Alzheimers är en smygande, dödlig demenssjukdom som kännetecknas av att plack och nystan av styva proteintrådar, amyloid, bildas och nervceller bryts ned. De bromsmediciner som finns tillgängliga har mycket begränsad effekt och behovet av nya behandlingsmetoder är stort.
I samarbete med det svenska läkemedelsföretaget Medivir har forskare vid Linköpings universitet arbetat inom detta viktiga område med att designa och syntetisera kemiska föreningar som hämmar aktiviteten hos proteasenzymet, BACE-1, som anses bidra till uppkomsten av Alzheimers sjukdom. Resultaten hittills är lovande.
– Vi har framställt flera molekyler som visat effekt i tidiga testsystem. Samspelet mellan en av de mest aktiva inhibitorerna och proteasenzymets yta har beskrivits i detalj med hjälp av röntgenkristallografi, säger Marcus Bäck, organisk kemist som lägger fram resultaten i sin doktorsavhandling vid LiU.
En proteashämmare utövar sin effekt genom att binda starkt till proteasets (enzymets) yta och därmed oskadliggöra det. På marknaden finns idag läkemedel med proteashämmare bland annat mot HIV och högt blodtryck.
Forskargruppen vid LiU har även bidragit i Medivirs framgångsrika arbete med att utveckla en läkemedelskandidat mot den kroniska leversjukdomen hepatit C, som nu genomgår klinisk prövning på patienter (fas II) i samarbete med läkemedelsföretaget Tibotec (Johnson & Johnson). Detta läkemedel är byggt på en molekyl som hindrar aktiviteten hos proteaset NS3, vilken är nödvändig för virusets förökning. Även detta projekt beskrivs i avhandlingen.
– Det är mycket ovanligt att ett universitetsprojekt inom läkemedelsområdet leder så här långt, säger Marcus Bäck.
Avhandlingen lades fram 15 maj 2009.
Kontaktinformation
Kontakt:
Marcus Bäck 013-285692, 0708-947567, marba@ifm.liu.se
Genom att mäta hur energi överförs mellan färgämnen, i det här fallet kromoforer och fluoroforer, går det att studera hur bland annat proteiner och DNA-molekyler, ser ut och fungerar. Inom det forskningsprojekt Nils Norlin varit delaktig i, har forskarna vidareutvecklat den så kallade Försterteorin, som namngetts efter den tyske upphovsmannen Theodor Förster. I sin avhandling presenterar Nils Norlin en utökad Försterteori som är inriktad på hur de fluorofora molekylerna rör sig under den process då energi överförs mellan dem, en viktig del för att få ökad information om biomakromolekylers struktur. För att tillämpa den utvidgade Försterteorin har Nils Norlin studerat tidsförloppen för energiöverföring, något som vanligtvis sker på tidsskalan miljarddels sekunder (nanosekunder). För att vidare tolka och analysera experimenten med hjälp av den nya teorin har han använt omfattande datorsimuleringar.
Den molekylära information som Nils Norlin fått fram kan användas för att uppskatta avstånd mellan olika biomakromolekyler, men framför allt för att mäta avstånd mellan olika positioner i molekyler. Denna avståndsinformation ger kunskap om biomakromolekylers tredimensionella utsträckning. Mätförfarandet kan liknas vid en linjal som mäter avstånd på skalan miljarddels meter. Avhandlingen visar att den utvidgade Försterteorin ökar precisionen i de avstånd som ska mätas och gör det möjligt att studera strukturen hos biomakromolekyler. Metoden är ett komplement till de två stora strukturmetoderna kärnmagnetisk resonans, NMR, och röntgenkristallografi.
Fredagen den 5 juni försvarar Nils Norlin, Institutionen för kemi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Extended Förster Theory of Electronic Energy
Transport within Pairs of Reorienting Chromophoric Molecules”. Svensk titel: Utvidgad Försterteori för elektronisk energitransport inom par av reorienterande kromofora molekyler.
Disputationen äger rum kl. 13.15 i sal KB3A9, KBC-huset Umeå universitet.
Fakultetesoponent är professor Yehudi K. Levine, Debye Institutet, Utrecht Universitet, Nederländerna.
Nils Norlin är född och uppvuxen i Luleå och flyttade 2004 till Umeå för forskarstudier.
Kontaktinformation
Nils Norlin kan kontaktas via:
Tel: 090-786 59 73
E-post: nils.norlin@chem.umu.se
Annika Lantz-Andersson har i sin studie undersökt hur lärandeaktiviteten i relation till digitala läromedel ser ut. Fokus för studien är situationer när eleverna kör fast när de använder ett digitalt läromedel i matematik i sin skolvardag, där det digitala läromedlet fullt ut har ersatt den vanliga läroboken i matematik.
När eleverna försökte lösa ett matematiskt problem och datorn svarade med att lösningen var fel, fastnade eleverna många gånger i att leta efter orsakerna till felsvaret i funktioner hos det digitala läromedlet.
– De trodde att svaret skulle skrivas på ett annat sätt, att datorns svar var fel på samma sätt som det kan vara fel i facit till en mattebok och liknande förklaringar, säger Annika Lantz-Andersson.
Hennes studie visar att den återkommande tesen om att digitala läromedel är självinstruerande inte stämmer.
Hennes resultat visar att behovet av en stödjande person inte är mindre i arbetet med digitala läromedel än vad som gäller i traditionella undervisningssituationer.
– Det finns en slags stumhet i relationen mellan eleven och det digitala läromedlet. Datorn blir inte trött, klarar oändliga mängder av chanssvar, gör inte skillnad på elever men kan inte heller ge en individanpassad feedback, vilket är en av de viktigaste uppgifterna som lärare har, säger hon.
