Jens Agerström lät närmare 1000 personer ställas inför olika scenarier där de skulle göra moralbedömningar. Scenarierna handlade om allt från att sortera sopor och donera blod till att hjälpa en god vän att flytta under sommarens soligaste dag. För hälften av försökspersonerna gällde att scenariot utspelade sig inom en nära framtid, medan andra hälften fick tänka sig in i att händelsen låg mellan 10 och 30 år fram i tiden.

– Det visade sig att tanken på att vi skulle agera själviskt i den avlägsna framtiden väckte mer skuldkänslor än om vi skulle agera själviskt i nästa vecka, säger Jens Agerström.

Avhandlingen visade också att vi är snabbare med att fördöma andra människors omoraliska handlingar om de är tidsmässigt avlägsna. Det anses t ex vare mer omoraliskt att begå ett miljöbrott om tio år än nästa vecka. Eftersom tidsmässiga avståndet antas ha en liknande effekt bakåt i tiden kan detta få flera konsekvenser i praktiken, menar Jens Agerström och nämner rättsväsendet som exempel:

– Med tanke på att tidsmässigt avlägsna brott riskerar att bedömas hårdare bör det ligga i en brottslings intresse att få sin dom avkunnad så snabbt som möjligt.

Även hjälporganisationer torde ha nytta av hans resultat eftersom människor är mer benägna att skänka bidrag om de slipper göra det just nu:

– Insamlare borde fråga människor om de kan få dra pengar från deras konto via autogiro med start först om ett halvår, säger Jens Agerström.

Att vi lägger större vikt vid moraliska värderingar längre bort i tiden har att göra med hur abstrakta vi är i vårt tänkande. När vi tänker på tidsmässigt avlägsna händelser tänker vi mer abstrakt vilket gör att vi fokuserar på överordnade aspekter och händelsens huvudinnehåll. Men när vi tänker på tidsmässigt nära händelser tänker vi mer konkret vilket gör att underordnade, perifera aspekter får större betydelse.

Om vi exempelvis föreställer oss att vi blir tillfrågade att donera blod i framtiden så dominerar den överordnade moraliska värderingen att hjälpa andra människor men när tidsperspektivet krymper tar konkreta underordnade själviska motiv över, som t ex att det kommer att kännas obekvämt att få ett nålstick.

Kontaktinformation
Jens Agerström har disputerat med avhandlingen ”Temporal Distance and Morality: Moral Concerns Loom Larger in the Distant Future”.
Han nås på telefonnummer 0709-200701

– En vanlig uppfattning är att det krävs enhetlig och konsekvent kommunikation för att bygga ett starkt varumärke. Men den uppfattningen kan behöva omprövas när det handlar om varumärken som redan är väletablerade eftersom enhetlig kommunikation riskerar att sätta en tvångströja på kommunikationen av varumärket.

Det kan faktiskt vara mer effektivt att inte vara enhetlig, och istället våga utmana det egna varumärket genom att kommunicera ett budskap som avviker från det konsumenter normalt förväntar sig av varumärket, säger Fredrik Törn.

I studien har han bland annat tittat på annonser, medieval, sponsring och talespersoner som används av en rad välkända varumärken – däribland Cloetta, iPod, L’Oreal, Nike och RedBull.

Studien visar genomgående att så kallad varumärkesinkongruent kommunikation uppmärksammas bättre av människor, genererar bättre varumärkesattityder och högre köpintentioner, och rentav kan förstärka befintliga varumärkesassociationer.  

Marknadsförare som arbetar med starka varumärken behöver alltså inte dra sig för att använda en populär kändis som affischnamn eller ett attraktivt reklamkoncept, även om detta skulle vara otypiskt för varumärket.

Tvärtom skulle sådan kommunikation komma att uppmärksammas mer av konsumenter och varumärket gillas bättre.

Avhandlingen visar till exempel att en annons för kosmetikvarumärket L’Oréal bearbetas mer, och gillas bättre, om den placeras i en tidning som Åka Skidor istället för i en tidning som Cosmopolitan. Och om energidrycken RedBull väljer att sponsra Dramaten skulle detta väcka större intresse för varumärket än om RedBull väljer att sponsra till exempel Stockholm Marathon.

En av förklaringarna till resultaten är att människor har en stark drivkraft att vilja hitta gemensamma kopplingar mellan varumärket och dess kommunikation: När människor sedan lyckas med att hitta dessa kopplingar spiller nöjdheten med detta över i ett bättre gillande av varumärket.

– För att ett moget varumärke ska fortsätta att vara intressant och livskraftigt måste det ständigt revitalisera sig. Jag visar i avhandlingen att inkongruent kommunikation är ett sätt att skapa ny kraft i väletablerade varumärken. Den traditionella synen på icke-enhetlig kommunikation som något negativt och problematiskt måste omprövas och istället betraktas som en möjlighet för starka, väletablerade varumärken, säger Fredrik Törn.

