Anders Lindgrens forskning om svenska och kinesiska bilförares behov av säkerhetssystem, visar att när information från systemen ger föraren längre reaktionstid, kan de hjälpa föraren att förstå säkerhetsmarginalerna så att de kör säkrare. Varningarna gjorde att förarna körde med längre följeavstånd och blev mer medvetna om trafiksituationen. Resultaten visar också att informationen behöver skräddarsys för sin marknad för att accepteras av förarna.
– Slutsatserna i studierna visar att de svenska förarna föredrog att information presenteras visuellt på en skärm. De kinesiska förarna ville hellre att informationen förmedlas med ljud, säger Anders Lindgren.
Kulturella skillnader avgör i hög grad hur förare förstår och accepterar information från säkerhetssystemen och i vilka situationer de tycker att informationen är nödvändig.
Foto: Anders Lindgren
– Både Kina och Sverige har liknande trafikregler, men i Kina kör man i stor utsträckning efter sociala normer och i Sverige efter trafikreglerna. Som ett exempel så är det förbjudet att köra om på vägrenen i båda länderna, en regel som de flesta svenska förare efterlever men som många kinesiska förare tenderar att bryta mot. En utmaning för ett säkerhetssystem är att det ska hjälpa förare med olika beteenden att köra säkert, säger han.
Många av dagens rekommendationer för informationspresentation i fordon är baserade på västerländsk forskning. Resultaten visar att dessa rekommendationer inte är användbara i ett land som Kina, då acceptansen för denna typ av information visat sig vara låg. Undersökningarna av den kinesiska marknaden är bland de första i sitt slag.
I forskningsprojektet har Anders Lindgren tagit fram ett integrerat sätt att presentera information från flera olika säkerhetssystem. I designprocessen har bilförare deltagit i olika stadier för att utvärdera systemen.
I forskningsprojektet har Anders Lindgren samarbetat med Sino European Usability Center, Dalian Maritime University. Projektet ingår i OPTIVe, ett samarbete mellan Chalmers, IT-universitetet i Göteborg och Luleå tekniska universitet, med stöd av IVSS, Vägverket och Volvo personvagnar.
Anders Lindgren är knuten till SAFER, Fordons- och trafiksäkerhetscentrum, vid Chalmers, som är placerat i Lindholmen Science Park.
Avhandlingen Driving Safe in the Future – HMI for Integrated Advanced Driver Assistance Systems försvarades den 8 juni.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Anders Lindgren, Institutionen för data- och informationsteknik, anders.lindgren@chalmers.se, 070-205 75 98.
Handledare: Fang Chen, Institutionen för data- och informationsteknik, 031-772 10 76, fang.chen@chalmers.se
Björn Bohman har som kemist, under handledning av docent Rikard Unelius, samarbetat med biologer för att hitta de ämnen som tre olika insekter utsöndrar. I Sydamerika finns de blodsugande triatominerna Rhodnius prolixus och Triatoma brasiliensis som bär på parasiter som sprider den dödliga sjukdomen Chagas sjukdom som drabbar miljontals människor i Sydamerika varje år. Genom att försöka identifiera de ämnen som insekterna sänder ut för att antingen locka till sig fler av samma art eller larma om fara kan man lära sig att kontrollera insekterna.
Biologerna har hittat de relevanta körtlarna på insekterna. Björn Bohman har i sin forskning lyckats identifiera flera ämnen som ingår i körtlarna och sedan framställa dem syntetiskt i laboratoriet. Målet är att kunna producera en billig övervakningsfälla (typ tändsticksask med klisterremsa och lukt) som människor i utsatta områden kan ha i sina hem.
De senaste fem åren har han arbetat med tre projekt varav det med triatominerna i Sydamerika är ett. Han har dessutom arbetat med lucernviveln Sitona discoideus som går på alfalfa och med gnagskydd mot snytbaggen Hylobius abietis som alltid är ett stort problem när man ska återplantera skog efter kalhuggning.
Samtliga isomerer av ett potentiellt sexferomon för lucernviveln, 5-hydroxy-4-metyl-3-heptanon, syntetiserades med en metod, framtagen av Björn Bohman, där grönsaker eller svamp användes för att få fram de önskade ämnena. Det visade sig vara en både bättre och betydligt enklare metod än tidigare kända metoder.
Kunskaper om insekternas feromon och hur man kan framställa dem på syntetisk väg är viktiga för att på ett bra och effektivt sätt att kunna minska exempelvis bekämpningsmedel i jordbruket. Med de här kunskaperna kan man exempelvis sprida små mängder av det ämne som skadeinsekterna kommunicerar med så att de inte hittar varandra innan parningen eller omvänd metod där man istället lockar dem till sig i fällor där man sedan kan oskadliggöra dem.
Björn Bohman är 30 år och kommer ursprungligen från Södertälje. Han utbildade sig från början till civilingenjör i kemi – kemiteknik vid KTH i Stockholm. Sin forskning har han genomfört vid Högskolan i Kalmar och har under den tiden även vistats i såväl Brasilien som Nya Zeeland.
Kontaktinformation
Björn Bohman: 0708-743541, bjorn.bohman@hik.se.
Forskare från Kemisk fysik på Chalmers visar nu att plasmonresonansen i nanopartiklar kan användas som en ytterst känslig mätteknik för att studera och känna av processer även i nanomaterial och tunna skikt som inte har egna plasmonsresonanser, till exempel isolatorer, halvledare och plaster.
Plasmoner är svängningar hos nanopartiklar med speciella optiska egenskaper. När resonans uppstår, svänger elektronerna i takt med ljusets frekvens, det vill säga ljusets färg. Partiklarna fångar in ljuset som små antenner. Resonansens frekvens påverkas av resonanspartiklarnas närmaste omgivning, och partiklarna fungerar därför som ett slags nanokänselspröt för sin närmaste omgivning.