Annika Lantz-Anderssons studie ger inte heller några belägg för att elever uppfattar den digitala teknologin som en mer autentisk eller realistisk miljö att arbeta i, jämfört med ett konventionellt läromedel.
Den explosiva ökning av digitala läromedel som förutspåddes runt millennieskiftet har inte realiserats, även om de flesta läroböcker idag har en digital applikation, kopplad till de konventionella läromedlen.
– Digitala läromedel har många fördelar, inte minst interaktiviteten och att de uppmuntrar till samarbete mellan eleverna. Tron på ett förbättrat lärande med hjälp av digital teknologi är stark trots att det inte är något man kunnat bevisa, säger Annika Lantz-Andersson.
– Istället för att fastna i en diskussion kring hur digitala verktyg skulle kunna lösa olika typer av klassiska pedagogiska problem borde det vara mer relevant att fokusera på vilka nya typer av interaktion och vilken ny typ av kunskap användandet av digitala verktyg innebär.
Kontaktinformation
Annika Lantz-Andersson lägger fram sin avhandling ”Framing in Educational Practices. Learning Activity, Digital Technology and the Logic of Situated Action” vid institutionen för pedagogik och didaktik fredagen den 29 maj, kl 10.00.
Plats: Kjell Härnqvistsalen, Pedagogen Hus A, Västra Hamngatan 25, Göteborg
Kontakt: Annika Lantz-Andersson: 031-7862275,
0705 – 464755, annika.lantz.andersson@ped.gu.se
I avhandlingen ”Managing risk for antagonistic threats against transport network” utgår han från terrorattacken mot World Trade Centre 2001, vilken totalt förändrade synen på logistik världen över. Attacken visade tydligt hur sårbara system för moderna transportkedjor faktiskt är, oberoende av vem som utgör ett hot eller varför.
– Hoten mot transportnäringen har alltid funnits och kommer att finnas i framtiden. Det är en jobbig slutsats för oss ingenjörer, vi vill lösa problemen. Men det här går att hantera, det gäller det att se på problemet från många olika perspektiv och att samarbeta, säger Daniel Ekwall vid Avdelningen för logistik och transport på Chalmers och Ingenjörshögskolan vid Högskolan i Borås.
Torsdag 28:e maj föreläser han på Logistik- och transportmässan i Göteborg i ämnet ”Pirater, terrorister och olagliga försörjningskedjor – ett hot mot världshandeln”
I avhandlingen diskuterar Daniel Ekwall problemet med hot mot transporter från flera olika perspektiv samtidigt som olika lösningar appliceras.
Ett exempel på sådana hot är de våldsamma kupperna mot värdetransportbilar för några år sedan, ett annat exempel är de så kallade kapellskärarna som skär sig genom långtradarens släp för att se om lasten är åtråvärd.
– Det krävs kunskap, mod, en särskild hänsynslöshet och vilja bland förövarna för att utföra sprängningar mot värdetransporter. Rånen mot värdetransporter minskade helt enkelt när tjuvarna kartlades och greps. I det andra fallet togs kapellen bort från transporterna och ersattes med stängda transporter.
Kärnan i avhandlingen är artikeln ”The Displacement effect in cargo theft”. Artikeln fokuserar på de så kallade transfereffekterna – eller oönskade bieffekter vid brottsbekämpning.
– En normalt erkänd transfereffekt är att de åtgärder som ska försvåra arbete för tjuven istället får förövaren att begå brott på nytt sätt. Ändringen i den tekniskt sociala miljön medför alltid att nya brottsmöjligheter uppstår. Dessa kan sedan innovativa kriminella utnyttja. Men vi ser att förändringarna gallrar ut tjuvarna. De blir färre. Vägpiraterna i Sverige har polisen hanterat bra med ett skickligt underrättelsearbete och genom att de kartlagt de utsatta rutterna och informerat allmänheten.
Daniel Ekwall forskning har uppmärksammats mycket av olika aktörer inom transportnäringen. Och han säger att det går att skydda rast- och viloplatser för transporter.
– Det handlar helt enkelt om vad aktörerna är beredda att investera i som skydd och vilka förluster de anser sig kunna göra innan de förändrar sina rutiner. Vissa aktörer kommer inte att klara av en förändring utan kommer att gå i konkurs medan andra kommer att tjäna på förändringen.
Hoten mot transportnäringen är ett laddat område. Alla vill inte berätta hur det förhåller sig. Tio procent av världshandeln består av illegala godsflöden. Dessutom finns det både en skurkromantik och en skurkrädsla säger Daniel Ekwall.
– Det gör det hela mycket svårare. Jag har utgått från ett europeiskt perspektiv i min avhandling med Sverige som målbild. Rent generellt kan man säga att problemen är tuffare närmare ett storstadsområde.
I vår har kaparna utanför Somalias kust diskuteras och debatterats på högsta politiska nivå internationellt. Problemet med piraterna är komplicerat, menar Ekwall. Mycket går tillbaka till den icke fungerande somaliska staten. Om de hade kunnat försvara somaliska vatten från början hade problemet inte varit så stort och då kanske inte piratnäringen blivit attraktiv. Idag finns ingen fungerande lagstiftning om vad som gäller.
Ett viktigt mål med avhandlingen är att lägga grunden för vidare forskning inom området samt även ge praktiker handfasta tips och idéer om hur de kan bidra för att minska på hoten mot transportnäringen.
Daniel Ekwall försvarade sin avhandling ”Managing Risk for Antagonistic Threats against the Transport Network” fredagen den 8 maj på Chalmers tekniska högskola, Göteborg
Opponent: Helen Peck, Dept. of Applied Science, Security and Resilience at Cranfield University, Shrivenham, England
Kontaktinformation
Daniel Ekwall, e-post: Daniel.Ekwall@hb.se
Tel: 0761-18 81 30
Sedan några månader tillbaka finns en ny lag som ger ett starkare skydd mot diskriminering av äldre i arbetslivet. Ålderism – att särbehandla människor på grund av deras ålder – uppmärksammas alltmer i samhället, och nu har också Fredrik Snellman vid Umeå universitet skrivit en ny avhandling om företeelsen.