Avhandlingen ”Challenging Consistency – Effects of Brand-Incongruent Communications” kan beställas från EFI på EFI.publications@hhs.se.

Kontaktinformation
För mer information, vänligen kontakta:
Fredrik Törn
E-post: fredrik.torn@hhs.se
Tel: 070-485 24 18

Vilka föreställningar om folkbibliotek kommer fram i den mediala debatten? Vilka är de mest framträdande debattörerna? Dessa frågor utgör de centrala utgångspunkterna för biblioteks- och informationsvetaren Åse Hedemarks avhandling där hon ingående analyserar ett antal biblioteksdebatter från TV, radio och dagspress. Resultaten pekar på några av de politiska, professionella och institutionella intressen som ligger bakom den argumentation om folkbibliotek som förs fram i media under perioden 1970–2006.

– Min studie visar att de främsta debattörerna i biblioteksdebatter är författare och inte biblioteksföreträdare som man kanske kan tro, säger hon.

I debatten framhåller författarna att folkbibliotek i första hand bör förmedla tryckt svensk skönlitteratur av god kvalitet, dvs att bibliotekens viktigaste uppdrag är att bevara kulturarvet. Eftersom författarna är så pass framträdande i media blir denna ”bokliga” föreställning dominerande i debatterna. Samtidigt finns det andra aspekter av biblioteken som inte alls, eller i mycket liten omfattning, nämns. Några exempel är bibliotekets roll som mötesplats och plats för upplevelser, liksom bibliotekets betydelse för integration.

– Att dessa uppdrag och roller inte diskuteras kan ha att göra med att så få biblioteksföreträdare deltar i debatterna, säger Åse Hedemark.

Media- och kommunikationsvetenskaplig forskning visar att media påverkar och förstärker föreställningar som finns i samhället. Den mediala bilden kan alltså indirekt påverka institutionens legitimitet i samhället, liksom politiska beslut som rör bibliotek. Den kan också få konsekvenser för människors beteende. I debatterna framkommer också en ensidig uppfattning om bibliotekariers kompetens, som i förlängningen kan påverka bibliotekens möjlighet att möta användares informationsbehov.

– Om bibliotek enbart uppfattas som ställen där man kan låna skönlitteratur i bokform kan det förstås påverka i vilken utsträckning människor söker sig till bibliotek. Och om förväntningarna på bibliotekarien inte stämmer med deras expertis och kunnande kan det vara svårt att ge bra service.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Åse Hedemark, tel: 018-471 25 98, ase.hedemark@abm.uu.se

Hon har i sin avhandling bland annat studerat vad framgångsrika rektorer gör, och hur rektorers ledarskap påverkar hur väl skolor når de kunskapsmål och sociala mål som står i läroplanen.

En framgångsrik skola har goda resultat både när det gäller kunskap och social utveckling. Monika Törnsén visar nu att rektorer i dessa skolor tar ett större ansvar för sitt läroplansuppdrag än rektorer i mindre framgångsrika skolor.
– I de framgångsrika skolorna leder rektor skolans processer och är engagerad i lärarnas arbete med elevers lärande, både när det gäller kunskapsmål och inte minst sociala mål.

För att bli en framgångsrik skolledare krävs att vissa förutsättningar uppfylls. Enligt rektorerna själva är det bland annat nödvändigt att samspelet med lärarna fungerar, att man som rektor har ett begränsat ansvarsområde, tillgång till stödfunktioner på kommunal nivå och möjligheter att bli avlastad vissa uppgifter.

En av de framgångsrika rektorernas strategier är att engagera sig i skolans struktur och kultur, i lärares undervisning och i elevers och lärares lärande, och samtidigt utveckla goda kontakter med föräldrar, kommunala ledare och internationella samarbetspartners.
– En rektor som engagerar sig i skolans kärnprocesser gynnar helt enkelt skolans resultat, menar Monika Törnsén.

Undersökning bygger på intervjuer med rektorer och lärare, enkätfrågor till lärare och observationer i tjugofyra 7–9-skolor i tolv olika kommuner. Studien har skett inom ramen för forskningsprojektet ”Struktur, kultur, ledarskap – förutsättningar för framgångsrika skolor?”.

Monika Törnsén är uppvuxen i Pajala och bor i Råneå i Norrbotten. Hon har tidigare varit mellanstadielärare i Boden och Luleå, rektor i Råneå, projektledare för Luleå Gymnasieby och verksam vid Skolverket i Luleå. Numera arbetar hon som utbildningsledare vid Centrum för skolledarutveckling, statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet.

Fredagen den 8 maj försvarar Monika Törnsén, pedagogiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Successful Principal Leadership: Prerequisites, Processes and Outcomes. Disputationen äger rum kl. 13.00 i hörsal D, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Ulf P. Lundgren, Uppsala universitet.