De nya resultaten öppnar vägen för både ny mätteknik och utveckling av helt nya, hyperkänsliga sensorer. Tillsammans med Chalmers Entreprenörskola undersöks i projektet CleanSense möjligheterna till kommersialisering av resultaten. CleanSense belönades i maj 2009 med tredje pris i affärsplanstävlingen Venture Cup Väst.
Forskningen presenteras bland annat i två färska doktorsavhandlingar, av Elin Larsson och Christoph Langhammer.
– Elins och Christophs resultat är utomordentligt intressanta. Dels vetenskapligt, vi prövar att få in artiklarna i Science och Nature, men också på grund av de spännande applikationsmöjligheter de medför, säger professor Bengt Kasemo, som varit handledare för de båda avhandlingarna.
Sensorer används dagligen inom en mängd områden, allt från medicinsk diagnostik till styrning av förbränning och katalysatorer i fordonsmotorer, metalldetektorer, narkotika- och sprängmedelsdetektion till tryckknappar i hissar. Dagens sensorer är ofta dyra och/eller opraktiska på grund av kort livslängd, låg selektivitet eller låg känslighet.
Ökade kunskaper om katalysprocesser kommer att leda till bättre katalysatorer, vilket i sin tur kan hjälpa till att minska material- och energiåtgången i en mängd processer inom industrin, och även minska miljöfarliga utsläpp från både fordon och industri.
I dagsläget finns ytterst få tekniker med vilka man kan studera en katalysator i realtid under realistiska förhållanden.
– Vi blev positivt överraskade över att det går att uppnå så pass hög känslighet, som vi faktiskt har sett i våra tester, säger Elin Larsson, som använt tekniken för att studera reaktioner på katalysatorer. Hon kommer framöver att vidareutveckla metodiken vid Kompetenscentrum för Katalys, KCK, på Chalmers.
Christoph Langhammer har med samma metod studerat lagring av vätgas i nanopartiklar.
– De två största teknologiska utmaningarna, innan vätgas till exempel kan ersätta bensin eller diesel som bilbränsle, är säker lagring av vätgas och att ta fram hållbara metoder för att producera väte, säger han.
I sin avhandling presenterar Christoph Langhammer två olika sensorprinciper som bygger på plasmonresonansens känslighet för förändringar i nanopartikeln själv, eller i dess närmaste omgivning.
Förväntningarna är mycket stora på vätgas som en framtida hållbar energibärare, och på att många av lösningarna på problemen med säker framställning och lagring finns inom nanoteknologin. I det utvecklingsarbetet behövs nya forskningsverktyg och sensorer för att studera till exempel vätelagring i fasta material i nanostorlek.
Forskningen har till stor del drivits inom det SSF-finansierade projektet Fotoaktiva nanostrukturer, och den fortsatta inriktningen ligger i linje med projektet ”Nanoteknik för uthållig energi och miljö” som stöds av Chalmers Stiftelse och Statens Energimyndighet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Elin Larsson, Kemisk fysik, Institutionen för teknisk fysik, Chalmers tekniska högskola
Tel: 031-772 34 64 Mobil: 070-394 81 04
elarsson@chalmers.se
Christoph Langhammer, Kemisk fysik, Institutionen för teknisk fysik, Chalmers tekniska högskola
Tel: 031-772 30 07 , Mobil: 073-652 89 80
clangham@chalmers.se
Handledare: Bengt Kasemo, Kemisk fysik, Institutionen för teknisk fysik, Chalmers tekniska högskola
Tel: 031-772 33 70 , Mobil: 070-828 26 01
kasemo@chalmers.se
Anna-Karin Brettell Grip vid Handelshögskolan i Stockholm har i sin avhandling undersökt de långsiktiga konsekvenserna av olika typer av finansiering för en svensk och en engelsk orkester.
Hur och av vem kulturverksamhet ska finansieras är en evigt aktuell fråga. I Sverige vilar den nyligen utkomna Kulturutredningen SOU (2009:16) på antagandet att ett större antal finansieringskällor skapar större konstnärligt oberoende för orkestrar, teatrar och andra kulturutövare. Den brittiska modellen används ofta som förebild där statlig och privat finansiering ofta utgör lika stora delar i kulturorganisationers finansiering.
– Trots att den engelska orkestern hade en avsevärt mycket lägre andel statlig finansiering än den svenska, och en stor andel finansiering från privata sponsorer, var de till synes ännu mer beroende av den statliga finansieringen, säger Anna-Karin Brettell Grip.
Eftersom den låga andelen statlig finansiering innebar högre krav på självförsörjning, blev utrymmet för att ta risker i den konstnärliga verksamheten i den engelska orkestern nära på obefintlig.
I båda orkestrarna fanns en långsiktig kostnadsutveckling som plötsligt och regelbundet skapade finansiella kriser. I dessa kriser var orkestrarna ofta tvungna att tillfredsställa finansiärers kortsiktiga krav, på bekostnad av mer långsiktiga och nyskapande projekt.
Än mer komplicerat blev det i den engelska orkestern då flera lika viktiga finansiärer med mycket skilda intressen skulle tillfredsställas samtidigt.
– En finansieringsstruktur med flera olika typer av finansieringskällor skapade också en större splittring internt i det engelska fallet. För att leva upp till alla intressenters olika krav fick orkestern dela upp den värdeskapande processen och erbjuda flera olika produkter. Den svenska orkestern hade i finansiella kriser valt att hålla alla resurser samlade och göra en elitistisk satsning. Detta gjorde orkestern starkare i kriser som följde genom att de på ett tydligt sätt kunde definiera sig som organisation och rättfärdiga sin fortsatta existens i relation till finansiärer och huvudmän, säger Anna-Karin Brettell Grip. Detta förutsatte dock ett större operationellt oberoende i relation till finansiärer.