Han har genom intervjuer med pensionärer i Sverige och Finland utforskat det maktspel som pågår omkring människors ålder, och hur det uttrycks via språket genom ord som ”äldre” och ”gammal”. Fredrik Snellman menar att dessa markörer både markerar och maskerar ålderism, framförallt genom att de används så självklart. En av de intervjuade pensionärerna har t ex en mycket bestämd uppfattning om pensionsmyndighetens allmänt vedertagna uttryck ”ålderspension” – det är ett jävligt ord”. Samtidigt accepterar de flesta förklaringen att ”grannen dog förra veckan, men han var ju gammal”.
Fredrik Snellman menar att särbehandlingen både kan begränsa och möjliggöra i vardagen. Kanske utesluter man andra eller sig själv från att delta i något sammanhang för att man är för gammal. Men attributet gammal kan också användas för att slippa delta i ett sammanhang man inte längre vill medverka i.
När drygt trettio pensionärer får diskutera ålderskodade budskap i födelsedagskort, blir det tydligt hur olika åldersmarkörer kan upplevas. En del kan uppfatta ett kort med siffran ”75” som mycket stämplande, och man vill varken skicka eller få kortet. Andra tycker att det är ett ”jättefint kort”, som inte innehåller någon laddning alls.
I avhandlingen fick också drygt 2 000 pensionärer i Väster- och Österbotten besvara en enkät omkring attityder till äldre. Resultaten visar att drygt 70 procent anser att samhällets inställning till äldre på arbetsmarknaden är negativ, och att nästan hälften anser att inställningen till äldre i politik och reklam är negativ.
När sexton finländska män och kvinnor fritt får formulera sina livsberättelser, noterar dock Fredrik Snellman att ”ålder” inte utgör en central aspekt som människor automatiskt berör. Snarare används ofta andra markörer, som ”ung” och ”tid”, kring vilka livserfarenheterna berättas. Den övergripande bilden av berättelsernas innehåll uttrycker ett ”rikt liv” som pensionär, något som står i kontrast mot de eländesbilder som ofta dominerar äldres tillvaro i bland annat media.
Delar av projektet är finansierat av Botnia-Atlantica-programmet:
http://www.botnia-atlantica.eu/
Fredrik Snellman kommer ursprungligen från Pedersöre i Österbotten, Finland och har tidigare arbetat vid Åbo Akademi i Vasa.
Fredagen den 29 maj försvarar Fredrik Snellman, institutionen för socialt arbete, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Gammfolket” – om livserfarenheter och vardagens ålderism. Disputationen äger rum kl. 10.00 i hörsal A, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Gunhild Hagestad, Institutt for sosiologi, sosialt arbeid og velferdsfag, Universitetet i Agder, samt NOVA.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Fredrik Snellman
Institutionen för socialt arbete,
Umeå universitet,
Telefon: 090-786 6008, 070-553 8740
E-post: fredrik.snellman@socw.umu.se
I studien observerades och intervjuades 18 nyblivna sjuksköterskor vid ett länssjukhus i Mellansverige. Studien visar att de under introduktionsprogrammet skolas in genom att imitera och söka kunskap från erfarna sjuksköterskor enligt ett mästare-lärlingssystem.
– Det läggs stor omsorg på att lära de nya sjuksköterskorna det praktiska hantverket, som rätt handgrepp och i vilken ordning dessa ska göras, men mindre fokus på de akademiska aspekterna av yrket. Det krävs hög grad av lyhördhet och anpassning för att de nya sjuksköterskorna ska bli accepterade som färdiga av kollegor och övrig personal, säger Birgitta Bisholt som skrivit avhandlingen, och som själv är legitimerad sjuksköterska.
Studien visar att de nyutexaminerade sjuksköterskorna saknar den handlingsberedskap och kompetens som krävs i olika patientsituationer. De har de teoretiska kunskaperna, men de har svårt att avgöra vilka kunskaper som ska användas i en viss situation.
– Därför är det viktigt att våra nya kollegor får träna sina yrkesfärdigheter i olika patientsituationer och att de i större utsträckning får utföra sitt arbete självständigt under inskolningen, säger Birgitta Bisholt.
Personalen på de olika avdelningarna ifrågasätter och tvivlar starkt på de nyutexaminerade sjuksköterskornas förmåga att utöva yrket, vilket innebär att de hela tiden måste bevisa sin förmåga för att accepteras i yrkesgruppen. För att inte hamna i utanförskap måste de nya sjuksköterskorna anpassa sig efter rådande förhållanden, visar avhandlingen.
– Det kan till och med gå så långt att de måste sluta på arbetsplatsen om de avviker från de normer och förväntningar som ställs på dem i yrket. Det är viktigt att vi nu diskuterar hur vi egentligen skolar in nya sjuksköterskor i vårt yrke och hur introduktionsprogrammen borde utformas, säger Birgitta Bisholt.
Avhandling för filosofie doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Avhandlingens titel: Nyutexaminerade sjuksköterskors yrkessocialisation – Erfarenheter av ett introduktionsprogram
Avhandlingen försvaras tisdagen den 9 juni, klockan 13.00, sal 2119, Institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Arvid Wallgrens backe, Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Birgitta Bisholt, leg sjuksköterska, telefon 054-15 10 12, 070-251 62 41, e-post birgitta.bisholt@liv.se
Handledare:
Professor Ewa Pilhammar, telefon 031-786 23 59, e-post ewa.pilhammar@fhs.gu.se
Universitetslektor Carina Furåker, telefon 031-786 23 13, e-post carina.furaker@fhs.gu.se
– Det går inte att förutsäga viktutfallet utifrån ätbeteendet, varken före eller efter operationen, säger Joakim de Man Lapidoth som presenterar sina resultat i en doktorsavhandling i medicin.