Kontaktinformation
Kontakta gärna:

Monika Törnsén,
Centrum för skolledarutveckling och pedagogiska institutionen,
Umeå universitet
Telefon: 070-669 9469, 090-786 78 13
E-post: monika.tornsen@pedag.umu.se

– Självbedömning är en given del av det egna lärandet, en del av det som också blir det livslånga lärandet, säger Anne Dragemark Oscarson som i sin avhandling har undersökt hur eleverna klarar självbedömning vad det gäller den skriftliga kompetensen i engelska.

Gymnasieskolans läroplan och kursplanernas mål i engelska om elevers eget ansvarstagande upplevs inte sällan som orealistiska av lärarna. I sin studie visar Anne Dragemark Oscarson att eleverna på gruppnivå är väl medvetna om vad de kan och inte kan, något som bör tas till vara i planering av undervisningen.

– Men eleverna behöver vara väl förtrogna med kursmålen och öva sin bedömningsförmåga från kursens början för att det ska fungera. Av någon anledning tror många lärare att eleverna ska klara självbedömning utan träning, säger Anne Dragemark Oscarson.

På individnivå var det större skillnader mellan elev- och lärarbedömningarna. Allt eftersom eleverna blev mer förtrogna med kursmålen och vana vid att bedöma sina skriftliga arbeten blev deras bedömningar mer i överensstämmelse med lärarens. Eleverna var bättre på att bedöma sin generella skrivfärdighet i engelska än de var på att bedöma sina prestationer i direkt samband med en specifik skrivuppgift.

Eleverna tenderade allmänt att undervärdera sin skriftliga förmåga. De formella färdigheter som de i både gymnasiekurserna engelska A och engelska B fokuserade på var stavning och grammatik och inte andra färdigheter, som exempelvis ordkunskap.
Både elever och lärare i studien var positiva till självbedömning i engelska. De ansåg också att förmågan att bedöma egna kunskaper var en viktig del av undervisningen i alla ämnen.

– Inte minst för att den kan utgöra ett värdefullt komplement till lärarens ordinarie bedömningsunderlag. Elevernas färdigheter kommer inte alltid fram under lektioner och vid prov i skolan, säger Anne Dragemark Oscarson.

Anne Dragemark Oscarson lägger fram sin avhandling ”Self-Assessment of Writing in Learning English as a Foreign Language. A Study at the Upper Secondary School Level” vid institutionen för pedagogik och didaktik fredagen den 8 maj, kl 13.15.
Plats: Kjell Härnqvistsalen, Pedagogen Hus A, Västra Hamngatan 25, Göteborg

Kontaktinformation
Anne Dragemark Oscarson: 031-7862383, 0709-205094, anne.dragemark@ped.gu.se

Segregation, att rika inte bor bland fattiga, svenskar inte bland invandrade och unga inte bland gamla uppfattas ofta som ett problem. Hur kan vi få olika hushållskategorier att bo tillsammans i ett bostadsområde? Och vill hushållen själva bo blandat?

I sin avhandling har Emma Holmqvist undersökt målet om blandat boende som instiftades som ett nationellt bostadspolitiskt mål 1974. Vilka problem skulle lösas, vilka verktyg skulle användas för att nå målet? Och är målet fortfarande aktuellt i dag? Hon har intervjuat både politiker och planerare och det är tydligt att de har olika syn på varför och hur ett blandade boendemiljöer ska skapas. Att bygga bostadsområden med en blandning av olika bostadstyper, upplåtelseformer och bostadsstorlekar framstår som den centrala strategin för att de boende ska få en större valmöjlighet på bostadsmarknaden, vilket i sin tur möjliggör en befolkningsmässig blandning.

– Men om politikerna anser att detta ska motverka en klassmässig eller etnisk segregation skiljer sig åt. För vissa politiska partier ska en blandning ske i alla bostadsområden för andra ska det bara ske i de områden som anses invandrartäta och resurssvaga, säger Emma Holmqvist.

Hennes studie visar också att styrningen har blivit svårare för planerarna som ska försöka styra stadens utveckling så att bostadssammansättningen blir mer varierad. De statliga styrmedlen i form av subventioner och lån som styrde vad som byggdes har tagits bort och de kommunala bostadsbolagens roll för bostadsproduktionen är inte lika central idag som på 1970-talet. Om det inte finns aktörer på bostadsmarknaden som vill bygga blandat har planerarna därför svårt att styra utvecklingen i den riktningen.

En annan viktig fråga är om hushållen vill bo blandat? Boendepreferensstudier visar att ett blandat boende inte tycks vara avgörande för om ett område är bra eller dåligt. Det verkar snarare som om de boende inte bryr sig särskilt mycket om områdets befolkningssammansättning. Dessutom kan ett och samma område upplevas som både blandat och ensidigt bland dem som bor där. Hushållen uppfattar alltså sin omgivning på olika sätt.

– Medlen för att förverkliga målsättningen har blivit färre och det finns en klar risk att det i framtiden kommer att vara ett mål utan medel, säger Emma Holmqvist.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Emma Holmqvist, mobil: 073-617 01 71, emma.holmqvist@ibf.uu.se