Avhandlingen pekar på en generell trend i samhället mot ett ökat användarfokus, där endast det som fyller en tydlig och mätbar funktion för någon eller flera mottagare har ett existensberättigande.
Avhandlingen ”Funding and Accountability. Studies of a Swedish and a British chamber orchestra” kan beställas från EFI (The Economic Research Institute) på efi.publications@hhs.se.
Kontaktinformation
För ytterligare information, vänligen kontakta:
Anna-Karin Brettell Grip
Tel: 0707-917331
E-post: anna-karin.brettellgrip@hhs.se
För att kunna förstå hur katalysatorn ska kunna utvecklas och bli mer effektiv har Jenny Åberg i sin forskning studerat bland annat den katalysator som professor Jan-Erling Bäckvall vid Stockholms universitet utvecklat. Katalysatorn används i kombination med ett enzym för att skapa så kallade enantiomert rena föreningar. Många kemiska substanser finns i två olika former, enantiomerer.
– Det speciella med enantiomerer är att de är varandras spegelbilder och förhåller sig till varandra ungefär som höger och vänster hand. I naturen är bara den ena formen naturligt förekommande och om man syntetiserar till exempel ett läkemedel är det viktigt att kunna göra enbart den ena av de två formerna. Det är viktigt därför att det kan vara så att den ena av formerna ger den önskade effekten, medan den andra ger oönskade bieffekter, säger Jenny Åberg.
För att kunna utveckla en katalysator är det viktigt att förstå hur den fungerar, annars får man mer eller mindre gissa sig till vilka förändringar som eventuellt kan leda till förbättrade processer. Därför är så kallade mekanistiska studier nödvändiga. Mekanismen talar om hur en reaktion går till och i sin undersökning har Jenny Åberg studerat mekanismen för några olika rutenium-katalysatorer.
I den forskningsgrupp där Jenny Åberg har arbetat har flera olika kemiska processer utvecklats, där en rutenium-katalysator används i kombination med ett enzym för att framställa enantiomert rena föreningar på syntetisk väg.
– De här processerna har varit framgångsrika men de har fortfarande begränsningar. Jag har bland jobbat med att kartlägga hur två olika rutenium-katalysatorer som används i den här sortens kemiska processer fungerar.
Förutom den katalysator som utvecklats i gruppen har jag studerat ett par andra relaterade rutenium-baserade katalysatorer som också används för att framställa enantiomert rena föreningar. Enantiomert renhet är en önskvärd effekt eftersom till exempel människans kropp reagerar på olika sätt på de olika typer av enantiomerer som finns i läkemedel, säger Jenny Åberg.
Avhandlingens titel: Mechanistic Studies on Ruthenium-Catalyzed Hydrogen Transfer Reactions.
För ytterligare information
Jenny Åberg, Institutionen för organisk kemi, Stockholms universitet, tel. 073-255 92 59, e-post jennya@organ.su.se.
För bild
press@su.se eller 08-16 40 90.
I en ny avhandling från Växjö universitet diskuterar Arianit Kurti mångsidiga dimensioner av sammanhang och hur man kan använda detta i design och utveckling av nydanande teknikstödda lärmiljöer.
Arianit Kurti presenterar i sin avhandling fyra experimentella fallstudier som pågått under en fyraårsperiod.
Experimenten har designats och utvecklats som delar av två större forskningsprojekt: MUSIS med stöd från Vinnova och AMULETS med stöd från KK-stiftelsen. I de aktuella fallen har olika dimensioner av sammanhang undersökts med hjälp av en rad olika nya tekniker såsom smartphones, bärbara datorer, GPS-sändare och liknande.
Kurti presenterar i sin avhandling en begreppsmässig modell för sammanhang tillsammans med en dimensionell datamodell som kan användas som ett design- och utvecklingsverktyg för att implementera meningsfulla inlärningsaktiviteter.
Hans modell är utvecklad med hjälp av empiriska data inhämtade under de fyra år långa fallstudierna. Vidare förespråkar hans avhandling att dessa digitala sammanhang kan användas som metadata för att skräddarsy digitala lärmiljöer.
Personligt anpassat innehåll ökar användarnas engagemang och kan leda till nya inlärningsmöjligheter.
Sammanhangsmodellen som Kurti presenterar är relevant såväl för forskning och industri för att utveckla nya skräddarsydda mobila tjänster och teknik.
Arianit Kurti kommer ursprungligen från Prishtina i Kosovo. Han kom till Växjö som utbytesstudent 2003 för att läsa ett masterprogram i datavetenskap och började sin doktorandtjänst 2005.
Han arbetar för närvarande också som lektor på University of Prishtina, Kosovo och South East Europe University, Makedonien.
Avhandlingen ”Exploring the multiple dimensions of context: Implications for the design and development of innovative technology enhanced learning environments” försvaras fredagen 12 juni 2009, klockan 13.15. Disputationen äger rum i sal Weber, Växjö universitet.
Opponent är docent Mikael Wiberg, Umeå universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Arianit Kurti, e-post: arianit.kurti@vxu.se, telefon: 0470-70 83 75.
Avhandlingen kan beställas från Växjö University Press, vup@vxu.se
För att förstå hur det mogna nervsystemet fungerar är det viktigt med kunskap hur det utvecklas, vilket är en komplex process där celldelningar, specialisering av celler och signaler mellan cellerna måste styras exakt.
Avhandlingen fokuserar dels på regleringen av hur den nedre delen av ryggmärgen formas, dels på den tidiga utvecklingen av den s.k. luktplakoden, en struktur som senare utvecklar luktnervcellerna i näsan m.m. På embryon från kycklingar identifieras och studeras de signalmolekyler som deltar i dessa processer.