Han har under drygt tre år följt mer än 250 patienter som fått antingen kirurgisk eller icke-kirurgisk beteendeförändrande behandling mot fetma. Studien visar att ätstörningar och hetsätning är vanligt, en knapp tredjedel av patienterna före behandling är drabbade, med sämre livskvalitet och högre psykisk ohälsa som följd.
Men trots att operation är den mest effektiva behandlingen mot fetma, avråds många patienter med ätstörningar från ingreppet, eftersom man anser att det inte blir ett lika bra resultat.
– Det finns stora skillnader mellan olika kliniker eftersom det hittills inte har funnits tillförlitliga undersökningar om hur ätstörningar och hetsätning påverkar resultatet. Men eftersom min studie visar att även dessa patienter lyckas gå ner bra i vikt bör man vara generös med att låta dem som behöver kirurgisk behandling få det, och inte utesluta någon utan mycket goda skäl. Det innebär ju en dramatiskt förbättrad fysisk hälsa för patienter som annars riskerar att dö på grund av sin fetma.
Däremot är den psykiska ohälsan större och livskvaliteten sämre bland dem som har ätstörningssymtom efter operationen. Visserligen kan patienterna inte äta lika mycket som tidigare, men de upplever ändå själva att de äter för mycket och saknar kontroll över sitt ätande.
– Förekomsten av ätstörningssymptom var förvånansvärt hög tre år efter kirurgi, nästan trettio procent. Trots att dessa patienter hade en lika god viktnedgång som de övriga, uppvisade de betydligt mer psykisk ohälsa och sämre livskvalitet än de övriga efter behandlingen. Men det är svårt att förutsäga hur en enskild patient kommer att reagera efter operationen. En del förbättras medan andra försämras.
Joakim de Man Lapidoths slutsats är att även patienter med ätstörningar bör få hjälp att minska vikten, men att det även är viktigt att beakta ätbeteendet och annan psykisk ohälsa såväl före som efter behandlingen.
Joakim de Man Lapidoth disputerar på avhandlingen Eating disorders and binge eating in clinical weight-loss treatments 29 maj klockan 13:00 i Wilandersalen på Universitetssjukhuset Örebro.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Joakim de Man Lapidoth, 073-346 52 65.
Avhandlingen om ungdomars musikvanor bygger på en etnografisk studie genomförd i en skolklass på en 6-9 skola i Göteborgs kommun under perioden 2002-2005, en tid då nedladdning av musik blev ett allt vanligare fenomen bland unga människor.
Hur använder ungdomar i 13-15 årsåldern musik för att skapa och uttrycka identitet? Vilka musikaliska kunskaper och färdigheter utvecklar de i olika vardagliga sammanhang? Och i vilken utsträckning är dessa kunskaper gångbara på musiklektionerna i skolan? Det är bland annat dessa frågor som Åsa Bergman försöker ge svar på.
I avhandlingen uppmärksammas också hur ungdomar använder musik för att presentera sig som unika, specifika individer i linje med vad vår tids individualitetsnorm föreskriver. Det sker på två sätt, genom att markera avstånd från den dagsaktuella hitlistemusiken och genom att visa på en personligt präglad musiksmak.
Hitlistemusiken, eller radiomusiken som den också kallas, visar sig dock vara allt annat än betydelselös. För att kunna delta i samvaron med kamraterna i skolan var det till exempel nödvändigt att vara uppdaterad på vilka nya låtar som var på väg in och ha kunskap om vilka artister som spelades på radio och tv för tillfället.
Ytterligare en av de saker som framkommer i avhandlingen är att olika förkunskaper premieras i olika utsträckning på musiklektionerna i skolan.
Eftersom undervisningen till stor del är inriktad mot att lära ut grundläggande ackordsspel på gitarr samt elbas och trummor i syfte att eleverna på egen hand skall repetera in låtar och framföra dem för kamraterna, har de ungdomar som har erfarenhet av att spela i kamratbaserade rockband på fritiden bättre förutsättningar att nå kursmålen i ämnet musik än de som har erfarenhet från andra musiksammanhang, eller rentav saknar erfarenheter av att musicera.
Bäst klarar sig de pojkar som spelat i rockband en eller ett par terminer. Både för att de innehar i sammanhanget ”rätt” sorts kunskaper och för att de genom rockmusicerandet lärt sig agera maskulint på ett sätt som inger status i kamratgruppen.
Tjejerna, som mer sällan återfinns i rockskolans replokal på fritidsgården, klarar sig sämre på musiklektionerna. Detta beror både på att de saknar praktiska erfarenheter från att spela i band och för att de måste förhålla sig till lektionsuppläggets maskulina könskodning.
Tjejerna hanterar detta med att betona femininitet i högre grad än de gör på andra lektioner och i andra sammanhang. Istället för att ta plats som kunniga och kompetenta, tonar tjejerna ner sin egen förmåga och strävar istället efter att upprätthålla en god relation till sina tjejkamrater.
De som dock klarar sig allra sämst på musiklektionerna är de pojkar som aldrig spelat i band. Förutom att de saknar rätt sorts förkunskaper agerar de också utifrån en genusposition som är underställd de killar som spelar i rockband.
Avhandlingens titel: Växa upp med musik. Ungdomars musikanvändande i skolan och på fritiden.
