol.lu.se.

I avhandlingen har Lennart Karlsson undersökt de olika former av folkbildning som genomfördes i Folkets Hus och som var en nödvändig förutsättning för inträdet i offentligheten. Studierna inriktades från början i stor utsträckning till att förvärva kunskaper som var användbara i den politiska och fackliga verksamheten, men rörde sig också om bildning för personlig utveckling, t ex språkstudier, ideologiska studier och idéutveckling. Från början var Folkets Hus en angelägenhet för arbetarrörelsen, men blev efterhand, särskilt efter andra världskriget, allt mera en angelägenhet för hela samhället Bromölla, då Folkets Hus regelbundet och i ökande omfattning användes av i stort sett alla sociala skikt. Hyresgästerna representerades politiskt av organisationer från vänster till höger och intresseriktningar allt mellan frikyrkor och hobbyföreningar. Detta var ett resultat av en medveten strävan från Folkets Hus-föreningens sida, vilket fick sitt tydligaste offentliga uttryck i föreningens marknadsföring av teaterverksamheten som ”Bromölla teater”. Organisatoriskt yttrade sig denna strävan i att Folkets Hus styrelse under 1940- och 1950-talen till största delen bestod av de personer som utgjorde Bromölla kommuns högsta politiska ledning.

För att sätta in Bromölla Folkets Hus i de ideologiska och politiska sammanhangen har Lennart Karlsson också undersökt den internationella och nationella bakgrunden till Folkets Hus-rörelsen samt de lokala och nationella politiska förhållandena i vilka Bromölla Folkets Hus verkade.

Lennart Karlsson är verksam som forskare i historia vid Växjö universitet. Hans avhandling har producerats inom ramen för Nationella Forskarskolan i historia, med säte vid Lunds universitet.

Avhandlingen ”Arbetarrörelsen, Folkets Hus och offentligheten i Bromölla 1905-1960” försvaras lördagen 31 januari 2009, kl. 13.15. Disputationen äger rum i sal Homeros, Växjö universitet. Fakultetsopponent är docent Thord Strömberg, Örebro universitet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Lennart Karlsson, via e-post lennart.karlsson@vxu.se eller på telefon 0470-70 82 39.
Avhandlingen går att beställa genom Kerstin Brodén, Växjö University Press, telefon: 0470-708267 eller e-post: vup@vxu.se.

Distansutbildning med stöd av digital teknik finns på den politiska agendan för flera regeringar i Europa men även på andra håll i världen. Både för etablerade utbildningsinstitutioner och för den enskilda människan ger tekniken nya arenor för både kunskapsutveckling och lärande – men också nya utmaningar för lärare och studenter.

Det understryks av Anita Mattssons avhandling. Hon har i en fallstudie ingående beskrivit och analyserat en högskolekurs som ges på distans, med så kallad öppen design för samarbetslärande.
Analysen har gjorts på de moment som innebar att två gruppuppgifter skulle lösas. Sammanlagt 1085 skrivna inlägg har analyserats i det datorbaserade konferenssystem som kursdeltagarna gemensamt använt sig av.

– Hur en kurs designas avgör vilka strukturerade redskap som finns till deltagarnas förfogande. Det är redskapen som ger den pedagogiska processen sin unika struktur, exempelvis när det gäller arbetsdelningen och strategierna för att lösa kursuppgifterna, säger Anita Mattsson.

Tre modeller för att lösa uppgifterna uppenbarar sig, en samverkansmodell för arbetsdelning där uppgifterna delades upp och var och en arbetade med sin del; en samarbetsmodell där konferenssystemet mer aktivt användes till diskussioner; en hybridmodell där studenterna delade upp vissa delar men diskuterade andra som de tolkat som diskussionsfrågor. I den senare modellen användes fler sätt att kommunicera – som msn, telefon, mail etc – än via det konferenssystem som kursens infrastruktur erbjöd.

En slutsats är att lärare bör utforma kurser på nya sätt.
– Om man låter studenter aktivt delat i designarbetet kan deras erfarenheter och kunnande berika designen. Det vore ett aktivt och studentcentrerat sätt att arbeta att låta informations- och kommunikationstekniken utveckla praktiken och förändra undervisning och examination, säger Anita Mattsson.

Anita Mattsson lägger fram sin avhandling ”Flexibel utbildning i praktiken. En fallstudie av pedagogiska processer i en distansutbildning med en öppen design för samarbetslärande” vid institutionen för pedagogik och didaktik fredagen den 30 januari, kl 13.15.
Opponent: Professor Lars-Owe Dahlgren, Linköping.
Plats: Sal G111, Högskolan i Skövde.

Kontaktinformation
Kontakt: Anita.Mattsson@his.se, 0500-448015, 0703-623043