Tidigare forskning har visat att de nedre regionerna av det centrala nervsystemet – hjärnstammen, lillhjärnan och ryggmärgen – utvecklas genom omprogrammering av celler från det ursprungliga anlaget. Den mekanism som styr vilka celler som får vilken identitet har dock varit okänd. I avhandlingen visas hur cellerna i detta område omprogrammeras med hjälp av signalmolekylerna Wnt och FGF. Dessutom kartläggs i vilken ordning och hur de olika specialiseringarna av celler äger rum.
Luktplakoden bildar grund för alla cellstrukturer i det perifera luktsinnet. Den kommer senare att bilda bl.a. luktnervcellerna i nåsan och den nervbana som leder luktinformationen till hjärnan. Den tidiga utvecklingen av luktnervcellerna är förhållandevis okänd. I avhandlingen visas att celler som bildar ytskiktet i näshålorna specialiseras av signalmolekylen Bmp medan luktnervceller bildas via en annan signalmolekyl, FGF.
Tidigare i processen är emellertid också Bmp-signalering nödvändig för att luktnervcellerna ska utvecklas och mogna. Detta visar tydligt på att samma signalmolekyl har olika funktion under skilda tidpunkter i utvecklingen av nervsystemet.
Esther Maier är forskningsassistent och doktorand vid UCMM, där hon kan nås på tel. 090-785 44 23, e-post esther.maier@ucmm.umu.se
Lördagen den 13 juni 2009 försvarar Esther Maier, Umeå centrum för molekylär medicin (UCMM), sin avhandling med titeln ”Early development of the olfactory placode and early rostrocaudal patterning of the caudal neural tube”.
Svensk titel: ”Tidig utveckling av luktsystemet och tidig rostrocaudal mönsterbildning av den caudala nervsystemet”.
Fakultetsopponent är prof. Fernando Giraldez Orgaz, Barcelona Biomedical Research Park, Spanien.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal Betula, by 6M, NUS.
Artikeln bygger på en fullständig kartläggning (genomsekvensering) och analys av arvsmassan hos 17 stammar av Francisella-bakterier. I släktet finns både mycket aggressiva och sjukdomsframkallande varianter, de som ligger bakom tularemi (harpest) hos människor, och andra, mer harmlösa bakterier. De farligaste varianterna förbereddes under kalla kriget för användning som biologiska vapen, medan andra Francisella-varianter tycks finnas runt omkring oss utan att utgöra någon som helst fara.
Trots mycket olika egenskaper visar det sig att arvsmassan hos alla Francisella-bakterier är extremt likartad. Forskarna har kunnat kartlägga hur de aggressiva varianterna (arten Francisella tularensis) har uppkommit och utvecklats. I artikeln visas hur arvsmassan hos F. tularensis har ändrats så att bakterien ska kunna växa inne i cellerna istället för att vara frilevande som sina förfäder i samma släkte. Den nya livscykeln inuti cellerna var en förutsättning för att den sjukdomsframkallande varianten skulle uppkomma.
Artikeln beskriver de olika evolutionsmekanismer som har format de sjukdomsframkallande egenskaperna hos F. tularensis. Studien visar att många var för sig oberoende och slumpmässiga händelser (mutationer) tillsammans först formade ett helt nytt råmaterial som förutsättning för att en mycket mer sjukdomsframkallande bakterievariant plötsligt skulle kunna uppstå. Via det naturliga urvalet enligt Charles Darwins teori uppstod sedan den aggressiva F. tularensis.
I artikeln argumenterar forskarna också för ett helt nytt sätt att bestämma vad som definierar en bakterieart. De anser att begreppet ”populationslinje” ger en mycket bättre definition än det mer traditionella sättet att avgöra bakteriers arttillhörighet, dvs. att mäta graden av likhet i arvsmassan.
Anders Johansson vid Inst. för klinisk mikrobiologi, Umeå universitet, har varit ledare för projektet som är ett samarbete mellan Umeå universitet och Försvarets Forskningsinstitut (FOI) i Umeå. Försteförfattare är Pär Larsson, FOI, och ytterligare fyra författare från Umeå medverkar. De har samarbetat med forskare från vid Joint Genome Institute och vid Northern Arizona University i USA, där man svarat för den genetiska kartläggningen.
För mer information, kontakta klin.ass. Anders Johansson, Inst. för klinisk mikrobiologi,
tel. 090-785 09 21, mobil 070-359 08 30,
e-post anders.johansson@climi.umu.se
eller
Pär Larsson, forskare, CBRN skydd och säkerhet, FOI,
mobil 070-618 99 95
e-post par.larsson@foi.se
Referens
P Larsson, D Elfsmark, K Svensson, P Wikström, M Forsman, T Brettin, P Keim, A Johansson. ”Molecular Evolutionary Consequences of Niche Restriction in Francisella tularensis, a Facultative Intracellular Pathogen”.
PLoS Pathogens Article #08-PLPA-RA-1328R2
Kontaktinformation
Illustration tillgänglig via pressmeddelandets webbversion på
http://www.medfak.umu.se/om-fakulteten/aktuellt/nyheter/
Under de närmaste decennierna kommer samhället att få se effekten av att de stora barnkullarna från tiden för andra världskriget blir gamla. Befolkningen över 80 år kommer i vissa delar av världen att tredubblas.
Idag drabbas fler än 70 000 svenskar årligen av fragilitetsfraktur (pga. skört skelett) och den siffran förutspås bli fördubblad till 2030. Detta får svåra ekonomiska och sociala konsekvenser för hela samhället.
I avhandlingen presenteras nya data som tyder på att det sker en förändring i frakturfördelningen med en markant ökning av antalet frakturer bland de absolut äldsta och sköraste. En ny, skör population håller på att bildas bland de äldsta, de som överlevt och lever med svåra sjukdomar och skelettet har blivit den svagaste länken.