Disputationen äger rum lördagen den 13 juni 2009 kl. 10.00 i Vasa B, Vera Sandbergs Allé 8
Opponent: Professor Even Ruud, Oslo
Avhandlingen kostar ca 150 kr och kan beställas från Institutionen för kulturvetenskaper, Box 200, 405 30 Göteborg eller via e-post katarina.moro@kultur.gu.se
Här kan du läsa mer om avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/20314
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta Åsa Bergman, 0302-152 72
0704-91 51 12
asa.bergman@musicology.gu.se
I dag existerar de flesta värdepapper endast som registreringar i datasystem som kommunicerar med andra datasystem och som opereras av finansiella aktörer. Bara den som kontrollerar själva datorn och dess program har möjlighet att styra och kontrollera vad som sker. Endast den, som upprätthåller registret kan rent faktiskt avgöra om det finns någon registrering, vad som registrerats, av vem och när det skedde samt – inte minst – hur den elektroniska registreringen skall uttydas på ett språk som kan förstås av dem som berörs av registreringarna. Den som i praktiken avgör och kontrollerar allt detta är kontohållaren, det vill säga den som i dagligt tal brukar kallas förvaltare.
Värdepappernas ägare är i praktiken helt utelämnade till kontohållaren. Ändå har inte kontohållarens ansvar uppmärksammats tillräckligt av lagstiftaren.
– Genom att värdepapper behandlas som om de vore fysiska ting trots att de inte är det saknar kontoföringen i många avseenden stöd i gällande rätt. Kontohavarens ställning blir därför helt enkelt rättsligt osäker. Dessutom har internationaliseringen av värdepappershandeln gjort osäkerheten än mer kännbar, säger Karin Wallin-Norman.
Karin Wallin-Norman lanserar i sin avhandling ett helt nytt juridiskt begrepp – ”kontorätt”– för att beteckna kontoinnehavarens rätt i relation till kontohållaren avseende finansiella instrument. För att investerarnas kontorätter ska ha ett effektivt rättsligt skydd anser Karin Wallin-Norman att regleringen måste utgå från och baseras på det faktum att de finansiella instrumenten är kontoförda. Kontorätt bör därför inom förmögenhetsrätten behandlas som en särskild kategori av lös egendom vid sidan av de traditionella egendomsslagen.
Karin Wallin-Norman har bland annat arbetat som chefsjurist på VPC. Parallellt med avhandlingsarbetet har hon deltagit som svensk expert i utarbetandet av ett harmoniserat regelverk för värdepapper i Europa och globalt. Hon arbetar numera som oberoende konsult inom svensk och internationell värdepappersjuridik.
Disputationen sker den 28 maj klockan 10.00 i sal G Ahrreniuslaboratorierna. Opponent är universitetslektor Claes Martinsson, Göteborgs universitet.
För ytterligare information
Karin Wallin-Norman, Juridiska institutionen, karin.wallin-norman@juridicum.su.se, 070-520 21 57.
För bild
http://www.juridicum.su.se/jurweb/Karin_Wallin_Norman.jpg. eller kontakta Staffan Westerlund på staffan.westerlund@juridicum.su.se, 073-784 50 31. Avhandlingen är utgiven på Jure förlag.
Bromerade flamskyddsmedel är kemikalier som tillsätts i till exempel elektroniska apparater, plaster och vissa textilier för att förhindra uppkomst av bränder. Det finns över 60 olika organiska bromerade ämnen som används som flamskyddsmedel i konsumentprodukter. Den gemensamma faktorn är att de minskar risken för brand, men de har helt olika egenskaper när de läcker ut i naturen.
För att bedöma om en kemikalie innebär en miljörisk undersöks hur kemikalien bryts ned, om den lagras i vävnader hos djur och hur giftig den är. I sin avhandling presenterar Jenny Rattfelt Nyholm resultat från studier av ett tiotal olika bromerade flamskyddsmedel och presenter en modell som kan användas för att generalisera resultaten till andra bromerade flamskyddsmedel för en preliminär bedömning av miljörisken.
Jenny Rattfelt Nyholm har jämfört resultaten från de olika studierna med de kriterier i lagstiftningen som finns för att klassificera ett miljöfarligt ämne. Polybromerade difenyletrar, en klass av bromerade flamskyddsmedel som varit förbjudna i EU sedan 2006, uppfyller kriterierna för ett miljöfarligt ämne. Hexabromcyklododekan, som finns med på EU:s kandidatlista över farliga ämnen, är ett gränsfall. Förutom dessa ämnen bedöms ingen av de övriga bromerade flamskyddsmedlena som hon testat uppfylla kriterierna för att klassas som miljöfarliga ämnen.
– Jag har identifierat ytterligare några bromerade flamskyddsmedel som har liknande egenskaper som bromerade difenyletrar med hjälp av den modell för riskbedömning som jag utvecklat. Dessa är ännu inte testade och bör därför prioriteras i fortsatta experimentella studier, anser Jenny Rattfelt Nyholm.
Fredagen den 5:e juni försvarar Jenny Rattfelt Nyholm, Kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Persistency, bioaccumulation and toxicity assessment of selected brominated flame retardants. Svensk titel: Bedömning av nedbrytbarhet, bioackumulerbarhet och giftighet hos utvalda bromerade flamskyddsmedel. Disputationen äger rum kl 10.00 i Sal MA121, MIT-huset, Umeå Univeristet. Fakultetsopponent är professor Walter Vetter från Institute of Food Chemistry, University of Hohenheim, Stuttgart, Germany.
Jenny Rattfelt Nyholm är född och uppvuxen i Västerås. 1995 flyttade hon till Umeå för att läsa biologi och kemi, och 2004 påbörjades forskarstudier i miljökemi.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Jenny Rattfelt Nyholm, kemiska institutionen
Telefonnummer: 090-7865574
E-post: jenny.rattfelt@chem.umu.se
Anders Johansson, nybliven doktor vid Tema Teknik och social förändring, har studerat de politiska utmaningar som EU:s regelverk för genetiskt modifierade organismer, GMO, medfört.