Frakturer hos gamla är ett stort folkhälsoproblem och benskörhet (osteoporos) är en bidragande faktor till ökningen. Hos de absolut äldsta är det dock inte bara skelettets beskaffenhet som bidrar till att antalet frakturer ökar. Andra faktorer som hjärt-/kärlsjukdomar, demens, försämrad balans och minskad muskelkraft bidrar också till en ökad falltendens och frakturrisk. Detta utgör ett stort problem både för sjukvården och för den enskilde. Att operera de allra sköraste är riskfyllt och eftervården är ofta lång och resurskrävande.
Avhandlingen visar vidare att mer än 20 procent – var femte person – i befolkningen som är äldre än 50 år drabbas av upprepade frakturer. En allt för hög siffra som med aktivt förebyggande arbete borde kunna förbättras. Även här är det framförallt de äldsta som löper störst risk att drabbas.
Låga nivåer av D-vitamin i Umeås befolkning har också visat sig vara en riskfaktor för höftfraktur, den frakturtyp som framförallt är kopplad till ett skört skelett och som dessutom ofta leder till stora försämringar i den enskildes livskvalitet.
I vår nordliga del av världen når solljuset endast under kortare perioder av året upp till den kritiska nivå när UV-strålarna förmår stimulera D-vitamin-bildandet i huden. Resultaten bygger på olycksfallsregistrering vid Norrlands Universitetssjukhus och prover från Medicinska biobanken.
I avhandlingen understryks att vården måste rusta sig för den befolkningsförändring som kommer de närmaste åren. Andelen mycket gamla i samhället kommer att kräva mer av sjukvården. Frakturförebyggande åtgärder måste sättas in tidigt. Åtgärder för att förebygga fallolyckor, D-vitamintillskott och benstärkande medicinering är del av de åtgärder som måste prioriteras. På samma sätt som hjärtinfarkter utreds och förebyggande behandling sätts in borde man också efter en fraktur utreda falltendens och skelettstatus.
För mer information kontakta Ulrica Bergström, doktorand vid Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, enheten för ortopedi, tel. 070-3747874,
e-post ulricabergstrom@hotmail.com
Fredagen den 12 juni 2009 försvarar Ulrica Bergström, Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Fragility fractures in fragile people – Epidemiology of the age quake.
Fakultetsopponent är prof. Karl Obrant, Universitetssjukhuset i Lund.
Disputationen äger kl. 09.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.
En avhandling i immunologi vid Stockholms universitet visar nu även på ett samband mellan en infektion med herpesviruset Epstein-Barr hos små barn och skydd mot att bilda antikroppar mot allergiframkallande ämnen.
Vid en infektion har kroppen två typer av immunsvar som skydd – medfödd immunitet och förvärvad immunitet. I sin avhandling studerar Shanie Saghafian Hedengren monocyter, en typ av vita blodkroppar, som hör till den medfödda immuniteten.
– Den medfödda immuniteten spelar en avgörande roll i livets början som skydd mot bakterier och andra mikrober eftersom det förvärvade immunsystemet då inte är fullt utvecklat. Dessutom formas den förvärvade immuniteten och dess minne av ”kommunikationsmolekyler” som initialt skickas ut av bland annat monocyterna. En obalanserad monocytfunktion, till följd av lägre stimulans via mikrober och virus tidigt i livet, skulle kunna ha en viktig roll i utveckling av allergier, menar Shanie Saghafian Hedengren.
I avhandlingen följs en grupp med barn från födelsen fram till fem års ålder. Avhandlingen visar på ett samband mellan Epstein-Barr virus (EBV)-infektion före två års ålder och en lägre risk mot att bilda antikroppar mot allergiframkallande ämnen, så kallad allergisk sensibilisering. Av intresse är också att en EBV-infektion efter två års ålder relaterades till en högre risk för sensibilisering hos femåringarna.
EBV är ett vanligt herpesvirus som majoriteten av jordens befolkning bär på livet ut. Det är ett mycket framgångsrikt virus som vanligtvis sprids via saliv och infekterar människor tidigt i livet. De flesta märker knappt ens när deras barn drabbas av infektionen.
– Att få EBV senare i livet kan orsaka körtelfeber, som utlöser ett mer aggressivt immunsvar, och i takt med ökad välfärd har man registrerat ett ökat antal fall av körtelfeber. Kanske är det ur ett evolutionärt perspektiv fördelaktigare för både viruset och dess värd att mötas tidigt i livet, menar Shanie Saghafian Hedengren.
Avhandlingen visar även att den medfödda immuniteten hos EBV-infekterade barn reagerar på ett hämmat sätt, vilket kan förklara varför tidig infektion i regel är utan symptom. Fynden står i kontrast till vedertagen kunskap om vad man kunde förvänta sig i denna grupp med lägre risk för sensibilisering. Dessutom har Shanie Saghafian Hedengren visat att nyfödda barn har ett sämre monocytsvar mot mikrober fram till två års ålder om de har en allergisk mamma.
– Icke desto mindre behöver dessa högriskbarn en adekvat immunstimulans tidigt i livet för att minska risken för allergier. Kort sagt, massor av kärlek till de yngsta i form av många och blöta pussar, sammanfattar Shanie Saghafian Hedengren.
Avhandlingens titel: Microbial and maternal influeces om allergic sensitization during childhood: defining a role for monocytes.
Kontaktinformation
Ytterligare information:
Shanie Saghafian Hedengren, Avdelningen för immunologi, Wenner-Grens institut, Stockholms universitet, tfn 070-718 56 06, e-post shanie@imun.su.se
Porträttbild kan laddas ner på http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=12201&a=64543.
– För många är polisyrket en barndomsdröm som gått i uppfyllelse, och de förväntar sig ett spännande jobb där man kan hjälpa andra. De ser polisyrket som ett praktiskt och rörligt lagarbete, med möjlighet till ett livslångt lärande. De flesta blir förvånade över att dokumentering tar så mycket arbetstid, menar Lars Erik Lauritz, som själv har varit polis i flera år men som nu arbetar som lärare vid polisutbildningen i Umeå.
Han har i sin avhandling följt tio nya poliser genom fyra samtalsserier, varav den första ägde rum i början av utbildningen och den sista cirka nio månader efter avklarad praktiktjänstgöring. Berättelserna andas stolthet och glädje, men resultatet visar också att poliserna navigerar i en komplex väv av bilder och motbilder som beskriver hur poliser bör och förväntas vara.
Många av de intervjuade menar att poliser ofta ses som utvalda föredömen, och att en förutsättning för att vara en bra polis är att man har god social kompetens. Men samtidigt finns en bild av polisen som en icke önskad grupp, som andra betraktar med misstänksamhet och avoghet.
En del av misstroendet anses bero på en sensationslysten massmedia, som nästan bara söker efter fel och brister i polisverksamheten.
Enligt de nya poliserna ska idealpolisen vara fördomsfri, men fördomsfriheten utmanas av olika stereotyper från egna erfarenheter och andra polisers berättelser. En polis beskrivs i nästan alla berättelser som en ”han”, och egenskaper som traditionellt uppfattas som manliga, till exempel styrka och handlingskraft, presenteras som norm.
Enligt Lars Erik Lauritz föds en polisidentitet i denna komplexa verklighet, och identiteten skapar trygghet och mening men också frågor om vilka intressen som är mest väsentliga i olika situationer. Nya polisers förväntningar på den interna poliskulturen balanseras mot polisens image i det omgivande samhället.
Lars Erik Lauritz menar att polisidentiteten kan betraktas som ett ständigt växelspel mellan förväntningar på kultur, image och profession, och han presenterar också en modell för en sådan förståelse i sin avhandling.
Fredagen den 12 juni försvarar Lars Erik Lauritz, Handelshögskolan, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Spirande polisidentiteter – en studie av polisstudenters och nya polisers professionella identitet.
Disputationen äger rum kl. 13.15 i sal NBVH 1031, Norra beteendevetarhuset,
Fakultetsopponent är professor Paul Larsson, Politihøgskolen i Oslo.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Lars Erik Lauritz,
Telefon: 070-268 87 67
E-post: larserik.lauritz@polis.umu.se
Många kvinnor drar sig för att gå på mammografiundersökning eftersom det innebär, en ibland smärtsam, hoppressning av brösten. Men det finns fler nackdelar med dagens mammografiundersökningar. Röntgenstrålarna är joniserade och även om det rör sig om väldigt små mängder kan de i sig ge upphov till cancer. Man riskerar dessutom att missa tumörer därför att röntgenstrålarna har svårt att upptäcka dem, särskilt hos yngre kvinnor .
Tommy Henriksson vid Mälardalens högskola har forskat på mikrovågsavbildning. Genom att använda mikrovågor istället för röntgenstrålar slipper man många av problemen med vanlig röntgen, och det är dessutom helt ofarligt.
– Den effektnivå på mikrovågorna som vi använder är lika låg som hos en mobiltelefon. Mikrovågorna är dessutom inte joniserande så då försvinner cancerrisken som förknippas med det.
Den största vinsten med mikrovågor är annars möjligheten att upptäcka tumörer som annars är lätta att missa.
– Man kan likna det vid att titta på ringar på vattnet. De sprider sig på vattnet, men stöter de mot ett hinder så påverkas ringarna. På samma sätt är det med mikrovågorna, genom att analysera hur de kommer ut på andra sidan kan man se var de stött på hinder. Och då får man en bild som visar en genomskärning av till exempel bröstet.
En tumör som ligger inbäddad i fiber- och körtelvävnad är svår att upptäcka med vanlig röntgen eftersom den inte har inte så stor skillnad i densitet mot den friska vävnaden. Framför allt yngre kvinnor har generellt en stor andel fiber- och körtelvävnad. Mikrovågor registrerar inte densitet utan den dielektriska egenskaperna hos vävnaden.
– Med mikrovågor ökar chansen att se tumören, när den är inbäddad i fiber- och körtelvävnad. Då blir skillnaden i de dielektriska egenskaperna mellan tumören och den normala vävnaden minst tio procent, men med vanlig mammografi kan densiteten i stort sett vara den samma. Detta kan underlätta för att hitta cancern på ett tidigt stadium.
– Det här är ett globalt problem, varje år drabbas omkring 1,15 miljoner kvinnor av bröstcancer. Genom min forskning har vi kommit ett steg på vägen mot att tidigare och säkrare kunna upptäcka bröstcancer.
Men det är fortfarande flera år kvar innan man kommer att möta mikrovågsavbildning på sjukhusen. Forskningen på Mälardalens högskola är i framkanten, men längst har ett team i USA kommit. Där har man redan genomfört de första kliniska testerna. Tommy tror att det kan dröja upp till fem år innan vi har klinisk forskning i Europa.
Tommy Henriksson disputerade den 9 juni med sin avhandling Contribution to quantitative microwave imaging techniques for biomedical applications. Han har haft en delad handledning mellan Mälardalens högskola och Université Paris-SUD 11 i Frankrike.
I sin forskning har han dels jobbat med algoritmer för att få fram en dielektrisk profil av bröstet, med fokus på modellering och kalibrering av själva mätuppställningen för att uppnå en korrekt bild av vävnaden, dels tagit fram ett robotsystem i samarbete med Robotdalen.
Med hjälp av det systemet kan han undersöka bästa möjliga mätgeometri för mikrovågsmammografi, något som är en förutsättning för att verkligen kunna använda tekniken på ett sjukhus.
Kontaktinformation
Tommy Henriksson kan nås på telefon 021-101312 eller tommy.henriksson@mdh.se
Konsekvensen av den snabba utvecklingen på Grönland gör att även sjukdomsmönstret förändrar sig mot den situation med kroniska och livsstilsrelaterade sjukdomar som råder i övriga västvärlden.