– Det finns ännu inte mycket GMO-mat på hyllorna, men i Europa är GMO-grödor för djuruppfödning rätt vanligt. Den är billigare och syns inte i slutprodukten eftersom djur inte behöver GMO-märkas, säger Anders Johansson.
Han har undersökt hur lagstiftningen i EU utvecklats från 1970-talet och framåt och hur medlemsländerna agerat i Europaparlamentet. Studien fokuserar på två EU-direktiv från 1990 respektive 2001 som reglerar försäljning och marknadsföring av genmodifierade produkter.
– Enligt kommissionen ska bönderna själva kunna avgöra om de vill odla genmodifierade grödor, men odling av GMO är mycket omdiskuterat i EU:s medlemsländer.
Lagstiftningen har utvecklats i en ambition att skapa balans mellan vetenskap och politik. Till en början byggde den på strikt vetenskapliga resonemang om risker och sannolikhet, men sociala och politiska frågeställningar har efterhand fått ökat utrymme.
– I och med att man tagit hänsyn även till etiska och sociala aspekter har tolkningen av lagstiftningen blivit alltmer komplex och kan variera mycket mellan olika länder.
Enligt Nederländernas tolkning av reglerna för avstånd mellan fält med genmodifierade rödbetor och fält med vanliga rödbetor räcker det med 1,5 meter. Med stöd av samma lagstiftning kräver dock Luxemburg 2000 meters avstånd.
Det stora utrymmet för tolkningar har lett till en återgång till en mer traditionell lagstiftning med ett vetenskapligt ramverk som minskar tolkningsmöjligheterna.
– Det räcker inte att policy och strategier formuleras av ledningen. För legitimitetens skull måste lagstiftningen även ta in sociala frågor, etiska problem och andra frågor som tas upp i den samtida debatten. Lagstiftningen om GMO visar att det behövs strategier för styrning som gör det möjligt, säger Anders Johansson.
Kontaktinformation
Anders Johansson disputerade den 17 april 2009 och kan nås på telefon 013- 363226 och anders.k.johansson@liu.se
Varje höst vistas 15 miljoner flyttfåglar i det skånska jordbrukslandskapet. Det framgår av de beräkningar som Juliana Dänhardt har gjort i sin doktorsavhandling vid ekologiska institutionen i Lund. Sammanlagt rör det sig om 72 olika fågelarter.
Flyttfåglarna stannar varierande länge i Skåne på sin resa söderut till varmare övervintringsställen. Viktigast för dem är att hitta föda för att fylla på energiförrådet inför den fortsatta flygningen. Flyttfåglarnas rastplatser har följaktligen stor betydelse för fåglarnas överlevnad. Bra rastplatser med gott om föda gör att flyttningen tar kortare tid totalt sett.
Juliana Dänhardt har undersökt det moderna jordbrukslandskapets betydelse som rastplats för flyttfåglarna. Jordbrukslandskapet har förändrats kraftigt under det senaste århundradet. Dagens intensivt odlade landskap innebär exempelvis en förändrad sammansättning av grödor, stor mängd bekämpningsmedel samt färre häckar, stengärden och skogsdungar. Dänhardt har i sin undersökning därför jämfört ekologiska gårdar med konventionella gårdar, både i sydvästra Skånes slättbygd och i skogsbygder i nordvästra Skåne.
Resultaten visar att ett större antal flyttfågelarter trivs på de ekologiskt odlade markerna. Det gäller främst insektsätande fåglar, men även i viss mån fröätare. Men Dänhardt konstaterar också att olika arter har olika krav på den miljö som de vistas i. Faktorer som gynnar en art behöver inte nödvändigtvis gynna andra arter. Exempelvis visar resultatet i undersökningen att ljungpiparen trivs väldigt fint i det storskaliga, moderna jordbrukslandskapet.
Slutsatsen är att det krävs variation inom jordbrukslandskapet, både på gårdsnivå och på landskapsnivå, för att artrikedomen ska ha möjlighet att vara så stor som möjligt.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Juliana Dänhardt, tel 046 – 222 37 95 eller Juliana.Danhardt@zooekol.lu.se
Människor kan drabbas av den allvarliga infektionssjukdomen harpest (tularemi) när de vistas i områden som är gynnsamma för harpestbakterien och där mygg eller infekterade djur kan överföra smittan. Dessa områden brukar normalt inte kartläggas i detalj, vilket gör det svårt för människor att skydda sig mot smittan genom att t.ex. använda myggmedel, bära täckande kläder och undvika kontakt med sjuka djur.
Med hjälp av egenutvecklad modern DNA-teknik ger avhandlingen en djupare förståelse för hur olika bakteriestammar är släkt med varandra och hur de olika varianterna fördelar sig i två studerade orter: Ljusdal i Hälsingland och Örebro i Närke. Denna kunskap kan användas för att förstå hur bakterien sprids och ändrar sin arvsmassa för att anpassa sig till nya förutsättningar.
Harpest finns över hela norra halvklotet och orsakas av bakterien Francisella tularensis. Hur allvarlig sjukdomen blir beror på vilken variant av bakterien som orsakar infektionen. I Sverige och andra europeiska länder orsakas sjukdomen av varianten holarctica medan andra varianter förkommer i Asien och Nordamerika. Det är viktigt att omgående kunna identifiera en harpestinfektion för att snabbt kunna inleda behandling med antibiotika. En snabb genetisk identifiering av den sjukdomsorsakande bakterievarianten kan ge viktig information för vården. Kerstin Svensson har deltagit i arbetet med att bestämma den första kompletta DNA-sekvensen för ett harpestbakterieisolat (publicerad i Nature Genetics 2005) och sedan dess har ytterligare ett drygt 20-tal olika Francisella-varianter kunnat beskrivas. I avhandlingen har hon använt DNA-sekvenser för att identifiera genetiska skillnader (mutationer). Om man samtidigt analyserar flera mutationer får man en unik identitet, ett ”fingeravtryck”, för bakterieisolatet som kan användas för att spåra dess ursprung och släktskap.