– Men på Grönland sker utvecklingen extremt snabbt och vissa barngrupper befinner sig i en högriskzon för att utveckla ohälsa nu, samt senare i livet, säger Birgit Niclasen.
Därför är det extra viktigt att man på Grönland nu utvecklar ett heltäckande system för att med hälsoindikatorer mäta barnhälsan.
I avhandlingen Folkesundhed i børnehøjde – indikatorer for børns sundhed og velbefindende i Grønland lägger Niclasen grunden för ett sådant system och fortsätter därmed det arbete som tidigare gjorts på NHV, för EU och för svenska kommuner.
En omfattande analys av barnhälsan på Grönland har gjorts. Ett system med indikatorer har tagits fram inom centrala områden som påverkar grönländska barns hälsa och välbefinnande. Indikatorerna är utvecklade med barnet i centrum och insatta i ett socialt sammanhang.
Niclasen föreslår indikatorer både på national och kommunal nivå, så att det blir möjligt att jämföra med barnhälsa i andra länder, men också inom Grönland.
– Sedan kan dessa indikator-system användas för att utveckla hälsoprofiler och därmed ligga till grund för insatser som kan komma till rätta med problemen, säger Niclasen vidare.
Med de föreslagna indikatorerna kan barnhälsans kärnområden analyseras, samt kringliggande faktorer som har betydelse för hälsan.
– Data från indikatorerna visar att om alla grönländska barn ska få samma möjlighet till hälsa måste en mer utvecklad strategi utarbetas.
Den strategi som i dag ligger till grund för det statliga folkhälsoprogrammet täcker inte in allt.
– En koordinerad insats på alla nivåer och sektorer i samhället måste säkras, inskärper Niclasen.
För detta kommande arbete kan hennes system med indikatorer ligga till grund. Indikatorerna är väldokumenterade samt föreslagna utifrån systematiskt insamlat data, utifrån ett folkhälsoperspektiv.
Avhandlingens titel: Folkesundhed i børnehøjde – indikatorer for børns sundhed og velbefindende i Grønland
Tid och plats för disputation: Måndag den 15 juni 2009, kl 13.00 Aulan
Adress: Fredrik Bloms väg 25, Nya Varvet, Göteborg
Avhandlingen kan beställas för 150 kr exklusive porto: kirsi.gomes@nhv.se NHV rapport 2009:4
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Birgit V.-L. Niclasen , Tel: +299 344424 (arbete) +299) 523832 (mobil)
E-post: niclasen@greennet.gl
Huvudhandledare: Professor Lennart Köhler, Nordic School of Public Health. Tel.
Övriga handledare: Professor Peter Bjerregaard, National Institute of Public Health, University of Southern Denmark. Tel.+45 39207777
Docent Max Petzold, Nordic School of Public Health. Tel +46-(0)31-69 39 72
Opponent: Professor Staffan Janson, Karlstad Universitet. Tel. 054-700 25 17
– Använd patientjournalsystemen för att samla in och analysera data från hälso- och sjukvården för att öka kunskaperna om befolkningens hälsoläge och individrelaterade, hälsoinriktade åtgärder inom vården, föreslår Sirkka Elo som disputerat vid NHV.
Sirkka Elo konstaterar att det nationella patientregistret, som ofta används för att analysera och följa upp befolkningens hälsa samt hälso- och sjukvårdens verksamhet i Sverige, bara ger information om patienter som vårdats på sjukhus i slutenvård. Efter år 2007 är också sjukhusens öppenvård och privata läkare skyldiga att lämna information till registret, men primärvården står fortfarande utanför.
– För primärvårdens del finns redan utprovade informationssystem som kan ge kompletterande information om hälsoproblemen i öppenvården, till exempel informationssystemet Minimum Data Set (MDS). Det är ett informationssystem som har utvecklats i USA och används på flera håll i Europa, berättar Sirkka Elo och fortsätter:
– I en studie i Örebro läns landsting användes MDS med gott resultat. Studien visade att det var möjligt att utifrån distriktssköterskeverksamhet göra uppskattningar av förekomst av hälsoproblem i befolkningen.
Förekomsten av ischemisk hjärtsjukdom är ett vanligt mått på hälsoläget i befolkningen. En jämförelse av slutenvårdsdata med uppgifter insamlade från öppen vård på sjukhus och primärvård visade att bara hälften av de berörda patienterna i en kommun var rapporterade till det nationella patientdataregistret.
– Patienter med diabetes och hypertoni, sjukdomar som utgör risk för ischemisk hjärtsjukdom, behandlas i huvudsak i primärvården. De finns alltså inte med i statistiken. Däremot finns de personer registrerade som akut hade drabbats av hjärtinfarkt, och får sjukhusvård. Rapportering från primärvården till nationella patientregistret skulle ge en bättre och mera fullständig bild av befolkningens hälsoläge, menar Sirkka Elo.
Analys av uppgifter från folkhälsoenkäter visar att det är rökning och fysisk aktivitet som oftast är tema för sjukvårdspersonalens frågor och rådgivning till patienterna. Men för insamling, analys och återföring av kunskaper om vidtagna hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder inom sjukvården saknas allmänt tillämpade rutiner.
– Systematisk patientjournalföring med stöd av kodnings- och klassifikationssystem skulle ge goda möjligheter att samla in och analysera sjukvårdens folkhälsoinriktade insatser, förklarar Sirkka Elo.