Utöver nya analysmetoder beskriver avhandlingen en ny strategi för bättre epidemiologiska undersökningar av harpest. Genom att kombinera de smittplatser som harpestpatienterna själva angav med en detaljerad genetisk karaktärisering av de bakterier som kunde isoleras från dem blev det möjligt att fördjupa förståelsen av sjukdomens spridning. Den geografiska utbredningen av bakteriens genetiska undergrupper var mycket begränsad under utbrott av sjukdomen i de studerade orterna Ljusdal och Örebro. Smittplatserna för några undergrupper var begränsade till ett område på två kvadratkilometer, vilket tyder på att det finns en tydlig lokal epidemiologi för harpest där smittkällorna är små och väl åtskilda.
Kerstin Svensson är uppvuxen i Tännäs i västra Härjedalen och flyttade 1996 till Umeå där hon 2002 tog civilingenjörsexamen i teknisk biologi. Sedan dess har hon arbetat som bioinformatiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) i Umeå, avdelningen för CBRN-skydd och säkerhet, där hon kan nås på tel. 090-10 68 44,
mobil 070-6352598, e-post: kerstin.svensson@foi.se
Fredagen den 5 juni försvarar Kerstin Svensson, Inst. för klinisk mikrobiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Genetic genealogy and epidemiology of Francisella”. Svensk titel: ”Genealogiska och epidemiologiska studier av Francisella”.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal 933, by. 3A, NUS.
Fakultetsopponent är Ass. Prof. Sam R. Telford III, Cummings School of Veterinary Medicine, Tufts University, USA.
Kontaktinformation
Porträttbild kan hämtas ur pressmeddelandets webbversion på
http://www.umu.se/om-universitetet/pressinformation/pressmeddelanden/
Genom att hänvisa till svår blyghet som en kemisk obalans i hjärnan kan det behandlas likt andra sjukdomar med tabletter. Nejra Besic anser att man borde hylla snarare än att utrota skillnader i personligheter.
– Blyghet kan ha negativa effekter på ungdomars liv men det är kanske snarare människors tråkiga attityder gentemot blyghet som är problemet. Blyga barn blir till exempel oftare utsatta för mobbing, säger Nejra Besic.
Ibland förvärrar även föräldrar och vänner situationen fast de menar väl. Blyga barn uppfattar sina föräldrar som mindre varma och mer avvisande. Länge har man trott att föräldrarnas beteende blir det som avgör barnens utveckling men Nejra Besic visar att det är barnens blyghet som påverkar hur föräldrar reagerar och inte tvärtom. Föräldrar förvärrar ibland blygheten genom att till exempel överkontrollera sina barn, kanske som ett försök att hjälpa dem.
Nejra Besics förhoppning är att föräldrar ska vara uppmärksamma på vilka signaler de ger sina blyga barn och ge dem mycket värme och stöd. Hon hoppas att föräldrar till blyga barn ska sluta oroa sig över att deras barn verkar ha sämre social kompetens och snarare uppmuntra barnen till att vara sig själva oavsett vad andra runtomkring tycker.
– Våga vara blyg. Vi är alla olika, säger Nejra Besic.
Självklart ska man söka hjälp om man upplever sin blyghet som ett stort problem. Det finns hjälp att få både i form av självhjälpsböcker men också terapi. Många ungdomar hamnar i en nedåtgående spiral genom att man söker sig till vänner som också är blyga och man spär på varandras blyghet. Vissa blyga ungdomar gömmer sig bakom en radikal identitet som svartrockare eller punkare för att avgränsa sitt sociala umgänge. Bakom fasaden mår dessa ungdomar sämre än blyga inom andra grupper och lider i större grad av depression och dåligt självförtroende.
– Det kan tyckas vara en paradox att en person som klär sig på ett sätt som säger ”titta på mig” är blyg men samtidigt som man drar till sig uppmärksamhet från omgivningen kan man tillskriva alla dåliga saker som händer till ens utseende, säger Nejra Besic.
Hon vill betona att det finns positiva sidor med blyghet. Den fungerar som en skyddande faktor. Blyga ungdomar dricker mindre alkohol och har oftare en senare sexuell debut. De gör mer sällan saker som de ångrar.
– Dessutom betraktas ofta blyga människor som fina personer av sin omgivning. De är goda lyssnare och tänker efter innan de handlar. I andra delar av världen uppskattas blyghet och ses till exempel som en god ledaregenskap, säger Nejra Besic.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Nejra Besic: 0709-68 63 58
I sin avhandling visar Johan Martinsson att fler faktorer än man tidigare trott påverkar väljarnas stöd för den sittande regeringen i tider av ekonomiska förändringar. Tidigare forskning har oftast inte tagit hänsyn till att ekonomiska förändringar också påverkar väljarnas dagordning. I en kris med ökande arbetslöshet uppfattas ofta sysselsättningsfrågan som viktigare av väljarna. Om ett regeringsparti då fortfarande äger frågan kan det öka deras popularitet snarare än minska den och på så sätt mildra väljarnas bestraffning för den ekonomiska krisen.
– På samma sätt kan belöningen utebli i goda tider, eftersom arbetslöshetsfrågan då riskerar att försvinna från dagordningen. I och med det förlorar regeringspartiet, som äger frågan, ett av sina opinionsmässiga trumfkort. Men effekter kan ibland ta ut varandra, vilket gör att ekonomiska svängningar i praktiken inte får någon större effekt på partiernas väljarstöd, säger Johan Martinsson.
Syftet med avhandlingen är att öka kunskapen om hur ekonomiska förändringar påverkar stödet för olika politiska partier och regeringar. I kontrast till tidigare studier tyder avhandlingen på att den svenska allmänheten är väl medveten om ekonomins cykler och tendenser. Väljarna är långt ifrån ovetande om ekonomins förändringar. Johan Martinsson har analyserat en stor mängd statistik och frågeundersökningar för att komma fram till sina resultat. Bland annat baseras avhandlingen på de svenska valundersökningarna, SOM-institutets årliga frågeundersökningar och Konjunkturinstitutets undersökningar som genomförs varje kvartal.
Avhandlingen visar att Socialdemokraterna vanligtvis har ägt frågan om arbetslösheten i Sverige. Moderaterna tog dock över detta i valet 2006. Vad som är mindre känt är att Socialdemokraterna egentligen hade tappat ägarskapet redan 1998, åtminstone tillfälligt och att processen tycks ha börjat redan strax efter återintåget i Rosenbad 1994.
– Något som blir spännande att följa inför valet 2010 är i vilken utsträckning moderaterna lyckas behålla ägarskapet i arbetslöshetsfrågan. Lyckas de med detta kan vi i linje med resultaten av min studie förvänta oss att väljarnas bestraffning för den ekonomiska krisen uteblir. Misslyckas de däremot med att framstå som att de prioriterar frågan högst och som mest kompetenta att hålla nere arbetslösheten kan bestraffningen bli mycket hård eftersom frågan sannolikt kommer stå mycket högt på dagordningen.
Avhandlingens titel: Economic Voting and Issue Ownership. An Integrative Approach
E-länk: http://gupea.ub.gu.se/dspace/handle/2077/20037
Fakultetsopponentens namn: Wouter van der Brug, University of Amsterdam, Nederländerna.
Tid och plats för disputation: Fredagen den 29 maj 2009, kl. 10.15, Sal 10, Universitetsbyggnaden, Vasaparken, Göteborg. Avhandlingen kan beställas från johan.martinsson@pol.gu.se
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Johan Martinsson, tel 031-786 51 48 (arb) alt. 0704-660 435. e-post: johan.martinsson@pol.gu.se
I sin avhandling har Björn Harström studerat den politiska debatten om filmcensur och sorterat dess ståndpunkter och argument under olika politiska idealtyper, (libertarism, egalitarism och perfektionism), som beskriver hur relationen mellan staten och medborgarna konstrueras på bästa sätt. Avhandlingen visar att i 1900-talets politiska diskussioner om film och en nödvändig statlig filmgranskning upplevdes film vara omoralisk, fördummande, osmaklig, kommersiell och skadlig för människors psykiska hälsa. Filmgranskningen kom visserligen att ifrågasättas kraftigt men det var aldrig tal om att staten helt skulle ge upp sin kontroll av filmsfären.
Den svenska censurmyndigheten inrättades 1911 för att staten ville ha enhetlig kontroll av biografväsendet och dess repertoar av filmer. Rädslan för att publiken skulle påverkas av filmernas innehåll var stor. Biografbilder ”…hvilkas förevisande skulle strida mot allmän lag eller goda seder eller eljest kunna verka förråande, upphetsande eller till förvillande af rättsbegreppen…”, kunde därmed censureras. Den inrättade biografbyrån ansågs emellertid otillräcklig och diskussionerna kom att handla om filmernas innehåll och deras i huvudsak negativa följder såsom ungdomsbrottslighet och moraliskt förfall. Idéer om en kommunalisering av biografväsendet för att på så sätt garantera bättre filmer fördes fram liksom förslag som skulle ge filmen högre konstnärlig nivå och moral samt förslag mot sedlig förflackning och politisk propaganda. Därtill argumenterades för upplysning, förädlade ungdomsnöjen och uppfostran.
– Tiden mellan 1911 och fram till andra världskriget präglas starkt av statens vilja att kontrollera farlig film men också av att staten pekar ut den typ av film som man anser vara kulturellt värdefull, säger Björn Harström och tillägger:
– Farliga filmer kom att symbolisera människosläktets mörkare sidor och detta måste motarbetas. Men det var inte bara filmernas innehåll som var problematiskt utan också hela företeelsen biograffilm, vilken innebar att en mängd människor tillbringade sin tid i en mörk biografsalong som visade kommersiellt och kulturellt skräp.
Under andra halvan av 1900-talet förändrades diskussionen till att allt större vikt lades vid konstnärlig frihet och medborgares möjlighet att själva ta ansvar för sitt filmtittande. Från 1970-talet fram till 2000-talet präglades den politiska diskussionen av bildmediets ökade spridning och tillgänglighet i form av bland annat videofilmer och informationsteknikens allt större utbredning, vilka i sin tur gav näring åt debatter om videovåld och under senare tid våldspornografi. Diskussionen om filmcensuren polariserades och präglades av två frågor; den om individens skydd mot olämpliga bilder och den om rätten att fritt få ta del av fiktiva yttringar. Filmcensuren stod, menade många, i konflikt med demokratiska värden.
– Argument för censurens avskaffande som kommit att bli allt starkare under slutet av 1960-talet levde visserligen kvar men fick starkt mothugg i och med videoteknikens landvinningar som gjorde det möjligt att se farliga filmer i hemmen. Och under 1980-talets videovåldsdebatt blev ståndpunkter om statens nödvändiga ingripande ett eko från 1900-talets första hälft, säger Björn Harström.
Avhandlingens titel: Vad vi inte får se. Hundra år av censurpolitik
Disputationen äger rum den 27 maj, kl 13, hörsal 11, hus F, Södra huset, Frescati.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Björn Harström, Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, tfn 070-3127932, mobil, e-post bjorn.harstrom@telia.com
Porträttbild kan laddas ner på http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=12201&a=63456.