Avhandlingens titel: Hälso- och sjukvårdens roll som informationskälla för hälsoläget i befolkningen och uppföljning av dess folkhälsoinriktade insatser
Tid och plats för disputation: fredagen den 15 maj 2009, kl 13.00 Aulan
Adress: Fredrik Bloms väg 25, Nya Varvet, Göteborg
Avhandlingen kan beställas för 150 kr exklusive porto: kirsi.gomes@nhv.se
Kontaktinformation
Författare: Sirkka Elo
Tel: (+46) 019- 602 70 55 (arbete) (+46) 070-552 67 15 (mobil)
E-post: sirkka.elo@orebroll.se
Huvudhandledare: Professor Ingvar Karlberg, Avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa, Göteborgs universitet, tel: 0733-768003,
Bihandledare: Docent Ina Borup, NHV, Tel: 031-693941
Varje år insjuknar mellan 10 000 och 50 000 människor i Sverige i den infektion som kallas Lyme-borrelios (efter en ort i USA). Bakom ligger Borreliabakterier som överförs från fästingar till människan. Tyvärr kan det gå lång tid mellan smittillfället och sjukdomen, och det händer att infektionen inte behandlas i tid med antibiotika. Patienten kan då drabbas av svåra nervsjukdomar.
I en internationell studie följde forskare från universiteten i Umeå, Uppsala, Vilnius och Kalmar och från universitetssjukhuset i Lund Borreliabakteriernas smittvägar. Forskarna jämförde bakteriegener från patientprover med gener från de smittämnen som isolerats från sjöfåglar och fästingar på olika platser. I Europa samlades prover i Sverige, Norge, Färöarna och Litauen och i Asien från en ö utanför östra Ryssland. Resultaten publiceras nu i tidskriften PLOS One.
Pär Comstedt genomförde analyserna i samband med sin avhandling vid Inst. för molekylärbiologi och laboratoriet för molekylär infektionsmedicin i Sverige , MIMS, båda vid Umeå universitet. Resultaten visar att samma Borreliatyp kunde finnas i alla prover, även i så karga miljöer som de ryska Kommendörsöarna.
– Vi visste från tidigare undersökningar att landlevande fåglar bär på samma bakterier som vi hittar i människor, säger Pär Comstedt. Nu vet vi att Borreliabakterier sprids med havsfåglar i större utsträckning än man tidigare anat. Fästingar kan sprida borrelios till flyttfåglar och de kan föra sjukdomen långa vägar, säger Pär Comstedt som för närvarande är projektledare vid företaget Intercell AG i Wien och där utvecklar nya Borreliavacciner.
– Vi ser nu att Lyme-borrelios är en sjukdom med flera överlappande infektionscykler, vilket gör smittoämnena ännu svårare att kontrollera. Till de hittills kända infektionsvägarna med gnagare eller fåglar på land kan vi nu lägga en infektionsväg via sjöfåglar, säger Sven Bergström, professor vid Inst. för molekylärbiologi, Umeå universitet, och projektledare för studien.
Umeåforskarna rekommenderar inför sommaren att man alltid skall vara uppmärksam på fästingbett i områden med risk för Lyme-borrelios, dvs.i stora delar av södra och mellersta Sverige samt Norrlandskusten.
Kontakt: Professor Sven Bergström, The Laboratory for Molecular Infection Medicine Sweden (MIMS), Inst. för molekylärbiologi, Umeå universitet,
tel. 090-785 67 26, e-post sven.bergström@molbiol.umu.se
Referens
P Comstedt, L Asokliene, I Eliasson, B Olsen, A Wallensten, J Bunikis, S Bergström. ”Complex population structure of Lyme borreliosis group spirochete Borrelia garinii in subarctic Eurasia”, PLoS ONE, 9 juni 2009.
I sin avhandling ”Domarrollen – rättsregler, yrkeskultur och ideal” har Olof Ställvik studerat domarens professionella situation i Sverige med utgångspunkt i domarens konstitutionellt garanterade oberoende. Trots domarkårens betydelse för rättssamhället är detta en yrkeskår kring vilken det finns ytterst lite forskning.
Domarens självständighet kan enligt Olof Ställvik inte garanteras enbart genom konstitutionella och andra rättsregler. Det är minst lika viktigt hur den rättsliga yrkeskulturen ser ut. I Sverige har domarna traditionellt varit nära knutna till regeringsmakten, vilket väcker ett visst uppseende utomlands.
– Men trots att svenska domares konstitutionella ställning är relativt svag i jämförelse med andra rättsstater i västvärlden kompenseras detta i viss mån av en stark professionell kultur, berättar han.
– På så sätt är det domarprofessionen som internt avgör vad som är god kvalitet i den dömande verksamheten. Och så måste det vara, men på senare år har bland annat Domstolsverket gjort en del försök att mäta kvalitet. Det är tveksamt om detta kan tillföra något.
Det viktigaste skyddet för domarens självständighet, och därmed för den konstitutionella demokratin, ligger enligt Olof Ställvik inte i regeringsformen utan i de rättsliga, politiska och professionella kulturerna.
– I Sverige betonas starkt förarbetenas roll, det är en del av vår rättskultur. På samma sätt ligger det i svensk rättskultur att domaren är en typ av statlig tjänsteman, visserligen särskilt kvalificerad, men ändå med sin främsta lojalitet hos staten, menar han.
– Detsamma gäller de kravprofiler som Domstolsverket tagit fram för ordinarie domare. Jag menar att det är tveksamt vad dessa tillför rekryteringsprocessen. Domarkåren har tämligen okritiskt underkastat sig dessa och andra förändringar som påverkar förutsättningarna för deras arbete.
Olof Ställvik menar att risken på lång sikt är att domarkåren, liksom andra professioner i viss mån gjort, börjar fokusera på fel saker i strävan efter att uppfylla de ovanifrån satta målen. Han kallar det en form av verksamhetsstyrning som inte alls passar för dömande verksamhet.
– På lång sikt är det bra för demokratin och rättsstaten att domarkåren är stark och självständig. Det innebär ett skydd mot godtycklig eller politiskt påverkad rättstillämpning, säger Olof Ställvik.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Olof Ställvik, 0706-34 66 15, e-post: olof.staellvik@gmail.com
